Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Upptäck Uppsala till fots: 234 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
Carolina Rediviva — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Stadsvandring i rasismens historia i Uppsala» (Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet). Uppsalas antirasistiska och rasistiska historia, inkl. Statens institut för rasbiologi.
Dekanhuset — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Stadsvandring i rasismens historia i Uppsala» (Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet). Uppsalas antirasistiska och rasistiska historia, inkl. Statens institut för rasbiologi.
Museum Gustavianum — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Stadsvandring i rasismens historia i Uppsala» (Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet). Uppsalas antirasistiska och rasistiska historia, inkl. Statens institut för rasbiologi.
Uppsala Domkyrka — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Stadsvandring i rasismens historia i Uppsala» (Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet). Uppsalas antirasistiska och rasistiska historia, inkl. Statens institut för rasbiologi.
Universitetshuset — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Stadsvandring i rasismens historia i Uppsala» (Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet). Uppsalas antirasistiska och rasistiska historia, inkl. Statens institut för rasbiologi.
Linnéträdgården — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Stadsvandring i rasismens historia i Uppsala» (Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet). Uppsalas antirasistiska och rasistiska historia, inkl. Statens institut för rasbiologi.
Västra Ågatan 24 — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Stadsvandring i rasismens historia i Uppsala» (Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet). Uppsalas antirasistiska och rasistiska historia, inkl. Statens institut för rasbiologi.
Regnellianum — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Stadsvandring i rasismens historia i Uppsala» (Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet). Uppsalas antirasistiska och rasistiska historia, inkl. Statens institut för rasbiologi.
Mellangården — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Svia - en by i förvandling» (Vaksala Hembygdsförening). Svia by (ca 3 km NO om Gränbystaden) från landsbygd till ytterstadsdel; äldsta belägg 1365.
Västergården — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Svia - en by i förvandling» (Vaksala Hembygdsförening). Svia by (ca 3 km NO om Gränbystaden) från landsbygd till ytterstadsdel; äldsta belägg 1365.
Norrgården — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Svia - en by i förvandling» (Vaksala Hembygdsförening). Svia by (ca 3 km NO om Gränbystaden) från landsbygd till ytterstadsdel; äldsta belägg 1365.
Södergården — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Svia - en by i förvandling» (Vaksala Hembygdsförening). Svia by (ca 3 km NO om Gränbystaden) från landsbygd till ytterstadsdel; äldsta belägg 1365.
Sandbol — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Svia - en by i förvandling» (Vaksala Hembygdsförening). Svia by (ca 3 km NO om Gränbystaden) från landsbygd till ytterstadsdel; äldsta belägg 1365.
Malma gård — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Södra Norby - från bondkyrkoby till villastadsdel» (Södra Norby Villaförening). Södra Norby från jordbruksmark till villastadsdel från 1920-talet.
Svamptorget — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Södra Norby - från bondkyrkoby till villastadsdel» (Södra Norby Villaförening). Södra Norby från jordbruksmark till villastadsdel från 1920-talet.
Uppsala slott är en slottsbyggnad i Uppsala i Uppland. Slottet har ett dominerande läge högt uppe på Kasåsen och syns på långt håll för den som närmar sig staden. Slottet är idag byggnadsminne. På slottet inträffade bland annat Sturemorden, beslutet om att Sverige skulle delta i 30-åriga kriget fattades här, och drottning Kristina abdikerade här år 1654 och många av Sveriges forntida kungar och drottningar levde och föddes här. Uppsala slott är även residens för Landshövdingen i Uppsala län, som därmed även är Ståthållare på Uppsala slott och då ingår i de Icke tjänstgörande hovstaterna vid Kungliga hovet.
Geijersgården ligger centralt i Uppsala granne med Ihregården. Den ligger omedelbart norr om universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i kvarteret Slottet, Övre Slottsgatan 2. Gården har namn efter skalden Erik Gustaf Geijer, som bodde här från år 1837 till 1846. Huvudbyggnaden uppfördes åren 1737–1738 av dåvarande landshövdingen Johan Brauner.
Danmarks kyrka är en kyrkobyggnad i tätorten Danmark som tillhör Danmark-Funbo församling i Uppsala stift. Den ligger cirka 8 kilometer sydost om Uppsala. Kyrkan nämndes för första gången 1291. I närheten av kyrkan finns ett tiotal runstenar som har kristen text och kors inristat. Danmarks kyrka är en tegelkyrka vars äldsta delar är från 1300-talet. På slutet av 1400-talet fick kyrkan i stort sett det utseende som den har i dag. Kyrkans har därefter, både invändigt och utvändigt, tillbyggts och ändrats bland annat efter de bränder som härjade kyrkan 1699 och 1889. I närheten ligger Linnés Hammarby och åren 1758–1778 var Danmarks kyrka Carl von Linnés hemkyrka. Varifrån namnet Danmark härstammar vet man inte, men det finns flera teorier. Enligt Olaus Magnus Historia om de nordiska folken (7:15) har kyrkan för beständigt fått sitt namn efter fiendens hemland, enär den präktiga byggnaden uppförts för krigsbyte, som tagits från honom, och sålunda står där som ett evärdeligt minnesmärke över de fallna. En annan teori är att namnet kommer ifrån danskar och daner. Efterleden -mark betyder i gamla ortnamn skog eller skogskant. Danmark skulle således betyda "Danernas skog" och skulle kunna varit en plats där daner bott eller slagit sig ner. En ytterligare annan teori, som har stöd av ortnamnsforskare i dag, är att förleden dan- kommer ifrån fornnordiska ordet dank som betyder blöt eller sank. Danmark skulle alltså betyda "skogen vid de sanka ängarna".
Lötenkyrkan är en samarbetskyrka mellan EFS och Gamla Uppsala församling i Uppsala stift. Kyrkan ligger vid Heidenstams torg i Uppsala. Församlingen formades först år 1956, då som Uppsala Missioneförening. Kyrkobyggnaden grundades 1970 på initiativ av EFS, när EFS teologiska utbildning, Johannelunds teologiska högskola, flyttade till platsen. EFS missionsförening i Lötenkyrkan har nära 400 medlemmar och ett omfattande barn- och ungdomsarbete. Strax nordost om kyrkhuset finns en fristående klockstapel byggd av betong i öppen konstruktion. Stapeln tillkom 1991. Kyrkklockan väger 888 kg och klingar i g1. Nuvarande präster i Lötenkyrkan är Christoffer Abrahamsson och Heiner Helm.
Salabackekyrkan är en kyrkobyggnad i Uppsala i Uppsala stift. Den tillhör Vaksala församling och ligger i stadsdelen Salabacke i Uppsalas nordöstra del. Kyrkan står på Sala Hage som är en öppen gräsplan vid foten av Skomakarberget.
Gamla Uppsala kyrka är en kyrkobyggnad i Gamla Uppsala i Uppsala stift. Den är församlingskyrka i Gamla Uppsala församling inom Svenska kyrkan och är belägen på plats med förhistoriska anor. Kyrkan är belägen strax intill den tidigare tätort med namnet Gamla Uppsala som idag i princip ingår i nuvarande tätorten Uppsala.
Baptistkyrkan är en frikyrka i Uppsala, ansluten till Equmeniakyrkan. Församlingen grundades 1861 och är därmed den äldsta frikyrkan i Uppsala. Kyrkan stod klar 1886.
Disagården är ett friluftsmuseum i Gamla Uppsala utanför Uppsala i Uppsala län (Uppland). Anläggningen tillhör Upplandsmuseet och består av hus från 1500-, 1600-, 1700- och 1800-talen som tillsammans ger en bild av hur en uppländsk by kunde se ut i mitten av 1800-talet. Byggnaderna kommer ursprungligen från olika delar av Uppland och har flyttats till Disagården. Friluftsmuseet är öppet under sommarhalvåret.[källa behövs]
Dombron är centrala Uppsalas äldsta bro över Fyrisån. Den första bron byggdes redan på 1300-talet. Dagens bro är byggd 1760, och namnet syftar på läget nära domkyrkan. Bron ligger strax nedanför det som en gång i tiden var Östra Aros vadställe, mellan den äldsta handelsplatsen och Gamla Uppsala. En enklare beskrivning idag är att den ligger nära Upplandsmuseet, med utsikt över kvarnfallet. Vid bron ligger på östra sidan om ån Gamla torget, och på västra sidan Gillbergska genomfarten och Fyristorg. Bron finns med i några filmer, bland annat Fanny och Alexander, Den goda viljan och Ärliga blå ögon.
Flora är en bronsskulptur av Axel Wallenberg i Byggmästarparken i Uppsala. Skulpturen restes 1957 och ägs av Uppsala kommun.
Fyristorg är ett torg i centrala Uppsala. Torget angränsar till Valvgatan i nordväst, Fyrisån i nordost, Drottninggatan i sydost, och Västra Ågatan i sydväst. Torget, som tidigare kallades "Vedtorget" på grund av försäljningen av ved där, är beläget mellan Västra Ågatan och Fyrisån. Dombron förbinder Fyristorg med Gamla torget som ligger på den östra sidan av Fyrisån.
Fyrisvallsbron är en bro över Fyrisån i Uppsala längs Gamla Uppsalagatan som förbinder Svartbäcken med Luthagen. Bron invigdes 1962, men det har funnits en tidigare träbro på platsen sedan 1915.
Gamla torget är ett torg i centrala Uppsala, i hörnet av Östra Ågatan och Sankt Persgatan. Vid Gamla torget finns bland annat Statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och Centralbadet.
Haglunds bro är den bro i Uppsala där Skolgatan passerar Fyrisån. Bron anlades i början av 1900-talet för pengar som donerats av bankkassören August Haglund (1837-1914). Det fanns tidigare en gångbro på platsen som flyttades norrut och numera kallas Eddaspången. Haglunds bro har två körfält för biltrafik med separat gång- och cykelbana på båda sidor. Starten för forsränningen brukar gå strax norr om Haglunds bro.
Hamnspången är en gång- och cykelbro i centrala Uppsala. Den går över Fyrisån och förbinder Stadsträdgården med Kungsängen. Hamnspången, som invigdes den 26 oktober 2012, är konstruerad som en holländsk motviktsbro som öppnas med hjälp av en vikt högt uppe i ena änden av brokonstruktionen. Bron används av över 4 000 cyklister per dygn, och är en genväg för dem som färdas mellan östra delarna av Uppsala (med Resecentrum) och de västra delarna (med bland annat Akademiska sjukhuset, BMC och företagsparken Uppsala Science Park). Båtar som är högre än 2,3 meter kan inte åka under bron, utan den öppnas för passage på fasta tider. Hamnspången fick Upsala Nya Tidnings stadsmiljöpris 2013. Bron är konstruerad av Svenska Teknikingenjörer, STING.
