Östergötlands sydligaste hörn — sjöar, djupa skogar och sägner kring Sommen.
1. Norra Vi kyrka
Kyrka
Den första kristna kyrkan i vibyn var troligen ett oansenligt gårdskapell i trä uppfört någon gång under 1100- eller 1200-talet. Den stenkyrka som föregick nuvarande kyrka uppfördes sannolikt på 1200-talet. Den var invigd och helgad åt S:t Laurentius. Stenkyrkan revs i slutet av 1760-talet och nuvarande kyrka invigdes 1 januari 1775. Gravkoret på nuvarande kyrkas södra långsida, von Schaarska gravkoret, är byggdes i början av 1700-talet. Enklast börjar du din vandring vid Norra Vi kyrka och församlingshemmet, där parkering finns.
2. Korpberget
Utsiktsplats
Härifrån har ni en vacker vy över Norra Vi. Namnet Korpberget har förekommit sedan ett par hundra år tillbaka i tiden. Det liksom Falkberget, 600-700 meter söder ut, har säkerligen fått sitt namn p.g.a. boplats för respektive fågelarter. På den fortsatta stigen finns ett stenrös till höger, där en i kärlek försmådd dräng i svunnen tid lär ha tagit livet av sig. Längre fram kommer ni till den s.k. pestkyrkogården.
3. Skuru
Byggnad
Mangårdsbyggnaden uppfördes omkring 1880, ladugården 1937 och den gamla timrade boden någon gång under 1800-talet. Gården är gammal. År 1374 skänkte Ingeborg Magnusdotter på Vi gård (Ribbingshov) 1/3 av torpet Skuru till kyrkan.
4. Norra Vi vandringsled
Vandringsled
Hembygdsföreningen i Norra Vi har märkt ut en vandringsled som utgår från Norra Vi kyrka med början i västlig riktning. Leden länkades senare till Östgötaleden och är nu en del av den. Leden är lätt tillgänglig från landsvägen eller som avstickare för dig som vandrar längs Östgötaleden. Leden är mycket kuperad med flera fina utsikter. Orangefärgade stolpar märker ut leden. Historiska platser är skyltade med texter och QR-koder med länkar till berättelser på Youtube. Leden är i sin längsta sträckning ca 9 km men kan kortas av vid tre punkter för kortare promenader. Utan paus är vandringstiden ca 1.5 timme. Räkna med 2-4 timmar om du vandrar i lugn takt med paus för fika eller lunch.
5. Urkons Håla, Norra Vi
Sevärdhet
Sägnen berättar om Urkon — en lösgående, trivsam ko som en dag blev vild. I sitt raseri sparkade hon upp marken så våldsamt att det blev en grop, och gropen fylldes med vatten och växte till sjön Sommen.
Urkons Håla i Norra Vi är platsen där historien sägs ha utspelat sig. Den är ett fint exempel på hur Ydrebygden bär sina berättelser i själva landskapet.
Knuten till sägnen om hur sjön Sommen blev till
Ligger i Norra Vi socken
En folklig berättelse buren i landskapet
6. Bulegrottan, Östgötaleden
Sevärdhet
Söder om Österbymo, längs Östgötaleden, ligger jätten Bules grotta. Den är mer en djup skreva i berget än en grotta, men sägnen har gett den namn och liv.
Platsen är ett naturligt stopp för den som vandrar leden — en påminnelse om att varje sten i Ydre tycks ha sin egen historia.
Sägenomspunnen "grotta" vid Östgötaleden
Söder om Österbymo
Knuten till jätten Bule
7. Asby-granen — Sveriges grövsta gran
Sevärdhet
Nedanför församlingshemmet i Asby, i Hedners Park, står Asby-granen — av allt att döma den grövsta enkelstammiga granen i Sverige. Att stå vid dess fot ger en känsla av hur länge ett träd kan få stå om det får vara ifred.
Det är ett litet men charmigt mål: en levande rekordhållare mitt i den vänliga Ydrebygden.
Sägs vara Sveriges grövsta enkelstammiga gran
Växer vid Hedners Park i Asby
Lättillgängligt besöksmål
8. Kungabordet, Stora Rödje
Utsiktsplats
Vid Stora Rödje i Norra Vi socken ligger Kungabordet, en utsiktsplats längs Östgötaleden. Namnet kommer av att en nyvald kung enligt traditionen ska ha rastat och ätit just här.
