Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Porten till Östergötlands skärgård — en stad längst inne i en lång havsvik.
Harstena är en av skärgårdens mest älskade öar, en gammal fiske- och sälfångarby. På öns museum finns Byskolan från 1921 och ett trankokeri bevarat — fönster mot ett hårt men levande skärgårdsliv. Resan ut med båt är halva upplevelsen; väl framme väntar knaggliga gränder, röda stugor och havet runtomkring.
Kvädöfjärden bildades 2007 som Östergötlands första marina naturreservat. Det skyddar inte bara öar och stränder utan också livet under vattenytan, i en ovanligt rik mosaik av skärgårdsmiljöer. Här möts ytter- och innerskärgård, och naturen får råda på både land och hav.
Östergötlands skärgård är unik, och Gryts del av den hör till de vackraste: tusen och åter tusen öar, holmar, kobbar och skär som tillsammans bildar en hel värld av vatten och klippor. Härifrån når du klassiska skärgårdsöar som Harstena och Kättilö. Det är ett landskap som belönar både seglaren, paddlaren och den som bara vill sitta på en klippa och se havet.
Arnö naturreservat tar dig tillbaka i tiden och visar hur det öppna, betade skärgårdslandskapet såg ut runt förra sekelskiftet. Hagmarker, lövträd och stränder berättar om ett liv där människa och natur format varandra. Det är en plats att vandra långsamt på, med ett öga på det gamla kulturlandskapet.
Väggö naturreservat har sedan länge spelat en viktig roll för havsörnens överlevnad i Östergötlands skärgård. Lugnet och de orörda miljöerna gör ön till en fristad för fågellivet. För besökaren betyder det en stillhet utöver det vanliga — och kanske en glimt av en havsörn över trädtopparna.
Ämtö är en av de största öarna i Gryts skärgård, och dess natur bär tydliga spår av människan: ekhagar, ängar och gamla brukade marker varvas med skog och strand. Märkta stigar leder runt på ön och gör den till ett tacksamt mål för en hel dags utflykt i skärgården.
Stjärnö naturreservat omfattar ön Stjärnholmen, den lilla Hingsthagsholmen och angränsande mark på halvön Stjärnö i Kattedalsfjärden. Det är en lättillgänglig bit skärgård nära Valdemarsvik. Klippor, vatten och tallskog möts här i en miljö som är typisk för den östgötska kusten.
Torrö ligger allra längst söderut i Östergötlands skärgård. Här möter du ytterskärgårdens karga skönhet: vindpinade tallar, slipade klippor och havet öppet mot horisonten. Det är skärgård i sin mest ursprungliga form — för den som vill känna saltet och vidden.
Valdemarsviks del av Östgötaleden bjuder på flera slående vackra skärgårdsetapper, där leden följer kust och klippor med havet ständigt närvarande. Den varvar tät skog med öppna vyer ut mot fjärdarna. Dela upp den i kortare turer eller vandra den i sträck — det är en av de finaste sätten att uppleva den östgötska kusten till fots.
Vid Gusumån anlades 1653 ett järnbruk för bland annat kanongjutning, och 1661 fick orten kungligt privilegium på ett mässingsbruk. Med tiden blev Gusum känt för sitt finsmide: nålar, knappnålar och häktor tillverkades här i fabriker som växte fram från 1742. De gamla bruksbyggnaderna i trä från 1750-talet står kvar längs ån, och i Bruksparken kan du vandra bland spåren av flera hundra års industrihistoria. Härifrån kom också fysikern Bengt Edlén, mannen som löste gåtan om solkoronans spektrum.
Valdemarsviks kyrka är en kyrkobyggnad i Valdemarsviks kommun som tillhör Valdemarsviks församling och Linköpings stift. Kyrkan uppfördes 1875–1877 och invigdes sistnämnda år. Kyrktorn och kyrkklockor invigdes 1905. Renoveringar av kyrkan har skett 1917 och 1977. Vid påsktiden 2008 rasade delar av innertaket ner. Raset blev en överraskning trots att det sedan flera år tillbaka funnits sprickor i taket. Kyrkan fick stängas för reparationer och fick ett nytt innertak av trä. En ramp som eliminerar trappsteget upp i koret ordnades och en ny ljudanläggning installerades, liksom en "ljusring" i koret för att förbättra belysningen. Dessutom försågs sakristian med delvis ny inredning och hela kyrkan målades om. I november 2008 återinvigdes kyrkan.
Tryserums kyrka är en kyrkobyggnad i Tryserum, gamla Norra Tjusts härad i Småland. Den ligger cirka 6 km söder om Valdemarsvik och tillhör Valdemarsviks församling i Linköpings stift.
Skönero är en herrgård i Tryserums socken, Småland och Valdemarsviks kommun i Östergötlands län. Den ligger nära Europaväg 22 och cirka 5 km sydväst om Valdemarsvik. Vid gården ligger den igenväxta Skönerosjön. Gården omnämns som en skattegård Skinnebo eller Skinnerboda i Tjusts jordebok 1559. Namnet avser yrkebeteckningen skinnare dvs. garvare, och en sådan person torde ha varit var den första som upptog detta hemman. Skinnebo övergick till kronan. 1648 donerades gården med skattefrihet på livstid. Vid reduktionen indrogs den ånyo till kronan 1680. År 1825 ändrades namnet Skinnebo till Skönero (och infördes som fastighetsbeteckning 1946). Gården har varit i samma familjs ägo sedan 1908. Idag är lantbruksdriften på Skönero inriktad på köttproduktion med en besättning på cirka 1200 köttrasdjur i lösdrift. Charkuteriförsäljning sker i egna butiker.