För andra kyrkobyggnader med liknande namn, se Heliga Trefaldighets kyrka. Helga Trefaldighets kyrka, även kallad Trefaldighetskyrkan och Bondkyrkan, är en kyrkobyggnad i Uppsala i Uppsala stift. Den är huvudkyrka i Helga Trefaldighets församling. Den ligger omedelbart söder om Uppsala domkyrka och därmed utanför sin församlings territorium.
Jernbron (Järnbron) är en bro för gående och cyklister över Fyrisån i centrala Uppsala. Den låg tidigare vid nuvarande Sankt Olofsgatan, dåvarande Järnbrogatan, men förbinder numera Sankt Johannesgatan och Linnégatan. Bron är ett verk av arkitekten Georg Theodor Chiewitz och invigdes år 1848.
Korskyrkan (Baptistförsamlingen) är en frikyrka i Kapellgärdet, Uppsala med cirka 600 medlemmar, ansluten till Evangeliska Frikyrkan (EFK). Huvudpastor är i mars 2026 Richard Hultmar, tidigare styrelseordförande för EFK.
Lyckebokyrkan ligger i Storvreta (ca 1,5 mil norr om Uppsala) och är en ekumenisk frikyrka ansluten till Equmeniakyrkan. Kyrkan byggdes 1982, i samma veva som resten av Lyckeboområdet byggdes. Själva församlingen bildades några år tidigare genom en sammanslagning av Baptistkyrkan och Missionskyrkan på orten. Idag har Lyckebokyrkans församling ett drygt hundratal medlemmar och ungefär lika många barn och ungdomar är medlemmar i Lyckebokyrkans ungdomsförening, Equmenia Storvreta, samt i Lyckebokyrkans idrottsförening. Församlingens verksamhet består, förutom gudstjänster i olika former, av allt från bibelstudier och bönekvällar till öppna föredrag om livsnära ämnen, konserter och kurser. De två underföreningarna erbjuder bland annat scouting (equmeniascout), beachvolley, gymnastik och parkour. Ekumeniskt samarbete sker framförallt med Ärentuna församling, Svenska kyrkan. Bland annat samarbetar de kring Taizémässor och Alphakurser (nybörjarkurs i kristen tro) som de båda församlingarna driver gemensamt. Kyrkans lokaler hyrs med jämna mellanrum ut (till bland annat födelsedagskalas, pensionärsträffar och skolavslutningar). Bottenvåningens lokaler hyrs ut permanent.
Mikaelskyrkan är en kyrkobyggnad i Uppsala och tillhör Domkyrkoförsamlingen i Uppsala stift. Byggnaden ligger på Skolgatan närmast järnvägen, och byggdes för att betjäna det som då var Uppsalas fattigaste område, Svartbäcken. Kyrkan kunde byggas genom en donation från August Mikael Posse. Kyrkan ritades av Axel Kumlien och invigdes på Mikaelidagen 1892 och kallades vid den tiden Mikaelskapellet. Namnet är här inget helgonnamn, utan kommer av donatorns namn. I slutet av 1800-talet tjänstgjorde olika predikanter vid kapellet. Bland annat hölls 1893 aftonbön för omkring 300 gossar på onsdagar och omkring 500 flickor på torsdagar. År 1940 genomgick kapellet en grundlig renovering. Det stora altarfönstret sattes igen och interiören byttes till stor del ut. År 1960 kom kapellet att ännu en gång restaureras, och kom även att kallas Mikaelskyrkan. Först nu började man fira familjegudstjänst och förrätta dop i kyrkan. Den var när Fredrik W Sidwall (av alla känd som Figge) var präst där under 1960- och 70-talen centrum i en riksbekant kyrklig väckelse bland studenter och andra ungdomar. Inte bara i söndagshögmässorna utan också vid de idag närmast legendariska nattvardsgudstjänsterna på torsdagskvällarna var kyrkan överfylld av deltagare varje vecka. Idag hyrs kyrkan av Uppsala Stadsmission som använder kyrkan och församlingshemmet till diakonal verksamhet. Dessutom höll EFS i Mikaelskyrkans missionsförening sina gudstjänster i kyrkan mellan åren 2007 och 2018. Kyrkans existens har tidvis varit ifrågasatt på grund av begärlig tomtmark och begränsat nyttjande.
Uppsala missionskyrka (Uppsala missionsförsamling) är en frikyrka i centrala Uppsala med ca 450 medlemmar, tillhörande trossamfundet Equmeniakyrkan.
Näckens polska är en skulptur av Bror Hjorth i Uppsala, utformad som en fontän med en sex meter hög skulpturgrupp i mitten. På ena sidan är Näcken avbildad som spelar fiol. Har ett väldigt grovhugget ansikte med stora tänder. På andra sidan är Huldran avbildad. Skulpturen står sedan den 14 oktober 1967 vid Uppsala centralstation i Uppsala och är ett av Bror Hjorths mest kända verk. Tillblivelsen för statyn från beställning år 1951 var mödosam, bland annat krävde Uppsala stad att Näckens penis skulle ändras då den enligt vissa upplevdes som erigerad. Utformningen av skulpturen och framförallt könsorganet på Näcken väcker fortfarande starka känslor. Det dansande paret högst upp i gruppen kunde under många år även skådas i mindre skala i skyltfönstret på Åhléns vid Sergels torg i Stockholm.
Uppsala Pingst är en frikyrka i centrala Uppsala, ansluten till Pingst FFS. Församlingen grundades 21 september 1916.
S:t Eriks torg är ett torg i stadsdelen Fjärdingen i Uppsala, nedom domkyrkan, inramat av Konsistoriehuset, Saluhallen, Kyrkans hus, Vetenskaps-Socitetens hus och Akademikvarnen.
Samariterhemmets kyrka är en kyrkobyggnad i Uppsala i Uppsala stift. Den ligger geografiskt inom Uppsala domkyrkoförsamling och fungerar som stadsdelskyrka för en del av Kungsängen. Kyrkan ägs och drivs av Diakonistiftelsen Samariterhemmet som är en fristående stiftelse inom Svenska kyrkan. I trädgården utanför kyrkan står en klockstapel som byggdes år 1956.
Sankt Lars kyrka är en romersk-katolsk kyrkobyggnad i Uppsala. Den tillhör Sankt Lars katolska församling och Stockholms katolska stift. Kyrkans namn kommer av helgonet Sankt Lars, vilken också är kyrkans skyddshelgon. Efter Uppsala möte hade Uppsala ingen katolsk kyrka fram till 1900-talet och katolska högtider firades endast i privata hem. Under 1930-talet återkom behovet av en katolsk kyrka i Uppsala och 1943 grundades Uppsalas första katolska kapell sedan reformationen. 1985 invigdes Sankt Lars kyrkocentrum och kyrkobyggnaden och den ritades av arkitekt István Illes. Församlingen samlar drygt 4 000 medlemmar från cirka 75 olika länder. Ordenssällskapet Missionssystrarna av Marie heliga namn har sitt kloster Mariero beläget intill kyrkan, och Mariasystrarna är även Sankt Lars kyrkas församlingssystrar. Kyrkan samarbetar nära med det i Uppsala belägna Newmaninstitutet. Newmaninstitutet är en högskola i Uppsala för studier i teologi, filosofi och kultur inspirerad av den engelske tänkaren, författaren och kardinalen John Henry Newman (1801–1890). En del av utbildningen i filosofi och teologi för blivande katolska präster i Sverige är sedan 2007 förlagd till institutet.
Sankt Pers kyrka är en kyrkobyggnad i Uppsala i Uppsala stift. Den ligger i nordöstra delen av centrala Uppsala i stadsdelen Kvarngärdet och är den modernaste distriktskyrkan i Uppsala domkyrkoförsamling. Kyrkan ligger mitt i området Kvarngärdet och finns norr om Kvarntorget där S:t Olofsgatan slutar. Kyrkan färdigställdes och invigdes 1987 och är den tredje i Uppsala som bär namnet Sankt Pers kyrka.
Stora torget ligger i centrala Uppsala, strax öster om Fyrisån. Härifrån utgår Svartbäcksgatan åt nordväst, Vaksalagatan åt nordöst, Drottninggatan åt sydväst och Kungsängsgatan åt sydöst. Torget är, trots sitt namn inte störst i Uppsala utan mindre än Vaksala torg – namnet tros härröra från det enkla faktum att det medeltida Gamla torget, ett kvarter norrut, är mindre. Stora torget är känt för sin, i Sverige, ovanliga utformning med slutna (hopbyggda) hörn. Ett sådant torg kallas "hörnslutet" vilket var relativt vanligt på 1600-talet. I dagens Sverige finns endast två sådana torg kvar, Stora torget i Uppsala och Rådhustorget i Piteå. Stora torget lades ut i samband med 1643 års stadsplan, och ersatte då Gamla torget som Uppsalas centrala torg.
Tunabergskyrkan är en kyrkobyggnad i Uppsala i Uppsala stift. Kyrkan är distriktskyrka i Gamla Uppsala församling och ligger i stadsdelen Tuna backar.
Uppsala konstmuseum är ett kommunalt museum för samtida och modern konst beläget i södra flygeln på Uppsala slott i Uppsala.
Vaksala kyrka är en kyrkobyggnad i Uppsala i Uppsala stift. Kyrkan är församlingskyrka i Vaksala församling. Kyrktornet är 76 meter högt och syns från motorvägen på E4 i Uppsala. Strax väster om kyrkan finns en kyrkbod av tegel från slutet av 1400-talet. Nordväst om kyrkan ligger en prästgård från 1700-talet.
Vaksala torg är ett stort torg i den östra delen av centrala Uppsala, vid Vaksalagatan. Fortfarande gränsas torget till viss del av äldre bebyggelse (till exempel Vaksalaskolan), men karaktären på torget har ändrats efter uppförandet av Uppsala Konsert & Kongress. Innan Uppsala Konsert & Kongress byggdes låg här det så kallade Bodénshuset samt i anslutning till detta kvarteret Gerd, ett kvarter med gårdsbebyggelse vars äldsta delar härrörde från 1700-talet.[källa behövs]
Vindhemskyrkan är en kyrkobyggnad i Luthagen, Uppsala inom Svenska kyrkan. Den är distriktskyrka tillhörande Uppsala domkyrkoförsamling vilken ingår i Uppsala stift.
