Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Upptäck Sundsvall till fots: 143 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
Bergsåkersbron är en balkbro i betong, som utgör Västra vägen mellan Granlo till Bergsåker i Sundsvall. Bron går över järnvägen Ådalsbanan och Timmervägen på Riksväg 86. Hulibäcken passerar under bron och riksvägen i en kulvert. 2007 stängdes bron för dubbelriktad trafik och trafiken på bron kom att regleras med trafikljus. Bron kommer att ersättas av en ny som ska stå klar hösten 2015 strax norr om platsen för den gamla.
Betlehemskyrkan är en kyrkobyggnad i Stenstan i centrala Sundsvall. Den tillhör Sundsvalls Missionsförsamling, som ingår i samfundet Equmeniakyrkan. Kyrkan ritades av Natanael Källander och invigdes 1916.
Bosvedjans kyrka är en före detta kyrkobyggnad i stadsdelen Bosvedjan strax norr om Sundsvalls centrum. Den var tidigare församlingskyrka i Sköns församling i Härnösands stift och avlystes vid en sista gudstjänst den 28 oktober 2023.
Brokyrkan är en kyrkobyggnad i stadsdelen Skönsberg, Sundsvall och namnet på den församling som äger och har verksamhet i denna. Församlingen Brokyrkan grundades i januari 1989 under namnet Bibelcentret, och var en avknoppning av Sundsvalls Metodistförsamling. Församlingen tog 1990 initiativet till bildandet av friskolan Kristna Skolan Oasen i Nacksta
Bydalens gravkapell (även kallad Byns gravkapell) är en kyrkobyggnad i Sköns församling på Bydalens kyrkogård vid Bydalsbäcken. Kapellet ligger i stadsdelsområdet Haga, Sundsvall alldeles söder om genomfartsleden Hulivägen och bostadsområdet Bydalen. Kapellet invigdes 1929 och är ritat av Harald Wadsjö.
Bünsowska tjärnen eller med en äldre namnform Bünsowska tjärn är en park i Sundsvall som består av en damm omgiven av pilträd. På platsen fanns tidigare en naturlig tjärn, Västra tjärn. Bünsowska tjärnen skapades 1885 genom att man ledde friskt vatten från Sidsjön till den gamla tjärnen. Bakom vattenledningen stod träpatronen Fredrik Bünsow. Lönnar planterades kring dammen 1909 och på 1930-talet planterades de stora pilar som finns runt dammen. Vid platsen låg 1756–1907 Linderbergs metallfabrik. Intill tjärnen låg också Fredrik Bünsows Bünsowska villan som förstördes i stadsbranden 1888, men då hade Bünsow sålt villan och byggt Villa Merlo. På Bünsowska villans gamla tomt byggdes senare en flickskola i rött tegel, som numera härbärgerar Kyrkans hus. Idag (2011) har Kammarrätten i Sundsvall och Hovrätten för nedre Norrland lokaler vid parken.
Dialog är en fontänskulptur i brons av skulptören Christian Partos som finns i Stadshusparken i Sundsvall. År 1996 rustades parken upp och kommunen gav Christian Partos uppdraget att utforma fontänskulpturen. Tittar man mot fontänen kan man tänka sig två ansiktsprofiler på var sida om fontänens mittpelare. 6 vattenstrålar från fontänens överdel ramar in profilerna och bildar deras hår. När fontänen roterar förändras profilerna, som om profilerna har en dialog med varandra, därav fontänens namn. Två krukor med blommor står också intill fontänen. Också de tillhör konstverket och är med handtag formade som öron tänkta att symbolisera att det alltid finns någon som hör konversationen.
Sundsvallsbron är en högbro över Sundsvallsfjärden. Den är en del av en 2 mil lång E4-motorväg som åren 2011 till 2014 uppfördes inom Projekt E4-Sundsvall. Bron är 2109 meter lång inklusive anslutningar (1420 meter mellan brons landfästen). Detta gör den till Sveriges fjärde längsta bro, näst längsta vägbro och längsta motorvägsbro (enligt dåvarande Trafikverket, som då exkluderade Öresundsförbindelsens svenska sida). Segelfri höjd är 33 meter. Bron invigdes för trafik den 18 december 2014 och har kostat cirka 1,9 miljarder kronor. Byggstart var i april 2012 då grundläggningsarbetet inleddes. Bron kortar E4:ans körsträcka kring Sundsvallsbukten (mellan brofästena) med 2,3 kilometer och minskar körtiden med minst 5 minuter — mer i rusningstrafik. Världsrekord sattes när 10 500 personer gick i världens längsta ljuståg över bron luciadagen 2014. Sundsvallsbron utsågs 2016 till bästa Europeiska brobygge i kategorin "väg- och järnvägsbroar" av European steel bridge awards. Motiveringen innefattade att bron inte dominerar fjärden men lyckas anknyta till omgivningen, samt att den byggdes på så kort tid.
EFS-kyrkan är en kyrkobyggnad i Stenstan i centrala Sundsvall. Den tillhör EFS Sundsvall.
Elimkyrkan är en kyrkobyggnad vid Nytorget i Stenstan i centrala Sundsvall. Kyrkan har hört till Sundsvalls baptistförsamling, bildad 1855. Den 2 april 2023 gick församlingen samman med Haga baptistförsamling, före detta Skönsbergs baptistförsamling, grundad 1889, och bildade församlingen Baptistkyrkan Sundsvall. Tills vidare behåller församlingen båda sina kyrkobyggnader: Elimkyrkan, byggd 1880, och Hagakyrkan, byggd 1972. Den nya församlingen är dubbelansluten till samfunden Evangeliska Frikyrkan och Equmeniakyrkan. Vid samgåendet var antalet medlemmar 360.
Fagerdalsbron är en bro, som utgör Sidsjövägens sträckning över Sidsjöbäcken mellan Södermalm och Sallyhill i Sundsvall.
