Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Sveriges huvudstad, byggd på fjorton öar där Mälaren möter Östersjön.
Stockholms slott i barock reser sig över Gamla stan med över 600 rum och är ett av Europas största kungliga slott. Här hålls statsbesök och ceremonier, och högvaktsavlösningen på borggården är en daglig folksamlare.
Gamla stan är en av Europas bäst bevarade medeltida stadskärnor — smala gränder, gavelhus i ockra och rött, och mitt i alltihop Stortorget med sina ikoniska fasader. Här grundades Stockholm på 1200-talet, och här skedde Stockholms blodbad 1520.
Storkyrkan intill slottet är stadens äldsta kyrka och dess domkyrka, med medeltida ursprung bakom barockfasaden. Inne väntar mästerverket Sankt Göran och draken i trä och den berömda tavlan Vädersolstavlan, Stockholms äldsta stadsbild.
Regalskeppet Vasa kantrade och sjönk på sin jungfrufärd 1628, bärgades nästan helt 1961 och står idag i sitt eget museum på Djurgården. Det är världens enda bevarade skepp från 1600-talet och Sveriges mest besökta museum.
Skansen grundades 1891 som världens första friluftsmuseum och visar hus, gårdar och hantverk från hela Sverige, plus en djurpark med nordisk fauna. Här firas också nationaldagen och tänds julens ljus — en levande folkfest.
Gröna Lund, "Grönan", är Stockholms charmiga tivoli intill vattnet på Djurgården, med åkattraktioner inklämda mellan gamla träd och en av landets mest älskade konsertscener under sommarkvällarna.
Nationalmuseum är landets största konst- och designmuseum, med verk av bland andra Rembrandt och svenska mästare som Carl Larsson och Anders Zorn. Den praktfulla 1800-talsbyggnaden ligger vackert vid Strömmen mittemot slottet.
Moderna Museet på Skeppsholmen rymmer en av Europas främsta samlingar av 1900- och 2000-talskonst — Picasso, Dalí, Matisse och svenska nyskapare. Öns lugn och utsikten över vattnet hör till upplevelsen.
Stockholms stadshus i mörkrött tegel från 1923 är en av stadens mest kända byggnader, krönt av tre gyllene kronor. I Blå hallen hålls den årliga Nobelbanketten, och den Gyllene salen glittrar av guldmosaik. Tornet bjuder på storslagen utsikt.
Vid Stortorget i Gamla stan berättar Nobel Prize Museum om Alfred Nobel och om de pristagare som format vetenskap, litteratur och fred. Stora idéer i en intim, medeltida miljö.
Riddarholmskyrkan med sin genombrutna gjutjärnsspira är en av Stockholms äldsta byggnader och sedan sekler de svenska regenternas gravkyrka. Här vilar kungar från Magnus Ladulås till Gustav II Adolf.
ABBA The Museum på Djurgården firar Sveriges största musikexport med kläder, instrument och interaktiva scener där du själv kan kliva in som femte ABBA-medlem. En glittrande tidsresa till svensk popsuccé.
Fotografiska visar världens främsta fotografer i ett ombyggt tullmagasin på Södermalms strand, med utsikt över inloppet. Ett av stadens mest populära museer, öppet långt in på kvällen.
Kungsträdgården, "Kungsan", är Stockholms gröna och livliga mötesplats mitt i city. På våren blommar körsbärsträden i japansk prakt, på vintern åker man skridskor, och året om hålls här konserter, marknader och folkliv.
Gamla torget och Fyristorg, Uppsala juni 1894. Akademiska Bokhandeln vid hörnet mot östra ågatan. En enskam kvinna står vid sitt stång på Fyristorg.
Kungsklippan Opalen (1895).
Östra kvarngränd (1895).
Kungsholms kyrkoplan 1 (1897).
Gamla torget och östra ågatan från Dombron. På 1850- och 60-talen började man uppföra hotell i staden. Ett av de första var Hotel d Upland till höger på bilden, tillkommet 1858 genom tillbyggnad längs torget av en 1700-talslänga utefter ågatan. Här bildades en gång det välkända sångsällskapet Orphei Drängar och här började också Akademiska bokhandeln sin verksamhet. På samma plats låg under 1600-talet stadens rådhus. Själva torget anlades redan på 1300-talet." Ur Ola Ehn & Gunnar Elfström, Sekelskiftets Uppsala i Dahlgrens bilder. Natur och Kultur 1977.
Kindstugatan från Svartmangatan. Möbelaffären lockar med Obs! Billiga priser.
Redan 1902 såg grinden snarlik ut hur den ser ut idag. Foto: Larssons Atelj , Stockholms Stadsmuseum Bild två visar utsikten från Tyska kyrkans torn mot Tyska Brinken och Riddarfjärden 1952. Foto: Lennart af Petersens, Stockholms Stadsmuseum
På huset skymtar orden Stockholms Aktie-bank. !903. Foto: Larssons Atelj , Stockholms Stadsmuseum
Parmmätargatan 23 (1903).
Bergsgatan Opalen 2 (1903).
Bergsgatan Opalen 1 (1910).
Kindstugatan från nr 8 och västerut, 1914. Foto: Larssons Atelj , Stockholms stadsmuseum
Här skulle information om gården, utedassen och maskinerna i nuvarande tvättstugan kunna stå - tex att de nu finns att se på Skansen. Fotocredits...
Bygglovsritningar till två radhuslängor på ålstensgatan 28-56 i Bromma. Ritade av arkitekt Paul Hedqvist 1932. Radhusen på ålstensgatan kallas Per-Albinhusen eftersom Sveriges dåvarande statsminister Per Albin Hansson bodde i ett av husen. Per Albins radhus ligger på ålstensgatan 40. Det är det större hörnhuset med rundad utbyggnad, i den högra radhuslängan på ritningarna. På planritningarna hittar vi bland annat kontor i källarplanet, vardagsrum med friluftsplats mot trädgården på bottenplan och sovrum på översta planet. Per Albin bodde i radhuset fram tills sin död 1946.
Bilden är publicerad i Upsala Nya Tidning 19 september 1933 med följande bildtext: "Till arbetslägret i Norrskedika 'inskeppade' sig i går morse tretton förhoppningsfulla ynglingar för att vara med om frivilliga arbetstjänst under tvenne månader. Vi meddela här en bild från avresan. . Unga män på väg till arbetsläger. Bussen står utanför arbetsförmedlingens lokaler på Fyristorg
Kungsklippan16 (1934).
här ska det stå en text om Flamman
På ålstensgatan uppfördes sammanlagt 94 radhus i 12 längor åren 1932-1933. Husen är i funktionalistisk stil med enkla geometriska grundformer, avskalade släta ljusa fasader och platta tak. I mars 1933 hölls utställningen Det moderna hemmet i sju radhus på ålstensgatan. Utställningen lyfte fram radhuset som boendeform och anordnades av Svenska Slöjdföreningen. Radhuset som hustyp var inte så vanligt vid den här tiden. Det dröjde till 1950-talet innan radhusbyggandet tog fart i Sverige. Bild två visar ett flygfoto från ca 1970.
är det på den här gatan ögonbrynet gömmer sig? Han hade ändå ögonbrynet i sin ägo tidigare. För att komma till nästa punkt måste du skriva namnet på denna lilla gata.
På Samfundet S:t Eriks kulturhusskylt om Gamla Synagogan, Själagårdsgatan 19: "På platsen för detta hus låg det medeltida Vårfrugillet. Under riksdagarna fram till 1755 hade bondeståndet sin möteslokal här och under 1700-talet inrymdes stadens auktionskammare i huset. Fram till 1870 låg här Judiska Församlingens synagoga. Rester av dess samtida inredning finns kvar. Husets fasad är från 1800-talets första hälft. Sjömanskyrka 1870-90. Nicolai polisstation låg här 1890-1972. Ombyggnad 1984 till kontor och bostäder." Foto: Jerneman, Tryggve. Stockholms stadsmuseum
En sommardag i Per-Albin-husen. Värmen känns genom de öppna fönstren i de tvåvåningsradhusen, medan doften av sommar fyller luften. På ett av husen klättrar frodig murgröna, som omfamnar dess vägg. Längs gatan nedanför syns två unga tjejer, kanske dröjande på väg till nästa äventyr.
En scen från vardagen på 90-talet. Ute på gatan utanför en ICA-butik ser vi en gatupratare entusiastiskt annonsera priset på rostbiff, lockande för alla förbipasserande med 99 kr/kg. I bakgrunden glider en spårvagn förbi, medan våren känns i luften med sin milda bris.
- Hjälp till här! En gestalt i grå arbetskläder står framför Milo. En till död människa som vill prata ? - Hörru, hugg i här! - Menar du mig? undrar Milo. - Ja, vem annars? Jag måste ställa av de här vattenhinkarna och det är tungt serru. Här är många törstiga blommor. - Vattenhinkar? - Ja, det är ett evigt släpande från vattenbrunnen. Jag brukar ha bra med hjälp, men nu är vi kort om folk. Blommor ska planteras, rabatter vattnas, och där borta ska en grav grävas. Det är bara att ta en spade och börja. Imorgon ska det vara klart. Det måste vara Trädgårdsmästaren. - Har du somnat? Det är bara att börja! - Nej tack Jag tror inte det. - Tack och Nej? Hörru, du kan sluta skämta och börja gräva. Här har du en spade. Graven ska vara rymlig, hela kistan ska få plats. Ingen urna från krematoriet den här gången. - Krematoriet ? - Ja, krematoriet där borta. Milo lämnar snabbt trädgårdsarbete och grävande, och skyndar mot krematoriet.
Ett träd med hängande grenar väntar på Milo. Ja, väntar. - är jag verkligen sorglig? är jag inte bara vacker? Och lugn? Många namn har jag. Tårpil är jag ofta. I urgamla berättelser sägs min kåda vara tårar som förvandlas till bärnsten. Men, du kan kalla mig Sorgeträdet. Här är lugnt. Milo sätter sig intill trädets stam och andas ut. - Om du var ett träd, vilket träd skulle du vara då? frågar Sorgeträdet. - Eh ett äpplen! Milo tänker på äpplena i en trädgård: - Ett äppelträd. - Jaha, ett rikt träd. Både vackra blommor och god frukt. Smart! Och, vem skulle du vilja minnas? Det känns lätt att prata med Sorgeträdet. - Du förstår, fortsätter Trädet, så FORT vi tänker på de döda så finns de. Så TäNK nu! Milo tänker. Saker som de gjort tillsammans dyker upp, en speciell doft finns där, skämten, och skratten och deras favoriträtt. - Du minns. De finns. Leta en plats där du kan minnas. Skriv ned namnet på den du vill minnas och häng det i ett träd. Ditt träd. Milo reser sig och spanar mot ett eget träd längre bort.
Instruktion till dig som deltar: Leta upp en plats där du kan sitta ned och minnas. Tänk på den du vill minnas. Vem är det? Dyker det upp någon doft i ditt minne? En färg kanske? Eller en röst? Minns du någonting som ni gjort tillsammans? Någonting som har hänt? Skriv ned namnet på den du vill minnas. Skriv ned ditt minne. Du kan skriva det för dig själv. Och du kan dela det med någon. Så fort vi tänker på dem så finns de.
- Vi ska bara hämta blommorna. Gå före du Milo, så ses vi vid minneslunden. Det är alltid så tråkigt när familjen ska åka hit, det händer ingenting, tänker Milo. Och det känns så bestämt hur allt ska vara här. Och hur man ska bete sig, och inte bete sig. Alltså, det är ingen som säger detta, det liksom bara finns där, som en tyst outtalad regel Milo spanar ut över begravningsplatsen. Så stor den är där den sträcker ut sig som en enorm trädgård. Milo får syn på en bänk långt, långt borta. Där kan jag äntligen vara för mig själv, tänker Milo och ger sig av.
- Vi har sett många människor komma längs den här vägen. Milo stannar upp, vilka är det nu som talar? - Vi har hört många människoröster; lågmälda, högljudda, barn och vuxna. Milo följer trädens stammar med blicken och sedan uppåt, uppåt mot trädkronorna. - Vi är Träd i rad, vi är all er, vi står som pelargångar och visar vägen till kapellet där begravningsceremonin sker. Ett mummel ljuder omkring Milo. Eller, är det träden som susar? Milo letar sig framåt, framåt mellan träden... Det vindlar, verkar aldrig ta slut, träd efter träd efter träd - Vi är fortsättningen. Vi kan bli äldre än ni. Ofta finns vi innan ni föds. Vi ger er en känsla av trygghet, bara genom att vara Träd. - HITTAR DU TILL KAPELLET NU? Ett stort träd [med mörk röst] lutar sig över Milo och verkar vilja hjälpa till - Tack, jag går själv! svarar Milo snabbt och ger sig av för att hitta kapellet.
Ok, det här måste vara kapellet. - Här sker ceremonin innan kroppen, eller askan, begravs. Milo känner den där vinden igen. Det är främlingen. - Här kan vi hedra och minnas den som inte lever längre. Främlingen är tillbaka. Det känns som ett vänligt sällskap: - Ser du alla stenarna, gravstenarna? Som en liten skog av stenar, tänker Milo och blir avbruten: - Finn! Finn mig! Här! Här är jag! En försiktig röst hörs från ett helt annat håll. - Okey! Jag ska leta. Milo hör sig själv prata högt och känner hur benen rör sig åt det håll som Rösten kommer ifrån.
- Vem är jag? undrar Rösten, Vem är jag som ligger här? Vilken grav! Milo står framför en stor grav och på gravstenen finns en enkel namnteckning. - Ja, de har gjort en fin plats till mig. Så stor. Jag var rätt blyg, inte så glad för uppmärksamhet. Men jag tyckte om film, och fiktion. Framför kameran var jag djärv. Jag föddes i Sverige och dog i New York. En Movie Star. Det var jag. Känd över hela världen helt enkelt. Om jag själv fick välja skulle jag ha en liten enkel grav i skymundan, nära skogen och trädgårdsmästaren. Men allt bestämmer vi inte, säger Rösten, med en liten suck. - Vänta! Men Rösten har redan försvunnit. Och ändå, det känns som om Milo har lärt känna någon litegrand. - Vem är du? Ingen svarar. - Hallå?!!! Det är tyst. Så kommer en sista försiktig viskning: - Kommer du att minnas mig? Skriv mitt namn: Greta Garbo. Och hitta Trädgårdsmästaren! Trädgårdsmästaren. Vatten kratta blomvaser Milo letar sig mot servicestationen.
Start — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «From Central station to Slussen» (Audioguides.ru). Guidad promenad genom centrala Stockholm från Centralstationen till Slussen.
Bellman's grave — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «From Central station to Slussen» (Audioguides.ru). Guidad promenad genom centrala Stockholm från Centralstationen till Slussen.
Drottninggatan — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «From Central station to Slussen» (Audioguides.ru). Guidad promenad genom centrala Stockholm från Centralstationen till Slussen.
Sergels torg — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «From Central station to Slussen» (Audioguides.ru). Guidad promenad genom centrala Stockholm från Centralstationen till Slussen.
Kulturhuset — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «From Central station to Slussen» (Audioguides.ru). Guidad promenad genom centrala Stockholm från Centralstationen till Slussen.
Gallerian — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «From Central station to Slussen» (Audioguides.ru). Guidad promenad genom centrala Stockholm från Centralstationen till Slussen.
Hamngatan — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «From Central station to Slussen» (Audioguides.ru). Guidad promenad genom centrala Stockholm från Centralstationen till Slussen.
NK — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «From Central station to Slussen» (Audioguides.ru). Guidad promenad genom centrala Stockholm från Centralstationen till Slussen.
Katarinahissen — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Стокгольм: Старый город (Old Town, ru)» (Audiogid.ru). Gamla stan över flera öar med start vid Slussen; Stockholms historia och kultur.
Järntorget — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Стокгольм: Старый город (Old Town, ru)» (Audiogid.ru). Gamla stan över flera öar med start vid Slussen; Stockholms historia och kultur.
Tyska stallplan — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Стокгольм: Старый город (Old Town, ru)» (Audiogid.ru). Gamla stan över flera öar med start vid Slussen; Stockholms historia och kultur.
Västerlånggatan — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Стокгольм: Старый город (Old Town, ru)» (Audiogid.ru). Gamla stan över flera öar med start vid Slussen; Stockholms historia och kultur.
Prästgatan — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Стокгольм: Старый город (Old Town, ru)» (Audiogid.ru). Gamla stan över flera öar med start vid Slussen; Stockholms historia och kultur.
City Hall — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Urbirun Stockholm - Highlights» (Urbirun). Löpar-audioguide genom Stockholms höjdpunkter, öar och Djurgården. 9,25/11,75/16,15 km.
Centralbron — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Urbirun Stockholm - Highlights» (Urbirun). Löpar-audioguide genom Stockholms höjdpunkter, öar och Djurgården. 9,25/11,75/16,15 km.
Birger Jarls torn — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Urbirun Stockholm - Highlights» (Urbirun). Löpar-audioguide genom Stockholms höjdpunkter, öar och Djurgården. 9,25/11,75/16,15 km.
Gamla Stan — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Urbirun Stockholm - Highlights» (Urbirun). Löpar-audioguide genom Stockholms höjdpunkter, öar och Djurgården. 9,25/11,75/16,15 km.
Kungliga slottet — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Urbirun Stockholm - Highlights» (Urbirun). Löpar-audioguide genom Stockholms höjdpunkter, öar och Djurgården. 9,25/11,75/16,15 km.
Riksdagshuset — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Urbirun Stockholm - Highlights» (Urbirun). Löpar-audioguide genom Stockholms höjdpunkter, öar och Djurgården. 9,25/11,75/16,15 km.
Armémuseum — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Urbirun Stockholm - Highlights» (Urbirun). Löpar-audioguide genom Stockholms höjdpunkter, öar och Djurgården. 9,25/11,75/16,15 km.
Djurgården — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Urbirun Stockholm - Highlights» (Urbirun). Löpar-audioguide genom Stockholms höjdpunkter, öar och Djurgården. 9,25/11,75/16,15 km.
Högalidskyrkan är en kyrkobyggnad på Södermalm i Stockholm. Den tillhör Högalids församling i Stockholms stift. Kyrkan byggdes 1916–1923 efter ritningar av arkitekten Ivar Tengbom.
Gustaf Vasa kyrka är församlingskyrka i Gustaf Vasa församling i Stockholms stift, invigd den 10 juni 1906. Den är belägen i Kvarteret Syrenen i Vasastaden i centrala Stockholm och började byggas 1901 efter en delning av Adolf Fredriks församling. Kyrkan ligger i ett öppet läge vid Odenplan och upptar ett helt kvarter mellan Odengatan, Karlbergsvägen, Upplandsgatan och Västmannagatan. Den ritades av arkitekten Agi Lindegren.
Katarina kyrka är en kyrkobyggnad vid Högbergsgatan 13 på östra Södermalm i Stockholm. Den är församlingskyrka i Katarina församling i Stockholms stift. Den stod klar första gången 1695 men har sedan dess drabbats av två bränder. Efter den senaste branden 1990 återinvigdes kyrkan 1995. Kyrkan har fått sitt namn efter prinsessan Katarina, Karl X Gustavs mor. Katarina kyrka är från sin höga placering ett viktigt inslag i Stockholms stadsbild. Den är en av 43 kyrkor i Stockholms stad som skyddas av kulturmiljölagen.
Solna kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Solna församling i Stockholms stift. Kyrkan ligger på näset mellan Brunnsviken och Ulvsundasjön. Den romanska försvarskyrkan är av sten och en av åtta svenska medeltida rundkyrkor. Kyrkan omges av Solna kyrkby.
För katedralen i Venedig, se Markuskyrkan i Venedig. Markuskyrkan är en kyrkobyggnad i Björkhagen, en söderförort till Stockholm. Kyrkan är församlingskyrka i Skarpnäcks församling, som är en församling i Svenska kyrkan. Den är uppförd på gammal sjöbotten i den björkdunge som givit stadsdelen sitt namn.
Sofia kyrka är en församlingskyrka i Sofia församling i Stockholms stift. Den är belägen på Södermalm i Stockholm.
Maria Magdalena kyrka, ofta kallad Maria kyrka (officiellt S:ta Maria Magdalena kyrka), är en kyrka i Stockholm belägen där Bellmansgatan slutar mot Hornsgatan, mellan Mariatorget och Slussen på Södermalm. Namnet kommer av Sankta Maria Magdalena och kyrkan tillhör idag Maria Magdalena församling i Stockholms stift. Kyrkan är ett kulturminne. Maria Magdalena kyrka började byggas omkring 1588 och stod klar 1635. Kyrkan har sedan dess genomgått stora förändringar. Flera arkitekter medverkade vid till- och ombyggnader av kyrkan, bland dem Nicodemus Tessin d.ä., som ritade 1600-talets tillbyggnader och dennes son, Nicodemus Tessin d.y., som ritade västportalen. Efter en förödande brand år 1759 renoverades kyrkan efter ritningar av Carl Johan Cronstedt.
Sankt Georgios katedral, mellan 1890 och 1978 Katolsk-apostoliska kyrkan, är en grekisk-ortodox kyrkobyggnad belägen i korsningen Birger Jarlsgatan - Odengatan i Östermalm i Stockholm. Kyrkan är ritades av arkitekt Anders Gustaf Forsberg för Katolsk-apostoliska församlingen och stod färdig 1890. Fastigheten är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket är den högsta klassen och innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".
Helige Savas serbisk-ortodoxa kyrka (serbisk kyrilliska: Свети Сава Српска православна црква; latinska; Sveti Sava Srpska pravoslavna crkva) är en serbisk-ortodox kyrkobyggnad, belägen i stadsdelen Enskede gård i den södra delen av Stockholms kommun. Kyrkan är helgad åt Serbiens nationalhelgon Helige Sava, som grundade den Serbisk-ortodoxa kyrkan år 1219. Den är katedral för det Serbisk-ortodoxa eparkiet i Skandinavien (eparki är Östortodoxa kyrkans motsvarighet till stift).
Kungsholms kyrka (officiellt namn Ulrika Eleonora kyrka) är församlingskyrka i Västermalms församling i Stockholms stift.
S:t Paulskyrkan, även känt som S:t Pauls kapell, är en metodistkyrka belägen i kvarteret Rosendal mindre vid Mariatorget på Södermalm i centrala Stockholm. Den invigdes 1876 för S:t Pauls församling. Församlingens verksamhet upphörde årsskiftet 2014/15 varefter kyrkobyggnaden såldes till Stockholms stadsmission.
Abrahamsbergskyrkan är en kristen församling och en kyrkobyggnad belägen i Abrahamsberg i Bromma i västra Stockholm, ansluten till Equmeniakyrkan. Församlingen har cirka 350 medlemmar. Bromma Missionsförsamling bildades 1937 genom att Ulvsunda missionsförsamling och Nockebyhovs missionsförsamling gick samman, de var föregångaren till dagens församling. Abrahamsbergskyrkan, som invigdes på Allhelgonadagen 1955, då den samlade verksamheten från de tidigare lokalerna i Grönvik och Lillsjönäs Missionsförening i Ulvsunda. Kyrkan, som är vitputsad, är belägen vid Bävervägen 45 och ritades av arkitekten Bengt Romare. Kyrkan har sina rötter i Missionsförbundet (SMF) (nu Equmeniakyrkan). I anslutning till Abrahamsbergskyrkan finns en klockstapel med år 1962 inskrivet på metallvimpeln på toppen. Kyrkans klockstapel invigdes i september 1962. Abrahamsbergskyrkan var bland de första frikyrkorna i Sverige som fick kyrkklockor. Ungdomsorganisationen Abrahamsbergskyrkans Ungdom bedriver barn- och ungdomsverksamhet och är ansluten till riksorganisationen equmenia. Pensionärsföreningen anordnar i samarbete med RPG, Riksförbundet Pensionärs-Gemenskap, samlingar för äldre och daglediga en gång i veckan. Församlingens byggnad, som också kallas Abrahamsbergskyrkan, invigdes 1955 och renoverades 1990. Arkitekt var, som ovan nämnts, Bengt Romare.
Alby kyrka är en kulturminnesmärkt kyrkobyggnad i Lilla Alby i Sundbybergs kommun. Den togs ur bruk och såldes 2013.
Allhelgonakyrkan ligger vid Allhelgonagatan på Helgalunden nära Skanstull på Södermalm i centrala Stockholm. Kyrkan tillhör Katarina församling.
Andreaskyrkan är en frikyrka belägen i kvarteret Pelarbacken vid Högbergsgatan 31 på Södermalm i Stockholm. Andreaskyrkan tillhör Equmeniakyrkan, ett samfund med ca 65 000 medlemmar i Sverige.
Ansgariikyrkan var en tidigare kyrka tillhörande Svenska Missionskyrkan, belägen på Kungsholmsgatan 23 på Kungsholmen i Stockholm. Byggnaden är sedan 1988 kontoriserad. Kyrkan hade sitt ursprung i Kungsholms Missionsförsamling som i början av 1880-talet inlett sin verksamhet på Kungsholmen. 1884 anslöts man till Lutherska missionsföreningen. Församlingen räknade vid denna tid ett 50-tal medlemmar och samlades till andakt till en början i en värdshussal på Kungsholmsgatan 6. 1896 köpte man ett av byggmästaren Anders Pettersson nyuppfört missionshus på Kungsgatan 88. Huset i kvarteret Härolden ritades av Sam Kjellberg och Victor Dorph. Kyrkolokalen som låg inåt gården rymde 600 platser. Medlemsantalet i församlingen hade 1928 ökat till 400 och samma år kunde en ny modern kyrkobyggnad invigas på Kungsholmsgatan 23. Byggnaden i kvarteret Diamanten ritades av Höög & Morssing. Kyrksalen rymde 450 platser inklusive läktare och hade 10 meter i takhöjd. Fondväggen pryddes med en tavla av Jesu himmelsfärd av Natan Johansson. I samband med flytten tog sig församlingen namnet Ansgariiförsamlingen och kyrkan döptes till Ansgariikyrkan. (En kyrksal med samma namn fanns 1897-1924 på Brännkyrkagatan på Södermalm, fram till att Högalidskyrkan färdigställdes.) I takt med innerstadens avfolkning under den senare delen av 1900-talet minskade antalet medlemmar i församlingen. 1980 uppgick församlingen i Immanuelskyrkan och man slutade använda kyrkan. Huset såldes 1988 och innehåller idag kontorslokaler. Altarmålningen flyttades över till Andreaskyrkan på Södermalm och det förgyllda korset på husets takryttare avlägsnades.
Bagarmossens kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Skarpnäcks församling i Stockholms stift. Kyrkan är inrymd i en lokal vid Lagaplan i Bagarmossens centrum i Söderort, Stockholms kommun.
Bergshamra kyrka är en kyrkobyggnad i Bergshamra i Solna kommun i Stockholms län. Den hör till Solna församling i Stockholms stift.
Betelkyrkan är den enda frikyrkan i Mälarhöjden i Söderort inom Stockholms kommun.
Brännkyrka kyrka är en kyrkobyggnad i stadsdelen Örby slott i södra Stockholm. Den är den ena av två församlingskyrkor i Brännkyrka församling i Stockholms stift; den andra är den moderna Vårfrukyrkan i Fruängen. Kyrkan härstammar från 1100-talet, men har brunnit och renoverats flera gånger. Tonsättaren Lars Egebjer var under många år organist i Brännkyrka kyrka.
Djurgårdskyrkan ligger mellan Gröna Lund och Skansen på Djurgårdsvägen 74 i Stockholm. Den tillhör Hedvig Eleonora och Oscars församling i Stockholms stift. Byggnaden är sedan 1939 ett kyrkligt kulturminne.
Ekensbergskyrkan är en kyrkobyggnad i Solna som till och med den 1 juli 2026 hör till Ekensbergskyrkans församling inom Equmeniakyrkan. Kyrkan var ursprungligen en missionskyrka. Kyrkobyggnaden har sålts och kyrkan övergår från och med den 1 juli 2026 till den romersk-katolska kaldeiska missionen inom Stockholms katolska stift. Ekensbergskyrkan är belägen på en ekbevuxen bergknalle i centrala Solna bara ett par meter ifrån den plats Råsundastadion tidigare låg.
Enskede kyrka är en kyrkobyggnad i stadsdelen Gamla Enskede i södra Stockholm. Den tillhör Enskede-Årsta församling i Stockholms stift. Kyrkobyggnaden är väl synligt placerad på en höjd i ett parkområde mitt inne i Gamla Enskedes villaområde.
Ersta kyrka är en kyrkobyggnad på Södermalm i Stockholm i Stockholms stift, byggd och ägd av Ersta diakoni.
Essinge kyrka (även Försoningens kyrka) är församlingskyrka i Västermalms församling, den står på Stora Essingens näst högsta punkt. Kyrkan ritades av arkitekt Cyrillus Johansson och invigdes på tacksägelsedagen 1959. Anläggningen är sedan april 1990 ett kyrkligt kulturminne.
Filadelfiakyrkan är en kyrkobyggnad belägen vid Rörstrandsgatan 7 i Vasastaden, centrala Stockholm tillhörande pingstförsamlingen Filadelfia. Kyrkan är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden". Kyrkobyggnaden sitter ihop med Rörstrands slott där Kaggeholms folkhögskola har sina lokaler sedan 2019. I samband med Coronapandemin 2019–2021 totalrenoverades kyrkbyggnaden för över 100 miljoner kronor. Stora Salen i Filadelfia har 2083 sittplatser och är världskänd för sina goda akustik.