Ärkebiskopsgården är en byggnad i centrala Uppsala som sedan 1691 är Svenska kyrkans ärkebiskopssäte och Svenska kyrkans ärkebiskops officiella residens. Ärkebiskopsgården vetter i väst mot Universitetshuset, i norr mot Universitetsparken, Gustavianum och Uppsala domkyrka och i öst mot parken Odinslund, Dekanhuset och Helga Trefaldighets kyrka.
Almtunakyrkan är en kyrkobyggnad som tillhör Domkyrkoförsamlingen i Uppsala. Kyrkan ligger i kvarteret Liljan i Fålhagen, strax öster om Vaksala torg.
Uppsala franciskankonvent var ett konvent tillhörigt Franciskanorden i Uppsala. Enligt ett dokument från 1500-talet skall konventet ha grundats 1247. Det omtalas med säkerhet i dokument från år 1258-82, 1275 och 1294. Konventsanläggningen låg i nuvarande kvarteret Torget och bestod av ett flertal stenbyggnader. Kvarteret ligger mellan gatorna Svartbäcksgatan, S:t Persgatan, Östra Ågatan och Klostergatan. Kyrkan, som troligen uppfördes i slutet av 1200-talet uppfördes i tegel med en gråstensgrund. Konventet upplöstes i slutet av 1520-talet. Kyrksilvret drogs 1529 in till kronan och på 1540-talet berövades byggnaderna sitt tegel och sitt koppar. Klostret drogs 1527 in i samband med reduktionen och byggnaderna revs efter stadsbranden i Uppsala 1543 då materialet istället användes för att bygga upp Uppsala Slott. I samband med arkeologiska undersökningar har inte mindre än åtta runstenar påträffats i konventsruinerna, de första på 1870-talet och de senaste på 1970-talet, bland andra Upplands runinskrifter Fv1972;271, Upplands runinskrifter 937, Upplands runinskrifter 938, Upplands runinskrifter 939, Upplands runinskrifter 940 och Upplands runinskrifter 941. Klostrets ruiner går idag att beskåda i Klosterparken. Parken har liksom den närbelägna Klostergatan fått sitt namn efter klostret.
Gamla Uppsala museum är ett historiskt museum i Gamla Uppsala som presenterar platsens historia och kulturmiljöer. Gamla Uppsala museum invigdes 2000 under namnet Gamla Uppsala historiskt centrum och drevs av Riksantikvarieämbetet. Sedan 2022 drivs museet av Upplandsmuseet under namnet Gamla Uppsala museum.
Nybron är en bro som leder Drottninggatan över Fyrisån i centrala Uppsala. Den första bron på denna plats tillkom 1645 efter att Drottninggatan skapats i stadsregleringsplanen från 1643. Den bron var av trä och förstördes i Stadsbranden i Uppsala 1702. Efter branden byggdes en stenbro med valvkonstruktion som revs 1899. Den nuvarande bron byggdes därefter upp som en plan överfart efter ritningar av Zakarias Larsson, och breddades 1953. 1956 passerades bron av över 12 000 motorfordon per dag, men idag leds stora delar av den trafiken andra vägar. Brons körfält byggdes om vid en trafikreglering 2005.
Riddartorget är en park och ett mindre torg i centrala Uppsala. Torget gränsar i norr mot Uppsala domkyrka, i sydost mot Oxenstiernska huset och Värmlands nation och i väst mot Dekanhuset, tidigare känt som Julinsköldska huset.
Uppsala domkyrkas skattkammare är ett museum i Uppsala domkyrka. Skattkammaren är belägen i domkyrkans norra torn och nås via hiss från informationsdisken vid kyrkans huvudentré. I museet förvaras bland annat konungarna Gustav Vasa och Johan III och deras drottningars begravningsregalier. Skattkammaren håller även en samling av medeltida textilier. I samlingarna finns bland annat flera biskopsskrudar samt de kläder som bars av Svante Sture den yngre och hans söner Nils Svantesson Sture och Erik Svantesson Sture under deras avrättning 1567. Ett av skattkammarens mest kända utställningsföremål är Drottning Margaretas klänning, världens enda bevarade medeltida festklänning.
Islandsbron är en bro i centrala Uppsala. Bron går över Fyrisån och förbinder gatorna Munkgatan i väst och Bäverns gränd i öst. Bron ligger precis uppströms Islandsfallet, ett mindre fall i ån som stoppar båttrafiken från att fortsätta uppströms.
Årstakyrkan är en stadsdelskyrka i stadsdelen Årsta i Uppsala. Den tillhör Vaksala församling och är kronologiskt den tredje kyrkan i församlingen. Där hålls ett ekumeniskt samarbete med Svenska Frälsningsarmén.
Forumtorget är ett torg i centrala Uppsala. Torget är beläget öster om korsningen mellan Smedsgränd och Kungsängsgatan. I norr angränsar torget till Åhlénshuset och i öster mot Forumgallerian. "Under första delen av 1990-talet renoverades torget i samband med att Forumgallerian byggdes. Man ville då bevara torgets utseende och återanvände markplattorna". Följande stycke är hämtat från Uppsala kommun (u.å.). 2011 utlyste Uppsala kommun en arkitekttävling om forumtorgets framtida utformning. Tävlingen vanns av White arkitekter med projektet Soffta. "Förslaget bygger på tre starka formelement; golvet, soffan och platån". Golvet ska vara av svart granithäll och löpa i linje med gågatan. Soffan ska bli 57 meter lång med akrylskivor, varvade med HDL-skivor och ha lysrör som lyser upp soffan inifrån. Soffan är tänkt att löpa från Smedsgränd mot Dragarbrunnsgatan. Uppsala kommun har kritiserat materialvalet i soffan, likväl som soffans längd, men uppger att de arbetar vidare med förslaget. Den gröna platån markerar torgets gräns mot Kungsängsgatan. Platån är en skulptur och sittplats med ett integrerat vattenspel. I samband med renoveringen av torget passar kommunen på att höja marknivån vid angränsande gator så att entréerna uppfyller kraven på tillgänglighet. Uppsala kommun har uttryckt en oro över hur vattenspelet ska fungera över årstiderna och planerar att låta platån vara uppvärmd under vinterhalvåret.
Celsiustorget är ett torg i centrala Uppsala. Torget är beläget längs gågatan Svartbäcksgatan i samma kvarter som köpcentrumet S:t Per Gallerian. På torget ligger Celsiushuset, landets första astronomiska observatorium och en av få bevarade byggnader som följer stadens medeltida stadsplan. Torget är liksom huset döpt efter vetenskapsmannen och astronomen Anders Celsius. Celsiustorget är en del av Sweden Solar System då en skalmodell av planeten Saturnus måne Titan är placerad på torget.
Eddaspången är en gång- och cykelbro i Uppsala över Fyrisån mellan Fyrisgatan och Svartbäcksgatan, i Odensgatans förlängning. Bron är byggd av Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm och uppfördes 1889 där nuvarande Haglunds bro ligger. Efter en donation från August Haglund kunde staden uppföra en större bro på platsen och Eddaspången flyttades cirka 200 meter uppströms till sin nuvarande plats där den ersatte en färjeförbindelse. Bron har fått sitt namn efter det intilliggande kvarteret Edda.
torg i Uppsala
Tullgarnsbron är en bro mellan korsningen Östra Ågatan, Kungsängsesplanaden och Sleven Säfwenbergs väg (tidigare en del av Ulleråkersvägen) i Uppsala. Grävarbeten inför bygget startade i månadsskiftet oktober/november 2021 och bron öppnades för trafik den 27 april 2024. Beslutet att bygga bron togs redan 2010 för att öka tillgängligheten i de södra stadsdelarna och för att avlasta Islandsbron som framöver endast kommer att få trafikeras av gång-, cykel- och kollektivtrafik. Brons klaff är 14 meter lång och väger 100 ton. Öppningen sker med hjälp av fyra vajrar med cirka 5 cm i diameter. Brons livslängd är beräknad till 120 år.
kyrka i Uppsala
kapell i Uppsala kommun
Gamla Uppsala är ett område i Gamla Uppsala socken, Uppsala kommun i Uppsala län. Där finns bland annat Uppsala högar och Gamla Uppsala kyrka, som har varit både domkyrka och ärkebiskopssäte. Gamla Uppsala, som i 1500-talets kamerala källor anges som Upplands största by räknat efter mantal[källa behövs], är idag en del av tätorten Uppsala, en stadsdel tillhörande Norra staden. Nyby och Nyby gård ligger i Gamla Uppsala socken och har historiskt sett tillhört Gamla Uppsala men sedan det byggdes radhus och lägenheter där ses de som ett eget bostadsområde. Den största lokala föreningsverksamheten torde bedrivas inom Gamla Upsala sportklubb (GUSK).[källa behövs]
Valsgärde är en gård vid Fyrisån, ca 3 km norr om Gamla Uppsala, belagd från 1541 ('Valdzgierde'). Platsen är främst känd för det vendel- och vikingatida gravfältet med 15 båtgravar.
Odinslund är en park i stadsdelen Fjärdingen i centrala Uppsala, och är stadens äldsta offentliga promenadplats. Dess tre alléer av almar planterades 1759 av Carl von Linné. Odinslund är belägen efter den gamla medeltida utfarten ur Uppsala söderut mot Flottsund. Namnet Odinslund kom från Johannes Schefferus, som i likhet med flera andra 1600-talsforskare menade att Uppsala tempel legat på nuvarande Uppsala domkyrkas plats och placerade templets offerlund här. Ännu på 1770-talet framfördes dessa tankar av Johan Ihre, men anses numera föråldrade. I den norra delen av lunden som mynnar ut vid Uppsala domkyrka (framför Helga Trefaldighetskyrkan) står en obelisk som invigdes den 6 november 1832 till minne av Gustav II Adolf, och skänktes av Karl XIV Johan. Lundens södra del vetter mot Drottninggatans korsning med Övre Slottsgatan, där Clasonska gården ligger, och universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Odinslund var under 1800-talet en viktig samlingsplats för studentsången i Uppsala och har också gett namn åt sångsamlingen Odinslund och Lundagård. Parken är för många uppsalabor förknippad med konstnären och skulptören Staffan Östlund. I hans ateljé och galleri på den västra sidan av Odinslund har det under många år varit kulturnatt med utställning. Hans hus är från 1700-talet och den stora trädgården har ett flertal stora och spektakulära skulpturer. Staffan Östlund hade sin ateljé här sedan mitten av 1950-talet. I de hus där Staffan Östlunds hade sin ateljé har både August Strindberg och Karin Boye bott när de studerade vid Uppsala universitet. Invid Odinslund finns två av Uppsalas hotell: Akademihotellet i den anrika byggnad som har adress Övre Slottsgatan 5 samt Villa Anna, inrymt i huset med adress Odinslund 3. Villa Anna öppnades 2009 och Akademihotellet 1996. Under 2000-talet har Uppsala universitet och Uppsala studentkår velat bygga studentbostäder i området, vilket lett till en debatt i Uppsala. Flera politiska partier har motsatt sig planerna, något som även Riksantikvarieämbetet och föreningen Vårda Uppsala gjort.