Fotomuseet i Sundsvall är en del av Sundsvalls museum, skapat 1998. Det bar fram till 2006 namnet Bildens Hus. Fotomuseet bildades som ett projekt 1993 och övergick till att fungera som kunskapscentrum 1997. Den första utställningen i egna utställningshallar hölls 1998. Museet var under tolv år beläget i det femte magasinshuset i Sundsvall, på Magsinsgatan 12. I september 2010 flyttade utställningsenheten, kunskapscentrumet och kanslier med samlingar till Kulturmagasinet. Fotomuseet arbetar med kommunikativ bild, såsom historiska fotografier, fotojournalistik och dokumentärfotografi. Fotomuseet har en av Europas största samlingar av kameror. Fotomuseet har sedan 1998 producerat mer än 100 utställningar i Sundsvall, 25 i övriga Sverige och cirka 40 utomlands. Utställande fotografer har varit bland andra Mary Ellen Mark, Lennart Olson, Kent Klich, Aleksandr Rodtjenko, Lee Friedlander och Emil Heilborn.
Granlo kyrka är en kyrkobyggnad i stadsdelen Granlo i Sundsvall. Den tillhör Selångers församling i Härnösands stift.
Granloholms kyrka är en kyrkobyggnad i Granloholms centrum, Sundsvall som hör till Selångers församling i Svenska kyrkan
Gustav Adolfs kyrka är en kyrkobyggnad i nygotisk stil i Sundsvall. Den är församlingskyrka i Sundsvalls församling i Härnösands stift. Kyrkan var tidigare uppkallad efter Lovisa Ulrika, men det namnändrades till det nuvarande 1955. Kyrkan byggdes 1894, och en ombyggnad gjordes 1952. Arkitekt var Gustaf Hermansson (1864–1931) och byggmästare var Per Johan Petterson, Skövde. Kyrkans torn når 81 meters höjd.
Bronsstatyn över Gustav II Adolf, är en staty över Sundsvalls grundare, mitt på Stora torget i Sundsvall. Statyn föreställer hur kungen står med privilegiebrevet i sin vänstra hand blickande österut mot Vängåvan där staden planerades efter flytten från dess ursprungliga plats vid nuvarande Åkroken. Vid sidan av kungen står en vapensköld med Sundsvalls stadsvapen.
Hedbergska parken är en park i Stenstan, Sundsvall som pryds med körsbärsträd.
Medelpads fornminnesförening är en förening i Sundsvall som bildades 1906 för att skapa en motsvarighet till Skansen för Medelpad. På Norra Berget driver föreningen tillsammans med Föreningen Norra berget Sveriges näst största[källa behövs] friluftsmuseum, med gamla byggnader och annat som minner om hur folk levde i det gamla bondesamhället. I en av byggnaderna driver föreningen ett hantverks- och sjöfartsmuseum, vars mest kända föremål är den uppstoppade skvadern. Eldsjälar bakom bildandet var professor Anders Wide och författaren Olof Högberg. Bland tidigare ordförande märks rådmannen Embleton Sundberg.
Nacksta kyrka är en katolsk kyrka tillhörande Sankt Olofs katolska församling, belägen vid Midälvavägen i stadsdelen Nacksta i Sundsvall.
Norrmalmsbron är en balkbro i betong, som förbinder Skönsbergsvägen med Esplanaden i centrala Sundsvall. Endast bussar och taxi får använda bron som i söder ansluter till Sundsvalls busstation Hållplats Stenstan. Sommartid smyckas bron med blommor på sidorna.
Pingstkyrkan är en kyrkobyggnad i Stenstan i centrala Sundsvall. Den tillhör Filadelfiaförsamlingen i Sundsvall. Framför kyrkans entré, som inte visar mycket av själva kyrkobyggnaden som är byggd på kvarterets innergård, ligger Hedbergska parken.
Puckelbron är en balkbro i betong, som utgör Torggatans sträckning över Selångersån i centrala Sundsvall. Östra delen av bron används som förbindelseväg för bilar mellan Norrmalm och parkeringsplatsen på Fisktorget i Stenstan. Den återstående tredjedelen av bron är gång- och cykelväg. Sommartid smyckas bron med blommor på sidorna.
Selångers kyrka är en kyrkobyggnad i Selånger i Härnösands stift. Den är församlingskyrka i Selångers församling.
Paviljongbron är en bro som utgör Paviljongvägens sträckning över Sidsjöbäcken mellan Sidsjö och Sidsjöhöjden i Sundsvall.
Sköns kyrka är en kyrkobyggnad öster om E4an vid Birsta i Medelpad. Den är nu församlingskyrka i Sköns församling i Härnösands stift och har tidigare varit sockenkyrka i Sköns socken. Två runstenar från 1000-talet står intill kyrkan.
Skönsmons gravkapell är en kyrkobyggnad i Skönsmon, Sundsvall som hör till Sundsvalls församling i Svenska kyrkan Kapellet invigdes den 21 september 1985.
Skönsmons kyrka är en kyrkobyggnad i stadsdelen Skönsmon i Sundsvall. Den är församlingskyrka i Sundsvalls församling i Härnösands stift. Skönsmons gamla kyrkogård ligger cirka 300 meter väster om kyrkan. En nyare kyrkogård, invigd på 1980-talet, ligger cirka 700 m söder om kyrkan, på Södra Stadsbergets sluttning.
Sporthallsbron är en gång- och cykelbro från Västra Allén i Västermalm till Sundsvalls sporthall och Badhusparken i Norrmalm på andra sidan Selångersån.
Stora torget ligger i Stenstan i centrala Sundsvall. Torget genomskärs i norr av gågatan Storgatan, i öster av Esplanaden, i söder av Kyrkogatan och i väster av Torggatan. Rakt över torget i nord-sydlig riktning skär Centralgatan. På Stora torget bedrivs torghandel i stort sett varje dag., men har de senaste åren minskat i omfattning. Taxibilar utgår ifrån taxiområdet torgets sydöstra del. Bussar stannar närmast vid Navet och hållplatsen Trädgårdsgatan på Esplanaden. Mitt på torget står en staty av stadens grundare, Gustav II Adolf. Statyn avtäcktes den 23 augusti 1911, på 290-årsdagen efter stadsprivilegiernas utfärdande
Storbron är en balkbro i betong med stålpelare, som utgör Skolhusalléns sträckning över Selångersån och Ågatan i Stenstan. Den ersätter den äldre bron med samma namn och öppnades för trafik den 8 november 2020.
