Upptäck Varberg till fots: 196 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
1. Naturum Getterön
Museum & hembygd
Naturum Getterön är porten till Hallands naturreservat och ligger mitt i ett av Nordeuropas bästa fågelområden. Här kan besökaren komma naturen nära utan kikare i hand: stora fönster och utställningar vänder sig mot våtmarkerna där fåglarna rör sig, och personalen erbjuder guidade turer, föreläsningar och aktiviteter för både nyfikna nybörjare och erfarna skådare. Inne finns butik och ett kafé med en storslagen utsikt över området, en plats där man kan slå sig ner och låta blicken vandra över vassen och vattnet. Naturum fungerar som ett nav för att förstå och uppleva landskapet på Getterön, där omkring 170 fågelarter rastar eller häckar varje år. För familjer, fågelintresserade och tillresta är det en naturlig startpunkt för ett besök i reservatet, och en plats där naturens äventyr får ta sin början.
2. Påskbergsskogen, Varberg
Naturreservat
I sydöstra Varberg ligger Påskbergsskogen, ett populärt motions- och rekreationsområde som föddes ur en framsynt idé. Här växte ursprungligen bara ljung på den kala, ödsliga marken, men på 1870-talet tog rektorn Herman Rodhe initiativet att förvandla trakten till skog. Tack vare den planteringen reser sig i dag en lummig skog där det en gång låg en karg hed, och i den västligaste delen, Gamla Påskberget, står en fem meter hög minnessten till denne långsynte mans ära. Skogen genomkorsas av ett rikt nät av vandrings-, cykel- och motionsstigar, däribland ett elljusspår, och här finns en damm där man kan mata änder samt ett arboretum med 120–130 olika trädslag, många försedda med informationsskyltar. För Varbergsbor är skogen en grön lunga och ett av stadens mest använda områden för motion och friluftsliv året om.
3. Subbe fyr
Utsiktsplats
På udden Subbe, som skjuter ut i havet norr om Apelviken i södra Varberg, står Subbe fyr. Det är en av infartsfyrarna till Varbergs hamn och har genom åren visat vägen för sjöfarten in mot kusten. Fyren är liten till växten men desto mer omtyckt som utflyktsmål, för från klipporna runt omkring öppnar sig en vidsträckt utsikt över Kattegatt där blicken kan vandra ända ut mot horisonten. Hit kommer Varbergsbor och besökare för att se solen sjunka i havet, känna saltstänk från vågorna mot klipporna och följa surfarna nere i Apelviken. Platsen knyter samman strandpromenaden med det öppna kustlandskapet och hör till de finaste utsiktspunkterna i staden. En kort promenad längs vattnet räcker för att nå fyren, och få platser fångar Varbergs förhållande till havet lika tydligt som denna lilla udde.
4. Varbergs kallbadhus
Sevärdhet
Vid vattenlinjen står kallbadhuset med sina lökkupoler och fina snickerier, ett av de tydligaste minnesmärkena från tiden då Varberg var en mondän kurort. Det första badhuset uppfördes 1866 utifrån tanken på ett ståtligare bad än de enkla anläggningar som funnits tidigare. Men det utsatta läget vid havet straffade sig: stormarna slet sönder byggnaden flera gånger, och en byggnadsinspektör avfärdade en av versionerna som rena lappverket. Julstormen mellan juldagen och annandagen 1902 ödelade badhuset, och året därpå restes den nuvarande byggnaden med den dekorativa utformning vi ser i dag. Här badar man fortfarande könsuppdelat i öppna bassänger med direktkontakt med Kattegatt, och bastubad följt av ett dopp i det kalla havet hör till de mest uppskattade upplevelserna i staden, året runt.
5. Hallands kulturhistoriska museum
Museum & hembygd
I den västra längan av Varbergs fästning ligger Hallands kulturhistoriska museum, länets stora museum för regionens historia. Det grundades 1916 och har sedan dess vuxit till en av landskapets viktigaste kulturinstitutioner, väl placerad innanför fästningens mäktiga murar med havet och berget som granne. Museet berättar Hallands historia genom föremål, miljöer och utställningar som spänner över allt från medeltid till modern tid. Den mest kända och mest besökta utställningen är ägnad Bockstensmannen, Skandinaviens mest berömda mosslik, vars välbevarade dräkt utgör den enda kompletta uppsättningen medeltida manskläder som finns bevarad i Europa. Här ryms också guidade visningar av själva fästningen, föreläsningar och tillfälliga utställningar. För besökaren blir museet en naturlig nyckel till att förstå både Varbergs och hela Hallands långa och dramatiska historia.
6. Varberg
Sevärdhet
Få svenska städer bjuder på en sådan blandning av själfull atmosfär och ren avkoppling som Varberg. Längs gatorna och vid havet hittar du lätt platser som känns skapade för romantikens skull – oavsett om du söker de storslagna vyerna eller de små, intima ögonblicken gömda runt ett gathörn.
Som sedan länge etablerad kurort har Varberg en stark tradition av välmående och återhämtning. Här kan du lägga vardagens stress åt sidan och unna dig en stund i stadens spa-anläggningar – ett besök som passar lika bra för ett soloäventyr som för en gemensam paus med någon du håller av.
Sommartid blommar Varberg ut på ett sätt som gör staden svår att motstå. Oavsett om det är ditt första besök eller ett i raden av återkomster finns alltid något nytt att upptäcka i den här lilla kurortspärlan vid Västkusten.
7. Brunnsparken, Varberg
Naturreservat
Brunnsparken intill kyrkan bär i sitt namn minnet av tiden då Varberg blev en hälsoort. Allt började med Svartekällan i Apelviken, vars vatten ansågs hälsobringande och som lockade människor att resa hit för att dricka ur källan. Det enkla badhus som vuxit upp kring källan flyttades 1837 till platsen vid kyrkan, och området fick då namnet Brunnsparken. Här samlades kurgästerna för att dricka brunn och kurera sig, och parken blev en av de tidigaste platserna i den utveckling som senare skulle göra Varberg till en mondän badort med societetsliv, kallbadhus och parker. När den finare societeten med tiden sökte sig mot Societetsparken levde Brunnsparken vidare som grön plats mitt i staden. I dag är den en lugn oas i centrum, och en pålitlig vägvisare tillbaka till de hälsokällor och brunnstraditioner som en gång gav staden dess rykte.
8. Apelviken, Varberg
Naturreservat
Söder om Varbergs centrum öppnar sig Apelviken, en långgrund vik som blivit ett begrepp långt utanför Halland. De jämna, pålitliga vindarna och det öppna läget mot Kattegatt har gjort viken till en av Nordens mest populära platser för surfing, kitesurfing och vindsurfing, och under vågfyllda dagar pricksätts havet av brädor och segel. Men Apelviken har en längre historia än så: redan under kurorttiden lockades människor hit av Svartekällan, en källa i trakten vars vatten ansågs hälsobringande att dricka. Det milda, grunda vattnet gör viken lika omtyckt av barnfamiljer och badare som av surfare, och den breda strandremsan inbjuder till långa promenader. Strax norr om viken sticker udden Subbe ut i havet. Med sitt vidöppna kustlandskap är Apelviken en av Varbergs mest älskade utflyktsplatser, sommar som vinter.