Universitetsparken i Uppsala är ett parkområde framför Universitetshuset, Uppsala universitets huvudbyggnad. Parken förvaltas av statens fastighetsverk. Parken som på 1700-talet var en trädgårdsanläggning som hette Gustavianska Academiens trädgård, skapades under 1880-talet i samband med uppförandet av Universitetshuset. Parken avgränsas av S:t Olofsgatan, Sankt Larsgatan, Ekermanska huset, Gustavianum och Biskopsgatan. I parken finns en unik flora av träd bestående av ungefär 40 arter. Sammanlagt finns det cirka 100 träd varav hälften är planterade 1887. Sedan 1970-talet har trädbeståndet föryngrats genom beskärning och nyplantering, senast 2010 då lindarna beskars kraftigt för att öka livslängden med cirka 20 år. I Universitetsparken står en stor staty av Erik Gustaf Geijer från 1888, signerad John Börjeson. Längs Gustavianum och Biskopsgatan står nio runstenar, som hittats i och utanför staden.
Vasaparken är en park i Luthagen i Uppsala. Invid Vasaparken ligger Vasahuset och i parken ligger Biologiska museet. Parken gränsar till Katedralskolan och dess rektorsgård.
von Bahrska häcken heter en, trots namnet, relativt bred sträng av träd i stadsdelen Löten i Uppsala. Johan von Bahr (1860–1929), sedermera borgmästare i Uppsala, lät skolbarn plantera denna trädgårdsanläggning år 1910 som skydd mot hårda vinterstormar. Ursprungligen planterades fyra trädslag: gran, tall, ek och björk. Vid tiden för planteringen utgjorde den en gräns för tätare bebyggelse mot öster. En gång- och cykelbana går innesluten i von Bahrska häcken. von Bahrska häcken är något avskuren av Tycho Hedéns väg som delar den i två delar. Innan vägen anlades nådde von Bahrska häcken fram till de villor som ligger vid Svartbäcksgatan. von Bahrska häcken planterades 1910 och stadsfullmäktige försökte etablera en rad mer neutrala namn, Skogsbältet, Parkbältet osv. Namnet von Bahrska häcken var emellertid så etablerat i folkmun, att politikerna föll till föga och lät detta bli officiellt från 1965. von Bahrska häckens träd inventerades 2009. Antalet träd som var större än 20 cm i stamdiameter uppgick till 1 555 stycken. Antalet trädarter var 13: Tall 875 st (56,2 %) Björk 314 st (20,2 %) Gran 123 st (7,9 %) Lönn 75 st (4,8 %) Bok 38 st (2,4 %) Rönn 37 st (2,4 %) Alm 28 st (1,8 %) Hägg 19 st (1,2 %) Sälg 19 st (1,2 %) Ask 14 st (0,9 %) Lärk 11 st (0,7 %) Asp 4 st (0,3 %) Ek 1 st (0,1 %)
Martin Luther Kings plan är en parkanläggning i Uppsala vid korsningen S:t Olofsgatan–Övre Slottsgatan, bakom Uppsala universitet, och ett minnesmärke över medborgarrättskämpen Martin Luther King samt Världskyrkomötet 1968. Samma år som Martin Luther King dog inträffade Kyrkornas världsråds generalförsamling i Uppsala. Här dök förslaget upp om ett minnesmärke över Luther King och hans gärningar. Det uppstod många oense tankar kring var och hur man lämpligast kunde manifestera minnet av det ekumeniska Kyrkornas världsråds generalförsamling 1968 och Martin Luther King. Uppsalakonstnären Olof Hellströms drivande kraft i detta är en stor anledning att monumentet blev till. Parkanläggningen är utformad som en utomhuskatedral med imaginära väggar, valv, långskepp, tvärskepp, altare samt monumentet – tänkt att liknas vid en krucifix – Befrielse av just Olof Hellström. Stängerna som tvingas isär till öppning symboliserar en öppning mot framtid och hopp och därmed kampen för frihet och rättvisa. Platsen kallades inofficiellt, fram till 1968, för Kamphavs torg. Detta på grund av att det här en gång fanns en damm, kallad "Kamphavet".
Källparken är en stadsdelspark i Sala Backe i östra Uppsala. Den anlades under 1950-talet och rustades upp sommaren 2012. Parken fick sitt namn efter Sala källa (även kallad Heliga Trefaldighetskällan) som ligger i parkens nordöstra hörn. I parken finns stora gräsytor, en amfiteater, lekplats och en sinnenas trädgård.
Kapellgärdsparken är en park i Uppsala som ligger i stadsdelen Kapellgärdet. Där finns en lekplats, ett utegym och en skateboardpark.
Gunnar Leches Park är en park i centrala Uppsala nära Uppsala centralstation. Den begränsas av Stadshusgatan, Kungsgatan och Olof Palmes plats. Parken är uppkallad efter uppsalaarkitekten Gunnar Leche.
Frodeparken är en park i centrala Uppsala från 1930-talet. Den begränsas i nordöst av Salagatan och i sydväst av järnvägsspåret. Där finns en lekplats och blomplanteringar.
Gotlandsparken är en park i centrala Uppsala som ligger längs med Fyrisån och Östra Ågatan. 2008 donerade Gotlands kommun en betongsugga i form av en tacka till Gotlands nation.
Börjeparken, Finn Malmgrens plan är en park i Luthagen i Uppsala som gränsar till Sysslomansgatan och Skolgatan. Parken har blomplanteringar och är känd för sina körsbärsträd som blommar på våren. I parken finns också en staty av Finn Malmgren, en svensk meteorolog och polarforskare verksam vid Uppsala universitet. Det finns även en skuptur i lackad aluminium, Modul, som är skapad 1996 av Lars Erik Falk.
Bellmansparken är en park i Uppsala i stadsdelen Löten. Där finns en lekplats.
Banvaktsparken är 0,37 hektar stor och är därmed en av Uppsalas minsta parker. Den ligger i stadsdelen Luthagen och avgränsas i söder av Hällbygatan och i norr av Dalabanan. År 2022 invigdes en ny lekplats i parken, med bland annat en slänggunga.
Kastellparken är en park i Uppsala som gränsar till Värnlundsgatan, Dan Anderssongatan och Elin Wägnersgatan. Den är anlagd på 1970-talet och i parken finns en lekplats med tema trafik.
Anna Petrus park är en park belägen i Kungsängen, Uppsala. Den färdigställdes 2014 som del omvandligen av det tidigare industriområdet och kommer att omges av bostadskvarter med inslag av handel. Parken har tre delar, en aktivitetspark avsedd för att öva parkour och skateboard och liknande i, en gräsmatta med en liten kulle, och en del med lekredskap. En fast grill finns också. Parken är uppkallad efter Anna Petrus som föddes i Uppsala 1886.
Artedi park är en småpark på mindre än en hektar som ligger i centrala Uppsala längs med Fyrisån. Parken namngavs år 2006 efter Peter Artedi, en av Carl von Linnés allra närmaste vänner från studietiden. Artedis gärning hade fallit i glömska, och Uppsala kommun ville genom namngivningen lyfta fram honom. Den gränsar till S:t Olofsgatan, Orphei Drängars plats och KFUM-borgen. Området var tidigare en parkeringsplats, men är nu en av Uppsalas minsta parker. Där finns planteringar med blommor, en gräsmatta och genomkorsande gångvägar. I parkens centrum finns en friskulptur i brons, ODjuret, av Katarina Sundkvist Zohari. Namnet syftar på musikkonstens gud Orfeus och på kören Orphei Drängar, som har sin hemvist i KFUM-borgen.
Klosterparken är en park på innergården i kvarteret Torget i Uppsala. Kvarteret ligger mellan gatorna Svartbäcksgatan, S:t Persgatan, Östra Ågatan och Klostergatan. I parken finns en örtagård och markerade murar efter Uppsala franciskankonvent. I Klosterparken finns också runstenen Upplands runinskrifter Fv1972;271.
park i Uppsala
Arkaparken är en park i centrala Uppsala som gränsar till Odensgatan, Sturegatan och Sysslomansgatan. Där finns planteringar. Parken har tidigare kallats Kvarteret Rinda. Vid parken ligger Nykterhetsvännernas Studenthem, som kallas för Arken.
Denna byggnad i Uppsala uppfördes 1937 och är ett bostadshus. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget innehåller inga ytterligare uppgifter om byggnaden.
Rådhuset är uppfört i tre våningar med vitputsade fasader och valmat plåtklätt sadeltak. Bottenvåningen rymmer butiker vars höga rundbågiga skyltfönster vetter mot gatan, medan andra våningen bildar husets piano nobile med höga rundbågiga fönster och tredje våningen har smala parställda rundbågar. Formspråket är nyrenässansens och härrör från en omvandling i slutet av 1800-talet. Huvudfasaden mot torget är symmetrisk med ett mittparti inramat av rusticerade band och krönt av en frontespis, där en nisch rymmer en staty av Fru Justitia med vågskål och svärd.
Det nuvarande, panelade boningshuset restes på 1730-talet som en knuttimrad tvåvåningsbyggnad, från början rödfärgad och täckt med torv. När Erik Gustaf Geijer flyttade in byggdes gården om 1837. Sedan Geijer 1846 lämnade sin professur och flyttade till Stockholm togs Geijersgården över av katedralskolans rektor Rudolf Annerstedt. Huset är numera säte för Dag Hammarskjöld Centre.
Schefferska huset består av två stenhus. Det kvadratiska gårdshuset under spetsigt valmtak ritades troligen på 1670-talet av Olof Rudbeck som bibliotek och museum åt professorn Johannes Schefferus. Gatuhuset uppfördes av bergmästaren Johan Abraham Gyllenhaal, och efter hans död 1788 skänktes hela fastigheten till Vetenskapssocieteten. Hörnhuset, om- och tillbyggt på 1860-talet, rymmer societetens huvudlokaler.