Thulebron är en gång- och cykelbro i Sundsvall som utgör Thulegatans förlängning över Selångersån till Norrmalmsparken. Bron, som ligger mellan Storbron och Puckelbron, smyckas sommartid med blommor.
Tivolibron är en balkrambro i betong i centrala Sundsvall mellan Finnkajen i Stenstan och Skepparplatsen i Norrmalm. Bron öppnades för trafik 1956 och har fått sitt namn efter sommarrestaurangen Tivoli, som fram till början 1940-talen låg där Hälsocentralen Centrum i Sundsvall nu ligger. E4:an gick på denna bro till 2014 då Sundsvallsbron öppnades och E4:an flyttades dit istället. Sedan dess är bron en lokal bro inom Sundsvall.
Vägval är ett konstverk i Hedbergska parken i Sundsvall av konstnären Jack Grafström. Den består av tre svarta stålbågar med skyltarna Ja, Nej och Vet ej i varsin båges topp.
Vängåvan är en park i Stenstaden i centrala Sundsvall, Sverige. Parken inramas av huvudgatorna Storgatan och Esplanaden och de mindre nord-sydgående Bankgatan respektive öst-västliga Kyrkogatan. Parken utgör tillsammans med Stora torget på andra sidan Esplanaden en stor öppen plats som utgör centralpunkten i Sundsvall. Parken med dess fontän anlagd i slutet av 1800-talet var en av de första platserna med offentlig utsmyckning i Sverige och anlades på gammal sjöbotten. Efter Sundsvallsbranden 1888 kom Vängåvan att skadas och de omkringliggande byggnaderna att förstöras. Under Sundsvalls snabba ekonomiska expansion kom Vängåvanområdet att bli ett av Sveriges viktigare finansiella centra med flera banker.
Widesbron eller Videsbron är en balkbro i betong, som utgör Västra vägens sträckning över Selångersån mellan Åkroken och Västhagen i Sundsvall. Intill bron står ett minnesmärke över slaget vid Selånger 1721 då svenska trupper vid platsen för dagens bro försökte försvara Sundsvall mot anfallande ryska trupper i slutskedet av Stora nordiska kriget. Bron som fanns där utgjorde stadens västra port.
kyrka/kapell i Medelpad
fyr på Tjuvholmen i Sundsvall
en ensfyr i Sundsvalls kommun
en ensfyr i Sundsvalls kommun
en ensfyr i Sundsvalls kommun
en ensfyr i Sundsvalls kommun
en ensfyr i Sundsvalls kommun
en f.d. ensfyr i Sundsvalls kommun
en ensfyr i Sundsvalls kommun
en ensfyr i Sundsvalls kommun
en f.d. ensfyr i Sundsvalls kommun
torg i Sundsvall
skuptur i Sundsvall
Minnesmärket över Johan Henrik Fieandt i Sundsvall.
De Blombergska husen uppfördes för grosshandlaren J.G. Blomberg efter ritningar som Sven Malm signerade 1889; som en av Sundsvalls flitigaste arkitekter räknas de bland hans främsta arbeten. Byggnaden på Jupiter 3 har kraftig putsrustik i bottenvåningen och fasader av rött tegel, där fönstren i första våningen kröns av pilasteromfattningar och kraftiga överstycken. Taket smyckas av frontespiser och ett sexkantigt hörntorn med lökkupol.
Huvudbyggnaden reser sig i tre våningar över en förhöjd sockelvåning och har en U-formad plan med huvudfasaden mot Skolhusallén. Tegelstommen bär en fasad med hörnrustik, natursteni omfattningar och utsmyckningar som kan beskrivas som florentinsk renässans, med ett brett våningsband och en krönande fris. Huvudentrén satt ursprungligen i en framspringande risalit med en torndel, men ersattes troligen vid en ombyggnad efter krigsanvändningen 1946 av den nuvarande fönsterlösningen.
Grahnska huset uppfördes 1889–1891 för apotekare Peter Grahn och rymmer ännu ett apotek. Gustaf Hermansson stod för de rika fasaderna i nederländsk renässansstil med hörntorn och praktgavlar, medan C.F. Malm gjorde planritningarna. Över en bottenvåning av kalksten i råkopp reser sig tre våningar i rött tegel och kalksten; fasaderna renoverades 1975.
Den trevåningsbyggnad som ligger vid Stora Torget och Vängåvan uppfördes 1886 för Sundsvalls Enskilda Bank efter ritningar av Herman Theodor Holmgren. Efter skador i stadsbranden 1888 restaurerades huset, varvid ett par torn togs bort. Den ursprungliga gården är numera överbyggd och täckt av en stor lanternin, och interiören som en gång rymde både banklokaler och bostäder är i dag ombyggd till kontor.
Byggnaden uppfördes av skinnhandlaren Lars Johan Larsson efter osignerade ritningar som byggnadsnämnden godkände i februari 1903, i en del av stenstaden med förhållandevis låga tomtvärden. Huset har två våningar och inredd vind, med slätputsade tegelfasader och falsat plåttak. Bottenvåningens rusticerade puts och huvudvåningens hörnkedjor delar upp fasaderna, som livas av varierade fönsteröverstycken i barockanda; gatuhörnet är avfasat och huvudentrén ligger mot gården.
Det östra huset är utmed Tullgatan påfallande smalt och uppfördes enligt ett byggnadslov från 1899 för änkefru Justina Altin, efter osignerade ritningar.
Nykterhetsföreningen Hoppets Här, med rötter i väckelserörelsen, lät efter stadsbranden 1888 uppföra ett stenhus i kvarteret Rätten för restaurang och hotell. Huset ritades av Per Appelberg och Knut Gyllencreutz 1890 och invigdes 1891, först under namnet Hoppets Härs hotell men snart omdöpt till Centralhotellet. Fastigheten såldes 1898, och efter en brand 1953 lades hotellrörelsen ned; året därpå övertogs huset av Medelpads Skogsägareförening.