Gröndals kyrka är en kyrka inom Hägerstens församling i Stockholms stift. Byggnaden är uppförd i rödbrunt tegel och ligger mitt i Gröndal med adress Gröndalsvägen 61, hörnet Lövholmsvägen. Byggnaden grönmärktes av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär ”att bebyggelsen har ett högt kulturhistoriskt värde och är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”.
Se också Hagalunds kyrka, Esbo. Hagalunds kyrka är en kyrkobyggnad i Solna kommun och ligger i stadsdelen Hagalund. Den tillhör Solna församling i Stockholms stift.
Hammarbykyrkan är en EFS-kyrka i Hammarbyhöjden i södra Stockholm.
Kronprinsesse Märthas kirke är en kyrkobyggnad i kvarteret Stammen vid Stigbergsgatan på Södermalm i Stockholm. Den drivs av Sjømannskirken, Norska kyrkans utlandsverksamhet, och har sitt namn efter kronprinsessan Märtha av Norge. Entrén är från Stigbergsgatan 24, men byggnaden syns även långt över Renstiernas gata som ligger nedanför. Byggnaden är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".
Kungsholms baptistkyrka är kyrkobyggnaden för Kungsholms baptistförsamling. Kyrkan ligger vid Bergsgatan 59, söder om Kronobergsparken, på Kungsholmen i Stockholms innerstad. Församlingen tillhör kyrkosamfundet Equmeniakyrkan. Man har sedan 2009 ett samarbete med New Life som sedan 2012 i kyrkan driver församlingsplanteringen Fridhemskyrkan. New Life och Fridhemskyrkan tillhör kyrkosamfundet Evangeliska Frikyrkan.
Löftets kyrka är en tidigare kyrkobyggnad i Solna kommun, med adress Storgatan 27 i Huvudsta.
Messiaskapellet var en kyrkobyggnad på Idungatan 4 i Vasastan i Stockholm. Byggnaden i kvarteret Odin uppfördes 1906–1907 av Föreningen för Israelsmission, en förening som verkade för att omvända judar till kristendomen. Kyrkan ligger insprängd i ett homogent bostadskvarter och har en fasad av kyrkokaraktär i råhuggen grå kalksten, försedd med rundbågiga höga kyrkfönster och skulpterat ornament, som krönt av ett kors. Kyrkan liksom grannhusen ritades av arkitektduon Dorph & Höög. Kyrksalen som rymde 400 platser inklusive sidoläktare och ligger på plan tre. I en halvcirkelformad absid finns en landskapsmålning av Gottfrid Kallstenius. Kyrkan invigdes den 8 december 1907 och var Israelsmissionens centrum. Huset ägs numera av Stiftelsen Grekiska Kulturhuset, och används som en inkubator för kulturföreningar med anknytning till grekisk kultur. Byggnaden är blåklassad av Stockholms stadsmuseum vilket innebär att det kulturhistoriska värdet anses motsvara fordringarna för byggnadsminne.
Nacka kyrka är församlingskyrka för Nacka församling i Stockholms stift uppförd 1891 i nygotisk stil. Kyrkan omges av Nacka norra kyrkogård. Bebyggelsen kompletterades 1908-09 när ett nytt gravkapell uppfördes och 1983-84 när ett nytt församlingshus byggdes vid kyrkan. Kyrkan är belägen på Gamla Värmdövägen 14, i Finntorp i centrala Nacka.
Norrmalmskyrkan i Vasastaden i Stockholm, med adress Norrtullsgatan 37, är Norrmalms baptistförsamlings kyrka. Församlingen tillhör Equmeniakyrkan. Församlingen välkomnar alla, oavsett tro, till sina gudstjänster och andra offentliga samlingar och verksamheter.
Råsunda kyrka är distriktskyrka i Solna församling och ligger på en bergshöjd vid Näckrosparken. Till 2007 var kyrkan församlingskyrka i Råsunda församling. Inte så långt ifrån finns filmstaden i Råsunda.
S:t Johanneskyrkan var en klosterkyrka belägen i Stockholm, invigd 1514 av biskop Otto Svinhufvud och riven troligen på 1530-talet efter reformationen. Klosterkyrkan tillhörde Johanniterklostret i Eskilstuna och var belägen i Kvarteret Glaucus vid nuvarande Johannesgränd på Stadsholmen i Stockholm.
Sankt Matteus kyrka är församlingskyrka i Sankt Matteus församling i Stockholms stift. Den är belägen i Vasastan i centrala Stockholm. Kyrkan uppfördes efter arkitekten Erik Lallerstedts ritningar i korsningen Vanadisvägen och Dalagatan åren 1901–03 som ett kapell i dåvarande Adolf Fredriks församling.
S:t Mikaels och Alla Änglars kyrka är en mindre kyrkobyggnad i trä, som ligger bland villorna på Flottbrovägen på Stora Essingen i Stockholm. Den används idag av Liberala katolska kyrkan.
Sabbatsbergs kyrka är en kyrkobyggnad i kvarteret Grötlunken i Vasastan i Stockholms innerstad. Den tillhör Gustav Vasa församling i Stockholms stift. Sabbatsbergs kyrka är Stockholms äldsta bevarade träkyrka och en viktig del i Sabbatsbergsområdets historia. Fastigheten Grötlunken 4 (kyrkan och sakristian) ägs sedan 2010 av AB Stadsholmen. Fastigheten är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".
Folkungakyrkan, tidigare Salemkyrkan, Salemkapellet är en kyrkobyggnad på Folkungagatan 90 på Södermalm i Stockholm. Byggnaden fick sitt nuvarande namn 2013 när Elimkyrkan, med ankytning till Evangeliska Frikyrkan, tog över ägandet.
S:t Ansgars kyrka är en kyrka som ligger i Västerleds församling i Stockholms kommun. Kyrkan ligger vid Vidängsvägen 11 i stadsdelen Alvik i Bromma, väster om Stockholm.
S:t Görans kyrka ligger i stadsdelen Stadshagen på Kungsholmen i Stockholm och är församlingskyrka i Västermalms församling.
Sankt Sigfrids kyrka är en kyrkobyggnad på Sigfridsvägen/Alvastravägen 8 i Aspudden i Stockholms kommun. Kyrkan flyttades från Tulegatan/Frejgatan i Vasastaden 1904. Namnet på kyrkan var då Sankt Stefans kapell. Som flyttbar småkyrka i enkel snickeriteknik med rödmålade träväggar visar kyrkan likheter med tidens monteringsfärdiga snickerivillor. Byggnaden förklarades som byggnadsminne i februari 1993. Kyrkan ägs och drivs av den ideella Föreningen S:t Sigfrids Kyrkas Vänner. Den används för gudstjänster, dop, vigslar med mera.
Söderhöjdskyrkan, tidigare Ebeneserkyrkan, är en frikyrka ansluten till Evangeliska Frikyrkan belägen i hörnet Brännkyrkagatan 31 och Blecktornsgränd i kvarteret Ormen mindre på Södermalm i Stockholm. Byggnaden har av Stadsmuseet i Stockholm blivit grönmärkt, vilket betyder "särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt".
Uppenbarelsekyrkan hör till Hägerstens församling i Stockholms stift. Byggnaden ligger vid Bäckvägen 34 i Midsommarkransen i Stockholm.
Västerledskyrkan är församlingskyrka i Västerleds församling i Bromma i Stockholms stift. Västerledskyrkan ligger i Äppelviken på en av Äppelvikens högsta punkter. Den omgivande bebyggelsen utgörs huvudsakligen av villor byggda på 1920- och 1930-talen. Genomfartsvägen Västerled, som går strax nedanför kyrkan, är delvis kantad av mindre flerfamiljshus från samma tid. Grundstenen till Västerledskyrkan, som är belägen på Västerledshöjden, lades i november 1931. Redan i december året därpå, 1932, kunde kyrkan invigas.
Årsta kyrka är en kyrkobyggnad i Årsta i Stockholms kommun. Den tillhör Enskede-Årsta församling i Stockholms stift, är ritad av Johan Celsing och invigdes i augusti 2011 av biskop Eva Brunne. Byggnaden nominerades till Årets Stockholmsbyggnad 2012 och till Kasper Salin-priset 2012. 2013 tilldelades den Helgopriset.
Triangelkyrkan i Stockholm.
Tre Kronor (ursprungligen Stockholm eller Stockholms slott) var en borg och försvarsanläggning som utvecklades till slott och kungligt residens på Stadsholmen i Stockholm, enligt traditionen grundat av Birger jarl vid 1200-talets mitt. Anläggningen kom att kallas Tre Kronor efter 1588. Byggnaderna förstördes i Slottsbranden 1697, och på platsen uppfördes därefter det nuvarande Stockholms slott.
Sankt Johannes kyrka är en romersk-katolsk kyrkobyggnad belägen högst upp på Brunkebergsåsen vid Malmskillnadsgatans norra ände på Norrmalm i Stockholm. Kyrkan invigdes som en svenskkyrklig församlingskyrka på pingstdagen den 25 maj 1890 och var tidigare församlingskyrka för Sankt Johannes församling, som ingår i Domkyrkokontraktet i Stockholms stift. Sedan den 26 juni 2025 ägs kyrkan av Stockholms katolska stift efter att ha sålts av Svenska kyrkan och invigdes som katolsk kyrka den 1 maj 2026 av biskop kardinal Anders Arborelius. Kyrkan var mellan 2020 och 2023 stängd för en omfattande renovering, bland annat på grund av rasrisk.
Adolf Fredriks kyrka är en församlingskyrka i Adolf Fredriks församling i Stockholms stift. Kyrkan ligger vid korsningarna Sveavägen–Adolf Fredriks kyrkogata–Holländargatan–Kammakargatan i Stockholm. Kyrkan ritades av arkitekten friherre Carl Fredrik Adelcrantz. Kyrkan är känd dels för en rad fina konstverk, dels för att många framstående personer har begravts på dess kyrkogård, bland andra statsminister Olof Palme.
Sankta Eugenia är en romersk-katolsk församling i Stockholms katolska stift, med en kyrka på Kungsträdgårdsgatan 12 i Stockholm. Prästerna tillhör Jesuitorden. Församlingen är med cirka 10 000 medlemmar Sveriges äldsta och största katolska församling i kontinuerligt bruk, grundad 1783 av Nicolas Oster, apostolisk vikarie i dåvarande Apostoliska vikariatet i Sverige. Till församlingens tidigare präster hör bland andra Bernhard zu Stolberg och Erwin Bischofberger. Kyrkoherde sedan 2013 är Dominik Terstriep S.J.
Engelska kyrkan eller St Peter and St Sigfrid's Church är en kyrkobyggnad vid Dag Hammarskjölds väg 14 (kvarteret Kyrktomten 1) i Diplomatstaden, Stockholm. Fastigheten är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket betyder "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden". Församlingen tillhör Europastiftet inom Engelska kyrkan.
Klara kyrka eller Sankta Clara kyrka är en kyrka på Norrmalm i Stockholms innerstad. Före 1989 var den församlingskyrka i Klara församling, som då införlivades i Stockholms domkyrkoförsamling, och kyrkan är nu distriktskyrka med en EFS-förening som ansvarig för kyrkans verksamhet. Kyrkans namn kommer ifrån det kloster som tidigare låg på platsen, Sankta Klara kloster. Kyrkobyggnaden började uppföras under 1500-talets andra hälft av den holländske byggmästaren Hendrik van Huwen och sedan dess har många arkitekter varit inblandade i byggnadens vidare gestaltning, bland annat Willem Boy, Göran Josuae Adelcrantz, Carl Fredrik Adelcrantz, Carl Hårleman och senast (1963–1965) Artur von Schmalensee. Med sitt 116 meter höga torn är Klara kyrka Sveriges och Skandinaviens näst högsta kyrka, efter Uppsala domkyrka.
Hedvig Eleonora kyrka (även kallad Östermalmskyrkan), Storgatan vid Östermalmstorg, Stockholm, tillhör Svenska kyrkan och är församlingskyrka i Hedvig Eleonora och Oscars församling i Stockholms stift. Kyrkan invigdes 21 augusti 1737 och har sitt namn efter Karl X Gustavs gemål drottning Hedvig Eleonora.
Gråbrödraklostret i Stockholm var ett franciskankloster, beläget på Gråmunkeholmen, i dag känt som Riddarholmen, grundat omkring 1270, genom en donation av holmen av kung Magnus Ladulås.
Kristinebergs slott är en slottsliknande herrgård och en tidigare malmgård belägen i stadsdelen Kristineberg på Kungsholmen i Stockholm. Huvudbyggnaden inhyser sedan 1930-talet privatbostäder. Den ägs och förvaltas av AB Stadsholmen. Flyglarna ägs och förvaltas av Skolfastigheter i Stockholm AB – här finns Kristinebergsskolan sedan 2012. Huvudbyggnaden bevarar mycket av sin 1700-talskaraktär och bedöms av Stadsmuseet i Stockholm ha "synnerligen höga kulturhistoriska värden".
Gustaf Adolfskyrkan är en kyrka belägen i norra delen av Gustaf Adolfsparken, på Östermalm i Stockholm. Kyrkan, som ritats av Carl Möller, invigdes 1892 av biskop Gottfrid Billing som garnisonskyrka för Svea livgarde, men tillhör numera Svenska kyrkan genom Hedvig Eleonora och Oscars församling.
Finska kyrkan (finska: Suomalainen kirkko), formellt Fredriks kyrka, ursprungligen Lilla Bollhuset, är en kyrkobyggnad och församlingskyrka till Finska församlingen inom Svenska kyrkan, belägen vid Slottsbacken 2 B–C i Gamla stan i Stockholm. Den ursprungliga byggnaden har en viktig plats i den svenska teaterhistorien, och användes tidvis som teater under 1600-talet.
Kristi förklarings ortodoxa kyrka (ryska: Православный Свято-Преображенский храм) är en bulgarisk-ortodox kyrkobyggnad och församling belägen på Birger Jarlsgatan 98, i stadsdelen Östermalm, i Stockholms innerstad. Kyrkan och församlingen är helgade åt Kristi förklaring. Kyrkorummet som uppfördes 1905–1907 förklarades 1999 för byggnadsminne.
Ansgarskyrkan ligger vid Vattängsvägen 6 i kommundelen Torsvik i Lidingö kommun, strax väster om Lidingö centrum. Byggnaden uppfördes av och för Lidingö Missionsförsamling och invigdes 1996.
Betlehemskyrkan är Evangeliska Fosterlandsstiftelsens kyrka i Stockholm. Den äldsta kyrkan invigdes i oktober 1840, som Sveriges första frikyrkobyggnad i namnet Engelska kapellet. Den låg nära Hötorget på Norrmalm, där andra och tredje Hötorgsskraporna nu står och övertogs av Fosterlandsstiftelsen i samband med bildandet 1856. Kyrkan revs 1953 i samband med Norrmalmsregleringen. De nya kyrkan invigdes 1956 vid Luntmakargatan i Vasastan.
Blasieholmskyrkan var en stiftelseägd väckelsekyrka på Blasieholmen i Stockholm, som var till för "Jakobs församling och Stockholms invånare i övrigt". Genom denna formulering i tillståndet att hålla gudstjänster i kyrkan blev det fritt för vem som ville att ta emot nattvard där, vilket man annars vid denna tid enbart fick göra i sin hemförsamling. Kyrkan uppfördes 1867 och revs 1964. Den låg granne med kung Oscar II:s häststall (ursprungligen benämnt "prins Oscars häststall") i hörnet Blasieholmsgatan-Stallgatan, som revs omkring 1905 för att ge plats åt hotellannexet Grand Hôtel Royal. Den uppges ha haft 2 000 eller 3 000 sittplatser. Kyrkan var prästen Gustaf Emanuel Beskows verk. Han inspirerades till kyrkbygget av baptistkyrkan Metropolitan Tabernacle i London. Beskow predikade i olika "vanliga" Stockholmskyrkor men var också verksam i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Stadsmissionen. Han köpte själv tomten och samlade in pengar till bygget. Arkitekten Erik Gustaf Sjöberg baserade sina ritningar på kyrkan i London enligt Beskows önskemål. Tillstånd att bygga kyrkan gavs av Kungl. Maj:t 1865. Den byggdes under åren 1865-1867 och invigdes med första gudstjänsten i kyrkan den 12 januari 1868. En viktig inkomst var bänkhyra det vill säga att kyrkan tog emot betalning för sittplatser. 1928 bildades "Blasieholmskyrkans vänner" för att samla dem som såg sig som kyrkans församling. Blasieholmskyrkans var en centralkyrka med nästan kvadratiskt kyrkorum, altaret vid ena väggen och läktare i två våningar. Bänkarna stod i halvcirkelform, utgående från altaret. Smala pelare av järn bar upp läktarna och taket, som var försett med ett stort glasfönster. Kyrkan ritades så att prästen i predikstolen, belägen på det nedre balkongplanet rakt ovanför altaret, syntes och hördes väl överallt i kyrkan. Inredningen var enkel, ljus och utan särskilt mycket utsmyckning. Kyrkans ovanliga form, som mer ledde tanken till frikyrkor än Svenska kyrkan, och den strama inredningen väckte en viss motvilja utanför de egna kretsarna. Under 1800-talet växte de större städernas befolkning kraftigt, men före 1880-talet byggdes inte i större utsträckning kyrkor i redan befintliga städer. Kyrkbristen gav både frikyrkor och de inomkyrkliga väckelserörelserna utrymme att uppföra egna, större samlingslokaler, i det sistnämnda fallet för verksamhet inom statskyrkans ordning, men utan territoriell församling. En av dessa kyrkor var Blasieholmskyrkan. Beskow samlade in pengar till bygget och agerade själv byggherre.När kyrkan var färdig överlämnade han den genom gåvobrev till Blasieholmskyrkostiftelsens styrelse. Via patronatsrätt tilldelat av Kungl. Maj:t tillsatte Beskow präst, det vill säga sig själv. Efter försäljning till Svenska arbetsgivarföreningen revs kyrkan 1964. De pengar som försäljningen inbringade användes till uppförandet av EFS-kyrkan Hammarbykyrkan.
Bodals kyrka var en, numera riven, kyrkobyggnad som tillhörde Lidingö församling i Stockholms stift. Kyrkan låg på södra sidan av Lidingö.
Citykyrkan är en pingstförsamling på Adolf Fredriks kyrkogata 10 i Stockholm, några kvarter från Hötorget. Församlingen grundades 1936 som Östermalms Fria Församling. Den var under en period ansluten till Filadelfiaförsamlingen. Byggnaden, som församlingen köpte 1940, är en gammal nöjeslokal tidigare känd som Fenixpalatset. Alfred Nygren och Jorge Moreno är pastorer i församlingen och delar tillfälligt på föreståndarskapet sedan januari 2023. Judit Gallardo Lantz är pastor med inriktning för barn, ungdom och unga vuxna. Den internationella delen av församlingen, City Church International, leds av pastor Wilberforce Bezudde. Några av församlingens tidigare pastorer är Stanley Sjöberg , Ulf Koppelman, Daniel Cizuk och Ingemar Helmner.[källa behövs] Sven Lidman blev efter en konflikt med Lewi Pethrus medlem i denna församling.[källa behövs]
Elimkyrkan var en frikyrka på Storgatan 26 på Östermalm i Stockholm, tillhörande Evangeliska Frikyrkan och Equmeniakyrkan. År 1884 bildades Stockholms femte baptistförsamling med 73 medlemmar. Efter att till en början ha sammanträtt i hemmen samt i hyrda lokaler på Östermalm byggdes 1898 en kyrka i kvarteret Lindormen, i korsningen av Storgatan och Styrmansgatan. Kyrkobyggnaden som invigdes den 29 maj 1898 fick namnet Elimkapellet. Fasaderna ritades av Victor Dorph medan inredningen var Anders Gustaf Forsbergs. Byggmästare var Richard Bengtsson och totalkostnaden uppgick till 60.000 kr.. Kyrkosalen som rymde 486 personer var inrymd två trappor upp. Där löpte en läktare löper runt rummets tre sidor. Ett stort rundbågigt fönster bakom orgeln vetter mot Storgatan. I fonden bakom predikstolen fanns en hög absid med himmelsblå kupa med en Kristusbild av Berndt Sörenson. Församlingen sammanslogs 1990 samman med Birka frikyrkoförsamling och bildade Elimförsamlingen. 2012 fattades beslutet att sälja kyrkan på Östermalm, för att under 2013 flytta verksamheten till den större Salemkyrkan på Södermalm som församlingen köpte samma år. Fastighetsbolaget som köpte kyrkan för 43 miljoner planerar att bygga om den till ett så kallat townhouse. Hösten 2015 förvärvades fastigheten av Zlatan Ibrahimović som privatperson, som byggde om det till egen bostad. Tidningen Fastighetsvärlden uppgav i oktober 2015 köpeskillingen till 110 miljoner kronor.
Florakyrkan, senare Betesdakyrkan, var en kyrka vid Floragatan 8 på Östermalm i Stockholm.
Hjorthagens kyrka, ibland omnämnd som Hjorthagskyrkan, är en kyrkobyggnad i Engelbrekts församling. Den ligger vid Dianavägen i stadsdelen Hjorthagen i Stockholm. De styrande i Hedvig Eleonora församling, stadsdelens dåvarande församling, hade invändningar mot tegelfasaderna i arkitekten Carl Bergstens tävlingsförslag från 1904. Fasadytorna ansågs bli alltför lika omgivande byggnader. Bergsten stod på sig och fick slutligen igenom sitt förslag. Kyrkan började uppföras 1907 av byggmästaren Vilhelm Norrbin och kunde invigas den 25 mars 1909 av ärkebiskop Johan August Ekman. Kyrkan restaurerades 1967 under ledning av arkitekt Jan Wahlman.
Immanuelskyrkan var namnet på en tidigare frikyrkobyggnad vid Tulegatan 3 i Vasastan i Stockholm. Kyrkan invigdes 1886 och brukades fram till 1974 då en ersattes av den nya Immanuelskyrkan på Kungstensgatan. Kyrkan revs trots ihärdiga protester 1977.
Immanuelskyrkan är en frikyrka, ansluten till Equmeniakyrkan och belägen på hörnet Kungstensgatan 17/ Birger Jarlsgatan 63 i centrala Stockholm. Församlingen är med 1 350 medlemmar den största församlingen inom Equmeniakyrkan.
Korskyrkan, Stockholm, som egentligen hette "Stockholms fria baptistförsamling", var den första "Korskyrkan" i Sverige. Kyrkan finns numera på Birger Jarlsgatan 66 i centrala Stockholm.
Lidingö kyrka är den äldsta kyrkan i Lidingö församling och ligger på en höjd söder om den inre delen av Kyrkviken i kommundelen Hersby i Lidingö kommun. Invid kyrkan ligger Lidingö kyrkogård.
Mikaelskapellet, ursprungligen Emauskyrkan, är ett kapell på Karlbergsvägen 64 i Vasastan som tillhör S:t Matteus församling i Domkyrkokontraktet i Stockholms stift.
Missionskyrkan Valhalla (även kallad Valhallakyrkan) var en missionskyrka i kvarteret Gripen vid Mäster Samuelsgatan 57 på Norrmalm i Stockholm.
Olaus Petri kyrka, är en kyrkobyggnad i Hedvig Eleonora och Oscars församling. Den ligger på Armfeltsgatan 2 i stadsdelen Ladugårdsgärdet, Stockholm. Arkitekt är Peter Celsing. Kyrkan invigdes 1959.
Oscarskyrkan är församlingskyrka i Hedvig Eleonora och Oscars församling i Stockholms stift. Byggnaden ligger i kvarteret Stallmästaren vid vägskälet Narvavägen 6 / Fredrikshovsgatan 1 på stadsdelen Östermalm i Stockholm. Arkitekt är Gustaf Hermansson. Kyrkan invigdes 1903.
Rörstrands slott ligger i hörnet Rörstrandsgatan och Bråvallagatan intill Filadelfiakyrkan i Vasastan i Stockholm. Byggnaden är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".
Sankt Eriks kapell är en kyrkobyggnad i Grubbensparken i Sankt Eriksområdet på nordöstra Kungsholmen i Stockholm. Kapellet tillhör Västermalms församling i Stockholms stift. Kapellet byggdes 1911–1913 som ett begravningskapell till Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning (Grubbens), senare Sankt Eriks sjukhus. Det ritades av arkitekten Albin Patrik Selling och invigdes 1913. Selling ritade i övrigt några bostadshus i Stockholm kring sekelskiftet 1900. Kapellet är ett kyrkligt kulturminne.
Sankt Peters kyrka eller Peterskyrkan är en frikyrka på Norrmalm i Stockholms innerstad, byggd för metodisterna efter arkitekten Erik Lallerstedts ritningar i korsningen Upplandsgatan och Kammakargatan åren 1900–1901. Efter samfundshopslagningen 2011 tillhör församlingen Equmeniakyrkan. Den i kvarteret integrerade byggnaden vilar på en våning av huggen kalksten. Stilen kan beskrivas som jugend med drag av nygotik och i likhet med S:t Matteus kyrka, även den av Lallerstedt, reser sig det vitputsade tornet sidställt över entrén. Hörnpelaren pryds av en skulpturgrupp i huggen sandsten föreställande en kristusfigur omgiven av tre personer som söker hjälp och stöd med namnet Kristus Tröstaren. Mot Kammakargatan vetter ett rosettfönster. Ursprungligen satt predikstolen i ett av kyrksalens hörn, men det flyttades senare till en position bakom/ovanför altaret. Troligen skedde detta ungefär samtidigt som altarmålningen, utförd 1925 av Olle Hjortzberg, skapades.
För den nuvarande kyrkan i Västergötland, se Seglora kyrka, Västergötland. Seglora kyrka är en kyrkobyggnad i trä belägen på Skansen i Stockholm. Den restes 1729 i Seglora i Västergötland, men flyttades 1918 till Skansen, efter att en ny sockenkyrka i sten gjort den äldre kyrkan överflödig.
Sjöstadskapellet är ett kapell som tillhör Sofia församling i Stockholms stift. Kapellet ligger vid Tvärbanans station Sickla kaj i stadsdelen Södra Hammarbyhamnen (i folkmun Hammarby sjöstad) i Stockholm. 4 december 2002 invigdes kapellet av biskop Caroline Krook.
Slottskyrkan är en kyrkosal uppförd under 1700-talet på Stockholms slott och invigdes den 8 december 1754, med kungafamiljen i spetsen, samtidigt med slottets invigning, av kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika. Naturligtvis fyllde hovet många bänkrader, men alla som fick plats i de övriga bänkarna var välkomna. Kyrkan är belägen i den östra hälften av slottets södra länga och upptar hela dess bredd samt två och en halv våningar i höjd, den sträcker sig från södra valvet till längans östra gavel. Entrén är från södra valvet, Slottsbacken nr 1. Slottskyrkan skapades huvudsakligen enligt ritningar av arkitekterna Nicodemus Tessin d.y. och Carl Hårleman i en blandning av barock- och rokokostil. Hårleman utformade även kyrkorummet i huvudsak enligt Tessins ritningar. Slottskyrkan har samma mått som Rikssalen. Slottskyrkan är utformad i nära anslutning till Nicodemus Tessin den yngres planer, men har genom efterföljaren Carl Hårlemans insats fått en dekor präglad av den franska rokokons ideal. Kyrkans inredning fullbordades vid 1700-talets mitt av Carl Hårleman efter Nicodeumus Tessin den yngres ritningar. Tyvärr upplevde varken Hårleman eller Bouchardon kyrkans invigning, båda dog 1753. Slottskyrkan är församlingskyrka för Hovförsamlingen och används av kungafamiljen vid kyrkliga ceremonier. Varje söndag och helgdag hålls gudstjänst i Slottskyrkan. Hovförsamlingen är icke-territoriell, det vill säga de drygt 300 församlingsmedlemmarna är bosatta på olika håll i Stockholm samt i Solna kommun och på Lovön, såsom kungafamiljen, anställda vid hovet och en del personal vid Stockholms slott, Ulriksdals slott och Drottningholms slott. Hovförsamlingen har kyrkoråd och kyrkostämma, pastor och överhovpredikant.
Stefanskyrkan eller Sankt Stefans kyrka är en kyrkobyggnad i Sankt Johannes församling som ingår i Domkyrkokontraktet i Stockholms stift. Kyrkan byggdes 1904 och ligger vid Frejgatan 20B i Vanadislundens södra ände i Vasastaden i Stockholms innerstad.
Trefaldighetskyrkan är en tidigare gudstjänstlokal som länge tillhörde Trefaldighets Metodistförsamling i Stockholm. Byggnaden är belägen på Majorsgatan 5–7, inte långt från Östermalmstorg. Kyrkolokalen såldes 2014 till regissören Jonas Åkerlund och ägs sedan 2021 av den internationella privata elitklubben Soho House.
Uppståndelsekapellet är en byggnad på Skogskyrkogårdens södra del i Gamla Enskede inom Stockholms kommun. Kapellet är ritat av arkitekten Sigurd Lewerentz och invigdes den 26 december 1925. Sedan 1994 är Skogskyrkogården ett av Unescos världsarv.
Swedenborgs Minneskyrka är en kyrka i Stockholm.
Barnhuskyrkan var en kyrkobyggnad i Barnhusförsamlingen, Stockholm och tillhörde Stockholms stift.