Stallbyggnaden uppfördes 1789. Den byggdes om till kontorslokaler 1971.
Kvarnbron är en byggnad i Uppsala som går tillbaka till 1759. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Televerkets hus ligger i hörnet av Bangårdsgatan och Kungsängsgatan i centrala Uppsala. Det uppfördes 1916–17 i fyra våningar efter ritningar av arkitekten Aron Johansson, som vid den tiden var flitigt anlitad av Telegrafverket och även ritade stationer i Stockholm, Norrköping och Lund. Huset är byggt i tegel på en granitsockel, med mörk tegelfasad, burspråk och stora småspröjsade fönster. Det är en god representant för tidens nationalromantik.
Domtrapphuset är en byggnad i Uppsala med anor från medeltiden. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Till Skytteanum hör en trädgårdsanläggning med anor från 1600-talet eller tidigare samt denna reveterade träbyggnad, uppförd 1782. Här inrymdes förr brygg- och bagarstugor.
Efter ritningar av arkitekten Viktor Holmgren lät Upsala Fabriks- och Hantverksförening 1913–14 uppföra ett femvånings stenhus med bostäder, föreningslokaler och en biograf. Byggnaden har nationalromantisk karaktär med inslag av jugend. Biografen drevs av Hugo Plengiér, en av landets stora förkämpar för filmkonsten, och fick namnet Slottsbiografen. Premiärvisningarna ägde rum den 26 oktober 1914.
Det så kallade Botaniska huset uppfördes i sten som prefekthus 1693 efter Olof Rudbecks ritningar. Vid stadsbranden 1702 skadades både hus och trädgård svårt. Carl von Linné rustade upp trädgården på 1730-talet och blev dess prefekt vid sin professorsutnämning 1741. Det återuppbyggda prefekthuset stod klart 1743, och här bodde Linné till sin död 1778. Bostaden är nu inredd som Linnémuseum.
Denna smedja i Uppsala härrör från senare delen av 1700-talet. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Vaksalaskolan uppfördes 1925–27 efter ritningar av stadsarkitekten Gunnar Leche. Den nyklassicistiska byggnaden fick karaktär av offentlig monumentalbyggnad genom sin plats vid Vaksalatorg och blev normgivande för den nya bebyggelsen i de omkringliggande kvarteren under 1920-talet. Skolan är i två våningar med en svagt böjd byggnadskropp mot torget, inramad av två sidorisaliter med kolonnprydda nischer. Mitt på fasaden leder ett portvalv in mot skolgården.
Kvarnen uppfördes 1766–68, möjligen med murverk från en föregående kvarnbyggnad från 1600-talets mitt. Den byggdes på med en våning på 1850-talet och fick 1888 en tillbyggnad i söder. Efter en brand 1910 återuppbyggdes kvarnen, och 1957–59 gjordes den om till lokaler för Upplandsmuseet.
Huslängan är en 1700-talsbyggnad som ursprungligen rymde bostadsrum, kök, brygghus och visthusbod. Den flyttades till sin nuvarande plats och byggdes då om.
Huset är ett av de tre medeltida ringmurshus som bevarats till våra dagar. Under medeltiden tjänade det som kanikhus och på 1600-talet som klockarhus, då med trappgavlar. På 1730-talet breddades huset mot Sankt Eriks torg och fick sitt nuvarande utseende efter ritningar av Carl Hårleman. Vid undersökningar omkring 1940 fann man i det medeltida murverket vad som kan ha varit den så kallade Pilgrimsporten.
Byggnaden är uppförd i rödbrunt tegel och omfattar hela kvarteret, med butiker i bottenvåningen och ett garage i källaren. Bottenvåningen är indragen från gatan så att trottoaren blir regnskyddad. Fasadens fönsterindelning är stram och regelbunden, men på gaveln mot sydost bryts murverket upp av snedställda, utskjutande fönster som markerar en av de större tingssalarna. Domstolarnas gemensamma entré ligger mitt på fasaden mot gatan.
Uthuslängan är en 1700-talsbyggnad som ursprungligen rymde bostadsrum, kök, brygghus och visthusbod. Den flyttades till sin nuvarande plats och byggdes om. Även ett stall och en bodlänga från 1700-talet flyttades hit.
Detta magasin i Uppsala härrör från 1700-talet. Byggnaden finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Huset uppfördes under senare delen av 1600-talet. Portiken, som Olof Rudbeck den äldre ritade 1681, står kvar i sin ursprungliga form. I mitten av 1700-talet byggdes huset om efter ritningar av Carl Hårleman.
Den putsade stenbyggnaden i tre våningar har sina äldsta delar från 1300- eller 1400-talet och är därmed en av Uppsalas få bevarade medeltidsbyggnader. Sitt nuvarande utseende fick den huvudsakligen på 1620-talet, när riksrådet Johan Skytte inrättade en professur i statskunskap här. I gaveln mot domkyrkan finns rester av den ringmur som en gång omgav domberget. Byggnaden restaurerades 1932, och 1965 frilades den medeltida grundmuren i västra gaveln.
Sedan Akademikanslern 1738 tillstyrkt ett kemiskt laboratorium köptes tomten in 1752, och byggnaden uppfördes 1752–53 i en våning. Den är en av stadens äldsta universitetsbyggnader. Efter en brand 1766 reparerades huset och fick en våning till efter ritningar av C. J. Cronstedt. Från 1858 inrymde byggnaden ett akademiskt boktryckeri, och i dag är den en institutionsbyggnad.
Gårdshuset är en byggnad i Uppsala från år 1800. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
För att ge Akademiska trädgården både en tilltalande fond och ett växthus med bostad åt trädgårdsmästaren utarbetade Carl von Linné och slottsmurmästare Kiörner ritningar till ett orangeri. Utformningen godkändes av överintendenten Hårleman först sedan han själv arbetat om förslaget. Orangeriet uppfördes 1742–43 i tegel och glas och beskrev Linné både i text och på ritning i Horti Upsaliensis. Det planerades som fem sammanhängande byggnadskroppar med växthus i flyglarna.
Stationshusets mittparti uppfördes till norra stambanans invigning 1866 efter Adolf W. Edelsvärds ritningar. Byggnaden förlängdes i båda ändar 1889 och åter 1918, då även bottenvåningen ändrades kraftigt; en ny genomgripande ombyggnad av bottenvåningen skedde 1934–35. Stationshuset blev statligt byggnadsminne 1986 och övergick 2001 till att vara enskilt byggnadsminne.
Byggnaden uppfördes på gården 1740 som brygghus och visthus. Den inreddes senare för gårdens tjänstefolk.
Huvudbyggnaden uppfördes 1737–44 efter ritningar av Carl Hårleman, delvis på resterna av det domprosthus som byggts på 1330-talet och sedan 1691 varit ärkebiskopsresidens. Huset byggdes ursprungligen i två våningar, men en tredje tillkom 1767 efter C. J. Cronstedts ritningar. Den nuvarande exteriören fick huset vid en ombyggnad 1901, ritad av arkitekten Agi Lindegren.
Byggnadens nedre delar mot Sankt Eriksgränd rymmer rester av medeltida tvåvåningslängor, som en gång hade handelsbodar i bottenvåningen. De övriga delarna och fasaderna utformades 1746–48 efter ritningar av Carl Hårleman. Huset var katedralskola fram till 1837, då domkapitlet flyttade in.
Detta uthus i Uppsala härrör från tiden kring sekelskiftet 1800. Byggnaden finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Ställverkshuset är en byggnad i Uppsala från 1913. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Detta portlider i Uppsala härrör från 1870-talet. Byggnaden finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Garagelängan kan i vissa delar vara samtida med den intilliggande smedjan. Den innehåller också delar från en ombyggnad på 1900-talet.
Huset uppfördes 1761 som bostad åt professor Petrus Ekerman (1697–1783), som var professor i vältalighet. Byggnaden ansluter nära till den hårlemanska stilen och hade tidigare en trädgård som sträckte sig fram till Sankt Olofsgatan. Från 1850 användes huset som länslasarett. Universitetet köpte det 1868 och lät det fortsätta som sjukhus, senare som lokaler för historiska institutionen.
Byggnaden uppfördes på gården 1740 som brygghus och visthus. Den inreddes senare för gårdens tjänstefolk.
Tomten rymmer två stenhus. Det kvadratiska gårdshuset under spetsigt valmtak byggdes troligen på 1670-talet som bibliotek och museum efter Olof Rudbecks ritningar, ursprungligen för professorn Johannes Schefferus. Gatuhuset uppfördes av bergmästaren Johan Abraham Gyllenhaal, och efter hans död 1788 skänktes hela fastigheten till Vetenskapssocieteten. Hörnhuset rymmer societetens huvudlokaler, medan det mindre huset används som bibliotek.
Rektorsgården uppfördes 1867 efter ritningar av arkitekten Adrian Crispin Peterson på en tomt avstyckad från skolgården. Det är en klassicerande envånings tegelbyggnad med bandrusticerad, rosabrun putsfasad, sidorisaliter och triangulära gavelfält. Vindfånget med påbyggd balkong tillkom vid en ombyggnad 1929. Byggnaden är ett välbevarat exempel på tidig svensk villaarkitektur och har tillsammans med skolan spelat en viktig roll i Uppsalas kulturliv.
Tingshuset har röda tegelfasader, och sockelvåningen i tingssalsdelen är klädd med släta naturstensplattor under koppartak. Tingssalens placering framträder tydligt: den voluminösa huskroppen ligger i hörnet och skjuter ut som en risalit, med stora fönster försedda med smidesräcken. Entrén ligger i det uppglasade trapphuset mot Storgatan, och från vestibulen leds besökaren upp till ett luftigt väntrum. Den rektangulära tingssalen nås genom en pardörr på kortsidan.
Gamla Anatomicum är en byggnad i Uppsala från 1850. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Oxenhuset är ett trevånings bostadshus med delvis inredd vind, uppfört av tegel med rik, gröngrå putsutsmyckning. Det byggdes 1889 efter ritningar av stadsarkitekten C. A. Ekholm och har ett rikt utformat, delvis skifferklätt tak. Byggnaden var länge rivningshotad, men stomme och fasader bevarades efter en tidvis livlig debatt. I dag ingår huset i Folkets Hus-komplexet, som färdigställdes 1987.
