Upptäck Visby till fots: 299 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
1. Gotlands museum (Fornsalen)
Museum & hembygdGrundat 1875
Gotlands museum, med huvudbyggnaden Fornsalen vid Strandgatan, är öns stora kulturhistoriska museum och en självklar punkt på varje Visbyvandring. Det grundades 1875 som Gotlands Fornsal av Föreningen Gotlands Fornvänner, med Pehr Arvid Säve som förste intendent. Här samlas Gotlands historia från stenålder till nutid, och samlingarna omfattar omkring 450 000 föremål, varav merparten förvaras i magasinet Visborg som öppnade 2014. Bland klenoderna finns de berömda gotländska bildstenarna, mäktiga ristade stenmonument från järnålder och vikingatid, samt Spillingsskatten – världens största vikingatida silverskatt, hittad i en åker på norra Gotland. Museet driver också Gotlands konstmuseum och flera gårdar som Kapitelhusgården, Petes och Kattlunds. Ett besök ger nyckeln till att förstå allt annat man ser i staden: ringmuren, kyrkoruinerna och hansatidens Visby blir begripliga först när man sett föremålen och berättelserna här.
Grundat 1875 som Gotlands Fornsal
Ca 450 000 föremål i samlingarna
Spillingsskatten – världens största vikingatida silverskatt
Berömda gotländska bildstenar
Ligger vid Strandgatan i innerstaden
2. Stora Torget
SevärdhetMedeltid till nutid
Stora Torget är Visbys naturliga hjärta och har varit stadens samlingsplats sedan medeltiden. Här pulserar livet under sommaren, med uteserveringar, marknadsstånd och människor som rör sig mellan gränderna. Torgets stora blickfång är Sankta Karins kyrkoruin, franciskanernas gotiska klosterkyrka, vars höga och smala fönsteröppningar reser sig direkt mot torget och ger platsen dess karaktär. Enligt traditionen var det på just ett torg i Visby som Valdemar Atterdag lät ställa upp kar som borgarna fick fylla med silver vid brandskattningen 1361 – en berättelse som ofta knyts till Stora Torget även om de exakta historiska detaljerna är osäkra. Runt torget och i kvarteren intill finns flera av stadens kyrkoruiner och äldsta byggnader. För en stadsvandring är Stora Torget den självklara utgångspunkten, en plats där medeltida ruiner och modernt folkliv möts mitt i världsarvet. Vid utgrävningar 1925 påträffades grunden till stadens medeltida rådhus, omtalat redan 1317, vilket bekräftar att torget varit en administrativ och kommersiell mittpunkt sedan högmedeltiden.
Visbys medeltida huvudtorg
Domineras av Sankta Karins kyrkoruin
Knyts till sägnen om Valdemars brandskattning
Livligt med uteserveringar sommartid
Central utgångspunkt i innerstaden
Medeltida rådhus (omtalat 1317) frilagt vid utgrävning 1925
3. Sankt Hans och Sankt Pers kyrkoruiner
KyrkaMedeltid (1100-1200-talet)
Sankt Hans och Sankt Pers kyrkoruiner ligger nära varandra i den centrala delen av innerstaden och bildar tillsammans ett av Visbys mest besökta ruinpartier. De var båda sockenkyrkor under medeltiden, byggda när staden delades upp i ett stort antal församlingar – Visby hade en gång ett tjugotal kyrkor innanför muren, ett ovanligt rikt kyrkobestånd som vittnar om stadens rikedom under hansatiden. Efter reformationen övergavs de flesta av dessa kyrkor och förföll till de ruiner som idag ger staden epitetet 'ruinernas stad'. Sankt Hans-ruinen är särskilt välkänd eftersom den idag ramar in en populär trädgårdskrog, där gäster sitter bland murarna och rosorna. Här möts på ett typiskt Visbysätt medeltidens kyrkoarkitektur och nutidens stadsliv, och de gröna ruinträdgårdarna hör till stadens mest älskade miljöer.
Två medeltida sockenkyrkor nära varandra
Visby hade ett tjugotal kyrkor innanför muren
Övergavs efter reformationen
Sankt Hans ramar idag in en känd trädgårdskrog
Bidrar till epitetet 'ruinernas stad'
4. Kapitelhusgården
Museum & hembygdMedeltid / levande museum
Kapitelhusgården är en medeltida gårdsmiljö i kvarteren kring domkyrkan Sankta Maria och drivs idag av Gotlands museum som ett levande museum. Här får besökaren kliva rakt in i medeltiden: i gårdens byggnader och på dess innergård visas gammalt hantverk, matlagning över öppen eld, dräkter och lekar, och under sommaren och framför allt under Medeltidsveckan myllrar platsen av liv. Namnet anknyter till domkapitlet och kyrkans närhet. Som komplement till de tysta kyrkoruinerna och museets montrar erbjuder Kapitelhusgården en mer handgriplig och pedagogisk upplevelse av hur människor levde, arbetade och åt i det medeltida Visby. Det är en särskilt uppskattad plats för barnfamiljer och för alla som vill förstå vardagslivet bakom de mäktiga murarna och kyrkorna. Gården hör till de gårdar och anläggningar som Gotlands museum förvaltar runt om på ön.
Medeltida gårdsmiljö nära domkyrkan
Drivs av Gotlands museum som levande museum
Visar hantverk, matlagning och medeltidsliv
Centrum för aktiviteter under Medeltidsveckan
Pedagogisk komplettering till ruiner och montrar
5. Sankt Lars kyrkoruin
KyrkaMedeltid (ca 1210-1220)
Sankt Lars kyrkoruin, granne med Drotten, är en av Visbys mest säregna ruiner. Koret kan gå tillbaka till 1100-talet, men själva kyrkan restes troligen omkring 1210–1220 i den centralförsamling som inrättades när Visbys befolkning växte. Det märkliga med S:t Lars är arkitekturen: kyrkan har tydliga förebilder i ortodoxa, bysantinska kyrkor, med tjocka murar som rymmer inbyggda trappor och gångar man kan klättra i. Sannolikt var det inte en rysk kyrka, utan en byggnad ritad av en arkitekt påverkad av östlig kyrkokonst – ett spår av Visbys vidsträckta handelskontakter österut. Kyrkan är uppkallad efter martyren Laurentius men kallades ibland S:t Anna efter jungfru Marias mor. Efter reformationen övergavs kyrkan. Idag används ruinen för konserter och stämningsfulla arrangemang, och de trånga gångarna i murarna gör den till en av de mest spännande ruinerna att utforska.
Byggd ca 1210–1220, koret möjligen från 1100-talet
Arkitektur inspirerad av ortodoxa/bysantinska kyrkor
Tjocka murar med inbyggda trappor och gångar
Uppkallad efter martyren Laurentius
Övergavs efter reformationen, används nu för konserter
6. Drottens kyrkoruin
KyrkaMedeltid (ca 1240)
Drottens kyrkoruin ligger granne med S:t Lars och bildar tillsammans med den ett av Visbys mest fotograferade ruinpar. Kyrkan var egentligen helgad åt S:t Trinitatis, Heliga Trefaldigheten; namnet Drotten kommer av det gamla ordet 'drott' som betyder härskare eller furste. Den byggdes omkring 1240, troligen som sockenkyrka för tyska invånare, och byggdes om och ut under medeltiden. Kyrkan övergavs 1528 när stadens köpmän började föra bort dess inventarier i samband med reformationen. Ruinen har ribbvalv som tros ha inspirerat liknande valv i Lokrume kyrkas kor. Framför nordfasaden står en bronsbyst av uppfinnaren och gotlänningen Christopher Polhem, gjord av Theodor Lundberg och avtäckt 1911. Idag används ruinen flitigt för konserter, teater, bröllop och föreläsningar, bland annat under Almedalsveckan.
Helgad åt Heliga Trefaldigheten (S:t Trinitatis)
Byggd ca 1240, namnet betyder 'härskare'
Övergavs 1528 vid reformationen
Bronsbyst av Christopher Polhem avtäckt 1911
Granne med S:t Lars kyrkoruin
7. Söderport
StadsportMedeltid (1200-1300-talet)
Söderport är ringmurens södra huvudinfart och en av de mest använda portarna än idag, eftersom mycket trafik når Visby innerstad söderifrån. Porten ingår i det befästningssystem som byggdes ut under sent 1200-tal och 1300-tal, då muren förstärktes med porttorn och marktorn längs landsidan. Strax utanför Söderport ligger Korsbetningen, ängsmarken där slaget vid Visby stod den 27 juli 1361 och där tusentals gotländska bönder stupade mot Valdemar Atterdags här. Att gå ut genom Söderport är därför också att kliva ut på det historiska slagfältet, där stenkorset Valdemarskorset restes till minne av de fallna. Porten knyter på så vis ihop stadens befästning med en av de mest dramatiska händelserna i Gotlands historia.
Ringmurens södra huvudport
Del av befästningen från sent 1200-tal och 1300-tal
Ligger nära slagfältet Korsbetningen (1361)
Viktig infart till innerstaden än idag
Nära Valdemarskorset
8. Sankt Clemens kyrkoruin
KyrkaMedeltid (1000-1200-talet)
Sankt Clemens hör till de allra äldsta kyrkorna i Visby. De äldsta delarna kan gå tillbaka till omkring 1060-talet, när staden delades i två församlingar. Kyrkan var sockenkyrka för gotlänningarna i den norra församlingen och helgades åt Sankt Clemens, sjöfararnas skyddshelgon – ett passande val för de sjöfarande gotlänningar som höll till här. Kyrkan byggdes om och ut under medeltiden och fick så småningom det utseende som ruinen idag antyder. Att den ägnades åt just Clemens säger något om hur central sjöfarten och handeln var för Visbyborna; deras kulturella influenser kom främst från kontinenten. Ruinen ligger i de norra delarna av innerstaden, och äldre ritningar från 1807 visar hur kyrkan en gång såg ut. Idag är platsen en stillsam ruin mitt i den medeltida stadsväven, ofta använd för mindre arrangemang.
En av Visbys äldsta kyrkor, delar från ca 1060
Helgad åt sjöfararnas skyddshelgon Clemens
Sockenkyrka för gotlänningarna i norra församlingen
Ligger i norra delen av innerstaden
Äldre ritningar bevarade från 1807
9. DBW:s botaniska trädgård
SevärdhetAnlagd 1855
DBW:s botaniska trädgård är en av Visbys gröna pärlor, anlagd 1855 av sällskapet DBW – De Badande Wännerna, en av stadens äldsta välgörenhetsföreningar. Magister Hans Petter Gustavsson tog initiativet, och trädgården fick sin nuvarande utformning vid en stor ombyggnad i början av 1930-talet. Tack vare Gotlands milda klimat trivs här exotiska och ovanliga växter som annars har svårt att klara sig så här långt norrut, däribland mullbärsträd. Mitt i grönskan ligger Sankt Olofs kyrkoruin, så att medeltida murverk och blommande planteringar smälter samman på ett mycket Visbytypiskt sätt. Trädgården drivs av DBW i samverkan med Region Gotland och är öppen som en allmän park. Den nämns till och med i Ulf Lundells debutroman 'Jack' från 1976. För besökaren är trädgården en stilla, doftande oas innanför ringmuren, perfekt att vila i mellan ruinerna.
Anlagd 1855 av sällskapet DBW (De Badande Wännerna)
Nuvarande form från ombyggnad på 1930-talet
Exotiska växter och mullbärsträd i Gotlands milda klimat
Rymmer Sankt Olofs kyrkoruin
Nämns i Ulf Lundells roman 'Jack' (1976)
10. Visby ringmur
ByggnadMedeltid (1200-talet)
Visby ringmur är en av Europas främsta medeltida befästningar och själva symbolen för staden. Muren är ungefär 3,4 kilometer lång och på sina ställen upp till elva meter hög. Den äldsta delen är Kruttornet vid hamnen, medan själva landmuren restes på 1270- och 1280-talen, ursprungligen bara fem till sex meter hög med skyttegångar. Under 1300-talet höjdes muren ytterligare tre till fyra meter och försågs med ett tjugotal sadeltorn, de karakteristiska tornen som tycks rida på murkrönet. Sammanlagt fanns ursprungligen omkring 29 marktorn och drygt 20 sadeltorn; idag återstår runt 27 marktorn och 9 sadeltorn samt flera stadsportar. Att gotlänningarna byggde en mur också mot landsidan brukar tolkas som ett tecken på spänningar mellan stadens borgare och böndernas Gotland. Gå hela varvet runt muren och titta upp mot tornens namn: Kruttornet, Silverhättan, Långa Lisa och Kajsartornet. Muren lever och kräver ständig vård: i februari 2012 rasade omkring 70 kvadratmeter av det yttre skalet norr om Österport, och raset återuppbyggdes 2014 av murare och hantverkare under Riksantikvarieämbetets ledning – ett arbete som dokumenterades i FoU-rapporten "Visby ringmur – kulturarv som rasar och återuppbyggs". Region Gotland äger muren medan staten genom Riksantikvarieämbetet ansvarar för förvaltningen.
Cirka 3,4 km lång, upp till 11 meter hög
Landmuren byggd på 1270-80-talen, höjd på 1300-talet
Ursprungligen ~29 marktorn och drygt 20 sadeltorn
Idag ca 27 marktorn och 9 sadeltorn bevarade
Del av världsarvet Hansestaden Visby sedan 1995
Ca 70 m² av muren rasade i februari 2012 norr om Österport, återuppbyggt 2014
11. Almedalen
SevärdhetMedeltid (hamn) / nutid (park)
Almedalen är idag en grönskande park nedanför Kruttornet, men under medeltiden låg här Visbys gamla hamn. Mot den tidens handelsgata Strandgatan vette nio portar från hamnen, och det var via denna hamn som hansestadens rikedomar strömmade in och ut. Med tiden grundades hamnen upp och förvandlades till den park som finns idag, omgiven av institutioner som Almedalsbiblioteket, kongresshallen Wisby Strand och Uppsala universitets Campus Gotland. Vid Kruttornet, ringmurens äldsta torn, hålls varje sommar invigningen av Medeltidsveckan. Mest berömd är Almedalen ändå för Almedalsveckan, den årliga politiska vecka som blivit Sveriges största mötesplats för politik och samhällsdebatt. Att vandra i Almedalen är att stå mitt i lager av historia: medeltida hamn, hansatidens handel och modern svensk demokrati på en och samma plats vid vattnet.
Park på den medeltida hamnens plats
Nio hamnportar vette mot Strandgatan
Ligger nedanför Kruttornet
Plats för Medeltidsveckans invigning
Känd för den politiska Almedalsveckan
12. Norderport
StadsportMedeltid (ca 1289)
Norderport är en av de äldsta stadsportarna i Visby ringmur. Dendrokronologiska dateringar – årsringsanalyser av träet i konstruktionen – har visat att porten uppfördes omkring 1289, vilket gör den till en av de tidigast färdigställda portarna tillsammans med Österport (tidigast 1286). Genom Norderport gick den medeltida infarten till staden norrifrån, och porten var en av flera kontrollpunkter där handel, tullar och människor passerade in och ut genom muren. Idag är Norderport en av de naturliga ingångarna när man kommer till innerstaden från norr, och murvalvet ger en stark känsla av att verkligen kliva in i en medeltida stad. Från porten har man också fin överblick över hur muren med sina torn löper i båda riktningar.