Roseniuskyrkan är en kyrka som ligger vid Smala Gränd 5 på Norrmalm i centrala Stockholm. Kyrkan tillhör Roseniusföreningen i Stockholm, vilken är ansluten till Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner. Kyrkan byggdes 1877 av Betesda missionsförsamling (sedan år 1962 i fusion med Immanuelskyrkans församling) och ritades av Axel och Hjalmar Kumlien. År 1909 fick föreningen en ny kyrka, Florakyrkan (1910 namnändrad till Betesdakyrkan) i korsningen Floragatan/Biblioteksgaan–Östermalmsgatan, varefter kyrkan vid Smala gränd en tid stod oanvänd. I den schism som hade uppstått mellan Evangeliska-Fosterlands-Stiftelsen och Missionssällskapet Bibeltrogna vänner sökte Bibelrogna vänner efter en egen kyrkookal och fick 1911 hyra kyrkan vid Smala gränd , varvid den bytte namn till Roseniuskyrkan. År 1919 köpte man fastigheten. och byggde om kyrksalen. en trappa upp i huset.. Allt sedan dess är den ett centrum för Bibeltrogna vänner i Stockholm.. Den är idag klassad som kulturhus. Roseniuskyrkan är uppkallad efter Carl Olof Rosenius. Under mera än 50 år under 1900-talet var Axel B. Svenson predikant där.
Katolska kyrkogårdens kapell i Stockholm.
kapell på Djurgården
kyrka i Stockholm
kapell i Stockholms kommun
kapell i Stockholms kommun
kapell på Sandsborgskyrkogården
Thielska galleriet är ett konstmuseum på Blockhusudden på södra Djurgården i Stockholm. Det innehåller finansmannen och konstsamlaren Ernest Thiels samling av huvudsakligen svenskt måleri från tiden omkring 1900 med verk av bland andra Bruno Liljefors, Ernst Josephson, Eugène Jansson, Carl Larsson, August Strindberg och Anders Zorn, men också utländska konstnärer som Edvard Munch, Paul Gauguin och Henri de Toulouse-Lautrec. Medlemmarna Konstnärsförbundet från sekelskiftet 1900 är rikt representerade. Samlingen av verk av Edvard Munch är en av de största utanför Norge. Thielska galleriets byggnad, Villa Eolskulle, ritades av arkitekten Ferdinand Boberg för Thiel och stod klar 1907. Den är belägen inom Kungliga nationalstadsparken. Thiel sålde byggnaden, konstsamlingen och alla inventarier till staten 1924. Thielska galleriet öppnade som offentligt museum den 7 januari 1925. Huvudman för museet är Stiftelsen Thielska Galleriet, bildad 1924. Thielska galleriets katalog från 2010 upptar drygt 300 målningar, därtill kommer ungefär lika många skisser och teckningar samt ett mindre antal skulpturer. Thielska galleriets samlingar har även utökats efter Thiels tid främst genom donationer.
Östasiatiska museet är ett kulturhistoriskt museum, som ligger vid Tyghusplan på Skeppsholmen i Stockholm. Museet etablerades 1963 och har idag några av Europas mest omfattande samlingar av kulturföremål från Kina, Japan, Indien och andra delar av Asien. Museet är beläget alldeles invid Moderna museet och Skeppsholmskyrkan. Museet ingår sedan 1999 i Statens museer för världskultur.
Karlbergs slott ligger vid Karlbergssjön i Solna, gränsande till Stockholm norr om Kungsholmens västra del, söder om Tomteboda, öster om Pampas Marina och väster om Vasastaden. I slottet inryms i dag Militärhögskolan Karlberg. Karlbergs Krigsakademi för officerare är världens äldsta krigsakademi på samma plats och i samma byggnad.
Axel Oxenstiernas palats, eller Oxenstiernska palatset, är en flygelbyggnad till ett ursprungligen planerat palats vid Storkyrkobrinken 2 och Högvaktsterrassen i Gamla stan, Stockholm, ritad av arkitekten Jean de la Vallée för rikskanslern Axel Oxenstierna och började uppföras år 1653 och byggnaden stod klar på 1650-talet. Granne med slottet Tre kronor, på stadens mest prominenta tomt, lät rikskanslern Axel Oxenstierna uppföra ett palats, som fick sitt namn efter honom. Byggnaden är ett statligt byggnadsminne sedan 1935 och räknas som Stockholms första palats i romersk manierism och som ett av de la Vallées och även av den svenska byggnadskonstens mest betydande och välbevarade verk, framför allt vad gäller gatufasaderna. Palatset förvaltas av Statens fastighetsverk (SFV), och är sedan 1918 sammanbundet med det intilliggande Beijerska huset.
Svindersvik är ett välbevarat sommarnöje från 1700-talets mitt i Sicklaö socken i Nacka kommun. Byggnaderna ligger vid Svindersvikens södra strand i Nacka och ritades av arkitekt Carl Hårleman för köpmannen Claes Grill. Egendomen räknas som en av Sveriges bäst bevarade rokokoanläggningar. På 1940-talet överläts Svindersvik till Nordiska museet, vilket är en av anledningarna till att sommarnöjet fortfarande är så välbevarat och har fått behålla sin ursprungliga prägel. En annan anledning är att Svindersvik aldrig har varit åretruntbostad. Sommartid visas huset för allmänheten. I mars 2024 förklarade Länsstyrelsen i Stockholms län Svindersvik som byggnadsminne.
Millesgården är ett konstnärsmuseum och samtidigt en skulpturpark på Lidingö, ursprungligen konstnären och skulptören Carl Milles och hans hustru Olgas bostad, ateljé och trädgård fram till 1931. På Millesgården finns främst verk av Carl Milles. 1999 kompletterades Millesgården med Millesgårdens konsthall ritad av arkitekten Johan Celsing.
Arvfurstens palats på Gustav Adolfs torg 1 i Stockholm är ett palats uppfört mellan 1783 och 1794 för prinsessan Sofia Albertina, syster till kung Gustav III. Arkitekt var Erik Palmstedt och inredningarna skapades av Louis Masreliez. Palatset används sedan 1906 av Utrikesdepartementet och är ett statligt byggnadsminne sedan 1935.
Wrangelska palatset på Birger Jarls torg 16, Riddarholmen, Stockholm är sedan 1756 säte för Svea hovrätt. Delar av byggnaden har sitt ursprung i befästningsverk från 1530-talet. Byggnaden fick huvudsakligen sitt nuvarande utseende 1652–1670 av arkitekt Nicodemus Tessin d.ä. för Carl Gustaf Wrangel. Åren 1697–1754 var palatset residens för kungahuset.
Tessinska palatset eller Tessins palats är ett barockpalats beläget i Gamla Stan i Stockholm. Palatset uppfördes mellan 1694 och 1701 i kvarteret Europa efter ritningar av Nicodemus Tessin d.y. och ingick i en stadsplan över Slottet och dess omgivningar som endast delvis kom att genomföras. Dess adress är Slottsbacken 4. Palatset är statligt byggnadsminne sedan 24 september 1965 och används idag som länsresidens för Stockholms län.
Bondeska palatset är ett palats beläget på Riddarhustorget 8 i Stockholm, uppfört 1662–1673 som privatbostad för riksskattmästaren Gustaf Bonde efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. och Jean De la Vallée. Bondeska palatset utgjorde 1731–1915 Stockholms rådhus, och är från 1940-talet och framåt alltjämt säte för Högsta domstolen. Byggnaden är ett byggnadsminne, ägs av staten och förvaltas av Statens Fastighetsverk.
Ulvsunda slott (även Ulfsunda slott) är ett slott i stadsdelen Ulvsunda i Bromma i Västerort i Bromma socken i Stockholms kommun. Byggnaden uppfördes 1644–1647 av fältmarskalken Lennart Torstenson på egendomen vid Ulvsunda. Byggnadens nuvarande utseende härrör från 1830-talet. Ulvsunda är idag en hotell- och konferensanläggning. Stadsdelen Ulvsunda bildades 1926 och hade då officiellt bytt namn från "Kungsholms villastad" till "Ulvsunda trädgårdsstad". Några gator inom stadsdelen har namn med anknytning till fältmarskalken Lennart Torstenson, som lät uppföra Ulvsunda slott 1644–1645 och var godsets dåvarande ägare. Några exempel på vägar i Ulvsunda stadsdel med anknytning till Torstenson och hans godsinnehav är Fältmarskalkens väg (1924), Forstenavägen (1924), Hamrabacken (1930) och Restadsvägen (1924). Bland senare ägare till Ulvsunda slott märks ätterna Bielke och Åkerhielm och 1924 namngavs också Bielkevägen efter riksrådet greve Ture Gabriel Bielke och hans son, hovmannen och riksrådet, greve Nils Adam Bielke och Åkerhielmsgatan efter militären, friherre Gustaf Fredrik Åkerhielm och hans son, statsminister och friherre Gustaf Åkerhielm.
Riddarhuspalatset, vardagligt Riddarhuset, är ett palats uppfört 1641–1674 vid Riddarhustorget 10 i kvarteret Hercules Gamla stan i Stockholm, som ägs och förvaltas av Sveriges ridderskap och adel. Riddarhuspalatset var från 1670-talet och fram till representationsreformen 1866 sätet för det svenska adelsståndet. Riddarhuset är öppet för allmänheten och arrangerar bland annat guidade visningar och konserter. Palatset används även för privata tillställningar.
Hallwylska museet (även kallat Hallwylska palatset) är ett svenskt statligt kulturhistoriskt museum som är inrymt i Hallwylska palatset i kvarteret Skravelberget mindre vid Hamngatan 4 på Norrmalm i Stockholm. Museet öppnade 1938 och innehåller Wilhelmina von Hallwyls stora samlingar konst, antikviteter, vapen, porslin och silver som hon anskaffat till sitt hem. Samlingen omfattar över 50 000 väl dokumenterade föremål. Utöver samlingen av föremål är även husets interiör att betrakta som ett museum som visar ett privathem från sekelskiftet 1900 med dåtidens inredning och bevämligheter. Palatset uppfördes som stockholmsbostad åt Walther och Wilhelmina von Hallwyl och stod färdigt 1898. De testamenterade 1920 byggnaden och inventarierna till svenska staten. Museet ingick i myndigheten Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet mellan 1978 och 2017. Sedan årsskiftet 2017/2018 ingår det i myndigheten Statens historiska museer. Den 1 december 2015 förklarades fastigheten som lagskyddat byggnadsminne. Fastigheten anses av Stadsmuseet i Stockholm representera "synnerligen höga kulturhistoriska värden" och är blåmärkt.
Galleri Gummesons var ett konstgalleri på Strandvägen 17 i Stockholm som grundades 1912 som Gummesons konstsalong av bokhandlaren Carl Gummeson. Galleriet visade tidigt modernismen för den svenska konstpubliken. År 1916 visades en utställning med Vasilij Kandinskij, Lyonel Feininger, Gabriele Münter och därefter Paul Klee, Max Ernst och Edvard Munch på 1920-talet. Svenska konstnärer som ställde ut var bland andra Isaac Grünewald och Gösta Adrian-Nilsson (GAN). Under 1950-talet var galleriet centrum för den svenska nyexpressionistiska rörelsen med konstnärer som Torsten Renqvist och Staffan Hallström. 1964 anordnades en minnesutställning över den franske konstnären Henri Paul Sert. Andy Warhol hade en utställning år 1972. Vid 1970-talets slut blev galleriet en konsthandel, men utställningsverksamhet påbörjades igen under 2000-talet. Uppmärksamheten i medierna blev stor när galleriet ordnade utställningar av graffitikonstnären Martin Burgos och konstnären Maloosak. Thorsten Flinck som konstnärsregissör och Carolina Gynning.
Milliken Gallery i Stockholm.
Gustav III:s antikmuseum är Sveriges äldsta offentliga konstmuseum, och ett av de äldsta i Europa. Det öppnades 1794 i en av slottsflyglarna på Stockholms slott, som ett offentligt äreminne över det skydd Gustav III lämnat alla grenar av de fria konsterna. Det innehåller antika skulpturer som denne köpte under sin resa till Italien 1783–1784. Det återinvigdes 1958.
Bellmanhuset ligger på Urvädersgränd 3 på Södermalm i Stockholm. Huset uppfördes i korsvirke efter Katarinabranden 1723. Här bodde skalden Carl Michael Bellman under sin mest produktiva period 1770–1774 och här skrev han de flesta av sina Fredmans epistlar och Fredmans sånger. Byggnaden är blåklassad av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär att bebyggelsen har "synnerligen höga kulturhistoriska värden" motsvarande fordringarna för byggnadsminnen.
Bonniers konsthall är en konsthall på Torsgatan i Stockholm, öppnad 2006.
Carl Eldhs ateljémuseum är ett konstnärsmuseum vid Lögebodavägen 10 i Bellevueparken i Vasastaden i Stockholm. Museet var skulptören Carl Eldhs ateljé. Ateljén är bevarad som Carl Eldh en gång lämnade den. Anläggningen (hus med trädgård) är sedan år 2010 ett statligt byggnadsminne.
Färgfabriken är en konsthall för samtidskonst, arkitektur, samhällsfrågor och stadsutveckling. Konsthallen är belägen på Lövholmen, ett tidigare industriområde i Liljeholmen, Stockholms kommun. Lokalerna inhyste fram till 1970-talet färgtillverkaren Beckers, därav namnet Färgfabriken.
Johanneshovs skans är ett ofullbordat befästningsverk beläget i stadsdelen Johanneshov, södra Stockholm, som började byggas 1859. Redan 1860 bestämde ståndsriksdagen att byggnadsarbetena för det väldiga projektet skulle avbrytas då försvarskonceptet ansågs vara föråldrat. 1998 utförde Stadsmuseet i Stockholm en arkeologisk undersökning och en utgrävning av skansens rester. Av Johanneshovs skans återstår idag norra grundmuren till slutvärnet bestående av en cirka 79 meter lång granitmur med två hörnrondeller och innanför liggande skyttegångar. Resterna finns numera i källarplanet av ett kontorshus vid Arenavägen, direkt norr om Söderstadion. Anläggningen är ett fornminne och kan besökas av allmänheten på kontorstid.
K. A. Almgren sidenväveri & museum är norra Europas äldsta bevarade sidenväveri, beläget i närheten av Slussen på Södermalm i Stockholm. Väveriet grundades 1833 av sidenfabrikör Knut August Almgren och numera inhyst i lokaler uppförda 1862. Byggnaden är sedan 2020 Kulturbyggnadsminnesmärkt av länsstyrelsen i Stockholm. K. A. Almgrens sidenväveri är kunglig hovleverantör av siden sedan 1844. Väveriet var under slutet av 1800-talet stundvis Skandinaviens största kvinnoarbetsplats. Idag bedrivs vävning i liten skala samt museiverksamhet med basutställning och tillfälliga utställningar. K. A. Almgrens sidenväveri utsågs till årets arbetslivsmuseum 2024.
Katarina brandstation ligger i hörnet Katarina västra kyrkogata / Tjärhovsgatan 9–11 på Södermalm i Stockholm och är Storstockholms brandförsvars äldsta anläggning och världens äldsta i bruk varande brandstation på samma plats. Katarina brandstation är en av fyra stationer i Stockholms innerstad, de andra tre är Kungsholmens brandstation, Johannes brandstation och Östermalms brandstation. Vaktdistriktet sträcker sig från Gamla Stan i norr till Globen och Björkhagen i söder och från Hornstull i väster till Nacka kommun i öster.
Lilla Sickla är en gård inom Nackareservatet i stadsdelen Björkhagen i Stockholms kommun. Den är belägen på Axvallsvägen vid Sicklasjön.
Louis De Geers palats eller Ebba Brahes palats (även kallat Ebba Brahes malmgård, senare Schönborgska huset) är ett palats och malmgård uppfört i slutet av 1640-talet vid Götgatan 16 på Södermalm i Stockholm. Palatset inhyser sedan 1963 den nederländska ambassaden och dess residens. Fastigheten ligger i kvarteret Schönborg.
Långbro gård har givit namn åt stadsdelen Långbro som ligger i Söderort i Brännkyrka socken i Stockholms kommun. Herrgården har sina anor från senare delen av 1400-talet och var säteri redan under slutet av 1500-talet. Gården ägs idag av Stockholms kommun och förvaltas genom kommunens fastighetsbolag AB Stadsholmen. Huvudbyggnaden och den kvarvarande flygelbyggnaden utgör idag allmännyttiga bostäder. Båda är blåmärkta av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".
Magasin III Museum for Contemporary Art, är ett privatägt svenskt konstmuseum för samtida konst. Magasin III startade som en konsthall med namnet Magasin 3 Stockholm Konsthall. Institutionen byggde efter hand upp en egen samling samtida internationell konst och ändrade i linje med detta namnet till att innehålla begreppet museum. Sedan maj 2024 har Magasin III i Stockholm stängt ner sin publika verksamhet. Museets lokaler ligger i ligger i ett tidigare lagerhus, Magasin 3, ritat på 1920-talet av Åke Tengelin och beläget i Stockholms frihamn. Verksamheten grundades 1987 av finansmannen Robert Weil och museichefen David Neuman. Det drivs av investmentbolag Proventus AB. Museet vill stödja konstnärlig verksamhet genom att introducera och presentera enskilda konstnärskap. Sedan starten har Magasin III visat verk av samtida konstnärer som Mona Hatoum, Tino Sehgal, Ai Weiwei, Pipilotti Rist och Tony Oursler. Sedan 1987 har Magasin III:s samling vuxit hand i hand med utställningsprogrammet, inklusive mer än sjuttio verk som har skapats speciellt för Magasin III. Kuratorerna arbetar i nära samarbete med konstnärerna för att skapa nya verk som ingår i utställningar som är skräddarsydda för utställningsrummen. Magasin III samarbetar även med konstmuseer utomlands och har sedan 2017 en permanent utställningssatellit i Jaffa. Magasin III arbetar i nära samverkan med konsthallen Accelerator, vars initiativtagare är David Neuman och Margareta Thomson. James Turrells ljusverk Dawning från 1992 var fram till 2020 det enda permanent utställda konstverket på Magasin III. David Neuman var museichef 1987–2017. Richard Julin var chefsintendent 2007–2016. År 2016 blev Tessa Praun biträdande chef och chefsintendent, och 2017 museichef.
Skogaholms herrgård är en större herrgård med separat flygel för kök och hushållspersonal. Den ligger på Skansen i Stockholm men var ursprunglige belägen i Svennevads socken i Hallsbergs kommun.
Smedslättens gård är en herrgård och ett tidigare säteri i sydöstra delen av stadsdelen Smedslätten i Bromma socken i västra Stockholms kommun. I dag ligger Smedslättens gård mitt i ett radhusområde, på Skogsfrugränd 21. Av gården, med anor från 1700-talet, finns idag bara huvudbyggnaden från 1800-talets första decennium kvar, medan övriga byggnader har rivits. Den kvarvarande huvudbyggnaden är en sista rest av en större lantbruksegendom på vars mark stora delar av dagens Smedslätten växte fram. Byggnaden har även ett visst personhistoriskt intresse då den under lång tid var sommarnöje för den framstående filantropen Magna Sunnerdahl. Fastigheten är grönklassad i Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering vilket innebär att huset är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk och miljömässig synpunkt. Uttrycket "Smedslättens Gård" används idag också för att referera till området runt gården, huvudsakligen radhusen på Skogsfrugränd och Strömkarlsvägen.
Stora Nyckelviken är en herrgård vid Nyckelviken i Nacka socken i Nacka kommun belägen nära Saltsjön mellan Jarlaberg och Skuru. Herrgården uppfördes i mitten av 1700-talet av Herman Petersen och ägs idag av Nacka kommun. Stora Nyckelviken är klassat som byggnadsminne. På platsen har det legat en sjökrog från åtminstone 1600-talet.
Västberga gård är en herrgård och tidigare säteri vid Västberga allé i stadsdelen Västberga i Brännkyrka socken i Stockholms kommun. Västberga gård, som har givit namn till den nuvarande stadsdelen Västberga, har sina anor från 1300-talet och blev säteri under 1600-talet. Västberga gård ägs sedan 1935 av Stockholms kommun och används idag av Stockholms stads socialtjänstförvaltning.
Älvsjö gård (äldre stavning Elfsiö) är en anrik herrgård och tidigare säteri som ligger på Älvsjö gårdsväg 3 strax söder om Älvsjö station i stadsdelen Älvsjö i Brännkyrka socken i Stockholms kommun. Gården är en av Stockholmstraktens äldsta ännu existerande och omnämns första gången i slutet av 1500-talet. Den ägdes under nästan 200 år av släkten Lagerbielke och var förr bygdens centrum. Under Älvsjö lydde flera torp och utgårdar bland dem Hagsätra, Ormkärr, Rågsved, Bjursätra och Snösätra. Godset omfattade även Ersta gård och Farsta gård med tillhörande torp och småbruk. År 1968 förvärvades Älvsjö gård av Stockholms kommun och är numera representationsställe för Stockholmsmässans ledning. Gården hyrs även ut som konferenslokal.
Årsta gård är en äldre herrgård och tidigare säteri med tillhörande omgivningar, belägen vid Svärdlångsvägen 16 vid Årstavikens södra sida i stadsdelen Årsta i Söderort inom Stockholms kommun (Brännkyrka socken). Gårdens historik går tillbaka till medeltiden. Därefter ägdes Årsta av bland andra Jakob De la Gardie, Hans Kröpelin, Gabriel Kristiernsson Oxenstierna och Märta Helena Reenstierna som blev känd under smeknamnet "Årstafrun". År 1905 såldes egendomen till Stockholms stad. 1958 startade Årsta särskola sin läkepedagogiska verksamhet i huvudbyggnaden. Det bevarade sädesmagasinet samt huvudbyggnaden är blåmärkta av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att de har "synnerligen höga kulturhistoriska värden".
Måleriyrkets museum var ett svenskt arbetslivsmuseum beläget på Brännkyrkagatan 71 på Södermalm i Stockholm. Museet öppnade 1970 och stängdes den 17 april 2018.
Synskadades museum är ett privat museum i Stockholm som öppnade för allmänheten i april 1997. Museet ägs och drivs av Synskadades riksförbund och har samlingar som speglar synskadades historia i Sverige från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet och framåt. Det ligger i lokaler på som tidigare tillhört BLIFA - De blindas tekniska fabrik på Sandsborgsvägen 52, Gamla Enskede. Utställningen, Öppet Magasin - synskadades historia, finns i föremålsmagasinet i samma byggnad som Synskadades riksförbunds kansli vid Sandsborgsvägen 52 i Gamla Enskede.
Tantolundens luftvärnsställning i Stockholm var belägen på höjden cirka 300 meter väster om parken Tantolunden och ovanför Tantolundens koloniträdgårdsområde. Anläggningen bestod av skyttevärn och pjäsvärn och kunde bemannas med 47 man under beredskapsåren 1939 till 1945. Huvuduppgiften för Tantolundens luftvärnsställning var att försvara Årstabron och Liljeholmsbron. Om försvaret hade brutit samman var tanken att spränga Årstabron innan fienden kunde nyttja den. Idag (2011) finns fyra tydliga pjäsplatser kvar medan resten har rivits eller plomberats (förseglats permanent).
Julius hus är namnet på en fastighet vid Bondegatan 21 A på Södermalm i Stockholm.
Index – The Swedish Contemporary Art Foundation är en konsthall för samtidskonst i Stockholm.
Egyptiska museet i Stockholm existerade 1928 till 1954. Museet var inrymt i Södra Bankohuset (Gamla riksbanken) i Gamla stan och kom till genom Egyptenkommittén som hade dåvarande kronprinsen som ordförande. Arkeologen Pehr Lugn, vilken också företog utgrävningar i Egypten, var föreståndare och intendent från starten 1928. Betydelsefull för museet var också arkeologen Hermann Junker, som var chef för Tyska arkeologiska institutet i Kairo och bland annat villig att sälja egyptiska föremål. Vid Pehr Lugns död 1934 övertog Gunhild Lugn ansvaret för museet och drev det i 20 år varefter museet tillsammans med Cypernsamlingarna gick upp i det nybildade Medelhavsmuseet.
Blockmakarens hus är en museilägenhet vid Stigbergsgatan 21 på Södermalm i Stockholm. Lägenheten inreddes av Stockholms stadsmuseum till ett utseende motsvarande 1900-talets början och öppnade i maj 1982. Lägenheten visas för allmänheten efter bokning.
The Unstraight Museum är ett virtuellt museum med inriktning på att bevara och sprida kunskap om HBTQ-historia. Namnet kommer från ordet "straight", som används om heterosexuella personer, och ur det har motsatsordet "unstraight" skapats.
Stigbergets borgarrum är en museilägenhet i huset Fjällgatan 34 på Södermalm i Stockholm. Museet skapades 1929 av Anna Lindhagen och visar hur en borgarfamilj bodde i mitten av 1800-talet. Museet består av sex rum och kök, möblerat av Anna Lindhagen, delvis med föremål från hennes eget hem. Fastigheten förvärvades 1904 av Stockholms stad. Från 1934 och fram till sin död 1941 bodde Anna Lindhagen i två av museets rum. Idag ägs och förvaltas fastigheten av AB Stadsholmen. Museet drivs på ideell basis och är tillgängligt för allmänheten i samband med visningar.
Ryska vallarna (även kallad Ryska muren eller Ryssmuren) är en ofullbordad försvarsanläggning belägen inom Campus Solna i Solna kommun. Ryska vallarna är en fornlämning med RAÄ-nummer: Solna 57:1.
Sticklinge gård var en herrgård och ett gods på Sticklinge i nordvästra Lidingö. Huvudbyggnaden brändes ner 1980 och på platsen för gården, ungefär vid nuvarande Patron Haralds väg nr 2–8, uppfördes några villor.
Annelund är en kulturhistoriskt värdefull herrgård vid Lings väg 2 i stadsdelen Haga i Solna kommun. På gården bodde "gymnastikfadern" Per Henrik Ling mellan 1822 och 1839. Annelunds huvudbyggnad och gymnastikflygeln är enskilda byggnadsminnen sedan 1987, innan dess statliga byggnadsminnen från och med 1965. Annelunds gård ligger inom Kungliga Nationalstadsparken..
Prins Eugens Waldemarsudde är ett konstmuseum på Waldemarsudde vid Södra Djurgården i Stockholm. Museet består av huvudbyggnaden Slottet och en byggnad med konstgalleri. Det är omgivet av en blomster- och skulpturprydd trädgård. Museet öppnades för allmänheten sommaren 1948 i enlighet med prins Eugens testamente. Samlingarna omfattar omkring 7 000 verk och består främst av svensk konst, huvudsakligen måleri, men även skulptur, teckning, grafik och medaljkonst. Det så kallade Slottet var ursprungligen ett privatpalats för prins Eugen och uppfördes 1905 efter ritningar av arkitekt Ferdinand Boberg. År 1913 kompletterades Slottet med galleribyggnaden och 1965 invigdes ett museum i det intilliggande Gamla huset. Där presenteras prins Eugens livsverk och Waldemarsuddes äldre historia. Prins Eugens Waldemarsudde blev 1993 förklarad som statligt byggnadsminne. År 2015 upphävdes detta beslut, eftersom det är Stiftelsen Waldemarsudde och inte Statens Fastighetsverk, som äger byggnaderna. Därför saknar byggnaderna ännu kulturhistoriskt lagskydd.
Observatoriet, eller Stockholms gamla observatorium, är ett tidigare observatorium och tidigare vetenskapshistoriskt museum, som ligger högst upp på Observatoriekullen i Vasastaden i Stockholm. Observatoriemuseet, som varit inrymt i byggnaden, har bland annat haft en världsunik temperaturslinga som visar medeltemperaturen under årets varmaste (juli) och kallaste (februari) månad från 1756 fram till idag. Observatoriemuseet stängdes i januari 2014. Stockholms gamla observatorium har även ett nytt teleskop i det närbelägna Magnethuset, som Stockholms amatörastronomer använder för observationer. Stockholms gamla observatorium var Kungliga Vetenskapsakademiens första observatoriebyggnad. Den användes länge av universitetets naturgeografiska institution. Genom den höga mittkroppen får byggnaden sin karaktär. Byggnadens cirkulära rumsform avtecknar sig i fasadens utbuktning. Sedan 1 april 2018 är Observatoriet åter i Stockholm stads ägo genom SISAB (Skolfastigheter i Stockholm AB).
Skansens bergbana är en bergbana i friluftsmuseet Skansen på Djurgården i Stockholm. Banan är knappt 200 meter lång och går mellan Hazeliusporten och Tingsvallen/Bollnästorget på Skansenberget. Den byggdes ursprungligen 1897 till Allmänna konst- och industriutställningen, som ägde rum under några månader detta år. Första dagen i drift var den 15 maj 1897. Det var den schweiziska firman von Roll som stod för konstruktionen av banan. I slutet av 1950-talet stängdes banan för trafik, men öppnades åter 1973 efter att ha upprustats och är sedan dess i drift. Fram till 1940-talet var den öppen dagligen och efter det kördes den endast på sommaren. Idag körs den dagligen under sommaren men har även öppet under helger resten av året, bland annat under Skansens julmarknader som pågår under de fyra sista helgerna innan jul. För trafiken på bergbanan svarar två vagnar med plats för 45 passagerare vardera, resan tar 2 minuter och 48 sekunder i normaltempo vilket är 1,2 m/sekund. En resa med Bergbanan kostar 30 kronor upp och 20 kronor ner. På förmiddagar bemannas endast den nedre kuren och på eftermiddagarna båda kurerna av Transport- & Serviceenheten. Fakta: Längd: 196,40 meter Höjd: 34,67 meter Maximal lutning: 24,7 % Maximal hastighet: 2,5 m/sek (är idag låst på 1,5 m/sek) Spår: Enkelspår med mötesplats Spårvidd: 1000 mm
Biologiska museet är ett biologiskt museum beläget på Djurgården i Stockholm som öppnades 1893 och visar skandinaviska däggdjur och fåglar i deras naturliga miljö.