Byggnaden uppfördes 1749–57 efter Carl Hårlemans ritningar; under dess sydvästra del finns rester av en medeltida byggnad. Under 1800-talet byggdes huset om, bland annat togs nya fönster upp mot Domkyrkoplan. Fram till 1887, då det nya universitetshuset stod klart, rymde huset universitetets styrelse och förvaltning. Åren 1961–62 byggdes det om för konsthistoriska institutionen.
Byggnaden är en framkammarstuga i två hela våningar med vind och källare, uppförd i timmer på en grund av gråsten och med tegeltäckt sadeltak. Exteriören ändrades 1850–90, då den fick stående panel och en förstukvist med lövsågeridekor. Interiören är på flera håll mycket välbevarad, framför allt salen på övervåningen, som behåller karaktären av sent 1700-tal. Där finns ännu fönsterbågar från 1700-talet, vissa med äldre glas.
Denna institutionsbyggnad i Uppsala uppfördes 1867. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Tingshuset är en ljus, slätputsad byggnad i en våning med inredd vind, med granitsockel och en fris krönt av krenelering. Trapphuset i västra gaveln har fått en tornliknande form med spira och vindflöjel, och en frontespis markerar mittpartiet där häradets vapen syns i stuck. Huvudentrén mot järnvägen omges av en naturstensportal vars överstycke visar en hand med fingrarna formade som vid en ed. På portalen vilar två riksäpplen av sten, en symbol för Upplands landskapsvapen som återkommer i byggnaden.
Gravfältet består av tio fornlämningar: en hög och nio runda stensättningar. Högen ligger på krönet i den nordöstra delen av gravfältet men är starkt skadad, med bortgrävd fyllning. De runda stensättningarna är övertorvade och några osäkra. Uppgifterna bygger på äldre inventeringar och är inte kvalitetssäkrade.
Enligt flera äldre skriftliga belägg ska det strax nordöst om det medeltida stadsområdet i Uppsala ha legat en backe med en trolig by eller gård vid namn Thorsugle. Namnet återkommer i källor från 1370- till 1440-talen, i former som "Thorsugle" och "Thorsuglum". Platsen motsvaras sannolikt av en backe i en park i stadsdelen Höganäs.
Flatmarksgraven bestod av ett överplöjt brandlager och undersöktes i sin helhet. Den påträffades under marknivån, där ett lager rymde rikligt med brända människoben tillsammans med kol och sot. Ett av benen radiokoldaterades till 390–550 e.Kr. Under brandlagret fanns rester av en härd.
Runristningen är ristad på en runsten av rödaktig granit med signum U 1011. Ristningen vetter dels åt sydväst, dels åt östsydost. Stenen har lagats och dess sprickor tätats, och den har senast torrengjorts, ångtvättats och etanolbehandlats vid konservering 2021–2022.
Lämningen består av en nedgrävning som påträffades vid schaktningsövervakning inne i ett stadskvarter. En radiokoldatering placerar den i tiden omkring 1000–700 f.Kr., det vill säga äldre bronsålder.
Boplatsen består av fem kraftiga stolphål med stenskoning, som möjligen ingått i ett stolpbyggt hus. I ett av stolphålen hittades bladet till en kortlie. Fyndet radiokoldaterades till folkvandringstid, omkring 410–560 e.Kr. Boplatsen påträffades vid en arkeologisk förundersökning 2015.
Platsen rymmer tre låga, övertorvade stensättningsliknande lämningar. Bedömningen är osäker: de kan vara naturbildningar eller spår efter röjning, och en av dem är delvis skadad av ett vägbygge. Vid inventeringen 1951 var området hagmark. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På platsen finns två skärvstenshögar, den ena med en grop i mitten där det finns fet jord och skörbränd sten, den andra med delvis synlig kantskoning. Båda är bevuxna med nypon. I åkerkanten och dikena runt omkring finns spridd skörbränd sten. Ytterligare lämningar i området kan vara svårbedömda på grund av senare täkter och schaktningar, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Boplatsen är delundersökt och består av sex härdar och fem stolphål. I en av härdarna hittades förhistorisk keramik, och två av härdarna daterades till bronsålder respektive romersk järnålder. Boplatsen påträffades vid en arkeologisk förundersökning 2014. En metalldetektorundersökning i området gav också två mynt från 1800-talet i ploglagret.
Gränsmärket är en gjutjärnsstod som vilar på ett postament av granit. På ena sidan står under en femtaggig krona och Uppsala stadsvapen texten "Uppsala stads gräns", och på den andra med små bokstäver "Wattholma bruk". Vid inventeringen 1951 stod stenen i korsningen Vaksalagatan/Årstagatan men har senare flyttats. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På platsen finns två stensättningar. Den ena är högliknande och övertorvad med enstaka synliga stenar, en grop öster om mitten och en delvis synlig kantkedja av klumpformiga stenar. Den andra är rund och övertorvad med talrika synliga stenar och möjliga rester av en kantkedja. Båda är bevuxna med tallar och buskar, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Runristningen finns på en del av en runsten av grå och röd granit, med tre runor på östsidan. Stenen hittades den 16 december 1959 i schaktmassor inom Akademiska sjukhusets område och har troligen ingått i medeltida grundmurverk i Uppsalas gamla kärnområde. Den flyttades genast till Upplandsmuseet och restes på sin nuvarande plats sommaren 1960. Stenen tvättades 2020 och målades upp 2021.
Platsen och dess närmaste omgivning, särskilt mot nordost, ska enligt traditionen och vissa äldre skriftliga belägg ha varit Uppsalas förhistoriska och medeltida marknadsplats. Ett kvarter här heter i dag Kamphav. Mer finns att läsa i Nils Sundquists Uppsala stads historia del I. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Gravfältet består av minst fem fornlämningar: en rektangulär stensättning, två runda och två av oklar form. Flera framträdde bara delvis vid sökschaktning och har osäker utbredning; en av dem tycks vara tre- eller fyrsidig. Samtliga är övertorvade med fyllning av mestadels stora stenar. Centralt på gravfältet ligger en rad med fyra ytligt liggande stora stenar.
Gravfältet består av två högar och omkring åtta runda stensättningar. Högarna är skadade sedan länge, och flera av de övertorvade stensättningarna är kraftigt skadade av täktverksamhet. Fem gravar väster om gravfältets nuvarande utsträckning togs bort när en villa uppfördes. Området är bevuxet med enstaka tallar och enbuskar, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På platsen finns två runstensdelar. Den ena är den övre delen av en runsten av sandsten, med signum U 959. Den andra är ett runstensfragment av granit, med signum U 967. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Gravfältet är delundersökt och består av omkring 20 gravanläggningar: tre kvadratiska stensättningar, ett fjortontal runda stensättningar, tre stenkistgravar och två flatmarksgravar. Stensättningarna ligger på moränimpediment i gravfältets nordvästra del. På samma impediment framkom också tre stenskodda stolphål.
Uppgiften gäller en numera bortschaktad hög. Enligt flera äldre skriftliga belägg ska det mellan domkyrkan och Helga Trefaldighetskyrkan, med dragning åt väster, ännu under tidig medeltid ha legat en stor kungshög. Högen kallades Kung Ubbas hög, och enligt traditionen ska Ubbe ha grundlagt Uppsala. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Vid den markerade platsen ligger enligt traditionen "Galgbacken", där det tidigare ska ha funnits en avrättningsplats. Läget är endast ungefärligt angivet, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På platsen ligger fyra skärvstensförekomster tätt intill varandra, alla låga och övertorvade med skörbrända stenar synliga i ytan. Vid flera av dem finns enstaka stenblock, och den första är bevuxen med två björkar. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade, så detaljer kan vara ofullständiga eller inaktuella.
Här finns en tidigare undersökt skärvstenshög, övertorvad och med talrika mindre skärvstenar synliga i ytan. Högens nordvästra del är skadad efter planeringsarbete inför en parkeringsplats. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan innehålla luckor.
Området rymmer bebyggelselämningar från en övergiven bytomt, bland annat en uthusgrund, och utgör troligen den västligaste delen av Gränby gamla tomt. Övriga delar är antingen undersökta eller bortodlade. Medeltida bebyggelserester som hör till Gränby framkom vid utgrävningen av gravfältet intill, och 1968 konstaterades här även ett boplatsområde utan tydliga konstruktionsdetaljer.
Det markerade området kan vara platsen för byn Sätuna, som avhystes redan på 1300-talet i takt med att det nya Uppsala växte. Marken är kraftigt skadad av schaktningar, bland annat i nordväst där ett vattentorn uppfördes och i sydöst inför en planerad väg.
På platsen står sex runstenar uppradade, huggna i röd och grå granit samt röd sandsten. Höjderna varierar från drygt en meter till närmare tre meter, och runhöjden ligger kring 6-10 cm. Ristningarna vetter åt olika håll, och på en av stenarna finns dessutom ett inristat kors.
Källan är stensatt och inhägnad och omgärdad av tradition och sägen. Enligt berättelsen är detta platsen där kung Erik miste livet i strid år 1160, varvid källan ska ha sprungit fram ur marken. Ovanför ligger ett pumphus av gjutjärn från 1852, som splittrades vid en påkörning våren 1979 men återuppsattes efter lagning 1980. Källan har även nyttjats som trefaldighetskälla och kan ha förhistoriska rötter.
Minnesstenen av brun porfyr bär förgyllda bokstäver och berättar att Carl Wilhelm Scheele bodde i huset åren 1770-1775 och att han där upptäckte syret och andra grundämnen. Det Scheelska huset revs 1959 för att lämna plats åt det nya Tempohuset, och stenen fördes då till Upplandsmuseets magasin.
Milstolpen är av gråsten, drygt en meter hög, och bar mot väster inskriften 1/4 mil. Den satt fast i en cementplatta men har flyttats sedan en ny stor väg anlagts på platsen, och var stenen numera förvaras är oklart. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Boplatsområdet består av en rundad härd och ett runt stolphål, båda grunt bevarade under markytan. Fynden är fåtaliga och underlaget tunt.
Färdvägen består till största delen av en vägbank som i sydöst ansluter till den gamla landsvägen förbi Vaksala kyrka, där den löper terrasserad vid foten av grusåsen. Vägen är en 1600-talsväg som en tid fungerade som landsväg, men övergavs sedan drottning Kristina 1641 påbjöd att nya raka infartsvägar mot Uppsala skulle anläggas.
Platsen är registrerad som boplats, men underlaget är tunt. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och information kan saknas eller vara inaktuell.
Minnesstenen är en uppåt avsmalnande obelisk av gråsten på ett trappstegsformat postament. Inskrifterna på både norr- och södersidan, den ena på svenska och den andra på latin, hyllar Gustav II Adolf som universitetets frikostige donator. Stenen restes 1832 på Karl XIV Johans initiativ.