Idag är det vandraren som får njuta av utsikten och en paus — gärna med matsäck, i kunglig anda.
Utsiktsplats längs Östgötaleden
I Norra Vi socken
Namnet kommer av en kunglig rast
9. Sunds Bruk, Bulsjöån
Byggnad
Vid Bulsjöån, där Norra Vi och Sunds socknar möts, ligger Sunds Bruk. Vattnet som en gång drev bruket porlar fortfarande förbi, och en vandring längs ån tar dig genom en stilla, historisk miljö.
Det är en plats där Ydres äldre näringsliv och naturen flätas samman.
Bruksmiljö vid Bulsjöån
På gränsen mellan Norra Vi och Sund
Vandringsstig längs ån
10. Pukaberget utsiktsplats, Torpa
Utsiktsplats
Pukaberget ligger på nordvästra sidan av sjön Raklången i Torpa socken. Uppe på berget öppnar sig en hög och bred vy över vatten och skog — en av de finare utsikterna i västra Ydre.
Ta med fika och låt blicken vandra; det är en plats gjord för att stanna upp på.
Utsikt över sjön Raklången
I Torpa socken, västra Ydre
Hög och vid panoramavy
11. Rocks Mosse naturreservat
Naturreservat
I nordöstra delen av Norra Vi socken ligger Rocks mosse, ett reservat där en spång leder ut över den öppna myren och ett utsiktstorn ger överblick. Här får du komma riktigt nära våtmarkens liv utan att blöta ner fötterna.
Fågelsången och vidden gör det till ett tacksamt mål för en lugn naturstund.
Spång ut över öppen myr
Utsiktstorn över våtmarken
I nordöstra Norra Vi socken
12. Nääs Gårdsbryggeri
gardsbutik
Hos Nääs Gårdsbryggeri vid sjön Raklången vävs gårdens gamla historia samman med nutida hantverk. Här bryggs prisbelönt öl på plats, och gården är ett fint exempel på det lokala företagandet som ger Ydrebygden liv.
Kombinera gärna besöket med en promenad ner till badplatsen vid Raklången strax intill.
Gårdsbryggeri vid sjön Raklången
Prisbelönt lokalt hantverk
Nära Näs badplats
13. Torpöns naturreservat
Naturreservat
På Torpön i Torpa socken letar sig en blåmärkt vandringsled runt reservatet, genom skog och längs Sommens stränder. Sjön Sommen är en av Sveriges renaste och mest öländska insjöar, och Torpön ligger mitt i dess vackra labyrint av vikar.
Färden ut till ön är en del av upplevelsen — och väl där väntar tystnad och vatten åt alla håll.
Blåmärkt vandringsled runt ön
På Torpön i sjön Sommen
I Torpa socken
14. Högmåla knapp, Norra Vi
Utsiktsplats
Från Högmåla knapp öppnar sig utsikten över Norra Vi kyrkby och sjön Sommen. Här uppe tändes fordom vårdkasar — eldsignalerna som varnade bygderna för fara och bars vidare från höjd till höjd genom landet.
Längs Norra Vi vandringsled är knappen ett naturligt stopp: ett rastbord, en kaffetår och en vid vy där historien känns nära.
Utsikt över Norra Vi och sjön Sommen
Plats för forna vårdkasar (eldsignaler)
Längs Norra Vi vandringsled
15. Svensbo lövskog, Torpön
Naturreservat
På Torpön i sjön Sommen breder Svensbo lövskogs naturreservat ut sig, och en vandringsled letar sig genom gammal lövskog ut mot Sommens stränder. På hösten färgas markerna i guld och rött.
Det är en stilla, karaktärsfull bit östgötsk natur — lövsus, sjöglimtar och tid att gå långsamt.
Lövskogsreservat på Torpön i sjön Sommen
Vandringsled genom gammal lövskog
Fin höstpromenad
16. Forsnäs
Byggnad
Forsnäs är en herrgård i Ydre kommun. Forsnäs är ett frälsesäteri i Sunds socken, Ydre härad, vid Bulsjöåns utlopp från Östra Lägern. Gården ägdes och beboddes sedan 1843 av fornforskaren Leonhard Fredrik Rääf, som dog där 1872 och ligger begravd på gårdens ägor. Forsnäs tillhörde från 1907 det av hans arvingar 1898 bildade Forsnäs aktiebolag. Förbi bebyggelsen Forsnäs söder om Östra Lägern löpte Eksjö-Österbymo Järnväg vilken hade en station vid det gamla säteriet. Järnvägen gjorde att Forsnäs kom att växa till en mindre by. Sågverk anlades även på orten till vilken det gick ett stickspår.
