Upptäck Trelleborg till fots: 85 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
1. Maglarps nya kyrka
Kyrka
Maglarps nya kyrka, invigd 1909 och riven 2007, var en kyrkobyggnad i Maglarps socken. Den tillhörde Hammarlövs församling i Lunds stift. Kyrkan byggdes av rött tegel 1907–1908 och invigdes 1909. Den blev då församlingens huvudkyrka istället för den äldre Maglarps kyrka, och hade denna roll fram till 1971, då den äldre Maglarps kyrka ånyo blev huvudkyrka. Maglarps nya kyrka stängdes 1976 på grund av allvarliga problem med byggnaden, och efter några decenniers diskussioner och rättslig process revs kyrkan 2007.
Källa: Wikidata/Wikipedia
2. Axel Ebbes Konsthall
museum
Axel Ebbes Konsthall är ett konstnärsmuseum i Trelleborg. Konsthallen ingår i Trelleborgs Museer. Axel Ebbe skänkte sitt livsverk, skulpturer och bildkonst, till Trelleborgs stad 1933. En konsthall, bekostad av Trelleborgs stads sparbank byggdes år 1935. Konsthallen ritades av dåvarande stadsarkitekten i Malmö Carl-Axel Stoltz. Den invigdes högtidligt i närvaro av kronprinsparet. Samtidigt invigdes skulpturen Sjöormen på Stortorget i Trelleborg. Institutionen är unik på så sätt att det är en konsthall dedikerad till en särskild person, jämfört med till exempel Malmö konsthall eller Liljevalchs i Stockholm, men inte heller baserad på konstnärens egen bostad, såsom Milesgården eller Carl Larsson-gården. Konsthallen skulle likna Ebbes egen ateljé med gröna växter och mycket ljus. "Ett önskemål från oss vore, om detta kunde ordnas så, att den ev. byggnaden kunde i någon mån påminna om den miljö, i vilken konstverken tillkommit bland blommor och grönt, som gåve ett ljusare och gladare intryck än de vanliga museala gravkamrarna" citat från gåvobrevet till Trelleborgs stad. I originalutförande hade konsthallen ett glastak, med vattenelement och mycket växtlighet för att påminna om den vinterträdgård som också fungerade som Ebbes Ateljé i Villa Klythia. På grund av svårigheter med att kontrollera atmosfären kring gipsskulpturerna, och läckage i taket, har dessa detaljerna bortprioriterats (jämför bilder nedan).
Källa: Wikidata/Wikipedia
3. Böst
Konst & staty
Böst är en fontän i brons av Fred Åberg i Trelleborg. Skulpturen står sedan 1996 på gågatan mitt i staden, vid korsningen Algatan/Corfitz Beck-Friisgatan. Böst är ett dialektord i Skåne och södra Småland, som uttalas med långt ö. Det betyder elak, ond, stygg, vild, och används i första hand för att beteckna negativa egenskaper hos väder samt hos människor och djur. Uttrycket "böst vär" betyder ungefär "skitväder" på modern svenska och var ett vanligt uttryck i den sydskånska dialekten under 1900-talet. Ordet böst kommer troligen från tyska böse. Böst är ett konstverk i realistisk stil och avbildar sex par flickben i högklackade skor tätt samman under en paraplyborg. Benen, som är modellerade efter konstnärens hustru Margareta och dottern Hanna Åberg, sångerska och låtskrivare, står mitt på gatan under strilande vatten. Mellan två paraplyer sträcks försiktigt ut en hand för att känna efter om regnet ska upphöra. Böst är den första av fem offentliga utsmyckningar av Malmöskulptören Fred Åberg i Trelleborg. Två andra skulpturer, - Nu badar vi (2000) och Nästan Halvvägs (2005) - står också i stadens centrum, och en - Sittande flicka (2004) - finns på Trelleborgs lasarett. Ko (2006) finns på Skegrie nya skola. Fontänen har blivit ett folkkärt inslag i stadsbilden, och kommunen använder den också som ett kännemärke för staden
Källa: Wikidata/Wikipedia
4. Gislövs kyrka
Kyrka
Gislövs kyrka är en kyrkobyggnad i Gislöv på Söderslätt i Skåne. Den tillhör Dalköpinge församling i Lunds stift.