Stensättningen är närmast rund och låg med flack profil. Fyllningen består dels av större block och stenar, dels av mindre rundade stenar som ligger mellan och delvis ovanpå den kraftigare packningen.
Högen är rund, omkring tolv meter i diameter och knappt en meter hög, med välvd profil. I mitten finns en grop, och i dess sydvästra kant står en rest sten på drygt en och en halv meter med plana sidor. Delar av en kantkedja av större stenar är synliga, och en stig löper över högens östra del.
Gravfältet bestod av ett tiotal runda stensättningar, varav flera osäkra, med en mittdel skadad av äldre torvtäkt. Vid utgrävningen framkom ett fyrtiotal anläggningar från yngre romersk järnålder och sen vikingatid samt bebyggelserester som troligen hört till Gränby by, möjligen ända in i medeltiden. Gravfältet undersöktes och togs bort 1968.
Boplatsen framkom vid en arkeologisk undersökning inför husbyggnation och rymmer anläggningar som sannolikt hör till ett järnåldershus. Delar av det förmodade huset ligger fortfarande orörda under markytan. Bland fynden finns bränd lera och skörbränd sten, och vid provschaktning 1989 påträffades härdar och stolphål koncentrerade till fastighetens centrala och östra delar.
Milstolpen är av gjutjärn och bär under en krona texten 1 mil, R.v.K. och årtalet 1850. Den vilar på ett hugget stenpostament som spruckit på mitten och lagats med två järnband, med texten 1 M.F. Stockholm på ena sidan. Milstolpen har flyttats något åt öster sedan inventeringen 1951.
Här påträffades ett murat gravklot vid schaktningsarbeten inför en nybyggnad. Fyndplatsen ligger på den gamla klostertomten i kvarteret Torget, vid hörnet av Klostergatan och Östra Ågatan. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Platsen är registrerad som bytomt eller gårdstomt, men närmare uppgifter saknas. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och information kan vara ofullständig eller inaktuell.
Boplatsområdet har undersökts i flera omgångar. Skärvsten iakttogs i åkermarken redan vid en utredning 1991, och senare påträffades stolphål och stolphus vid insatser 2008 och 2019. Vid en undersökning 2006 togs den östra delen bort, då bland annat ett tjugotal stolphus, 41 härdar, tre brunnar och en väglämning framkom. Boplatsen har daterats till 0-800 e.Kr.
Platsen är registrerad som gränsmärke, men underlaget är tunt. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och information kan saknas eller vara inaktuell.
Platsen är registrerad som fyndplats, men närmare uppgifter saknas. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan innehålla luckor.
Lämningen är rund och övertorvad med en kedja av stenar och en grop i mitten, cirka två meter i diameter. Vid bedömning har den tolkats som en naturbildning snarare än en fornlämning. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Området omfattar ett gravfält med ett tiotal fornlämningar, bland dem två högar och flera runda stensättningar, samt en rest sten mellan byägor. Vid undersökning framkom boplatslämningar som stolphål, härdar och sotfläckar. Stensättningarna dolde vendeltida brandbegravningar, och kol från en rektangulär husgrund har C14-daterats till omkring 295 e.Kr. Boplatslämningarna under stensträngen är äldre än husgrunden.
Enligt äldre skriftliga belägg från omkring år 1700 ska en Kungshög ha legat i närheten av den angivna platsen, nära Fjärdingstullen och en backe. Den tidigare föreslagna placeringen vid korsningen S:t Johannesgatan och Kyrkogårdsgatan stämmer inte med detta, eftersom Fjärdingstullen låg vid Carolina Rediviva. Högen bör därför ha legat i dess omgivning. Högen är sedan länge bortschaktad.
Boplatslämningen består av en stensatt grophärd, en mindre härd och ett stolphål. Grophärden omgavs av en kantkedja av stora stenar och ett större block, och kol från den har daterats till 1240-1390 e.Kr. Lämningarna påträffades vid sökschaktning under en arkeologisk förundersökning 2018.
Området innehåller konstruktioner och kulturlager från medeltid och efterreformatorisk tid. Dess omfattning och gränser bygger på de arkeologiska lämningarna och en stadsplanekarta från år 1643. Området utökades åt nordväst enligt en anmälan 1999.
Lämningen är ett oregelbundet odlingsröse uppbyggt av större stenar. Underlaget är knapphändigt.
Till den markerade platsen och domkyrkoplatån runt omkring har vissa äldre upptecknare velat förlägga Ullåkers gamla kult- och tingsplats med offerlund, Odinslund och möjligen ett hednatempel på domkyrkans nuvarande plats. Uppfattningen har framför allt drivits av N. Sundquist, medan andra forskare hellre söker platsen vid Kungshögarna i Gamla Uppsala.
Boplatsen består av två härdar, varav en fylld med skärvsten, två kokgropar med skärvig och skörbränd sten samt fyra stolphål, varav ett med stenskoning. En av kokgroparna har C14-daterats till 1370-1050 f.Kr., alltså bronsålder. Lämningarna påträffades vid en arkeologisk förundersökning 2015.
Platsen utgörs av ett område med ojämn markyta och ett flertal mindre stenblock, beväxt med tall. Den har bedömts som en fornlämningsliknande bildning. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Vid schaktningsövervakning påträffades två gravar. Den ena bestod av ett brandlager med brända ben i en nedgrävning, den andra av ett flera meter stort lager med sotigt grus och brända ben. Dateringarna pekar mot sen vendeltid och tidig vikingatid för den förra och sen förromersk järnålder för den senare. Ingen av gravarna kunde avgränsas mot söder och de fortsätter troligen utanför schaktet.
Här står en rest sten av gråsten, drygt en meter hög, som restes vid en undersökning och rymde en brandgrav. Ett stycke nordöst om stenen ligger en fyndplats där en armring av brons påträffades 1946 vid djupgrävning för ett äppelträd, tillsammans med brända ben. Enligt uppgift låg också en kalkstensplatta med skålgrop ett par meter från ringen.
Ristningen finns på ett block och består av två skålgropar, 4-5 cm i diameter och upp till en centimeter djupa. De sitter på blockets topp och sydsluttning.
Det delundersökta området är omkring 345 gånger 260 meter och rymmer ett sjuttiotal fornlämningar. Bland dem finns fem högar, ett trettiotal runda stensättningar, en treudd och 28 skärvstenshögar. Högarna och flertalet gravar ligger på krönpartiet i nordväst, flera stensättningar har synliga block eller mittstenar och delvis bevarade kantkedjor.
Platsen består av partier med gropar som lämnats kvar vid en grustäkt. Den ena delen är starkt nedsliten efter mopedåkning, den andra bevuxen med löv- och tallträd. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Gravfältet omfattar 25 fornlämningar, varav två högar och 23 runda eller närmast runda stensättningar. Den ena högen mäter nio meter och den andra femton meter i diameter, båda med gropar i mitten. Flera stensättningar är yt- och kantskadade, och den norra delen är kraftigt skadad av väg och av skyttevärn som militären uppfört, vilket kan ha förstört flera gravar.
Platsen är registrerad som stensättning, men närmare uppgifter saknas. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och information kan vara ofullständig.
Boplatsen består av tre härdar, en kokgrop med rikligt inslag av skärvig och skörbränd sten samt fyra stolphål. En C14-datering ger 920-800 f.Kr., alltså bronsålder. Lämningarna påträffades vid en arkeologisk förundersökning 2015.
Runstenen av gråsten är omkring en och en halv meter hög och saknar sin övre del, med ristningen vänd mot öster. Den står i en högliknande lämning och lutar kraftigt åt sydväst sedan odlingssten kastats upp kring den. I närheten ligger flera fyndplatser för kistgravar, påträffade bland annat 1927 och 1957, varav en träkistgrav från vikingatiden beskrivits av Nils Sundquist.
Stensättningen har undersökts och tagits bort. Underlaget är knapphändigt och beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Hägnaden utgörs av en cirka 70 meter lång stensträng av större stenar. Den verkar vara anlagd på naturligt avsatt lera, vilket gör att den egentliga höjden är begränsad. Stensträngen påträffades vid en arkeologisk förundersökning 2015.
Här låg S:t Pers kyrkoruin, som undersöktes och togs bort 1965-67 varefter nya hus byggdes på platsen. Två runstensfragment som hittades 1966 sändes till Runverket för undersökning och fotografering och finns numera på Upplandsmuseet. Utgrävningen har redovisats i en rapport i årsboken Uppland 1970.
Minnesvården är en bronsstaty som föreställer skalden Gunnar Wennerberg stående, signerad Ottomeyer. Den vilar på ett postament av granitblock, drygt en meter högt, med hans namn inristat. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Den resta stenen var omkring 1,7 meter lång och har undersökts och tagits bort. Söder och sydväst om stenen påträffades boplatslämningar i form av två härdar och en kokgrop.
Boplatsområdet är cirka 40 gånger 35 meter och består av två härdar, ett stolphål och en nedgrävning. Vid en arkeologisk slutundersökning 2024 daterades en av härdarna till bronsålder.
Minnesvården är en bronsstaty som visar Carl von Linné studerande en blomma, med en nymf, Flora, vid hans fötter. Den vilar på ett postament hugget ur ett block av svart sten. Skulpturen är utförd av Carl Eldh 1930.
Hägnadssystemet består av två stensträngar på omkring 20 respektive 17 meter, där den längre ansluter i vinkel mot den kortare. De är byggda av stora stenar i minst två skikt och ligger bland flera stora stenblock.
Gravfältet omfattar ett åttatal runda eller närmast runda stensättningar, alla övertorvade och några med delvis synlig kantkedja. En av de större i söder har två gropar i ytan, och den nordligaste är kraftigt skadad av schaktningar. I gravfältets nordvästra del finns rester efter en gammal källare och söder därom en sentida husgrund.
På platsen fanns skålgropsförekomster som undersöktes och togs bort år 1956. Underlaget är knapphändigt.
Fragmentet är av spräcklig, rödaktig granit med grå inslag, cirka 65 cm långt, och bär en runrad med runhöjden 5,5 cm. Det påträffades vid rivningsarbeten och har sannolikt legat i mittpartiet av en husgrund vid Svartbäcksgatan 8. Fyndet förvaras på Upplandsmuseet, och den bevarade inskriften lyder ftR fa.