Dahlman-Nordlingska huset är kvarterets största och högsta byggnad, uppfört i fyra våningar i en personligt präglad nygotik efter byggnadslov 1890. Byggherrar var grosshandlarna A.G. Dahlman och A.W. Nordling, och arkitekt var Gustaf Hermansson; över det avfasade hörnet reser sig ett hängtorn med högt kägeltak. Fasaderna bär rika al fresco-målningar av Axel Söderberg med motiv från byggenskapen samt emblem för handel, sjöfart och konst, och i trapphuset finns en fribärande svängtrappa och glasfönster med allegoriska motiv.
På tomten där ett stort trähotell brann ned 1888 lät några stockholmare uppföra den nuvarande byggnaden 1892 efter ritningar av Hjalmar Kumlien. Det fyra våningar höga huset i nyrenässans har enkla, släta tegelfasader, takkupor med svängda gavlar och ett litet hängtorn på hörnet. Invändigt finns några praktvåningar med bland annat dekorerade tak.
Perrongtaket hör till en järnvägsmiljö kring det stationshus som uppfördes 1925. Miljön har ett betydande kulturhistoriskt värde och räknas som ett för norra Sverige ovanligt exempel på en stationsmiljö i nationalromantik och jugendstil.
Byggnaden stod färdig 1907 och är uppförd i tegel i två våningar efter ritningar av arkitekterna F. Ullrich och E. Hallquisth. De rikt utformade jugendfasaderna är putsade i ljusbeige, och det glaserade säteritaket kröns av en urförsedd takryttare medan sidorisaliterna har kalkstensrusticering. Den fasta inredningen i entréhall och vestibul är bevarad; Riksbankens kontor drogs in 1954 och huset tjänade sedan som Sundsvalls museum fram till 1986.
Elfströmska huset är ett fyravåningshus med nationalromantiska drag, med mörkt fasadtegel och granit i bottenvåningen. I trapphuset och i det före detta stora skrivrummet på första våningen finns rika dekorationsmålningar, bland annat med sundsvallsmotiv, utförda av Yngve Lundström.
Huset ritades av Sven Malm och stod färdigt 1892 i tre våningar i nyrenässansstil. Bottenvåningen har bandrustik medan övriga ytor är spritputsade; fönstren i andra våningen kröns av brutna frontoner och tredje våningens av kornischer, med byster i nischer ovanför de rundbågiga salsfönstren. Fasaderna restaurerades 1986, och taket har kupor med svängda gavlar samt ett hörntorn med lanternin.
Byggnaden i stenstadens yttre del speglar den tidstypiska sten- och putsarkitekturen från 1880- och 90-talen. Byggherre var ingenjören och flottningschefen Ludvig Wessling och arkitekt norrmannen Andreas Bugge, med ritningar godkända 1890. Huset har tre våningar med inredd vind, symmetriska risaliter avslutade med krenelerade gavelrösten och ett högt smalt torn över det avfasade hörnet; bottenvåningen är rusticerad medan tegelmuren i de övre våningarna är frilagd.
Rahmska huset är utformat i florentinsk renässansstil med enkla, släta tegelfasader, rundbågiga fönster och dekorativa ankarslutar. Bottenvåningen rymde butiker redan från början men har i modern tid byggts om med stora skyltfönster och butiksentréer. I övrigt har byggnaden inte genomgått några mer omfattande förändringar.
Byggnaden tillkom genom en arkitekttävling som Byggnadsstyrelsen utlyste 1946, och våren 1947 fick Sven Backström och Leif Reinius i uppdrag att färdigställa sitt bidrag "Ariel". Huset placerades vid Bünsowska tjärnens västra sida med huvudentrén mot öster och uppfördes i två våningar, ursprungligen delat mellan arbetslokaler och allmänhetens rum kring ett högt mittparti med entréhall och sessionssalar. Fasaderna är av rött tegel i gotiskt förband, mittdelens ytor kring fönstren är klädda med falurött träspån och sadeltaket är belagt med koppar, liksom de karakteristiska tvärställda skorstenarna.
Sundsvalls tingsrätt delar byggnad med flera andra verksamheter och nås genom en egen, diskret entré under ett litet skärmtak i sluttningen mot parken. Fasaderna är av brunrött tegel med ljusmålade fönster i symmetriska band, och mot parken livas de av burspråk och fönsterband som framhäver trapphuset. Innanför entrén ligger en vänthall med reception i direkt anslutning till de tre tingssalarna, som har vitmålade väggar och saknar fast inredning.
Uppdraget att rita Birgittakyrkan gick till Carl-Axel Acking, professor och domkyrkoarkitekt i Lund. Kyrkofullmäktige godkände det slutliga förslaget i oktober 1968, bygget inleddes i maj 1970 och kyrkan invigdes av biskop Arne Palmqvist i januari 1972. Acking (1910–2001) var en ledande svensk arkitekt under 1950- och 60-talen, hade arbetat som assistent till Gunnar Asplund och var även känd som möbelformgivare med förkärlek för böjt trä och formpressad fanér.
Tryckeribolagets hus uppfördes 1891 av Boktryckeribolaget i Sundsvall efter ritningar av Per Appelberg och Knut Gyllencreutz, och rymde både tryckeri för Sundsvallsposten och bostäder. Nyrenässansfasaden har rik putsdekor mot rött tegel, och mellan bostadsvåningens fönster bär vridna kolonner porträttbyster av Gutenberg, Gustaf II Adolf och Oscar II. Entrépartiet förenklades på 1950-talet, men vissa återställningar gjordes vid fasadrestaureringen 1980.
Lokstallet är ett rundlokstall med åtta stallplatser. Det är utfört i samma material och stil som stationshuset, med väggar av tegel, kalkputsad fasad i en gråvit kulör och tak täckt med tegel.
Efter branden 1888 köpte grosshandlaren och byggnadsentreprenören Isaak Hirsch två tomter i kvarteret Nyttan vid Stora torgets västra sida. Han anlitade arkitekten Johan Laurentz, känd för många hus vid bland annat Strandvägen i Stockholm, och ritningarna godkändes 1888 respektive 1889. Huset reser sig i fyra våningar med hög vind och mansardtak över en granitsockel; tegelmuren är frilagd i de övre planen men slätputsad i rustik i bottenvåningen. Hirsch lämnade ägarskapet redan 1890, och en fasadrenovering gjordes 1967.