Källa: Wikidata/Wikipedia
5. Gylle kyrka
Kyrka
Gylle kyrka är en kyrkobyggnad i Gylle på Söderslätt i Skåne. Den tillhör Dalköpinge församling i Lunds stift. Kyrkan stammar från medeltiden, men har byggts om mycket. År 1875 byggdes långhuset ut österut och man byggde ett nytt kor, något som förändrade kyrka markant. Altaruppsats och predikstol är från 1500-talet. Altauppsatsen dateras till cirka 1580 medan predikstolen har något yngre datering. En dyrbar ljuskrona för kyrkan skänktes till dåvarande Gylle församling år 1852 av dess kyrkvärd Anders Larsson i Gylle. Den användes första gången på juldagen 1852 till Ottesången.
Källa: Wikidata/Wikipedia
6. Hammarlövs kyrka
Kyrka
Hammarlövs kyrka är en kyrkobyggnad i Hammarlöv. Den tillhör Hammarlövs församling i Lunds stift.
Källa: Wikidata/Wikipedia
7. Kyrkoköpinge kyrka
Kyrka
Kyrkoköpinge kyrka är en kyrkobyggnad på en höjd i byn Kyrkoköpinge vid vägen mellan Trelleborg och Gylle. Den tillhör Dalköpinge församling i Lunds stift. Före 2002 tillhörde kyrkan Kyrkoköpinge församling.
Källa: Wikidata/Wikipedia
8. Maglarps kyrka
Kyrka
Maglarps kyrka, (även benämnd Maglarps gamla kyrka), är en kyrkobyggnad i Maglarp som tillhör Hammarlövs församling i Lunds stift. Kyrkans äldsta delar är från 1200-talet och var i bruk fram till 1909 då Maglarps nya kyrka invigdes. Kyrkan återinvigdes 1971 och återtog rollen som församlingskyrka när Maglarps nya kyrka togs ur bruk 1976 och revs 2007.
Källa: Wikidata/Wikipedia
9. Sankt Nicolai kyrka
Kyrka
Sankt Nicolai kyrka, kyrkobyggnad i centrala Trelleborg. Den är församlingskyrka i Trelleborgs församling i Lunds stift. Kyrkan är vigd åt Sankt Nicolaus, sjömännens helgon.
Källa: Wikidata/Wikipedia
10. Skegrie kyrka
Kyrka
Skegrie kyrka är en kyrkobyggnad i Skegrie ungefär 8 kilometer nordväst om Trelleborg. Den tillhör Hammarlövs församling i Lunds stift.
Källa: Wikidata/Wikipedia
11. Stavsten
Konst & staty
Stavsten är en plats i Maglarps socken, på Stavstensudde vid den skånska sydkusten cirka fem kilometer väster om centrala Trelleborg, öster om Kämpinge. På platsen finns ett monument, rest till minne av Karl XII:s landstigning 1715. Detta består av tre resta stenar. Den äldsta är 1,5 meter högt. Den andra restes av Carl Adlerfelt 1768 och är 1,8 meter hög. Den tredje restes 1912 av Trelleborgs fosterländska ungdomsförening och är 0,5 meter hög. De två äldsta stenarna är klassade som fornlämningar. Strax väster om udden finns en småort som heter Tivolihusen och ibland kallas Stavsten. Det skall inte förväxlas med det nyare villaområde norr om udden och Kurland, som kallas Stavstensudde. I sin handskrivna berättelse omtalar antikvarien Nils Gustaf Bruzelius vid besök på platsen under mitten av 1800-talet följande: Nils Gustaf Bruzelius uppgift om att det första kungen, med fyra man i följe, skulle ha gjort den kalla vintermorgonen den 13 december 1715, var att resa en stor sten är inte sann. Den ingår i ett flertal legender som är förknippade med platsen. Stenen Stafsten, som stod på Maglarps bys sjömarker, omtalas redan av en präst år 1624: ”Nedan for byen ved Stranden staar en Steen och høy er den, och firekantig heder Stausteen, er it Sømed (sjömärke), er slett forvden Bogstavve”. Angående Karl XII:s landstigning författade A. Nordberg