Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Upptäck Västerås till fots: 186 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
Anundshög (eller Anunds hög) är dels namnet på en storhög (gravhög) i utkanten av Västerås, Badelunda socken, Västmanland, dels namnet på fornminnesområdet högen ligger i. En vandringsled går genom området.
Västerås slott är en slottsbyggnad belägen i Västerås intill Svartåns mynning och var ett kungligt residens under Vasatiden. Slottet uppfördes under 1100-talet och blev ombyggt under Gustav Vasas regering 1540–1544. Slottet är residens för landshövdingen i Västmanlands län, som därmed även är ståthållare på Västerås slott och då ingår i de Icke tjänstgörande hovstaterna vid Kungliga hovet.
Fullerö slott är ett slott i Västerås-Barkarö socken, Västerås kommun. Slottet är troligen ritat av Jean de la Vallée, och påminner om Riddarhuspalatset i Stockholm. I slottets omgivningar finns Fullerö golfklubb och Fullerö naturreservat.
Apotekarbron är en bro i centrala Västerås nära Bondtorget och Stora torget. Den löper från Kungsgatan över Svartån. Medeltida kungar på eriksgata färdades ungefär här, vadstället kan eventuellt ha legat 50 meter norrut. Under medeltiden kallades bron Torgbron. På bron förekommer numera så kallade kärlekslås, där förälskade par låser fast ett hänglås och kastar nyckeln i ån i hopp om att deras kärlek ska bestå.
Aseaströmmen är en skulptur gjord av Bengt-Göran Broström på Stora Torget i Västerås föreställande cyklande arbetare. Arbetet påbörjades 1985 och invigningen skedde 1989. Det plockades ner för restauration 2021 och återmonterades 2 maj 2024 samt återinvigdes 17 maj 2024. Det är åtta cyklande arbetarna är gjutna i brons och de cyklar på en polerad 12 meter lång granitmur som fungerar som sockel. I änden av sockeln sitter en strömstare och tittar mot cyklisterna cyklar också genom tiden vilket visas med att deras klädsel varierar från 1930-tals till 1950-tals modeller. Det är populärt att smycka cyklisterna med accessoarer som till exempel halsdukar. Skulpturen plockades ner för renovering hösten 2021 efter att sprickor upptäckts i granitmuren, bland annat på grund av sättningar. Det var tänkt att genomföras under en planerad upprustning av torget, men när den skrinlades menade man att skulpturens restaurering inte kunde vänta.
Badelunda kyrka är en kyrkobyggnad i Badelunda socken i Västerås stift. Den är församlingskyrka i Västerås Badelunda församling. De östra delarna av kyrkan är de äldsta, från 1200-talet. Även om koret senare är ombyggt har kyrkan som en av få i Svealand den under tidig medeltid dominerande romanska formen med ett smalare och lägre kor bevarad. Sakristia och vapenhus är också medeltida. Det finns bevarade medeltida takstolar i långhuset, södra vapenhuset och i sakristian. Träslagen är gran och ek. En äldre och ursprunglig takkonstruktion med bindbjälkar och korsande stödben har funnits i långhus och sakristia. I östra gavelmurverket finns putsrester som visar att ett tunnvalv tidigare funnits över koret. De västliga delarna av kyrkan samt gravkor kommer från 1600-talet. I klockstapeln finns återanvända medeltida brädor och golvplank med den medeltida tekniken sprättäljning. I grunden påminner konstruktionen om en medeltida tornstapel. Inget årtal anges för nyuppförande av klockstapeln i byggnadshistoriken. En klockstapel omnämns 1650 som förfallen. Kanske är det därefter som den befintliga klockstapeln byggs och några delar från föregångaren återanvänds. Kyrkan ligger högt uppe på Badelundaåsen, mitt i ett komplext och rikt fornlämningsområde, där bland annat Anundshög finns, och som ingår i riksintresse för kulturmiljövården Badelunda [U 25]. I anslutning till kyrkogården har man hittat spår efter en gårdsanläggning och gravfält från 1000-talet, som troligtvis har ett samband med kyrkans tidigaste historia.
Bäckbykyrkan är en kyrkobyggnad i stadsdelen Bäckby i Västerås, tillhör Västerås Lundby församling och är en del av Västerås pastorat. Den invigdes 1974 och är en samarbetskyrka mellan Svenska kyrkan och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, EFS. Redan då stadsdelen ritades planerade man för en kyrka i centrum, och som ansvarig arkitekt för både kyrkan och en stor del av övrig centrumbebyggelse var Olle Stål.
Djäkneberget är ett parkområde strax väster om Västerås innerstad. Området är cirka 500 meter långt och 250 meter brett (cirka tolv hektar). Parken är belägen på en bergshöjd med utsikt över bland annat Domkyrkan, Stadshuset, Skrapan och en del av Mälaren. I anslutning till parken ligger Djäknebergsskolan, en folkskola som invigdes 1894 och som idag inrymmer Västerås folkhögskola samt Västerås Konstskola. Namnet Djäkneberget kommer av djäkne, en lärjunge från det närbelägna gymnasiet (nuvarande Rudbeckianska gymnasiet). Djäknarna hade sina gymnastik- och vapenövningar på berget. Djäknarna firade även Valborgsmässoafton på berget med fyrverkerier och eldar men det upphörde på 1830-talet efter en olycka då två djäknar brändes till döds. Västerås frivilliga skarpskytteförening hade från cirka 1862 sin övningsplats på Djäkneberget.
Fasadutsmyckning är ett konstverk från 1960 av Per Lindekrantz (1913−1994). Fasadutsmyckning är en fasadutsmyckning i Västerås i hårdbränd lera, nära korsningen Kopparbergsvägen och Smedjegatan, på Smedjegatan. Verket beställdes av föreningen Folkets Hus och Parker och finansierades med bidrag från Västerås stad.
Fiskartorget är ett torg i centrala Västerås. Torget har fått sitt namn eftersom det fungerat som handelsplats med bl.a. fisk från Mälaren från mitten av 1500-talet.
Gideonsbergskyrkan som tillhör Gideonsbergs församling ligger i stadsdelen Gideonsberg i Västerås. Stadsdelskyrkan i mörkrött tegel uppfördes 1972 efter ritningar av arkitekt Peter-Paul Hoffman och invigdes 1 december 1973 av biskop Sven Silén efter nästan 20 års förberedelser och pengainsamlingar. Kyrkobygget skedde för att svara mot den ökade befolkningen som bosatt sig i den nya stadsdelen på herrgården Gideonsbergs gamla marker. Intill restes en blåmålad, låg klockstapel. Bland kyrkans inventarier finns altartavlan Härlighetens himmel tillverkad av Birgitta Hagnell - Lindén och femton målningar av Leon Szuter som symboliserar Via Dolorosa.