Dansmuseet är ett museum i Stockholm som grundades av Rolf de Maré 1953. Han samlade kollektionen i Frankrike och donerade delar av den till Franska staten och resten tog han med sig till Stockholm. Museet har bland annat världens näst största samling av scenkostymer från Ryska baletten och även en stor samling efter Isadora Duncan, samt en mängd föremål från världens alla hörn. Det är tämligen unikt som ett av världens ytterst få museer om dans och balett i sitt slag och övergripande om danskonsten i dess många olika former. Museets förste intendent var Bengt Häger, vars chefskap sträckte sig från 1953 till 1989. Första tiden var museet inrymt i operahuset och i Filmhuset på Gärdet. Åren 1977–1989 låg museet i Wennergrenska palatset i Diplomatstaden och 1989–1999 i Dansens hus. Museet låg 1999–2013 i Skandinaviska Bankens palats vid Gustav Adolfs torg. Dansmuseet flyttade 2013 till nya lokaler på Drottninggatan 17, också i tidigare banklokaler. Dansmuseet stänger sina lokaler på Drottninggatan 17 för besökare i januari 2024, av ekonomiska skäl, och letar efter nya lokaler. Erik Näslund var chef för museet från 1989 till 2016, tillika redaktör för museets tidigare tidskrift Dans 1973–1981. Han efterträddes av Eva-Sofi Ernstell som var museets chef 2017 till sin bortgång 2022. År 2010 tilldelades museet Svenska teaterkritikers förenings danspris för sitt arbete som ”ett alert museum i tiden”. Huvudman för Dansmuseet är Stiftelsen Dansmuseifonden. Dess verksamhet stöds finansiellt av staten och av Rolf de Marés minnesfond.
Statens centrum för arkitektur och design, även Arkitektur- och designcentrum eller ArkDes och tidigare Arkitekturmuseet, är ett svenskt centralmuseum för arkitektur och design. Museet ligger på Skeppsholmen i Stockholm i två byggnader som är sammanbyggda med Moderna Museet. Museet, som arbetar med byggnadskonst, samhällsplanering och formgivning, är en statlig förvaltningsmyndighet och sorterar under Kulturdepartementet. Arkitekturmuseet bildades 1962 på initiativ av Sveriges Arkitekters Riksförbund som en privat stiftelse. Det öppnade 1966 i lokaler i tidigare Sjökarteverkets byggnad på Skeppsholmen i Stockholm. Det förstatligades 1978 och invigdes i sina nuvarande lokaler i februari 1998. Museets ansvar utvidgades till att omfatta andra designområden 2009. År 2013 beslutade regeringen om namnbyte till Statens centrum för arkitektur och design. Efter ett års stängt för ombyggnad öppnade ArkDes 2024 med en ny permanent samlingsutställning. I maj 2025 beslutade regeringen att ArkDes och Statens konstråd ska slås samman med Moderna Museet från 1 januari 2026.
Haga Trädgård är en trädgårdsanläggning i Hagaparken i Solna kommun. Trädgården anlades ursprungligen 1785 genom Gustav III:s initiativ. Anläggningen är känd från Carl Michael Bellmans Fjäriln vingad syns på Haga och för Fjärilshuset som flyttade in i ett av växthusen 1989.
Musik- och teatermuseet var ett svenskt statligt kulturhistoriskt museum på Sibyllegatan 2 i Stockholm som stängde 30 mars 2014. Musik- och teatermuseet hette tidigare Musikmuseet men fick 2010 ett utvidgat uppdrag, efter att arkivet för folklig dans samt samlingarna vid Marionettmuseet och Sveriges Teatermuseum införlivats i museets verksamhet. Det ingår sedan 2011 i Statens musikverk. Efterföljaren Scenkonstmuseet öppnade 11 februari 2017 i samma byggnad.
Skattkammaren är ett museum i källarvalven under Rikssalen på Stockholms slott, där Sveriges riksregalier och andra värdefulla föremål visas för allmänheten. Skattkammaren öppnades 1970 efter ett riksdagsbeslut och planerades efter slottsarkitekten Sven Ivar Lind. Innan dess kunde riksregalierna bara beskådas vid Riksdagens högtidliga öppnande och andra ceremonier. Skattkammaren nås via en ingång i södra slottsvalvet.
Cornelis Vreeswijkmuseet var ett svenskt museum, som drevs av den ideella föreningen Cornelis Vreeswijksällskapet. Det invigdes på trubaduren Cornelis Vreeswijks födelsedag den 8 augusti 2000 av hans son Jack Vreeswijk. Museet låg vid Trångsund i Gamla Stan i Stockholm i ett hus från 1522. Museet lades ned 2011. På museet fanns en utställning om Cornelis Vreeswijks liv av Åke Arenhill och konstnären Agneta Brunius, som även har målat trubadurens porträtt på Statens porträttsamlingar på Gripsholms slott, samt mängder av Cornelis-kuriosa. Till exempel fanns på museet den omtalade guldpenna, som införskaffades enkom för att signera ett "guldkantat" internationellt artistkontrakt med skivbolaget Philips 1973, där tanken var att lansera Vreeswijk även i tysk- och engelskspråkiga länder. I källarvalven under museet låg på 1960-talet "Visklubben Kurbitz", där Cornelis Vreeswijk uppträdde vid ett flertal tillfällen.
Dyktankhuset är en tidigare träningsbassäng för ubåtsmän beläget på vid Djurgårdsstrand nära Galärvarvet i Stockholm. Sedan år 1999 finns ett dykerihistoriskt museum i byggnaden.
Panoptikon Fotografins Hus var en konsthall på Skeppsholmen i Stockholm med adress Slupskjulsvägen 26C. F. Fotografins Hus var inrymt i Flottans tidigare anläggning Mindepartementet på Skeppsholmens östra sida. Konsthallen bildades 2003 på privat initiativ tillsammans med en grupp sakkunniga personer från utställnings-, musei- och konstvärlden. Idén var att visa breda utställningar med internationella och svenska fotografer samt konstnärer. Konsthallen ville visa konstnärlig bredd inom samtida fotografi, kombinerad med föreläsningar, visningar och seminarier. Sedan mars 2016 drivs i samma lokaler Mindepartementet Art and Photography.
Haga parkmuseum är inrymt i det mellersta av koppartälten i Hagaparken i Solna och skildrar historien, människorna och byggnaderna i Haga. Museet består av två mindre och ett större utställningsrum, där Hagaparken visas med nya och historiska bilder och planer. Den bortre kortväggen smyckar en förstoring av Fredrik Magnus Pipers "Generalplan över Hagaparken" från 1781 och den motsatta kortväggen visar en förstoring av Louis Jean Desprez' vision av parken och Stora slottet från 1790-talet. Helt dominerande, i rummets mitt, finns en stor och mycket detaljerad trämodell av Stora Haga slott, som Gustav III hade planerat. Modellen ger ett intryck av den enorma byggnaden. Via ett titthål på sidan av modellen och ett spegelsystem kan besökaren till och med se in i slottets kupol, så som arkitekten Desprez hade tänkt sig. Delar av modellen kan lyftas av och visar då exakta inredningsdetaljer i miniformat. Bygget av lustslottet inställdes kort efter att Gustav III mördades och kom inte längre än till grunden, den finns kvar att beskåda ute i parken. År 1983 invigdes museet. Efter en ombyggnad återinvigde Statens fastighetsverk våren 2003 Haga parkmuseum med en helt ny utställning om parken och dess byggnader. Entrén till Haga parkmuseum är gratis.
Marionettmuseet var ett år 1973 grundat museum för dockteaterkonst i Stockholm, som sedan 2011 ingår i Musik- och teatermuseet i Stockholm, och från 2017 i dess efterföljare Scenkonstmuseet. Marionettmuseet drevs i anslutning till Michael Meschkes Marionetteatern vid Sankt Eriksplan i Stockholm. Det hade en samling dockteaterfigurer från svenska teaterproduktioner och införskaffade internationellt i Asien och på annat håll. Museet drevs av Stiftelsen Marionettmuseet fram till 2011, då samlingarna donerades och överfördes till Statens musikverk. Chef för Marionettmuseet mellan 1973 och 2009 var Michael Meschke.
Medicinhistoriska museet är ett museum i Stockholm, som sedan 2005 står utan utställningslokaler. Medicinhistoriska museet har sina rötter i början av 1900-talet, då Svenska Läkaresällskapet skapade en medicinskhistorisk sektion. Denna samlade redan från början in och bevarade medicinhistoriskt intressanta föremål. År 1943 visades samlingarna i en utställning på Nordiska museet i Stockholm och 1955 upplät Stille-Werner permanenta utställningslokaler i sin fastighet på Åsögatan i Stockholm. Museet utökades efter hand och drevs av Medicinhistoriska museets vänförening. År 1991 övertog Stockholms läns landsting huvudmannaskapet och museet flyttade 1995 till det tidigare Eugeniahemmet i Solna. Museets permanenta utställningsverksamhet lades ned av landstinget 2005. Medicinhistoriska museets vänförening förvaltar samlingarna, som finns i ett lager i Tumba. Ett utställningsrum finns kvar i det tidigare Eugeniahemmet.
Museum Tre Kronor är ett museum om det gamla slottet Tre Kronor öppnat 28 december 1999 i Stockholms slott. Museet är inrättat i de bevarade källardelarna av slottet Tre kronor. De äldsta rummen dateras tillbaka till 1300-talet. Museet är beläget i källarvalven under den norra slottslängan, med ingång under Lejonbacken genom den tjocka försvarsmuren från 1200-talet. I museet finns flera modeller som visar Stockholms slotts utseende vid olika tidpunkter från försvarsborg till slottsbranden 1697. Dessutom visas föremål som räddades undan branden, exempelvis nedre delen av marmorkolonner med beslagsverksornamentik. De fanns på 1570-talet i Johan III:s slottskyrka som då låg i norra längan. Från museets entréhall leder en trappa ner till en delvis bevarad underjordisk gång, som via en träbro över vattnet, gick över till hovstallet på Helgeandsholmen. Det var Karl XI som lät bygga den för att han skulle kunna gå osedd från slottet till stallet.
Nordiska museets folkminnessamling är en äldre benämning på den del av Nordiska museets arkiv som berör folkloristiska områden – folktro, sagor, sägner, traditioner, högtider, lekar, ordspråk, gåtor, visor med mera. Folkminnessamlingen (FMS) och Nordiska museets arkiv var under en period skilda verksamheter men på 1990-talet integrerades FMS och arkivet med varandra i gemensamma lokaler. Grunden till FMS lades av Nils Edvard Hammarstedt, som på uppdrag av Artur Hazelius dokumenterade och samlade in material om folkloristiska företeelser från början av 1890-talet och fram till sin pensionering 1928. Ett antal medarbetare, vilka på olika sätt bidrog till att bygga upp Nordiska museets folkloristiska profil, knöts med tiden till verksamheten bland andra Louise Hagberg, Nils Keyland, Albert Eskeröd, Gunnar Granberg och Mats Rehnberg. Vid mitten av 1940-talet initierade FMS dåvarande chef Carl-Herman Tillhagen ett stort projekt med att excerpera uppteckningsmaterialet. Projektet pågick i cirka trettio år och resulterade i en excerptkatalog med drygt en miljon kort, som dels är ämnesmässigt, dels topografiskt ordnad. Många kort i excerptkatalogen baserades på information hämtad från frågelistor som skickades ut via lokala informanter . Den ursprungliga tanken var att underlätta forskning i materialet. Istället för att gå igenom stora mängder originalmaterial skulle forskare kunna gå direkt till de områden de var intresserade av i excerptkatalogen. I excerptkatalogen finns även material från andra folkminnessamlingar i Sverige samt från litteratur och media. Som forskningsmetod har excerpter sedan länge spelat ut sin roll, i och med att medvetenheten om kontexten betydelse för förståelsen av källmaterial växt fram inom humanistisk forskning, men katalogen tjänar fortfarande som en lättöverskådlig ingång till det folkloristiska materialet i Nordiska museets arkiv. Bengt af Klintberg ledde arbetet vid FMS under en tid på 1970-talet och påbörjade bland annat insamling av urban folklore, vilket då var ett nytt område i svensk folkloristik. Mellan 1978 och 1995 ansvarade Ebbe Schön för museets folkloristiska verksamhet.
Polismuseet är ett museum i Stockholm beläget i Museiparken på Gärdet, bredvid Tekniska museet, Etnografiska museet och i samma byggnad som Riksidrottsmuseet. Polismuseet visar hur polisen i Sverige har arbetat genom tiderna, och om polisens roll i samhället.
Spritmuseum (engelska: Museum of Swedish Drinking Culture) är ett svenskt museum om alkoholkulturen i Sverige. Museet inhyser tre utställningslokaler, inklusive en permanent utställning om svensk dryckeskultur och en konsthall med verk från Absolut Art Collection. Spritmuseum öppnades som Vin & Sprithistoriska Museet i det så kallade Grönstedtska palatset på Dalagatan 100 i Vasastaden i Stockholm 1967, som ett företagsmuseum i samband med dåvarande AB Vin- & Spritcentralens 50-årsjubileum.
Stiftelsen Musikkulturens Främjande bildades 1920 av kapten Rudolf Nydahl för att förvalta de samlingar av musikinstrument, manuskript och andra föremål med musikalisk anknytning som han byggt upp under sin levnad. Samlingarna visas i museilokaler på Riddargatan 37 i Stockholm och omfattar omkring 2 000 originalkompositioner i autograf av de flesta betydande tonsättare, som till exempel Mozart, Beethoven, Schubert, Schumann och Chopin med flera, samt cirka 6 000 originalbrev och dokument. Dessutom finns omkring 550 äldre musikinstrument från skilda länder och epoker samt ett bibliotek av musiklitteratur och tryckta noter och ett bildarkiv. Samlingen omfattar också tavlor och skulpturer med musiken som motiv och även föremål som tillhört kända musikpersonligheter.
Stuckatörens hus är en byggnad på David Bagares gata 10, på Norrmalm i centrala Stockholm. Bostaden i Stuckatörens hus är en av Stadsmuseets museilägenheter. Byggnaden blev 2012 förklarad som byggnadsminne av Länsstyrelsen i Stockholms län.
Sven-Harrys konstmuseum är ett svenskt konstmuseum och en konsthall vid Eastmansvägen 10 i Vasastaden i Stockholms innerstad.
Svenskt Industri- och Handelsmuseum existerade mellan 1896 och 1909 i Stockholm. När det upphörde överlämnades samlingarna till Handelshögskolan i Stockholm.
Telemuseum var ett museum i Stockholm som innehöll omfattande samlingar av framför allt äldre telegraf-, telefon- och radioutrustning.
Tullmuseum var till och med oktober 2015 Tullverkets museum. Från 1927 visade museet Tullverkets sedan slutet av 1800-talet samlade tullföremål. På museet fanns permanenta utställningar om bland annat tullhistoria och om tullverksamheten i Stockholm, samt tillfälliga utställningar. Museet hade omkring 5 000 besökare året 2014. Museet var senast beläget på Kungsholmen i Stockholm. Föremålen finns numera i Tullverkets huvudkontor men är inte tillgängliga för allmänheten. Museet är istället från 2016 ett digitalt museum på http://museum.tullverket.se/.
Nacka hembygdsmuseum är ett svenskt kommunalt hembygdsmuseum vid Stora Nyckelviken i Nacka kommun.
Olle Olsson Hagalund-museet är ett kommunalt ägt och privat drivet konstnärsmuseum i Hagalund i Solna kommun. Olle Olsson Hagalund-museet ligger i Olle Olsson-huset vid hörnet Spetsgatan/Furugatan, i vilket Olle Olsson Hagalund bodde under hela sitt liv. Museet är ägnat dels åt Olle Olsson Hagalund och dennes konst, dels åt den gamla kåkstaden Hagalund, som revs under 1960-talet för att ge plats till höghusområdet Blåkulla. I museet finns bland annat modellen Yttersta Hagalund av det gamla Hagalund runt Olle Olsson-huset, som gjorts av Kent Fernström (född 1958).
Scenkonstmuseet är ett statligt svenskt museum beläget på Östermalm i Stockholm. Museet har till uppgift att samla in, bevara, främja och tillgängliggöra det svenska kulturarvet inom musik, teater, dockteater och dans. Museet har en permanent utställning samt en till tre tillfälliga utställningar per år. Museet fick 1981, då under namnet Musikmuseet, Europarådets museipris.
Fotografiska museet var en fristående avdelning inom Moderna museet i Stockholm åren 1971–88. År 1964 köpte svenska staten in The Helmut Gernsheim Duplicate Collection och året därefter Helmer Bäckströms fotohistoriska samling, som en start för ett fotografiskt museum i Sverige. Historien bakom dessa båda inköp är förknippad med de starka grupper som bildades under 1940-talet och sedermera formerade sig i Fotografiska Museets Vänner (FMV). Fotografiska Museet (FM) inrättades 1971 som en egen avdelning inom Moderna Museet. För första gången kunde man ha en kontinuerlig utställningsverksamhet för fotografisk bild. Fotografiska museet invigdes 1971 i den gamla servitrisbyggnaden i anslutning till Moderna museets lokaler på Skeppsholmen. Inför inflyttningen i den nya museibyggnaden genomgick museet en omorganisation och år 1998 upphörde Fotografiska museet. Fotografisamlingen blev en integrerad del i Moderna museets samlingar och ordinarie verksamhet.
museum i Sverige
Axel Oxenstiernas staty är en staty som avbildar den svenske rikskanslern Axel Oxenstierna. Statyn står på Riddarhusets gård mot Riddarfjärden i Stockholm. Statyn skapades av bildhuggaren John Börjeson och avtäcktes 1890.
Geokronologiska museet är ett museum om geokronologi och lervarvskronologi i källarvåningen på Y-huset, Stockholms universitet. Museet grundades 1997 för att minnas geokronologiska institutet, vilket grundades 1924 inkvarterat i Gerard De Geers bostad på Sveavägen 34. 1968 blev institutet en del av Stockholms universitet, men fick efter en tid av ekonomiska skäl flytta från Sveavägen. Efter att mellan 1972 och 1975 legat på Kungstensgatan 45 och därefter på Kvartärgeologiska institutionen på Odengatan 63 lades det ner när de geovetenskapliga institutionerna flyttade till det gemensamma Geovetenskapens hus på Frescati.
Stickelbärsvägen 7 är adressen för en museilägenhet som ägs av Stadsmuseet i Stockholm. Lägenheten har tidstypisk inredning från 1930-talets slut och ligger i ett före detta barnrikehus vid Stickelbärsvägen på Norra Djurgården i Stockholm. Lägenheten är tillgänglig för allmänheten i samband med visningar. Vägen har namn efter stickelbär, ett annat namn på krusbär.
The Viking Museum, tidigare Vikingaliv, är en permanent kulturhistorisk utställning, som öppnades 2017 i Båthall 1 vid Djurgårdsstrand på Djurgården i Stockholm.
Apotekarsocietetens museum, tidigare Farmacihistoriska museet, är ett museum i Stockholm som skildrar apoteks- och läkemedelshistoria. Museet är inrymt i ett gårdshus från sent 1800-tal på Wallingatan 24 och drivs av Apotekarsocieteten sedan 1987. Samlingarna består av föremål och dokument relaterade till farmaci och apoteksväsendet i Sverige. En del av materialet har digitaliserats och finns tillgängligt på museets webbplats.
staty i Stockholm
industri- och kulturhistoriskt museum om snusets och tändstickans historia
Möbeldesignmuseum är ett svenskt privat formgivningsmuseum för möbeldesign i Stockholm, som grundades i februari 2018 av Kersti Sandin Bülow och Lars Bülow. Museet är baserat på paret Bülows privata samling av drygt 800 objekt från 1800-talet fram till i dag av drygt 300 formgivare från olika länder. Det ligger i Magasin 6 i Frihamnen i Stockholm.
Sveriges museum om Förintelsen är ett svenskt statligt museum om Förintelsen. Museet öppnade sin första utställning och i publika lokaler på Torsgatan 19 i Stockholm sommaren 2023. Lokalerna för museet ligger ovanför Bonniers konsthall. Regeringen gav 2021 i uppdrag till Statens historiska museer att lämna förslag på inrättandet av Sveriges museum om Förintelsen som ett museum inom myndigheten med utgångspunkten att berättelser från överlevande med anknytning till Sverige ska stå i centrum för verksamheten. Den svenska regeringen gav också i mars 2021 i uppdrag åt Forum för levande historia att samla in föremål och berättelser från överlevande och deras liv i Sverige för museet. Samlingen överlämnades sedan till museet som därefter i egen regi arbetar med att samla in föremål och berättelser med anknytning till Sverige och Förintelsen. I april 2022 meddelade ledningen för det planerade museet att museet skulle lokaliseras till Bonniers konsthalls byggnad vid Torsgatan i Stockholm under en period på fem–åtta år i avvaktan på beslut om en slutlig placering. Under 2025 arbetas det med att ta fram ett konkret förslag för museets framtida lokalisering och det förs en dialog med Stockholms stad och andra intressenter. I september 2025 meddelande det rödgröna styret i Stockholms stad att museet erbjuds Tullhuset på Blasieholmen i Stockholm.
Moder Svea (Rolf Adlersparre) i Stockholm.
Avicii Experience är ett museum beläget i Stockholm, Sverige. Det öppnades som en hyllning till den svenska musikproducenten Tim Bergling, mer känd som Avicii.
Pressbyråns museum är ett privat arbetslivsmuseum med begränsat tillträde, som ägs och drivs av Pressbyrån och är förlagt till dess huvudkontor på Kungsholmen i Stockholm. Det ligger i nuvarande lokaler sedan omkring 2021. Museet förevisar Pressbyråns historia. Företaget började utvecklas 1899, då Svenska Telegrambyrån fick ensamrätt att sälja lösnummer av tidningar på Statens Järnvägars järnvägsstationer. År 1903 öppnade den första kiosken utanför en järnvägsstations område på Hamnplan utanför Helsingborgs centralstation och 1906 grundades det separata bolaget Svenska Pressbyrån. År 1916 började också kioskförsäljning av tobak och choklad. Museet har öppet för bokade grupper.
La Mano (spanska för 'handen') är ett minnesmärke i Stockholm till minne av de svenskar som dog under det spanska inbördeskriget, varav de flesta stred i Thälmann-bataljonen. Det står intill Katarinavägen på Södermalm. Monumentet är skapat av Liss Eriksson och hugget i röd vångagranit av honom tillsammans med Göran Lange och stod färdigt 1977. Göran Lange har även gjort Spanienkartan i sten som finns på marken bredvid statyn. På den finns de viktigaste slagen ingraverade, och de nämns i citatet på sockeln: Denna text skrevs av Sixten Rogeby, själv spanienfrivillig. I Skövde står en mindre bronskopia av konstverket.
Avselad kamp är en skulptur som står på Repslagargatan på Södermalm i Stockholm. Skulpturen är utförd i brons 1992 av Marylyn Hamilton Gierow. Den föreställer en avselad häst, ett dragdjur som under tusentals år tjänat människan, men som på 1900-talet hamnat i bakgrunden i och med att andra hästkrafter tagit över. På sockeln står: "Djuret vänder sig halvt om mot en svunnen tid, själv en levande länk mellan nuet och det förflutna."
BP-skylten kallas en gammal reklamskylt som finns kvar vid Ringvägen 94 på Södermalm i Stockholm. British Petroleums stora skylt är det enda som återstår av den gamla BP-macken vid Ringvägen 94 i Stockholm. Macken uppfördes 1954 och skylten var en del av bensinstationens fasad mot Ringvägen. Den består av 50 000 glasmosaikbitar i grön, gul och svart färg med storlek 20 x 20 millimeter. Mosaikytan har en storlek av 3,20 x 3,10 meter (höjd x bredd). När BP:s svenska bensinstationskedja uppgick i Statoil 1993 fick mosaikreklamen med BP:s logo stå kvar. År 2000 revs Statoil-macken och ett bostadshus byggdes på platsen. I detaljplanen för området kvarteret Halmen 1 från 1998 fastställdes att: "Mosaiken med BP:s emblem…bör bevaras och kan eventuellt utgöra fasadelement på väl synlig byggnadsdel alternativt placeras som ett fristående skulpturalt element på parkmarken mot Ringvägen." Skylten renoverades och står nu igen på sin gamla plats intill Eriksdalslunden, den har fått utmärkelsen "Sveriges vackraste väggreklam" och är K-märkt. BP:s verksamhet i Sverige började 1922 och slutade 1993. Emblemets färgkombination med gul text på grön botten kom 1947. Innan dess var företagets färger blå och vit. Från början utlästes bokstäverna "Best Persian", eftersom bensinen först kom just från Persien. [källa behövs] Mosaiken utgör bakgrunden till bilderna på omslaget till Carla Jonssons soloskiva Skakad & Rörd som kom ut 1993.
Body & soul är en skulptur i spegeldammarna utanför Södersjukhuset på Södermalm i Stockholm. Verket skapades år 2002 av konstnären Fredrik Wretman. Platsen utanför Södersjukhusets huvudentré omgestaltades i samband med sjukhusets ombyggnad 2000-2003. För att lätta upp det hårt trafikerade området anordnades två grunda spegeldammar byggda av finländsk diabas i mitten av platsen. För dammarna har konstnären Fredrik Wretman skapat konstverket Body & soul. Det består av två skulpturer i patinerad brons placerade i och vid varsin damm. Här kommer speglingen i spegeldammen till sin fulla rätt, eftersom utan spegling finns verket bara till hälften. Intill den västra dammens kortsida knäar en liten mansfigur och känner försiktigt på vattenytan med sin högra hand. Rörelsen besvaras av spegelbilden i vattnet. Mitt i den andra dammen bildas ordet ECHO av halva bokstäver som reflekteras i vattnet och blir helt. Verket har en parallellitet till den grekiska mytologin om Narkissos och den vackra nymfen Echo.
Dårarnas båt är en skulptur skapad av Sture Collin 1990. Skulpturen finns på tre platser runt om i Sverige: T-banestation Sockenplan i Stockholm, Hornsgatspuckeln, också i Stockholm samt i Vasaparken i Västerås. Verket är en tredimensionell tolkning av målningen Narrskeppet av den nederländske konstnären Hieronymus Bosch. I verken symboliseras mänskligheten av ett skepp som redlöst driver mot undergången och där besättningen består av panikslagna dårar. Skulpturen är utförd i betong (båten) och brons (dårarna). Den första skulpturen i upplagan placerades på tunnelbanestationen Sockenplan i Enskedefältet år 1990. Skulpturen vid Hornsgatspuckeln köptes in av Eva Bonniers donationsnämnd och skänktes till Stockholms stad år 1992. Sture Collin ville att den skulle placeras utanför Landstingsförbundets hus i Stockholm, ett förslag vars symbolik dock inte uppskattades. Följaktligen hamnade den stockholmska varianten av Dårarnas båt istället längre bort på Hornsgatspuckeln på Södermalm. Den tredje upplagan placerades i Vasaparken i Västerås i samband med att Västerås konserthus byggdes 2001.
Dödsängeln eller Dödens ängel är en skulptur av Carl Milles på Skogskyrkogården i Stockholm. Carl Milles skapade den lilla Dödens ängel 1921 som enda utsmyckning på taket över entrén till Gunnar Asplunds Skogskapell på Skogskyrkogården i Stockholm. Originalet är drivet i kopparplåt (efter en gipsförlaga), ciselerat (av J. Ferngren), förgyllt och ca 60 cm hög. Det var enda gången som Milles och Asplund samarbetade. Det uppstod emellertid diskussion i Stockholms Stadsfullmäktige, då några präster tyckte att ängeln var anstötlig och sedlighetssårande. Kyrkogårdsnämnden bemötte kritiken med ett expertutlåtande av bland andra Erik Lallerstedt. Han skrev följande: "...Denna figur synes liksom välkomnande vilja sluta i sin famn den, som träder in i dödsriket, och giver därför åt dem som följer den döde en förnimmelse av att i döden finns barmhärtighet..." Med detta slags inlägg ebbade debatten så småningom ut. Eftersom Carl Milles lilla skulptur har stulits flera gångar från Skogskapellets tak förvaras numera "Dödens ängel" på Millesgården sedan hösten 2011. Gipsskissen finns även den på Millesgården. I Tallumpaviljongens utställningslokal, Visitors Center, på Skogskyrkogården finns en kopia från 2003 gjuten i brons (med originalet som mall) och bladguldsförgylld. Detta skedde i Bangkok under Millesgårdens formella överinseende. På Skogskapellets tak finns numera en kopia i kompositmaterial från år 2010. Den andra skulpturen av Carl Milles med namnet Dödsängeln stannar i minneslunden på Lidingö kyrkogård. Ursprungligen var den en del av ett monument över Emanuel Swedenborg från 1925-1930.