en skrift 1740, alltså relativt nära i tid själva händelsen. Kungen hade flytt från det belägrade Stralsund ombord på ”Valfisken”, ett litet segelskepp. Man tog sikte på Ystad men kom ut i ett fruktansvärt snöyrväder. Klockan tolv på natten blåste det upp östlig vind vilket drev skeppet in mot Trelleborg: Karl XII gick alltså tillsammans med fyra man tidigt på morgonen i snöblåst rakt genom samhället Trelleborg. Öster om bebyggelsen ska han ha upphunnits av prästdrängen i Östra Torp som varit inne för att mala julmjöl. Kungen fick skjuts till Anderslövs gästgivaregård. Som tack fick både drängen och hans husbonde snart därefter tio tunnor korn årligen och drängen dessutom en egen bondgård. När Carl Linné passerade platsen 20 juli 1749 skrev han: Linné beslöt att med utgångspunkt från själva stenen göra en inmätning av avståndet till Östersjöns strandkant för att man i framtiden skulle kunna använda sig av resultatet för att bedöma vattenytans nivåsvängningar. Avståndet var 357 ¾ aln det vill säga ca 215 meter. I dag är samma avstånd ca 150 meter. Förändringen beror dock inte enbart på vattenytans förändring utan också av kraftig vattenerosion av stranden. Linné förutsatte detta och markerade också det dåtida vattenståndet i förhållande till två klippor eller stenar i vattnet. Dessa är tyvärr inte längre kvar. Det nuvarande monumentet bär följande inskription: 1912 restaurerade Trelleborgs fosterländska ungdomsförening monumentet och lät då också inhägna det med stenpelare och järnkedjor.
Källa: Wikidata/Wikipedia
12. Västra Tommarps kyrka
Kyrka
Västra Tommarps kyrka är en kyrkobyggnad i Västra Tommarp cirka 4 km nordväst om Trelleborgs centrum. Den tillhör Hammarlövs församling i Lunds stift.
Källa: Wikidata/Wikipedia
13. Västra Vemmerlövs kyrka
Kyrka
Västra Vemmerlövs kyrka är en kyrkobyggnad i Västra Vemmerlöv. Den tillhör Hammarlövs församling i Lunds stift. Den hörde tidigare till Västra Vemmerlövs församling.
Källa: Wikidata/Wikipedia
14. Dalköpinge kyrka
Kyrka
Dalköpinge kyrka är en kyrkobyggnad i Dalköpinge. Den tillhör Dalköpinge församling i Lunds stift.
Källa: Wikidata/Wikipedia
15. Trelleborgs museum
museum
Trelleborgs museum är ett kulturhistoriskt stadsmuseum i Trelleborg. Museet är beläget invid Stortorget, mitt i Trelleborgs centrum. Hit flyttade museet 2010 efter att tidigare (sedan 1934) ha funnits i Trelleborgs lasaretts gamla lokaler i östra delarna av Trelleborg. Den nuvarande byggnaden inrymde tidigare tingshuset för Trelleborgs tingsrätt. Byggnaden som ritats av Fritz Jaenecke invigdes 1972. Trelleborgs Museum ingår i Trelleborgs museer som i övrigt består av Axel Ebbes Konsthall, Trelleborgen och Borgquistska hattmuseet. Museet har sitt ursprung i de fornminnessamlingar som stadsträdgårdsmästaren och arbetschefen Axel Andersson började bygga upp 1896. På museet visas både Söderslätts och stadens historia och olika tillfälliga utställningar, varav mycket konst och konsthantverk. Museet lyfter i sina permanenta utställningar fram Söderslätts forntid men också Trelleborgs historia från medeltid fram i modern tid. Här visas bland annat de unika stenåldersfynden från boplatserna vid Skateholmsboplatsen från 5250–4900 f.Kr. På museet finns också en biograf som visar äldre och nyare filmer nonstop.