Johannes Rudbeckius är en skulptur av Carl Milles och som invigdes 14 juni 1923. Den är placerad på Domkyrkoplan framför Västerås domkyrka och nära Rudbeckianska gymnasiet. Johannes Rudbeckius var biskop i Västerås stift 1619 till 1646. Han författade den första föreskriften om förhörslängder i Sverige och även en detaljerad föreskrift om kyrkobokföringen år 1622 och grundade i Västerås Sveriges första gymnasium år 1623 och Sveriges första flickskola, Rudbeckii flickskola, år 1632. Planerna på en staty till Rudbeckius ära går tillbaka till 1892, då en tillsatt kommitté dock misslyckas med att samla in pengar till uppförande av en staty. Nya insamlingar misslyckas både 1906 och 1912. Dock gick man 1922 ut till allmänheten och begärde pengar för att uppföra konstverket och denna gång lyckades man. Två tredjedelar av beloppet kom från allmänheten. I oktober 1922 hade staden möjlighet att skriva kontrakt med Carl Milles för en staty av Johannes Rudbeckius. Statyn invigdes 1923, lagom till Rudbeckianska gymnasiets 300-årsjubileum.
Kunskapens träd är en skulptur, som rests 1980 på Viktor Larssons plats i Västerås, skapad av Carl-Emil Berglin och tillverkad av Ulunda Smide. Materialet är cortenstål, vilket har egenskapen att den bildar en oxidhinna. Den rostfärgade ytan är beständig och får inga ytterligare korrosionsangrepp.
Lundby kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Västerås Lundby församling i Västerås stift. Den är byggd på 1100-talet och därmed en av de äldsta kyrkorna i stiftet. Redan under medeltiden skedde flera förändringar och utbyggnader av kyrkan, vilket går att avläsa i kyrkans blottlagda gråstensmurar. En stor del av dagens utseende, både in- och utvändigt, kom till i slutet av 1800-talet. I kyrkbyn finns bland annat en prästgård från 1860-talet, en visthusbod från första halvan av 1800-talet och en bostad där klockaren tidigare bott. Det finns även två skolhus från 1840- respektive 1910-talet med en stor avträdesbyggnad från slutet av 1800-talet. Tidigare har det också funnits en fattigstuga intill kyrkan.
Mikaelikyrkan är en kyrkobyggnad i Västerås kommun. Den är församlingskyrka i Västerås Lundby församling, Västerås stift. Kyrkan ritades av arkitekterna Bertil Tideström och Gösta Ekroth, och stod färdig 1966. Tillsammans med klockstapeln är kyrkan ett tydligt exempel på 1960-talets modernistiska arkitektur med inspiration från brutalism, och även en illustration av vad nya byggtekniker gjorde möjligt. Den är namngiven efter ärkeängeln Mikael.
Rönnby kyrkcenter var en kyrkobyggnad som tillhörde Önsta församling, i Rönnby i VästeråsDe lokaler som tidigare utgjorde kyrkan ligger ihopbyggda med andra lokaler i Rönnby centrum.
Skerike kyrka (uttalas [schæ'rke])är en kyrkobyggnad som tillhör Skerike församling i Västerås stift. Kyrkan i Skerike är en av de äldsta i Västeråstrakten, ursprungligen uppförd omkring 1200 men sedan dess ombyggd flera gånger. Den senaste stora ombyggnaden skedde på 1870-talet då tornet tillkom. Det medeltida ursprunget syns bland annat i blinderingen på östgaveln, det branta taket, fragment av kalkmålningar och ett altarskåp. I kyrkan finns också en orgelfasad från 1600-talet, som är Västerås stifts äldsta bevarade. Kyrkan ingår i riksintresse för kulturmiljövården Svartåns dalgång med Skultuna bruk [U 19] där de medeltida kyrkorna i Skerike och Skultuna anges som uttryck för riksintresset. Intill kyrkan finns bland annat en före detta prästgård uppförd 1829 och ett skolhus.
Sommarsöndag är en skulptur i brons av Oscar Antonsson (1898–1960). Den står i Västerås invid Köpingsvägen vid Sundemans backe, mellan Stallhagen och Oxbacken. Den föreställer ett ungt par och är cirka två meter hög.
Stora Torget är ett torg i Västerås. Det har bedrivits handel runt torget sedan början på 1900-talet.. Torget ligger i den nordnordvästra delen av Västerås centrum. Runt torget ligger bland annat det gamla Domus-huset, numera varuhuset Igor, Sigma-varuhuset och Stadshotellet. Vid torget finns skulpturen Aseaströmmen av Bengt-Göran Broström. Torget är även besjunget i barnvisan Husmusen. Den 9–15 december 2019 sändes Musikhjälpen från torget.
Tomaskyrkan är en kyrkobyggnad i Västerås. Den är församlingskyrka i Västerås Badelunda församling, Västerås stift. Kyrkan byggdes i början av 1970-talet i utkanten av Skiljebo. Ett av dess kännetecken är en klosterlik slutenhet där kyrkan omges av två låga, vinklade flyglar med församlingslokaler. Den räknas som en av arkitekt Nils Teschs främsta verk och det var också hans största kyrkouppdrag. Som viktig utgångspunkt fungerade den femdelade altarmålningen Frid på jorden av Carl Kylberg från omkring år 1940. Kyrkan är namngiven efter aposteln Tomas.
Vallby friluftsmuseum är ett friluftsmuseum i Västerås. Museet ligger vid Skerikesvägen 2 nära E18 ungefär två kilometer norr om Västerås centrum. Museet började anläggas 1921 och drivs idag av Västerås stad. Museet visar miljöer från både stad och landsbygd, varav den äldsta är från 1600-talet. Inom området finns bevarade trä- och stenhus från stad och land, utrotningshotade lantrasdjur, odlingar av kultur- och prydnadsväxter samt konsthantverk. Idag är Vallby friluftsmuseum ett av Sveriges största friluftsmuseer med ett 40-tal byggnader.
Vasaparken är den största parken i centrala Västerås i Västmanland. Den ramas in av stadshuset, konserthuset, centralstationen, Södra Ringvägen, slottet och rådhuset.
Viksängskyrkan är en kyrkobyggnad i stadsdelen Viksäng i Västerås. Kyrkan tillhör sedan 2014 Viksängs församling och Västerås stift. Den byggdes ursprungligen 1912 som ett soldathem vid Västmanlands regemente i nationalromantisk stil. Mycket av kyrkans yttre har bevarats från den tiden, men insidan har förändrats i stor utsträckning i och med att det blev en stadsdelskyrka femtio år senare.
