Upptäck Smögen till fots: 97 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
1. Hållö kapell
Kyrka
På ön Hållö, omgiven av granithällar och öppet hav, finns ett litet och oväntat kapell. Det inreddes 2007 av arkitekten Rolf Åsberg i det gamla maskinhus som tidigare hört till fyrplatsens verksamhet. Där tekniken en gång höll fyrens utrustning igång samlas i dag besökare till andakt, stillhet och vigslar i en av Bohusläns mest avskilda miljöer. Kapellet ligger ett stycke från fyren och nås efter en vandring över öns kuperade hällmarker, där havet ständigt är närvarande. Att en industribyggnad förvandlats till ett rum för eftertanke speglar Hållös skiftande historia, från fyrvaktarnas slit och en radiopejlstation som senare blev vandrarhem till dagens besöksö. För den som vandrar ut till kapellet blir resan dit minst lika minnesvärd som platsen själv, med vind, fågelskrik och vidsträckt utsikt över Skagerrak.
2. Hovenäset
Sevärdhet
Hovenäset är ett gammalt kustsamhälle i Sotenäs med rötter långt tillbaka i tiden. Namnet, skrivet Hauganaese redan 1391, kommer av det fornvästsvenska ordet haugr, som betydde hög och syftade på höjden på näsets berg. Från början av 1700-talet och in på 1900-talet var Hovenäset ett renodlat fiskeläge. Därefter och fram till 1960-talet utvecklades fraktsjöfarten gradvis och orten blev ett typiskt skutsamhälle. Många invånare var samtidigt stenhuggare och fiskare, och i de så kallade vadlagen, som fiskade sill på senvintern, fanns upp till 15–18 man i varje. På Hovenäset fanns fem sådana vadlag, och på Skäret låg ett eget trankokeri. I samhällets historia möts alltså fiske, sjöfart och stenindustri, tre näringar som format livet längs hela denna del av bohuskusten och som fortfarande syns i bebyggelsen.
3. Gravarne
Sevärdhet
Gravarne är det gamla namnet på den ort som i dag heter Kungshamn, ett byte som skedde 1963. Här, vid Sotenäsets sydligaste spets, växte en av kustens viktigaste fiskeplatser fram. De första bosättningarna kan knytas till 1500-talets sillperiod och en tidig tullstation, medan ett mer varaktigt samhälle etablerades under den stora sillperioden från mitten av 1700-talet. Gravarne var inte bara ett betydande fiskeläge för havsfiske, bland annat garnfiske av makrill, utan också en viktig exporthamn för stenindustrins produkter från trakten. Genom konservindustrin, med Abba i spetsen, blev orten en motor i bygdens näringsliv. Namnbytet till Kungshamn speglade en vilja att samla de gamla fiskelägena Gravarne, Bäckevik och Fisketången under ett gemensamt namn. För den som vandrar här ekar fortfarande Gravarnes historia av sill, sten och konserver.
4. Kleven, Smögen
Sevärdhet
Kleven hör till hjärtat av det gamla Smögen, där samhället en gång växte fram i det smala sundet mellan Smögenön och holmen Kleven. Husen restes tätt intill vattnet och sjöbodarna placerades i täta grupper längs strandkanten, allt för att vara nära fisken och fångsten. Resultatet blev en oreglerad, organiskt framvuxen bebyggelse med slingrande, smala gränder mellan bostadshus och bodar, en miljö som myndigheterna senare värnade om just för dess karaktär som fiskeläge. På Holländarbacken finns lämningar efter stenkretsar som tros markera Smögens allra första bosättning, troligen från det stora sillfiskets tid på 1500-talet. Att vandra genom Kleven är att röra sig genom århundraden av kustkultur, där varje vinkel och trappa berättar om ett liv format av sill, salt och hav.
5. Smögens kyrka
Kyrka
Mitt på Smögenön reser sig den nygotiska kyrkan, uppförd 1904–1905 efter ritningar av göteborgsarkitekten Adrian C. Peterson. Byggnaden har ett långhus med ett femsidigt kor i öster och ett torn i väster, en värdig samlingspunkt för ett fiskeläge som vid sekelskiftet växte snabbt. Det utsatta havsklimatet satte tidigt sina spår: redan 1910 krävdes den första reparationen, och vid en åtgärd 1944 var tornet och västfasadens gavlar så frostskadade att delar fick rivas. Interiören har förändrats över tid, bland annat fick kyrkorummet tunnvalv vid en restaurering 1927. På 1950-talet smyckades korfönstren med glasmålningar av Ernst Söderberg, och 1960 installerades en ny orgel. Kyrkan vittnar om både fromhet och om den ständiga kampen mot vind, salt och fukt på Bohusläns yttersta kust.