En av ringmurens äldsta portar, ca 1289
Daterad med dendrokronologi (årsringar)
Medeltida infart till staden norrifrån
Samtida med Österport (tidigast 1286)
Ingång till innerstaden från norr idag
13. Packhusplan
SevärdhetMedeltid till nutid
Packhusplan är en öppen plats i den västra, hamnvända delen av Visby innerstad, vid foten av de gränder som leder upp mot Stora Torget. Namnet minner om platsens funktion under hansatiden, då hamnen och de stora packhusen låg alldeles intill och varor lastades och lagrades här. Idag är platsen en livlig knutpunkt mellan den moderna hamnen, Strandgatan och innerstadens gränder, en naturlig samlingsplats för både besökare och Visbybor. Härifrån är det nära till Kruttornet, Almedalen och Gotlands museum. Att stå på Packhusplan och se ut mot hamnen är att förstå själva grundförutsättningen för Visbys existens: havet och handeln. Det var hit fartygen kom med skinn, vax, salt och lyxvaror, och härifrån strömmade rikedomen som byggde den medeltida staden innanför muren.
Öppen plats i innerstadens hamnvända del
Namnet minner om hansatidens packhus
Knutpunkt mellan hamn, Strandgatan och gränderna
Nära Kruttornet och Almedalen
Symbol för stadens koppling till havet och handeln
14. Burmeisterska huset
ByggnadStormaktstid (1652-1654)
Burmeisterska huset vid Strandgatan 9 är en av Visbys förnämsta bevarade köpmansgårdar och ett lysande exempel på 1600-talets borgerliga prakt. Det lät uppföras 1652–1654 av köpmannen Hans Burmeister från Lübeck, och en flygel tillkom troligen på 1670-talet. Husets stora skatt finns inuti: hela väggar är bemålade med pastorala landskapsmotiv, och även taket i övre salen är dekorerat – en ovanligt välbevarad interiör som ger en direkt inblick i hur en rik köpmansfamilj levde under stormaktstiden. Från 1906 har staden använt huset som museum, turistbyrå, butik och restaurang. En stor restaurering gjordes på 1940-talet efter dokumentation av konsthistorikern Gunnar Svahnström och arkeologen Greta Arwidsson, och huset byggnadsminnesförklarades 1994. Att kliva in i Burmeisterska huset är att gå rakt in i 1600-talet, med de målade väggarnas idylliska landskap runt omkring sig.
Uppfört 1652–1654 av köpmannen Hans Burmeister
Ligger vid Strandgatan 9
Väggar och tak bemålade med pastorala landskap
Byggnadsminne sedan 1994
Använt som museum och utställningslokal sedan 1906
15. Sankta Maria domkyrka
KyrkaMedeltid (invigd 1225)
Sankta Maria, Visby domkyrka, är den enda av stadens många medeltida kyrkor som fortfarande är i bruk. Bygget inleddes omkring 1190 och kyrkan invigdes den 27 juli 1225 av biskopen i Linköping. Den restes ursprungligen för tillresta tyska köpmän, för att skilja dem från de fast bosatta tyskarna i Sankt Nicolai. Ända fram till 1429 hade kyrkan två församlingar, en tysktalande och en gotländsk. Kyrkan började som en romansk basilika men byggdes omkring 1250–1260 om till hallkyrka. Den fick domkyrkostatus 1572 när Visby stift inrättades som ett danskt stift; efter freden i Brömsebro 1645 kom Gotland till Sverige. De tre tornen är ett av Visbys mest kända silhuettmotiv – västtornet är cirka 58 meter högt och fick sin trälykta 1746, medan östtornen är drygt 54 meter. Stig in och titta upp i valven, och lägg märke till de många medeltida gravstenarna i golvet.
Invigd 27 juli 1225 av biskopen i Linköping
Byggd för tillresta tyska köpmän
Domkyrka sedan 1572 (Visby stift)
Tre torn, västtornet ca 58 meter högt
Stadens enda bevarade medeltidskyrka i bruk
16. Dalmanstornet
TornMedeltid (1300-talet)
Dalmanstornet är ett av de mest framträdande marktornen i Visby ringmurs sydöstra landparti, inte långt från Söderport. Det hör till de kraftiga rektangulära torn som byggdes in i muren under befästningsskedet kring 1300, då ett tjugotal stora marktorn restes mellan stadsportarna för att förstärka försvaret mot landsidan. Tornen sköt fram framför muren så att försvararna kunde beskjuta angripare från sidan längs murlivet. Tornet bär ett personnamn, ett mönster som återkommer för flera av murens torn. När du promenerar längs murens utsida på landsidan är Dalmanstornet en av de stora silhuetter som tornar upp sig över vallgraven och de öppna grönytorna utanför staden. Härifrån är det nära till Korsbetningen, slagfältet från 1361.
Kraftigt marktorn i ringmurens landparti
Hör till tornen byggda kring 1300
Ligger nära Söderport och Korsbetningen
Sköt fram framför muren för flankerande eld
Del av världsarvets befästningssystem
17. Kärleksporten
StadsportMedeltid
Kärleksporten är en av ringmurens mindre och mest charmiga genomgångar, belägen mot strandsidan i närheten av DBW:s botaniska trädgård. Till skillnad från de stora portarna som Norderport och Söderport är detta en smal valvöppning i muren, en av flera mindre portöppningar som band samman staden innanför muren med stranden och hamnpartiet utanför. Det romantiska namnet har gjort porten till ett älskat motiv och en populär plats för bröllopsfoton och promenader i kvällsljuset, särskilt eftersom den ligger nära den frodiga botaniska trädgården och Strandpromenaden. Här syns tydligt hur ringmuren inte bara var ett försvarsverk utan också en del av vardagslivet, med små portar för dem som rörde sig mellan stad och strand.
Liten valvport i ringmuren mot strandsidan
Ligger nära DBW:s botaniska trädgård
Populär plats för bröllops- och kvällspromenader
Visar murens vardagliga småportar
Del av världsarvet Hansestaden Visby
18. Visby hamn
VattendragMedeltid till nutid
Visby hamn har i alla tider varit stadens livsnerv mot Östersjön. Under medeltiden låg den egentliga hamnen vid det som idag är parken Almedalen, där nio portar vette mot handelsgatan Strandgatan och Kruttornet vakade över infarten. Det var via denna hamn som hansestadens enorma rikedom strömmade in: skinn, vax, tjära och lyxvaror från öst och väst. När den gamla hamnen så småningom grundades upp flyttades verksamheten västerut till den nuvarande hamnen, som idag är Gotlands port mot fastlandet med färjeförbindelser till Nynäshamn och Oskarshamn samt kryssningstrafik. För de flesta besökare är hamnen den första anblicken av Visby – ringmuren och de tre domkyrkotornen reser sig som en silhuett bakom kajen. Att anlända sjövägen, precis som hansatidens köpmän, är fortfarande det vackraste sättet att möta staden.
Stadens viktigaste förbindelse med havet
Medeltida hamn låg vid nuvarande Almedalen
Nio portar vette mot Strandgatan
Idag färjehamn mot Nynäshamn och Oskarshamn
Ringmuren och domkyrkan syns från sjösidan
19. Sankta Karins kyrkoruin
KlosterruinMedeltid (1200-1400-talet)
Sankta Karins kyrkoruin reser sig vid Stora Torget och är ett av Visbys vackraste gotiska monument. Den byggdes av franciskanorden, gråbröderna, för det konvent som grundades 1233, och den första kyrkan stod färdig omkring 1250. Under medeltiden byggdes den ut till en treskeppig hallkyrka med slanka pelare och valv av tegel i stället för det vanliga gotländska kalkstenet. Ett nytt kor stod klart 1388 och invigdes 1391, och byggandet fortsatte långt in på 1400-talet men blev aldrig riktigt färdigt. Kyrkan var helgad åt bland andra Katarina av Alexandria, Maria Magdalena och Frans av Assisi. Efter reformationen övergavs kyrkan och förföll. Idag förvaltas ruinen av Gotlands museum och används till konserter och teater, och vintertid har den till och med spolats som skridskobana. De höga, smala fönsteröppningarna mot torget är ett klassiskt Visbymotiv.
Franciskanernas (gråbrödernas) klosterkyrka
Konventet grundat 1233, första kyrkan ca 1250
Treskeppig hallkyrka med valv av tegel
Nytt kor klart 1388, invigt 1391
Ligger vid Stora Torget, förvaltas av Gotlands museum
20. Sankt Nicolai kyrkoruin
KlosterruinMedeltid (1200-talet)
Sankt Nicolai är Visbys största kyrkoruin och en mäktig påminnelse om stadens medeltida storhet. Den uppfördes omkring 1215–1220 som sockenkyrka, men redan 1228 övertogs den skadade kyrkan av dominikanerbröderna, svartbröderna, som gjorde den till sin klosterkyrka. Den nuvarande västra gaveln är dendrokronologiskt daterad till 1251, och ett gotiskt kor tillkom omkring 1400, delvis finansierat av rådmannen Jacob Knarre. Kyrkan och klostret brändes av Visbys egna försvarare under lübeckarnas angrepp 1525 och förföll därefter; på 1790-talet plockades byggnadsmaterial från ruinen. Idag är Sankt Nicolai en av stadens mest använda kulturscener, med en fast scen och läktare i västpartiet. Här hade musikdramat 'Petrus de Dacia' premiär den 4 augusti 1929 och spelades sedan i hundratals föreställningar – ett av Sveriges mest spelade utomhusdramer.
Visbys största kyrkoruin
Dominikanernas (svartbrödernas) klosterkyrka från 1228
Västgaveln daterad till 1251
Brändes 1525 under lübeckarnas angrepp
Scen för 'Petrus de Dacia' från 1929
21. Helige Andes kyrkoruin
KyrkaMedeltid (tidigt 1200-tal)
Helige Andes kyrka, ofta kallad Helge And, är en av Visbys märkligaste kyrkoruiner. Den byggdes i början av 1200-talet och är en åttkantig tvåvåningskyrka med ett gemensamt kor – en arkitektur som saknar motsvarighet i Sverige. Förebilderna sägs vara Karl den stores palatskapell i Aachen och liknande byggnader från korstågstiden. Just söder om kyrkan låg ett helgeandshus, en medeltida välgörenhetsinrättning som tog hand om fattiga och sjuka, tog emot hittebarn och gav livslång vård mot betalning; det fanns på plats senast 1299 då det nämns i skrift. Kyrkans egentliga identitet är omdiskuterad – en stark teori är att den i själva verket var Sankt Jakobs kyrka, omnämnd 1226 under den tyske biskopen Albert av Riga. Att kliva in i den åttkantiga ruinen och se de två våningarna ovanpå varandra ger en stark känsla av medeltidens internationella Visby.
Åttkantig tvåvåningskyrka, unik i Sverige
Byggd i början av 1200-talet
Förebild: Karl den stores kapell i Aachen
Kopplad till ett helgeandshus (vård av fattiga och sjuka)
Möjligen identisk med Sankt Jakobs kyrka (1226)
22. Jungfrutornet
TornMedeltid (1400-talet)
Jungfrutornet är ett av ringmurens mest sägenomspunna torn. Enligt en gammal folksägen – och det ska understrykas att det är en sägen, inte historia – kom den danske kungen Valdemar Atterdag till Gotland förklädd till köpman omkring 1360 för att speja. Han mötte den rike bonden Ung-Hanse, vars unga vackra dotter han förförde. När Valdemar 1361 återvände och brandskattade Gotland ska flickan ha hjälpt honom genom att smuggla ut nycklarna till stadsportarna nattetid. Kungen lovade ta henne med sig men övergav henne, och stadsborna ska som straff ha murat in henne levande i tornet, som därefter fått namnet Jungfrutornet. Idag vet man att tornet inte ens fanns på Valdemars tid – det byggdes på 1400-talet för att stärka Strandmurens försvar – och namnet kommer kanske snarare av det gamla rymdmåttet jungfru. Sägnen berättas fortfarande varje sommar under Medeltidsveckan.
Byggt på 1400-talet, inte under Valdemars tid
Sägnen: jungfrun förrådde staden och murades in levande
Förknippas med Ung-Hanses dotter och Valdemar Atterdag
Namnet kan komma av rymdmåttet 'jungfru' (8,2 cl)
Legenden återberättas under Medeltidsveckan
23. Donners plats
Sevärdhet1700-tal till nutid
Donners plats ligger i den nedre, hamnvända delen av Visby innerstad, en livlig torgmiljö nära Packhusplan och hamnen. Platsen har fått sitt namn efter den förmögna köpmannasläkten Donner, som under 1700-talet hörde till Visbys mest inflytelserika familjer. Mest känd är Jean Donner och hans släkt, vars handelshus präglade stadens ekonomiska liv. Vid platsen ligger flera äldre byggnader, butiker och restauranger, och den fungerar idag som en av innerstadens populära mötesplatser nära kajen. Donners plats påminner om att Visbys historia inte tog slut med medeltiden – även under 1700- och 1800-talen fanns här köpmän och handelshus som satte sin prägel på staden, även om den aldrig återfick hansatidens forna glans. Som punkt på en stadsvandring binder platsen ihop den moderna hamnen med innerstadens äldre kvarter.
Torg i innerstadens hamnvända del
Uppkallat efter köpmannasläkten Donner
Donnersläkten inflytelserik på 1700-talet
Livlig mötesplats nära hamnen idag
Vittnar om Visbys handel efter medeltiden
24. Kruttornet
TornMedeltid (ca 1160)
Kruttornet vid Almedalen är det äldsta tornet i Visby ringmur och räknas som en av Nordens äldsta bevarade profana byggnader, uppfört omkring 1160–1161. Det byggdes som en fristående kastal som vaktade den medeltida hamnen, där Almedalens park ligger idag. Från tornets krön kunde armborstskyttar skjuta rakt ner i inkommande båtar. Tornet var ursprungligen helt slutet utan ingång i marknivå – man tog sig in via en stege som drogs upp, vilket gjorde det mycket svårt för angripare att tränga in. Namnet Kruttornet är yngre: efter att Visborgs slott sprängdes 1679–1710 gjordes tornet om till krutförråd, en funktion det behöll fram till mitten av 1800-talet. När du står vid foten av tornet bredvid Almedalen står du alltså vid stadens äldsta vakttorn och vid platsen för den gamla handelshamnen.
Byggt ca 1160–1161 som fristående kastal
Nordens äldsta bevarade profanbyggnad
Vaktade den medeltida hamnen vid nuvarande Almedalen
Ingång endast via uppdragbar stege
Användes som krutförråd från 1700-talet, därav namnet
25. Gamla apoteket
ByggnadMedeltid
Gamla apoteket är ett av Visbys mest framträdande medeltida stenhus, beläget i innerstaden nära Stora Torget. Byggnaden hör till de stora köpmansgårdar i sten som restes under hansatidens glansdagar, och dess höga gavel och kraftiga murverk vittnar om ägarnas rikedom. Namnet kommer av att huset under senare århundraden inrymde stadens apotek, en av Visbys viktiga institutioner. Som så många av de medeltida husen i staden har byggnaden flera våningar med ursprung i tiden då övervåningarna användes som magasin för handelsvaror. Idag är Gamla apoteket en uppskattad del av stadsbilden och ett tydligt exempel på den civila, profana medeltidsarkitektur som tillsammans med kyrkoruinerna och ringmuren gör Visby till ett världsarv. Det är ett av de hus man gärna stannar till vid för att beundra hur ett rikt köpmanshus såg ut för många hundra år sedan.
Påkostat medeltida stenhus i innerstaden
Höga gavlar och kraftigt murverk
Inrymde stadens apotek under senare tid
Ursprungligen köpmansgård med magasinsvåningar
Del av världsarvets profana medeltidsbebyggelse
26. Silverhättan
TornSenmedeltid (1398-1408)
Silverhättan är det yngsta tornet i Visby ringmur, byggt ungefär 1398–1408 under den period då Tyska orden (Deutscher Orden) hade makten över Gotland efter att ha fördrivit sjörövarna vitaliebröderna. Tornet är ett av de torn som restes för att modernisera och förstärka befästningen i en orolig tid då Östersjön plågades av kapare och stormakter slogs om ön. Namnet Silverhättan, med sin blanka klang, har gett tornet en plats i stadens folkliga namnflora vid sidan av torn som Långa Lisa och Kajsartornet. Tillsammans berättar tornens olika åldrar – från Kruttornets 1100-tal till Silverhättans tidiga 1400-tal – hela den medeltida befästningskonstens utveckling längs samma mur. Tornet ligger i murens norra parti och är ett bra exempel på ringmurens sista byggnadsskede.