Vindarnas grotta är en skulptur i brons och granit av Eric Grate, som är placerad vid Fiskartorget, utanför stadshuset i Västerås. Gruppen är 700 x 800 x 540 cm, invigdes 1969 och räknas som ett av Västerås viktigare offentliga konstverk. Namnet till konstverket är hämtat ur Lycksalighetens ö av Per Daniel Amadeus Atterbom, där grottan bebos av de fyra vindarna. Konstverket är utformat som en grotta eller en båt med ett stort segel. Seglet fångar in ljudet från det närliggande forsande vattnet i Svartån och återspeglar även klangen från klockorna i stadshustornet. Idén till att skapa konstverket i formen av ett segel lär Eric Grate fått då han hörde klockspelet i Stadshustornet. Eric Grate själv beskriver verket som om
Veteranbåtsmuseet i Västerås (tidigare Västerås fritidsbåtmuseum) var ett museum i Västerås mellan 2003 och 2017. Museet visade upp träbåtar och äldre fritidsbåtar samt en samling av inom- och utombordsmotorer. I museet skannades också ritningar över fritidsbåtar. Museet drevs av Veteranbåtsföreningen (Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtar). Ursprunget till museet kom från Fjäderholmarna. Där etablerades Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtar ca 1987. Museet drevs till 2003 då det flyttades till mer ändamålsenliga lokaler i Västerås. Föreningen Allmogebåtar (FAB) etablerade sin verksamhet cirka 1985 på Fjäderholmarna. FAB finns kvar på Fjäderholmarna 2019. Veteranbåtsmuseet i Västerås var beläget granne med det avvecklade Västerås ångkraftverk, som dels innehåller Sveriges första actionbad: Kokpunkten som öppnades 2014 och the Steam Hotel som öppnades augusti 2017.
Västerås konstmuseum är ett kommunalt konstmuseum i Västerås kommun som visar utställningar med framförallt svensk konst och verk ur den egna konstsamlingen. Västerås konstmuseum ansvarar också för kommunens offentliga konst, som finns placerad runt om i kommunen, på gator, torg och i lokaler med kommunal verksamhet. Västerås konstmuseum delar lokaler med Västmanlands läns museum, på Karlsgatan 2, centralt i Västerås.
Västerås Skolmuseum lades ner våren 2015, men var tidigare beläget i Herrgärdsskolan, centrala Västerås. Skolan är inrymd i en folkskolebyggnad från början av 1900-talet. Museet har en samling föremål från skolans värld. Här finns läroböcker, skolplanscher och skolfoton till uppstoppade fåglar, slöjdalster och skelett. I museet finns en tidstroget inredd skolsal från 1905 med kateder och skolbänkar där besökarna bland annat kan gå på en gammaldags lektion från den tiden. Museet har en bred pedagogisk verksamhet. Här finns även utställningar om exempelvis hur skolan har påverkat samhällets syn på hygien. I byggnaden finns även ett referensbibliotek som kan användas av studenter.
Önsta Gryta kyrka är en kyrka i Önsta församling i Västerås stift. 1984 invigdes den första kyrkan i stadsdelen Önsta-Gryta i norra Västerås, men med tiden blev den alltför trång. Istället för att bygga ut valde församlingen att bygga en helt ny kyrka 2007, intill det tidigare församlingshemmet i Gryta gård. Den äldre kyrkobyggnaden såldes till Syrisk-ortodoxa kyrkan. Bland inventarierna finns två framställningar av Jesus, dels en kopia i naturlig storlek av Bertel Thorvaldsens Den uppståndne Kristus i Lego, dels en 7,5 meter lång pärlplatta med motiv efter Leonardo da Vincis målning Nattvarden.
Pingstkyrkan i Västerås är en kyrka i stadsdelen Oxbacken i Västerås. Församlingen har även kyrkor i Norberg, Skultuna och Surahammar. Församlingen grundades 2 februari 1919 i en lägenhet på Stora Gatan 71 i Västerås. Länge höll församlingen till på Stora Gatan 88, som sedan såldes och den nya kyrkan på Oxbackens Centrum byggdes 1975. Församlingen bedriver många olika typer av verksamhet, såsom söndagsgudstjänster, söndagsskola, ungdomssamlingar, soppluncher och internationellt café. Pastorer är Tommy Log, Louise Sedin, Jörgen Davidsson, diakonen Gabriella Dahdouh och administration Emelie Collén.
Ansgarskyrkan är en kyrka i Pettersberg i Västerås, vilken är huvudkyrka för Ansgarsförsamlingen i Västerås.
kyrka/kapell i Uppland
kyrka/kapell i Västmanland (Västerås 355:1)
Vårdmuseet i Västerås är en samling av gamla vård- och apoteksmiljöer som invigdes 2016 i Västerås lasarett, gamla lasarettet (1928 års lasarett), ingång 6. Museet är iordningställt av Medicinhistoriska sällskapet Westmannia. Museet invigdes i november 2016 av Landshövding Minoo Akhtarzand Museet består ett antal rum med föremål och en samlingssal. Här finns inredning i sjukhussalar, tidig röntgenutrustning, operationsbord och ett rum som visar psykiatrisk vård i gångna tider. Utrustningen är insamlad från sjukhusen i Västerås, Sala och Köping. Det finns föremål från 1700-talet och framåt. Museet är öppet efter kontakt med Medicinhistoriska sällskapet Westmannia.
en fyr i Mälaren i Västerås kommun
en fyr i Mälaren i Västerås kommun
en fyr i Mälaren i Västerås kommun
Sparvens kapell var en kyrkobyggnad i Västerås Lundby församling i Västerås stift. Byggnaden ligger centralt i stadsdelen Råby, och var före kapell daghem. Församlingen började använda lokalen redan i slutet av 1970-talet, men kyrksalen invigdes först 1995. Mellan 2011 och 2021 fanns den sverigefinska verksamheten inom Svenska kyrkan Västerås i Sparvens kapell. Svenska kyrkan tog kapellet ur bruk i maj 2021.[källa behövs]
Lifecenter International Church är en kyrka i stadsdelen Brandthovda-Hälla i Västerås, inom pingströrelsen. Förutom huvudsätet i Västerås, har Lifecenter Church ytterligare tre campussäten: Linköping, Eskilstuna och Ludvika. Församlingen i Västerås bedriver även förskoleverksamhet och loppis i samma hus. I lokalen inhystes tidigare ICA Köpmannatjänst.
en fd. bro Västmanland
en bro i Västerås
en f.d. ensfyr vid Mälaren i Västerås kommun
en f.d. ensfyr vid Mälaren i Västerås kommun
en ensfyr vid Mälaren i Västerås kommun
en ensfyr vid Mälaren i Västerås kommun
en ensfyr vid Mälaren i Västerås kommun
en ensfyr vid Mälaren i Västerås kommun
en ensfyr vid Mälaren i Västerås kommun
en ensfyr vid Mälaren i Västerås kommun
en ensfyr vid Mälaren i Västerås kommun
en ensfyr vid Mälaren i Västerås kommun
Byggnaden är ett bostadshus i Västerås, uppfört någon gång mellan 1840 och 1859. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men underlaget rymmer inga närmare uppgifter om husets utseende eller historia.