Platsen kan ha rymt ett gravfält med några runda stensättningar, men lämningarna är i dag mycket osäkra. De kan ha skadats och till stor del utplånats av ytlig grustäkt och äldre röjningar, och senare ytterligare förstörts av schaktningar vid ett garagebygge. Bedömningen är svår och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På platsen finns fem oregelbundna, övertorvade naturbildningar som liknar stensättningar. Området är beväxt med lövträd. Bildningarna har bedömts som naturliga och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Kokgropen är rund och omkring 0,7 meter djup, fylld med silt och skörbrända stenar. Den har daterats till äldre bronsålder, 1420-1190 f.Kr. Lämningen påträffades vid schaktning under en arkeologisk utredning 2020.
Röjningsröset är runt och byggt av huvudsakligen kantiga stenar, men var svårt att avgränsa eftersom liknande sten förekommer över hela impedimentet. Vid en arkeologisk förundersökning 2014 delundersöktes röset, då även recent material hittades. I en äldre beskrivning tolkades lämningen i stället som en naturbildning.
Området rymmer bebyggelselämningar från Gränby gamla tomt, bland annat en uthusgrund, och utgör troligen den västligaste delen av den övergivna bytomten. Övriga delar är undersökta eller bortodlade. Medeltida bebyggelserester som hör till Gränby framkom vid utgrävningen av gravfältet intill, och 1968 konstaterades här även ett boplatsområde utan tydliga konstruktionsdetaljer.
Milstolpen är av gråsten, drygt en meter hög och uppåt avsmalnande, med inskriften 1/4 mot nordväst. Den står på ett cementpostament. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Runstenen av gråsten är omkring en och en halv meter hög och saknar sin övre del, med ristningen vänd mot öster. Den står i en högliknande lämning och lutar kraftigt åt sydväst sedan odlingssten kastats upp kring den. I närheten ligger flera fyndplatser för kistgravar, påträffade bland annat 1927 och 1957, varav en träkistgrav från vikingatiden beskrivits av Nils Sundquist.
Den fossila åkermarken utgörs i dag av en gräsbevuxen skogsdunge. Den avgränsas i syd och öst av grovblockig moränmark och i nordväst av ett täckdike. Vid provstick framkom ett tunt matjordslager, och området är delvis täckt av sprängd sten.
Graven ligger inhägnad i vinkeln mellan kyrkans södra vägg och sakristians västra vägg. I södervägggen är tre stenar inmurade, bland dem två gravstenar och en triangulär plåt. Inskrifterna vädjar till efterkommande att låta de begravda vila och bär bland annat årtalet 1783.
Här ska en hög ha rest sig på sandbacken som utgör en del av rullstensåsen väster om ån, i dagens kvarter Sandbacken vid Bayerska bryggeriets tomt nära korsningen Klostergatan–Svartbäcksgatan. Enligt äldre uppteckningar kallades den Kungshögen, men de sista resterna schaktades troligen bort redan på 1600-talet. Inte långt härifrån låg gården Thorsugle, belagd i skrift från 1376 till 1440.
På platsen finns omkring sju oregelbundna bildningar som vid första anblick påminner om stensättningar men bedöms vara naturliga. De är övertorvade och omges i kanterna av äldre grustäkter. Marken är bevuxen med enbuskar och lövträd. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga.
Området rymmer omkring åtta oregelbundna, övertorvade bildningar med enstaka stenar i ytan. Den största är påfallande fornlämningslik och kan mycket väl vara en verklig stensättning; en något ljusare grässvål antyder att en stenpackning döljer sig under torven. De övriga är svårare att bedöma.
Härden består av en packning eldpåverkade och delvis skörbrända stenar, och under den låg ett lager av sot och kol. Centralt påträffades brända ben samt obrända tänder från nötkreatur. Kol från härden daterades till omkring 100 f.Kr.–70 e.Kr. Anläggningen framkom vid en arkeologisk utredning 2018, då dess södra halva undersöktes och togs bort.
Högen är övertorvad med enstaka stenar i ytan och har en källargrop i mitten och mot norr. Den är bevuxen med tre tallar och en buske. Omkring 20 meter nordväst ligger en husgrund efter den person som gett Amerikabacken dess namn, och alldeles intill åt väster och söder finns ett par möjliga stensättningar.
Runstenen är av gråsten, cirka 1,9 meter hög och 2,25 meter bred, och står drygt tjugo meter sydväst om en vägkant. Ristningen är avslagen och större delen av den nordöstra kanten saknas. Stenen står omedelbart nordväst om ett flyttblock som mäter ungefär 2,5 meter. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Stensättningen är rund och omkring 5,5 meter i diameter, övertorvad med enstaka synliga stenar i ytan. Den västra kanten har odlats bort. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga eller inaktuella.
På blockets plana ovansida finns en hällristning bestående av 136 skålgropar och en ränna. Skålgroparna är 3–7 centimeter i diameter och upp till några centimeter djupa. Rännan är omkring 5 centimeter lång och binder samman två av groparna.
Vid en besiktning på platsen 1980 gick det inte att återfinna några stensättningsliknande lämningar. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga, felaktiga eller inaktuella.
Bron är en stenvalvsbro i nord–sydlig riktning, ungefär fem meter bred och belagd med gatsten. På brons västra sida sitter en stentavla med inskriften ”P.J VLIN A Q 1759”. Räcket är av enkelt gjutjärn. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Vid en arkeologisk utredning 2008 framkom här en husgrundsterrass, en hög, tre stensättningar, två stensträngar samt boplatslämningar som stolphål, härd och mörkfärgningar. Terrassen är omkring 23 meter lång med stensatt gavel och kant mot öster, och den ovala högen mäter cirka 10 meter. Ungefär 25 meter väster om området ligger en rest sten, numera omkullfallen.
Gravfältet har bestått av åtta högar, av vilka fyra undersöktes 1913 och delvis visade sig skadade. Tre av dem innehöll brandlager med keramik, brända ben och järnfragment, och i en fanns spelbrickor av ben, medan den fjärde rymde ett skelett i en träkammare. Enligt uppgift ska ytterligare ett skelett och en järnkniv ha påträffats i en hög före undersökningen.
Minnesstenen är av gråsten, ungefär 1,5 meter hög, med flatsidan vänd mot väster. På den läses inskriften: ”ÅR 1921–1922 OMBYGGDES DENNA VÄG SÅSOM NÖDHJÄLPSARBETE AV SÖDRA SVERIGES STATSARBETEN”. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På platsen har det funnits stensättningar och skålgropsförekomster, vilka nu är undersökta och borttagna. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga eller inaktuella.
Husgrunden framträder som rester av en stenkonstruktion täckt av kol, sot och skörbränd sten, med möjliga syllstensrader i väster och norr. Centralt ligger två större block ungefär 0,7 meter från varandra, och mellan dem finns en packning av stora stenar som troligen är resterna av en härd eller ugn. Blocken är tydligt eldpåverkade med sprickor på de inåtvända ytorna.
Bildningen är övertorvad och drygt en meter hög, med några längre stenar och ett flertal mindre synliga i ytan. I dess södra och nordvästra delar finns inskärningar, och den är bevuxen med nyponbuskar. Den bedöms vara en naturbildning, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Bron är byggd av väl huggna granitblock och mäter omkring 15 meter i längd och 20 meter i bredd. Årtalet 1899 är inhugget åt både nordväst och sydöst. Räcket utgörs av en balustrad i huggen sten, och i vart och ett av brons hörn står en lykta av gjutjärn.
Vid en arkeologisk undersökning 2006 togs området bort, och ett tiotal anläggningar framkom, bland dem fyra rester av gravkonstruktioner, en härd och en härdgrop. Gravarna, som troligen varit runda stensättningar, hade skadats vid schaktning i äldre tid, och gravgömmorna utgjordes av ben- och brandgropar. Bland fynden fanns glasflusspärlor, ett sandstensbryne, tre båtnitar och enstaka keramik.
Inom området ligger två parallella terrasser, båda omkring 0,4 meter höga med en plan yta. De är delvis stenröjda och täcks av ett skärvstenslager som kol-14-daterats till 1200–1290 e.Kr. Vid sökschaktning 2018 påträffades intill terrasserna tre härdar, av vilka en daterats till 1220–1290 e.Kr.
På en yta av omkring 70 gånger 60 meter ligger ett gravfält med 25 fornlämningar: en hög, 22 runda stensättningar och två skärvstenshögar. Stensättningarna är övertorvade, några med enstaka stenar i ytan och skador i kanterna. Den ena skärvstenshögen är rund och cirka 10 meter i diameter med skörbränd sten i ytan, medan den andra är avlång och delvis bortschaktad där en stig nu går fram.
Denna registrering har utgått eftersom den avser samma lämning som en annan post och alltså är en dubbelregistrering.
Boplatsen består av fem härdar, fjorton stolphål och tre kulturlager. Minst fyra av stolphålen hade stenskoning, medan tre andra visade spår av brända stolpar. Ett stolphål kol-14-daterades till omkring 1030–1220 e.Kr., alltså tidig medeltid. Lämningarna påträffades vid en arkeologisk förundersökning 2015.
Här står en rest sten av gråsten, ungefär en meter hög med något elliptiskt tvärsnitt, upprest vid undersökning i anslutning till en brandgrav. Omkring 15 meter norrut ligger fyndplatsen för en armring av brons, som 1946 påträffades tillsammans med brända ben vid grävning för ett äppelträd. Enligt uppgift ska en kalkstensplatta med skålgrop ha legat ett par meter från ringen.
Fragmentet utgör överdelen av en större runsten, med runskriften vänd mot söder och en runhöjd på 5–10 centimeter. Ristsidan lutar något mot norr. I samband med ett vägarbete flyttades stenen den 14 juni 1966 till Upplandsmuseet och förvaras numera i ett magasin i Vattholma. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Området har tidigare rymt fornlämningsliknande bildningar. Vid besiktningen 1980 var marken utslätad och utjämnad och täckt av en välklippt gräsmatta. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga eller inaktuella.
Vid schaktningsövervakning påträffades här en boplats bestående av sju stolphål och två lager. Två kol-14-dateringar hamnar inom intervallet 1400–900 f.Kr. Lämningarna överlagrades av kulturlager från medeltid och tidigmodern tid som hör till Uppsalas stadsbebyggelse, och de fortsätter med största sannolikhet utanför det smala schaktet.
Inom området finns tre ryggade åkrar som ligger intill och parallellt med varandra. Den västra är omkring 30 meter lång och har i sin norra del ett stort block, medan de övriga är cirka 12 meter långa. Åkerryggarna omges av dräneringsrännor. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.