Ringmurens yngsta torn
Byggt ca 1398–1408
Uppfört under Tyska ordens tid på Gotland
Del av murens sista stora byggnadsskede
Ligger i ringmurens norra parti
27. Sankt Olofs kyrkoruin
KyrkaMedeltid (1200-talet)
Sankt Olofs kyrkoruin ligger vackert inbäddad i den södra delen av DBW:s botaniska trädgård och hör till de mer undanskymda men stämningsfulla av Visbys kyrkoruiner. Kyrkan var en av stadens många medeltida helgedomar och helgades åt den norske helgonkungen Olav den helige, ett populärt skyddshelgon i hela Norden och särskilt bland sjöfarande. Liksom de övriga sockenkyrkorna övergavs den efter reformationen och förvandlades långsamt till ruin. Det som gör S:t Olof så speciell att besöka idag är miljön: ruinen omges av den frodiga botaniska trädgårdens mullbärsträd, blommor och exotiska växter, så att medeltida murverk och grönskande planteringar smälter samman. Det är en av de platser där Visbys två kännetecken – rosorna och ruinerna – verkligen möts på samma fläck.
Belägen i DBW:s botaniska trädgård
Helgad åt helgonkungen Olav den helige
En av Visbys många medeltida sockenkyrkor
Övergavs efter reformationen
Omgiven av trädgårdens grönska och rosor
28. Slaget vid Visby 1361
HistoriaMedeltid (27 juli 1361)
Den 27 juli 1361 utspelade sig ett av Sveriges blodigaste medeltidsslag utanför Visby ringmur, på ängsmarken Korsbetningen vid Söderport. Den danske kungen Valdemar Atterdag landsteg på Gotland med en yrkesarmé på omkring 2000 man. Mot dem stod en ungefär lika stor men dåligt utrustad gotländsk bondehär, där många var gamla män och unga pojkar. Resultatet blev en massaker: enligt en Visbykälla föll omkring 1800 gotlänningar mot bara cirka 300 danskar. Stadens borgare lät porten förbli stängd och köpte sig fri. Slaget är världsberömt tack vare de arkeologiska fynden: när massgravarna grävdes ut från 1905 och framför allt 1928–1930 under ledning av Bengt Thordeman och Poul Nørlund hade de döda inte plundrats utan begravts med rustning kvar. Man fann över 1100 individer, hundratals ringbrynjehuvor och kompletta rustningar – de enda bevarade 1300-talsrustningarna i Europa. Stenkorset Valdemarskorset restes på platsen till de fallnas minne.
27 juli 1361, Korsbetningen utanför Söderport
Valdemar Atterdags ~2000 man mot lika många bönder
Korsbetningen är ängsmarken strax utanför Söderport som gett namn åt slaget 1361. Namnet betyder att markerna vid korset användes som betesmark för stadsbornas boskap, och korset syftar på stenmonumentet Valdemarskorset som restes ungefär tio år efter slaget. Det är här de döda från slaget begravdes i hast i flera massgravar, och det är dessa gravar som gjort platsen världsberömd. När gravarna öppnades i början av 1900-talet – med stora utgrävningar 1905 och 1928–1930 ledda av Bengt Thordeman – blev det en vetenskaplig sensation. De döda hade i sommarvärmen begravts så snabbt att de inte hunnit plundras: de bar fortfarande ringbrynjor, brynjehuvor och plåtrustningar. Sammanlagt påträffades resterna av över 1100 människor. Fynden är idag ovärderliga för forskningen om medeltida krigföring och skador, och delar visas på Gotlands museum och Historiska museet i Stockholm. Marken hörde till cisterciensklostret Solberga, vars nunnor begravde de stupade strax norr om klosterkyrkan – därav den fortsatta kopplingen mellan slagfältet och klosterruinen.
Slagfält och massgravar från slaget 1361
Namnet kommer av betesmark vid Valdemarskorset
Utgrävningar 1905 och 1928–1930
Över 1100 individer funna, många i full rustning
Begravdes så snabbt att de inte plundrades
30. Valdemar Atterdag
PersonMedeltid (1361)
Valdemar Atterdag, dansk kung från 1340, är för alltid förknippad med Visby genom sitt fälttåg sommaren 1361. Sedan han slagit den gotländska bondehären vid Korsbetningen den 27 juli tågade han in i den rika hansestaden. Enligt en seglivad tradition lät han brandskatta staden – ställa upp ölkar på torget som borgarna fick fylla med silver och guld för att slippa plundring – men historiska fakta kring själva brandskattningen är osäkra. Säkert är att Gotland och Visby underkastade sig och att staden förlorade mycket av sin ställning som östersjöhandelns nav. Valdemar lever också kvar i folksägnen om Jungfrutornet, där han sägs ha förfört Ung-Hanses dotter och förmått henne att förråda staden. Historia och legend har på så vis vävts samman kring honom, och hans namn bärs av stenkorset Valdemarskorset utanför Söderport. Koordinaterna pekar mot Stora Torget, där brandskattningen enligt traditionen ska ha skett.
Dansk kung som erövrade Gotland 1361
Segrade vid Korsbetningen 27 juli 1361
Sägs ha brandskattat Visby (faktan osäker)
Central i sägnen om Jungfrutornet
Valdemarskorset bär hans namn
31. Legenden om Unghanses dotter
HistoriaSägen (knuten till 1361)
En av Gotlands mest älskade folksägner kretsar kring Unghanses dotter – och det är just en sägen, inte historia. Enligt berättelsen kom kung Valdemar Atterdag till Gotland förklädd till köpman omkring 1360 för att speja. Han mötte den rike domaren Ung-Hanse, vars unga dotter han förförde. När kungen avslöjades körde Ung-Hanse bort honom, men flickan hade redan förälskat sig. När Valdemar 1361 återvände och plundrade ön ska hon ha hjälpt honom in i staden, övertygad om att han skulle ta henne med sig. Han övergav henne dock, och de förbittrade stadsborna grep henne och murade in henne levande i tornet som sedan kallats Jungfrutornet. Sägnen är en klassisk berättelse om kärlek, svek och straff, och den lever vidare år efter år under Visbys Medeltidsvecka – trots att tornet i verkligheten byggdes först på 1400-talet, långt efter Valdemars tid.
Folksägen, ej historisk händelse
Valdemar Atterdag förförde Ung-Hanses dotter
Hon ska ha förrått staden 1361
Murades enligt sägnen in levande i Jungfrutornet
Tornet byggdes i verkligheten först på 1400-talet
32. Världsarvet Hansestaden Visby
HistoriaMedeltid / Världsarv sedan 1995
Visby innerstad fördes in på Unescos världsarvslista 1995 under namnet Hansestaden Visby. Motiveringen var att staden är ett synnerligen framstående exempel på en nordeuropeisk, muromgärdad handelsstad där den medeltida stadsbilden behållits ovanligt intakt. Det som gör Visby unikt är helheten: den nästan kompletta ringmuren med sina torn och portar, de många kyrkoruinerna, domkyrkan Sankta Maria och inte minst de bevarade medeltida packhusen och köpmansgårdarna längs gränderna ner mot hamnen. Paradoxalt nog är det stadens fattigdom efter hansatidens slut som räddat den – när andra städer rev och byggde nytt stod Visby kvar, och därför kan man idag vandra i en stadsmiljö som i mycket är medeltida. Att gå genom innerstaden är att röra sig genom ett levande världsarv, där varje gränd och varje ruin berättar om Östersjöns rikaste handelsstad. Skyddet är omfattande: Länsstyrelsen Gotland förvaltar omkring 280 byggnadsminnen innanför muren, och staden rymmer över 200 hus med bevarat medeltida murverk. Hela stadslagret och samtliga kyrkoruiner är dessutom skyddade som fornlämning enligt kulturmiljölagen, och redan 1987 pekades innerstaden ut som riksintresse för kulturmiljövården.
På Unescos världsarvslista sedan 1995
Namnet: Hansestaden Visby
Enastående exempel på muromgärdad nordeuropeisk handelsstad
Komplett ringmur, kyrkoruiner och medeltida packhus
Bevarad tack vare stadens fattigdom efter hansatiden
Ca 280 byggnadsminnen och 200+ hus med medeltida murverk
Riksintresse för kulturmiljövård sedan 1987; stadslager och ruiner fornlämningsskyddade
33. Rosornas och ruinernas stad
HistoriaGenom historien
'Rosornas och ruinernas stad' är Visbys mest kända epitet och fångar precis det som gör staden så omtyckt. Ruinerna är de många medeltida kyrkorna – Visby hade en gång ett tjugotal kyrkor innanför muren – som efter reformationen övergavs och långsamt förföll till de pittoreska ruiner som idag står kvar mitt i stadsväven. Rosorna syftar på den frodiga grönska och de klängrosor som breder ut sig längs husväggar, i gränderna och i de gröna ruinträdgårdarna, gynnade av Gotlands milda klimat. Att stadens fattigdom under flera hundra år bevarade den medeltida bebyggelsen är en del av samma berättelse: ingen hade råd att riva och bygga nytt. Resultatet är en av Nordens mest stämningsfulla stadsmiljöer, där blommande rosor klättrar uppför hundraåriga murar och gamla kyrkoruiner badar i sommarljus. Epitetet sammanfattar varför Visby räknas som en av Sveriges vackraste städer.
Visbys mest kända epitet
Ruinerna: stadens många övergivna medeltidskyrkor
Rosorna: frodig grönska i Gotlands milda klimat
Bebyggelsen bevarad genom århundraden av fattigdom
Symbol för stadens unika atmosfär
34. Visby under hansatiden
HistoriaMedeltid (1100-1300-talet)
Under hög- och senmedeltiden var Visby ett av Östersjöns absolut viktigaste handelscentra och en av Hanseförbundets nyckelstäder. Redan på 1100-talet hade staden blivit ett nav för den framväxande tyska Hansan, och i gränderna trängdes både gutniska och tyska köpmän. Gotlänningarna var länge det tongivande befolkningsskiktet, men spänningen mellan gutar och tyskar märks i att flera kyrkor hade dubbla församlingar – en för gotlänningar och en för tyskar. Stadens namn kommer av 'vi' (en hednisk offerplats) och 'by', och i Gutasagan från omkring 1230 kallas platsen bara 'Wi', den heliga platsen. Rikedomen från handeln med skinn, vax, tjära och varor från öst byggde den ringmur, de kyrkor och de packhus som vi ser idag. När Valdemar Atterdag erövrade ön 1361 och handelsvägarna förändrades började stadens storhetstid att blekna, men den medeltida stadsbilden lever kvar som ett minne av epoken.
Östersjöns rikaste handelsstad under medeltiden
Centrum i tyska Hanseförbundet redan på 1100-talet
Både gutniska och tyska köpmän, dubbla församlingar
Namnet av 'vi' (offerplats) och 'by'
Storhetstiden bröts av Valdemar Atterdag 1361
35. Spillingsskatten
HistoriaVikingatid (nedlagd ca 870-tal)
Spillingsskatten är världens största kända vikingatida silverskatt och en av de absoluta höjdpunkterna att se på Gotlands museum i Visby. Skatten påträffades i en åker vid Spillings på norra Gotland och består av en enorm mängd silver – armringar, spiralringar och framför allt tusentals mynt, många präglade i den arabiska och islamiska världen. Just de många orientaliska mynten är ett slående bevis på hur långväga gotländska köpmäns handelsnätverk sträckte sig under vikingatiden, ända bort till kalifatens marknader. Att en sådan rikedom grävdes ner och aldrig hämtades igen ger en gåtfull mänsklig dimension åt fyndet. För besökaren i Visby knyter Spillingsskatten ihop berättelsen om Gotland som en handelns ö långt innan ringmuren ens var byggd – rikedomen som senare skulle göra Visby till Östersjöns främsta hansestad har djupa rötter i vikingatidens silverströmmar.
Världens största vikingatida silverskatt
Funnen vid Spillings på norra Gotland
Innehåller tusentals mynt, många arabiska/islamiska
Vittnar om Gotlands långväga handel österut
Utställd på Gotlands museum (Fornsalen)
36. Strandgatan och de medeltida packhusen
ByggnadMedeltid
Strandgatan var hansatidens viktigaste handelsgata i Visby, dragen parallellt med strandkanten där den gamla hamnen låg. Längs gatan reser sig några av Nordens bäst bevarade medeltida packhus och köpmansgårdar – höga stenhus i flera våningar där köpmännen bodde högst upp och förvarade sina varor i de övre magasinsvåningarna, med hissbommar för att vinscha upp gods. Många av husen går tillbaka till 1200- och 1300-talen, och de berättar konkret om den handel som gjorde staden så rik. Det är denna täta rad av medeltida packhus, tillsammans med ringmuren och kyrkoruinerna, som ligger bakom Visbys världsarvsstatus. Vid Strandgatan ligger också Gotlands museum (Fornsalen) och den praktfulla Burmeisterska gården. En promenad längs gatan är som att vandra genom hansatidens affärskvarter, med blicken uppåt mot de gamla lastluckorna och gavlarna.
Hansatidens viktigaste handelsgata
Kantad av Nordens bäst bevarade medeltida packhus
Köpmännen bodde överst, varor i magasinsvåningarna
Många hus från 1200- och 1300-talen
Central del av världsarvet
37. Medeltidsveckan
HistoriaNutid (sedan 1984)
Varje sommar förvandlas Visbys innerstad under Medeltidsveckan, ett av Nordens största historiska evenemang. Under festivalveckan fylls gränder, torg och kyrkoruiner av människor i medeltida dräkt, marknadsstånd, gycklare, musik, riddarspel och tornerspel. Invigningen hålls traditionellt vid Kruttornet och Almedalen, och staden blir för en vecka en levande kuliss för medeltiden – passande nog, eftersom miljön redan är ett medeltida världsarv. En central berättelse under veckan är just slaget 1361 och sägnen om Jungfrutornet, som återberättas och gestaltas år efter år. Många av kyrkoruinerna, som Sankt Nicolai och Sankta Karin, används som scener för föreställningar. Medeltidsveckan har gjort Visby till en samlingsplats för historieintresserade från hela världen och knyter på ett livfullt sätt ihop stadens autentiska medeltida miljö med berättandet om dess dramatiska förflutna.
Ett av Nordens största historiska evenemang
Invigs traditionellt vid Kruttornet och Almedalen
Marknad, riddarspel, gyckel och dräkter
Slaget 1361 och Jungfrutornets sägen gestaltas
Kyrkoruiner används som scener
38. Christopher Polhem
PersonStormaktstid (1661-1751)
Christopher Polhem (1661–1751), ofta kallad den svenska mekanikens fader, är en av de mest berömda personer som har sina rötter på Gotland. Han föddes på ön och blev en av Sveriges genom tiderna mest betydelsefulla uppfinnare och ingenjörer, känd för bland annat sina mekaniska konstruktioner, gruvmaskiner, lås och det berömda 'mekaniska alfabetet'. Hans gärning hörde till stormaktstidens Sverige och lade grunden för svensk teknik- och industrihistoria. I Visby hedras han med en bronsbyst, skapad av skulptören Theodor Lundberg och avtäckt 1911, som står framför nordfasaden av Drottens kyrkoruin. För besökaren knyter Polhem ihop Gotland med den svenska vetenskaps- och industrihistorien: bredvid de medeltida ruinerna får man en påminnelse om att ön också fostrat ett av landets största tekniska snillen. Bysten vid Drotten är en fin anhalt för den som vandrar mellan kyrkoruinerna.