Efter badet är en skulpturgrupp av Pye Engström i Västertorp i Stockholm. Efter badet är huggen i kalksten 1971–1976 och är placerad utanför ingången till det kommunalägda badhuset Västertorpshallen sedan 1976. Den är gjord som en soffa, där man kan sitta i knät på de sju personer, som avbildas. Samtliga är politiskt engagerade personer, som var uppmärksammade i början av 1970-talet.
Fontändamm är en fontänskulptur vid Manhemsgatan i Aspudden, södra Stockholm. Skulpturen skapades 1912 av arkitekten Albin Brag och bekostades av byggnadsfirman Manhem. Brag ritade även flera bostadshus i området. Många av Byggnads AB Manhems hus i Aspudden uppfördes som sluten kvartersbebyggelse och fick utsirade gavlar, burspråk och kraftigt vinklade takfall i en enkel jugendstil, vilket bidrog till att ge stadsdelen dess enhetliga karaktär. Byggnadsfirman Manhem var en stor aktör i Aspudden och fick även en gata uppkallad efter sig: Manhemsgatan. I Manhemsgatans mitt anordnades en liten park och där restes 1912 skulpturen Fontändamm. Kvarteret Lövsmygen i hörnet Hägerstensvägen/Manhemsgatan intill var ett av de många kvarter som ritades av Albin Brag och här placerades hans skulptur som utsmyckning av den lilla parken. Fontänen är liksom byggnaderna gestaltad i enkel jugendstil och föreställer en pojke halvt sittande, halvt lutad mot en stor sten. Kompositionen står på ett postament i en fontänbassäng. Materialet är granit.
Greta Garbo är ett konstverk av Thomas Qvarsebo. Det står sedan 2005 på Greta Garbos torg i stadsdelen Södermalm i Stockholm. Konstverket är ett minnesmärke över Greta Garbo och donerades till Stockholms stad den 18 september 2005, vad som skulle ha varit Greta Garbos 100-årsdag. En annan variant av denna skulptur finns på Filmstaden, Solna.
Humor är en skulptur från 1967 av Karl Göte Bejemark i Stockholm. Humor fanns fram till år 2010 vid Nybroplan på Norrmalm och återinvigdes i september 2011 på Peter Myndes backe på Södermalm.
JAS-minnet är en skulptur på Långholmen i Stockholm, som skapades av konstnären Thomas Qvarsebo och restes 1994. Skulpturen bekostades av ett hotell på Långholmen. Verket påminner om haveriet av en Jas 39 Gripen den 8 augusti 1993 vid flyguppvisningen under Vattenfestivalen. Det var en dramatisk händelse som bevittnades av tusentals åskådare. Piloten Lars Rådeström tappade kontrollen över planet, sköt ut sig med raketstol och klarade sig oskadd. Planet, ett av de första som levererats till flygvapnet, slog ner på Långholmen intill Västerbron, tog eld och totalförstördes. En person på marken fick brännskador. Händelsen satte stopp för vidare flyguppvisningar i samband med Vattenfestivalen. JAS-minnet står på haveriplatsen, strax nedanför Västerbrons södra landfäste. Skulpturen är utförd i rostfritt stål och föreställer en papperssvala med spetsen i marken. På sockeln finns en inskription som lyder: “Här störtade JAS 39-Gripen under en flyguppvisning den 8 augusti 1993”. Intill olycksplatsen fanns under många år ett träd som bar spår av branden och hettan som uppkom i samband med haveriet. Trädet togs ned 2011.
Jannica och dockvagnen är ett konstverk av skulptören Gunnel Frieberg. Jannica och dockvagnen står sedan 1986 på Katarina Bangata vid Östgötagatan på Södermalm i Stockholm. En liknande och tidigare skulptur av Gunnel Frieberg med namnet Dockvagnen från 1973 står utanför tunnelbanestationen i Sätra i Stockholm.
Lek är ett konstverk av konstnären Bror Hjorth. Står sedan 1935 på Nytorget i stadsdelen Södermalm i Stockholm.
Själsfränder är en skulptur av Kerstin Ahlgren. Står sedan 2003 vid kajpromenaden i Årstadalshamnen i stadsdelen Liljeholmen i Stockholm.
Sjöguden eller Sjögudens glada stunder är en skulptur av Carl Milles som finns på Skeppsbron intill Räntmästartrappan i Gamla stan i Stockholm. Sjöguden skapades av Carl Milles redan 1913. Skulpturen är av röd granit och en av Milles tyngsta skapelser. Milles hade tänkt sig att placera ut tio stycken massiva, skulpturala figurer med jämna mellanrum längs stadens kajer. Idén mötte föga gensvar och bara Sjöguden kom till utförande. Först 1930 restes skulpturen på sin nuvarande plats på Skeppsbron. Denne massive bjässe, som trycker till sig en blyg sjöjungfru, är finalen i Milles tyskinfluerade stil med enkla, släta ytor, men samtidigt står Sjöguden även för inledningen till en ny stilriktning, där vattenvärlden och havsfaunan skulle dominera Milles verk framöver.
Stilleben är ett konstverk av Eugen Krajcik som sedan 1983 står på Katarina Bangata, nära korsningen med Götgatan, på Södermalm i Stockholm. Verket är utförd i infärgad betong, i ett enda stycke, och kan tänkas föreställa ett hus på en bergslänt.
Torggumman, eller Mor och barn, är en skulptur av Lena Lervik, dels i Stockholm (rest 1992), dels i Lund (rest 1993). Stockholmsskulpturen står på gården vid Repslagargatan 16, (59°19′1.38″N 18°4′12.69″Ö). Lundaskulpturen står i en minipark utanför Kvinnokliniken vid Lunds universitetssjukhus (59°19′1.38″N 18°4′12.69″Ö ). Skulpturen avbildar en kvinna som bär en korg och har ett barn i famnen. Barnet nyper kvinnan i bröstvårtan.
Tors fiske är en skulpturgrupp och fontän i brons av Anders Wissler, utförd och rest den 3 oktober år 1903 på Mariatorget på Södermalm i Stockholm.
Vi ses vid målet är en skulptur till minne av fotbollslegendaren Lennart "Nacka" Skoglund och är placerad i Nackas Hörna i korsningen Brännerigatan – Katarina Bangata på Södermalm i Stockholms innerstad. Den utfördes 1984 av Olle Adrin och föreställer Nacka Skoglund som skruvar in en hörna i mål.. Konstverket innefattar 150 delar och är tillverkat av specialgjutet rostfritt stål. Sammansatta av Widholms Plåtindustri AB. I samband med avtäckandet av konstverket gavs det ut en samlartallrik där vissa har en originalsignatur av konstnären.
staty i Kungsträdgården på Norrmalm i Stockholm
I minnet gjutet är en skulptur på tunnelbaneplanet, station Hornstull på Södermalm i Stockholm. Pelaren I minnet gjutet är ett surrealistiskt konstverk som skapades år 2012 av Eva Ziggy Berglund. I ramen för omdaningen av fastigheten Bulten 19 renoverades och byggdes om även tunnelbanans biljetthall mot Hornstull. I samband med det kom år 2012 Eva Ziggy Berglunds pelarskulptur på plats. Skulpturen omger en befintlig äldre betongpelare och består av hundratals avtryck av vardagliga ting. Den övre, ljusa delen består av acrystal och den mörka nedre delen är tillverkat av gjutjärn. Enligt konstnären var tanken att få in historien och vad man kan göra kring Hornstull. Mest iögonfallande är delar från människor, som händer, munnar (hundra olika) och näsor. Men det finns även djur, växter och diverse föremål. Skulpturen är mycket detaljrik och genom att upprepa avgjutningarna skapas mönster som exempelvis bladen i några av de stora blommorna som visar sig vara munnar eller skosulor. Kring pelaren löper en krans av näsor. Händer och textilavgjutningar strålar ut mot taket. Runt den mörka nedre delen ligger en ring av läppar i storformat, därunder simmar fiskar. För sin pelare bjöd Eva Ziggy Berglund Hornstullsbor till sin ateljé i Västertorp. En skylt förklarade: ”Föreviga dig i det offentliga konstverket här i Hornstulls tunnelbana. Ziggy modellerar in ditt tryne i konstverket”. Under de fem dagar hon höll öppet kom omkring 150 personer i alla åldrar till ateljén och lät tillverka gipsavtryck av sina kroppsdelar. Den yngsta var fem år och den äldsta uppemot 80.
Linnémonumentet är en statygrupp i Humlegården i Stockholms innerstad, föreställande Carl von Linné. Den utfördes av Frithiof Kjellberg och avtäcktes 1885. Runt monumentet anlades Linnéplanteringen med 21 000 växter.
Uppståndelsemonumentet (även Uppståndelse eller Uppståndelsen) är en skulpturgrupp i brons utförd 1928-1941 av John Lundqvist. Monumentet är uppfört i mitten av Monumenthallen utanför Heliga korsets kapell vid Skogskrematoriet på Skogskyrkogården i Stockholm, skyddad som världsarv och riksintresse. Monumentet innefattar skulpturer av sex individer, och motivet är kropparnas uppståndelse eller själarnas uppvaknande och rörelse mot ljuset. Verket har beskrivits som symbolmättat, typiskt för det svenska 1930-talet, med en religiös känsla, och stilistiskt en kombination av klassicism och expressionism.
Jenny Lind-statyn är en staty visande sångerskan Jenny Lind vid Djurgårdsbrunnsviken på Djurgården i Stockholm. Verket skapades av skulptören Erik Rafael-Rådberg och avtäcktes den 11 maj 1924.
Statue of Lars Johan Hierta in Gamla stan i Stockholm.
Karl XV:s staty är en ryttarstaty som avbildar Sveriges kung Karl XV. Statyn står på Djurgårdsvägen framför Biologiska museet på Kungliga Djurgården i Stockholm. Statyn skapades av bildhuggaren Charles Friberg och avtäcktes den 3 maj 1909.
Kristina Gyllenstiernas staty är en skulptur av Kristina Gyllenstierna skapad av bildhuggaren Teodor Lundberg på Yttre borggården på Kungliga slottet i Stockholm och avtäckt den 16 november 1912. Statyn var den första offentliga kvinnostatyn i Sverige.
byst på Mariatorget Stockholm
av John Börjeson, skolgården på Södra Latin på Södermalm i Stockholm
staty på friluftsmuseet Skansen
Astrid Lindgren staty i Stockholm.
skulptur av Bror Hjorth
skulptur av Bitte Jonason Åkerlund
en byst i brons föreställande Ivar Lo-Johansson
av Sigrid Fridman i Ellen Keys park
staty i Stockholm över Fredrika Bremer skapad 1927 av Sigrid Fridman
staty av Ida Matton i gården vid Stadshuset i Stockholm
Yngling med sköldpadda i Stockholm.
skulptur av John Börjeson i Stockholm
Orfeus är en bronsskulptur av den svenske konstnären Theodor Lundberg från 1905. Statyn föreställer sångaren Orfeus från den grekiska mytologin som här porträtterats med sin lyra. Den är uppställd i parken söder om Nordiska museet på Djurgården i Stockholm.
staty i Stockholm
Margaretha Krooks staty är en porträttlik staty föreställande skådespelaren Margaretha Krook som är placerad vid Dramatens sydvästra hörn, i hörnet Nybroplan och Nybrogatan. Initiativtagare var Marie-Louise Ekman och den avtäcktes 17 maj 2002, vilket var Dramatens 214:e födelsedag. Marie-Louise Ekman var rektor på Kungliga Konsthögskolan 2001 samtidigt som hon regisserade radiopjäsen Uppståndelsen som hon också skrivit. En av skådespelarna i pjäsen var Margaretha Krook och Marie-Louise Ekman frågade om hon inte ville bli staty. Margaretha Krook uppskattade idén, Dramatenchefen Ingrid Dahlberg och skönhetsrådet accepterade.
Orfeusgruppen (även Orfeusbrunnen) är en fontänskulptur utförd 1926-1936 av Carl Milles och gjuten på Herman Bergman Konstgjuteri. Den står framför Konserthuset på Hötorget i Stockholm. Orfeus är den som fått representera musikkonsten och lyran inom den grekiska mytologin. Skulpturen avtäcktes utan ceremonier på morgonen den 24 juli 1936.
Brantingmonumentet är en skulptur på Norra Bantorget i Stockholm. Monumentet över den svenska socialdemokratins förgrundsgestalt Hjalmar Branting beställdes redan 1935 hos skulptören Carl Eldh, men göts först 1947 på Herman Bergmans Konstgjuteri och avtäcktes den 2 juni 1952 under högtidliga former. Platsen kring monumentet gestaltades gemensamt av Eldh och trädgårdsarkitekten Erik Glemme. Brantingmonumentet blev Carl Eldhs största och sista fullbordade verk. En mindre bronskopia finns i Olofströms Folkets hus foajé och en kopia finns på LO:s folkhögskola Runö i Åkersberga.
Bellmansbysten är en skulptur vid Bellmansro norr om Oakhill på Södra Djurgården i Stockholm föreställande Carl Michael Bellman. Bysten skapades av Johan Niclas Byström och avtäcktes den 26 juli 1829. Som förebild till skulpturen hade Byström Johan Tobias Sergels medaljong från 1787 och Per Krafft d.ä.s porträtt av skalden.
Birger jarls staty är en staty som avbildar Sveriges jarl och regent Birger jarl. Statyn står på Birger jarls torg på Riddarholmen i Stockholm. Statyn skapades av bildhuggaren Bengt Erland Fogelberg och avtäcktes den 21 oktober 1854.
Bågspännaren är en skulptur av Christian Eriksson, som visar en man som spänner ett armborst.
Carlssons lykta är en gaslykta på Stureplan i Stockholm och den sista fungerande Gaskandelabern för Stockholms stad. Gaslyktan på Stureplan består av en rikt dekorerad gjutjärnstolpe med runt lykthus och sittbänk nedanför. Bland utsmyckningarna märks Stockholms vapen Sankt Erik och lejonansikten. Lyktan formgavs 1885 av bildhuggaren Daniel Carlsson och tillverkades på Bolinders Mekaniska Verkstads AB vid Klara sjö på Kungsholmen. Ett produktblad från Bolinders anger att mått från sockeln till lyktans underkant är 4,460 meter (15’) och fotens tvärgenomskärning är 1,003 meter (3,40’). Själva lykthuset inklusive gjutjärnskrön mäter nästan två meter. Totalhöjd för gaskandelabern är cirka 6,5 meter. Gaskandelabern för Stockholms stad fanns uppställd på flera platser i staden, exempelvis i Järnvägsparken. När Stureplan omgestaltades 1990 fick lyktan en hedersplats utanför entrén till Sturegallerian. Den är ett original ur Stockholms gasverks samlingar som restaurerats och åter försetts med gasljus.
Centralstationens dricksvattenfontän är en dricksfontän i Centralhallen för Stockholms centralstation. Två fontäner utfördes 1927 troligen av Ansgar Almquist efter ritningar av Folke Zettervall. Idag (2026) finns bara den södra fontänen kvar. Chefsarkitekten vid Statens Järnvägars arkitektkontor Folke Zettervall ledde den påkostade ombyggnaden av stationsbyggnaden som blev färdig 1927. Han hade även utformat en del utsmyckningar och inredningar, bland annat två dricksvattenfontäner, som placerades i vardera änden av hallen. Fontänerna utfördes troligen av Ansgar Almquist och är huggna ur röd jämtlandskalksten. Brunnskaren har en diameter på cirka 1,9 meter och hela skulpturen är cirka tre meter hög. Den södra, som finns kvar, kröns av en jordglob och den norra hade en klassisk urna högst upp. Dricksvattnet rinner från fyra lejongap, de är formgivna i brons och liknar Stortorgsbrunnens lejonmaskaroner. Ursprungligen rann vattnet bara ur de fyra lejonmaskaronernas munnar, som man kan se på ett fotografi från 1930-talet. Antagligen blev det för svåråtkomligt att dricka, därför kompletterade man fontänen på 1940-talet med två vattensprutande fiskar i brons. Vid ombyggnaden av Stockholms central på 1950-talet stals fiskarna, men gjutformarna fanns kvar och nya fiskar kunde tillverkas.
Det entomologiska kvinnorovet är en skulptur av Eric Grate, som är uppställd utanför Karolinska Institutet i Solna. Bronsskulpturen Det entomologiska kvinnorovet skapades av Eric Grate 1956–1958 och placerades på en fyra meter hög granitpelare omedelbart utanför ingången till Karolinska Institutet. Skulpturen föreställer tre kubiserade personer, en kvinna och en mansperson som springande enleverar en tredje person utan lemmar. Den bortförda damen har en hatt eller krona på huvudet och mannen som bär henne är försedd med insektsliknande antenner i käken.
Eastmanfontänen är en fontänskulptur utanför Eastmaninstitutet vid Dalagatan 11 i Vasastaden, Stockholm. Skulpturen skapades 1936 av konstnären Clarence Blum. Namnet härrör från Eastmaninstitutets grundare George Eastman. Fontänen består av en rund bassäng med en jordglob i mitten. På den knäar ett barn med blicken och händerna riktad mot himlen. Clarence Blum satte barnet i centrum och det var även George Eastmans avsikt när han bestämde sig 1917 att donera pengar till tandvård för mindre bemedlade barn. Jordgloben är utförd i ljus Ekebergsmarmor och barnet samt några mindre vattensprutande djur i bassängen är gjutna i brons. Jordgloben kan symbolisera att Eastman bekostade tandvårdsinstitut i flera länder.
Fabeldjur är en skulptur vid Norr Mälarstrands strandpromenad på Kungsholmen i Stockholm. Skulpturen består av två fantasidjur i brons med grönpatinerad yta och skapades 1975 av Margot Hedeman. Båda fabeldjur är anordnade på en sockel av röd granit. Det ena djuret med lång hals sitter ner medan det andra, något hundliknande djur med utsträckt svans tycks hoppa upp på det första.
Fiskfossil är en skulptur på Smedsudden på Kungsholmen i Stockholm. Skulpturen i rostfritt stål skapades 1985 av Ebba Hedqvist. Ebba Hedqvists genombrutna metallfisk ligger på en stålpelare ute i vattnet vid Smedsuddsbadet. Fisken och pelaren är tillverkad av rostfritt stål som speglar sig i Riddarfjärdens vatten. I närheten finns Smalspårig växel av Inga Bagge rest 1989.
Friheten vår lösen är en skulptur vid Rålambsvägen 17 på Kungsholmen i Stockholm. Verket skapades 1951 av Stig Blomberg för Dagens Nyheter. "Friheten vår lösen" är ett citat ur Dagens Nyheters första nummer som utkom den 23 december 1864. Där skrev tidningens grundare Rudolf Wall bland annat: "Men såväl under som bredvid skämtet är det redaktionens afsigt att med allvar behandla tidens och landets stora frågor, om än i allmänhet i kortare uppsatser. I alla dessa frågor är friheten vår lösen och vårt mål." "Friheten vår lösen" i Stig Blombergs tolkning skapades 1951 och visar en tidningspojke med en bunt tidningar under armen, omgiven av ett stort antal mindre motiv som har kommunikation genom historien som gemensam nämnare. Här syns bland annat två vikingaskepp och en runsten, en kvinna talande i telefon, brevduvor på väg, en man med posthorn, en klocka i en klockstapel som ringer och en medeltida man som läser en kungörelse medan folket lyssnar. Över tidningspojken breder den kloka ugglan ut sina vingar på en banderoll med texten "Friheten vår lösen". Längst ner till höger syns en person som liknar politikern Winston Churchill med sin cigarr talande i mikrofon, men det skulle lika gärna kunna föreställa Herbert Tingsten, DN:s chefredaktör mellan 1946 och 1959. Konstverket är tillverkat i koppar och satt ursprungligen utanför DN:s gamla huvudkontor vid Klara västra kyrkogata 6. När tidningen 1964 flyttade till DN-skrapan i Marieberg följde Blombergs skulptur med och monterades på en vit klinkervägg intill Rålambsvägen.
Fält är en 100 kvadratmeter stor vattenkonst vid Sjöstadsparterren/Lugnets allé i Hammarby sjöstad, södra Stockholm. Fält anlades 2003 med konstnären och formgivaren Thomas Nordström som upphovsman.
Färgtorn är en abstrakt skulptur på Kungsholmen (nära Lindhagensplan) i Stockholm. Färgtorn restes 1981 och är skapat av konstnären Lars Erik Falk. Under 1970-talet förenklade Falk sina uttrycksmedel mer och mer till en "modul L-profil i 73 grader diagonal" i aluminium. Enligt Falk är 73 grader en “magisk vinkel”. Så småningom bemålades dessa med lackfärg i kulörer som blå, röd, grön, orange och svart. Ett resultat av dessa studier är skulpturen Färgtorn, som består av ett knippe hopsvetsade stålprofiler. Hela kompositionen lutar i en vinkel av 73 grader, är 12 meter hög och är målad i orange och blå kulör. Olika betraktningsvinklar ger än den ena, än den andra färgen. På grund av byggnadsarbeten i området togs skulpturen bort 2008 och återuppsattes 2010.
Genius, eller Lyrspelande ängel, är en skulptur i brons av Carl Milles som skapades åren 1932-40. Redan 1932 började Carl Milles sitt arbete med "Genius", en lyrspelande ängel, som var tänkt som en hommage, ett respektsbevis, till August Strindberg. Lyrspelande figurer återkom ofta i Milles motiv, exempelvis i Orfeusgruppen i Stockholm. Lyran symboliserar poesi och dikt. När Milles 1939 fick en beställning för ett gravmonument för skådespelaren Gösta Ekman d.ä., som 1938 gått ur tiden, föreslog han “Genius”. Milles hade tagit med sig skulpturen till Cranbrook i USA, där han sedan 1931 var bosatt och fulländade skulpturen fram till 1940. Genius uppsattes 1949 vid Gösta Ekmans grav på Norra begravningsplatsen vid Haga i Solna kommun. Replikor finns även på Millesgården på Lidingö, nedanför Manillaskolan på Djurgården i Stockholm och på Cranbrook. Även Göteborg har två "Genius" skänkta av direktören Hilding Göransson. Den ena finns i Millesparken vid Sankt Sigfrids plan och den andra vid Sahlgrenska sjukhuset.
Gryning är en skulptur i svartmålat svetsat järn med förgyllda detaljer. Den utfördes 1976 av Stefan Thorén (1927–1997) och stod från 2003 på Brunkebergstorg i centrala Stockholm. Vid omgörningen av torget som var klar 2017 flyttades skulpturen och har sedan inte återflyttats. Enligt Stockholms stad är "konstverket tillfälligt flyttat. Skulpturen ställdes först upp 1979 på Medborgarplatsen på Södermalm. Vid ombyggnaden av torget 2003 flyttades den till sin nuvarande plats intill Swedbanks dåvarande huvudkontor vid Brunkebergstorg 8, som även det smyckas av konst av Stefan Thorén. Gryning består av över 2 000 bitar metallskrot, som Thorén svetsade, skruvade och bände ihop under sammanlagt sju år. Flera gånger under arbetet rasade konstruktionen ihop, och Thorén fick börja om igen. Konstnären såg Gryning som ett hoppfullt verk, "en mekanisk symbol för det kosmiska ljusets seger över mörkret. Jorden bildar ett slags sidomotor till planeternas bladguldzodiaker och moder sol strålar i alltets mitt." Konstverket fungerar som ett egyptiskt solur och är placerat i exakt nord-sydlig riktning för att solljuset ska driva nattens skuggor norrut. Gryning har länge varit omstridd, och flyttades runt på Medborgarplatsen i olika omgångar. Ett förslag kom om att flytta verket till Norrtulls trafikkarusell, men Thorén hävdade bestämt att det skulle stå kvar på Medborgarplatsen enligt kontrakt eftersom dess skuggor på torget var en del av själva konstverket. Thorén stöddes av Eric Grate, som ansåg att ett liknande verk aldrig tidigare hade skapats i Sverige. Femton år efter konstverkets tillkomst "permanentades" dess placering på Medborgarplatsen, för att några år efter Thoréns död 1997 alltså flyttas till Brunkebergstorg.
Gustav III:s staty är en skulptur som visar Sveriges kung Gustav III. Den skapades av Johan Tobias Sergel, göts och ciselerades av Charles Apelquist och kajanläggning och postament restes av byggmästaren Jonas Lidströmer. Den står på Skeppsbrokajen nedanför Slottsbacken i Stockholm och avtäcktes den 24 januari 1808.
Gustav II Adolfs staty i Stockholm är en ryttarstaty skapad av Pierre Hubert L'Archevêque och Johan Tobias Sergel, som står på Gustav Adolfs torg i Stockholm. Statyn invigdes den 17 november 1796, sockelskulpturerna kom på plats 1906.
Gustav Vasas staty är en skulptur av Pierre Hubert L'Archevêque framför Riddarhuset i Stockholm som invigdes den 24 juni 1774.
Instabil är ett offentligt konstverk i form av en mobil skapad av konstnären Lars Englund och placerad i Lugnet, Hammarby sjöstad i Stockholm. Mobilen består av en grön helt obalanserad vinge som är placerad på en orange pelare. Vingen rör sig med vinden och skulpturen är omkring tolv meter hög när vingen når sitt högsta läge och vingen är åtta meter lång. Pelaren är tillverkad i stål med vingen är tillverkad i kolfiberkomposit och divinycell.
Justitiabrunnen (eller bara Justitia) är en fontänskulptur i Rådhusparken utanför Stockholms rådhus på Kungsholmen i Stockholm. Brunnen sattes upp 1917 vid Rådhusets norra murar och hade utformats av rådhusarkitekten Carl Westman och skulptören Gustaf Sandberg som även skapade den konstnärliga utsmyckningen för Rådhuset tillsammans med sin bror Aron Sandberg. Skulpturen som föreställer Justitia på ett jordklot hållande ett svärd och en balansvåg göts i brons vid Meyers konstgjuteri. Svärdet och balansvågen stals på 1950-talet. Specialfastigheter som äger fontänskulpturen genomförde en omfattande restaurering mellan 2023 och 2024. Bland annat renoverades fontänens vattenledningar, sprickor i bronsgloben lagades, och fundamentet under statyn riktades upp. Bronset patinerades till sin ursprungliga, svarta färg. Skulpturens försvunna svärd och balansvåg ersattes med nya, som återskapats med gamla fotografier som förlaga.
Kalle och Emma är en skulptur av konstnären David Wretling som sedan 1985 står på Djurgårdsslätten vid Skansens huvudentré i Stockholm. Skulpturen är gjuten i brons och visar ett sjungande par, Djurgårds-Kalle och Emma, med positiv. Skissen till Kalle och Emma skapade Wretling redan 1934 men först 1984 var skulpturen klar. Kalle och Emma uppställdes hösten 1985 på Djurgårdsslätten och avtäcktes av revyförfattaren Kar de Mumma, som hade engagerad sig för tillkomsten av verket. Hans initialer K de M står i skulpturens sockel.
Klara är en skulptur nedanför det femte Hötorgshuset vid norra sidan om Sergels torg i Stockholm. Skulpturen restes 1980 och är utförd av skulptören Lasse Andréasson. Skulpturen är en bronsmodell i högrelief av de rivna Klarakvarteren, som försvann i samband med Norrmalmsregleringen på 1950- och 1960-talen. Det är samtidigt Lasse Andréassons hyllning till det gamla Klara och en protest mot rivningarna i Stockholm. Skulpturen är utformad som ett bord med Klarakvarten därpå. Andréasson utbildade sig på Konstfack i Stockholm kring 1950 och kände det gamla Klara med sin täta bebyggelse väl. Konstverket visar byggnaderna i Klara i detalj och är laddat med en del symboler: en telefonlur markerar det rivna Telefontornet vid Brunkebergstorg, ett snapsglas symboliserar Hotell Gillet, en säng visas på taket av ett rivet hotellet vid Vasagatan och en markering "Du står här" anger konstverkets plats överförd i dåtidens trånga bebyggelse mitt i Klarakvarteren. Handtaget av en spade med Stadshustornet som skaft anspelar på stadens makthavare som avgjorde Klaras framtid. Under tiden som Sergels torg och Klarabergsgatan renoverades, var skulpturen magasinerad. År 1992 gestaltade Lasse Andréasson en liknande stadsskulptur av Ljungby.
Kristallvertikalaccent, officiellt "Kristall, vertikal accent i glas och stål", är Edvin Öhrströms 37,5 meter höga glaspelare vid Sergels torg i Stockholm.