Byggnaden är en industribyggnad i Västerås, tillkommen någon gång mellan 1898 och 1954. Den finns med i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men några ytterligare uppgifter om verksamhet eller utformning finns inte i underlaget.
Östra begravningsplatsen invigdes 1875, och 1882 stod dess gravkapell färdigt, bekostat genom en donation av apotekaren och brukspatronen C M Zimmermann. Byggmästaren P Andersson från Stockholm, som tidigare uppfört ett liknande kapell i Nora, lät resa det på en granitgrund med tegelmurade och putsade väggar i form av ett grekiskt kors. Från korsets armar utgår kyrkogårdens fyra breda mittgångar, som delar in de rätvinkligt ordnade gravkvarteren.
Detta är en industribyggnad i Västerås, tillkommen mellan 1898 och 1954. Den är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men underlaget innehåller inga fler detaljer om byggnaden.
Byggnaden är en industribyggnad i Västerås som uppfördes någon gång mellan 1898 och 1954. Utöver noteringen i bebyggelseregistret finns inga närmare uppgifter om dess historia eller användning.
Detta är en industribyggnad i Västerås, uppförd någon gång mellan 1898 och 1954. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men något mer om verksamheten eller utseendet framgår inte.
Carlströms charkuterifabrik uppfördes under 1940-talet i Västerås. Byggnaden är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget är knapphändigt och berättar mest om verksamheten som gett huset dess namn.
Denna byggnad i Västerås tjänade som förråd för drift- och pannhusverksamheten och tillkom någon gång under 1930-talet. Uppgifterna om huset är begränsade och pekar framför allt på dess praktiska roll i anläggningen.
Här uppfördes en byggnad för tornpannorna P11, P12, P13 och P14, sannolikt under åren kring 1947–1951. Konstruktionen hörde till en större kraft- eller industrianläggning i Västerås. Bevarade uppgifter är sparsamma.
Falkenbergska kvarnen är en byggnad från 1800-talet i Västerås. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Namnet minner om kvarnverksamheten som en gång bedrevs här.
Denna centraltornsbyggnad i Västerås uppfördes någon gång mellan 1915 och 1920. Den ingick i en större teknisk anläggning. Underlaget är kortfattat och rymmer i huvudsak byggnadens funktion och tillkomsttid.
Verkstaden i Västerås tillkom någon gång under perioden 1940–1959. Byggnaden är förtecknad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Utöver funktionen som verkstad är uppgifterna knappa.
Maskinhallen i Västerås tillkom under 1930-talet och rymde delar av en industriell verksamhet. Bevarade uppgifter är fåtaliga och anger främst byggnadens användning och ungefärliga ålder.
Den lilla envåningsbyggnaden av rödfärgat timmer under sadeltak med enkupigt tegel mäter omkring 5,5 gånger 3,6 meter. Den är troligen samma hus som 1814 användes som brygghus, och enligt en besiktning 1872 fungerade det då som både brygghus och bagarstuga. Idag tjänar det som garage.
Lektorsgården uppfördes efter Västerås stadsbrand 1714, som ödelade den medeltida föregångaren. År 1916 byggdes huset om och knöts genom en mellandel till det bibliotekshus som samtidigt restes efter ritningar av E. Hahr.
Byggnaden är rest i vinkel, och den nedre våningen i längan mot domkyrkan är av medeltida ursprung. Sitt nuvarande utseende fick huset genom en omfattande ombyggnad under 1700-talet och en restaurering 1901–02, då bland annat trapphuset mot gården tillkom efter ritningar av E. Hahr.
Denna industribyggnad i Västerås härrör från tiden 1898–1954. Den är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Närmare uppgifter om verksamheten saknas i underlaget.
Bostadshuset i Västerås tillkom någon gång mellan 2000 och 2010. Det finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Ytterligare detaljer framgår inte av underlaget.
Denna silo i Västerås byggdes 1934. Anläggningen är förtecknad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget rymmer i huvudsak byggnadsår och funktion.
Kontorsbyggnaden i Västerås uppfördes någon gång mellan 1900 och 1929. Den finns med i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Fler uppgifter saknas i underlaget.
Detta slakthus i Västerås härrör från 1900-talet. Byggnaden är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget ger ingen närmare datering eller beskrivning.
Fryxellska skolan grundades som elementarläroverk för flickor och drevs helt privat 1902–1918, innan kommunen fick insyn och skolan 1939 blev kommunal flickskola. Huvudbyggnaden och gymnastikhuset ritades av arkitekten Erik Hahr och stod färdiga 1902 respektive 1904. Skolan kan också ses som en del i arbetet för kvinnors frigörelse och rätt till bildning.
Denna verkstad i Västerås tillkom under åren 1915–1917. Byggnaden är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Bevarade uppgifter är fåordiga.
Denna byggnad i Västerås inrymde både förråd och kontor och uppfördes mellan 1915 och 1917. Den finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Ytterligare detaljer saknas.
Detta slakthus i Västerås härrör från 1900-talet. Det är förtecknat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget innehåller ingen närmare datering eller beskrivning.
Denna industribyggnad i Västerås härrör från perioden 1898–1954. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Närmare uppgifter om verksamheten framgår inte.
Denna pumpstation i Västerås tillkom under åren 1947–1952. Den ingick i en teknisk anläggning för vattenhantering. Bevarade uppgifter är kortfattade.
På domprostgårdens tomt i Västerås står en rödfärgad, timrad bod i två våningar. Boden uppfördes tidigast 1774. Uppgifterna om huset är knapphändiga och rör främst dess läge, material och ålder.
Bostadshuset i Västerås uppfördes under 1920-talet. Det är upptaget i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Ytterligare uppgifter saknas i underlaget.
Tingsrätten består av två sammanfogade huskroppar, med entrén i den lilla skarvbyggnaden som binder dem samman. Tingssalsdelen är utformad som en kubisk tvåvåningskropp med fasader av betongpelare och höga, smala fönster, medan kontorshuset reser sig i fyra våningar under flackt valmat sadeltak. Byggnaden uppfördes 1970–1971 och präglas av betongelement och stora butiksfönster i bottenvåningen.