1661–1751, 'den svenska mekanikens fader'
Med rötter på Gotland
Uppfinnare av lås, gruvmaskiner och det mekaniska alfabetet
Bronsbyst av Theodor Lundberg avtäckt 1911
Bysten står vid Drottens kyrkoruin
39. Pehr Arvid Säve
Person1800-talet (1811-1887)
Pehr Arvid Säve (1811–1887) är en av de viktigaste personerna bakom att Gotlands kulturarv bevarats och dokumenterats. Han var lärare, fornforskare och en outtröttlig samlare av gotländska folkminnen, sägner, dialektord och föremål. När Gotlands Fornsal – kärnan i dagens Gotlands museum – grundades 1875 blev Säve dess förste intendent och ledde verksamheten fram till 1887. Tack vare hans insatser räddades en stor mängd kunskap om gammalt gotländskt liv, traditioner och berättelser som annars kunde ha gått förlorad, och många av föremålen i Fornsalens samlingar har sin bakgrund i hans samlararbete. Just sägnerna han tecknade ner – som berättelsen om Unghanses dotter och Jungfrutornet – lever vidare än idag. För besökaren i Visby är Säve mannen som gav staden dess minne: utan honom hade vi vetat långt mindre om Gotlands rika folkkultur och historia.
1811–1887, gotländsk lärare och fornforskare
Grundade Gotlands Fornsal 1875
Förste intendent (1875–1887)
Stor samlare av folkminnen och sägner
Bevarade berättelser som den om Jungfrutornet
40. Bengt Thordeman
Person1900-talet (1893-1990)
Bengt Thordeman (1893–1990) var den svenske arkeolog som för all framtid knöt sitt namn till slaget vid Visby 1361. Under utgrävningarna av massgravarna vid Korsbetningen 1928–1930, som han ledde tillsammans med den danske historikern Poul Nørlund, dokumenterades fynden med då nyskapande fotografiska metoder. Det man fann blev en världssensation: de stupade gotländska bönderna hade begravts i sommarvärmen så snabbt att de inte hunnit plundras, och bar fortfarande sina ringbrynjor och plåtrustningar. Sammanlagt påträffades resterna av över 1100 individer. Thordemans vetenskapliga publikation om rustningarna från Visby blev ett internationellt standardverk inom forskningen om medeltida vapen och rustningar och citeras än idag. För besökaren vid Korsbetningen är det Thordemans arbete som gör att slagfältet kan berätta sin gripande historia – det var hans grävning som väckte de döda till liv för eftervärlden.
1893–1990, svensk arkeolog
Ledde utgrävningarna vid Korsbetningen 1928–1930
Arbetade tillsammans med Poul Nørlund
Dokumenterade rustningarna i ett internationellt standardverk
Fynd av över 1100 individer i full rustning
41. Sankt Görans kyrkoruin
KyrkaMedeltid (1200-talet)
Strax utanför ringmuren, norr om staden, ligger Sankt Görans kyrkoruin – resterna av Nordens näst största hospitalskyrka. Kyrkan byggdes på 1200-talet och ersatte en äldre kyrka från 1100-talet. Den hörde till Sankt Görans hospital, en vårdinrättning för spetälska (leprasjuka) som av smittorisk medvetet förlades utanför stadsmuren. Helgedomen vigdes åt Sankt Göran (Sankt Georg), de sjukas skyddshelgon, och anläggningen drevs under klosterliknande regler där de boende kallades nunnor och munkar. Hospitalet övergavs på kunglig befallning 1542, men togs tillfälligt i bruk igen efter stadsbranden 1611. Att kyrkan ligger just utanför muren berättar konkret om medeltidens syn på smitta och utanförskap: de sjuka stängdes ute från staden men gavs ändå en mäktig kyrka och vård. Ruinen är ett gripande komplement till de praktfulla ruinerna innanför muren.
Nordens näst största hospitalskyrka
Byggd på 1200-talet, ersatte en kyrka från 1100-talet
Tillhörde Sankt Görans hospital för spetälska
Förlades utanför ringmuren av smittoskäl
Övergavs på kunglig befallning 1542
42. Solberga klosterruin
KlosterruinMedeltid (grundat 1246)
Söder om ringmuren, vid Korsbetningen, låg en gång Solberga kloster – ett cisterciensnunnekloster grundat 1246, då biskop Lars av Linköping sände nunnor av cistercienserorden till Gotland. Klosterkyrkan byggdes korsformad med Vreta kloster i Östergötland som förebild, vilket gör Vreta till Solbergas sannolika moderkloster. Klostret är oupplösligt förknippat med det blodiga slaget vid Visby 1361: det var på klostrets marker, strax norr om kyrkan, som de tusentals stupade gotländska bönderna begravdes, och här restes minneskorset Valdemarskorset. Klostret förföll under oroligheterna kring sekelskiftet 1400, och omkring 1404 flyttade de tolv nunnorna och abbedissan in till staden. Vid utgrävningar på 1900-talet frilades grunden till den korsformade klosterkyrkan tillsammans med massgravarna från 1361. För besökaren binder Solberga samman det fromma klosterlivet med slagfältets fasor på en och samma plats.
Cisterciensnunnekloster grundat 1246
Korsformad kyrka med Vreta kloster som förebild
På klostrets mark begravdes de stupade i slaget 1361
Nunnorna flyttade in till staden omkring 1404
Klosterkyrkans grund och massgravar frilagda vid 1900-talsutgrävningar
43. Visborg
Slott
Visborgs slott var en slotts- och borganläggning som uppfördes på medeltiden i södra delen av Visby på Gotland. Numera återstår endast vaga lämningar efter en ruin.
Källa: Wikidata/Wikipedia
44. Stora Hästnäs
Byggnad
Stora Hästnäs är en gård på Gotland. Stora Hästnäs ligger strax öster om Visby flygplats. Gården har ett välbevarat stenhus från 1300-talet i kraftig kalksten med smala, eleganta fönster. Huset påminner om packhusen i Visby, men var från början annorlunda. På trappstegsgavlarna syns att det tidigare funnits lägre hus på sidorna. Troligen fanns ett bostadshus till vänster och en källare med gäststuga till höger. Idag har huset fyra våningar med flera trappor och valv. I bottenvåningen finns rester av en eldstad. Det har trappgavlar, galleri med tre spetsbågsöppningar och rundbågsformad varuport på översta våningen. Alfred von Corswant ägde Stora Hästnäs från 1944. Stora Hästnäs blev förklarat som byggnadsminne 1997.
Källa: Wikidata/Wikipedia
45. Gotlands konstmuseum
museum
Gotlands Konstmuseum är ett konstmuseum vid Sankt Hansgatan i Visby. Gotlands konstmuseum öppnades 1988 med Jan Brunius som föreståndare i Gotlands första folkskolebyggnad från 1847. Museet ingår i Gotlands museum. Museets egna konstsamling består huvudsakligen av måleri och konsthantverk med anknytning till Gotland från tidigt 1800-tal till nutid. Byggnaden på, som sedan 1997 är byggnadsminne, uppfördes 1847-1848 efter ritningar av Carl Bergman som Visbys första folkskola. Senare blev den Visbys småskola. Från slutet av 1950-talet disponerades dem av Visby läroverk. Sedan Säveskolan byggts 1971, flyttade gymnasiet ut och byggnaden användes för andra undervisningsändamål. Åren 1987-1988 totalrenoverades byggnaden, och i samband med detta inrymdes det nyetablerade konstmuseet i byggnaden. Huset blev byggnadsminne 1997.
Källa: Wikidata/Wikipedia
46. Oscarsstenen
Konst & staty
Ej att förväxla med Oscarsstenen i Töcksfors, ett riksröse vid gränsen mot Norge. Oscarsstenen är en minnessten på Visborgsslätt i Visby som restes av officerskåren vid Gotlands nationalbeväring till minne av den 14 juni 1854 då kung Oscar I till förbandet överlämnade tre fanor. Vid 100-årsjubileet av den första fanöverlämningen den 14 juni 1954 överlämnades chefen för armén på konungens befallning en ny fana. Till minne av detta försågs stenen på baksidan med en ny relief av den fanan. Kung Gustaf VI Adolf skrev sitt namn på stenens baksida i samband med Gotlands nationalbevärings 150-årsjubileum den 28 maj 1961. Platsen ligger ett par hundra meter från det kasernområde som var hemvist för Gotlands regemente (gamla). Stenen är av kalksten och är cirka 5,4 meter hög, 1,8 meter bred vid basen och svagt avsmalnande uppåt samt 0,35 meter tjock. På västra sidan står i förgyllt djuprelief mellan en kunglig krans och tre stenar med Gotlands vapen i högrelief: "OSCAR I 1854". På östra sidan är två infällda kalkstensplattor. Den översta, 0,55 × 0,45 meter stora och med välvd översida, har Gotlands vapenfana i högrelief och över denna står i djuprelief: "13.6.1954". Den nedre plattan, 0,33 × 0,58 meter stora, har följande text i förgylld djuprelief: "Gustaf ? 1961" Stenen står direkt i marken på en plan, artificiell jordkulle, 13 × 13 meter och 0,7 meter hög. I varje hörn står en utåtriktad kanon på trävalett. Kullen omgärdas av stenstolpar sammanbundna med en järnkätting.
Källa: Wikidata/Wikipedia
47. Ryska kyrkan
Kyrka
Ryska kyrkan, eller S:t Nikolaj var en kyrkobyggnad (ruin) i Visby i Visby stift på Gotland.
Källa: Wikidata/Wikipedia
48. Terra Nova-kyrkan
Kyrka
Terra Nova-kyrkan är en samarbetskyrka mellan Evangeliska fosterlandsstiftelsen och Visby domkyrkoförsamling. Kyrkan ligger i bostadsområdet Terra Nova öster om Visby på Gotland.
Källa: Wikidata/Wikipedia
49. Visborgskyrkan
Kyrka
Visborgskyrkan är en kyrkobyggnad som tillhör Visby domkyrkoförsamling i Visby stift och är distriktskyrka för de södra stadsdelarna av Visby. Den är uppförd på en 1933 till ändamålet donerad tomt.
Källa: Wikidata/Wikipedia
50. Kvarntornet
Torn
det enda halvrunda tornet i Visby ringmur
Källa: Wikidata/Wikipedia
51. Stor Cristin
Torn
Stor Cristin i Visby.
Källa: Wikidata/Wikipedia
52. Kajsartornet
Torn
Kajsartornet i Visby.
Källa: Wikidata/Wikipedia
53. Grå Gåsen
Torn
Grå Gåsen i Visby.
Källa: Wikidata/Wikipedia
54. Store Henrik
Torn
Store Henrik i Visby.
Källa: Wikidata/Wikipedia
55. Slottsmuren
Torn
Slottsmuren i Visby.
Källa: Wikidata/Wikipedia
56. Sankt Mikaels kapell
Kyrka
Sankt Mikaels kapell var en kyrkolokal i kvarteret Vitkålen, Visby, som då tillhörde Visby domkyrkoförsamling i Visby stift. Domkyrkoförsamlingen lämnade lokalerna 2010 och ingick i ett samarbete med Equmeniakyrkan. Den orgel som byggdes av Grönlunds Orgelbyggeri 2004 flyttades då till Tjelvarkyrkan. Orgeln från 1968, byggd av Anders Perssons Orgelbyggeri, uppges finnas i avskedsrummet på Visby lasarett.
Källa: Wikidata/Wikipedia
57. Allhelgonakapellet
Kyrka
Allhelgonakapellet är ett begravningskapell som tillhör Visby domkyrkoförsamling i Visby stift. Kapellet med begravningsplats ligger i Norra kyrkogården i norra delen av Visby.
Källa: Wikidata/Wikipedia
58. Brucebo
museum
Brucebo är konstnärsparet Carolina Benedicks-Bruce och William Blair Bruces konstnärhem från sekelskiftet 1900 i Väskinde socken på Gotland, omkring åtta kilometer norr om centrala Visby och strax norr om naturreservatet Brucebo. Konstnärerna Carolina Benedicks-Bruce och William Blair Bruce inköpte 1899 delar av fastigheterna Stora Bläsnungs och Lilla Hästnäs. På tomten de köpte fanns ett äldre hus kallat Emilsro som paret valde att bygga ut med en ny huskropp i nationalromantikens och sekelskiftets anda att försöka sudda ut gränserna mellan ute och inne. Här arbetade paret och fann inspiration till att skapa en mängd målningar och skulpturer som än idag finns att beskåda. Bostaden ägs idag av Brucebostiftelsen och är öppet som museum.
Källa: Wikidata/Wikipedia
59. Endre 34:1
Sevärdhet
minnesmärke på Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
60. Visby 63:1
Sevärdhet
minnesmärke på Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
61. Kristi Lekamens kyrka
Kyrka
Kristi Lekamens kyrka är en romersk-katolsk kyrkobyggnad i Visby på Gotland. Kyrkan tillhör Kristi Lekamens katolska församling och Stockholms katolska stift. Kyrkan är den första katolska kyrkan som byggdes på Gotland sedan medeltiden.
Källa: Wikidata/Wikipedia
62. Visby hamnfyr
Torn
fyr i Visby på Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
63. Södertorg
Torg
Södertorg är ett torg i Visby, Gotland som ligger alldeles innanför Söderport, som länge var den viktigaste infarten till Visby för resande söderifrån. På torget finns bland annat en springbrunn, Visby springbrunn skapad 1916 av skulptören Carl Fagerberg. Torget var ett salutorg under nästan hela 1800-talet med försäljning av bland annat halm, hö och ved.
Källa: Wikidata/Wikipedia
64. Fiskarplan
Torg
torg i visby
Källa: Wikidata/Wikipedia
65. Hamnplan
Torg
torg i Visby
Källa: Wikidata/Wikipedia
66. Kinbergs plats
Torg
torg i Visby
Källa: Wikidata/Wikipedia
67. Wallérs plats
Torg
torg i Visby
Källa: Wikidata/Wikipedia
68. Klinttorget
Torg
torg i Visby
Källa: Wikidata/Wikipedia
69. Helge Ands plan
Torg
torg i Visby
Källa: Wikidata/Wikipedia
70. Rådhusplan
Torg
torg i Visby
Källa: Wikidata/Wikipedia
71. Sankt Hansplan
Torg
torg i Visby
Källa: Wikidata/Wikipedia
72. Knäcken
Konst & staty
staty
Källa: Wikidata/Wikipedia
73. Utsträckta händer
Konst & staty
staty i Almedalen Visby
Källa: Wikidata/Wikipedia
74. Ymnighetsgudinnan
Konst & staty
Ymnighetsgudinnan är en staty av bemålat gjutjärn som sedan 1899 står på Packhusplan i Visby.Den så kallade "Vattenkonsten" spelade första gången i fullständigt skick på Packhusplan den 23 juli 1899. Upphovsmän var ingenjör Börring och artisten Karl Romin. Skulpturen är en beställning av den franske konstnären Pierre Loisons verk "Ung kvinna med trumpetsnäcka", även kallad vattenkonst nr 12 i broschyren. Statyn är gjuten av Bolinders mekaniska verkstad i Stockholm och är det äldsta verket i Region Gotlands konstsamling. Länge trodde man att statyn var skapad av den gotländske konstnären Karl Romin, men i samband med en restaurering 2019 fann man att statyn var köpt på postorder för en tusenlapp. Liknande skulpturer står också på flera andra torg.