9. Societetsparken, Varberg
Naturreservat
Societetsparken anlades i slutet av 1800-talet när Varberg vuxit fram som en välbesökt kurort. De eleganta badgästerna på den tiden var inte intresserade av att sola, tvärtom, så det ansågs viktigt att skapa parker med skuggande träd där societeten kunde promenera, lyssna på musik och umgås. Parken hette från början Badhusparken och var inhägnad med entréavgift; först 1921 togs avgiften bort så att vem som helst kunde ströva längs de lövrika gångarna. Här fanns mat, musikunderhållning, dans och nöjen, lekplats, kägelbana och gymnastiksal. I dag är parken en grön oas mitt i staden, ett stenkast från strandpromenaden och kallbadhuset, och dess centrala plats i Varbergs nöjesliv lever vidare med uteservering och sommarkonserter under de gamla kronorna.
10. Varbergs fästning
Slott
Högt på Vardberget reser sig fästningen som har vakat över kusten i mer än 700 år. Grunden lades i slutet av 1280-talet av Jakob Nielsen, en landsflyktig dansk greve som behövde skydd, och under medeltiden bytte borgen härskare och ibland till och med rike gång på gång. I nästan tre sekler var trakten dansk, och under nordiska sjuårskriget sköts den gamla stenborgen sönder av svenska trupper 1565. Därefter byggdes ett av Europas modernaste försvarsverk upp med hjälp av omkring tusen bönder, ett arbete som drog ut till 1618. Vid freden i Brömsebro 1645 blev Halland svenskt. Senare blev fästningen fängelse, som mest med livstidsfångar, innan den sista fångavdelningen stängde 1931. I dag rymmer murarna museum, vandrarhem och restauranger med vidsträckt havsutsikt.
11. Societetshuset, Varberg
Sevärdhet
Mitt i Societetsparken ligger ett av västkustens finaste och bäst bevarade societetshus, uppfört 1886 efter ritningar av göteborgsarkitekten Adrian Crispin Peterson. Byggnaden har en utformning som leker med drag från Alhambra och bär tydliga orientaliserande detaljer, en stil som var på modet i kurortssverige under det sena 1800-talet. Bygget tog tre år och stod färdigt samtidigt som Varberg blomstrade som badort. Huset blev en samlingspunkt för det burgna folk som kom för att kurera sig och förströ sig: här bjöds mat, musik, dans och förlustelser för de förmögna kurgästerna. Den ljusa, snickarglada träarkitekturen knyter samman parken med kallbadhuset och hör till stadens mest karaktäristiska byggnader. Än i dag fylls huset av liv med restaurang, kafé och scen, och förblir en pulserande del av Varbergs nöjesliv.
12. Träslövsläge
Sevärdhet
Strax söder om Varberg ligger Träslövsläge, ett gammalt fiskeläge med rötter långt tillbaka i tiden. Platsen omnämns första gången som fiskeby åren 1558–1559, då under namnet Tøllen, och fisket har genom seklerna präglat livet och bebyggelsen i samhället. Här möter besökaren det typiska halländska kustsamhället med hamn, sjöbodar och en stark förankring i havet, och fisket har länge satt sin prägel på orten. Med tiden har Varberg vuxit söderut, och sedan 2015 räknas Träslövsläge tillsammans med Södra Näs som sammanvuxet med staden. Trots närheten till centrum behåller läget sin egen karaktär av kustby, och hamnen är ett trivsamt mål för den som vill uppleva fiskelägets atmosfär, se båtarna och njuta av havet. Träslövsläge är en levande påminnelse om de fiskenäringar som format hela Hallandskusten.
13. Varbergs kyrka
Kyrka
Varbergs kyrka är stadens största och äldsta kyrka och bär spår av en dramatisk vändpunkt i ortens historia. Den 18 maj 1767 härjades Varberg av en svår stadsbrand som bland annat ödelade den äldre Caroli kyrka från 1600-talet. I dess ställe restes en ny stenkyrka i tidens gustavianska stil, byggd mellan 1769 och 1772 efter ritningar av Friedrich August Rex och invigd 1772. Kyrkan är enskeppig med ett rektangulärt långhus och ett femsidigt kor som vänder sig österut, medan det västra tornet kröns av en urtavla och en luftig, öppen lanternin som syns vida omkring. Den ljusa, harmoniska arkitekturen speglar 1700-talets ideal och gör byggnaden till ett av stadens tydligaste historiska landmärken. Kyrkan hör till Göteborgs stift och har i mer än 250 år varit en samlingspunkt mitt i Varberg, nära den gamla brunnsmiljön.
14. Getteröns naturreservat
Naturreservat
Strax utanför Varbergs centrum breder Getterön ut sig, ett vidsträckt våtmarks- och kustlandskap som hör till norra Europas allra främsta fågelområden. Reservatet omfattar runt 350 hektar och är skyddat som Natura 2000-område. Här rastar eller häckar varje år inte mindre än omkring 170 fågelarter, närmare hälften av alla arter som regelbundet besöker Sverige, och det gör platsen till en magnet för fågelskådare under hela året. Grunda vatten, vassbälten och betade strandängar skapar en rik miljö där allt från vadare och änder till rovfåglar trivs. Gömslen och stigar gör det lätt att komma nära fågellivet utan att störa. Området är en av Varbergs mest kända naturpärlor, och med vidsträckta vyer över vattnet och ett myllrande djurliv är det ett självklart mål för den som vill uppleva Hallandskustens natur.
15. Apelvikshöjds kyrka
Kyrka
Apelvikshöjds kyrka är en kyrkobyggnad belägen i den södra delen av Varberg. Den tillhör Varbergs församling i Göteborgs stift och Svenska kyrkan.
Källa: Wikidata/Wikipedia
16. Badande ungdom
Konst & staty
Badande ungdom är en bronsskulptur utförd av Bror Marklund i Varberg. Skulpturen placerades 1937 framför rådhuset på Varbergs torg. Den är placerad i en rektangulär fontän mot torgets utkant och föreställer ett naket ungt par med en boll.