Denna industribyggnad i Västerås härrör från perioden 1898–1954. Den är förtecknad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget saknar närmare uppgifter om verksamheten.
Västerås tingshus uppfördes 1895–1897 i två våningar med inredd vind längs Kristinagatan. Arkitekten gav byggnaden ett runt trapphus krönt av torntak, ett gavelparti med trappformat krön och lät tingssalen skjuta ut i en kantig absidform. Fasaderna är ljust putsade med sandstensimiterande detaljer, rundbågsfriser och klassicerande fönsteromfattningar.
Turbinhuset och dammanläggningen vid Svartån uppfördes 1891 av stadens dammbyggnadskommitté efter förslag av Göran Wenström tillsammans med Ingenjörsbyrån Qvist & Gjers i Arboga. Syftet var att förmå det nybildade bolaget ASEA att slå sig ner i Västerås samtidigt som staden fick en jämn vattenspegel och säkrare vattenkraft. Ritningarna gjordes till slut av Viktor Adler i Stockholm, sedan kommittén avvisat Qvist & Gjers gestaltningsförslag.
Denna askbrunn i Västerås tillkom under åren 1947–1952 som del av en teknisk anläggning. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget är kortfattat.
Detta kloreringshus i Västerås uppfördes någon gång mellan 1947 och 1952 och hörde till en anläggning för vattenrening. Bevarade uppgifter är fåordiga och anger främst funktion och tillkomsttid.
Denna industribyggnad i Västerås härrör från perioden 1898–1954. Den finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Närmare beskrivning saknas i underlaget.
Denna byggnad i Västerås användes som tvätt- och mangelbod och uppfördes under 1920-talet. Den är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Ytterligare uppgifter saknas.
Denna ställverksbyggnad i Västerås tillkom under 1920-talet och hörde till en elektrisk anläggning. Bevarade uppgifter är kortfattade och rör främst funktion och ålder.
Sotarns tvättstuga är en envåningsbyggnad av sten med delvis slätputsad, grå fasad. Den är en kvarlevande del av den gård som från tidigt 1600-tal var boställe för lektorer vid Västerås gymnasium. Den siste hyresgästen var en sotare som använde huset som tvättstuga, och byggnaden anses vila på grunderna till två medeltida gillehus.
Sundinska huset stod färdigt 1850 som bostad och kontor åt tobaksfabrikören A.T. Sundin, och har därefter bland annat rymt bank, restaurang och kontor. Huset har 2,5 våning samt källare, är uppfört i tegel på granitsockel och kröns av en åttkantig lanternin. Byggnadsstilen är typisk för den sena Karl Johanstidens empire, och sessionssalen och lanterninen är väl bevarade trots senare interiöra förändringar.
Denna verkstad i Västerås uppfördes under 1880-talet. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget rymmer inga ytterligare uppgifter.
Detta magasin i Västerås härrör från 1900-talet. Byggnaden finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Närmare datering och beskrivning saknas i underlaget.
Korsvirkeshuset i Västerås härrör från perioden 1740–1759. Det är upptaget i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget anger främst byggnadstiden och konstruktionssättet.
Denna matarvattenbyggnad i Västerås tillkom under åren 1947–1952 som del av en kraft- eller pannanläggning. Bevarade uppgifter är kortfattade och rör i huvudsak funktion och tillkomsttid.
Detta bageri i Västerås byggdes 1932. Byggnaden är förtecknad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget innehåller främst byggnadsår och funktion.
Platsens första kyrka av gråsten anses ha uppförts på 1100-talet och kom att ingå i den nuvarande byggnaden, som grundlades på 1230-talet. Murarna restes av hårdbränt, mörkrött tegel i munkförband, och koret stod färdigt på 1260-talet tillsammans med kyrkans äldsta kända altare, en marmorskiva på sex romanska kolonnetter. I slutet av 1200-talet slogs höga kryss- och stjärnvalv över kyrkorummet och dekorerades med kalkmålningar.
Domkapitelhuset, även kallat Konsistoriehuset, bygger till stor del på ett medeltida hus. Sin nuvarande storlek fick det vid en ombyggnad 1630–1631 för det prästgymnasium som stiftats av västeråsbiskopen Johannes Rudbeckius den äldre. Huset har därefter byggts om och restaurerats flera gånger.
Detta bostadshus uppfördes 1918–21 av Kungl. Vattenfallsstyrelsen efter ritningar av Erik Hahr. Det byggdes som tjänstebostäder åt ångkraftverkets anställda och bestod i huvudsak av smålägenheter. På 1950-talet genomgick huset sin senaste större invändiga modernisering.
Komministergården är uppförd av reveterat timmer, avfärgat i grått och gult, och tillkom under 1700-talet. Redan vid 1800-talets början byggdes den samman med gårdshuset. Gården, som på 1600-talet kallades Skerikesgården och på 1700-talet Pleckebogården, tjänar idag som bostad åt domkyrkokomministern.
Denna fabriksbyggnad i Västerås härrör från perioden 1740–1759. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Närmare uppgifter om verksamheten saknas i underlaget.
Denna industribyggnad i Västerås härrör från perioden 1898–1954. Den finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Ytterligare beskrivning saknas i underlaget.
Denna industribyggnad i Västerås härrör från perioden 1898–1954. Den är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Närmare uppgifter framgår inte.
Detta bostadshus i Västerås uppfördes någon gång mellan 1900 och 1929. Det finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Fler detaljer saknas i underlaget.
Detta bostadshus i Västerås tillkom mellan 1900 och 1929. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget rymmer inga närmare uppgifter.
Björnöverkstaden i Västerås byggdes 1955. Byggnaden är förtecknad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget anger främst namn och byggnadsår.
Denna byggnad knuten till Västerås Bryggeri AB härrör från 1854. Den är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Namnet minner om bryggeriverksamheten på platsen.
Detta uthus i Västerås härrör från 1800-talet. Byggnaden finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Närmare datering och beskrivning saknas i underlaget.
Detta portlider i Västerås är byggt av rödfärgat timmer och uppfördes senast 1814. Uppgifterna är knapphändiga och rör främst material och ålder. Byggnaden är upptagen i Riksantikvarieämbetets förteckningar över byggnadsminnen.