Källa: Wikidata/Wikipedia
75. Nygårds herrgård
Byggnad
Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
76. Gotlands Veteranbilmuseum
museum
bilmuseum i Visby
Källa: Wikidata/Wikipedia
77. Herde med hind
Konst & staty
staty av Alice Nordin
Källa: Wikidata/Wikipedia
78. Visby Hamn Yttre
Torn
fyr i Visby på Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
79. Visby Hamn nedre
Torn
ensfyr i Visby på Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
80. Visby Hamn övre
Torn
ensfyr i Visby på Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
81. Själsö Yttre övre
Torn
en ensfyr norr om Visby på Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
82. Själsö Inre övre
Torn
en ensfyr norr om Visby på Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
83. Tjelvarkyrkan
Kyrka
Tjelvarkyrkan i Visby.
Källa: Wikidata/Wikipedia
84. Vibble kapell
Kyrka
Vibble kapell är ett kapell som ligger i samhället Vibble strax söder om Visby. Kapellet tillhör Stenkumla församling och Visby stift. Intill kapellet är församlingsgården och expeditionen för Stenkumla församling belägen.
Källa: Wikidata/Wikipedia
85. Sprundflaskan
Torn
Sprundflaskan är ett av tornen i Visby ringmur.
Källa: Wikidata/Wikipedia
86. Tranhustornet
Torn
Tranhustornet i Visby.
Källa: Wikidata/Wikipedia
87. Långa Lisa
Torn
Långa Lisa i Visby.
Källa: Wikidata/Wikipedia
88. Mynthuset
Torn
Mynthuset i Visby.
Källa: Wikidata/Wikipedia
89. Paviljongsplan
Naturreservat
parkområde i Visby
Källa: Wikidata/Wikipedia
90. Palissaderna
Naturreservat
Palissaderna är en park som ligger precis söder om Visby ringmur och mitt emot den nuvarande hamnterminalen. Namnet kommer från det utanverk med palissaderingar som fanns utanför den södra delen av Visborgs slott.
Källa: Wikidata/Wikipedia
91. Flundreviken nedre
Torn
en ensfyr vid Snäck på Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
92. Flundreviken övre
Torn
en ensfyr vid Snäck på Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
93. Själsö Yttre nedre
Torn
en ensfyr norr om Visby på Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
94. Själsö Inre nedre
Torn
en ensfyr norr om Visby på Gotland
Källa: Wikidata/Wikipedia
95. BOSTADSHUS
Byggnad1800–1849
Det lilla panelklädda skiftesverkshuset på Källaren 4 restes troligen i början av 1800-talet, på en tomt som avstyckades kring mitten av seklet. Huset är en särling i sin omgivning och en ensam kvarleva av den småskaliga bebyggelse som en gång fanns i ett kvarter där tomterna annars varit bebyggda med höga hus ända sedan medeltiden. Det ger gatumiljön ett tydligt karaktärsvärde.
I byggnadens sydvästra hörn döljer sig delar av två medeltida stenhus, och vid utgrävningar har man funnit rester efter ett tiotal rivna medeltidshus. År 1776 förvärvade Kronan fastigheten och lät riva de aderton äldre byggnader som då stod här, för att inreda förråd och bostäder åt kronobränneriet. Den bebyggelse som finns idag är i stort sett densamma som vid 1700-talets slut.
Detta kalkstenshus uppfördes på 1830-talet som stall, men har senare tjänat som vaktmästarbostad och inrymmer idag kontor. Trots ombyggnaderna är byggnadens volym bevarad, liksom de ursprungliga halvmåneformade fönstren. Huset står i en våning med inredd vind under ett tegeltäckt sadeltak, med vitputsad fasad och en djupt indragen entré mot Skeppsbrogränd.
S:t Klemens hotell inryms i en före detta handelsgård med rötter kring sekelskiftet 1800. Anläggningen omfattar fem byggnadskroppar; det ståtliga stenhuset i två våningar utmed Smedjegatan är ett välbevarat exempel på de nya handelshus som växte fram i Visby under det tidiga 1800-talet. Entrédörren och flertalet av övervåningens fönster är ursprungliga med bevarade beslag.
Detta lilla porthus är en överbyggnad över en portgång, från 1800-talet, som senare inretts till bostad. Mot gården har byggnaden en vägg av korsvirke. Den ingår i en byggnadsminnesförklarad miljö.
Bostadshuset på Skeppet 2 uppfördes vid mitten av 1700-talet och är idag den enda byggnaden på tomten. Det har en stomme av skiftesverk och står i en våning med källare och inredd vind under ett tegeltäckt sadeltak. Fasaden är klädd med stående träpanel av hög hantverksmässig kvalitet och utgör ett av stadens få välbevarade exempel på 1700-talspanel.
På fastigheten Laboratorn 3 står tre byggnader, bland dem denna flygel som delvis går tillbaka till 1700-talet. Den uppfördes ursprungligen som brygghus intill ett medeltida tornhus, och kompletterades då med en skiftesverkslada. Ladan revs i början av 1900-talet, och vid en genomgripande renovering 1947 byggdes delar om på nytt. Idag är flygeln en putsad, vitkalkad stenbyggnad i en våning.
Bakom de fyra sammanbyggda husen på Laboratorn 4 döljer sig en medeltida köpmansgård, som på 1400-talet bestod av tre stenhus i en u-formad plan kring en gård mot Södra Kyrkogatan. De norra och västra längorna var packhus, med ett valvhus tvärs över Klosterbrunnsgatan. Efter en period av förfall genomgick fastigheten 1927 en större upprustning som främst rörde interiören.
Kvarteret Bägaren ligger uppe på norra Klinten i innerstadens östra del. Redan i slutet av 1600-talet var delar av kvarteret bebyggt med trähus och kålgårdar, vilket Schilders karta från 1697 vittnar om. Den östra och norra delen hörde länge till den så kallade Klockaråkern, tills hela kvarteret reglerades 1778 och de stora tomterna styckades av. Bebyggelsen bestod då av enkelstugor i skiftesverk.
Huset vid S:t Hansgatan på Gråbrodern 5 har medeltida rötter; här uppfördes redan under medeltiden minst ett stenhus, som delvis finns kvar. Den medeltida byggnaden byggdes sannolikt på under 1600-talet med en knuttimrad trästomme och korsvirkesgavel. På 1690-talet hörde huset till en gård som ägdes av Hans Köler och omfattade även gårdsrum, trädgård, stall och lada. Idag rymmer huset bostad och café.
Denna del av frimurarlogen på S:t Nikolaus 7 är en kökstillbyggnad som uppfördes 1989, placerad i vinkeln in mot gården. Byggnaden ingår i en byggnadsminnesförklarad miljö.
Bostadshuset på Klinten 9 uppfördes vid mitten av 1700-talet och motsvarar troligen det trähus som omnämns 1785. Att huset är gammalt syns på gatunivån, som höjts så att entrén nu ligger under gatans yta. Byggnaden har en putsad stomme av skiftesverk under ett plåttäckt sadeltak, och byggdes ut mot gården kring sekelskiftet 1900.
Den storbyggda före detta handelsgården på S:t Klemens 20 har rötter i 1700-talets första hälft, men bostadshuset mot gatan rymmer även medeltida murverk. På 1780-talet omfattade gården ett stenhus, två trähus, brygghus, drängstuga, lada och fähus. Bebyggelsen stod i stort intakt fram till 1970-talet, då en genomgripande sanering delade tomten och förändrade gårdens karaktär – bland annat omvandlades gården kring kyrkoruinen till ett gångstråk.
Mundermanska huset vid Strandgatan bär medeltida murverk i sina väggar. I slutet av 1720-talet lät apotekaren Neuman uppföra en ny stenbyggnad på resterna av de medeltida hus som stod här. Under 1790-talet byggdes huset om och förlängdes söderut till sin nuvarande höjd och volym, med den stora huvudentrén vänd mot Strandgatan och den öppna platsen vid Packhusplan.
Denna byggnad vid S:t Lars 3 hör till de få som skonades när Visbys ruiner skulle friläggas i början av 1900-talet. Visby stad köpte fastigheten 1913 med avsikt att riva bebyggelsen och blottlägga S:t Lars ruin, men rivningen kom först 1936–37 och gällde bara uthusen och ett stall från 1833. Själva huset inreddes då till taxistation och offentliga toaletter, och har på senare tid använts av gaturenhållningen.
Denna byggnad hör till den gamla handelsgården på S:t Klemens 5. Det är en vedbod som uppfördes 1945 och då ersatte en äldre länga med spiltor. På 1980-talet byggdes den om till förråd. Byggnaden har en regelstomme, förstärkt med en brandmur mot väster, under ett plåttäckt pulpettak.
Bostadshuset ligger i tomtens sydvästra hörn med långsidan mot Tunnbindaregatan. Det har en skiftesverkskonstruktion från 1700-talet, som senare kläddes med panel och pryddes med snickarglädje.
Den nästan kubiska huvudbyggnaden är till stor del uppförd i sten under medeltiden och bevarar murverk i källaren och samtliga tre plan. Sitt nuvarande utseende, med tre våningar under ett högt brutet tak, fick den vid en om- och tillbyggnad på 1760-talet, då byggmästaren J.N. Chemnitz bland annat tog byggnadsmaterial från S:t Olofs kyrkoruin. Huset har haft många roller: P.A. Säve hyrde lokaler här för Gotlands Fornsal på 1870-talet, från 1884 rymde det en flickskola och senare musikskolan.
I det sydöstra hörnet av Skolan 2 stod på 1760-talet ett stenhus i ruiner, som omkring 1767 byggdes upp till sin nuvarande omfattning med två flyglar av hovrättsadvokaten Hans Jacob Giutzelke. Genom flygeln längs S:t Hansgatan gick en portgång in till gården, där ett kostall en gång fanns. Byggnaderna fick en enhetlig fasad och förbands invändigt, och restaurerades senast 1995.
Donnerska husets bevarade mittparti restes troligen redan i slutet av 1100-talet, som packhus innan ringmuren ens fanns på plats. I byggnaden döljs medeltida murverk, bland annat rester efter den gamla sjömuren. På 1500-talet var huset ett blomstrande handelshus, och på 1780-talet kompletterades det med två flyglar i vardera två våningar, norr och söder om ursprungshuset.
Fastigheten Biskopen 3 sträcker sig som en smal remsa tvärs över kvarteret, från Tranhusgatan till S:t Nikolaigatan. Vid arkeologiska undersökningar har man här funnit medeltida eller ännu äldre gravar. I den östra delen ligger två gårdshus, det äldre från 1800-talets mitt invid S:t Nikolaigatan och det yngre uppfört kring 1900.
Byggnaden längs Norra Kyrkogatan uppfördes som lasarett åren 1832–1838, delvis på grundmurarna efter en äldre hospitalskyrka. Sjukhuset hade från början 42 vårdplatser och förlängdes åt söder 1876–78. När ett nytt lasarett stod klart kring 1903 blev huset istället mentalsjukhus, fram till 1940-talet. Idag kallas det Helgeandshuset och rymmer Visby stifts kansli.
Denna friliggande krutbod uppfördes 1878, när Schenholms Krut- och Fröhandel etablerade sig på fastigheten Stapeln. Den är byggd med en spritputsad tegelstomme i en våning, under ett tjärat och pappklätt sadeltak. Boden ligger nordväst om huvudbyggnaden och hör till den bebyggelse som växte fram här under 1800-talets andra hälft.
Visby tingshus uppfördes 1961 efter ritningar av arkitekten L. Lundström. De tre våningsplanen är förskjutna i höjd för att följa den sluttande terrängen, och exteriören med putsad, vitkalkad tegel ansluter medvetet till gotländsk byggnadstradition. Byggnaden har ett högt arkitektoniskt värde, med genomtänkta detaljlösningar och en välbevarad interiör där tingssalen har synlig takkonstruktion och stengolv.
När ett större bostadskomplex uppfördes på Nunnan 1 år 1937 revs mycket av den äldre bebyggelsen, men två byggnader räddades. Den ena är en av stadens få tegelbyggnader, uppförd 1516 på medeltida grund och belägen ett stycke från Stora Torget. Den har spetsbågiga blinderingsnischer i gavelfälten och rundbågiga blindarkader, och rymmer idag en restaurang med uteservering på gården.
I kvarteret blandas medeltida packhus – där Gamla Apoteket räknas som ett av Nordens bäst bevarade medeltidshus – med 1700-talsträhuset som kallas Mahognyvillan. Gamla Apoteket köptes 1901 av Vitterhetsakademien, som inredde bostäder där 1929–30 och 1964 även förvärvade Mahognyvillan. År 1975 övergick husen i kommunens ägo och inreddes till moderna lägenheter.
Huvudbyggnaden på S:ta Katarina 6 har sin nuvarande form från 1770-talet, men rymmer betydande delar av två medeltida packhus. Även denna flygelbyggnad, ursprungligen uppförd som brygghus på 1770-talet, antas dölja medeltida murverk i den södra delen. Flygeln ligger längs Klosterbrunnsgatan och hör till en borgargård vars struktur levt kvar ända in på 1900-talet.
Det knuttimrade bostadshuset längs Vattugränd är sannolikt uppfört i slutet av 1600-talet, klätt med locklistpanel under ett faltak som numera är täckt med plåt. Mot gårdssidan finns en lägre tillbyggnad. Ett uthus från 1940-talet, ursprungligen tvättstuga, vedbod och avträde, används idag som förråd och sommarrum och är sedan 1979 sammanbyggt med bostadshuset.
På fastigheten Apoteket 5, i kvarterets sydöstra hörn vid Lybska gränd, restes redan under 1200-talet en stenhuslänga som täckte hela den långsmala tomten. Vid 1600-talets slut återstod bara den östligaste delen. Det medeltida stenhuset byggdes under 1700-talets första hälft på höjden och kompletterades i väster med ytterligare ett stenhus.
Huvudbyggnaden på Kasken 2 uppfördes under 1800-talets andra hälft, sedan de äldre trähusen rivits vid en tomtsammanslagning. Huset har en resvirkesstomme i två våningar med källare och inredd vind under ett lertegeltäckt mansardtak, prytt med vitputsade gesimser. I byggnadens norra del har det funnits en guldsmedsaffär ända sedan 1870-talet.
Denna byggnad uppfördes i kalksten under 1200-talet, troligen redan då i två våningar med vind och med ett kryssvalv över gatan. Under 1900-talets början rymde huset bland annat ett tryckeri över valvet, med spegeldörrar och kakelugnar. Visby stad köpte fastigheten 1964, och vid en genomgripande ombyggnad 1967–69 knöts huset samman med det gamla rådhuset från 1700-talet genom en gemensam entré.
Fastigheterna Stapeln 3 och 4 infästes under 1760-talet och har länge haft gemensam ägare. På 1780-talet stod här ett stenhus med tegeltak jämte brygghus, stall och ett trähus, alla med långsidan mot Adelsgatan. Samtliga dessa byggnader revs mot slutet av 1800-talet, då den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes.
Under medeltiden var Hypoteket 1 ett eget kvarter, helt bebyggt med två stenhuslängor; rester av fyra hus står kvar och under mark finns lämningar efter ytterligare nio. Denna byggnad i två våningar är sammanbyggd med grannhusen och har medeltida murar bevarade i ett våningsplan. I bottenplanet finns personalutrymmen med enklare inredningssnickerier från sekelskiftet 1900.
Fram till mitten av 1900-talet stod äldre uthusbebyggelse i fastighetens sydöstra hörn. Den ersattes 1954 av detta gårdshus i silikattegel, uppfört på samma plats och inrett med förråd, verkstad och gästrum.
På Kaplanen 7 står idag sju byggnader, varav fyra är medeltida med murverk i närmast full höjd. Detta hus, byggnad A, är ett trappgavelshus med kvadratisk plan i fyra våningsplan. Till fastigheten hör också ett gårdshus i skiftesverk från 1700-talets senare del, ett hörnhus från mitten av 1800-talet och en magasins- och garagebyggnad från slutet av 1600-talet. Samtliga bostadshus har tegeltak.