Källa: Wikidata/Wikipedia
17. Brunnsbergsskogen
Naturreservat
Brunnsbergsskogen är ett naturskyddsområde i nordöstra delen av Varberg. Ett planterat skogsområde begränsat av Gödestadsvägen, Ätranbanan och bostadsområdena vid Stenåsa och Brunnsberg. Skogen planterades runt 1900 under medverkan av stadens skolbarn i ett område där det tidigare i huvudsak växte ljung och enbuskar. I skogens södra del och nära Gödestadsvägen finns en tjärn som går under namnet Svarta havet, Norr om den asfalterade cykelled som går genom området, finns en ibland uttorkad, mindre tjärn, som fått namnet Vita havet. Svarta havet har kalla vintrar använts som skridskobana. Den hölls tidigare rensad och belyst. En välpreparerad motionsslinga med en längd av 1 350 meter går genom området. Bänkar finns vid de båda tjärnarna samt längs promenadvägarna. Förekomsten av hallon och svamp är tämligen god. Rester av landsvägen mellan Träslövs kyrka-Lassabacka kan spåras innanför Ätranbanan (nu industrispår) i skogens norra del, omgiven av ett bestånd av bokträd. Cirka 100 meter öster om tjärnen Svarta havet finns en av traktens två forntida gravar, en rund stensättning, skyltad och beskriven vid Gödestadsvägen. Den andra är belägen utanför skogsområdet, öster om närliggande Vidars gränd.
Källa: Wikidata/Wikipedia
18. Den gudomliga barmhärtighetens kyrka
Kyrka
Den gudomliga barmhärtighetens kyrka är en romersk-katolsk kyrkobyggnad i Varberg i Halland. Den tillhör S:ta Maria katolska församling i Stockholms katolska stift. Kyrkan var tidigare evangelisk-luthersk och hette Brunnsbergs kyrka. Den tillhörde Varbergs församling i Göteborgs stift. Den 1 september 2011 blev Brunnsbergs kyrka i stället romersk-katolsk, sedan den sålts till den romersk-katolska församlingen. Brunnsbergs kyrka uppfördes 1974 efter ritningar av Pelle Nilsson. Själva gudstjänstlokalen ligger i byggnadens ena flygel. Kyrkan har en förhall, där entrén ligger. Exteriört är kyrkan klädd med tegel, men det finns även en souterrängvåning med glasfasad. Taket är belagt med skiffer. Även kyrkans innerväggar består av blottat tegel. Taket bärs upp av balkar av limträ. Sydväst om entrén finns en klockstapel.
Källa: Wikidata/Wikipedia
19. Drottning Blankas plats
Naturreservat
Drottnings Blankas plats är en liten park i Varberg, strax söder om centrum. Den är namngiven efter drottning Blanka av Namur, som tidvis huserade på Varbergs fästning med sin make kung Magnus Eriksson. Drottnings Blankas plats är mycket liten, och omfattar en gräsyta med några träd. Det finns också ett buskage samt blomsterrabatter med parkbänkar och med sandlåda. Parken ligger vid korsningen mellan Södra Vägen och Ringvägen. Det finns också en busshållplats med namnet Drottnings Blankas plats.
Källa: Wikidata/Wikipedia
20. Engelska parken
Naturreservat
Engelska parken i Varberg är en park av engelsk typ, belägen vid Västra Vallgatan i stadens centrala del. Från november 2009 och fram till hösten 2010 förnyades Engelska parken av gatuförvaltningen i Varbergs kommun till en kostnad av cirka 2 miljoner kronor. Parken gjordes öppnare, trettio träd avverkades och nya träd och buskar planterades. I parkens mitt anlades en liten damm med en bäck. Vattnet tas från en dold vattenpost, då ingen naturlig källa finns i parken. Dessutom fick parken ny belysning. Arbetet skulle egentligen ha varit klart till sommaren 2010 men försenades ett par månader på grund av det dåliga vädret under våren. Den 6 juni 2012, på Sveriges nationaldag, invigdes skulpturgruppen Stilla rörelse av konstnären Maria Miesenberger, bestående av fyra figurer utplacerade på och kring pelare av betong, liksom i parkens träd.
Källa: Wikidata/Wikipedia
21. Getakärrs kyrkoruin
Kyrka
Getakärrs kyrkoruin eller Gamleby kyrkoruin är ruinerna av kyrkan i den medeltida staden Getakärr, som var en föregångare till Varberg.
Källa: Wikidata/Wikipedia
22. Hunnestads kyrka
Kyrka
Hunnestads kyrka är en kyrkobyggnad som sedan 2002 tillhör Himledalens församling (tidigare Hunnestads församling) i Göteborgs stift. Den ligger i kyrkbyn Hunnestad i Varbergs kommun.
Källa: Wikidata/Wikipedia
23. Marinmuseet i Varberg
museum
Marinmuseet i Varberg (tidigare Hamnmuseet) är ett museum beläget i Trönningenäs, omkring 9 km vägavstånd från centrala Varberg. Båt- och motorentusiasten Bo Oskarsson har här enligt fackpress[källa behövs] skapat "ett museum av bästa slag". Dokumentationen av Svenska Amerika Linien har särskilt uppmärksammats och lär vara den största i världen. Erik-Wilhelm Graef Behm i Loggen Magazine skriver i oktober 2009: "Ett sevärt museum som genom sina omfattande samlingar av SAL (Svenska Amerika Linien) liksom av utombordare torde vara unikt i sitt slag".
Källa: Wikidata/Wikipedia
24. Nöjesparken
Naturreservat
Nöjesparken är namnet på folkparken i Varberg, naturskönt belägen intill Påskbergsskogen och granne med Påskbergsvallen. Parken kostade 116 341 kronor att bygga och invigdes på Valborgsmässoafton 1932. Den inrymde två dansbanor, utomhusscen och serveringsterrass, en teaterbyggnad invigdes 6 oktober 1936.
Källa: Wikidata/Wikipedia
25. Sollyckans kyrka
Kyrka
Sollyckans kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Varbergs församling i Göteborgs stift. Den ligger vid stadsdelen Håsten i östra Varberg.
Källa: Wikidata/Wikipedia
26. Träslövsläge kyrka
Kyrka
Träslövsläge kyrka, tidigare Träslövsläge kapell, är en kyrkobyggnad i kustsamhället Träslövsläge i Varbergs kommun. Den tillhör Träslövs församling i Göteborgs stift.
Källa: Wikidata/Wikipedia
27. Träslövs kyrka
Kyrka
Träslövs kyrka är en kyrkobyggnad som ligger strax öster om centralorten i Varbergs kommun. Den tillhör Träslövs församling i Göteborgs stift. Nuvarande kyrka i nyklassicistisk stil uppfördes 1850 och ersatte en medeltida kyrka som låg två kilometer åt nordost.