Mariebergsstenen är en skulptur och minnessten i Mariebergsparken på Kungsholmen i Stockholm. Stenen är formgiven av arkitekt Ragnar Hjorth och Rest år 1953 åt minnet av gångna seklers verksamhet på Marieberg (inskription). På området fanns Mariebergs porslinsfabrik samt militärområdet Marieberg med bland annat Högre artilleriläroverket, Trängbataljonen, Kungl. Fälttelegrafkåren, Signalregementet och Arméns signalskola (SignS). Det fanns också en ammunitionsfabrik på Marieberg. Om hela denna omfattande och numera nedlagda verksamhet påminner Mariebergsstenen. Stenen är av ljus marmor och uppdelad i åtta sektioner. På toppen bär stenen en symbol för "Elden", en ässja i järnsmide med förgyllda lågor. Stenens dimensioner är höjd 350 cm, bredd 120 cm och djup 240 cm. På stenens västra sida finns följande inskription: 1758-1788 MARIEBERGS PORCELLAINEFABRIQUE 1799-1820 STYCKGJUTERIET 1833-1845 KONGL RAKETCORPSEN 1876-1950 AMMUNITIONSFABRIKEN 1818-1869 KONGL HÖGRE ARTILLERILÄROVERKET 1846-1869 OFFICERSSKOLA FÖR KONGL VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKÅREN 1866-1878 KONGL KRIGSHÖGSSKOLAN 1878-1884 KONGL ARTILLERI- OCH INGENJÖRHÖGSKOLAN 1885-1891 KONGL TRÄNGBATALJONEN 1891-1901 KONGL SVEA TRÄNGBATALJON 1901-1904 KONGL FÖRSTA SVEA TRÄNGKÅR, KUNGL SVEA TRÄNGKÅR 1908-1937 KUNGL FÄLTTELEGRAFKÅREN 1937-1940 KUNGL SIGNALREGEMENTET 1945-1958 ARMÉNS SIGNALSKOLA På stenens norra och södra sida är symbolerna för ovanstående verksamheter inristade. Högst upp Mariebergs porslinsfabriks stämpel MB med tre kronor. Längst ner syns svärd och blixt, symbolen för Fälttelegrafkåren och Arméns signalskola. Stenen flyttades 1976 från sin ursprungliga plats när dåvarande Sovjetiska ambassadbyggnaden uppfördes. Minnesstenen bekostades av Fortifikationsförvaltningen och skänktes senare till Stockholms stad. Efter flytten hamnade stenen på Stockholms stads mark och staden har ett tillsyns- och vårdansvar för den. Det finns en liknande minnessten med samma namn, som utgörs av ett liggande stenblock några meter öster om Mariebergsklockan på Militärhögskolan med adress Valhallavägen 115.
Mer än bara vänner? är en skulpturgrupp av konstnären och formgivaren Thomas Nordström. Skulpturgruppen finns i Hammarby sjöstad, södra Stockholm, nära Förskeppsgatan. För konstnärlig utsmyckning av kvarteret Sjöfarten i Hammarby sjöstad beställde AB Familjebostäder 2008 en skulptur av Thomas Nordström. Det blev en ljusskulptur kallad Mer än bara vänner? och den står på en innergård mellan Heliosgatan och Hammarby allé. Skulpturen för tanken till två gigantiska skalbaggar med väldigt långa ben. Skalen är gjorda av fasetter i laminerat glas och stommen består av rostfritt stål. På undersidan/insidan finns en ljusramp av LED-ljus som tänds när det blir mörkt. Den ena "vännen" lyser rött, den andra gult.
Non Serviam är en skulptur av Ernst Nordin uppförd på trottoaren vid Malmskillnadsgatan 25 i Stockholm 1980, namngiven efter den latinska frasen non serviam. Skulpturen föreställer en ung flicka som sitter på marken och läser en dikt av Gunnar Ekelöf om en människas utsatta position i en hård värld. På skulpturen finns diktens första rader inristade: Skulpturen är placerad på Malmskillnadsgatan, där gatan korsas av ett gångstråk från Sveavägen österut mot Birger Jarlsgatan. Malmskillnadsgatan på detta avsnitt var, när skulpturen sattes upp 1980, ett känt stråk för gatuprostituerade och kriminalitet.
Norrbrolejonen är två lejonskulpturerna i brons intill Gustav Adolfs torg i Stockholm. Lejonen är placerade till öster och väster om Norrbros norra landfäste. Skulpturerna är kopior av två egyptiska lejon vars original står vid Vatikanmuseerna i Rom. 1923 såg dåvarande antikvarien vid Riksarkivet, fil dr L M Bååt, dessa under en italienresa och ansåg att de skulle passa bra vid Norrbro. Dagens Nyheter kampanjade för idéförslaget och erbjöd sig att bekosta kopieringen. Det kom dock att bli en privatperson, direktör Josef Jonsson, som bekostade kopieringen och såg till att djuren kom på plats. Placeringen utfördes 1926 av arkitekt Ragnar Östberg som stod för det konstnärliga helhetskonceptet. Originallejonen skulpterades på 300-talet f Kr åt Egyptens siste farao, Nektanebo II. På skulpturernas sockel finns en inskription med hieroglyfer. På östra skulpturen står: Guld, levande sol som ger rättvisa, kungen av övre och nedre Egypten, Xeperkara, solens son, Nektanebos av Thopt i Reuhi älskad. På västra skulpturen står: Guld, levande sol som ger rättvisa, suveränen över syd och nord, den fullkomlige regenten över två länder, glänsande guld som gör det kärt för gudarna, kungen av övre och nedre Egypten, herren över två länder, Xeperkara, solens son, Nektanebos av Thot i Rehui älskad. Originallejonen kom till Rom med kejsar Augustus där de sattes att vakta portiken vid Pantheon. De försvann därefter och var borta i drygt tusen år tills de i slutet av 1500-talet återupptäcktes och placerades vid fontänen på Piazza di Termini i Rom. Gregorius XVI förde dem sedan till Vatikanmuserna under 1800-talets första hälft. Norrbrolejonen tillverkades på Bergmans Konstgjuteri i Stockholm. I Paramountjournalen 3-10 maj 1926 visades ett kort inslag med texten De nya norrbrolejonen äro nu i det närmaste klara...
Näckrosen är en skulptur av en liggande kvinnofigur ursprungligen utförd i gips av Per Hasselberg 1892. Näckrosen avbildar en ung kvinna som ligger utsträckt på ett stort näckrosblad i vattnet, omgiven av ytterligare näckrosor. I vattnet kan ses gubbhuvuden, symboliserande vattenväsen som exempelvis Näcken. På baksidan finns en trädstubbe som håller en kedja med ett stort hänglås antydande att det stora näckrosbladet hade satts på kedjan. Skulpturen ställdes bland annat ut på Världsutställningen i Chicago 1893. Modellen till skulpturen var Signe Larsson (född 16 februari 1877), med vilken Hasselberg 1893 fick dottern Julia.
Smalspårig växel är en skulptur rest 1989 på Smedsudden på Kungsholmen i Stockholm. Skulpturen skapades av Inga Bagge (död 1988). Inga Bagges stålskulptur står intill Smedsuddsbadet. Hennes cirka fyra meter höga verk visar en stående järnvägsväxel (högerväxel) i original för smalspår med förgreningen uppåt. Smalspårig växel var en gåva av Eva Bonniers donationsnämnd. I närheten finns skulpturen Fiskfossil av Ebba Hedqvist rest 1989.
Solbåten är en abstrakt skulptur på Evert Taubes terrass på Riddarholmen i Stockholm, skapad av konstnären Christian Berg. Solbåten består av ett ljust “segel” på en sockel av granit. Christian Berg sägs ha fått idén från en snäcka som han hittade på en ö i Egeiska havet, men även båtar och segel lär ha inspirerat honom. Skulpturen restes 1966 på Evert Taubes terrass. Skulpturens stenblock kom från Idefjorden och vägde till en början 16 ton. Om Solbåten sade Berg: ”Det är en pärlemorskimrande snäckform jag arbetar med, förvandlar till något jag kallar en solbåt, som i sin vindfyllda segelform reflekterar solen och ljuset ovan, och som trots sin statiska form vill ge en vision av framåtskridande. En Nike segrande över materien.”
Sophie är ett konstverk av Åsa Knoge-Hellström (född 1941), som sedan 1984 står på Katarina Bangata vid Ringvägen på Södermalm i Stockholm.
Stockholms-Tidningens klocka är ett ur och en skulptur i hörnet av Vattugatan 12 och Klara södra kyrkogata på Norrmalm i Stockholm. Skulpturen skapades 1903 av Gottfrid Larsson och urverket levererades av Linderoths urfabrik.
Torso är en skulptur av Dan Wolgers. I samband med invigningen av konsthallen Fotografiska våren 2010 placerades den 2,75 meter höga ellipsoidiska bronsfiguren utanför museets entré på Stadsgårdskajen i Stockholm. Beställare var Stockholms Hamnar. Verket, som föreställer konstnärens liggande skalle, presenterades hösten 2008 på Galleri Lars Bohman tillsammans med sex andra skulpturer med samma titel. Skulpturen göts i Thailand och var Wolgers första arbete i brons.
Triton på delfin (även Triton ridande på en delfin) är en fontänskulptur i Centralbadsparken i Stockholm. Fontänen restes 1923 och är ett verk av skulptören Greta Klemming. Bronsskulpturen i Centralbadsparkens fontän Triton på delfin är skapad av Greta Klemming, Wilhelm Klemmings dotter, och invigdes 1923. Centralbadet ritades 20 år tidigare av Greta Klemmings far arkitekt Wilhelm Klemming och räknas till hans viktigaste verk. Byggnaden är genomgående komponerad i jugendstilens böljande former och i växtromantikens formideal. Till denna stil ansluter Greta Klemnings triton, som rider på en delfin och blåser i en snäcka, i dammen nedanför simmar karpar och guldfiskar.
Undret, eller Skvallertanterna, är en granitskulptur i parken Vita bergen i Stockholm, nära Sofia kyrka, av Astrid Rietz, som restes 1976. Den är ett minnesmärke över Elsa Borg och hennes bibelkvinnor.
Vesslan är en fontänskulptur på Kungsholmstorg, Kungsholmen, Stockholm. Skulpturen restes 1912 och är skapad av konstnären Otto Strandman. Skulpturen Vesslan visar en naken yngling i brons som just upptäckt en vessla, därav namnet. Vesslan gömmer sig i en grotta i skulpturens nedre del och ynglingen reser sig över den. Hela kompositionen står på en sockel av röd granit som flankeras av två dricksfontäner. Mot sydsidan finns en fontändamm. Strandman skapade Vesslan 1911 och den göts i brons 1912 hos Herman Bergman Konstgjuteri. Det var en gåva av Magna Sunnerdahl, hon var allmännyttigt verksam inom bland annat kulturen och konsten. En skylt på sockelns baksida med inskription Gåfva af M.S. - 1911 påminner härom.
Vinterfågel är en skulptur i brons av Göran Lange, uppsatt 1992 på Vintertullstorget på Södermalm i Stockholm.
Gud Fader på himmelsbågen eller Gud Fader på Regnbågen är en omkring 23 meter hög skulptur av Carl Milles i stål och brons på piren i båthamnen vid Nacka strand i Nacka. En förlaga till skulpturen, i mindre skala, finns placerad på Gamla kyrkogården i Malmö.
Lejonet och svinet är två statyer i brons föreställande ett lejon och ett vildsvin efter antika förebilder, placerade i entréhallen i Konstakademiens hus och avgjutna vid Kungliga konsthögskolan, båda i Stockholm. Lejonet är en kopia av Medici-lejonet av Flaminio Vacca(en) (cirka 1570–1594), med tillägg av den svenska heraldiska nationalsymbolen tre kronor på klotet under lejonets vänstra tass. Svinet är en kopia av Porcellino(en) av Pietro Tacca (cirka 1634).
Vem är Mr Walker? är en skulptur av Jan Håfström som är producerad av Stockholm konst. Den ursprungliga versionen är placerad i Järnvägsparken i Stockholm och invigdes den 5 september 2014 av finansborgarrådet Sten Nordin och kultur- och fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt. Den är 7 meter hög, väger nästan 2 000 kg och är tillverkad av aluminium. De två målade silhuettskivorna ger en tredimensionell upplevelse, inspirerad av seriefiguren Fantomens alter ego Mr Walker, som varierar beroende från vilket håll de betraktas. I oktober 2016 uppfördes en liknande staty i Kumla som placerades i Kumla sjöpark.
Riddarholmsbroarna är en skulptur på en refug vid Munkbron 7 i Gamla stan, Stockholm. Skulpturen berättar om Riddarholmsbrons historia. Den skapades av konstnären Bengt Inge Lundkvist mellan 1970 och 1975 och restes 1981.
skulptur i Östermalm, Stockholm
skulptur på söder i Stockholm
Morning i Stockholm.
skulptur av Carl Eldh placerad i Tegnérlunden i Stockholm
skulptur i Stockholms kommun
Frihetens port är en skulptur från 1994 av den estniske konstnären Matti Varik och är placerad på halvön Tolvöresholmen som även kallas Manillaholmen nedanför Manilla på Södra Djurgården.
Flygarmonumentet är en skulptur av Carl Milles som står på Gösta Bohmans plats vid norra sidan av Karlaplan i Stockholm. Monumentet restes 1931.
Bellmanstatyn är en skulptur skapad 1872 av Alfred Nyström som föreställer Carl Michael Bellman. Verket finns på Hasselbacken, Södra Djurgården och vid Kräftriket intill Brunnsviken, båda i Stockholm. Bellmanstatyn var Nyströms debutverk och blev mycket uppskattat. År 1870 fick han uppdraget att skapa denna staty i bronserad zink. August Strindberg satt modell. Nyström umgicks med Strindberg och kallas Albert i dennes självbiografiska roman Tjänstekvinnans son. Statyn visar en sittande Bellman med sin luta på en hög sockel av granit. Verket avtäcktes 1872 på Hasselbacken på Djurgården och det var nära att den närliggande Bellmanseken skulle sågas ner för att ge plats åt statyn men placeringsfrågan löstes och idag står Bellmansstatyn och Bellmanseken intill varandra. En kopia av verket finns vid Kräftriket där Bellman blickar ut över Brunnsviken.
Bågskytten är en skulptur av Carl Milles som står på en hög granitkolonn utanför Liljevalchs konsthall på Södra Djurgården i Stockholm.
De fyra elementen är en rörlig skulpturgrupp av Alexander Calder på den tidigare exercisplatsen framför Moderna Museet, på Skeppsholmen i Stockholm. De fyra elementen (The Four Elements) skapades år 1961. Skulpturen är utförd i målad stålplåt efter en modell från 1938. Pontus Hultén hade sett modellen i Alexander Calders ateljé och tagit initiativ till uppförande i full skala. Den donerades 1966 till museet av byggmästaren Allan Skarne.
skulptur i Diplomatstaden, Stockholm
Dianafontänen, eller Dianabrunnen, är en skulptur i brons och marmor av Carl Milles. Dianafontänen finns i två utföranden, Dianafontänen I skapades 1927–1928 och finns i Tändstickspalatsets (59°19′54.62″N 18°4′10.81″Ö) gård i Stockholm, Dianafontänen II skapades 1929–1930 och finns bland annat som kopia på Skytteholm, Ekerö kommun (59°19′12.79″N 17°39′50.86″Ö). På torget i Tomelilla står en Dianafontän som skänktes av Milles till orten när han fått veta att orten tänkt uppkalla en gata efter honom som minne efter Tomelillautställningen 1927. I Tomelilla kallas skulpturen Artemis efter Dianas grekiska motsvarighet. "Diana" existerar även som ensam figur i brons, försedd med kjol.
Eldhs fontän är en fontän formgiven av Carl Eldh och sedan 1921 placerad där Grev Turegatan möter Birger Jarlsgatan i stadsdelen Östermalm i centrala Stockholm.
Farfadern (franska: L'Aiëul) är en skulptur av en sittande äldre man med en pojke i knät, utförd i gips av Per Hasselberg 1885–86. Originalet är inte bevarat, men skulpturen göts i brons i januari 1896 under ledning av Christian Eriksson, knappt två år efter Hasselbergs död. Statyn finns vid Kungliga bibliotekets västra gavel i Humlegården, Stockholm. Efter Hasselbergs död utförde Christian Eriksson även ett efterarbete i marmor för Pontus Fürstenbergs konstsamling. Detta finns numera i Göteborgs konstmuseum. ”Farfadern” brukar tolkas som en symbol för det åldrande livet och den unga gossen för det nyss påbörjade. Skulpturen väckte upprörd debatt i sin samtid, då den av vissa personer kunde uppfattas som stötande. Skulpturen figurerar som det centrala ämnet i novellen Vox populi (Folkets röst) från maj 1897 av Hjalmar Söderberg.
Flöjtspelande ängel, är en skulptur av Carl Milles. Ett av Carl Milles sena verk var Flöjtspelande ängel, den skapades under en period med flera ängla- och gudsmotiv, som Guds hand, Gud Fader på Himmelsbågen och Musicerande änglar. Den flöjtspelande ängeln var ursprungligen avsedd för Sankt Martinsfontänen och finns även på Millesgården, vid Lidingöbron, utanför Lagga kyrka i Uppland, på den Milleska familjegraven i Indonesien, i St. Louis och i London. När en replik av Flöjtspelande ängel skulle sättas upp i Stadsparken i Skövde i september 1955, skrev Milles den 18 september 1955 ned en liten dikt som skulle läsas upp vid avtäckningen: "I dag spelar Du flöjt för oss som är församlade här... Måtte Du ofta besöka denna by och ofta spela med glädje Att du kan avlämna rapport därovan med lyckliga känslor och Gud ler - då han hör Dig berätta." Det var Carl Milles sista ord. Han reste sig från skrivbordet och satte sig i en länstol. Någon minut senare var han död.
Fordon är en skulptur av Karl Göte Bejemark på Eriksbergsplan i Stockholm. Fordon restes 1973 och är tillverkad av cortenstål. Den en består av en skulptur, som föreställer en stor framrusande vagn och en mindre skulpturgrupp av några människoliknande figurer och en hund i veckad plåt.
Husmorssemester är en skulptur utförd av Olof Thorwald Ohlsson, som står i södra änden av Tessinparken på Gärdet i Stockholm. Den restes år 1973. Skulpturen är helt i granit och föreställer en kvinna med sommarklänning och resväska. Kontexten för skulpturen är att "husmorssemester" var den folkliga benämningen på det statliga stöd som husmödrar eller hemmafruar mellan åren 1946 och 1979 kunde få för att få en tids semester.
Höken och duvan är en fontänskulptur av Torsten Fridh. Skulpturen i brons placerades på en hög granitpelare framför Daneliuska huset vid Stureplan i Stockholm 1990. Konstnären har inspirerats av en notis i en tidning som beskrev en duvhöks attacker mot en duva. Duvan försvarade sig så tappert att höken till slut gav upp och flydde fältet. Pelaren står i ett granitkar ur vilket fyra vattenkaskader skjuter upp.
Industrimonumentet (även Industribrunnen) är en fontänskulptur av Carl Milles som restes 1926 utanför Kungliga tekniska högskolan (KTH) i Stockholm. Carl Milles fick uppdraget genom en 1909 utlyst tävling. Bland annat Ragnar Östberg röstade för Milles tävlingsbidrag som visade en väldig skål som hölls upp av tre kraftiga pelare, flankerade av allegoriska figurer. Vatten skulle rinna fram ur tre hål under skålen och vid festliga tillfällen kunde vatten även rinna över skålens kanter. Enligt Milles symboliserade pelarna och skålen materien och vattenkraften. Men Milles stora skål vållade diskussioner i pressen, den kallades bland annat soppskål, spottkopp och ful klump. Aftonbladet skrev i en av många hätska artiklar: “Äh, snälle herr Milles, låt oss slippa!” Milles tilldelades visserligen första priset, men tävlingsjuryn var oenig och inte alla kunde följa Milles djupsinniga symbolik. Milles tävlingsförslag omarbetades därefter flera gånger. Monumentet som ursprungligen var tänkt som en hyllning till svensk industri hade till slut ganska lite med industri att göra. Inspirationen till den slutgiltiga utformningen hämtade Milles från antika grekiska dryckeskärl. Skålen blev lägre och stöden försvann. På skålens sidor placerade han reliefer visande amasoner och vildhundar som jagar centaurer. På sockel av den stora kopparskålen syns hantverkare, bland annat en snickare, en smed, en skräddare och en skomakare. Men det dröjde till 1926 innan monumentet kom på plats. Än saknades medel, än kunde man inte bestämma placeringen. Slutligen hamnade Industrimonumentet framför den nybyggda KTH, en placering som KTH:s arkitekt Erik Lallerstedt hade föreslaget och som kunde godkännas av Milles. Industrimonumentet kallas för Millespottan av KTH-studenter.
Karl XIII:s staty står i Kungsträdgården i Stockholm. Den är utförd av Erik Gustaf Göthe och restes den 5 november 1821 som ett monument över kung Karl XIII. Den tillkom på uppdrag av Karl XIV Johan, samt på dennes bekostnad. Karl XIV Johan var Karl XIII:s adoptivbarn och det var just till årsdagen av adoptionen som statyn avtäcktes. Statyn förvaltas av Statens fastighetsverk.
För andra betydelser, se Kentaur (olika betydelser). Kentauren är en skulptur på Observatoriekullen i Vasastan, Stockholm. Kentauren är skapad av skulptören Sigrid Fridman och restes 1939 på kullen ovanför Observatorielunden. Det räknas till hennes mest kända verk. Kentaurer är mystiska väsen i den grekiska mytologin som avbildas med hästkropp och en mans huvud och bål. De symboliserar människans lägre natur med sin vilda och instinktstyrda sida. Sigrid Fridman valde dock att avbilda Keiron, som är den kloke kentauren och symboliserar naturens läkande förmåga. Fridmans Kentauren är utförd i brons och placerades längst ut i nordöstra hörnet av Observatoriekullen. Kentauren stegrar sig, reser sig på bakbenen och spänner samtidigt sin båge. I bakgrunden syns Stockholms stadsbiblioteks rödorange byggnad. Skulpturen orsakade häftig debatt som pågick under nästan tio år innan den slutligen restes och avtäcktes 1939. I Schenströmsparken i Bollnäs kommun finns sedan 1963 en mindre variant av Kentauren, det är en 44 cm hög statyett i brons på granitsockel. Även utanför Örebro länsmuseum finns en variant av Kentauren.
Mås är en skulptur i brons som står på en granitsockel vid Banérgatan på Gärdet i Stockholm, utanför Försvarets materielverk och Krigsarkivet. Den är beställd av Statens konstråd och är utförd av Karl-Gunnar Lindahl.
Protest är en skulptur och ett monument på Ladugårdsgärdet (Gärdet) i stadsdelen Östermalm, Stockholm. Protest restes 1986 och är utförd av skulptören Torsten Fridh. Protest står på Hakberget på västra delen av Gärdet, inte långt från Valhallavägen. Skulpturen består av tre höga stenblock i röd, grovhuggen granit där det mellersta är utformat som en rest knytnäve; symbolen för strid och för kampen om ett rättvist samhälle. Platsen var mål för arbetarrörelsens förstamajdemonstrationer mellan 1890 och 1965. En inskription med Socialdemokraternas röda ros (partisymbolen) påminner om det och den lyder: HAKBERGET VAR PLATSEN FÖR 1:A MAJ DEMONSTRATIONER I STOCKHOLM UNDER TIDEN 1890–1965 Skulpturen syns i den brittiska science fiction-filmen Sunshine.
Sjömannen är en bronsskulptur av Nils Sjögren vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Den är rest 1953 på en granitsockel och avbildar en sjöman. På sockeln står: "De gåvo sina liv för oss". Sockeln har reliefer på alla fyra sidor.
Solsångaren är en skulptur av Carl Milles. Skulpturen är i brons och avtäcktes 21 oktober 1926 längst ut på Strömparterren i Stockholm till minne av Esaias Tegnér. Statyn skall gestalta Tegnérs dikt Sång till solen. På skulpturens postament mot sjösidan finns en medaljong i grön kolmårdsmarmor visande Esaias Tegnér i profil.
Sverigeväggen är en väggrelief utfört av konstnären Siri Derkert åren 1967-1969. Verket upptar en del av Sverigehusets fasad mot Kungsträdgården i Stockholm och avtäcktes i juni 1969 med två veckors försening på grund av en protestaktion från Derkerts sida.
Till Raoul Wallenberg är ett minnesmärke på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm, som gjorts av Kirsten Ortwed.
Vingarna eller Gosse med örn är en skulptur av Carl Milles. Den komponerades 1908 och utfördes i större skala 1910. Skulpturen föreställer en naken yngling på knä på ett stenblock, som på sina uppsträckta armar lyfter en örn med utbredda vingar. Motivet är hämtat från grekisk mytologi och föreställer den vackre Ganymedes som rövades bort av Zeus som lät sig förvandlas till en örn. Skulpturen är i sin monumentalversion 270 centimeter hög och är i sin tur placerad på en hög kolonn som mäter olika på olika platser. Denna skulptur finns i flera exemplar: utanför Göteborgs konstmuseum på Götaplatsen, på Millesgården i Lidingö och utanför Nationalmuseum i Stockholm. Skulpturen finns också utan kolonn i Uplands nations trädgård i Uppsala och på Waldemarsudde på Djurgården i Stockholm. Göteborgsskulpturen donerades 1916 av Caroline Wijk, född Dickson, och placerades först utan kolonn på Bastionsplatsen innanför Vallgraven. Den flyttades till Götaplatsen någon gång under 1940-talet. Milles lät även gjuta en upplaga av en mindre variant i brons på 60 centimeter hos Herman Bergmans konstgjuteri i Stockholm. Denna bronsskulptur placerades sedan på en 110 centimeter hög mahognypelare. År 1914 byggdes en villa vid Korsvägen 9 vid hörnet av Klövervägen 16 i Äppelviken i Bromma. Ett exemplar av Carl Milles skulptur Vingarna eller Gosse med örn stod då i trädgården och man döpte villan till Villa Vingarna. I villan bodde civilassessor Waldemar Robert Ditzinger (1876-1955) och då han dog testamenterade han villan till Sveriges Författarförbund. Enligt Ditzingers vilja skulle villan användas såsom hedersbostad av en förtjänt skönlitterär författare. Nu är denna skulptur flyttad från villaträdgården i Äppelviken och finns idag utanför Nationalmuseum på Strömkajen i Stockholm. År 1916 spelade Mauritz Stiller in filmen Vingarne som baserades på Herman Bangs roman Mikaël från 1904. I romanen står en tavla i handlingens centrum, men Stiller ansåg att man borde byta ut tavlan till en mer bildmässig skulptur och valde då skulpturen Vingarna av Milles.
Molins fontän är en fontänskulptur i brons som står i Kungsträdgården i Stockholm. Fontänen är formgiven av Johan Peter Molin (1814–1873) och avtäcktes den 25 september 1873 efter Molins död.
Två myror är en skulpturgrupp av konstnären Torgny Larsson vid korsningen Birger Jarlsgatan och Rådmansgatan på Östermalm i Stockholm. Konstverket är ett projekt av Sällskapet Kultur och Vision. Gruppen består av två stora myror, gjutna i brons, som bär upp två 12 meter höga barr av brons-metalliserade stålrör. Den är placerad framför fastighetsbolaget Wallenstams AB:s Stockholmskontor och knyter an till bolagets logotyp som består av en myra som bär på ett barr. Idégivare och initiativtagare till denna skulptur är Daniel Kraus från Sällskapet Kultur och Vision. Torgny Larsson började modelleringen av myror 2011, efter noggranna studier av skogsmyran, Formica rufa, på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Myrorna göts av konstgjutarna Adrian Andreescu och Ioanid Ovidiu på Pogany Art. De 12 m höga barren har brons-metalliserats i Rumänien. De två svarta diabasblocken, totalvikt över 14 ton, som utgör basen, kommer från Brobygranit i Skåne. De var från början ett massivt block som sågades mitt itu. Skulpturen färdigställdes under våren 2014. I projektet har förutom skulptören ett femtiotal personer samt ett tiotal företag medverkat.
Attachéväska R.W. är ett konstverk av Gustav och Ulla Kraitz som finns på flera platser i Europa och USA.
Rosendalsvasen är ett stenarbete i röd garbergsgranit som står i parken norr om Rosendals slott på Södra Djurgården i Stockholm. Den ritades av Fredric Westin.
konstverk som är del av Sweden Solar System
konstverk som är del av Sweden Solar System
Karl X Gustavs ryttarstaty i Stockholm är en ryttarstaty av den svenske kungen Karl X Gustav, skapad av Gustaf Malmquist, som står framför Nordiska museet på Djurgården i Stockholm. Statyn invigdes på Svenska flaggans dag den 6 juni, 1917. På nationaldagen 2023 höll Armens Musikkår för första gången sitt stora tapto (Zapfenstreich) framför statyn i samband med kung Carl XVI Gustafs nationaldagsmottagning på Nordiska museet.
Kungliga Konsthögskolan Lejonet och svinet i Stockholm.
skulptur i Stockholm
skulptur i Stockholm
skulptur i Stockholm
skulptur i Östermalm, Stockholm
skulptur i Östermalm, Stockholm
skulptur i Östermalm, Stockholm
skulptur i Östermalm, Stockholm
skulptur i Östermalm, Stockholm
skulptur i Östermalm, Stockholm
skulptur i Östermalm, Stockholm
skulptur i Östermalm, Stockholm
en bronsskulptur av Ebba Ahlmark-Hughes
en bronsskulptur av Lennart Källström
en bronsskulptur av Sigrid Fridman
Vägen är ett förintelsemonument på Raoul Wallenbergs torg vid Nybroplan i Stockholm. Det har utformats av arkitekten Gabriel Herdevall, som också skapade det äldre Förintelsemonumentet som finns på gården framför Stora synagogan, och arkitekten Aleksander Wolodarski, stadsplanerare på Stockholms stad. Det invigdes 14 juni 2006. Det består av ett stråk med lagd järnvägsräls och gatsten från Budapests getto och ett granitklot med texten "Vägen var rak när judar fördes bort att dödas. Vägen var krokig, farlig och kantad av hinder när judar försökte undfly mördarna" på 24 olika språk. Stråket med gatsten och räls går från monumentet Till Raoul Wallenberg på Raoul Wallenbergs torg, rakt mot det äldre Förintelsemonumentet. Det skär genom ena hörnet av Berzeli park, och det är mitt på stråket i öppningen till Berzeli park som det runda granitblocket är placerat. Texten på klotet är framtagen tillsammans med Per Ahlmark.