På Källaren 2 står tre byggnader. Huskroppen i norr bedöms bestå av tre sammanbyggda medeltida hus; 1748 fanns här ett stenhus noterat, som sedan byggts till. År 1910 fick byggnaden sin nuvarande volym och utseende och rymmer idag flerbostadshus med butik och bar. Fastighetens miljö präglas av det tidiga 1900-talets formspråk.
Höjden 1 bebyggdes under 1800-talets andra hälft och har behållit sina tomtgränser sedan dess. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes 1863 i tomtens nordöstra hörn som parstuga i skiftesverk under tegeltäckt sadeltak, med spritputsad och gulmålad fasad. I början av 1900-talet byggdes huset ut mot väster med en skomakarverkstad, dagens kök. Trots senare renoveringar har det behållit sin ursprungliga volym och form.
Berget 20 ligger i en sluttning nedanför klinten vid S:t Hansgatan. Enligt 1697 års karta fanns här ett trähus med kålgård, ägt av Matthias Warenbergh. Vid husklassifikationen 1785 var tomten bebyggd med ett trähus med tillbyggnad. En krogförteckning från 1768 visar att krogrörelse bedrevs på gården, sannolikt i det nuvarande bostadshuset, som troligen motsvarar den huvudbyggnad som då låg en bit in på tomten under klintbranten.
Kaplanen 8 ingick 1697 i en större tomt bebyggd med stenhus, stall, lada och gårdsrum. Idag består fastigheten av fem hus, varav tre har medeltida ursprung. Fyra sammanbyggda medeltida huskroppar ligger i nordöstra delen längs Västra Kyrkogatan. Genom åren har flera om- och tillbyggnader förändrat huslängan; de mest omfattande skedde 1938 och 1981, då sju hyreslägenheter inreddes.
Detta putsade tegelgårdshus i tomtens nordvästra hörn uppfördes 1896 efter ritningar av arkitekterna F. Ullrich och E. Hallquisth, i samma stil som huvudbyggnaden. Det byggdes ursprungligen som brygghus med ved-, is- och packbod, men är sedan 1970-talet ombyggt till kontorslokaler.
Det stora reveterade skiftesverkshuset i väster uppfördes omkring 1780 och kan delvis ha medeltida ursprung, medan huset längs östra tomtgränsen troligen motsvarar de två trähus som nämns 1785. År 1866 köpte Visby stad fastigheten och inrättade barnhem för flickor; husen renoverades och byggdes samman 1868. Byggnaderna förbinds mot gatan av ett tjärstruket plank med rundbågefris, och trädgården är rik på blommor, fruktträd och ovanliga buskar.
Under medeltiden fanns här minst två stenhus, vars lämningar ingår i dagens byggnader. På 1697 års karta motsvarades tomten av tre skilda tomter, som köptes samman vid slutet av 1700-talet till dagens Specksrum 11. De tre nuvarande husen restes i kalksten omkring 1860, delvis på äldre grunder. Byggnad B längs Skogränd uppfördes som ekonomibyggnad och rymmer troligen delar av det brygghus som nämns 1785.
Triangeln 1 ligger i en sluttning mellan Södra Kyrkogatan och Smittens backe och omfattar fyra byggnader. I tomtens norra spets står ett medeltida packhus bevarat i full höjd, och intill det ett högt 1700-talshus med delvis medeltida murverk; tillsammans skärmar de av tomten från gatorna. År 1896 byggdes husen om från brygghus till mejeri och fick skyltfönster, och under 1900-talet rymde de olika affärsverksamheter.
På S:t Hans 3 finns murverk från minst två medeltida byggnader bevarat i den nuvarande bebyggelsen. Enligt husklassifikationen 1785 rymde fastigheten en mängd trä- och stenhus med skilda funktioner, från brygghus och stall till slakthus och smedja. Idag omfattar fastigheten sju byggnader av olika karaktär, som används för affärsverksamhet mot Hästgatan och som magasin. Detta förråd tillkom på 1920-talet.
Fastigheten S:t Hans 3 rymmer bevarat murverk från åtminstone två medeltida byggnader. Vid 1785 års husklassifikation bestod gården av en rad hus: en tvåvånig träbyggnad, lada och packhus, brygghus i sten, stall, saltbod, slakthus och en smedja. Detta forna boningshus hör till 1700-talet. Fastighetens sju byggnader används idag för handel mot Hästgatan och som magasin.
Dagens bebyggelse på S:ta Katarina 3 består av tre byggnader. På norra sidans mellersta del står ett kraftigt ombyggt och reveterat skiftesverksmagasin i två våningar, troligen med ursprung i 1800-talets första hälft, som idag används som garage.
År 1910 tillkom en låg tillbyggnad med farstu, badrum och tvättstuga mot bostadshusets östra sida. Byggnaden rymmer ett murtorn som nertill kompletterats med tak och en västvägg, troligen under 1600- eller 1700-talet. I slutet av 1800-talet bedrevs slakteri i murtornet, som idag används som förråd.
Laboratorn 10 fick sin nuvarande omfattning 1975 när tre äldre fastigheter slogs samman. Området bebyggdes kraftigt under 1200-talet med fyra stenhuslängor, parvis placerade i öst-västlig riktning kring en gränd. En av byggnaderna sträckte sig med ett dubbelt kryssvalv över Klosterbrunnsgatan, vilket troligen revs i början av 1700-talet. Sedan 1975 rymmer de tre sammanlänkade husen Gotlands kommuns kansli.
På Laboratorn 5 står idag DBW:s sparbank i hörnet Kyrkogatan–Schweizergränd. Under medeltiden fanns här möjligen tre stenhus, som raserades under stadens senmedeltida nedgång, och tomten användes länge som trädgård. Sparbanken uppfördes 1901–03 efter ritningar av stadsarkitekt Nils Börring i samarbete med arkitektfirman Ullrich & Hallquist i Uppsala, och banken fanns kvar i lokalerna till 1982.
Kvarteret domineras av Metodistkyrkan på Vårdklockan 1, uppförd på 1870-talet och strategiskt placerad i nordväst. Kyrkans klocka har tidigare hört till det numera rivna klocktornet vid S:ta Katarina.
Kvarteret Slöjdskolan ligger som en solitär på Kyrkberget strax ovanför domkyrkan. Här fanns tidigare små trähus, men från 1782 revs de för att minska brandrisken mot den närbelägna domkyrkan. Den nuvarande byggnaden fick uppföras just för att den byggdes i sten. Stenhuset under mansardtak restes 1823 av Sällskapet DBW och täcker hela tomtens yta.
Bland de många hus som en gång fyllde S:t Hans 3 nämns i 1785 års husklassifikation ett brygghus i sten med tegeltak. Fastigheten rymmer bevarat murverk från minst två medeltida byggnader och rymde förr allt från stall och saltbod till slakthus och smedja. Idag finns sju byggnader kvar, med handel mot Hästgatan och magasin i övrigt.
Priorn 2 är innerstadens största fastighet och sträcker sig genom kvarteret från Biskopsgatan till S:t Drottensgatan. Den har haft ungefär samma utsträckning sedan 1600-talet, troligen ända sedan medeltiden, och 1697 bar tomten nummer 136. Här har det funnits minst elva byggnader av medeltida ursprung. Betjäntflygeln hör till 1700-talet.
Byggnad B är ett äldre stenhus, något högre än granngården, som fick sitt nuvarande utseende i slutet av 1890-talet. På gården finns två trapphus, och i husets norra del och i källarmuren mot gården ingår rester av ett medeltida hus.
Gråbrodern 5 vetter mot S:t Hansgatan, med ett gathus som rymmer bostad och café och ett hus i söder för förråd och sommarbostad. Fastigheten bebyggdes under medeltiden med minst ett stenhus, som delvis finns kvar. År 1697 ägdes den stora tomten av Hans Köler och rymde hus, gårdsrum, trädgård, stall och lada. Detta gårdshus i sten härrör troligen från 1600-talet.
Biskopens krypta är en medeltida byggnad i Visby innerstad, med ursprung någon gång mellan 1200- och 1300-talet. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
I fastighetens sydvästra hörn ligger ett före detta uthus från 1800-talet. Den kullerstensbelagda gården är väl sluten innanför bebyggelsen och rymmer sommartid uteservering.
Byggnad D är ett envåningshus i sten med inredd vind och brutet, tegelklätt tak med frontespis. Det uppfördes ursprungligen som gårdshus men byggdes om till butikslokaler i början av 1900-talet.
Apoteket 7 ligger vid Strandgatan i kvarterets västra del. Under medeltiden var tomten kraftigt exploaterad, sannolikt fullbyggd med stenhus, varav ett ingår i den nuvarande huvudbyggnaden vid Strandgatan. Längs den medeltida byggnadens södra sida löpte en gränd fram till slutet av 1700-talet. En ansökan om skattebefrielse 1758 nämner en nybyggd stenhusbyggnad, förmodligen densamma som huset vid Strandgatan.
Den nuvarande huvudbyggnaden är ett bostads- och magasinshus i kalksten i två våningar, uppfört 1856–1858 som ersättning för flera äldre byggnader. Huset har en utpräglad empirekaraktär med symmetriska rader av stora fönster och breda frontoner på huvudfasaderna.
Priorn 15 ligger i hörnet av S:t Drottensgatan och Skolgatan och består av ett tvåvånings stenbostadshus och ett träuthus. Vid arkeologiska undersökningar har man funnit rester av en gropkeramisk boplats (2300–1800 f.Kr.) med gravar. Bostadshuset är uppfört i vinkel på murar efter en medeltida byggnad. På tomten bedrevs skolverksamhet 1832–1859, och i början av 1900-talet fanns här en butik.
År 1697 var Specksrum 4 bebyggd med en trästuga, gårdsrum och kålgård, och 1785 fanns här ett trähus, ett stall och ett brygghus. I gårdens nordöstra hörn står ett uthus i skiftesverk från 1800-talet, sammanbyggt av två mindre hus som troligen uppförts som uthus och stall.
Den stora huvudbyggnaden längs Hästgatan uppfördes som apotek 1896 i en medeltidsinspirerad, historiserande blandstil med uppskjutande trappgavlar, efter ritningar av arkitekterna F. Ullrich och E. Hallquisth. Huset är i två våningar med inredd vind och ett utanpåliggande trapptorn mot norr. Apoteket lades ned 1992, och i bottenvåningen finns numera restaurang och café.
Biskopen 3 sträcker sig som en smal remsa över hela kvarterets bredd, från Tranhusgatan till S:t Nikolaigatan. På fastigheten har man gjort arkeologiska fynd av medeltida eller äldre gravar, och 1785 noterades här två trähus och två stall. Idag finns tre byggnader; i tomtens östra del ligger två gårdshus, varav det äldre är från 1800-talets mitt vid S:t Nikolaigatan.
Det märkvärdiga Torsmanska huset uppfördes av tullförvaltaren Johan Gustaf Camitz eller hans far Johan Niclas, före 1700-talets fastighetsindelning. Stommen är till största delen knuttimrad i en våning med två vindsplan, senare tillbyggd i skiftesverk, och fasaden är falurödmålad. Den forna huvudfasaden mot Tullhusgränd domineras av en volutformad gavel i tre våningsplan. Huset var tulltjänstemannabostad in på 1800-talet och är idag restaurangen Anna Dubbes krog.
Hammaren 11 är en trekantig fastighet som redan på medeltiden var bebyggd; i en av byggnaderna finns medeltida murverk bevarat. På 1697 års karta bestod tomten av trähus, stall och lada. Fram till omkring sekelskiftet 1900 utgjorde fastigheten tillsammans med Hammaren 12 en av Visbys köpmansgårdar, innan bebyggelsen gjordes om till flerfamiljsbostäder. Bostadshuset från 1700-talet, med medeltida murverk i källaren, har senare byggts på i höjd.
Hypoteket 1 var under medeltiden ett eget kvarter, fullbyggt med två stenhuslängor; rester av fyra hus står kvar och nio ligger under mark. På 1785 års tomt fanns två stenhus samt trä- och stallbyggnader. Idag står två kalkstensbyggnader här. Huvudbyggnaden vetter med gaveln mot Donners plats och långsidan mot Volters gränd, medan den andra byggnaden ligger öster om den.
S:t Hans 3 rymmer bevarat murverk från minst två medeltida byggnader och rymde enligt 1785 års husklassifikation ett stort antal trä- och stenhus med skilda funktioner. Idag finns sju byggnader kvar, med handel mot Hästgatan och magasin i övrigt. Detta lager uppfördes 1958.
Arkivet 1 utgörs av en enda byggnad och bebyggdes först 1773. Byggnaden uppfördes som kronomagasin i stram klassicistisk stil med brant sadeltak, ritad av C.F. Adelcrantz och C.J. Cronstedt, två av det sena 1700-talets stora arkitekter. Under 1800-talet användes den för Gotlands infanteriregementes persedlar, och i början av 1900-talet blev den arkivdepå och sedan Landsarkivet.
I kvarteret Atterdags mellersta del, på Atterdag 6, står en av stadens äldsta byggnader, "Huset med målningarna". Den uppfördes till största delen omkring 1200-talets mitt, före ringmurens tillkomst. Enligt en sägen ska huset ha tillhört Solbergaklostret och använts som logi för långväga gäster. När ringmuren restes införlivades byggnaden med tre av sina murar i försvarsverket.
Kvarteret Tornet är ett triangelformat område i sydöstra Norra Klinten, mot Klinttorget och Nygatan. Delar av kvarteret indelades i tomter redan på 1600-talet eftersom Östra Tullgränd var en viktig tillfartsled från Österport. Området var annars åkermark som ägdes av borgmästare Lange, och den första bebyggelsen bestod av trähus med kålgårdar. Från 1700-talet till tidigt 1900-tal låg stadens östra tullhus här.
Residensets mellersta del uppfördes som en del av en köpmansgård i början av 1700-talet. År 1821 köpte Kronan den så kallade Schwanska gården för att använda huvudbyggnaden som residens för landshövdingen, och under 1830-talet byggdes huset till åt söder. År 1871 förvärvades den norra Westbergska gården för fler tjänstelokaler. Byggnadskropparna är uppförda i kalksten och sammanbyggda under ett tegeltäckt mansardtak; söder rymmer landshövdingens bostad och norr Länsstyrelsens kontor.
Längs Hospitalsgatan ligger detta gråputsade stenhus i en våning under tegeltäckt sadeltak. Den äldsta delen, med gaveln mot gatan, uppfördes troligen på 1830- eller 40-talet som vaktmästarbostad. På 1860-talet byggdes huset till österut som portvaktsbyggnad. Idag fungerar det som kontor och har bevarat sitt uttryck från byggnadstiden, vilket ger det ett byggnadshistoriskt värde och gör det miljöskapande i omgivningen.
Kvarteret Östermur är ett långsträckt område på norra Klinten som följer ringmuren från Dalmanstornet till Österport. Före dagens fastighetsindelning tillhörde det Klinterotens fjärde kvarter. Den sydligaste delen bebyggdes vid slutet av 1600-talet, med bland annat en bödelstuga och enkel trähusbebyggelse, medan större delen av kvarteret under 1700-talet användes för odling.
Biskopen 3 sträcker sig som en smal remsa genom hela kvarteret, från Tranhusgatan till S:t Nikolaigatan, och här har medeltida eller äldre gravar påträffats. En av de byggnader som nämns i 1785 års husklassifikation utgör dagens bostadshus vid Tranhusgatan. Det är ett panelat skiftesverkshus på hög sockel, i en våning med inredd vind under tegeltäckt sadeltak, uppfört omkring 1780 med ett östligt tillbygge från 1900-talet.