Källa: Wikidata/Wikipedia
28. Varbergs torg
Torg
Varbergs torg ligger i centrala Varberg. Runt torget ligger kyrkan i norr, stadshotellet i väster, Sparbanken i söder och det gamla rådhuset öster. Torget avgränsas av Kungsgatan, Drottninggatan och Bäckgatan. Över torget går Torggatan, som är gågata. På torget anordnas torghandel varje onsdag och lördag året runt. Handeln är som mest livlig sommartid, genom alla tillresta turister. Det säljs blommor, frukt och grönsaker, fisk, hantverk och textilier. Handeln med textilier och kläder på torgets norra del, den så kallade ”klutahandeln”, är det mest unika inslaget i torghandeln. Förr kunde man köpa textilier i lösvikt. Den del av torget som ligger norr om Torggatan var i äldre tider kyrkogård, och för att markera detta är torget belagt med rödaktig gatsten.[källa behövs] Här ligger general Carl Fredrik Pechlin begraven, i ovigd jord strax utanför kyrkogården.[källa behövs] Detta har markerats med en minnessten inlagd i stenläggningen. 1937 installerades skulpturen Badande ungdom, utförd av konstnären Bror Marklund, på torget. Runt torget finns lövträd. Dessa skänktes till staden 1994 av olika företag. Vid varje träd finns en liten skylt där staden tackar bidragsgivaren för trädet. I november 2011 installerades en permanent julgransfot på torget. Fram till 2010 stod Varbergs offentliga julgran i Brunnsparken, mittemot kyrkan, men från och med julen 2011 används torget för detta ändamål. Flytten till torget gjorde det möjligt att ha en mycket högre gran, 15–18 meter, jämfört med 12–13 meter i Brunnsparken.
Källa: Wikidata/Wikipedia
29. Varberg 26:2
Kyrka
kyrka/kapell i Halland
Källa: Wikidata/Wikipedia
30. Träslövs fyr
Torn
en fyr i Träslövsläge, Varbergs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
31. Subbeberget
Torn
en fyr i Varbergs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
32. Varberg Östra nedre
Torn
en ensfyr i Varberg
Källa: Wikidata/Wikipedia
33. Varberg Östra övre
Torn
en ensfyr i Varberg
Källa: Wikidata/Wikipedia
34. Varberg Västra nedre
Torn
en ensfyr i Varberg
Källa: Wikidata/Wikipedia
35. Varberg Västra övre
Torn
en ensfyr i Varberg
Källa: Wikidata/Wikipedia
36. Varbergsrännan Gröna nedre
Torn
en ensfyr i Varberg
Källa: Wikidata/Wikipedia
37. Varbergsrännan Gröna övre
Torn
en ensfyr i Varberg
Källa: Wikidata/Wikipedia
38. Varbergsrännan Röda nedre
Torn
en ensfyr i Varberg
Källa: Wikidata/Wikipedia
39. Varbergsrännan Röda övre
Torn
en ensfyr i Varberg
Källa: Wikidata/Wikipedia
40. Skrivareklippans gamla fyr
Torn
en f.d. fyr i Varbergs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
41. Apelvikens kapell
Kyrka
Varbergs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
42. Farehamnen övre
Torn
en ensfyr i Varberg
Källa: Wikidata/Wikipedia
43. Farehamnen nedre
Torn
en ensfyr i Varberg
Källa: Wikidata/Wikipedia
44. Bostadshus
Byggnad1850–1919
Detta bostadshus i Varberg uppfördes 1906–07 i jugendstil, den svängda och naturinspirerade formvärld som präglade sekelskiftets arkitektur. Byggnaden speglar tidens smak för dekorativa fasader och mjuka linjer.
Bostadshuset ligger i Södra villastaden i Varberg och uppfördes 1912. Det hör till den villabebyggelse som växte fram i stadens södra delar under åren kring förra sekelskiftet.
Huset ligger i Oskarsdal, ett område med utkantsbebyggelse för arbetare i Varberg. Det uppfördes 1883 för N.A. Petersson, som tog initiativet till att stadsdelen anlades.
Detta bostadshus i Varberg, på tomterna Nålmakaren 5–6, uppfördes under 1860-talet. Det tillhör stadens äldre bostadsbebyggelse från senare delen av 1800-talet.
Ett bostadshus i Varberg som finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare beskrivning av byggnaden finns inte i registret.
Ett bostadshus i Varberg från 1920-talet, upptaget i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Registret ger ingen utförligare beskrivning av byggnaden.
Hayska gården är Varbergs äldsta bevarade trähus. Här står två gatuhus, det ena från 1600-talet och det andra från 1777, samt en gårdsmiljö med stall som troligen härrör från 1700-talet. Tillsammans bildar de en mycket välbevarad hantverksgårdsmiljö.
En klockstapel i Varberg som finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare beskrivning av byggnadsverket finns inte i registret.
Detta välbevarade hörnhus i Varberg uppfördes 1864 med reveterad, alltså putsad, träfasad. Det ritades av stadsarkitekt Heilborn och hör till stadens karaktärsfulla bebyggelse från mitten av 1800-talet.
Byggnaden har tidigare tjänat som gästgiveri och bostadshus. Den ingår i en gårdsmiljö med korsvirkeshus, en byggnadsteknik med synligt trästomverk fyllt med murverk.
Ett bostadshus i Varberg som finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare beskrivning av byggnaden finns inte i registret.
Detta bostadshus i Varberg var tidigare bostad åt en mjölnare och hör därmed samman med kvarnverksamheten i trakten. I registret hänvisas till en näraliggande post med nummer 1284.
Ett bostadshus i Varberg uppfört som lamellhus i rött tegel under 1950-talet. Byggnaden hör till efterkrigstidens bostadsbebyggelse med sina långsmala, fristående huskroppar.
Byggnaden inrymde tidigare folkskola och bibliotek och ritades 1864 av stadsarkitekt F.J. Heilborn. Den vittnar om Varbergs satsning på skola och folkbildning under 1800-talets senare del.
Denna infanterikasern uppfördes på 1750-talet. Under 1800-talet användes den västra delen som kronohäkte, och senare kom byggnaden att inrymma vandrarhem och privatbostäder. Uppgifterna är hämtade ur Varbergs museums årsbok om slottet och fästningen från 1995.
Ett bostadshus i Varberg utformat som en välbevarad funkisvilla. Den funktionalistiska stilen märks i de rena formerna och den avskalade fasaden som präglade 1930- och 40-talens arkitektur.
Ett bostadshus i Varberg i funktionalistisk stil, väl bevarat sedan uppförandet. Byggnaden speglar mellankrigstidens moderna arkitektur med enkla, tydliga former.
Västra längans mur mot havet är troligen från 1300-talet, och i källarplanet finns rester av medeltida försvarsanläggningar och bakugnar. Från medeltiden till 1800-talet inrymde längan fästningens kök, bageri, brygghus och slakthus, medan norra delen på 1600-talet hade skrivarstuga och gästrum. Spannmål förvarades på vindarna och salt i källaren. Efter en brand 1872 togs byggnaden i bruk som kasern.
Brunnsberg är ett stort bostadsområde i Varberg med rymliga hyreshus, affär, kyrka och annan service, uppfört från 1950- och 60-talen. Bland fastigheterna finns kvarter som Pilbågen, Lansen, Dolken, Sadeln och Lavetten. Området speglar efterkrigstidens satsning på moderna bostadsmiljöer.