Rådhuset uppfördes 1857–1860 som en tvåvåningsbyggnad av stora mått med ljust slätputsade fasader och flackt valmat sadeltak. Den symmetriska anläggningen kröns av en risalit med fronton och urverk, och tre rundbågiga fönster markerar den forna solennitetssalens plats på övervåningen. Interiören är numera ombyggd för att fungera som konstmuseum, medan magistrat och rådhusrätt tidigare fanns i bottenvåningen.
Televerkets hus byggdes 1911 efter ritningar av Erik Lallerstedt, uppfört i tegel i U-form med huvudfasaden mot Västra kyrkogatan. Byggnaden har två våningar med inredd vind under valmat tegeltak och en långsträckt frontespis om arton fönsteraxlar. På huvudfasaden finns två stickbågiga portaler med skulpterade kalkstensomfattningar; över den norra läses inskriften TELEGRAF, medan den södra bär det borthuggna ordet Riksbank.
Denna byggnad i Västerås inrymde både kontor och verkstad och uppfördes under 1930-talet. Bevarade uppgifter är fåordiga. De anger främst byggnadens funktion och ungefärliga ålder.
Domprostgården finns inritad på 1751 års stadskarta tillsammans med det numera rivna medeltida mynthuset. Byggnaden tillkom på 1730-talet men fick sitt nuvarande utseende sedan en övervåning tillfogats på 1780-talet. Den är uppförd i tegel med slätputsade, gulbeige fasader under ett valmat och tegeltäckt mansardtak.
Stallbyggnaden ligger söder om Västerås slott och är uppförd av putsat, gulfärgat tegel i en våning under tegeltak. Den tillkom under 1700-talet. Uppgifterna om byggnaden är kortfattade och rör främst material, läge och ålder.
Kvarnvretens pumpstation i Västerås tillkom under åren 1886–1888. Den är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget anger främst byggnadstid och funktion.
Proban är uppförd av gråsten och tegel i munkförband, putsad och vitkalkad, och kan dateras till sen medeltid. Fram till 1809 fungerade den som skolhäkte, därefter som bisättningshus och senare som likvagnsbod. Byggnaden är delvis rest på bogårdsmuren kring domkyrkan och innefattar även en stiglucka.
Detta gårdshus av timmer i 1,5 plan är delvis reveterat och vitkalkat, delvis klätt med faluröd panel under sadeltak med enkupigt tegel. Det uppfördes senast 1814 och användes då som bodbyggnad, medan de inredda rummen ovanpå bodarna 1872 tjänade som förvaringsrum. Under 1900-talet inreddes huset till jungfrukammare och senare gästrum, och kring 1951 flyttades trappan till byggnadens mitt.
Vid Stora torgets norra sida reser sig denna oregelbundna tegelbyggnad i tre våningar med torn, ritad av arkitekten Erik Hahr och invigd 1907. Den brukar lyftas fram som stadens mest konsekventa exempel på jugend. Fasaderna är putsade i brunt, och festavdelningens torgfasad smyckas med dörr- och fönsteromfattningar och balkongräcken i huggen kalksten, formade som naturalistiska blommor, blad och kransar. Prakten fortsätter inomhus, där vestibuler, trappor och den ljusa festsalen med välvt stucktak och mönstrat parkettgolv hör till höjdpunkterna.
Byggnaden är ett parkeringshus i Västerås och finns förtecknad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Närmare uppgifter om husets utformning saknas i underlaget.
Anläggningen utgörs av ett rensningshus i Västerås. Något ytterligare beskrivning finns inte i underlaget.
Källaren med sin överbyggnad är uppförd i gråsten och tegel och därefter putsad och rödfärgad. Den har medeltida ursprung. Uppgifterna kommer från Riksantikvarieämbetets förteckning över byggnadsminnen 1978–1988.
IOGT-huset är en byggnad i Västerås som förs till 1800-talet och finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer utförliga uppgifter saknas i underlaget.
På Djäkneberget i Västerås står detta vattentorn, byggt under åren 1932–1934. Det finns upptaget i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Ytterligare beskrivning saknas i underlaget.
På platsen finns spår efter ett torp. Läget framgår av 1814 års laga skifteskarta över Vallby och av den häradsekonomiska kartan från 1906–11.
Underlaget rymmer flera skilda notiser: ett byggnadsminnesförslag, ett igenlagt tillflöde och platsen för ett helgeandshus. Uppgifterna hänvisar till inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrade, så information kan saknas eller vara inaktuell.
På sjöbotten finns en trolig fartygslämning, omkring 5,5 meter lång, 1,5 meter bred och cirka 1 meter hög. Den upptäcktes av Sjöfartsverket i samband med sjömätning. Fyndet klassas som troligt vrak, men det kan inte säkert avgöras utan vidare undersökning.
På platsen finns två block med skålgropar, ett med åtta gropar och ett med tio, av varierande storlek. Här står också en kopia av ett runstensfragment vars original hittats vid Vallby friluftsmuseum och nu visas på Västmanlands läns museum. Runorna är inristade på hällens smalsida och är stungna, medan ovansidan bär en medeltida ristning. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Fördämningsvallen är omkring 28 meter lång och 2,5 meter bred, uppförd i gråsten med större kanthuggna stenar på norr- och sydsidan. Längs norra sidan löpte en träkonstruktion av stående brädor. I Svartåns östra stenskoning finns på ömse sidor om vallen två portaler som användes för att driva Wickholms kvarn, som dammen tillhörde.
På platsen finns en ristning av annat slag, hänförd till medeltid eller historisk tid. Uppgiften bygger på inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrad, så uppgifter kan saknas eller vara felaktiga.
Området rymmer ett stadslager där man kan vänta sig kulturlager från medeltiden samt 1500- och 1600-talen. Västerås urbanisering ägde rum på 1240-talet. Inom området har flera ytterligare lämningar registrerats.
Här finns resterna av ett gravfält med stensträng, som omfattat ett tjugotal fornlämningar: fyra högar, femton runda eller nära runda stensättningar och en stensträng. Flertalet högar har mittgrop, och stensättningarna är oftast övertorvade. I den nordnordöstra delen ligger resterna av en undersökt stensättning, och en stensättning i öster är skadad av en täktgrop. Norra delen undersöktes 1973. Stensträngen i väster och sydväst är omkring 50 meter lång.
Underlaget nämner en byggnad av annat slag på platsen. Beskrivningen bygger på inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrad, varför uppgifter kan saknas eller vara inaktuella.
På platsen finns flera samlingar av älvkvarnar inristade i gnejshällar, från enstaka gropar till uppgifter om ett trettiotal, med storlekar mellan 3,5 och 6 centimeter. Bland dem ligger även en möjlig rund stensättning, omkring 5 meter i diameter och 0,3 meter hög, som är yt- och kantskadad. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga.