6. Väjern
Sevärdhet
Väjern är ett litet fiskeläge som ligger alldeles före Kungshamns norra infart och som på senare år vuxit betydligt med ny bebyggelse. Den första bosättningen skedde vid Klevekilen, där det fanns folk redan i mitten av 1600-talet. Invånarna levde då troligen av både fiske och jordbruk, men under sillperioden mot slutet av 1700-talet kunde många försörja sig enbart på fisket. Det fick människor att flytta närmare havet, och samhället tog form i takt med att fångsterna lockade. Väjern ligger i en dalgång som tidigare var täckt av vatten, vilket en gång gjorde det möjligt att ta sjövägen dit från Hovenäset. I dag är Väjern en blandning av gammalt och nytt, där den ursprungliga fiskelägeskaraktären finns kvar samtidigt som orten lever vidare som ett attraktivt kustsamhälle i Sotenäs.
7. Sandön, Smögen
Naturreservat
Strax väster om Hasselösund ligger Sandön, en långsträckt och bågformad ö som blivit ett av Smögens mest älskade badställen. Ön är över 1,5 kilometer lång och består av bohusgranit, starkt präglad av inlandsisens arbete. Här finns slipade hällar, rännor, skålformer och en grupp jättegrytor på östra delen, vars diameter varierar mellan 1,3 och 3 meter. Naturreservatet bildades 1986 och omfattar omkring 134 hektar, med Sotenäs kommun som förvaltare. Badplatsen erbjuder både sandstrand och bryggor med badtrappor, medan den västra delen är mer klippig med små broar emellan och storslagen havsutsikt. Vattenkvaliteten har under flera år bedömts som utmärkt. Sandön förenar lättillgängligt familjebad i öster med vild kustnatur i väster, och de blankslipade hällarna berättar en geologisk historia som är många tusen år äldre än fiskeläget intill.
8. Smögens lotsutkik
Utsiktsplats
Högt uppe på Smögens berg står den gamla lotsutkiken, en plats där människor i generationer spanade efter segel i horisonten. Den första utkiken restes redan 1878, och den nuvarande träbyggnaden i schweizerstil uppfördes 1899. Härifrån kunde lotsarna överblicka kusten åt norr, söder och väster och tidigt upptäcka fartyg på väg in från Skagerrak. Under 1930-talet moderniserades anläggningen med en utkik på en hög ställning av armerad betong och en utvändig trätrappa. Lotsutkiken var i bruk ända till 1969, då snabbare lotsbåtar gjorde att verksamheten kunde samlas på annat håll. Sedan den 3 juni 1997 är byggnaden skyddad som byggnadsminne. Vägen upp belönas med en av Smögens vackraste vyer, och själva huset minner om en tid då sjösäkerheten vilade på vaksamma ögon snarare än radar.
9. Hållö fyr
Sevärdhet
På den karga ön Hållö utanför Smögen står Bohusläns äldsta bevarade fyrtorn. Fyren tändes för första gången den 1 november 1842 för att göra den olycksdrabbade kusten säkrare för sjöfarten. Tornet höjer sig drygt 39 meter över havet och byggdes ut 1868. År 1948 elektrifierades fyren, och sedan 1969 är den obemannad. Runt fyren ligger ett dramatiskt landskap av slipade granithällar, jättegrytor och små badvikar, format av inlandsisens framfart. Hållö och den omgivande skärgården är naturreservat sedan 1975. Hit tar sig besökare med färja från Smögenbryggan eller Kungshamn, och väl uppe vid fyren möts man av en milsvid utsikt över Skagerrak. Platsen förenar industrihistoria och vild natur, och 175-årsjubileet 2017 firades som en hyllning till den fyrvaktarvardag som en gång rådde här ute.