Detta välbevarade bostadshus i Varberg uppfördes 1896 för trädgårdsmästaren J.P. Förstberg. Byggnaden är hållen i en järnvägsarkitektur med drag av holländsk renässansstil, en dekorativ stil med tegel och trappgavlar som var populär vid tiden.
Södra kvarnen, även kallad Lagerlund, är en väderkvarn av holländartyp som uppfördes 1886 som tullkvarn. Den var i drift ända fram till 1950 och står som ett minne av traktens kvarnhantering.
Detta bostadshus i Varberg är upptaget i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Byggnaden hör till perioden mellan 1930 och 1959. Underlaget är knapphändigt och ger inga ytterligare uppgifter om husets utseende eller historia.
Byggnaden invigdes 1894 som läroverk för gossar och rymmer i dag stadshuset, med en tillbyggnad från 1960-talet. Den är välbevarad och har genomgått en omsorgsfull renovering där de ursprungliga fönsterpartierna återskapats.
Detta bostadshus i Varberg finns registrerat i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Byggnaden hör hemma i tiden mellan 1930 och 1959. Uppgifterna om huset är begränsade.
Den norra befälsbyggnaden restes kring 1750 och tjänade från början som verkstad för artilleriet. Uppgifterna bygger på Agneta Bartoldssons redaktörskap för Varbergs slott och fästning, utgiven i Varbergs museums årsbok 1995.
Varmbadhuset uppfördes 1923–25 efter ritningar av arkitekten Allan Berglund, på uppdrag av badhusstyrelsen. Det byggdes om och till under 1940-talet och är mycket välbevarat. Huset ses som en symbolbyggnad och en oersättlig del av stadens kurortsmiljö.
Detta bostadshus i Varberg är upptaget i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Byggnaden hör till perioden 1920–1929, men underlaget ger inga närmare detaljer.
Detta bostadshus i Varberg finns registrerat i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet och hör till perioden 1920–1929. Närmare uppgifter om byggnaden saknas i underlaget.
Industrimiljön kallas Caprinus och rymde ursprungligen Skandinaviska Textilfabriks AB, som grundades av Hugo Gerlach. Byggnaderna är uppförda i rött tegel och tillkom mellan omkring 1900 och 1940-talet.
Denna byggnad i Varberg är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet och hör till tiden 1930–1959. Byggnadens funktion är inte närmare utredd och underlaget är knapphändigt.
Bebyggelsen kallas Granngårdarna och har en delvis förändrad murbeklädnad. Den är avbildad på Karl Nordströms välkända målning, som finns i Nationalmuseums samlingar.
Denna byggnad var bevakningsbefälhavarens bostad och uppfördes 1852. Den är upptagen i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet, men underlaget ger inga ytterligare uppgifter.
Detta bostadshus i Varberg finns i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet och hör till tiden mellan 1930 och 1959. Underlaget innehåller inga närmare detaljer.
Här ligger ett ursprungligt bostadshus och en svavelria, i dag företagarhus, samt en intilliggande magasinsbyggnad som numera rymmer turistbyrån. Anläggningen uppfördes på 1870-talet för havreexporten till England.
Detta bostadshus i Varberg är registrerat i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet och hör till tiden mellan 1930 och 1959. Underlaget ger inga närmare detaljer.
Byggnaden uppfördes 1898 för Varbergs Sparbank. Exteriören är mycket välbevarad och utförd i påkostade material, vilket gör huset till en oersättlig del av torgmiljön.
Huset uppfördes 1895 efter ritningar av veterinären Sigfrid Nilsson, som också ägde det. På tomten finns även ett tidigare stall som i dag används som garage.
Varbergs fästning rymmer bebyggelse från 1200-talet fram till 1800-talet, från en tid då området växlade mellan dansk och svensk överhöghet. Innanför murarna finns slott, befästning med bastionssystem, bostadshus, magasinsbyggnader och fängelse.
Detta bostadshus i Varberg är upptaget i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet och hör till tiden mellan 1930 och 1959. Underlaget ger inga ytterligare uppgifter.
Södra längans källarplan har medeltida ursprung och rymmer en äldre ingång till borggården, med fängelsehålor på ena sidan och Eskils källare på den andra, den senare använd som stall och senare krutkällare. Rikssalen en våning upp delades på 1600-talet in i flera våningar med proviantförråd, skola och sädesmagasin, och under 1800-talet fanns här fånglogement och fängelsekyrka. Trapphuset mot Västra längan tillkom på 1900-talet.
Detta bostadshus i Varberg finns i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet och hör till tiden mellan 1930 och 1959. Underlaget innehåller inga närmare detaljer.
Det gamla bageriet uppfördes som kronobageri på 1850-talet. År 1889 byggdes det om för Oscar II:s stiftelse för värkburna underofficerare. Uppgifterna hämtas ur Riksantikvarieämbetets förteckning över statliga byggnadsminnesmärken, utgiven med Liber Förlag 1976.
Den norra byggnaden på tyggårdens östra sida kallas i dag Karl XI:s stall och härrör från den danska tiden. Den användes som stall en bit in på den svenska epoken och tjänade därefter som tyghus. Uppgifterna bygger på Agneta Bartoldssons redaktörskap för Varbergs slott och fästning, utgiven i Varbergs museums årsbok 1995.
Detta bostadshus i Varberg är registrerat i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet och hör till tiden mellan 1930 och 1959. Underlaget ger inga närmare uppgifter.
Byggnaden uppfördes 1906 som missionskyrka efter ritningar av arkitekten Gottfried Ljunggren. Den utformades i vad som beskrivits som en amerikansk frikyrkoarkitekturstil.
Östra längans mittbyggnad är kommendanthuset, med delar från 1600- och 1700-talet, där fästningens kommendant bodde ända in på 1900-talets första hälft. Bäst bevarat är Mässen med öppen spis, golvvärmeanläggning och gång till vinkällaren, och på 1600-talet var byggnaden kunglig bostad och frustuga med kök och badstuga. Byggnaderna längst i norr och söder härrör från 1800-talets fångepok och rymmer ett par bevarade celler samt en fånggård från samma tid.
Detta bostadshus i Varberg finns i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet och hör till tiden mellan 1930 och 1959. Underlaget innehåller inga ytterligare detaljer.