Källa: Wikidata/Wikipedia
16. Trelleborgs kassunfyr
Torn
fyr utanför Trelleborg
Källa: Wikidata/Wikipedia
17. Trelleborgs hamnfyr
Torn
fyr i Trelleborgs hamn
Källa: Wikidata/Wikipedia
18. Dalköpinge 3:1
Kyrka
kyrka/kapell i Skåne
Källa: Wikidata/Wikipedia
19. Svenstorps herrgård
Slott
borg i Skåne (Trelleborg 11:1)
Källa: Wikidata/Wikipedia
20. Invalidmonumentet
Sevärdhet
Invalidmonumentet är ett krigsmonument på Norra Kyrkogården i Trelleborg, skapat av Axel Ebbe och invigt 1926.
Källa: Wikidata/Wikipedia
21. Västra Tommarp 18:1
Sevärdhet
minnesmärke i Skåne
Källa: Wikidata/Wikipedia
22. Skåre fyr
Torn
en fyr i Trelleborgs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
23. Västra piren
Torn
en fyr i Trelleborg
Källa: Wikidata/Wikipedia
24. Östra piren
Torn
en fyr i Trelleborg
Källa: Wikidata/Wikipedia
25. Trelleborgsrännan nedre
Torn
en ensfyr i Trelleborg
Källa: Wikidata/Wikipedia
26. Trelleborgsrännan övre
Torn
en ensfyr i Trelleborg
Källa: Wikidata/Wikipedia
27. Kapell Västra kyrkogården i Trelleborg
Kyrka
Trelleborg
Källa: Wikidata/Wikipedia
28. Skåre Fiskemuseum
museum
bevara kunskapen om det hårda arbete som utgjorde grunden för fiskeläget
Källa: Wikidata/Wikipedia
29. Östervångsparken
Naturreservat
Östervångsparken i Trelleborg byggdes under 1930-talet och invigdes 1938. Det är stadens största park och omges av den Norra Kyrkogården, Vångavallen och Söderslättshallen. En cirkulär gräsyta bildar centrum av parken, från vilken tre armar utgår. Det finns en lekplats som renoverades i början på 2000-talet.
Källa: Wikidata/Wikipedia
30. Gestalt i storm
Konst & staty
Gestalt i storm är en bronsskulptur av Bror Marklund, som han skapade mellan 1960 och 1964. Skulpturen återfinns i Trelleborg.
Källa: Wikidata/Wikipedia
31. Trelleborgs Telekabel nedre
Torn
en ensfyr i Trelleborg
Källa: Wikidata/Wikipedia
32. Trelleborgs Telekabel övre
Torn
en ensfyr i Trelleborg
Källa: Wikidata/Wikipedia
33. Trelleborgs järnvägsstation
Borgruin1898–1898
Trelleborgs järnvägsstation uppfördes 1898 efter ritningar av arkitektkontoret Lindvall & Boklund i Malmö. Stationen togs ur bruk under 1970-talet och används i dag som kontor, medan banhallen rymmer ett tågmuseum. Uppgifterna kommer från länsstyrelsen i Skånes beslut 2003 om att häva byggnadsminnesförklaringen.
Trelleborgs gamla rådhus från 1867 är uppfört i två våningar av rött tegel med detaljer i gult tegel och ett sadeltak av tegel. Entrén ligger i mittpartiet, som kröns av en fronton med urverk, och i portalen är stadsvapnet och Skånes vapen avbildade i natursten. Interiören är helt ombyggd för kontorsbruk.
Den första tegelkyrkan uppfördes i början eller mitten av 1200-talet med långhus och ett rakt avslutat kor. Under 1300- och 1400-talen tillkom vapenhus, sakristia och flera sidokapell, gavlarna fick gotiska trappgavlar och långhuset valvslogs och försågs med kalkmålningar. Kyrktornet rasade 1617 och ersattes av ett nytt torn i väster med renässansgavlar, delvis byggt av återanvänt tegel från en närbelägen klosterkyrka. Under 1600-talet tillkom altaruppsats, predikstol och det Ehrenbuschska gravkapellet, och en kraftig ombyggnad gjordes 1881–1883.