Hedbergska huset är ett väl bevarat patricierhus från 1800-talets sista decennium, uppfört för grosshandlare J.A. Hedberg och färdigt 1890. Det är utformat i tysk-holländsk renässansstil med tegelfasader och rikt skulpterade fönster- och portomfattningar i sten och puts, och trappuppgången är särskilt påkostat utförd. En ombyggnad gjordes omkring 1906 efter ritningar signerade av Gustaf Hermansson.
Kyrkan började byggas 1892 efter ritningar av byggmästaren C.J. Henriksson från Stockholm, som också stod bakom metodistkyrkorna i Linköping och Nyköping. Den putsade bottenvåningen är utformad som ett postament med bandrustik, medan övervåningen i rött tegel med putsade pilastrar rymmer själva kyrksalen; ingången flankeras av dubbla kolonner med romerska kapitäl. Vid en restaurering 1979 förnyades fasader och kyrksal, och en tillbyggnad mot väster ritades av AOS arkitektkontor genom Sven Silow och Per Borgström.
Byggnaden är ett expeditionshus med vattentorn, uppfört 1925 i Sundsvall. Den är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Teatern byggdes 1893–1894 efter ritningar av J.E. Stenberg, i nyrenässans med putsade fasader, en kolonnprydd mittrisalit och ett synligt förhöjt scenhus. Ridån målades av Christian Jansson och interiören dekorerades av Carl Grabow; nio av plafondens rundlar med Apollo och muserna rekonstruerades 1974–1975 av konstnären Sune Fogde. Vid sekelskiftet 1900 var Sundsvallsteatern en central scen för svensk landsortsteater, och efter en grundlig restaurering togs den åter i bruk 1975.
Rådhuset uppfördes 1865–1868 i två våningar med delvis inredd vind och en rektangulär plan kring två gårdar. Ursprungligen var planen U-formad, men vid restaureringen efter stadsbranden 1888 byggdes huset om och till, och innergården slöts och delades i två. Arkitekten Bugge, som ledde återuppbyggnaden, skilde stadens verksamheter från statens genom att lägga rådhusrätten i den västra delen och stadsförvaltningen i den östra, förbundna av en gårdsvänd korridor.
Malmströmska huset uppfördes 1897 för handlanden C.O. Malmström efter ritningar av Knut Gyllencreutz. Det är byggt i tre och en halv våning av putsat tegel med risaliter och frontespiser, och bottenvåningen var liksom i flera andra hus vid Storgatan avsedd för butiker. Fasaderna pryds av målade fält med olika yrkesemblem; vid en restaurering 1982–1983 återfick de sin ursprungliga gula färgsättning, och i trapphuset togs en rik målningsdekor fram.
Efter Sundsvallsbranden 1888 växte den nya Stenstaden fram i snabb takt, finansierad av sågverkskapital och försäkringspengar, och står i dag som en av landets bästa samlade miljöer för borgerskapets stadsideal vid 1800-talets slut. Thuressonska huset uppfördes 1890 efter ritningar av arkitekten Knut Gyllencreutz som privatbostad vid Nytorget. Byggherre var flottningsombudsmannen Thure Reinhold Thuresson (1843–1918), gift med Anna Carolina Catharina Pettersson (1854–1913).
Byggnaden är uppförd med rött fasadtegel i en variant av blockförband, och sadeltaket är belagt med koppar. En egenhet är de tvärställda skorstenarna, som alla är inklädda i kopparplåt.
Medelpads östra domsagas tingshus är disponerat kring en mittaxel som i öst-västlig linje löper genom huvudentrén, vänthallen, den runda tingssalen och en tillbyggnad i väster. Det har två våningar men verkar satt, eftersom bottenvåningen är högre än övervåningen och sadeltaket flackt. Fasaderna är slätputsade i gult med fönster som tycks utstansade, och huvudentrén omges av en stram sandstensportal med en halvmåneformad stentrappa framför.
Bernska huset uppfördes 1894 för färgaren och handlanden Johan Bern efter ritningar av Gustaf Hermansson, och räknas som ett av de mest påkostade privathusen efter branden 1888. Bottenvåningen är av granit och fasaderna av gult tegel med kalkstensomfattningar och dekorationsmålade fönsterbröstningar. Invändigt märks trapphuset med marmortrappa, konstsmide och väggmålningar över de fyra elementen av Carl Grabow och Oscar Johnsson; målningarna restaurerades på 1970-talet och exteriören 1988.
Medelpads västra domsagas tingshus ligger indraget från gatan och nås genom en öppning i den röda tegelmuren, markerad av två pelare med granitklot. Den rektangulära huvudkroppen har två våningar, med lägre flyglar vid södra långsidan, och huset är ordnat kring en mittaxel som löper från muröppningen vid Västra Allén genom entré och vänthall till domhavandens plats. Fasaderna är av rött tegel med breda ljusa fogar över en låg naturstenssockel, och det höga valmade sadeltaket är lagt med rött tegel.
Posthuset består av en fem våningar hög huvudbyggnad mot Köpmangatan och en fyra våningar hög vinkelbyggnad mot Thulegatan, ursprungligen förbundna av en låg länk med överljus över posthallen, som senare byggts på och till. Fasaderna är till stor del klädda med skivor i grå marmor, medan de stora kontorsvolymerna har betongstomme och röd murtegelyta där muren mot Köpmangatan delas in i kvadrater. Teglet är murat i munkförband med sten av äldre, plattare dimension.
Hotell Knaust uppfördes på det efter stadsbranden 1888 tomma kvarteret Proserpina, med källarmästare G.F. Knaust som byggherre och Sven Malm som arkitekt, och tog emot sina första gäster i oktober 1891. Huset har fyra våningar med rikt ornerade nyrenässansfasader, och huvudingången i det avfasade hörnet framhävs av kolonner, pilastrar och ett hörntorn. Den berömda solfjäderformade trappan är av vit carraramarmor, och i bottenvåningen ligger den stora spegelsalen med ett glastak målat av sundsvallskonstnären C.A. Wallin.