År 1783 lät tullskrivaren Jacob Lutteman uppföra huvudbyggnaden, ett större stenhus, på Stopet 11; det finns upptaget i 1785 års husklassifikation tillsammans med lada och stall. Idag står fem byggnader på fastigheten. En envåningsbyggnad i sten restes ungefär samtidigt som magasin och har senare fungerat som brygghus, bostad och tvättstuga, för att sedan 1960-talet rymma en föreningslokal. Bostadshus och föreningslokal förbinds av ett trapphus i tre våningar.
Specksrum 6 är en bostadsfastighet med enkel bebyggelse från främst 1700-talet, vars struktur från 1785 års husklassifikation är väl bevarad. Längs västra sidan står två uthus av äldre typ, det ena från 1700-talet och det andra från sekelskiftet 1900.
I nordvästra hörnet av Kompaniet 5, längs Lybska gränd, ligger en byggnad som sannolikt uppfördes som stall vid mitten av 1700-talet på medeltida grund; idag används den för uthyrning åt värdshusverksamheten. Ett medeltida hus i hörnet sköt en gång ut i gatan, men kortades av med fyra meter på 1700-talet.
På Rådmannen 2 ingår delar av minst två medeltida byggnader i den nuvarande huvudbyggnaden i nordöstra hörnet. På 1697 års karta motsvarades fastigheten av två tomter med var sitt trähus, medan de medeltida stenhusen då antas ha varit förfallna. År 1860 fick fastigheten sin nuvarande gräns. Efter ett förordnande 1871 förlades handel hit, och butiker etablerades i bottenvåningarna.
Vid 1900-talets början uppfördes den brandstation som finns på fastigheten idag, med blottad cementtegelstomme under ett delvis valmat, papptäckt sadeltak. Placeringen högst upp i staden berodde på att brandsprutan och redskapen drogs för hand och lätt kunde rullas nedför backarna till bränderna. Fastighetens gränser fastställdes efter en om- och tillbyggnad 1934–35. Stationen lades ned på 1950-talet och används sedan 1990-talet för utställningar.
På Kilen 3 fanns troligen bebyggelse redan under medeltiden, och medeltida murverk kan ingå i den nuvarande huvudbyggnaden. Någon gång mellan 1754 och 1765 köpte Adam Kahl tomten och lät uppföra huvudbyggnaden i sten, som stod klar 1765. Fastigheten omfattar idag fyra byggnader i tomtens norra del, med huvudbyggnaden placerad längs Mellangatan i sydost.
I det sydvästra hörnet av S:ta Gertrud 5, med baksidan mot murverket till S:ta Gertruds ruin, står en uthuslänga i skiftesverk under ett papptäckt pulpettak, uppförd kring sekelskiftet 1900.
Bland byggnaderna på S:t Hans 3 finns detta kalkstensmagasin. Fastigheten rymmer bevarat murverk från minst två medeltida byggnader och rymde enligt 1785 års husklassifikation ett stort antal hus i trä och sten. Idag står sju byggnader kvar, med affärsverksamhet mot Hästgatan och magasin i övriga delar.
Detta uthus tillkom under 1950- eller 60-talet på S:t Hans 3, en fastighet med bevarat murverk från minst två medeltida byggnader. Enligt 1785 års husklassifikation stod här allt från brygghus och stall till slakthus och smedja. Idag finns sju byggnader kvar, med handel mot Hästgatan och magasin i resten.
Kronan 1 har varit bebyggd sedan medeltiden och motsvarade då två kvarter skilda av en gränd. Rester av medeltida murar finns kvar, bland annat grundmurar till ett stort hus vid Donners plats. Under 1870-talet revs den kvarvarande bebyggelsen och fastigheten fick sin nuvarande form. Den västra delen upptas av en kalkstensbyggnad i tre våningar, uppförd som bostadshus omkring 1880 och idag hotell.
Byggnaden uppfördes i kalksten på 1830-talet vid Länsresidensets sydvästra långsida och förlängdes söderut på 1840-talet. Den användes som brygghus och stall men är nu ombyggd till garage och kontor. Fram till sekelskiftet 1900 hade hela huset två våningar och pulpettak; då höjdes den norra delen med en våning och fick ett plant tak med altan. Fasaden är slätputsad i samma ljust gulbeiga kulör som residensets södra del.
Bebyggelsen på Kapellet 5 ligger längs S:t Hansgatan och utgörs av två flerbostadshus med gemensam trappuppgång. Arkeologiska undersökningar har visat att ett medeltida hus står kvar i full höjd och att ytterligare två medeltida hus finns bevarade som murverk. Den äldsta byggnadskroppen i norr är ett välbevarat handelsmagasin i sten från 1200-talet, i tre våningar med vind i två plan och en trappgavel mot S:t Hansgatan.
Bodlängan i Visby uppfördes 1915 och finns upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget är knapphändigt, men byggnaden hör till stadens bevarade bebyggelse från det tidiga 1900-talet.
Fastigheten Kasken 2 vid Adelsgatan bär spår av Visbys 1800-tal. Vid husklassifikationen 1785 stod här två trähus med brädtak, som troligen revs när tomterna slogs samman under seklets senare hälft. Sedan dess rymmer gården ett bostadshus med affärslokal, ett gårdshus och en verkstad från 1870. Mot Adelsgatan avskärmas gårdsrummet av en gångport, vars dörr är klädd med fiskbensställd panel och krönt av en fronton i trä.
Biskopens vinkällare i Visby hör till stadens äldre bebyggelse och dateras till tiden kring sekelskiftet 1800. Byggnaden är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister; underlaget säger i övrigt lite om dess historia.
Brinkska gården vid Specksrum döljer medeltida murrester i den västra delen av dagens bostadshus, där kvaderhuggen sten har återanvänts. Tomten bebyggdes på nytt under 1700-talet, och det nuvarande envåningshuset stod under uppförande vid husklassifikationen 1785. Det är byggt som ett traditionellt gotländskt stenhus med brant, tegeltäckt sadeltak, och i källaren finns murverk från medeltiden bevarat.
Fogelbergska huset vid Specksrum, i dag Radio Gotlands lokaler, vilar på en rik medeltida grund – fem medeltida stenhus har dokumenterats inom fastigheten. På 1697 års karta fanns här ett stenhus med gårdsrum, lada och stall, och 1785 ägdes gården av den lokalt kända färgaresläkten Brygger. Den södra byggnaden, typisk för 1700-talet, rymmer i sina murar spår av två av de medeltida stenhusen.
Lanthamnstullhuset från 1759 ligger vid Kommendantsbacken i Visby. Det är byggt i kalksten i en våning med inredd vind och källare, under ett brant, tegeltäckt sadeltak, och den putsade fasaden är vitkalkad. Förstugan mot öster tillkom troligen omkring 1800-talets mitt.
Clematishuset vid Strandgatan var ursprungligen en köpmansgård och rymmer i dag restaurang och kontor. Ett välbevarat medeltida stenhus står kvar i två plan, och byggnaden fanns med redan på 1697 års karta, då tillsammans med lada och stall. Sin nuvarande omfattning fick fastigheten 1926, då Gotlands fornvänner förvärvade den.
Langska huset, även kallat Wisby börs, reser sig från Strandgatan med sitt medeltida packhus, vars yttermurar i söder når sex fulla våningar. En korsvirkesbyggnad från 1600-talet förstördes i den omfattande branden 1936, och vid återuppbyggnaden 1945 fick packhuset sitt antagna medeltida utseende, samtidigt som tre våningar restes på de medeltida grunderna. En senare ombyggnad skedde 1972.
Cramérska huset döljer två sammanbyggda medeltida stenhus från 1200-talet, bevarade ända upp till takfoten. Huset ligger i hörnet av Nunnegränd och S:t Lars gränd. På 1697 års karta fanns här ett stenhus med stall och lada, och vid husklassifikationen 1785 nämns samma stenhus tillsammans med ett fähus och ett vagnshus.
Byggnaden i kvarteret S:t Nikolaus i Visby uppfördes 1875 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget berättar i övrigt lite om husets historia.
Gråbrodern 4 vid S:t Hansgatan har vuxit fram ur flera fastigheter. På 1697 års karta ägdes tomten av Christen Erickson och rymde ett stenhus, vars murar troligen ingår i dagens byggnader. Genom köp 1751 och 1756 fick fastigheten sin nuvarande utbredning, och 1785 stod här bland annat ett stenhus i två våningar med tegeltak, stall och vagnshus. I dag är det flera sammanbyggda hus av olika ålder.
Magasinshuset är en byggnadsminnesmärkt stenbyggnad som i huvudsak uppfördes 1798 som ladugård och lada med vindsmagasin. Takfallet löper delvis upp i ett av ringmurens försvarstorn, som ingår i byggnaden. Under några decennier på 1900-talet inrymde huset den legendariska diversehandeln Effes, och sedan 1989 bedrivs här restaurang.
På fastigheten Kilen 3 i Visby står huvudbyggnaden från 1765 utmed Mellangatan, medan ett kalkstenshus från 1700-talets senare del vetter mot Kilgränd. Mellan dem ligger ett gårdshus i skiftesverk, uppfört ungefär samtidigt som kalkstenshuset.
Butiksbyggnaden vid Smittens backe hör till en gård där en magasins- och ladulänga uppfördes i början av 1800-talet. Redan under samma sekel etablerades affärsrörelse i lokalerna mot gatan, och handel bedrivs ännu i husets bottenplan och i längan.
Intill klintväggen ligger en gårdslänga som i norr ansluter till huvudbyggnaden. Byggnaden, uppförd i början av 1800-talet, inrymde ursprungligen både bostad och magasin.
Östra gravkapellet i Visby ritades på 1860-talet av stadsarkitekten A. W. Lundberg och invigdes 1870 av biskop Anjou, tillsammans med en ny begravningsplats. Intill kapellet restes 1968 ett klocktorn efter ritningar av länsarkitekten Olle Karth och ingenjören Erik Hoff. Genom åren har kapellet försetts med värmeledning, och 1991 fick taket kopparplåt och ett förgyllt kors.
Till Ahlins försäljningslokal i kvarteret Burmeister hör ett korsvirkeshus från 1500-talet. Huset flyttades hit 1906 av Turistföreningen från fastigheten Städet 1, där det var rivningshotat, och står i dag sammanfogat med de intilliggande byggnaderna.
Gamla residenset vid Strandgatan uppfördes 1647–49 för Kronan som bostad åt Gotlands förste svenske landshövding, Åke Hansson Ulfsparre. I källaren finns lämningar efter medeltida stenhus. Den knuttimrade byggnaden reser sig i två våningar under tegeltak, med faluröd panel och markerade knutar. Huvudingången nåddes en gång från Hamngatan genom en välvd port i terrassmuren.
Biskopsgården i Visby uppfördes 1940, sedan den äldre gården totalförstörts i en eldsvåda 1938. Den tidigare byggnaden hade medeltida partier, däribland den så kallade Biskopens krypta som finns kvar. Dagens hus ligger en bit in från Biskopsgatan och har karaktären av ett traditionellt gotlandshus, med flack takvinkel och slätputsad fasad i två våningar.
På platsen påträffades en kokgrop med skörbränd sten vid en arkeologisk förundersökning 2016, inför nybyggnation. Kokgropar av det här slaget användes för matlagning i äldre tid.
Detta fyrkantiga betongvärn byggdes 1939–1940 för pansarvärnskanoner och moderniserades senare för ombyggda luftvärnskanoner. Sådana värn placerades nästan alltid i anslutning till hamnar. Skottgluggarna, som vetter mot havet, är i dag igensatta med järnskivor, och ingången omges av en skyddande vall av sand och grus.
Vid en förundersökning inför husbygge påträffades här en kvinnograv, där den döda begravts i sittande ställning på en flat kalksten. I graven fanns en kam, fyra silvermynt från tiden kring år 1000, ett stycke bitsilver och två bennålar. Graven är sedan dess undersökt och borttagen.
Här hittades ett kopparmynt, ett öre präglat 1720. Enligt upphittaren låg myntet framme i dagen på en stig. Åtsidan bär årtalet 1720 och frånsidan en krönt vapensköld med två korslagda dalpilar.
Ovanför en tornportal sitter en minnestavla i sandsten. Inskriften i djuprelief hyllar vice landshövdingen, majoren och riddaren Lars Reinhold Dalman, som lät uppföra ett förrådshus till tacksamt minne av hans omvårdnad om Gotlands nödställda invånare år 1784, då en svår spannmålsbrist tryckte landet.
Under marken döljer sig kulturlager efter ett medeltida hospital. Inom området finns också ruinlämningar bevarade under jord, rester av hospitalsområdet.
S:t Görans kyrkoruin är resterna av ett medeltida hospital för spetälska. Kring ruinen bredde spetälske-, kolera- och pestkyrkogårdar ut sig: söder om kyrkan begravdes pestoffer på 1700-talet, och på 1800-talet användes platsen som kolerakyrkogård. Öster om kyrkan rann Davids å, som försörjde sjukhuset med vatten och omnämns redan i medeltida handlingar.
I ett tjockt jordlager här har man funnit keramik, porslin, glas och kalkbruk, men också ett avsågat revben som kan vara spill från medeltida kamtillverkning. Fynden sträcker sig från medeltid till 1800-tal. Marken har brukats som åker och trädgårdsland.
Vid en undersökning framkom här ett tjockt kulturlager med djurben, tegel, keramik och glas. I lagrets nedre del hittades en dubbelkam, och fyndmaterialet dateras till närmast högmedeltid.
En kokgrop med skörbränd sten och sandig fyllning påträffades här vid en arkeologisk utredning 2015. Sådana gropar användes för matlagning i äldre tid.
Här undersöktes och togs en härd bort, uppbyggd av ett trettiotal eldpåverkade stenar med sot och kolrester. Runt omkring fanns flera ytliga kol- och sotfläckar. Härden påträffades vid en arkeologisk utredning 2007.
Vid en förundersökning 1985 påträffades här ett medeltida kulturlager med keramik från 1200- och 1300-talen samt järnföremål. Bland fynden fanns en intakt svarvad och dekorerad hängdosa, som dock inte gick att återfinna när den eftersöktes 2010.
Vid en utgrävning framkom en murrest, byggd av klumpsten längst ner med kalkstensblock ovanpå. Muren kan vara en del av Visbys berömda ringmur. Den dokumenterades och ligger kvar på platsen.
Här, i vattnen utanför Visby, förliste delar av den dansk-lybska flottan den 28 juli 1566. Från förlisningsområdet har man bärgat bland annat en guldsked, en tennplunta, kanonkammare och blykulor.
På denna boplats framkom vid utredningar 1992 och 1993 en härd, ett stolphål och en nedgrävning tillsammans med rikliga fynd – keramik, brända ben, flinta, slagg och järnföremål, men också yngre saker som kritpipor och fönsterglas. Det gick inte att avgöra vilka fynd som var förhistoriska och vilka som var sentida.
Länsmuseet på Gotland undersökte 2001 ett boplatsområde där lämningarna efter ett stolphus, sexton härdar, nio kokgropar och en mängd stolphål grävdes fram. En anläggning tolkades som rester av en ugn. Bland fynden fanns förhistorisk keramik, flinta och slagg, och kol från platsen daterades till vikingatid och medeltid.
Denna liljesten av sandsten är prydd med palmettrankor som växer ut från en central stam. Den påträffades 1971 vid en undersökning av den så kallade Ryska kyrkan, utanför långhusets södra vägg. Under stenen låg två skelett, och kistspikar visar att de döda gravlagts i träkistor.
Valdemarskorset är ett medeltida ringkors av kalksten, nära tre meter högt. På båda sidor löper texter i djuprelief med gotiska minuskler, och på västsidan finns dessutom ett inristat krucifix mitt på korset. Stenkorset står rest direkt i marken.