Vågen och stranden är en marmorskulptur av den svenske konstnären Theodor Lundberg från 1898. Den är placerad i Stockholms slotts västra trapphus mellan Bernadottevåningen och Ordenssalarna. Kvinnans och mannens möte i en kyss får i skulpturen gestalta vattnet som sköljer över strandens klippor. Personifikationer av naturfenomen med erotisk laddning låg i tiden. Lundberg gjorde en bozzetto i gips 1897 som ingår i Nationalmuseums samlingar under namnet Stranden och vågen. När Oscar II fick syn på den beställde han marmorversionen som nu är utställd på slottet. En annan marmorversion av skulpturen från samma år donerade kungen 1901 till Nationalmuseum. Skulpturgruppen blev mycket uppskattad och har reproducerats i otaliga figuriner i brons och porslin.
Lenin Monument April 13th 1917 i Stockholm.
skulpturer på Kärleksudden
Black Swedish Granite i Stockholm.
skulptur i Stockholm
För tunnelbanestationen, se Medborgarplatsen (tunnelbanestation). Medborgarplatsen, ibland förkortad Medis, tidigare Södra Bantorget, är ett stort torg och en tunnelbanestation med samma namn i stadsdelen Södermalm i Stockholms innerstad.
Gullmarsplan är ett torg i stadsdelen Johanneshov i Söderort inom Stockholms kommun.
Estoniamonumentet är en av flera minnesplatser för Estoniakatastrofens offer.
Karl Johans torg var ett torg på den norra sidan av Slussen i centrala Stockholm, precis intill själva slussen och mellan de två lederna som tidigare gick mot Södermalm (Mälarrampen och Skeppsbron). Namnet antogs 1932 men syns redan på kartor från 1855. Namnet härrör från Karl XIV Johans staty som fanns på trappan mot torget. Platsen upphörde år 2016 vid starten av ombyggnaden av Slussenområdet.
Kornhamnstorg är ett triangulärt torg i Gamla stan, Stockholms innerstad. Torget begränsas i söder av Munkbroleden i nordväst av kvarteren Cerberus och Charon samt i nordost av kvarteren Typhon och Deucalion. Torget mäter cirka 140 x 90 x 90 meter.
Mosebacke torg är ett torg på Södermalm i Stockholms innerstad, beläget på Katarinaberget, i den östra delen av vad som brukar kallas Söders höjder, ett kvarter från Götgatan. Torget och det omkringliggande kvarteret Mosebacke skapades sedan området Mosebacke drabbats av en omfattande brand 1857, då många byggnader där brann ned till grunden. Delar av det brunna området fick bilda ett nytt torg, Mosebacke torg.
Mälartorget är ett torg i Gamla stan, Stockholms innerstad som har fått sitt namn efter läget vid Mälaren. Mälartorget ligger mellan Munkbrogatan och Munkbroleden, vid torget finns tunnelbanestationen Gamla stan. Namnet Mälartorget förekommer på Stockholms kartor första gången år 1863.
Det gamla polishuset uppfördes 1909–13 efter ritningar av arkitekten Gustaf Lindgren, tillsammans med ett numera rivet rannsakningsfängelse. Byggnaden lånar drag från stormaktstidens arkitektur med torn, mittkupol och en monumental entré med dubbel granittrappa, och de slätputsade fasaderna smyckas av balustrader och våningslister i natursten. Ursprungligen leddes dagsljus ned genom lanterniner och schakt genom hela huset, ända till bottenvåningen; i dag är lanterninerna plåtklädda.
Ett hotell i Stockholm, uppfört mellan 1987 och 1990. Byggnaden finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men någon närmare beskrivning finns inte.
En byggnad i Stockholm som uppfördes 1894–1895. Fastigheten finns med i Bebyggelseregistret, men byggnadens användning och historia är ännu inte närmare utredd.
Denna byggnad i Stockholm härrör från 1884–1885. Den är upptagen i Bebyggelseregistret, men dess funktion och historik har inte utretts närmare.
En byggnad i Stockholm, uppförd 1931–1932. Uppgifter om dess användning och historia saknas ännu i registret, som endast anger byggnadsåret.
Byggnaden i Stockholm uppfördes 1927–1928. Den finns registrerad i Bebyggelseregistret, men någon närmare utredning av dess historia har inte gjorts.
Ett bostadshus i Stockholm, uppfört 1910. Byggnaden är upptagen i Bebyggelseregistret, men dess historia är inte närmare beskriven.
En byggnad i Stockholm från omkring 1850. Den finns med i Bebyggelseregistret, men användning och historik är inte närmare utredda.
Ett stall i Stockholm med ursprung 1762. Vid inventeringstillfället användes byggnaden av Kungsholmens scoutkår. Ytterligare historik har inte utretts närmare.
Denna byggnad i Stockholm uppfördes 1938–1939. Den är registrerad i Bebyggelseregistret, men dess funktion och historia är inte närmare utredd.
En byggnad i Stockholm från 1929–1930. Registret anger byggnadsåret, men någon närmare utredning av dess historik finns inte.
Byggnaden i Stockholm uppfördes 1898–1899. Den finns med i Bebyggelseregistret, men dess användning och historia är ännu inte utredd.
En byggnad i Stockholm uppförd 1927–1929. År 1976 revs något inom fastigheten, troligen ett uthus. Byggnadens historia är i övrigt inte närmare utredd.
Denna byggnad i Stockholm härstammar från 1886. Den är upptagen i Bebyggelseregistret, men dess funktion och historik är inte närmare kända.
En byggnad i Stockholm som uppfördes mellan 1911 och 1915. Registret anger byggnadstiden, men någon närmare utredning av historiken saknas.
Byggnaden i Stockholm uppfördes 1930–1931. Den finns i Bebyggelseregistret, men dess användning och historia har inte utretts närmare.
En byggnad i Stockholm från 1887, tidigare med fastighetsbeteckningen Renen 19 vid Grev Turegatan 77. Dess historik är inte närmare utredd.
Denna byggnad i Stockholm uppfördes 1874–1878 och låg tidigare inom fastigheten Höjden 1. Någon närmare utredning av dess historia finns inte.
Församlingshuset, uppfört 1910–11, avgränsar Engelbrektskyrkans tomt mot norr och rymmer kyrksal, församlings- och expeditionslokaler samt tjänstebostäder. I material och form ansluter det till kyrkan med branta tegeltak, tegelfasader, burspråk och ett asymmetriskt placerat torn med lökkupol krönt av en tupp. Insprängt i berget under tomten ligger ett kolumbarium med ingång från Karlavägen.
En byggnad i Stockholm från 1885. En flygel, betecknad hus II, revs 1981. Byggnadens historia är i övrigt inte närmare utredd.
Ett gathus i Stockholm uppfört 1910–1912. Här låg ursprungligen biografen Atlas, vars lokal 1967 byggdes om till gudstjänstlokal för Sion. Byggnadens historia är i övrigt inte närmare utredd.
Denna byggnad i Stockholm uppfördes 1930–1931. Den är registrerad i Bebyggelseregistret, men dess användning och historik är inte närmare utredd.
Hörnhuset vid Gustav Adolfs torg var på 1640-talet Gustav Horns palats och byggdes om och till under 1700- och 1800-talen. År 1874 sammanbyggdes husen för Stockholms Inteckningsgaranti AB (SIGAB), som vid en genomgripande ombyggnad 1902–05 fick bland annat bankhall och styrelserum efter ritningar av Rudolf Aborelius. Den nuvarande funktionalistiska fasaden, som fritt anspelar på 1600-talet, tillkom efter 1933 efter ritningar av Hakon Ahlberg.
En byggnad i Stockholm uppförd 1971–1973 vid Oxtorgsgatan/Regeringsgatan, tidigare med beteckningarna Stuten 17 och Beridarebanan 41. Dess historik är inte närmare utredd.
Byggnaden i Stockholm uppfördes 1882. Den finns med i Bebyggelseregistret, men dess funktion och historia har inte utretts närmare.
En byggnad i Stockholm från 1941–1942. Registret anger byggnadstiden, men någon närmare utredning av historiken finns inte.
Denna byggnad i Stockholm uppfördes 1902–1903. Den är upptagen i Bebyggelseregistret, men dess användning och historik är ännu inte utredd.
En byggnad i Stockholm från 1887–1889, tidigare med fastighetsbeteckningen Härolden 30 vid Pipersgatan 30. Dess historia är inte närmare utredd.
Byggnaden i Stockholm uppfördes 1967–1969. Den finns i Bebyggelseregistret, men dess funktion och historik har inte utretts närmare.
En byggnad i Stockholm uppförd mellan 1957 och 1960. Registret anger byggnadstiden, men någon närmare utredning av historiken saknas.
Denna byggnad i Stockholm härrör från 1923–1924. Den är registrerad i Bebyggelseregistret, men dess användning och historia är inte närmare utredd.
En transformatorstation i Stockholm som byggdes om och till mellan 1953 och 1957. Byggnaden finns med i Bebyggelseregistret, men dess historia är i övrigt inte närmare utredd.
En byggnad i Stockholm från 1880. Den är upptagen i Bebyggelseregistret, men dess funktion och historik är inte närmare kända.
Byggnaden i Stockholm uppfördes 1895–1897. Den finns med i Bebyggelseregistret, men dess användning och historia har inte utretts närmare.
Byggnaden uppfördes mellan 1964 och 1967 och finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik är inte utredd i registret, utan fastigheten är upptagen med sin datering och sitt läge i Stockholm.
Fastigheten tillkom omkring 1931–1932 och ingår i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Bakgrunden är inte närmare utredd; det som säkert är känt är byggnadstiden och läget i Stockholm.
Huset uppfördes vid tiden 1868–1869 och är antecknat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Ytterligare historik saknas i registret, som endast anger dateringen och att byggnaden ligger i Stockholm.
Fastigheten uppfördes 1862 och låg på den tidigare tomten Paletten 5 vid Bastugatan 44. Den är registrerad i Bebyggelseregistret, men någon närmare byggnadshistoria finns inte utredd där.
Byggnaden tillkom mellan 1889 och 1891 och ingår i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Historiken är inte närmare utredd; registret anger byggnadstiden och läget i Stockholm.
Huset uppfördes omkring 1927–1929 och finns med i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Någon fördjupad historik är inte redovisad, endast dateringen och läget i Stockholm.
Byggnaden uppfördes under perioden 1892–1895 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Bakomliggande historia är inte utredd i registret utöver byggnadstid och läge.
Fastigheten tillkom vid tiden 1899–1901 och ingår i Bebyggelseregistret. Registret anger dateringen och läget i Stockholm, men lämnar byggnadens vidare historia outredd.
Detta gathus uppfördes mellan 1924 och 1926 och finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Utöver byggnadstid och läge i Stockholm är historiken inte närmare utredd.
Byggnaden uppfördes under perioden 1909–1912 och är antecknad i Bebyggelseregistret. Någon fördjupad historik saknas; registret redovisar dateringen och att den ligger i Stockholm.
Huset tillkom omkring 1912–1913 och ingår i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Bakgrunden är inte närmare utredd, utöver byggnadstiden och läget i Stockholm.
Byggnaden uppfördes mellan 1916 och 1921 och finns med i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Ytterligare historik är inte redovisad, endast dateringen och läget i Stockholm.
Gathuset uppfördes 1852 och är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Utöver byggnadsåret och läget i Stockholm finns ingen närmare historik utredd.
Bostadshuset uppfördes 1930–1932, och byggnad l tillkom som ett så kallat kategorihus avsett för ensamstående. Fastigheten är upptagen i Bebyggelseregistret, men i övrigt är historiken inte närmare utredd.
Byggnaden tillkom mellan 1914 och 1916 och ingår i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Registret anger dateringen och läget i Stockholm; någon vidare historia är inte utredd.
Byggnaden uppfördes 1836 som en Corps de Garde, alltså ett vakthus, sannolikt på uppdrag av Garnisonssjukhuset. Vid inventeringstillfället inrymde den landstingets maskinexpedition. Den ingår i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Byggnaden uppfördes omkring 1986–1989 och ligger på Kungsholmen. Uppgifterna är hämtade ur inventeringen Kungsholmen Östra, utförd av Stockholms stadsmuseum 1990. Någon närmare historik är i övrigt inte utredd i registret.
Huset uppfördes 1784 som bostad åt överläkaren vid Serafimerlasarettet. I norra flygeln fanns en vedbod som byggts om till sjukhusets bagarstuga, medan den södra flygeln inrymde likbod och obduktionsrum. Byggnaden är registrerad i Bebyggelseregistret.
Byggnaden uppfördes 1881–1882 och finns antecknad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Historiken är inte närmare utredd; registret anger byggnadstiden och läget i Stockholm.
Gathuset uppfördes 1900–1901 efter ritningar av arkitekterna Dorph & Höög och är ett tydligt exempel på Wieninfluerad jugend. Det har fem våningar med butiker i bottenplan och en våningslägenhet om fem rum och kök samt jungfrukammare per plan, därtill en vind med vindskontor. Gatufasaden i rött tegel bär kalkstensdekor med solrosor, randmönster och tureller enligt Wagnerskolans mönster, med likheter till ett Praghus av Wagnereleven Jan Kotera. Trapphusets vita stuckdekor är inspirerad av det Wagnerritade huset på Köstlergasse 3 i Wien, och byggnaden blev byggnadsminne 1991.
Byggnaden tillkom omkring 1904–1905 och ingår i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Utöver byggnadstiden och läget i Stockholm är historiken inte närmare utredd.
Byggnaden uppfördes 1976–1977 och användes för administration, förvaltning och kontor. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men någon närmare historik finns inte redovisad.
Byggnaden uppfördes under perioden 1907–1911 och finns med i Bebyggelseregistret. Bakgrunden är inte närmare utredd; registret anger dateringen och läget i Stockholm.
Huset uppfördes 1883 och är antecknat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Ytterligare historik saknas i registret, som endast anger byggnadsåret och läget i Stockholm.
Byggnaden tillkom mellan 1906 och 1910 och ingår i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Någon fördjupad historik är inte redovisad utöver dateringen och läget i Stockholm.
Detta gathus uppfördes 1879–1881 och är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Utöver byggnadstid och läge i Stockholm finns ingen närmare historik utredd.
Byggnaden uppfördes omkring 1887–1888 och finns antecknad i Bebyggelseregistret. Registret anger dateringen och läget i Stockholm, men lämnar byggnadens vidare historia outredd.
Huset uppfördes 1888 och ingår i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik är inte utredd, utöver byggnadsåret och läget i Stockholm.
Byggnaden tillkom 1930 och finns med i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Utöver byggnadsåret och läget i Stockholm är historiken inte närmare utredd.
Under 1880-talet uppfördes den nuvarande terrassbyggnaden, som vilar på dekorerade gjutjärnskolonner. De undre utrymmena rymde en kägelbana och ett schweizeri, och terrassunderbyggnaden är i dag inbyggd med en glasvägg innanför den yttre raden av gjutjärnskolonner. Här finns numera två mindre teaterscener.
Byggnaden uppfördes 1926 och hade vid inventeringstillfället bilförsäljning i källarvåningen. Den är registrerad i Bebyggelseregistret, men i övrigt är historiken inte närmare utredd.
Byggnaden uppfördes 1936–1938 och ingår i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Historiken är inte närmare utredd; registret anger byggnadstiden och läget i Stockholm.
Byggnaden tillkom omkring 1927–1928 och finns antecknad i Bebyggelseregistret. Utöver dateringen och läget i Stockholm saknas närmare uppgifter om husets historia.
Byggnaden uppfördes 1968 för administration, förvaltning och kontor. Den är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men någon närmare historik är inte redovisad.
Gathuset uppfördes 1913–1916. Bottenvåningen inreddes ursprungligen som konditori, blev senare danssalong och har sedan 1945 rymt Galleri Heland. Byggnaden ingår i Bebyggelseregistret, där någon utförligare historik inte redovisas.
Villan uppfördes 1919–1925 som enfamiljshus. Vid inventeringstillfället fanns på en trappa en tidigare tjänstebostad för hembiträdet, som byggts om till en separat lägenhet om tre rum och kök. Byggnaden är registrerad i Bebyggelseregistret.
Byggnaden tillkom 1929 och ingår i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Utöver byggnadsåret och läget i Stockholm är historiken inte närmare utredd.
Gathuset uppfördes 1899–1901 och har sedan 1927 rymt kontorslokaler för LO, Landsorganisationen i Sverige. Byggnaden finns med i Bebyggelseregistret, där ingen ytterligare historik redovisas.
Huset uppfördes 1888 och är antecknat i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Någon närmare historik finns inte utredd, utöver byggnadsåret och läget i Stockholm.
Byggnaden uppfördes 1738–1739 och låg på de tidigare tomterna Väderkvarnen 1, 15 och 16 vid Regeringsgatan 79 och 81. Den ingår i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men någon närmare historia är inte utredd.
Byggnaden tillkom mellan 1904 och 1906 och finns med i Bebyggelseregistret. Registret anger dateringen och läget i Stockholm, medan husets vidare historia är outredd.
Skolbyggnaden uppfördes 1938–1939 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Utöver byggnadstiden och läget i Stockholm är historiken inte närmare utredd.
Detta gathus uppfördes 1892–1893 och ingår i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Någon fördjupad historik saknas utöver byggnadstid och läge i Stockholm.
Byggnaden uppfördes under perioden 1969–1982 och användes för affär och butik. Den är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men någon närmare historik redovisas inte.
Byggnaden tillkom 1973–1976 och finns antecknad i Bebyggelseregistret. Utöver byggnadstiden och läget i Stockholm är historiken inte närmare utredd.
Byggnaden är en tillbyggnad till ett äldre hus och dateras till 1763; själva ursprungshusets ålder är okänd. Den ingår i Bebyggelseregistret, men någon närmare historik är inte utredd.
Byggnaden uppfördes 1966–1972 och användes vid inventeringstillfället delvis som kontorsfastighet. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men i övrigt är historiken inte närmare utredd.
Gårdshuset uppfördes 1899–1902 och finns med i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Utöver byggnadstid och läge i Stockholm redovisas ingen närmare historik.
Gathuset byggdes om 1902–1903 på en stomme från 1860-talet. På bottenvåningen fanns tidigare en kyrksal för en frikyrka, och vid inventeringstillfället inrymdes lokal för Föreningen Armé- och Marinflygfilm. Byggnaden ingår i Bebyggelseregistret.
Byggnaden uppfördes 1877 och låg på den tidigare tomten Sperlingens Backe 24 vid Humlegårdsgatan 15. Den är antecknad i Bebyggelseregistret, men någon närmare historik är inte utredd.
Byggnaden uppfördes 1958–1964 och rymde vid inventeringstillfället ABF:s studielokaler. Den ingår i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, där ingen ytterligare historik redovisas.
Byggnaden tillkom 1935 och finns med i Bebyggelseregistret. Utöver byggnadsåret och läget i Stockholm är historiken inte närmare utredd.
Huset uppfördes 1962 och är antecknat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik saknas, utöver byggnadsåret och läget i Stockholm.
Byggnaden uppfördes 1962–1969 och låg på den tidigare tomten Geten 25 vid Tulegatan 41 och 43. Den finns med i Bebyggelseregistret, men någon närmare historia är inte utredd.
Byggnaden tillkom 1928 och ingår i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Utöver byggnadsåret och läget i Stockholm är historiken inte närmare utredd.
Bostadshuset uppfördes 1905–1908 och låg på den tidigare tomten Styckjunkaren 3 vid Styckjunkargatan 5. En gårdsflygel revs 1983. Byggnaden är registrerad i Bebyggelseregistret.
Byggnaden uppfördes 1934–1935 och finns antecknad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Historiken är inte närmare utredd; registret anger byggnadstiden och läget i Stockholm.
Detta gathus uppfördes 1922–1923 och ingår i Bebyggelseregistret. Utöver byggnadstid och läge i Stockholm redovisas ingen närmare historik.
Gathuset uppfördes 1878 och är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik finns inte utredd, utöver byggnadsåret och läget i Stockholm.
Byggnaden tillkom omkring 1912–1913 och finns med i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet. Utöver byggnadstiden och läget i Stockholm är historiken inte närmare utredd.
Vid Nybrokajen ligger detta hamnmagasin, uppfört omkring 1910. Byggnaden är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men dess närmare historia har ännu inte utretts.
När byggnaden inventerades rymde den Rådhusrestaurangen med tillhörande festvåning. Huset uppfördes 1939 och finns i Bebyggelseregistret; någon utförligare historik är ännu inte utredd.
Byggnaden uppfördes kring sekelskiftet 1900, åren 1898–1900. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men någon närmare historik har ännu inte utretts.
Detta gathus stod färdigt 1929. Det är upptaget i Bebyggelseregistret, men dess historia är ännu inte närmare utredd.
Byggnaden uppfördes 1881–1882 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik har ännu inte utretts.
Byggnaden uppfördes 1925–1926 och rymmer Handelshögskolan. Den är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister; någon mer detaljerad historik är ännu inte utredd.
Församlingshuset i kyrkogårdens norra del uppfördes 1984–85 som en pastisch i 2½ våning, med brutet svartmålat plåttak och gulrosa puts med vita hörn och takfotslist. I dag använder församlingen enbart körsalen med kontor, medan övriga lokaler hyrs ut till bland annat Operans personal- och ekonomiavdelning. På platsen låg tidigare ett gravkapell från 1920-talet, som i sin tur ersatt ett äldre begravningskapell och bårhus.
Detta hus i Stockholm härrör från 1925. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister; någon utförligare historik saknas ännu.
Byggnaden uppfördes 1925–1926 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik har ännu inte utretts.
Huset stod färdigt 1894–1895. Det finns upptaget i Bebyggelseregistret, men dess historia är ännu inte närmare utredd.
Detta hus i Stockholm härrör från 1942–1943. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister; någon utförligare historik saknas ännu.
Byggnaden uppfördes 1883–1884 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik har ännu inte utretts.
Huset stod färdigt 1904–1905. Det finns upptaget i Bebyggelseregistret, men dess historia är ännu inte närmare utredd.
Detta hus i Stockholm härrör från 1924–1925. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister; någon utförligare historik saknas ännu.
Byggnaden uppfördes 1902–1905 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik har ännu inte utretts.
Huset stod färdigt 1912–1913. Det finns upptaget i Bebyggelseregistret, men dess historia är ännu inte närmare utredd.
Detta hus i Stockholm härrör från 1906–1907. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister; någon utförligare historik saknas ännu.
Gathuset uppfördes 1881 och hade ursprungligen kyrksal och pastorsexpedition i bottenvåningen. Vid inventeringen inrymde lokalerna Cullbergbaletten. Byggnaden finns i Bebyggelseregistret; någon närmare historik är ännu inte utredd.
Byggnaden uppfördes 1921–1922 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik har ännu inte utretts.
Nya Polishuset uppfördes 1969–1972. Byggnaden är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men dess närmare historik har ännu inte utretts.
Huset vid Gamla Brogatan 23, tidigare Lammet 15, genomgick 1851–52 en genomgripande om-, till- och påbyggnad. Dessförinnan hade byggnaden förändrats i flera omgångar, bland annat under 1670-talet samt 1739, 1750–51, 1800, 1810 och 1813. Den är upptagen i Bebyggelseregistret.
Årboden är en byggnad i Stockholm från 1865, upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik finns ännu inte utredd.
Detta gårdshus i Stockholm uppfördes 1813 och är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon utförligare historik finns ännu inte.
Ridhuset i Stockholm uppfördes 1890–1894 och är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik finns ännu inte utredd.
Huset stod färdigt 1926–1927. Det finns upptaget i Bebyggelseregistret, men dess historia är ännu inte närmare utredd.
Detta hus i Stockholm härrör från 1928–1929. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister; någon utförligare historik saknas ännu.
Huset i hörnet Grev Turegatan 58 och Karlavägen 57, tidigare Rådjuret 6, uppfördes 1880. Vid inventeringen fanns Pensionat Clara Johansson två trappor upp. Byggnaden är upptagen i Bebyggelseregistret.
Byggnaden uppfördes 1903–1906 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik har ännu inte utretts.
Bostadshuset uppfördes 1924–1926. Enligt nybyggnadsritningarna fanns storkök och matsal på femte våningen. Byggnaden finns i Bebyggelseregistret; någon närmare historik är ännu inte utredd.
Strand Hotell uppfördes 1909–1912. Byggnaden är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men dess närmare historik har ännu inte utretts.
Huset stod färdigt 1903–1904. Det finns upptaget i Bebyggelseregistret, men dess historia är ännu inte närmare utredd.
Byggnaden uppfördes 1898–1899 och rymde vid inventeringen en svarveriverkstad. Den är upptagen i Bebyggelseregistret; någon närmare historik är ännu inte utredd.
Byggnaden uppfördes 1916–1917. Vid inventeringen inrymde den kontor, dels en trappa upp och dels sex trappor upp. Den finns i Bebyggelseregistret; någon närmare historik är ännu inte utredd.
Detta hus i Stockholm härrör från 1912–1914. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister; någon utförligare historik saknas ännu.
De två portbyggnaderna, sammanbundna av en stenportal, är allt som återstår av 1700-talsmalmgården Ersta, som uppfördes av grosshandlaren Wolter Petersen. Den södra portbyggnaden fungerade tidigare som tvättstuga. Anläggningen ligger vid Folkungagatan och Erstagatan och är upptagen i Bebyggelseregistret.
Byggnaden uppfördes 1904–1905 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik har ännu inte utretts.
Huset stod färdigt 1909–1911. Det finns upptaget i Bebyggelseregistret, men dess historia är ännu inte närmare utredd.
Detta hus i Stockholm härrör från 1866. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister; någon utförligare historik saknas ännu.
Byggnaden uppfördes 1936 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik har ännu inte utretts.
Palmeska huset uppfördes 1884–86 för bankdirektör J H Palme efter fasadritningar av Helgo Zettervall och planritningar av Axel Kumlien och Ludvig Peterson. Bortsett från den ursprungliga lanterninvåningen står exteriören oförändrad, medan interiören byggts om flera gånger; ursprungligen fanns bostäder högst upp och butiker och banklokaler längst ned. Fasaderna i måttfull nyrenässans är av formgjuten fasadklinker i rött och grått med detaljer av granit, betong och gjutjärn.
Huset stod färdigt 1935. Det finns upptaget i Bebyggelseregistret, men dess historia är ännu inte närmare utredd.
Detta hus i Stockholm härrör från 1912–1913. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister; någon utförligare historik saknas ännu.
Byggnaden uppfördes 1972–1973 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik har ännu inte utretts.
Detta gathus i Stockholm stod färdigt 1929. Det finns upptaget i Bebyggelseregistret, men dess historia är ännu inte närmare utredd.
Byggnaden uppfördes 1890–1891 och har rymt Narvateatern, senare Alléteatern. Den är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister; någon närmare historik är ännu inte utredd.
Gathuset uppfördes 1925–1927. I en gårdsunderbyggnad med ingång från S:t Eriksgatan låg biografen Strand mellan 1936 och 1962, och vid inventeringen fanns här S:t Eriks biljardhall. Byggnaden är upptagen i Bebyggelseregistret.
Huset stod färdigt 1932–1934. Det finns upptaget i Bebyggelseregistret, men dess historia är ännu inte närmare utredd.
Detta hus i Stockholm härrör från 1932. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister; någon utförligare historik saknas ännu.
Byggnaden vid Folkungagatan 80, tidigare Båtsmannen Större 5, uppfördes 1924–1926. Den är registrerad i Bebyggelseregistret, men någon närmare historik har ännu inte utretts.
Gathuset uppfördes 1918–1920. Den forna bankhallen har senare använts bland annat som postkontor 1965 och som repetitionslokal för Operan 1975. Byggnaden finns i Bebyggelseregistret; någon närmare historik är ännu inte utredd.
Byggnaden uppfördes 1896–1899 och rymde vid inventeringen Johnsonkoncernens huvudkontor. Den är upptagen i Bebyggelseregistret; någon närmare historik är ännu inte utredd.
Denna administrations- och kontorsbyggnad i Stockholm uppfördes 1984–1989 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik finns ännu inte utredd.
Ingenjörshuset i Stockholm uppfördes 1967–1980 och är upptaget i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik finns ännu inte utredd.
Byggnaden uppfördes 1935–1936 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon närmare historik har ännu inte utretts.
Den Kirsteinska fruktträdgården anlades i slutet av 1700-talet och var terrasserad, med en stensatt rundel som möjligen tjänat som rabatt. På 1800-talet fanns ett åttkantigt lusthus och en bod, och hela trädgården var inhägnad, delvis på stenfot. En inhägnad syns redan på Tillaeus karta 1733, och trädgården finns redovisad på en situationskarta 1868. Efter en restaurering 1940 är anläggningen i dag vildvuxen, med några ålderdomliga fruktträd och almar kvar.
Detta skeppsvrak ska ha påträffats på 1840-talet på samma tomt där ett annat vrak hittades 1915, men var det äldre fyndet låg är ovisst. Tomten köptes 1856 av Barclay, som lät uppföra det Barclayska palatset vid Kungsträdgårdsgatan 14. När palatset revs 1915 för Livförsäkringsbolaget Thules hus frilades ekplankor i rustbädden, som den ansvarige för undersökningen menade härrörde från det äldre fyndet, samtidigt som han bestred att de två fynden skulle vara samma vrak.