Platsen är den ungefärliga fyndplatsen för två skrapor och flera avslag av flinta, som påträffades vid inventering 1920. Strax väster om platsen hade tidigare hittats ett stenåldersverktyg. Området är i dag bebyggt med villor, och beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Detta är resterna av en hög, omkring 11 meter i diameter och upp till en meter hög, med enstaka synliga stenar i ytan. Hela den södra halvan är bortförd ner till berget så att bara ett segment återstår, och intill ligger ett gammalt stenbrott. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Lämningen är en möjlig rund stensättning, cirka 0,1 meter hög och sekundärt övertorvad med talrika stenar i ytan. Den ligger i en skreva mellan två berghällar och är yt- och kantskadad, och tolkas snarast som röjningssten och sannolikt inte som fornlämning. I området finns ett tjugotal upplagda jordhögar av sentida slag, och beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Platsen är den ungefärliga fyndplatsen för två kärnor, ett avslag med retusch och ett avslag, allt av flinta, som påträffades vid inventering 1920. Omkring 100 meter väster därom hittades vid samma tillfälle en kärna av flinta intill en gammal grustagskant. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Hällristningsområdet består av fyra ristade ytor. Yta A rymmer 81 skålgropar, varav flera bildar parallella rader, medan yta B något längre norrut har 39 skålgropar och en helt uthuggen fotsula. De mindre ytorna C och D innehåller fyra respektive sex skålgropar och ligger på hällkrön och hällkant en bit därifrån.
Milstolpen är av granit, cirka 1,2 meter hög med något spetsig överdel, och bär på sidan mot västnordväst inskriften 1 mil. Den är rest i ett kvadratiskt postament av sten omgivet av kantstenar. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
På en plan berghäll i Varberg finns en enkel hällristning i form av fyra skålgropar. Groparna är bara en handfull centimeter breda och grunt inknackade i berget, av det slag som människor gjorde under förhistorisk tid. Fyndet är blygsamt men vittnar om att man rört sig och verkat på platsen långt tillbaka.
Den här gravhögen i Varberg är idag överväxt med en- och nyponbuskar. Runt omkring ligger ett flertal ovala och runda jordhögar, och enligt 1965 års inventering ska de ha lagts upp inför bygget av en golfbana som aldrig blev av. Spår av stenbrytning finns tätt inpå flera av jord- och stenhögarna.
Här finns en arkivuppgift om ett fartyg som gick förlorat utanför Varberg. Jakten Ulrika strandade den 18 oktober 1760, lastad med sill från Göteborg. Själva vraket är inte dokumenterat på plats, men förlisningen finns bevarad i skriftliga källor.
Vid Varberg döljer sig grunden till en försvunnen kyrka, numera en rektangulär och helt övertorvad ruinplatå. Den sydöstra delen är skadad och delvis bortgrävd i samband med arbeten för en gata. Idag syns mest en låg förhöjning i marken där kyrkan en gång stått.
På denna plats i Varberg har arkeologer funnit spår av en förhistorisk boplats av okänd storlek. Vid en utredning kom skrapor, kärnor, avslag och annan bearbetad flinta fram, och tidigare har härdar påträffats i ett ledningsschakt. Fynden tyder på att människor slagit sig ner och arbetat med flinta här.
Den här fyndplatsen i Varberg markerar var slagen flinta har kommit fram ur ett schakt. Fynden är få men visar att området nyttjats under förhistorisk tid. Någon egentlig boplats är dock inte fastställd på platsen.
Ruinen efter denna medeltida kyrka i Varberg visar murar byggda i skalmursteknik, med tegel kring ingångarna. Man kan ännu ana gången till tornrummet, flera ingångar och ett kapell, och i koret står ett träkors. Kyrkan var i bruk mellan 1300 och 1578 och grävdes ut och restaurerades 1937–1938.
På ungefär den här platsen i Varberg påträffades 1880 en gravkista när en begravningsplats skulle anläggas. I kistan låg en spjutspets av flinta. Graven är sedan länge borttagen och platsangivelsen är ungefärlig.
Det som troligen är ett gravröse ligger övertorvat i Varberg, omkring sex meter i diameter. I mitten finns en grop, och en gångstig skär genom rösets sydvästra del. Idag växer en tall, lövsly och hallonbuskar över lämningen.
Den här minnesstenen av granit restes på grundstenarna från en nedbrunnen kyrka i Varberg. Inskriften berättar att staden, då belägen på Platsarna, brann ner i aska år 1666 och att stadens kyrka låg just här. Stenen står i ett stenkummel intill den övertorvade kyrkogrunden.
Här ligger två runda stensättningar i Varberg, båda omkring nio meter i diameter och övertorvade. I var och en finns en grop, och ytorna är delvis skadade. Gravarna är idag beväxta med tallar, en ek och lövbuskar.
På denna plats i Varberg finns ett litet gravfält med flera högar och en stensättning. Den största högen mäter omkring femton meter i diameter och har en grop där torven skadats samt en brandskada i ytan. Runt gravarna växer ekar, rönnar och enbuskar.
På krönet av ett block i Varberg finns en hällristning med hela 24 skålgropar och en ränna. De flesta groparna är runda medan ett par är avlånga. Ristningarna hör till den typ av förhistoriska älvkvarnar som ofta knackats in i block och hällar.
Den här ödekyrkogården i Varberg omges av en gråstensmur och rymmer sju täckhällar till kistor samt femton resta gravvårdar. Den kan ha hört till S:t Jörgens kapell på 1500-talet eller varit begravningsplats för stadens kyrka på Platsarna från 1610-talet. Som begravningsplats avlystes den 1909.
Vid en arkeologisk undersökning i Varberg dokumenterades 38 anläggningar på denna boplats, däribland stolphål, gropar, en kokgrop och en lerplatta. Stolphålen bildade inga hus utan tolkas som spår efter enklare vindskydd. Keramik av äldre järnålderstyp knöts till lerplattan, som ingått i en konstruktion med oklar funktion.
Varbergs slott och fästning reser sig med bastioner av gråsten, jordvallar och en vallgrav. Det medeltida slottets äldsta delar går tillbaka till omkring 1300, medan bastionerna byggdes i början av 1600-talet. Enligt en minnesplatta grundades fästningen på 1100-talet, byggdes ut av ärkebiskop Eskil av Lund och greve Jakob av Halland, intogs av Engelbrekt 1436, blev dansk riksfästning och svensk 1645, för att läggas ner som fästning 1830.
Utanför Varberg indikerade en multibeammätning 2010 en trolig fartygslämning på botten, tolkad som en mindre båt som låg upp och ner. När området mättes på nytt 2012 var lämningen borta. Hamnen har muddrats, och båten bedöms sannolikt ha muddrats bort.
På botten vid Varberg påträffades delar av ett fartyg – spant, bordplank och köl över en sträcka på omkring fem meter. Inga delar satt längre ihop, men de låg samlade på ett ställe. Vraket vittnar om att sjöfarten satt sina spår även under vattenytan.
Här i Varberg finns spår av äldre odling i form av fem bandparceller och ett röjningsröse. Röset låg dolt under ett tjockt humuslager och var inte synligt ovan jord. Lämningarna kom fram vid en arkeologisk utredning 2015 och visar hur marken brukats i äldre tid.
Den här minnesstenen av granit hedrar den danske fältherren Daniel Rantzau, som stupade på klippan i striden om Varbergs fäste den 11 november 1569. Under en porträttrelief i brons löper hans namn och valspråket "diverso tempore diversa fata". Stenen restes 1938 av svenska och danska officerare gemensamt.