När den äldre kyrkogården blev för liten invigdes 1906 en ny i norra delen av staden, och vid en biskopsvisitation 1927 påtalades behovet av ett gravkapell. Efter markförvärv i slutet av 1920-talet beslutade kyrkofullmäktige 1936 att i stället bygga ett kombinerat kapellkrematorium, senare kallat Norra kapellet. Byggnaden uppfördes 1937 efter ritningar av arkitekten Olander Gröffell och invigdes i november samma år av biskop Rodhe. Gröffell, född i Höör 1866, ritade bland annat även Tyska kyrkan i Malmö.
I de centrala och norra delarna av utredningsområdet ligger en boplats med gropar, härdar, stolphål och ett mynt, och lämningarna fortsätter sannolikt norrut. Vid en arkeologisk förundersökning våren 2025 påträffades 127 objekt, däribland arton gropar, två härdar, ett lager med minst två brunnar och 104 stolphål, av vilka minst två stolphus kunde urskiljas. Bevarade boplatslämningar fanns inom en drygt 5 100 kvadratmeter stor yta. Merparten dateras till sen vikingatid och tidig medeltid, med enstaka dateringar till förromersk järnålder och hög- eller senmedeltid.
Vid jordbruksarbete 1933 stötte lantbrukaren B Larsson på två skelett, varefter platsen undersöktes av F Hansen från Lund. Tre gravar kom fram: i grav 1 låg en vuxen individ, och omkring 0,3 meter under den framträdde grav 2 med ett skelett och en järnkniv. Något västerut fanns grav 3, likaså med ett skelett. Fynden förvaras vid SHM under inventarienummer 20543.
Under en arkeologisk undersökning av en boplats påträffades 2009 denna flatmarksgrav med stenpackning. I den vilade kvarlevorna av två personer tillsammans med en flintdolk och två bennålar. Graven daterades till senneolitikum och är numera undersökt och borttagen.
Här undersöktes och togs bort en boplats med sex gropar, ett gropsystem och en härd, där en smälta av kopparlegering, möjligen brons, låg i matjorden intill. Längre västerut fanns ytterligare en grop och söderut två gropar på en höjd, i anslutning till vilka en spånkniv hittades. En förundersökning gav dessutom fyra gropar, tre härdar, en kokgrop och ett stolphål. Kol-14-analyser pekar på dels tidigneolitikum, dels yngre bronsålder.
Inom detta boplatsområde, numera undersökt och borttaget, framkom omkring 80 anläggningar i form av gropar, stolphål och härdar. Fynden var få och utgjordes av enstaka bitar keramik, ben och slagen flinta.
Våren 1898 kom två flintyxor fram vid jordbruksarbete strax norr om Villa Flora. Den ena var en båtformig yxa med skaftholk, 17,2 centimeter lång, den andra en delvis slipad yxa med borrat hål, 13 centimeter lång. Yxorna förvaras vid LUHM under s 20622 a-b. Några år senare påträffades på samma plats ett människoskelett, dock utan tillhörande fornfynd.
Minnesstenen är omkring 1,25 meter hög, en meter bred nedtill och smalnar av uppåt. På den gropiga och ojämna västra sidan står den huggna texten: DENNA PARKDEL ANLADES 1926.
Inför planerad villabebyggelse grävdes sex provschakt inom ett cirka 50 000 kvadratmeter stort område i flack moränmark. Varken fornlämningar eller fornfynd kom fram vid undersökningen.
Under jordbruksarbete på 1930-talet samlade Harry Nilsson ihop en rad flintföremål på gårdens ägor, till största delen väster om gården. Samlingen omfattar en tunnbladig flintyxa, två flintdolkar, två flintmejslar, eggpartier till två slipade yxor, fyra skrapor och två knivar, allt av flinta.
Enligt en uppgift från B Gunnarsson i Trelleborg ska man vid grävning för en källare eller dränering, troligen på 1930-talet, ha stött på ett skelett med kranium och benrester. Fyndet täcktes genast över igen, och det är oklart om det verkligen rör sig om en flatmarksgrav.