10. Sotekanalen
Sevärdhet
Sotekanalen är en grävd och sprängd farled som löper innanför halvön Ramsvikslandet längst i väster på Sotenäset. Med sina cirka 4 800 meter sträcker den sig från Kungshamn i söder till Hunnebostrand i norr. Idén föddes i slutet av 1800-talet, då man ville skapa en skyddad led innanför den ökända och olycksdrabbade Sotefjorden. År 1913 lade två bohuslänningar fram en motion i riksdagen, som samma år beslutade att kanalen skulle byggas. Efter omfattande utredningar fattade regeringen 1931 sitt beslut, men arbetet hade redan inletts 1930. Den 15 juli 1935 invigdes kanalen av kronprins Gustaf Adolf. När Ramsvikslandet skars av från fastlandet fick ön i stället nås via en svängbro. Behovet var stort: redan året efter öppningen passerade 9 700 båtar kanalen, ett tydligt bevis på hur efterlängtad den skyddade leden var.
11. Smögenbryggan
Sevärdhet
Smögenbryggan löper längs norra sidan av den gamla fiskehamnen, där täta rader av sjöbodar och magasin en gång rymde fångst, redskap och saltad sill. Hamnen omnämndes i skrift redan 1594, och under 1800-talet växte Smögen till ett av kustens livligaste fiskelägen. Bryggan var arbetsplats långt innan den blev flanörstråk: här lossades fisk, lagades nät och packades skaldjur. Friköpen av tomterna inleddes 1908, och i dag äger kommunen större delen av bryggdäcket medan sjöbodarna är privata. Sedan 1987 är hamnmiljön av riksintresse för kulturminnesvård. På sommaren förvandlas de rödmålade bodarna till butiker, glasskiosker och kaféer, och bryggan fylls av människor som flanerar längs vattnet. Men den smala passagen och husens placering tätt intill kajen berättar fortfarande om ett samhälle som byggdes helt på havets villkor, där varje meter mark var dyrbar och allt liv kretsade kring fångsten. Att gå längs Smögenbryggan är att följa i fiskarnas fotspår genom århundraden av kustkultur.
12. Bohus-Malmön
Naturreservat
Bohus-Malmön är en granitö i Sotenäs vars historia är oupplösligt förbunden med sten. År 1842 startades här Sveriges första granitstenbrott, sedan Carl August Kullgren och ingenjören Nils Ericson fått rätten att bryta sten på Draget. Stenen användes bland annat när Ericson byggde Trollhätte kanal och dess slussar. Företaget utvecklades till Kullgrens Enka, som med tiden blev Nordens största i sin bransch. Stenindustrins expansion fick befolkningen att växa kraftigt, från 736 personer år 1900 till en topp på hela 1 688 invånare 1913. Namnet Bohus-Malmön kommer från postadressen, som ändrades 1938 när postkontoret flyttade till fiskeläget på ön. Stenindustrin lades slutligen ner 1977–78, men spåren finns kvar i övergivna stenbrott, lämningar och berättelser. I dag är ön en levande sommarö där natur, badklippor och industrihistoria möts i ett dramatiskt granitlandskap.
13. Kungshamn
Sevärdhet
Kungshamn är Sotenäs kommuns centralort och har vuxit samman av de äldre fiskelägena Gravarne, Bäckevik och Fisketången. Fram till 1963 hette samhället Gravarne, och namnbytet markerade en ny tid. De första bosättningarna växte fram vid 1500-talets sillperiod och en tullstation, men ett mer varaktigt fiskeläge etablerades under den stora sillperioden i mitten av 1700-talet. Vid sidan av havsfiske, bland annat makrillfiske med garn, blev orten också en viktig exporthamn för stenindustrins produkter. Kungshamn är framför allt känt för sin fiskindustri: Abba Seafood ligger alldeles vid Smögenbron, och sedan 1920 har bolagets produkter tillverkats här. År 1962 genomfördes en av svensk konservindustris största sammanslagningar när Abba gick samman med Sveriges Förenade Konservfabriker. Än i dag präglas Kungshamn av sjöfart, fiske och en levande hamn.
14. Hovenäsets kapell
Kyrka
Hovenäsets kapell, som ägs av hovenäsborna, användes som en kyrkobyggnad i Hovenäset i Sotenäs kommun i Bohuslän fram till 2022. Efter en upprustning är idag kapellet en flitigt använd samlingslokal för religiösa och icke-religiösa sammankomster. För Hovenäsets invånare var det långt att resa till Askums kyrka och därför höll man gudstjänster i skolhuset. År 1919 påbörjades en insamling till ett eget kapell och 1924 satte man upp en klockstapel. Man tog 1933 kontakt med en arkitekt, men först år 1954 var kapellet klart för invigning. Den lilla träbyggnaden ritades av Axel Forssén och har ett valmat, skifferbelagt tak. Väggarna täcks av en ljusare skiffer och taket är panelklätt. Bänkkvarteren är fasta med mittgång. Predikstolen och altartavlan från 1600-talet kom från den gamla kyrkan i Askum som revs 1885. De flyttades till Hovenäset efter en grundlig restaurering och återfördes till Askums kyrka 2022. Kapellföreningen är medlem i Sveriges Bygdegårdsförening.