En anlagd jordvall sträcker sig omkring 190 meter i nordöstlig-sydvästlig riktning här i Varberg. Den överlagras av en stengärdesgård och finns utritad på en karta över staden från 1858, vilket talar för att den är betydligt äldre än så. Vallen ingår inte i 1800-talets odlingslandskap utan bedöms ha hög ålder.
På denna plats i Varberg återstår rester av ett par runda stensättningar, delvis övertorvade. På den kala berghällen intill står en stor järnkanon uppställd, och i närheten finns fundamentsrester och en liten minnessten av granit fastgjuten i hällen. Lämningarna är kraftigt skadade av tidens gång.
Vid vägkanten i Varberg står en milstolpe av kalksten med den spetsiga överdel som är typisk för sådana stenar. På framsidan kan man läsa "1/2 mil". Milstolpar som denna sattes upp för att hjälpa resenärer att mäta sträckor längs de gamla vägarna.
Den här stenåldersboplatsen i Varberg har undersökts och tagits bort, men berättar mycket om förhistorien. Redan 1920 hittades kärnyxa, skrapor och avslag, och senare undersökningar avtäckte gropar, härdar, kokgropar och en berghäll med älvkvarnar. Bland fynden fanns flinta, keramik och brända ben. Intill finns en förekomst med 56 älvkvarnar, varav ett tjugotal ligger i en lång rad.
Ett jordfast block i Varberg bär en förekomst av sjutton älvkvarnar, de flesta några centimeter breda och grunt inknackade på blockets ovansida. En av dem är avlång. Ett stycke därifrån ligger en rund, övertorvad stensättning omkring sju meter i diameter.
Den här fyndplatsen i Varberg markerar var en skrapa och två avslag av flinta har hittats. Platsangivelsen är ungefärlig och fynden få, men de visar att människor rört sig i trakten under förhistorisk tid.
Här låg en förhistorisk boplats som undersöktes och togs bort vid en förundersökning 2016. Den hade upptäckts två år tidigare, då bland annat retuscherade avslag, en kärna och annan slagen flinta kom i dagen. Fynden vittnar om att flinta bearbetats på platsen.
På denna plats i Varberg fanns en stenåldersboplats som undersökts och tagits bort. Vid en provundersökning 1982 påträffades rikligt med slagen flinta, ett par mörkfärgningar och en eldskadad skivskrapa. Området är idag bebyggt med bostadshus.
Vid Fridhemsberg i Varberg låg en mesolitisk boplats som numera är undersökt och borttagen och området bebyggt. Framför allt skrapor av mesolitisk karaktär togs tillvara. Fynden hör till en av de äldsta perioderna av mänsklig närvaro i trakten.
Här i Varberg finns spår efter två stenåldersboplatser, kända genom fynd som privatpersoner samlat in. Ivar Larsson från Grimeton har hittat kärnyxor, tvärpilar och flintavfall, medan Per G Persson funnit bland annat koniska mikrospånkärnor från mesolitikum och ett slipat yxfragment från neolitikum. Delar av materialet förvaras i Hallands länsmuseers samlingar.
Den här runda stensättningen i Varberg är omkring sju meter i diameter och övertorvad, med enstaka stenar synliga i ytan. I den östnordöstra kanten finns en grop, och i sydöst går berget i dagen. Graven är delvis skadad i kanten.
Vid en arkeologisk utredning i Varberg 2014 kom ett fyrtiotal flintfynd i dagen på denna boplats, som sedan undersökts och tagits bort. Bland fynden fanns avslag, kärnor och spån, och fjorton av flintorna var brända. Utifrån hur flintan bearbetats kunde några dateras till omkring 2300–1100 före Kristus.
Den här gravhögen i Varberg är omkring åtta meter i diameter och en dryg halvmeter hög. Marken alldeles intill har tidigare odlats. Idag är högen överväxt med nyponbuskar och hallonsnår.
Här låg en gång en skans i Varberg, numera helt försvunnen sedan området gjorts om till park och delvis bebyggts. På en karta från 1645 finns skansen utritad tillsammans med en väderkvarn. Enligt karttexten hade guvernören Krabbe året innan låtit uppföra en liten skans av fältsten på platsen.
Det som såg ut som en gravhög i Varberg visade sig vid utgrävning vara en skärvstenshög med ett rikt fyndmaterial. Här fanns keramik, djurben, slipstenar, knackstenar och en tvärpil, och under högen låg två nedgrävda flintdepåer. På berghällen under fanns dessutom sju älvkvarnar. Lämningen är undersökt och borttagen.
Den här fyndplatsen i Varberg är knuten till två stenåldersboplatser, kända genom insamlade lösfynd. Ivar Larsson från Grimeton har hittat kärnyxor, tvärpilar och flintavfall, och Per G Persson bland annat mikrospånkärnor från mesolitikum och ett slipat yxfragment från neolitikum. En del av fynden förvaras i Hallands länsmuseers samlingar.
Den här hällristningslokalen i Varberg hör samman med en stenåldersboplats som undersökts och tagits bort. Kvar finns en berghäll med älvkvarnar samt en närliggande förekomst av 56 älvkvarnar, varav ett tjugotal ligger i en lång rad. Vid undersökningarna framkom också gropar, härdar och kokgropar med fynd av flinta och keramik.
På denna plats i Varberg ingår en rund stensättning, omkring elva meter i diameter och övertorvad, i ett litet gravfält tillsammans med flera högar. I stensättningens mitt finns en grop. Runt gravarna växer ekar, rönnar och enbuskar.
Den här fyndplatsen i Varberg markerar var en skrapa av flinta har hittats. Platsangivelsen är ungefärlig och fyndet enstaka, men det hör till spåren av förhistorisk aktivitet i området.
Vid muddring i Varbergs hamn i mars 2009 togs delar av ett fartyg av ek upp, och Bohusläns museum efterundersökte platsen samma sommar. Byggnadssättet antyder att det rört sig om ett fartyg i den så kallade bondeseglationen. En dendrokronologisk analys placerar bygget i 1500-talet med virke från södra Sverige, och reparationsspår tyder på att skeppet var väl använt och uttjänt när det sjönk.
Här i Varberg finns rester av ett par runda stensättningar, båda övertorvade och delvis borttagna där berget går i dagen. På berghällen i den ena finns en triangelpunkt inmätt. Den andra är svårbedömd och kan delvis ha påverkats av senare stenbrytning.
Den här gravhögen i Varberg mäter omkring fjorton meter i diameter och en meter i höjd. I mitten finns en grop, och en gångstig löper tvärs över högen. Idag växer tallar och en rad lövträd som ek, rönn och ask på och kring den.