Vid borttagningen av en sentida skjutvall 2014 framkom denna grophärd. Fyllningen bestod av bränd sand, och ett kolprov daterade härden till tiden 1480–1650. I och kring gropen uppmättes höga blyhalter, och både slagg och ben togs tillvara.
Vid en arkeologisk utredning 2015 hittades slagg fördelad över flera små områden strax under markytan. Slaggen låg blandad med sandig jord och vittnar om att metall en gång bearbetats i trakten.
På platsen ligger en stenlabyrint, svampformad och byggd med korsplan av grå stenar, tillsammans med ett par övertorvade stensättningar. Enligt uppgift ska det i närheten också ha funnits ett röse, vars sten togs till gatsten under 1800-talet, där det nu är ett övergivet grustag.
Strax norr om vågbrytaren vid Visbys hamn ligger vraket efter en slup. Fartyget var på väg mellan Stockholm och Visby, lastat med bland annat dynamit, när det grundstötte i nordvästlig bris. Besättningen räddades från land, men slupen blev totalt vrak.
Utanför Visbys stadsmur syns resterna av ett slott. Lämningarna utgörs av kallmurade kalkstensmurar och av jordplatåer, och längst i sydväst står en lotsutkik på en gammal bastionsrest. Själva huvudbyggnaden har legat innanför muren, men där finns inga synliga spår ovan jord.
Visbys gamla avrättningsplats utgörs av en rund ringmur av kalksten med en öppning på ena sidan. Innanför står tre kraftiga pelare, var och en byggd av sjutton kalkstensblock – den klassiska formen för en murad galge. Anläggningen är numera restaurerad.
Här hittades ett mynt av typen Visby skilling, präglat 1537. Myntet, av koppar med en viss mängd silver, låg framme på jorden i en kolonilott. Marken hade grävts om hösten 2020, så det är oklart om myntet kommit dit med påförda jordmassor.
På denna boplats undersöktes ett tjugotal grunda anläggningar – härdar, stolphål och nedgrävningar – fördelade på fyra delområden. Ett kolprov daterade platsen till sen vendeltid och vikingatid, ungefär åren 690–890. Boplatsen är sedan dess undersökt och borttagen.
Av denna fartygslämning fanns den aktre delen av kölsvinet kvar. Konstruktionen, med en T-formad köl, tyder på ett segelfartyg, och nagelhålen visar att kölsvinet varit omkring fem meter långt. Marinarkeologen Harald Åkerlund daterade vraket till medeltiden.
Denna grovt tillhuggna minnessten av rödaktig gotländsk marmor bär en infälld sandstensplatta. Inskriften berättar att sällskapet D.B.W. anlade trädgården år 1855 på förslag av H. P. Gustafson.
Vid en antikvarisk kontroll utförd av Länsmuseet på Gotland år 2000 undersöktes denna härd. Den innehöll skörbränd sten och en sotig, mörkfärgad fyllning med ett tunt lager av sot och kol.
Här står två sammanbyggda kalkugnar, en fyrkantig och en sexkantig, båda med kupoltak och uppbyggda av kalkhällar. Kalkbränning var länge en viktig näring på Gotland. Ugnarna är numera restaurerade.
Här ligger ruinen efter ett kloster, med kallmurade kalkstensväggar. Intill har en korsformig kyrka markerats i marken med kalkstenshällar. Inom kyrkoplatsen står också ett enkelt minneskors av furu, rest på en liten jordkulle.
Labyrinten är svampformad med korsplan och mäter omkring 19 meter i bredd vid basen och 18 meter i höjd. Den är uppbyggd av tolv stensättningar med större gråstenar, medan enstaka mindre stenar upp till 0,6 meter finns vid ingången i nordväst och i mitten. Gångarna mellan stenraderna är i dag kraftigt upptrampade.
På denna plats med okänd utsträckning påträffades fem lämningar: fyra stolphål och en nedgrävning. Ett av stolphålen var omkring 0,6 meter djupt och ett annat kan möjligen ha varit ett pålhål, medan ett tredje innehöll rester av en förkolnad stolpe. Bland fynden fanns keramik, glaskärl, järnspik, tegel, brända ben och fönsterglas, men det är oklart vilka av dem som är sentida.
Vid en förundersökning framkom boplatslämningar i form av stolphål, härdar, nedgrävningar och en kokgrop. Under en senare undersökning i sydöst togs 59 lämningar bort. Bland fynden fanns fyra vikingatida silvermynt, föremål av brons och järn, en pärla, slagg, flinta, bränd lera, keramik och ben. Materialet daterar platsen till tiden mellan yngre järnålder och medeltid.
Området omfattar en klosterruin och flera grundmurar med osäker utbredning. Ruinen i sydväst har kallmurade kalkstensväggar, bevarade till omkring 0,5 meters höjd och i nordöst utgrävda till 1,3 meters djup. Intill finns grundmurar efter en ekonomibyggnad med ugn, och i markytan är en korsformig kyrka markerad med kalkstenshällar. Vid en förundersökning 2024 påträffades ytterligare en medeltida grundmur samt en stenkonstruktion som tolkats som kanten till en damm.
Vid en särskild utredning 2011 påträffades härdar och härdbottnar, stolphål, mörkfärgningar, en nedgrävning och en koncentration med förhistorisk keramik. Något norr därom framkom tre ytterligare anläggningar av osäker karaktär och datering. En kol-14-analys av en av härdarna daterade den till äldre järnålder.
Här står ett medeltida ringkors av kalksten, 2,8 meter högt, med en korsarm på 1,2 meter och en ring med 0,91 meters diameter. På ringens båda sidor löper text i djuprelief med gotiska minuskler, och på västsidan finns även ett inristat krucifix vid korsmitten. Korset står direkt i marken. Strax intill fanns ett område med minst fyra massgravar, varav tre har undersökts och tagits bort.
Lämningen består av två intill varandra liggande mörkfärgningar med inslag av skärvsten och är endast delvis undersökt. Den påträffades vid en förundersökning 2016 inför nybyggnation.
Gårdstomten består av tolv gropar av skiftande karaktär, varav de flesta var fyllda med sotig sand och ibland träkol. Bland fynden fanns keramik och hantverksspill, och en kol-14-analys gav dateringen 652–959 e.Kr. Omkring 30 meter nordost påträffades en avfallsgrop med eldsprängd gråsten, mörk mylla, tegel och stora mängder brända och obrända djurben, samt keramik, spikar, mynt, knivblad, benkam och fönsterglas. Platsen framkom vid husbyggnation 1988 och fynden gallrades av Gotlands Museum 2011.
På platsen framkom ett parti med sotig sand och skörbrända stenar upp till 0,1 meter stora, beläget omkring 0,2 meter under markytan och i full schaktbredd. Förekomsten påträffades vid en arkeologisk utredning 2015.
Här hittades ett guldmynt av typen rosenoble, präglat i London för Edward IV mellan 1466 och 1469. Myntet påträffades vid en husrenovering i kvarteret Novisen 5 åren 1979–81, men inte i samband med den arkeologiska undersökningen av källaren utan högre upp i huset. Utöver myntet finns 18 andra fyndposter, bland annat en bärnstenspärla, keramik, glas, järnspik, kakel, kritpipa, ett hängsmycke av kopparlegering och mynt från 1700- och 1800-talen.
Hägnaden är omkring 150 meter lång och består av en rad kraftiga stolphål med ungefär fem meters mellanrum. Stolphålen är främst uppbyggda av kantställda kalkhällar. Raden böjer sig svagt och följer tydligt en äldre strandvall.
Området omfattar tretton anläggningar: nio stolphål, tre härdar och en rest av ett kulturlager. Bland fynden fanns förhistorisk keramik, kol och enstaka stenar, medan matjordslagret innehöll tegelfragment, porslin, yngre rödgods, slagg, glas, flinta, järnspik och obrända djurben. En kol-14-analys av kol från en härd gav dateringen 400–100 f.Kr. Platsen påträffades vid en arkeologisk utredning 2005.
Inom det markerade området påträffades en vattenränna av kalkstensflis vid en schaktningskontroll 1988. Bland fynden fanns tegel, glas, ben och en fot till en trebent gryta, möjligen av så kallat jüdepottgods.
Detta stridsvärn är en kulsprutebunker av betong med en vall av sand och grus på var sida om ingången. Ingången i öster har karm och port av järn, medan skottgluggarna vetter mot havet i nordnordväst, väster och sydsydväst och är igensatta med järnskivor. Bunkern har ventiler med galler mot norr och söder, keramikklädda ventilationsrör på taket och krokar i varje hörn för kamouflagenät. Värnet uppfördes 1939–1940.
Vid schaktning 1982 framkom ett omrört kulturlager med inslag av tegelflis, kalkstensbruk, ben och troligen även organiskt avfall. Lagret var omkring 0,4 meter tjockt och innehöll bland annat keramik och fragment av kritpipor.
Minnesstenen av kalksten är inmurad i en kalkstensmur på östsidan. Under Gustaf V:s inhuggna monogram finns en slipad yta med följande text i djuprelief: "Denna idrottsplan är utförd såsom nödhjälpsarbete av Södra Sveriges statsarbeten 1922–1923."
Området omfattade ursprungligen fyra massgravar, varav tre har undersökts, medan den återstående ligger sydöst om minneskorset. Gravarna undersöktes 1905, 1912, 1926 och 1928–30, och i en av dem var skeletten täckta av kalk och murbruk. Bland fynden fanns vapen och rustningsdetaljer. Enligt minneskorsets latinska inskription stod slaget mellan danskar och gotlänningar framför Visbys stadsportar den 27 juli 1361.
En slaggförekomst med en synlig bredd på omkring 0,25 meter påträffades i den nordöstra schaktväggen. Fyndet gjordes vid en arkeologisk utredning 2015.
Vid en utredningsgrävning påträffades påförda kulturlager med rikligt av benmaterial, sönderslagen keramik och raseringsmassor från bebyggelse. Lagren har troligen deponerats på strandterrassen under hög- eller senmedeltid. Utbredningen är okänd.
Gravfältet omfattade 47 stensättningar och andra gravkonstruktioner från förromersk järnålder till vendeltid och är undersökt och borttaget. I den norra delen påträffades resterna efter en medeltida gård med bostadshus, stall eller ladugård och ytterligare en byggnad, troligen övergiven vid mitten av 1300-talet. Vid en förundersökning i den södra delen framkom endast keramik.
Här hittades ett mynt på 1 skilling danske, präglat för Christian VII år 1782. Enligt numismatisk expertis är myntet ovanligt för Gotland. Det påträffades i ett osäkert fyndsammanhang, i jord vid odling på en kolonilott.
Graven var orienterad i nord–sydlig riktning med huvudet i norr och låg omkring 160 centimeter under markytan. Den påträffades 2018 vid en dräneringsgrävning. Skelettet tillhörde en man i 25–30-årsåldern med en allvarlig skada på vänster höftled, och den enda gravgåvan var en dubbelkam av ben med dubbelkonvexa ändstycken. Graven undersöktes och togs bort.
Detta stridsvärn är en kulsprutebunker av betong med en vall av sand och grus på var sida om ingången. Ingången i öster har karm och port av järn, och skottgluggarna vetter mot havet i nordnordväst, väster och sydsydväst men är igensatta med järnskivor. Bunkern har ventiler med galler mot norr och söder, keramikklädda ventilationsrör på taket och krokar i hörnen för kamouflagenät. Värnet uppfördes 1939–1940.
Lämningen var av oklar karaktär och bestod av flera mörkfärgningar med ställvis inslag av skärvsten. Den påträffades vid en förundersökning 2016 inför nybyggnation och är undersökt och borttagen.
Detta stridsvärn är en kulsprutebunker av betong med en vall av sand och grus på var sida om ingången. Ingången i öster har karm och port av järn, och skottgluggarna vetter mot havet i nordnordväst, väster och sydsydväst men är igensatta med järnskivor. Bunkern har ventiler med galler mot norr och söder, keramikklädda ventilationsrör på taket och krokar i hörnen för kamouflagenät. Värnet uppfördes 1939–1940.
Graven påträffades 1971 av en privatperson och innehöll ett skelett orienterat i nord–sydlig riktning med kraniet i norr, liggande i ryggläge. Den döde var omkring 20–30 år och ursprungligen cirka 170 centimeter lång, men skelettet var starkt vittrat och delar saknades. Kroppen hade grävts ned endast tio centimeter under markytan och utan större omsorg, och ovanför knäna låg en troligen medeltida bronssölja. Efter undersökningen jordades skelettdelarna vid S:t Görans kyrkoruin.
Området påträffades vid en arkeologisk förundersökning av Länsmuseet på Gotland 2003 och är undersökt och borttaget. Lämningarna bestod av 23 stolphål, tio härdar, tre mörkfärgningar, en anläggning med bränd lera och en stensamling. Bland fynden fanns en bit flinta, kol och enstaka bitar bränd lera. En härd daterades till romersk järnålder.
Grunden efter en byggnad utgörs av två murar, knappt en meter breda och belägna på avstånd från varandra. I murarnas övre del fanns inblandning av cement, och mellan dem låg ett påfört lager med kol och slagg. Inga fynd gjordes vid schaktkontrollen 1989.
Här hittades ett keramikfat med texten "Utställningen i Stockholm 1897" vid en arkeologisk förundersökning 1984. Flera provgropar grävdes inför nybyggnation, och i ett sentida omrört lager framkom keramik i form av rödgods, fajans, porslin och något medeltida svartgods samt glas och tegel. Utom fatet gallrades samtliga fynd bort 2010.
Inom ett stort område påträffades mänskliga skelettrester vid gatuarbeten 1975. Ett skelett var orienterat i öst–västlig riktning med huvudet i öster, men verkade inte medvetet lagt så. Ursprungligen omtalades ett enda skelett, men när benmaterialet registrerades 2010 konstaterades ben från minst tre individer.
Depåfyndet består av elva tunnackiga flintyxor och gjordes på djup vid grävning för ett betongfundament 1975. Vid den arkeologiska efterundersökningen kunde man intill fyndplatsen se spår efter markberedning från början av 1900-talet. Det gick därför inte att säkert avgöra om yxdepåns läge var ursprungligt.
Området framkom vid exploatering och uppmärksammades vid en arkeologisk förundersökning av Länsmuseet på Gotland 2003. Inom det påträffades en härd, en anläggning med bränd lera och en obestämbar anläggning. Området exploaterades utan att museet hann genomföra en förundersökning.
Stenkorset av kalksten är 2,05 meter högt och 1,12 meter brett och saknar inskrift. Det står direkt i marken och hålls fast med två järnkramp or i stenmuren, placerat mitt i en rundbågig nisch. Nischen är 2,2 meter hög och 1,55 meter bred, och väggen runt korset är rödmålad. Ovanför reser sig stadsmuren i ett spetsigt gavelfält.
Inom det delundersökta området har bland annat sex stolpburna hus, flera ugnskonstruktioner och sju gravar undersökts, varav fem skelettgravar och två brandgravar. En kol-14-analys daterade en grav till förromersk eller romersk järnålder. Bland fynden fanns keramik, slagen sten, en stenyxa och material kopplat till metallhantverk, bland annat två deglar för bronsgjutning. Området framkom ursprungligen vid en förundersökning av Länsmuseet på Gotland 2004–2005.
Minnesstenen av kalksten är 2,8 meter lång och bär på ovansidan texten i djuprelief: "År 1772 den 21 aug den 1 nov L. G. A. S. Altid står stenen i grönan dal." Stenen är ställvis mycket sliten och ligger i en spetsbågig nisch på stadsmurens sydvästra sida. I dag används den som sittplats.