Källa: Wikidata/Wikipedia
17. Sunds kyrka
Kyrka
Sunds kyrka är en kyrkobyggnad i Sunds kyrkby, Sunds socken i Östergötland. Den ligger 4 km nordväst om Österbymo och tillhör Sund-Svinhults församling i Linköpings stift.
Källa: Wikidata/Wikipedia
18. Österbymo missionskyrka
Kyrka
Österbymo missionskyrka är en kyrkobyggnad i Österbymo. Kyrkan tillhör Österbymo missionsförsamling (Svenska Missionsförbundet) som numera är en del av Equmeniakyrkan.
Källa: Wikidata/Wikipedia
19. Husgrund, historisk tid
fornminne
På platsen finns en sentida bebyggelselämning med en källargrundsliknande anläggning som har jämnt stensatt insida och en öppning mot en damm i sydväst. Ett tiotal meter västerut ligger en grund omgiven av flera stenrader. Enligt inventeringen 1948 utgör den senare resterna av ett bränneri och den förra en källare.
Källan är knuten till gammal tradition som offerkälla. I dag är den utmärkt med ett cementrör, ur vilket en porlande bäck rinner åt nordost. Källan används fortfarande som vattenreserv.
Väghållningsstenen av granit är omkring sju decimeter hög och fint huggen med rundad överdel. Den flathuggna sidan mot sydväst bär texten No. 119, 1 MT. REDEBY, NORG och 416,6 M, ifylld med röd färg.
På platsen är ett område med röjningsrösen markerat på registerkartan, vilket tyder på äldre odling. Någon närmare beskrivning av lämningarna saknas i underlaget.
Lämningen utgörs av en spröd stenhäll som mot väster vilar på topparna av fyra stenar, medan den åt övriga håll är helt övervuxen av jord och mossa. Delvis täcks hällen av en mycket ojämn hög. Företeelsen bedöms med stor sannolikhet vara en naturbildning.
Lämningen är omkring sju meter i diameter och en decimeter hög, med en fyllning av kraftigt övertorvade stenar och otydlig begränsning. I mitten finns en oregelbunden svacka och på den södra delen har odlingssten lagts upp. En meter österut ligger en flack, övertorvad stensamling.
Röset är omkring elva meter i diameter och knappt en meter högt, med en fyllning av övermossade stenar. I kantpartierna syns enstaka något större stenar. Mitt i röset finns en flack försänkning, omkring tre meter bred och två decimeter djup.
På platsen är ett område med röjningsrösen markerat på registerkartan, ett spår av äldre odling. Någon närmare beskrivning av lämningarna finns inte i underlaget.
Torplämningen med tillhörande inägomark består av två husgrunder och en trolig jordkällare. Den ena grunden är kallmurad och kraftigt övermossad med ett spismursröse i nordost, medan den andra tolkas som en ladugårds- eller husgrund. En skylt på spisröset berättar att här bodde sist Axel Pantzar med hustrun Emelia Tigerholm, och att torpet flyttades till Tullerum.
Gravgruppen består av en hög omkring tio meter i diameter och en intilliggande domarring. Domarringen har ursprungligen haft sju resta stenar, varav sex finns kvar och de flesta fallit omkull. Stenarnas enhetliga form ger ett homogent intryck, och några meter österut ligger ytterligare fyra likartade stenar som kan ha hört till en anläggning.
Minnesstenen bär mot norr inskriften Åt minnet af Janne Åstrand, ädel, kraftfull, vänsäll. Underlaget är i övrigt inte kvalitetssäkrat, och ytterligare uppgifter kan sökas i inventeringsboken.
Lämningen är ett högliknande röjningsröse med jordblandad fyllning och en grop i mitten. Den sydsydvästra hälften har schaktats bort i samband med grustäkt, och ytan är gräsbevuxen.
Hålvägen är omkring trettiofyra meter lång, upp till fyra meter bred och som mest sju decimeter djup. Den löper i en mycket brant sluttning och mynnar i ett sankt område, med enstaka stenar i kanterna.