Källa: Wikidata/Wikipedia
15. Kungshamns kyrka
Kyrka
Kungshamns kyrka är en kyrkobyggnad som ligger i samhället Kungshamn i Sotenäs kommun. Den tillhör sedan 2010 Södra Sotenäs församling (tidigare Kungshamns församling) i Göteborgs stift.
Källa: Wikidata/Wikipedia
16. Malmöns kyrka
Kyrka
Malmöns kyrka är en kyrkobyggnad på Malmön i Sotenäs kommun. Den tillhör sedan 2010 Södra Sotenäs församling (tidigare Malmöns församling) i Göteborgs stift.
Källa: Wikidata/Wikipedia
17. Smögenbron
Bro
Smögenbron är en drygt 400 meter lång och 35 meter hög betongbro, som förbinder ön Smögen med Kungshamn på fastlandssidan. Bron började byggas den 23 september 1968, och stod färdig den 25 december 1970 och ersatte då bilfärjan som trafikerat ön sedan 1958. Under 2024 monterade Trafikverket högre räcken på bron för att minska risken för överhopp. De kringboende kom därefter att, vid vissa vindriktningar, besväras av högfrekventa ljud från broräcket. Räckenas utformning hade oavsiktligt skapat en eolsharpa
Källa: Wikidata/Wikipedia
18. Breviksudde nedre
Torn
ensfyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
19. Snurran
Torn
en fyr på Bohus Malmön som tidigare stått på Svensholmen
Källa: Wikidata/Wikipedia
20. Breviksudde övre
Torn
en ensfyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
21. Mjölskärs fyr
Torn
en fyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
22. Skarvasätt
Torn
en fyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
23. Pengeskärsbådan
Torn
en fyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
24. Kolebådan
Torn
en fyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
25. Gravarne nedre
Torn
en ensfyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
26. Gravarne övre
Torn
en ensfyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
27. Tryggö nedre
Torn
en fyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
28. Tryggö övre
Torn
en fyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
29. Hatteflu
Torn
en fyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
30. Byttelocket
Torn
en fyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
31. Flåttarna
Torn
en fyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
32. Holländareberget
Torn
en f.d. fyr i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
33. Gravarnes Fiskehamn övre
Torn
en ensfyr vid Smögen i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
34. Gravarnes Fiskehamn nedre
Torn
en ensfyr vid Smögen i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
35. Fisketången övre
Torn
en ensfyr vid Kungshamn i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
36. Fisketången nedre
Torn
en ensfyr vid Kungshamn i Sotenäs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
37. Bostadshus
Byggnad1850–1900
Detta bostadshus i Smögen uppfördes någon gång mellan 1850 och 1900. Byggnaden finns upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Byggnaden består av två sjöbodar i Smögen som uppfördes någon gång mellan 1850 och 1900. De finns registrerade i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Kumlet är ett vitt, åttakantigt och koniskt betongkummel som mäter 3,5 meter i höjd. Det står sydväst om Väjern, norr om Kungshamn, och uppfördes 1934. Uppgifterna är hämtade från Johnny Söderlunds Sjömärken, vägvisare och kulturminnen från 2007.
Kumlet är ett vitt, koniskt betongkummel på 2,3 meters höjd som står på Tjuvsundsholmen söder om Kungshamn. Det uppfördes 1939. Uppgifterna kommer från Johnny Söderlunds Sjömärken, vägvisare och kulturminnen från 2007.
Kumlet är ett vitt, pyramidformat betongkummel som står vid den södra stranden vid Kungshamn och är fasadbelyst. Det uppfördes 1934. Uppgifterna är hämtade från Johnny Söderlunds Sjömärken, vägvisare och kulturminnen från 2007.
År 1955 flyttade Kungshamns Missionsförsamling sin verksamhet från Gravarnes Missionshus på Nygatan i Kungshamn. Den nya samlingsplatsen blev Kungshamns Missionshus, som församlingen uppförde på Sandbogegatan i den norra delen av Kungshamn.