Av stensättningen återstår en oregelbunden fyllning av sten, delvis beväxt med renlav och grästuvor. Nedanför, på lägre nivå, ligger ett par oregelbundna stensamlingar som troligen kastats ut ur själva graven. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga.
Här stod en gång båtsmanstorpet Grinden, som syns redan på en lantmäteriakt från 1719. Kvar finns spår av en husgrund, ett tiotal röjningsrösen och en hägnad av staplad gråsten. En skylt uppsatt av Gryts Hembygdsförening 1974 berättar att torp nummer 157 Grinden hade Anders Gustav Dahlström, född 1833, som siste innehavare innan han lämnade tjänsten 1892.
Platsen är registrerad som ett gravfält i Valdemarsvik. Någon närmare beskrivning av lämningen finns inte i registret, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
En stensättning i Valdemarsvik, en låg och ofta övertorvad stenkonstruktion som brukar höra samman med järnålderns eller bronsålderns gravskick. Registret saknar en närmare beskrivning av just denna lämning.
Ett röse i Valdemarsvik, en gravanläggning av staplad sten som vanligen dateras till bronsålder eller äldre järnålder. Någon utförligare beskrivning finns inte i registret.
Av denna stensättning återstår spår av en kantkedja som ursprungligen tycks ha varit rektangulär. Mot nordväst finns tre kantstenar kvar och mot sydväst fem stenar på en sträcka av ett par meter, medan fyllningen till stor del är överväxt av renlav. Gravens avgränsning åt sydöst och nordöst är oklar eftersom stenar plockats bort. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Platsen är registrerad som en fornlämningsliknande lämning i Valdemarsvik, alltså en konstruktion som liknar en fornlämning men vars ursprung är osäkert. Registret ger ingen närmare beskrivning och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
En skärvstenshög i Valdemarsvik, en hög av eldpåverkad och skörbränd sten som ofta knyts till boplatser under bronsåldern. Närmare uppgifter om lämningen saknas i registret.
Lämning efter lägenhetsbebyggelse i Valdemarsvik, en mindre torp- eller stugbebyggelse för folk som saknade egen jord. Registret innehåller ingen utförligare beskrivning av platsen.
En stensättning i Valdemarsvik, en låg stenläggning som brukar höra till förhistoriskt gravskick. Någon närmare beskrivning av lämningen finns inte i registret.
En skärvstenshög i Valdemarsvik, alltså en ansamling skörbränd sten som ofta vittnar om matlagning och boplatsaktivitet under bronsåldern. Registret saknar en närmare beskrivning.
En stensättning i Valdemarsvik, en flack stenkonstruktion som vanligen tolkas som en förhistorisk grav. Utöver detta saknar registret närmare uppgifter om lämningen.
Ett gravfält i Valdemarsvik med gravar från förhistorisk tid. Registret ger ingen närmare beskrivning av platsen och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Ett gravfält i Valdemarsvik, där flera förhistoriska gravar ligger samlade. Någon utförligare beskrivning av lämningen finns inte i registret.
En stensättning i Valdemarsvik, en låg och ofta övertorvad grav från järnålder eller bronsålder. Registret innehåller ingen närmare beskrivning av just denna lämning.
En stensättning i Valdemarsvik, en stenläggning som vanligen hör samman med förhistoriskt gravskick. Någon närmare beskrivning saknas i registret.
Björkeklevs gamla tomt i Valdemarsvik markerar platsen för en tidigare by- eller gårdsbebyggelse. Registret ger ingen närmare beskrivning och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Ett gravfält i Valdemarsvik med förhistoriska gravar. Utöver registreringen saknas närmare uppgifter om platsen.
Ett röse i Valdemarsvik, en gravhög av staplad sten som ofta dateras till bronsålder eller äldre järnålder. Registret innehåller ingen utförligare beskrivning.
Lämning efter lägenhetsbebyggelse i Valdemarsvik, en enklare torp- eller stugbebyggelse. Någon närmare beskrivning av platsen finns inte i registret.
Ett gravfält i Valdemarsvik där förhistoriska gravar ligger samlade. Registret ger ingen utförligare beskrivning och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
En stensättning i Valdemarsvik, en låg stenläggning som brukar tolkas som en förhistorisk grav. Registret saknar en närmare beskrivning av lämningen.
Ett röse i Valdemarsvik, byggt av staplad sten och vanligen daterat till bronsålder eller äldre järnålder. Någon närmare beskrivning finns inte i registret.
En fossil åker i Valdemarsvik, det vill säga spår av äldre tiders odling i form av röjda ytor och odlingsrösen. Registret innehåller ingen utförligare beskrivning av platsen.
En stensättning i Valdemarsvik, en flack stenkonstruktion som vanligen hör till förhistoriskt gravskick. Någon närmare beskrivning saknas i registret.
Åbäcks gamla tomt i Valdemarsvik markerar platsen för en tidigare by- eller gårdsbebyggelse. Registret ger ingen närmare beskrivning och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Här låg enligt häradskartan backstugan Manhem. Idag syns en husgrund med en syllstensrad i nordväst, medan den sydöstra delen utgörs av en källare med en öppning mot söder. Manhem flyttades senare till ett nytt läge nordväst om denna plats.
En stensättning i Valdemarsvik, en låg och ofta övertorvad grav från förhistorisk tid. Registret innehåller ingen närmare beskrivning av lämningen.
Lämning efter lägenhetsbebyggelse i Valdemarsvik, en mindre torp- eller stugbebyggelse utan egen jord. Någon utförligare beskrivning av platsen saknas i registret.
En stensättning i Valdemarsvik, en stenläggning som brukar tolkas som en förhistorisk grav. Registret ger ingen närmare beskrivning och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.