Lämningen efter backstugan består av en husgrund som ter sig som en övertorvad vall, med en trolig källargrop och ett spisröse i väster. Platsen är bevuxen med asp, björk och en gran. En skylt på spisröset berättar att här bodde sist änkemannen August Johansson-Hallberg, och att stugan flyttades till hembygdsgården i Askeryd 1938–40.
Torplämningen omfattar en husgrund med ett spismursröse av tegel och sten, en källare med ingång i sydost, en stensatt brunn och ett fossilt åkerområde. Åkermarken avgränsas av skog, diken och en terrass och rymmer minst ett tiotal röjningsrösen. Ställvis syns fortfarande tegindelning i form av grunda diken.
Lämningen består av en husgrund med tydlig stenfot och ett spisröse i norr. En skylt på platsen berättar att här bodde sist smeden Karl-Johan Karlsson med hustrun Johanna Matilda Karlsdotter, och att torpet flyttades närmare vägen 1912.
Området rymmer ålderdomlig odlingsmark med röjda ytor i storblockig terräng, samlade röjningsrösen och enstaka stensträngar. I söder avgränsar en fyllig terrass en odlingsyta, och i nordväst ligger tre husgrunder. Vid en markering på kartan har en skafthålsyxa påträffats i en stenmur i hagmarken.
Lämningen består av en rund kolbotten omkring nio meter i diameter med något gropiga kantpartier. Ett par meter norr om den ligger grunden efter en kolarkoja, en förhöjning av jord och sten med en svacka i mitten och en rest av en spismur i nordväst.
Området rymmer spår av kolning i form av en kolarkoja med en ugn i nordväst, två kolbottnar omgivna av diken och en rund grop drygt en meter djup. Kolbottnarna är omkring sju respektive tretton meter i diameter, den ena delvis omgiven av en vall. Tillsammans vittnar lämningarna om äldre tiders kolframställning i skogen.
Lämningen efter torpet består av en husgrund med spisröse och i sydväst resterna av en mycket välbevarad källare under huset. Platsen är bevuxen med sly och syrenbuskar. En skylt berättar att här bodde sist Karl August Malmström med hustrun Matilda Andersdotter, och att torpet flyttades till Tullerum.
På platsen är ett område med röjningsrösen markerat på registerkartan, ett spår av äldre odling. Någon närmare beskrivning av lämningarna finns inte i underlaget.
På platsen är ett område med röjningsrösen markerat på registerkartan, vilket tyder på äldre odling. Någon närmare beskrivning av lämningarna saknas i underlaget.
Lämningen består av en husgrund med tydlig stengrund och ett spisröse i mitten. En skylt på platsen berättar att här bodde sist Gustav Adolf Lind, och att torpet revs omkring 1940.
Lämningen efter knekttorpet består av en husgrund med ett delvis utrasat spisröse i norra änden och västerut en jordblandad stenhög som troligen varit en källare. I området finns stensträngar och odlingsrösen. En skylt berättar att här bodde sist Frans Gustafsson med hustrun Augusta Samuelsdotter, och att torpet revs efter 1905.
Stensättningen är rund, omkring sjutton meter i diameter, med en fyllning av kraftigt övertorvade stenar och kanter skadade av plöjning i norr och väster. Inuti finns en mindre mittstensättning med en kvadratisk mittgrop och en inre kantkedja. Anläggningen är välbevarad och bevuxen med en björk och några små rönnar.
Milstolpen är omkring 0,8 meter hög, 0,25 meter bred och 0,17 meter tjock. Mot riktningen 210 gon bär den inskriften "1 MIL". Den vilar på ett postament av stora gråstenar, som ger ett något ihopplockat intryck. Uppgifterna bygger på en äldre inventering och är inte kvalitetssäkrade.
Väghållningsstenen är cirka 0,9 meter hög, 0,35 meter bred och 0,1 meter tjock. Mot norr läser man inskriften "HÄGERSTAD 209.2 M". Stenen är omsorgsfullt huggen med rundad topp, men ligger numera löst på marken sedan den flyttats. Uppgifterna kommer från en äldre inventering och är inte kvalitetssäkrade.