Sundsvalls centralstation uppfördes 1925 efter ritningar av SJ:s dåvarande chefsarkitekt Folke Zettervall. Det är en förhållandevis låg tegelbyggnad med kalkputsad fasad i gråvit kulör, där en hög byggnadsvolym med stora gavelfasader och branta tegeltak tvärställts över en långsträckt envåningsdel längs spåret. Entréportikerna är asymmetriskt placerade och byggnaden bär spår av både nationalromantik och jugend.
Tomten i kvarteret Tara köptes 1889 av Gregor Wikström (1850–1927), som lät uppföra ett stenhus i tre plan efter ritningar av stockholmsarkitekten A.E. Melander. Melander gav byggnaden spansk-moriska motiv som tillsammans med hans båda övriga hus längs Esplanaden bildar en karakteristisk enhet, skild från övriga hus i stenstaden. Huset var ursprungligen en enfamiljsbostad med rikt dekorerad exteriör, granitsockel och mönstermurning i gult tegel med inslag av rött kring fönstren samt natursten till dekorationerna.
Casselska huset ligger i korsningen Strandgatan–Storgatan i stenstadens östligaste del och uppfördes 1894–1895 efter ritningar av Sven Malm, känd även för Hotell Knaust och de Blombergska husen. Det står på en granitsockel och är byggt i tegel i tre våningar med delvis inredd vind, och ovanligt nog är hela fasaden spritputsad utan rusticerad bottenvåning. Den nuvarande färgsättningen från restaureringen 2002–2003 söker återskapa den ursprungliga i ljusbeige puts med mörkare listverk, och det dominerande hörntornet är täckt med fjällad zinkplåt.
Byggnaden uppfördes efter ritningar av Ragnar Östberg, daterade 1911. Den är av tegel, putsad i en ljust terrakottafärgad ton och har ett brant tegeltäckt tak, med entrén i gaveln mot Esplanaden markerad av en gavelkrönt risalit kantad av pilastrar. Salongens välvda tak bär dekorationsmålningar av Yngve Lundström; vissa ändringar gjordes 1943 och lokalen har senare använts som biljardlokal.
Gymnastikbyggnaden är i sitt utförande besläktad med huvudbyggnaden. Den står på en naturstensgrund och har en murtegelstomme med utvändig slätputs samt ett brutet tak belagt med tvåkupigt lertegel. Långsidornas fasader är markerade med utanpåliggande putsade följare.
Vid platsen står en milstolpe av järn på ett postament, med inskriften vänd mot sydsydost. Ett stycke därifrån finns en vägsten av gråsten med närmast triangulärt tvärsnitt, där ena sidan bär texten "KUNGSVÄGEN" och en annan "GUSTAF ADOLFSVÄGEN". Enligt uppgift finns en milhälla av gjutjärn på Fornhemmet, hämtad från Torpshammar, som kan vara den nämnda milstolpen. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Under ombyggnaden av Sundsvalls inre hamn 1926 påträffades tre fartygsvrak, och kommendörkapten Stackell från Stockholm fick i uppdrag att besiktiga dem. Skrovresterna bedömdes härröra från en kofferdibrigg eller skonert på omkring 200 ton, byggd av grovt furuvirke, och fartyget hade använts som utfyllnad vid en utbyggnad av kajen. Delar lades upp för framtida bruk men är i dag förkomna; vid en marinarkeologisk utredning utanför Södra kajen 2019 karterades området med side scan-sonar.
Lämningen utgörs av en vårdkase. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, vilket innebär att information kan saknas eller vara inaktuell; ytterligare uppgifter kan finnas i inventeringsboken.
Platsen är registrerad som en fornlämningsliknande lämning, men underlaget är magert. Beskrivningen har inte kvalitetssäkrats, och uppgifterna kan därför vara ofullständiga eller inaktuella. För den som vill veta mer hänvisas till den äldre inventeringsboken.
På den här tomten låg tidigare Sundsvalls kyrka med tillhörande kyrkogård. Kyrkan uppfördes omkring 1650 och revs 1764. När stadshuset senare skulle byggas här påträffades ben från den gamla begravningsplatsen i marken.
Vid vägen står en milstolpe av järn, drygt tre kvarts meter hög och målad i gult mot svart botten. Inskriften anger en hel mil och bär årtalet 1811 samt landshövding C.V. Nieroths namn. Stolpen vilar på ett kallmurat postament. Uppgifterna är hämtade ur en inventering som inte är kvalitetssäkrad.
Här stod stadens första kyrka, en träkyrka som tillsammans med kyrkogården omgärdades av en mur. Den restes i början av 1630-talet och brukades tills staden flyttades österut 1646 och en ny kyrka byggdes där. Begravningsplatsen levde dock kvar längre och finns fortfarande utmärkt på en karta från 1698. Enligt en uppgift från 1683 ska här tidigare ha legat en labyrint, en så kallad Trojenborg.
Nära dagens strandlinje ligger ett vrak på omkring en och en halv meters djup. Det utgörs av en del av en kravellbyggd, mindre farkost, kanske en pråm, och ger intryck av att vara förhållandevis sentida. Lämningen påträffades vid en marinarkeologisk inventering år 1996.
På omkring sju meters djup påträffades ett mindre stockankare. Något närmare stranden hittades dessutom två mindre partier med spåntade plankor och klenare timmer, som kan höra samman med fyndet.
Platsen är registrerad som en fyndplats, men det finns ingen närmare redovisning av vad som påträffats. Beskrivningen har inte kvalitetssäkrats och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Kompletterande information kan sökas i inventeringsboken.
På platsen finns flera minnesmärken samlade. En järnmilstolpe från 1811, rest under landshövding Nieroth, kröns av en krona, och intill står en andra milstolpe med årtalet 1928 och ett vapen med en ren. Här finns också en spelsten av gråsten som Medelpads spelmansförbund reste till sitt femtioårsjubileum och avtäckte den 16 augusti 1981. Marken ställdes till förfogande av fornminnesföreningen.