Byggnaden i Smögen tillhör Sjöräddningssällskapets verksamhet och härrör från tiden mellan 1980 och 2000. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Smögens missionskyrka uppfördes 1906 som ersättning för ortens första missionshus, med en pastorsbostad på övervåningen och en ursprunglig fasad i mörk ton med ljust listverk. År 1948–49 målades kyrkan om i en ljus, enhetlig färg, och 1958 återinvigdes den efter en renovering där estraden flyttades till den västra kortväggen. Sedan församlingen 1964 byggt en pastorsbostad väster om kyrkan kunde lägenheten i övervåningen frigöras för ungdomsarbetet. En genomgripande om- och tillbyggnad 1984 innebar att hela byggnaden lyftes av grundmurarna och tillfälligt flyttades norr om dem.
Byggnaden i Smögen kallas i dag Sea Lodge och var tidigare Sjösportsgården. Den härrör från tiden mellan 1850 och 1900 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Kumlet är ett vitt, pyramidformat betongkummel vid den södra stranden vid Kungshamn och är fasadbelyst. Det uppfördes 1934. Uppgifterna kommer från Johnny Söderlunds Sjömärken, vägvisare och kulturminnen från 2007.
På platsen har en skafthålsyxa påträffats, avbruten vid hålet. Fyndet gjordes invid torpet Ulve myr. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell.
Som lösfynd har en skafthålsyxa och ett bearbetat flintstycke påträffats på fastigheten Vägga. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell.
Tomtningen är närmast rektangulär och mäter omkring 4,5 gånger 2,5 meter, med ett bottenplan som omges av en vall av stenar. I norr avgränsas den av en 1,2 meter hög häll, vars berg är brandskadat i den nordnordöstra delen. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Tomtningen är rektangulär och har en stor invändig yta som på tre sidor omges av vallar av osorterade stenar. Den nordöstra vallen är som mest omkring 1,5 meter hög och flackar ut uppåt mot nordöst, med stora stenar även i det översta skiktet, medan den sydvästra sidan bara utgörs av några enstaka stenar i en gles rad. Den invändiga ytan är plan och röjd med enstaka nedfallna stenar.
Enligt arkivuppgift förliste örlogskuttern Swan den 24 april 1811 och ligger på omkring 35 meters djup. Kuttern var beväpnad med fjorton korta och två långa kanoner och hade stängt inne svenska och danska fartyg i Kungshamn. Dessa skulle befrias av norska kanonroddslupar, som rammade och sänkte Swan.
Lämningen är resten av en vale, omkring 3 meter i diameter och 0,5 meter hög, uppbyggd av kantiga stenar. Trots att stenarna delvis är torvbundna verkar valen vara av sen tid. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Enligt byråingenjör Daniel Wallerius, som besökte platsen 1937, ska här ha funnits ett omkring en meter högt röse. Vid inventeringen 1976 var området exploaterat och ingen fornlämning kunde konstateras, vilket inte heller lyckades vid revideringen 1990. Enligt Holmberg ska man i ett bergspass vid Djupedal ha funnit människoskelett under orubbade lager i en snäckskalsbank. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Arkiven berättar om ett fartyg som förliste i vattnen här. Det var SENORA, som gick under den 30 december 1918. Någon ytterligare beskrivning av själva vraket finns inte bevarad.
Här ligger en gräsbevuxen husgrund, stenfylld med resterna av en spismur mitt i. Byggnaden har varit en stenhuggarbostad, och alldeles nordöst om grunden finns ett mindre stenbrott. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga.
En tomtning, ungefär rektangulär, med ett bottenplan som ramas in av en låg vall av jämnstora stenar. Den delar vall i sydsydväst och nordnordost med en angränsande tomtning. Sådana lämningar är spår efter enkla, tillfälliga boplatser.
En närmast rektangulär stenhägnad, byggd av en drygt halvmeterhög mur av mestadels kantiga stenar. Inhägnadens sydöstra långsida utgörs av en naturlig bergvägg. Innanför muren växer i dag gräs och sly.