Platsen rymmer ett område med omkring 90 röjningsrösen tillsammans med röjda ytor. Många rösen är kraftigt övermossade och övertorvade, och flera av de större liknar gravhögar. De stenröjda ytorna mellan rösena har oklara gränser, och i den nordnordvästra delen syns några terrasskanter i sluttningen ner mot fuktigare mark. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Bildningen påminner om en domarring och mäter cirka 6,5 meter i diameter med en höjd upp till 0,3 meter. Den bedöms dock ha uppkommit naturligt. Mitt i ringen ligger en stenhög som lagts dit i senare tid, sannolikt som skräp- eller eldhög.
Området innehåller ett trettiotal röjningsrösen med oregelbunden till rund form. Rösena är kraftigt övertorvade och i mitten av området finns en skålformad odlingsyta. Framför allt läget och det osorterade stenmaterialet i ytan gör att lämningarna tolkas som resultat av markröjning. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Gravgruppen består av en hög och en domarring. Högen är omkring 10 meter i diameter och upp till 0,6 meter hög, bevuxen med sly och en tall. Ett par meter sydväst om den ligger domarringen, cirka 7 meter i diameter, som ursprungligen hade sju resta stenar. Sex finns kvar, varav fem har fallit omkull, och konstruktionen ger ett enhetligt intryck. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Gravfältet omfattar 53 lämningar: nio stensättningsliknande högar, 26 domarringar, fyra resta stenar samt fjorton lösa klumpstenar som troligen hört till nu förstörda anläggningar. Flera av lämningarna är osäkra. Domarringarna, som består av sju till elva klumpstenar, ligger i den norra, västra och södra delen och är välbevarade, även om enstaka stenar rubbats eller saknas. En kullfallen rest sten i sydväst är avbruten.
Kolbottnen är omkring 7 meter i diameter och 0,2 meter hög, helt övertorvad utan synliga stenar. Kring kanten löper en ojämn ränna som ställvis bildar gropar. Vid besiktningen gjordes ett hack i ytan med kniv, varvid rikligt med kolstycken kom fram.
Platsen utgörs av gammal odlingsmark med röjda ytor i blockrik terräng, ställvis samlade till röjningsrösen och enstaka stensträngar. I söder avgränsar en fyllig terrass en odlingsyta, och i nordväst finns tre ungefärligt inlagda husgrunder. Vid den markerade fyndplatsen har en skafthålsyxa hittats i en stenmur i hagmarken. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Lämningen består av en sågverksgrund och en dammvall. Grunden ligger på norra sidan av vattendraget och är upp till 2,2 meter hög, byggd av naturliga och tuktade samt delvis kallmurade stenar. I dess sydsydöstra del finns en hjulgrav, vars uppströmssida kantas av fint lagda huggna stenblock, och längs ena långsidan syns en öppning för axelkonstruktionen. Dammvallen är cirka 27 meter lång med en öppning för den tidigare dammluckan.
Området rymmer ett sjuttiotal mestadels runda och flacka röjningsrösen. De ligger ställvis i mindre grupper i terräng som svagt sluttar mot nordost, öst och sydost. I den nordnordöstra delen förekommer de även i ett något flackare parti.
Uppgifterna berättar om fynd av en trindyxa och en skafthålsyxa som gjorts på Tångbys ägor. Någon närmare fyndplats är inte känd. Yxorna förvaras enligt uppgift på Karlstorp. Informationen är inte kvalitetssäkrad.
Gravfältet omfattar 92 lämningar, varav 74 högar och 28 stensättningar, av vilka tolv är osäkra. Ett tiotal av högarna har en grop eller svacka i mitten, och ett femtontal av de större har tydlig kantränna. Fältet är mycket välbevarat och bevuxet med gräs och höga tallar. Enligt arrendatorn ska en tidigare brukare för omkring tio år sedan ha schaktat bort gravar vid odling i den sydsydvästra delen.
Milstolpen är omkring 0,95 meter hög, 0,3 meter bred och 0,17 meter tjock. Mot sydost bär den inskriften "3/4 MIL". Den står på ett cirka 1,1 meter högt postament som är mycket välbevarat. Uppgifterna bygger på en äldre inventering och är inte kvalitetssäkrade.
Stensättningen är röseliknande och omkring 0,5 meter hög, fylld med övermossade stenar. I den södra kanten ligger större stenar och block, och formen och avgränsningen är något oklara. I den södra delen har röjningssten kastats upp.