På denna plats i Varberg finns fundament av syllstenar som tolkas som resterna av en galge eller liknande konstruktion. Anläggningen bildar en tresidig, rätvinklig syllkonstruktion där femton stenar syns ovan mark. Enligt tradition och äldre kartor pekas platsen ut som stadens avrättningsplats.
Den här runda stensättningen i Varberg är omkring fyra meter i diameter och övertorvad. Trots att länsstyrelsen 1977 gav tillstånd att undersöka och ta bort den tycks graven ligga kvar, eftersom någon undersökning aldrig genomfördes. Den stämmer väl med beskrivningen från 1965 års inventering.
Vid en arkeologisk undersökning i Varberg 2019 dokumenterades femton härdar samt gropar och lagerrester på detta boplatsområde. Kol-14-dateringar visar att platsen främst använts under förromersk järnålder, omkring 360–200 före Kristus. Många av härdarna låg i två parallella rader, och lokalen tolkas som en specialiserad plats för rituella handlingar eller en samlingsplats i samband med betesdrift.
Under marken här kan kulturlager finnas bevarade från Varberg på Platsarna, den stad som låg på denna plats mellan 1613 och 1666. Lagren är endast delvis undersökta. De rymmer spår av vardagsliv från den tid då staden var som mest verksam.
Det här är en arkivuppgift om ett fartyg som strandade utanför Varberg den 7 september 1883. Några närmare uppgifter om skeppet eller dess last finns inte bevarade. Själva lämningen är inte dokumenterad på plats.
Inom Vallgatorna i Varberg kan kulturlager finnas bevarade från 1660-talet och framåt. Vid en antikvarisk kontroll på Stora torget påträffades den stenläggning som utgjorde marknivå under 1700- och 1800-talen. Lagren berättar om stadens utveckling efter att den flyttat till sitt nuvarande läge.
På den här platsen i Varberg har lösfynd av slagen flinta hittats, mest avslag och kärnstycken men också ett par redskap, däribland en segmentkniv. Ett stycke bort finns ytterligare en fyndplats där bland annat en tvärpil kommit fram. En intilliggande sluttning bedöms vara ett bra läge för en boplats.
Här i Varberg finns en rund, övertorvad stensättning vars kant gränsar mot berg i dagen. En andra stensättning som beskrevs 1965 kunde inte återfinnas vid en inventering 1987. Lämningarna är exempel på hur gravar från förhistorisk tid kan vara svåra att spåra i landskapet.
På krönet av ett block i Varberg finns en enda skålgrop, bara några centimeter bred och grund. Den är av samma slag som de skålgropar och älvkvarnar som knackats in i berg och block under förhistorisk tid. Ristningen är blygsam men en del av traktens förhistoria.
Vid Klöven i Varberg finns spår av ett varv – kulturlager och rester av en stenpir som enligt skriftliga källor kan knytas till varvsverksamhet på platsen under åtminstone 1700-talet. Lagren kom fram tillsammans med en fartygslämning från 1500-talet vid muddring 2009. Vid Bohusläns museums efterundersökning samma år grävdes provgropar där huggspån, träflis och bearbetat trä togs tillvara.
På den här platsen i Varberg undersöktes och togs en härd med slagen flinta bort. Fynden hör till spåren av förhistorisk aktivitet i området. Idag finns inget synligt kvar av lämningen ovan mark.
Här i Varberg finns ett par runda stensättningar och en tredje, mer svårbedömd förhöjning. Den sistnämnda tolkas som en fornlämningsliknande bildning som troligen uppkommit naturligt, kanske av moränsten eller ett rotsystem. Över en av stensättningarna löper en stengärdesgård som också utgör ägogräns.
Den här fyndplatsen i Varberg markerar var en mejsel och en tresidig pilspets av flinta har hittats. Platsangivelsen är ungefärlig. Fynden är få men vittnar om förhistorisk närvaro i trakten.
På denna plats i Varberg står en liten minnessten av granit fastgjuten i en berghäll, tillsammans med resterna av ett par runda stensättningar. På samma häll är en stor järnkanon uppställd, och intill finns fundamentsrester med ett cementerat parti och borrhål. Lämningarna är kraftigt skadade av tidens gång.
På Mariedalsvägen i Varberg har en markägare hittat spår av järnhantering vid grävning i en rosenrabatt – ett dussin slaggbitar och en sten med vidhäftande slagg från en järnframställningsugn. Bland fynden fanns också en bit förhistorisk keramik med sintrad insida. I samma jord kom yngre tegel, rödgods och fajans fram, och ett liknande fynd ska ha gjorts strax väster om platsen.
Den här fyndplatsen i Varberg markerar var en flintkärna och en bit av ett slipat föremål har hittats. Området är numera bebyggt. Fynden är enstaka men hör till spåren av förhistorisk verksamhet i trakten.
På ungefär den här platsen i Varberg påträffades ett depåfynd, alltså en samling föremål som medvetet lagts ner. Fyndet bestod av en tjocknackig yxa, tre tunnbladiga yxor, två mejslar och 24 spån av flinta. Sådana nedläggningar hör till stenålderns mer gåtfulla lämningar.
Under marken här kan kulturlager finnas bevarade från den medeltida staden Getakärr, även kallad Gamleby eller Gamla Varberg, som upphörde år 1584. Lagren är spår av stadens äldsta historia, innan bebyggelsen flyttades. De rymmer rester från vardagsliv och verksamhet på platsen.
Vid Varbergs kust lever minnet av barken Empress, ett ekfartyg byggt 1857. Den 28 augusti 1865 strandade och förliste hon medan hon gick i barlast. Uppgifterna kommer från äldre arkiv om sjöolyckor längs kusten.
Här bodde människor redan i förhistorisk tid. När ett ledningsschakt grävdes upptäcktes stora mängder slagen flinta – spån, borrar, tvärpilar, skrapor och mikrospån – samt bränd flinta. I schaktväggen syntes också två härdar, spåren efter eldar som en gång brann på platsen.
En fartygslämning upptäcktes här 2010 av Sjöfartsverkets sjömätningsfartyg Johan Månsson. Vraket stod upprätt på kölen, men hamnen har sedan muddrats och vid en ny mätning 2012 var lämningen borta. Fartyget bedöms ha muddrats bort.
Vid en arkeologisk utredning 2015 hittades här en härd, alltså resterna av en eldstad, drygt en meter i diameter. Den påträffades i ett sökschakt och vittnar om att människor rört sig och gjort upp eld på platsen.
Ett minnesmärke av brons reser sig här, drygt halvannan meter högt. På ett bronsrör som är fäst direkt i klippan sitter en oval platta krönt av ett kors, och längst ned bär den årtalet 1926. Ovanför årtalet är plattan genombruten av tre runliknande tecken.
Här löper en gräsbevuxen vallanläggning av jord och sten, ett fyrtiotal meter lång och upp till en meter hög. Vem som byggde den och i vilket syfte framgår inte, men den utgör ett tydligt spår i landskapet.