Resterna av ett röse ligger i en svacka strax väster om ett bergskrön, med en grop i mitten. Troligen är det bara rösets västra del som finns kvar, medan den östra sträckt sig upp mot krönet och till stor del rasat ned för det branta stupet österut. Röset har blivit kraftigt omrört i sen tid, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På en karta från 1799 upptas här en bytomt med fyra gårdar, och platsen är i dag helt bebyggd. Det äldsta skriftliga belägget för byn är från 1430, då den kallades Wäggia. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
En ungefär kvadratisk tomtning med ett rektangulärt bottenplan, omgivet av en gles vall av stora stenar. I sydöst avgränsas den av en klippvägg, och i väster finns troligen en smal öppning. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
En rektangulär tomtning med bottenplan omgivet av en meterhög stenvall, begränsad av ett stort block i norr och en hög häll i öster; i botten syns grässvål och flera skärviga stenar. En bit sydväst finns en sentida inskription på en häll, och längre bort ett vrak, båda kända enbart genom kartmarkeringar. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Ett träfartyg ligger kölrätt på botten i öst-västlig riktning, med skrovet nederoderat till bottennivå och delvis inbyggt under ett kajfundament av sprängsten. Av konstruktionen syns spant, bottenstockar och bordläggning, hopfogade med trädymlingar och bult av kopparlegering, och fartyget har haft innergarnering. Vrakets identitet är inte fastställd; kajen anlades under 1900-talet, och vid Gravarne finns 10–12 förlisningar noterade utan närmare läge, alla före 1850.
Vid en undersökning grävdes sju provgropar, som alla innehöll spår efter historisk hamnverksamhet och fiskberedning. Här hittades framför allt träflis och fiskben, bland annat torskkotor, men även tegel, glas, djurben, slagg och keramik av flintgods, stengods och rödgods. Fynden dateras till perioden 1600–1900-tal, och kulturlagret är förhållandevis tunt.
Här har delar av Hasselösunds by legat, i dag omgivet av villabebyggelse. Enligt en karta från 1845 var byn fördelad på två lägen och bestod då av sju gårdar. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Längst ut på uddens östra sida finns ett tiotal ristningar i berghällen, i form av figurer, initialer och årtal. De fördelar sig på två grupper: i nordnordost åtta figurer med initialer och årtalen 1635 och 1888, och i sydsydväst två ristningar med bokstäverna "AIDHPF" och "LES".
I stigen påträffades ett tjugotal flintavslag, vilket kan tyda på en boplats. Fyndet är dock osäkert, eftersom det inte är klarlagt om fyllning tillförts vägen. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
En rektangulär tomtning med bottenplan omgivet av en gles, låg stenvall; i vallens nordnordöstra del ligger en tröskelliknande sten. I närheten finns ett stenbrott, en sentida labyrintliknande lämning samt en kort stenvall på andra sidan en ravin. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Träfiskebåten RIO sänktes efter miljösanering av ett dykcenter utanför Kungshamn för att bli ett nytt dykmål, och ligger kölrätt på botten. Hon levererades ursprungligen till Hasselösund och gick i några år som fiskebåt längs kusten, blev 1931 fraktbåt i Resö med beteckningen SD 775 och återkom 1945 till Kungshamn, då bland andra Arthur Hahne var ägare. År 1974 togs hon ur yrkesmässig trafik.
Denna lämning hör till ett område med bland annat ett stenbrott, känt genom en markering på flygbildskartan. I samma område finns en rektangulär tomtning med gles stenvall, en sentida labyrintliknande lämning och en kort stenvall bortom en ravin. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
I området finns åtta fornlämningsliknande stenkretsar, runda eller kvadratiska med rundade hörn, byggda av stenvallar eller enkla rader av resta stenar. Enligt lokalbefolkningen har de använts som stöd och ram vid torkning av torv, som togs ur de närliggande mossarna ända in på 1900-talet. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Registreringen gäller en sentida inskription på en häll, känd genom en kartmarkering. I samma område finns en rektangulär tomtning med meterhög stenvall och, längre bort, ett vrak. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Ett sjömärke i form av ett kummel, en så kallad vål, byggt av staplade stenar och omkring tre meter i diameter. Sådana stenmärken restes som landmärken för sjöfarten. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Här finns ett område med fyra ovala tomtningar av stenvallar, där den största kan ha varit två sammanslagna. I närheten ligger en stenkrets, troligen för torvtorkning, samt flera ojämna stenansamlingar som kan vara rester av bebyggelse. På en karta från 1670-talet av Kiettil Classon pekas ett fiskeläge ut på platsen.
Här har en del av Hasselösunds bytomt legat, i dag på bebyggd mark. Enligt en karta från 1845 var byn fördelad på två lägen och omfattade sju gårdar. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.