Från 1870-talet fram till mitten av 1950-talet påträffades ett trettiotal skelettgravar här vid grustäkt. O Rydbeck undersökte 1916 en grav med skelettet av en trolig ung kvinna, och öster om platsen ska ett järnsvärd och en järnkniv ha framkommit. Vid grävningar 1930 fann Forssander och Andersson gravar med bland annat järnkniv, eldstål, glaspärlor och ett skifferhänge under stenpackning. År 1953 undersökte M Pettersson två gravar, varav en gav en nyckel av vikingatida typ.
Vid sökschaktning under en arkeologisk utredning 2023 påträffades tre boplatsgropar: en rund med 0,4 meters diameter, en oval och en oregelbunden. Fyllningarna innehöll sot, träkol och mindre stenar. Två av groparna avgränsades inte.
Museet rymmer samlingar av förhistoriska föremål, däribland O Christofferssons och Otto Anderssons samlingar. Utanför byggnadens södra sida står flera väghållningsstenar uppställda.
Denna granitsten, krönt av en uppåtblickande bronsörn, restes till minne av krigsmän som på hemväg ur fångenskap fann sin grav här 1915–1918. En bronstavla på norra sidan bär namnen på 119 personer från Ryssland, Turkiet, Tyskland och Österrike-Ungern, och den södra sidan bär orden: LÄNGTAN ÄR DERAS ARVEDEL. Stenen står på en högliknande jordkulle nådd via en trappa och omges av tjugo stenpelare förbundna med järnlänk.
Vid en särskild utredning 2012 påträffades bevarade lämningar i form av gropar, stolphål och härdar, numera undersökta och borttagna. En stor del av groparna låg kring en numera torrlagd bäck och kan möjligen ha varit brunnar. Bland fynden fanns slagen flinta och en knacksten.
Boplatsområdet omfattar tre ovala boplatsgropar och ett tjugotal övriga lämningar i form av stolphål samt två fyndförande kulturlager på cirka 20 och 30 meter. Vid metalldetektering av matjorden togs bland annat två förhistoriska föremål tillvara: ett bit- eller klippsilver och ett viktlod av järn från vikingatid, samt ett silvermynt från 1600-talet.
Vid sökschaktning under en arkeologisk utredning 2023 påträffades en gles ansamling av stora stenar med ungefär 1,2 meters diameter. Mellan stenarna låg en svagt kulturpåverkad lera. Ansamlingen avgränsades inte.
Minnesstenen av slipad marmor är 3,1 meter hög och krönt med en marmorkula. Under en rödakorssymbol i ett solemblem på den östsydöstra sidan står en tysk inskription där det tyska folket 1926 tackar det svenska för dess medmänskliga gärningar. Stenen vilar på ett postament av slipad granit i en rund plantering kantad med huggen sten.
Här finns sex gropar av varierande storlek mellan 0,7 och 1,1 meter, vilka sannolikt utgör spår av en bo- eller aktivitetsplats. Strax öster om dem ligger en grop, undersökt och borttagen, som kan ha varit en lagerrest.
På denna numera undersökta och bortodlade stenåldersboplats har markägaren Arthur Andersson under ett halvsekel plockat upp en mängd flintföremål, bland dem ett trettiotal ämnen till flintyxor i sluttningarna vid en dödisgrop. Han iakttog också flera nu utplöjda härdgropar av stenar och aska i nord-sydlig riktning. Vid jordbruksarbete fann han dessutom en krossad urna med brända ben.
Vallen är övertorvad och ojämn med talrika stenar i ytan. Strax nordost om dess mittdel ligger en stensamling upp till 0,5 meter hög, och i den sydöstra delen har en militär anläggning uppförts i sen tid. Marken norr om vallen ligger högre än markytan söder om den, och vallen bedöms inte ha uppstått genom odling.
Vid en arkeologisk förundersökning 2018 framkom detta boplatsområde med nio gropar, varav ett gropsystem, fyra stolphål, en härd, tre kokgropar, en ränna och sju lager. Bland fynden fanns keramik, slagen flinta med en knacksten samt djurben. Kol-14-analyser och keramiken daterar boplatsen till yngre bronsålder eller äldre järnålder.