Stensättningen är oregelbunden men närmast rund, omkring 3 meter i diameter och 0,6 meter hög, med en fyllning av stenar. I norr och söder ligger block på 1,5 respektive 2 meter.
Stensättningen är rund, omkring 13 meter i diameter och 0,5 meter hög, med en lätt övertorvad fyllning av stenar. Runt om löper en kantkedja på cirka 0,25 meters höjd. I nordväst tycks den vara något omplockad.
På platsen fanns en fornlämningsliknande lämning, som undersöktes och avlägsnades 1974. Resultaten redovisas i UV Rapport 1977:26. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Lämningen utgörs av grunden efter ett pumphus. Uppgiften bygger på inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrad, så information kan saknas eller vara felaktig.
Milstolpen är av granit, omkring 1,5 meter hög och avsmalnande uppåt med spetsad topp. På sydsidan bär den en inskrift under kunglig krona och Gustav III:s monogram: en mil, landshövding Ulric Gustaf De la Gardie och årtalet 1790. Den vilar på ett postament av huggen granit och stod ursprungligen något öster om sin nuvarande plats. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Härden är rund, omkring 1,2 meter i diameter och 0,2 meter djup, med en fyllning av grå silt blandad med kol och skörbränd sten. Träkol av ek från härden har daterats till mellan 250 och 410 e.Kr. Den påträffades vid en arkeologisk schaktningsövervakning år 2017.
Lämningen är ett odlingsröse, omkring 0,3 meter högt och uppbyggt av stenar. Sådana rösen är spår efter äldre tiders röjning av åkermark.
Ristningen består av fem älvkvarnar, mellan 3 och 5 centimeter i diameter och 0,5 till 1,5 centimeter djupa. I områdets nordnordöstra del finns avspjälkningar som påminner om figurer. Berget är av mellankornig bergart.
Här finns resterna av ett gravfält med stensträng, som omfattat ett tjugotal fornlämningar: fyra högar, femton runda eller nära runda stensättningar och en stensträng. Högarna har mittgropar, och stensättningarna är för det mesta övertorvade. I nordnordöst ligger resterna av en undersökt stensättning, och en stensättning i öster är skadad av en täktgrop. Norra delen undersöktes 1973, och stensträngen i väster är omkring 50 meter lång.
Här ska det enligt en uppgift i tidskriften Runa 1873–74 ha funnits gamla gravhögar, intill den så kallade Boktryckaretäppan på Kyrktomten. Högarna är sannolikt sedan länge helt borttagna i samband med att området bebyggdes.
Platsen rymmer enligt inventeringen spår av äldre industriverksamhet, däribland uppgift om ett hyttområde. Underlaget är knapphändigt och några närmare uppgifter om lämningarna finns inte bevarade.
Vid en arkeologisk utredning 2014 påträffades resterna av en gammal gatstensbelagd väg, dold under ett utfyllnadslager. Stenläggningen var omsorgsfullt lagd i halvcirkelmönster. Vägen finns med på häradskartan 1905–1911 och kan i sina äldsta delar troligen föras tillbaka till sent 1800-tal.
Här har inventeringen noterat ett kulturlager från den äldre staden samt uppgift om en färdväg. Underlaget är kortfattat och några närmare detaljer om lämningarna finns inte.
Ett grav- och boplatsområde med en skärvstenshög och en stensättning. Skärvstenshögen har en grop i mitten där skärvsten skymtar – spår efter forntida eldning och boplatsaktivitet. Intill ligger en övertorvad stensättning med ett par större block, och från det ena löper en rad av stenar.
En hällristningsplats där skålgropar – så kallade älvkvarnar – huggits in i berget, knutna till förhistorisk kult. Här finns också ett runstensfragment med runor inristade på hällens smalsida, och på översidan en medeltida ristning.
Ett minnesmärke över Johannes Rudbeckius, Västerås store 1600-talsbiskop, i form av en staty på granitsockel omgiven av fyra pelare som bär en huggen häll. Vården restes till hans 300-årsminne ”genom tusendens gåfvor af stadens, stiftets, landets och dess ungdoms tacksamhet”, invid hans hem, hans kyrka och hans bildningshärd.
Resterna av en gammal stensträng – en låg, lagd rad av kraftiga stenar som en gång tjänat som hägnad eller markgräns. På sina håll är den byggd i flera rader.
På platsen ska det ha funnits en kolerakyrkogård, en begravningsplats för dem som avlidit i kolera. Uppgiften bygger på inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrad.
På sjöbotten ligger en fartygslämning, omkring 6,5 meter lång, 2 meter bred och 1 meter hög. Den upptäcktes av Sjöfartsverket i samband med sjömätning.
På platsen finns uppgift om en gårdstomt. Underlaget bygger på inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrat, varför uppgifter kan saknas eller vara inaktuella.
På platsen finns uppgifter om en industrilämning och ett hyttområde. Notiserna bygger på inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrade, så uppgifterna kan vara ofullständiga.
Minnesstenen bär en byst föreställande Gustav Vasa, placerad på en profilerad granitsockel som är omkring 3,1 meter hög vid basen. På sockelns västsydvästra sida står inskriften till minne av den 24 juni 1527. Underlaget nämner även en minnesinskrift, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På platsen finns flera samlingar av älvkvarnar inristade i gnejshällar, från enstaka gropar till uppgifter om ett trettiotal, med storlekar mellan 3,5 och 6 centimeter. Bland dem ligger en möjlig rund stensättning, cirka 5 meter i diameter och 0,3 meter hög, som är yt- och kantskadad. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Här är fyndplatsen för en runristad gravhäll. Hällen förvaras numera på Västmanlands läns museum.
På platsen finns uppgift om en hyttruin. Underlaget bygger på inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrat, så information kan saknas eller vara felaktig.
I kvarteret Lovisa finns ett byggnadsminne med upplysningsskylt vid Sundinska huset. Här låg också S:t Nicolaikyrkan, och på platsen har en runristad gravhäll påträffats. Gravhällen förvaras numera på länsmuseet, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På sjöbotten ligger en möjlig fartygslämning, omkring 6 meter lång, 1,5 meter bred och 1,8 meter hög. Den upptäcktes av Sjöfartsverket vid sjömätningar 2012. Det kan inte uteslutas att det rör sig om ett vrak, men det kräver kompletterande undersökning.
Lämningen är en möjlig rund hög, omkring 6 meter i diameter och 0,8 meter hög, med enstaka stenar i kanten. I sydöst är den avschaktad, och i mitten finns en grop på cirka 1 meter. Högen är bevuxen med två ekar och nyponbuskar.