Denna stenvalvbro är omkring 180 meter lång, 20 meter bred och upp till 5 meter hög. Den byggdes 1787–1807. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifter kan saknas eller vara inaktuella.
Under maj–juni 2015 gjorde Sjöhistoriska museet en avgränsande arkeologisk förundersökning mellan södra Skepps- och Kastellholmarna, inför en planerad tunnelbana mellan Kungsträdgården och Nacka. Undersökningen omfattade ett cirka 35 000 kvadratmeter stort område. Här dokumenterades Vrak 6, ett kravellbyggt skepp som sjunkit ner i sedimenten, byggt på ekspant med bordläggning av furu. Intill vraket påträffades ektunnor med okänt innehåll.
Under februari–oktober 2014 utförde Bohusläns museum på uppdrag av Länsstyrelsen en arkeologisk utredning i vattenområdena Norrström, Strömmen, Ladugårdslandsviken och Saltsjön, inför planerad sjöförläggning av fjärrkylaledningar mellan Strömbron och Beckholmen. I en första etapp granskades sonardata över cirka 400 000 kvadratmeter, vilket gav 42 indikationer av möjligt intresse. I den andra etappen besiktigades 14 av dessa inom ett mindre område, varav de flesta kunde avskrivas.
Platsen är registrerad som en begravningsplats i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och närmare uppgifter saknas eller kan vara inaktuella.
Lämningen är en av Stockholms stads stålpråmar, märkt S.S.No 71, med ett stort öppet lastrum och måtten omkring 20 gånger 7 meter. Den bedöms ha förlist eller sänkts under 1900-talet och räknas därför inte som fornlämning. Statens maritima museer utförde en marinarkeologisk utredning i oktober 2017. En trolig fartygslämning liknande en öppen pråm hittades redan 2008 vid sonarkartering, och intill den ligger ett rektangulärt objekt vars karaktär är oklar.
Under maj och juni 2015 genomförde Sjöhistoriska museet en arkeologisk förundersökning mellan södra Skepps- och Kastellholmarna, föranledd av den planerade tunnelbanan mellan Kungsträdgården och Nacka. Undersökningsområdet omfattade cirka 35 000 kvadratmeter och berörde flera kända fornlämningar. Den lämning som benämns Vrak 14 utgörs av ett större, helt söndertrasat kravellbyggt fartyg i trä. Merparten låg utanför själva undersökningsområdet, men flera delar sträckte sig in i det.
Fartygslämningen ligger i öst-västlig riktning och är delvis nedsjunken i sedimentet. Spanten är av ek och innergarneringen av furu eller gran. Förstäven är bevarad i sin fulla längd, och kring vraket finns stora mängder järndetaljer.
I den norra delen av undersökningsområdet stod ett antal nedslagna stockar som omgav några bearbetade men ännu halvfärdiga skeppstimmer. Konstruktionen tolkas som en plats där virket förvarades i vattnet för att undvika sprickbildning. Denna typ av anläggning kallas hokvind.
Lämningen utgörs av stommen till en flytbrygga, omkring 12 meter lång och lika bred. Förtöjningsringar av järn sitter fortfarande kvar på den.
Platsen är känd som fyndort för den så kallade Solbergaskatten. Uppgifterna är hämtade ur äldre inventeringsmaterial och har inte kvalitetssäkrats, vilket innebär att detaljer kan saknas eller vara inaktuella.
Vraket påträffades 1954 vid grävningar för tunnelbanan och togs samma år upp och dokumenterades, med undantag för förstäven. Det låg nedpressat i bottenleran med skrovet fyllt av grus, medan de omgivande fyndförande lagren bestod av svart jord. Skeppet var huvudsakligen byggt av ek med omsorgsfullt utförd garnering och spunningsköl, och längden över stäv var omkring 14 meter. Akterut togs en balk med levang tillvara.
Minnesmärket är ett ordenskors, cirka 1,5 meter högt med ungefär halvmeterlånga korsarmar. Det är grönfärgat och bär text på båda sidorna. Beskrivningen bygger på äldre inventeringsmaterial och har inte kvalitetssäkrats.
Lämningen består av en tegelugnsgrund bevarad i upp till sex tegelskifts höjd, medan den ursprungliga storleken inte kunde fastställas. Grunden täcktes av ett raseringslager med tegelbitar och kalkbruk, och tio fyrkanaler samt elva tegelbänkar dokumenterades. Den påträffades i schakt cirka 1,8 meter under den dåvarande marknivån och tolkas som ugnens murade botten. Fynden gjordes vid en arkeologisk förundersökning 1997.
Fartygslämningen är byggd i trä och mäter omkring 35–40 meter, med vissa delar som möjligen är förkolnade. Garneringen är cirka 60 mm tjock, bordläggningen omkring 100 mm och spanten runt 300 mm breda, och en däcksbalk har uttag för karvel. Den södra änden tunnar av och försvinner ned i sanden, medan den andra avslutas med en 3–5 meter lång stäv som lutar i cirka 45 graders vinkel. Om det rör sig om för- eller akterstäv är osäkert, och ett bevarat knä påträffades liggande i vraket.
Kölen var 870 cm lång och grovt dimensionerad i sin undre, vertikala del, som mot mitten upptog halva bredden innan den smalnade av och övergick i spunning. På ovansidan fanns avtryck och tränagelhål efter elva spant samt spår av klinknaglar, spikar och omböjda järnnaglar. Både för- och akterstäv hade ursprungligen bestått av minst två delar, men bara nederdelarna påträffades, hopfogade med vertikala snedlaskar. Den svängda förstäven hade spunningshak för samborden, medan akterstäven i stället visade en spunningsfals, och båda stävarna hade ett hak, ett slags trappsteg, vars funktion inte helt kunnat klarläggas.
Minnesstenen av granit restes av flottans män och bär mot väster en text till minne av den första kringseglingen av Asien, utförd 1878–1880 med det svenska ångfartyget Vega. Mot söder finns texten inramad under en cirkelformad skiss av det eurasiatiska fastlandet. Uppgifterna kommer från äldre inventeringsmaterial som inte är kvalitetssäkrat.
Indikationen tolkades först som en möjlig mindre fartygslämning och påträffades 2008 av Marin Mätanalys. Vid en efterföljande dykbesiktning visade den sig i stället vara ett sentida metallkar, annat metallskrot och diverse virke.
Lämningen framkom vid undersökningar inför en exploatering av kajområdet utanför Grand Hotel.
Minnesinskriften finns på en granitplatta fäst på ytterväggen till Finska kyrkan. Texten är skriven på finska och svenska och hedrar de vapenbröder som stupade i Finlands krig 1939–1945. Uppgifterna bygger på äldre inventeringsmaterial och är inte kvalitetssäkrade.
Vraket påträffades vid en byggnation 1964 och grävdes ut samma år, och det ska enligt uppgift finnas på Stockholms stadsmuseum. Bottenpartiet med spant, bordläggning och garnering var bevarat och i gott skick. Fyndet gjordes under kvarteret Rännilen 19 vid Norrmalmstorg, som byggdes ovanpå den gamla Kattrumpsån mellan sumpmarkerna vid nuvarande Engelbrektsplan och Nybroviken. Grunden flöt bokstavligen, vilket gjorde bygget till ett av Stockholms svåraste.
På en rektangulär stentavla finns texten som berättar att August Blanche dog i denna byggnad den 30 november 1868. Plattan är fäst omkring 1,5 meter över gatunivån. Uppgifterna är hämtade ur äldre inventeringsmaterial som inte är kvalitetssäkrat.
Lämningen är registrerad som bytomt eller gårdstomt. Beskrivningen bygger enbart på äldre inventeringsmaterial som inte har kvalitetssäkrats, vilket innebär att uppgifter kan saknas eller vara inaktuella.
Ett enkelt träkors påminner om en sedan länge bortglömd och nedlagd kyrkogård från tidigt 1700-tal som en gång låg här intill. På korset sitter en oval metallskylt med orden ”Till erinran om här invid belägen bortglömd och nedlagd kyrkogård från början av 1700-talet – frid över de döde!”
Platsen är registrerad som en källa med tradition. Underlaget består endast av äldre inventeringsmaterial som inte är kvalitetssäkrat, och närmare detaljer saknas.
Fartygslämningen påträffades vid schaktövervakning i kajen utanför Grand Hotel i februari 2011, då bara en mindre del av sidan samt några bottenstockar och kölen kunde undersökas. Vraket låg upp och ner och grävdes aldrig ut i sin helhet. Det är kraftigt byggt i klinkteknik och tycks vara en flatbottnad farkost helt av furu, med bordplankor på 28–35 cm sammanfogade med omböjda handsmidda spikar och drev av tjärat djurhår. Mellan bordläggning, köl och bottenstockar hittades fragment av tegel som troligen hör till vraket.
Fartygslämningen är omkring 13 meter lång, med akterstäven nära dagens Skeppsholmsbro och skrovsidan möjlig att följa cirka 13 meter österut. En påle från den gamla Skeppsholmsbron går rakt igenom vraket nära akterstäven. Spanten varierar i storlek från 23 gånger 8 cm till 14 gånger 12 cm, trädymlingarna är 4 cm i diameter och innergarneringen 33 cm hög och 3 cm tjock.
Ristningen är gjord i historisk tid och föreställer ett inhugget fartyg med skorstenar och flagga. Intill och inne i figuren finns flera initialer. Den ligger på en västsluttande häll strax norr om en sprängkant.
Vraket påträffades vid grävarbeten för tunnelbanan 1955, då bara ena sidan var synlig i schaktet och grävdes ut medan resten lämnades kvar. Skeppet är minst 18 meter långt, med spant av ek och bordläggning av furu, och dess läge tyder på en ålder över hundra år. Intill låg ytterligare ett vrak som antas ha sänkts under 1700-talets senare del. Möjligen har båda vraken använts som underlag för stenkistor i Kungsholmsbron.
Ristningen består av en vapensköld på 33 gånger 33 cm med texten K. ORM FÖDD 1896 och ligger på en liten sydsluttande häll. En äldre beskrivning nämner initialerna 1909, H L E L och ODP 188 inom en likadan ram. På hällarna öster-sydöst om sköldarna finns ytterligare otydliga ristningar, troligen namn och initialer.
Minnesstenen är klumpformig och omkring 0,7 meter stor. Mot nordväst står texten CLAES WRANGEL med datumen 9.3.1770 och 19.9.1796, och mot väster SVEAORDEN 1968, med texten imålad i svart. Uppgifterna bygger på äldre inventeringsmaterial som inte är kvalitetssäkrat.
Platsen är registrerad som ett område med militära anläggningar. Beskrivningen vilar enbart på äldre inventeringsmaterial som inte har kvalitetssäkrats, varför närmare uppgifter saknas.
Fartygslämningen är klinkbyggd med bordplankor på 28 gånger 5 cm, sammanfogade med omböjda handsmidda spikar. Bottenstockarna är relativt kraftiga, cirka 23 gånger 17 cm och med ungefär 18 cm mellanrum, och borden är fästa till stockar och spant med dymlingar på omkring 4,5 cm. Skrovet är utpräglat flatbottnat och lämningen kan möjligen vara av typen lodja. Dendrokronologi visar att fartyget byggdes under sent 1600-tal och reparerades i början av 1700-talet.
Runsten Sö 274 är känd genom äldre uppgifter men inte längre bevarad på plats. På Johannes Bureus tid i början av 1600-talet satt den inmurad i en vägg vid Söderport i kvarteret Medusa, och senare författare som Peringskiöld och Dijkman placerar den i olika husgavlar nära Söder Ström. När Olof Celsius såg stenen 1727 hade den flyttats till det så kallade Funckska kaffehuset, och en boende berättade att ett stycke slagits av när huset byggdes om 1690. Redan då var stenen avslagen så att den ursprungliga texten inte kunde utläsas.
Platsen tolkas som en möjlig ödekyrkogård där det enligt excerpt ska ha funnits en fattigkyrkogård. Dagens parkområde visar inga synliga spår av gravar. På Tillaeus karta är parken markerad med texten Begrafningsplats, och även Zacke uppger att en fattigkyrkogård legat här.
Lämningen är registrerad som en hamnanläggning. Underlaget består enbart av äldre inventeringsmaterial som inte har kvalitetssäkrats, och närmare detaljer saknas.
Byggnaden uppfördes 1723 och fick sitt nuvarande utseende 1764, ett stenhus i två våningar som restaurerades 1938–1941. Carl Michael Bellman var hyresgäst 1770–1774, och på fasaden mot gatan sitter en minnestavla som berättar att han bodde här och skapade många av de odödliga sångerna i Fredmans epistlar. Huset förklarades som byggnadsminne den 24 mars 1969. Uppgifterna bygger på äldre inventeringsmaterial som inte är kvalitetssäkrat.
Området har lagts in efter en karta från 1650-talet. Inom det kan kulturlager från medeltiden och 1600-talet förväntas påträffas.
På platsen påträffades flera utspridda lösa timmer, varav två sannolikt är knän från ett fartyg. Ett timmer är nedkilat i sedimentet och har ett runt hål. I området noterades även andra lösa timmer försedda med trädymlingar.
Inom det angivna området har skelett vid skilda tillfällen påträffats, vilka kan höra samman med stadens tidiga avrättningsplats vid Pelarbacken. Här har det tidigare stått en rest häll, det så kallade Käpplingemonumentet.
Objektet påträffades 2008 vid en sonarkartering utförd av MarinMiljöanalys AB. Det kan inte uteslutas att det rör sig om ett vrak, men det kräver ytterligare utredning för att fastställas.
Platsen är känd som fyndort för den så kallade Loheskatten. Uppgifterna är hämtade ur äldre inventeringsmaterial och har inte kvalitetssäkrats, vilket innebär att detaljer kan saknas eller vara inaktuella.
Fartygslämningen är ett okänt trävrak på omkring 15 meters längd och 5–6 meters bredd. Den påträffades vid en sonarkartering som genomfördes av MarinMätanalys. Av sonarbilden att döma verkar lämningen vara delvis nedsjunken i botten.
Ett avlångt objekt påträffades vid en sonarkartering utförd av MarinMätanalys 2008. Det kan möjligen vara en fartygslämning, men objektet har ännu inte besiktigats av dykare.
Lämningen är registrerad utan närmare typbestämning. Underlaget består enbart av äldre inventeringsmaterial som inte har kvalitetssäkrats, och närmare uppgifter saknas.
Fartygslämningen är omkring 14,5 meter lång och 5,3 meter bred och påträffades vid en sonarkartering 2008 som utfördes av MarinMiljöanalys. Sonarbilden antyder att lämningen är nedsjunken i botten. Den har ännu inte besiktigats av dykare.
Här vilade regalskeppet Vasa mellan september 1959 och april 1961 inför slutbärgningen. På platsen utfördes omfattande arbeten med att täta fartyget, och mängder av föremål togs upp för att underlätta bärgningen.
Runsten U 53 är av ljusgrå granit, 0,95 meter hög och 0,55 meter bred, och sitter inmurad i grunden till hörnhuset vid Prästgatan och Kåkbrinken med den ristade ytan vänd mot Prästgatan. Inskriften restes av Torsten och Frögunn efter deras son. Stenen var känd redan av Johannes Bureus på 1600-talet, som placerade den vid herr Augustinus hus, och beskrevs senare av Olof Celsius 1727 och Richard Dybeck på 1800-talet.
Rustbädden bestod av vertikalt nedslagna pålar, upp till åtta meter långa, som oftast var spetsade i nedre änden och i ett tiotal fall försedda med handsmidda järnskoningar. Pålarna slogs ned i rader, och innanför dem låg ett massivt utfyllnadslager av grus och sten med gott om fynd, bland annat flinta, ostronskal och taktegel från Lübeck som troligen kommit hit som skeppsballast. Ett tiotal pålar bar inhuggna inskriptioner med kombinationer av siffror och ålderdomliga bokstäver. På en påle syntes att inskriptionen tillkommit innan pålen tillspetsades.
Lämningen är omkring 4,9 meter lång och 2,15 meter bred och tolkas som en möjlig fartygslämning. Den påträffades vid en sonarkartering 2008 utförd av MarinMiljöanalys. Den har ännu inte besiktigats av dykare.
Gravvården är en dubbel liljesten av gulaktig sandsten, 0,14 meter tjock, med livsträdsmotiv på båda sidor. Den vänstra dekoren visar ett livsträd med fem hjärtpalmetter och den högra ett livsträd i form av en palmettranka med flera palmettblad. Enligt uppgift ska liljestenen ursprungligen ha funnits på Lugnås kyrkogård.
Fartygslämningen är ett okänt fartyg eller en båt på omkring 8,7 meters längd och 2,2 meters bredd. Den påträffades vid en sonarkartering utförd av MarinMätanalys. Lämningen har ännu inte besiktigats av dykare.
Pråmen Lux byggdes 1919 på ett varv i Linköping som den femte pråmen i AGE-serien, i furu på järnspant och med reling och mast. Fartyget sjönk första gången 1966 vid reparationsarbeten, bärgades och förtöjdes på nytt. Under en period fungerade det som ett illegalt tillhåll för spel och prostitution och fick smeknamnet Bordellen. Det sjönk slutligen 1982 liggande vid kaj under dåligt väder, medan reparationer pågick och ägdes då av två finländare.
Lämningen är omkring 15,8 meter lång och 8,1 meter bred och tolkas som en möjlig fartygslämning. Den påträffades vid en sonarkartering 2008 utförd av MarinMiljöanalys. Den har ännu inte besiktigats av dykare.
Lämningen tolkas som en möjlig fartygslämning och påträffades vid en sonarkartering 2008. Karteringen utfördes av Marin Mätanalys. Lämningen har ännu inte besiktigats av dykare.
Fisksumpen är rektangulär och byggd av fyra hörnstolpar med fastspikade horisontella plankor, som är genomborrade med runda hål. På ovansidan finns ett rektangulärt hål där en lucka har suttit. Konstruktionen dateras till tidigmodern tid. Den togs tillvara i Slussenprojektet, konserverades och tillföll Stockholms stadsmuseum, där den visas på Medeltidsmuseet.
Pålraden längs vrakets sidor dateras utifrån det stratigrafiska läget till senare delen av medeltiden, medan kajanläggningen tvärs över vraket bedöms vara från omkring 1650-talet. Historiska kartor från 1640 och 1645 visar att en kajskoning anlades på platsen mellan dessa år, möjligen identisk med den som observerades. I kvarteret Katthavet 3, tidigare Näckström 1, påträffades flera vrak. Rester av ett vrak framkom redan vid anläggningsarbeten 1915, då även kajanläggningen som delvis täckte det upptäcktes.
Vrak 1 dokumenterades genom mätning av olika skeppstekniska detaljer, som jämfördes med litteratur- och arkivuppgifter. Lämningen provtogs också för åldersanalyser med goda resultat, vilka visade att virket avverkats 1646–1647 och att eken kom från norra Tyskland. När all information vägs samman kan vraket med stor sannolikhet identifieras som Apollo, byggt i Wismar 1648.
Ristningen är omkring 36 gånger 30 cm stor och består av en ram med de inristade namnen L(Ä)RK och NILSSON. Under ramen finns flera lodräta streck och ovanför den tre vinklar samt ett spegelvänt N och siffran 6. Ristningen bedöms vara sentida.
Vid reparation av en avloppsledning iakttogs kritpipsskaft, keramikfragment samt ben av både människa och djur. Schaktet låg mellan fastigheterna vid Katarina östra kyrkogårdsgränd nummer 11 och 13. Fynden påträffades på mellan 0,7 och 1,4 meters djup från marknivån.
Gränsstenen bär mot väster texten om gränsen mellan Uppland och Södermanland, under en krona med riksäpple och gripdjur. Enligt excerptuppgift restes stenen år 1680. Uppgifterna bygger på äldre inventeringsmaterial som inte är kvalitetssäkrat.
Området är känt genom arkeologiska undersökningar och registrerat som stadslager. Någon publikation om undersökningarna har ännu inte utkommit. Ytterligare uppgifter finns i inventeringsboken.
Inom området har det förekommit en kontinuerlig bosättning sedan 1600-talet. Stadslagret ligger omkring 300 meter rakt öster om Stockholms stadslager.
Lämningen påträffades i februari 2008 av Marin Mätanalys AB. Den har ännu inte dykundersökts av Statens maritima museer.
Fartygslämningen ligger sydväst om Sankt Eriksbron och är mindre än tio meter lång. Fyndsammanhanget mot kajen vid Kungsholms strand gör det troligt att lämningen är yngre än hundra år. Den ligger i nära anslutning till ytterligare en fartygslämning.
Platsen bygger på en äldre notering av Hansson, enligt vilken skelettgravar ska ha hittats uppe på kullen. Det finns en möjlighet att ett förhistoriskt gravfält en gång legat här, men uppgiften är inte bekräftad. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och underlaget är alltför tunt för att säga något säkert.
På en berghäll som lutar mot norr finns en hällristning bestående av en enda hällkana. Ristningen mäter omkring 3,5 meter i både längd och bredd.
Här ligger resterna av en segelbåt byggd i trä, sannolikt från 1900-talets mitt. Vraket har sjunkit djupt ned i den mjuka dybottnen.
Vid en arkeologisk förundersökning 1989 i kvarteret Sandgropen 7 hittades lämningar av den bebyggelse från 1700-talet som fanns innan Handelshögskolan uppfördes och nuvarande Sveavägen drogs fram. Bland fynden fanns en källare med tegelvalv samt tjocka, mörka avfallslager som tyder på att platsen använts som avstjälpningsplats. I lagren hittades läder, keramik, ostronskal, fajans, glas och en kritpipa, daterade till slutet av 1600-talet.
Om detta minnesmärke finns ingen närmare information registrerad. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifter kan saknas eller vara inaktuella.
Vid en sonarkartering 2008, utförd av MarinMiljöanalys AB, registrerades ett rektangulärt objekt på botten. Det går inte att utesluta att det rör sig om ett vrak, men det krävs ytterligare undersökning för att fastställa vad det är.
På en stenplatta i Mårten Trotzigs gränd berättas att gränden tidigare kallades Trångatrappgränden och fått sitt namn efter köpmannen Mårten Trotzig, som levde 1559–1617. Tavlan sattes upp i augusti 1945 av medlemmar ur släkten Trotzig till minne av sin stamfader. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Denna fartygslämning är omkring 50 meter lång och 10,5 meter bred och upptäcktes vid en sonarkartering 2008 av MarinMiljöanalys. I samband med undersökningarna inför Citybanan visade det sig att vraket låg som fundament för den evakueringstunnel som löper mellan Riddarholmen och Söder Mälarstrand. Lämningen registrerades även vid en sonarkartering samma år.
Vid en sonarkartering 2008, genomförd av MarinMiljöanalys AB, hittades vad som kan vara en fartygslämning. Den smalnar av i ena änden och skulle kunna vara ett öppet skrov med spetsig för. För att avgöra om det verkligen rör sig om ett vrak krävs ytterligare utredning.
På en granitplatta berättas att grundstenen till kasernbyggnaden för Kungliga Livgardet till häst lades på kungens befallning den 15 juni 1815. Grundstenen lades av arvprinsen, hertigen av Södermanland Joseph Frans Oscar, som själv var överste vid regementet.
Enligt uppgifterna sjönk en segelbåt sedan den seglats på av passagerarfartyget Ramsö, som var på väg mellan Strömkajen och Nybrokajen. Orsaken var ett fel på segelbåtens styrpedal, som fick båten att gira 90 grader åt babord och hamna under fartygets stäv. Ingen kom till skada, men den angivna platsen för olyckan är mycket osäker.
På denna plats hittades ett vagnshjul till en skottkärra i samband med magnetfiske. Hjulet har ett fyrkantigt hål för tappen, och dess slityta är beslagen med ett järnband.
Här sitter en stenplatta med text i avflagnad guldfärg till minne av Oscar Montelius. Tavlan sattes upp 1923, men eftersom den sitter högt över gatunivån gick den inte att läsa i sin helhet. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Vid en undersökning 1992 påträffades rester av trähusbebyggelse i form av grundmur, syllstock, tegelgolv, spår av brädgolv och en kullerstensläggning. Bland fynden fanns keramik, glas, kritpipor och två mynt präglade 1819 respektive 1825. Materialet dateras till senare delen av 1700-talet och början av 1800-talet.
Om denna lämning finns ingen närmare information registrerad. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifter kan saknas eller vara inaktuella.
Vraket har identifierats som skeppet Scepter, byggt 1615 på Biskops-Arnö i östra Mälaren av den holländske skeppsbyggmästaren Isbrand Johansson. Skrovet är helt byggt i ek, med ett senare påspikat furuskrov utanpå originalet, och mäter 32–33 meter i kölen och cirka 8 meter på bredden midskepps. Bordläggningen hölls samman av både träpluggar och järnbultar, och plankorna var upp till 15 centimeter tjocka. Dendrokronologiska prover visade att ekvirket avverkats under vinterhalvåren 1612/1613 och 1613/1614.
Vid de arkeologiska undersökningarna i kajen utanför Grand Hotel framkom en anläggning byggd av både en stenpackning och ett fackverk av stockar. Under den metertjocka stenpackningen låg ett stort antal stockar tätt intill varandra som en bädd, med tvärgående timmer som låste konstruktionen och urtag som tyder på en korstimringsteknik. Några pålar hade spetsiga ändar, vilket tolkats som att bädden vilat på nedslagna pålar. Anläggningens utbredning och riktning kunde inte fastställas.
Vid en undersökning 1984 i samband med renovering av en byggnad från 1784 hittades en stenläggning söder om huset mot Surbrunnsgatan, sannolikt en gårdsbeläggning kopplad till värdshuset Browallshof eller Claes på hörnet. Vid en förundersökning 2024 framkom dessutom grundmuren till en byggnad som fanns på en karta från 1751; huset uppfördes 1742, fungerade som festlokal under värdshustiden och revs före 1805. Muren var kallmurad av gråsten, och intill fanns ett kulturlager som fynden daterar till 1700-talet.
På ett kubiskt gnejsblock hedras de omkring 500 svenskar som åren 1936–38 kämpade för Spaniens demokrati, varav var tredje stupade vid bland annat Madrid, Jarama, Guadalajara, Brunete, Teruel, Aragon och Ebro. Inskriften uppmanar vandraren att stanna och minnas dem med stolthet. Blocket kröns av en cirka 2,5 meter hög skulptur i form av en uppsträckt hand.
Vid en sonarkartering 2008, utförd av MarinMiljöanalys AB, registrerades ett okänt objekt på botten. Det går inte att utesluta att det rör sig om ett vrak, men det krävs ytterligare undersökning för att avgöra saken.
På Tillaeus karta är området strax norr om Riksantikvarieämbetets huvudbyggnad markerat som pestgravar. Vid schaktarbeten 1936 framkom fem gravkistor mellan Linnégatan och Narvavägen, ungefär där parkeringen framför Historiska museets ingång ligger idag. Det grönområde som finns kvar intill huvudbyggnaden kan möjligen rymma fler gravar.
Om denna ristning från medeltid eller historisk tid finns ingen närmare information registrerad. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifter kan saknas eller vara inaktuella.
Denna fartygslämning är omkring 13,7 meter lång och 3,5 meter bred och upptäcktes vid en sonarkartering 2008, utförd av Marin Mätanalys. Sonarbilden antyder att vraket ligger delvis på sidan. Lämningen har inte besiktigats av dykare.
Detta är en kulturhistoriskt märklig byggnad, ett hus i fyra våningar uppfört 1630. Beskrivningen är i övrigt inte kvalitetssäkrad och närmare uppgifter kan saknas.
Här ligger en fartygslämning efter den kravellbyggda katamaranen Experiment of Leith. Fartyget sänktes på platsen 1794.
Under vattenytan ligger lämningen efter en bro på omkring 140 meter, som består av nedslagna pålar. De äldsta av dem har daterats till 1625.
På platsen finns en enda skålgrop, cirka 5 centimeter i diameter och 1 centimeter djup. Den kan möjligen härröra från historisk tid.
Detta är en mosaisk, alltså judisk, begravningsplats. Kyrkogården hålls i vårdat skick.
Enligt Upplands runinskrifter fanns fram till 1700-talet en runsten, U 54, i Riddarholmskyrkan. Redan Johannes Bureus (1568–1652) placerade den i den forna gråmunkeklostrets dörr, och flera 1700-talsnotiser anger att stenen låg i den västra kyrkodörren eller i norra vapenhuset. Olof Celsius såg den på pingstdagen 1727, och stenen bör ursprungligen ha legat i den medeltida ingången från vapenhuset till kyrkan. Av den fragmentariska texten framgår att stenen restes till minne av en far eller bror, med en avslutande bön om Guds hjälp för den dödes själ.
Denna troliga fartygslämning är omkring 18,8 meter lång och 5 meter bred och upptäcktes vid en sonarkartering 2008, utförd av Marin Mätanalys. Lämningen har ännu inte besiktigats av dykare.
Enligt M Råberg ska Hedvig Eleonora församlings gamla kyrkogård ha legat på denna plats, och kvarteret bär för övrigt namnet Kyrkogården. Uppgiften är inte bekräftad, och beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Minnestavlan berättar att Erik Dahlbergh föddes vid denna gränd den 10 oktober 1625 och dog i Stockholm den 16 januari 1703. Han beskrivs som soldat, ämbetsman, arkitekt och skapare av planschverket Suecia Antiqua et Hodierna. Tavlan sattes upp 1954 av hembygdsföreningen Gamla Stan.