Marknamn på äldre lantmäterikartor, höga fosfatvärden och fynd av medeltida keramik pekar på att den medeltida byn V Köpinge låg kring vattentornet i Ö Vång. Byn nämns i ett brev från 1303, där den bestått av minst fyra gårdar, medan ett belägg från 1476 antyder att den då låg öde. En schaktgrävning i områdets västra del gav inga byrelaterade fynd, men en härd av äldre datum registrerades i schaktets botten.
Omkring 1975 fann Arthur Andersson från Nytorp en järnyxa vid jordbruksarbete i sluttande moränmark. Yxan har utsvängd egg men är avbruten och delvis kraftigt förrostad. Den förvaras av Arthur Andersson, Nytorp i Gylle socken.
Boplatsområdet, orienterat i sydväst-nordost, består av 17 boplatsgropar och ett trettiotal övriga lämningar, däribland tolv stolphål, två kulturlager och tretton diken eller rännor. Vid metalldetektering av matjorden togs tre medeltida föremål av kopparlegering tillvara: en sölja, ett bältesbeslag och ett knivslidesbeslag.
I nordsluttande åkermark påträffades våren 1985 flintskrapor, flintavslag och flintavfall i den vårsådda markytan. Fynden antyder en stenåldersboplats, men dess utsträckning är oklar.
Gränsstenen av granit är 1,65 meter hög. På den slipade sidan mot sydväst står under Trelleborgs stadsvapen texten TRELLEBORGS STADS GRÄNS mot V TOMARP tillsammans med bilden av ett segelfartyg. Stenen står direkt i marken, 3,7 kilometer från Stortorget.
Vid en arkeologisk utredning 2009 påträffades här ett stolphål och fem gropar, samt ytterligare en grop sydväst därom. Området ligger nordväst om boplatsen Trelleborg 39 och kan utgöra en yttre del av den. Inga fynd gjordes.
Inom det medeltida stadsområdet har en rad undersökningar och fynd gjorts, bland annat stenanläggningar, kulturlager, brunnar, härdar och skelett från franciskanerklostrets kyrkogård. Av den medeltida bebyggelsen står i dag endast delar av S:t Nicolaikyrkan kvar. En undersökning i kvarteret Kråkvinkeln, där polishuset ligger, gav flätverksstaket, byggnader, brunnar och gropar. I SHM:s samlingar finns skilda Trelleborgsfynd, däribland 241 silvermynt från 1600-talet och flera flintföremål.
Vid en arkeologisk utredning 2007 påträffades boplatslämningar med 24 stolphål, tolv gropar och fem härdar, där stolphålen var koncentrerade till den södra delen. Ytligt i en av groparna framkom keramikskärvor ornerade med kamstämpel. Boplatsen dateras till neolitikum.
Otto Andersson från Trelleborg har inom detta område samlat omkring 4000 flintavslag och en rad föremål, däribland ett fyrtiotal skivyxor och en yxa av Lihulttyp. Vid en undersökning 1977 av UV Syd inför villabebyggelse togs sju sökschakt upp, och kulturlager fanns i minst två svackor under matjorden. Åtta härdar och fynd som avslag, en tvärpil och ett fragment av en spetsnackig yxa framkom. Boplatsen dateras till tidigneolitikum.
Vid grävning för en ledning 1951 kom ett människoskelett fram, vilket undersöktes av Arbman. Skelettet var tämligen väl bevarat, låg på omkring 120 centimeters djup och var orienterat i väst-östlig riktning.
Vid metalldetektering av matjorden inför en arkeologisk sökschaktning hittades ett fragment av en fibula i kopparlegering. Fragmentet omfattar foten med nålhållaren och dateras till yngre romersk järnålder eller folkvandringstid.
Denna gränssten av granit är 1,21 meter hög och avrundad upptill. På den slipade sidan mot sydväst står under Trelleborgs stadsvapen texten TRELLEBORGS STADS GRÄNS mot V VEMMERLÖV tillsammans med bilden av en stubbamölla. Stenen står direkt i marken, 2,5 kilometer från Stortorget.