Lämningen tolkas som en möjlig skåre och utgörs av en stenvall. I sydväst ligger två större stenblock. Underlaget är kortfattat och ger inte närmare besked om ålder eller användning.
Området rymmer kulturlager från stadens äldsta tid på 1600-talet. Sundsvall fick provisoriska stadsprivilegier 1621, stadfästa 1624 av Gustav II Adolf, och den första staden låg på nuvarande Västermalm. Åren 1648–50 utvidgades staden österut mot dagens Stenstaden, och 1888 ödelades den av en storbrand som bara skonade Norrmalm. Vid en utgrävning 1984 i kvarteret Barnhemmet kunde man fastställa torgets ungefärliga läge och fann keramik och kritpipor från 1600-talets första hälft.
Platsen är registrerad som en by- eller gårdstomt, men underlaget är knapphändigt. Beskrivningen har inte kvalitetssäkrats och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Ytterligare upplysningar kan finnas i inventeringsboken.
Vraket har med hjälp av C14-analys daterats till tiden omkring 1400–1420, alltså långt före Sundsvalls grundande 1621. Landhöjningen visar att platsen då var en väl skyddad havsvik. Delar av vraket kom upp i en schaktskopa 1994 vid rörläggning i ån, men de omhändertagna bordläggningsbitarna, upplängorna och det bilade mastspåret konserverades aldrig utan kasserades efter ett par år. Länsmuseet besiktigade lämningen samma år, och rördragningen ändrades så att vraket inte skulle skadas ytterligare.
Platsen är registrerad som en by- eller gårdstomt, men det saknas närmare beskrivning. Uppgifterna har inte kvalitetssäkrats och kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
På platsen ligger ett röjningsröse uppbyggt av större stenar. Underlaget är mycket kortfattat och ger inga ytterligare uppgifter om lämningen.
Platsen är registrerad som en övrig lämning, men underlaget är knapphändigt. Beskrivningen har inte kvalitetssäkrats och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Kompletterande information kan sökas i inventeringsboken.
På platsen står två milstolpar av järn samlade. Den ena, rest under landshövding Nieroth 1811, kröns av en krona, medan den andra bär årtalet 1928 och ett vapen med en ren. Intill finns även en spelsten av gråsten, rest av Medelpads spelmansförbund till dess femtioårsjubileum och avtäckt den 16 augusti 1981. Marken ställdes till förfogande av fornminnesföreningen.
Här ska enligt äldre uppgifter ha stått en milstolpe, men vid inventeringen kunde den inte återfinnas. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Mer finns att läsa i inventeringsboken.
På omkring 10,7 meters djup ligger ett stockankare. Alldeles intill det finns ett klinkspant, alltså en del av ett klinkbyggt fartyg. Fyndet gjordes vid en marinarkeologisk inventering år 1996.
Platsen är registrerad som ett vägmärke, men det saknas närmare uppgifter. Beskrivningen har inte kvalitetssäkrats och kan vara ofullständig eller inaktuell. Ytterligare information kan finnas i inventeringsboken.
Platsen är registrerad som en källa förknippad med tradition, men underlaget är magert. Beskrivningen har inte kvalitetssäkrats och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Mer kan sökas i inventeringsboken.
Förtöjningsanordningen består av sammanlagt sju pålar med omkring trettio centimeters diameter, som lutar in mot varandra. En av dem är cirka tre meter lång och bär tydliga slitmärken efter tross, medan de övriga bara sticker upp något över botten. Lämningen bedöms vara resterna av en dykdalb.
Fartygslämningen mäter ungefär 20 gånger 10 meter, och själva pråmen har varit omkring 12 meter lång, drygt 6 meter bred och cirka 1,8 meter hög. Sidorna lutar något utåt, och delar av konstruktionen döljs av fyllnadsmassor och sediment. Den tolkas som en så kallad fyrkantspråm och ligger i vinkel ut från strandkanten, med största djupet omkring tre meter. Pråmen påträffades vid en marinarkeologisk inventering år 1996.
Fem pålar står i en ringformation med ungefär två meters mellanrum och lutar inåt. Två av dem reser sig två meter över botten, två omkring en meter och en är avbruten vid botten, samtliga med en dimension på cirka 25 centimeter. Lämningen bedöms vara en dykdalb. Två träprover av gran togs för datering, varav det ena kunde dateras till 1849 med virke från Dalarna eller södra Norrland.
Härden är närmast rund, omkring 1,2 meter i diameter och 0,2 meter hög. Den är fylld med sten, och sju härdstenar är synliga i ytan.
Platsen är registrerad som en fyndplats, men närmare uppgifter saknas. Beskrivningen har inte kvalitetssäkrats och kan vara ofullständig eller inaktuell. Ytterligare information kan finnas i inventeringsboken.
Platsen är registrerad som en källa förbunden med tradition, men underlaget är knapphändigt. Beskrivningen har inte kvalitetssäkrats och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Mer kan sökas i inventeringsboken.
På platsen ligger vad som tolkas som delar av en stenkista. Här finns fyrkantiga timmer med urhuggna hak, sannolikt lösa delar av en kistkonstruktion. Lämningen påträffades i samband med en marinarkeologisk inventering år 1996.
Lämningen tolkas som en möjlig husgrund och utgörs av en rektangulär, stenfylld stenkonstruktion av större stenar. Underlaget är kortfattat och ger inte närmare besked om ålder eller funktion.
Platsen är registrerad som en fyndplats, men det saknas närmare redovisning. Beskrivningen har inte kvalitetssäkrats och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Kompletterande information kan sökas i inventeringsboken.
På platsen finns en rösning uppbyggd av större stenar. Den mäter omkring två meter i diameter och 0,7 meter i höjd.
Lämningen utgörs av en halvmåneformad rad av större stenar. Den är omkring tolv meter lång och upp till 0,3 meter hög, och stenarna är ställvis övertorvade.
Vraket härrör från ett kravellbyggt fartyg och ligger delvis inbäddat i stenfyllnadsmassorna vid stranden. Trämaterialet är förhållandevis eroderat, och det saknas närmare uppgifter om fartygets ålder och konstruktion.