På sjöbotten ligger en fartygslämning, omkring 6,5 meter lång, 2 meter bred och 1 meter hög. Den upptäcktes av Sjöfartsverket i samband med sjömätning.
Lämningen utgörs av ett skyttevärn. Uppgiften bygger på inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrad, så information kan saknas eller vara felaktig.
Lämningen är resterna av en möjlig hög, omkring 6 meter i diameter och upp till 0,5 meter hög, med enstaka stenar i ytan. En mittgrop, cirka 3 meter bred och 0,3 meter djup, är delvis fylld med tegel och annat byggnadsmaterial. I södra kanten ligger två block.
Här finns resterna av ett gravfält med stensträng, som omfattat ett tjugotal fornlämningar: fyra högar, femton runda eller nära runda stensättningar och en stensträng. Högarna har mittgropar, och stensättningarna är för det mesta övertorvade. I nordnordöst ligger resterna av en undersökt stensättning, och en stensättning i öster är skadad av en täktgrop. Norra delen undersöktes 1973, och stensträngen i väster är omkring 50 meter lång.
På platsen finns en rund fångstgrop för varg, omkring 3 meter i diameter, med lodräta stensatta väggar i kallmurning. Här finns även uppgift om ytterligare en vargfångstgrop. Uppgifterna bygger på inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrade.
Här står tre milstolpar nära varandra. Den första är av gnejs, omkring 1 meter hög, med texten en halv mil och årtalet 1833. Den andra är av gjutjärn, cirka 1,43 meter hög, med Gustav III:s sigill och texten en kvarts mil, anno 1779. Den tredje är troligen av kalksten, ungefär 1,5 meter hög, med inhugget en halv mil och 1833. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På platsen finns en källa som numera är fattad i ett brunnskar av brons. Karet är tolvkantigt, omkring 2 meter i diameter och 0,7 meter högt, och sidorna är prydda med bilder i relief. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På sjöbotten ligger en möjlig fartygslämning, omkring 4 meter lång, 1,5 meter bred och 1 meter hög. Den upptäcktes av Sjöfartsverket vid sjömätningar 2012. Det kan inte uteslutas att det rör sig om ett vrak, men det kräver kompletterande undersökning.
Underlaget nämner fyra runristningar som påträffats i domkyrkan. Närmare uppgifter hänvisas till inventeringshandlingarna, och beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Här står två minnesstenar. Den ena är av svart granit, omkring 1,58 meter hög, krönt av en byst av Hjalmar Branting och försedd med ett citat av honom från 1898 samt en hälsning till Folkets parks femtioårsjubileum från Västerås arbetare. Den andra, av granit och cirka 1,37 meter hög, bär en byst av G.F. Thelander, folkparkens grundläggare, med människofigurer i relief på baksidan.
På sjöbotten ligger en fartygslämning, omkring 4,5 meter lång, 2 meter bred och 1 meter hög. Den upptäcktes av Sjöfartsverket i samband med sjömätning.
Inom området har en förundersökning påträffat boplatslämningar i form av keramik, kulturlager, bränt ben och tre osäkra stolphål. Fynden visar att människor uppehållit sig här under förhistorisk tid.
Ristningen består av omkring tio älvkvarnar, mellan 2 och 4 centimeter i diameter och cirka 0,5 centimeter djupa. Uppgiften bygger på inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrad, så information kan saknas eller vara felaktig.
På platsen finns uppgift om en avrättningsplats samt en förekomst av älvkvarnar. Notiserna bygger på inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrade, varför uppgifterna kan vara ofullständiga.
Milstolpen är av gjutjärn, omkring 0,76 meter hög och 0,33 meter bred. Den är fäst med bultar och en järnstötta i en huggen, kvadratisk granitplatta. En skiss finns i inventeringshandlingarna, och uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Vraket påträffades 1935 vid grävningsarbeten för en kulvertledning, och intill det hittades en kanonkula som bärgades. Aktern fotograferades och en profilritning gjordes, men arbetet försvårades av att ett kloakrör intill sprungit så att schaktet vattenfylldes. Kulverten drogs under aktern och vraket täcktes åter över med lera. På 1990-talet framförde en amatörforskare teorin att detta och ett närliggande vrakfynd kunde tillhöra vitaliebrödernas flotta, som brände Västerås 1390. Endast aktern syntes i schaktet, och vraket bedömdes vara i gott skick.
En rad stenar som tolkats som resterna av en hägnad eller markgräns. Stenraden gick tvärs över schaktet i nordnordväst till sydsydöstlig riktning, och en av de större stenarna låg i schaktets västra kant. Lämningen kom fram vid en arkeologisk förundersökning år 2004.
En bildning i Västerås som till formen påminner om en fornlämning. Underlaget i registret är kortfattat och närmare uppgifter saknas; för mer information hänvisas till inventeringshandlingarna.
I berghällen finns sju älvkvarnar, mellan 4 och 9 centimeter i diameter och 1–2 centimeter djupa, tillsammans med en avlång fördjupning på 20 gånger 11 centimeter och 2 centimeters djup. Hällen är uppdelad i tre partier av naturliga sprickor. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
En hålväg som sträcker sig omkring 32 meter i sydväst-nordöstlig riktning och har en plan botten. I den nordöstra änden övergår hålvägen i en stig.
Här har redskap från en medeltida smedja och skomakarverkstad hittats, tillsammans med rester av själva verkstadshusen. Fynden kom fram vid grävningarna för saluhallen i hörnet av Vasagatan och Smedjegatan. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Den ena lämningen är en trolig stensättning, närmast rund och omkring 5 meter i diameter och 0,3 meter hög, övertorvad med enstaka stenar i ytan. Cirka 18 meter nordnordväst om denna finns vad som kan vara resterna av en hög, nu en grop på 5 meter i diameter och 1,2 meters djup, omgiven av en vall som är upp till 0,8 meter hög. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Till platsen knyts två uppgifter: dels en avrättningsplats, dels en förekomst av älvkvarnar. Båda uppgifterna hänvisar till inventeringshandlingarna och är inte kvalitetssäkrade.
Inom området finns minst fem anläggningar som liknar stensättningar. De två som ligger längst i norr är övertorvade och påminner mest om röjningsrösen efter odling. De övriga består av sprängsten som troligen härrör från ett gammalt grustag i söder.
En by- eller gårdstomt vars omfattning kan följas på en karta från 1819. I den sydöstra delen står ett äldre boningshus, och på skolgården finns ett vårdträd som kan ha rötter i tiden då bytomten var i bruk.
En väghållningssten i Västerås. Underlaget i registret är kortfattat och närmare uppgifter saknas; för mer information hänvisas till inventeringshandlingarna.