Minnesstenen av gråsten är 1,4 meter hög och smalnar av uppåt. På den flata sidan mot sydost står den huggna texten: PARKEN ANLAGD 1896, KONUNG OSCAR II PLANTERADE EKEN 10/5 1899. Den planterade eken växer en meter nordost om stenen.
O Lydbeck undersökte 1916 denna hög delvis och fann under ett stenröse resterna av en träkista med ett bronssvärd, en skinnslida och delar av ylletyg. Intill låg en grav med brända ben, en bronsfibula och en kniv. Vid L Hallberts undersökning 1953 framkom en säker och en förmodad sekundärgrav med bland annat en bronsdolk, en bronsfibula och en flintdolk använd som eldslagningssten. Högen restaurerades 1944 av C-A Althin.
Vid en arkeologisk utredning 2007 påträffades boplatslämningar med ett fyrtiotal stolphål, fyra gropar och tre härdar, numera undersökta och borttagna. Bland fynden fanns en nitskalle av järn och en keramikskärva. Lämningarna dateras till förhistorisk tid.
Marknamn på äldre lantmäterikartor, höga fosfatvärden och fynd av medeltida keramik pekar på att byn V Köpinge legat kring vattentornet i Ö Vång. I ett brev från 1303 bestod byn av minst fyra gårdar, medan ett belägg från 1476 antyder att den då låg öde. En schaktgrävning i västra delen gav inga byrelaterade fynd, men en härd av äldre datum registrerades i schaktets botten.
Av franciskanerklostrets kyrka återstår murar och golv av tegel och natursten, med en gravhäll i den norra delen och en halv gravhäll i den sydöstra. Enligt upplysningsskylten grundades klostret 1267, övergavs 1532 och revs 1616, varefter ruinen restaurerades 1932. O Rydbeck undersökte kyrkoruinen och fann skelett.
Boplatsområdet rymmer gropar, stolphål, härdar, brunnar och kulturlager med fynd av keramik, bränd lera, flinta och djurben. I den norra delen fanns depositioner av djurben i två stolprader som omgärdade ett mindre våtmarksområde. Stolpraderna daterades till mellanneolitisk tid, medan brunnarna hör hemma mellan bronsålderns period IV och förromersk järnålder.
Samlingen omfattar ett femtiotal föremål av flinta och sten, däribland kärnyxor, en skivyxa, tjocknackiga yxor, en håleggad yxa, skäror med förarbeten, skrapor, knack- och slipstenar samt spån och avslag. Kronologiskt sträcker sig fynden från mesolitikum till senneolitikum, med inslag från äldre bronsålder och möjligen järnålder. De har samlats in över hela gårdens ägor, framför allt av den nuvarande ägarens far, på gården Ståstorp nr 7.
Vid en särskild utredning 2003 påträffades 21 anläggningar, varav elva stolphål, åtta gropar och två härdar. Bland fynden fanns flintskrapor, avslag och avfall samt cirka 2,5 kilo keramik. En anläggning som misstänktes vara en skadad urnegrav visade sig vid undersökning vara ett djupt, kraftigt stenskott stolphål under ett tjockt matjordslager.
År 1887 kom en flintyxa fram på stort djup vid grundgrävning i flack moränmark. Yxan är tjocknackig, 11,5 centimeter lång och av gråbrun flinta. Den förvaras vid LUHM under s 14370.
Vid en arkeologisk utredning 2007 påträffades boplatslämningar med fjorton gropar och två stolphål, där tre av groparna eventuellt kan ha varit grophus. Ytligt i två gropar framkom keramikskärvor som möjligen kan dateras till järnålder. Boplatsen dateras preliminärt till järnålder.
En tjocknackig yxa av grönsten har hittats på den så kallade Friheten söder om kyrkan, nära stranden på en plats som tidigare varit sjöbotten. Yxan är 12,5 centimeter lång och förvaras vid LUHM under s 14372. Fyndplatsen ligger i flack moränmark.