Här ligger stadshuset, uppfört 1865–68 i nyklassicistisk stil och delvis restaurerat efter branden 1888. Byggnaden är sedan 1975 byggnadsminne, med skydd för exteriören och delar av interiören. Vid grävningar på tomten 1888 påträffades ett svärdfäste av valrosstand daterat till folkvandringstid, som förvaras i Medelpads fornhem. På samma tomt låg tidigare stadens kyrka och kyrkogård, med en kyrka byggd omkring 1650 och riven 1764.
På platsen står en minnessten av granit, drygt två och en halv meter hög och krönt av en åttauddig stjärna, med texten om Sundsvallskretsen av Svenska Turistföreningen, stiftad 1893. Ett fyrtiotal meter österut finns en andra sten med inskrifter på båda sidor: den ena lyder ungefär ”Allas egendom, din egendom – skydda ditt eget” och den andra ”Gud är naturen”. Denna sten vilar på en cementsockel. Uppgifterna är hämtade ur en inventering som inte är kvalitetssäkrad.
Platsen är registrerad som ett minnesmärke, men närmare uppgifter saknas. Beskrivningen har inte kvalitetssäkrats och kan vara ofullständig eller inaktuell. Ytterligare information kan finnas i inventeringsboken.
Timmeranläggningen består av ett tjugotal A-formade träställningar, och på botten intill dem ligger spåntade plankor som troligen fungerat som brädgångar. Sannolikt är det resterna av en brygga eller spång som använts vid lastning och lossning av plank och timmer. Liknande anläggningar syns utanför de så kallade Rosenborgsmagasinen på ett foto av Sundsvalls hamn från tidigt 1900-tal, och en del lastbryggor var försedda med järnräls för vagnar.
På drygt fyra meters djup sticker fyra grova balkar ut ur sedimenten och fyllnadsmassorna. De är omkring 25 centimeter i omkrets och cirka fyra meter långa. Möjligen har de ingått i en kajkonstruktion.
På platsen finns en rektangulär boplatsgrop. I sydöst ligger en hög av urplockad sten, omkring två meter i diameter och upp till 0,3 meter hög.
Väster om fartygslämningen och norr om pålkoncentrationen finns i strandkanten en strandskoning av ett stort antal eroderade pålar. Två prover togs för datering: granprovet gav året 1730/31 med virke fällt i mellersta Norrland, medan furuprovet daterades till 1899/1900 med virke från södra Norrland.
Lämningen tolkas som en möjlig källare, urhuggen i en bergssida och omkring 1,5 meter hög. Runt den 1,1 meter breda öppningen, som vetter mot nordost, är natursten murad med cement.
På ett trekantigt, plant granitblock med omkring 0,8 meters sidor finns en inhuggen ristning ovan markytan. Figurerna är svårtydda, men i östra hörnet kan siffran 68 eller 89 skönjas. En teckning av ristningen finns i den äldre inventeringsboken, och beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Anläggningen tolkas som en flottningsanläggning och består av ett drygt tiotal stående pålar på omkring 4,5 meters djup, med ytterligare tre pålar i anslutning. Enligt en karta från 1886 hölls flottningstimret här på plats med hjälp av en flytbom förankrad i pålarna.
Här hittades ett sänke eller hänge av silvergrå glimmerskiffer, omkring 74 millimeter långt och försett med ett borrat, bikoniskt hål. Föremålet påträffades i ett potatisland av fastighetsägaren år 1966. Vid en besiktning 2017 gjordes inga ytterligare fynd.
Lämningen liknar en stensättning men är oregelbunden, omkring två meter i diameter och byggd av större stenar. Den är både omplockad och urplockad, vilket gör tolkningen osäker.
Lämningen är en cirka fem meter lång, klinkbyggd och vitmålad segeljolle som står upprätt på fem meters djup. Ingenting tyder på förlisning; i fören låg en toalettstol av porslin som troligen använts för att sänka båten, och mast, segel och roder saknas. Sannolikt sänktes jollen avsiktligt någon gång vid mitten av 1900-talet.
Här hittades i början av 1900-talet ett myrjärnsredskap på omkring en meters djup, vid grundgrävning för Jonssons snickerifabrik. Redskapet har sedan dess förkommit, och fyndplatsen kan ligga under eller strax norr om det hus som byggdes på platsen. Söder om platsen har man vid en arkeologisk undersökning påträffat rester av ett hus från 1700-talet. Uppgifterna är hämtade ur en inventering som inte är kvalitetssäkrad.
Minnesstenen av granit har ett närmast triangulärt tvärsnitt, och den släta sidan mot söder bär Sundsvalls stadsvapen i relief. Under vapnet står i relief en lång rad namn på personer knutna till stadens historia, bland dem Magnus Brahe, Axel Oxenstierna och Johan Skytte, med årtal från 1700- och 1800-talen. Stenen står direkt på hälleberget, och några meter norrut finns ett postament av större stenar med en flat sten liggande ovanpå. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Platsen är registrerad som en övrig lämning, men underlaget är knapphändigt. Beskrivningen har inte kvalitetssäkrats och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Mer kan sökas i inventeringsboken.
Vid en första inventering 1964 noterades här en hög, omkring åtta meter i diameter och en meter hög. Vid en förnyad genomgång 1988 kunde den inte längre återfinnas, och den har troligen utplånats i samband med markarbeten för en motorvägsavfart. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Minnesstenen är omkring 1,8 meter hög och bär inskriften om skarpskyttelägret 1879. Enligt texten restes stenen 1947 av distriktets arbetare till minne av den första stora strejken i Sverige. Något postament finns inte, och beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
I en sluttning finns en skärpning omgiven av skrotsten. Brytningen har sannolikt skett genom tillmakning, det vill säga att berget hettats upp med eld för att lättare kunna lossas. Underlaget ger inga närmare uppgifter om ålder.
Platsen är registrerad som en fyndplats, men det saknas närmare redovisning. Beskrivningen har inte kvalitetssäkrats och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Kompletterande information kan sökas i inventeringsboken.