Upptäck Piteå till fots: 52 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
1. Storstrand, Piteå
Naturreservat
Bara några kilometer från Piteå centrum, men avskilt från stadens brus, ligger Storstrand vackert och tyst invid Piteälven. Här möts älvlandskap och kust, och platsen är en naturlig utgångspunkt för den som vill ut i Piteås natur till fots. De flesta av traktens vandringsleder är lättgångna, så att i stort sett vem som helst kan upptäcka både den vildmarksartade skogen och de höjder som bjuder utsikt över omgivningarna. Längre ut väntar Bottenvikens skärgård, en av Sveriges mest säregna naturmiljöer med sitt bräckta vatten och en ständig landhöjning som föder nya rev, grynnor och småöar ur havet. Längs kusten varvas långa sandstränder med genuina kulturmiljöer och spår efter forntida liv. Storstrand och stigarna däromkring ger en lugn ingång till just detta möte mellan älv, hav och norrländsk skog.
2. Stadsberget, Piteå
Utsiktsplats
Stadsberget är knappast ett vanligt berg, och knappast ett vanligt parkeringshus. Byggnaden, ritad av White Arkitekter tillsammans med Henning Larsen och färdig 2015, började som ett uppdrag att skapa fler parkeringsplatser i centrala Piteå men växte till något helt annat. Bakom de 228 bilplatserna i fem våningar valde man trä som det dominerande materialet, en hyllning till regionens starka tradition av skogsbruk och timmerbyggande. Det är taket som gör platsen speciell. Där uppe öppnar sig en vid utsikt över staden och Piteå skärgård, och taklandskapet förvandlas efter årstid: planteringar och blommor om sommaren, amfiteater för uppträdanden, och om vintern en snöfylld backe där pulkaåkning och varm choklad hör till. Från ett trist parkeringsuppdrag blev Stadsberget på så vis en av Piteås mest omtalade samlingsplatser.
3. Böle, Piteå kommun
Sevärdhet
Byn Böle vid Piteälven hör till de allra äldsta bygderna i trakten. Här finns spår efter fiske, jakt och jordbruk ända sedan bronsåldern, och de tidigaste tecknen på människor sägs vara omkring 4000 år gamla. Själva namnet Böle betyder boställe eller gård, och i skrift dyker byn upp första gången i Stockholms stads tänkebok 1505. Under lång tid fick man ta sig över Piteälven med färja eller båt, men åren 1915–1917 byggdes äntligen en broförbindelse. Ungefär samtidigt, när järnvägen drogs genom byn 1915 och en stationsbyggnad med magasin och godshantering anlades, blev Böle en knutpunkt i Infjärdsbygden. Här möts alltså en svindlande lång förhistoria och det tidiga 1900-talets kommunikationer på en och samma plats. För besökaren är Böle en påminnelse om hur länge människor levt, brukat och rört sig genom landskapet kring Piteälven.
4. Pitholmen
Naturreservat
Pitholmen ligger alldeles intill Piteå centrum, en ö i skärgården som förr räknades som en halvö. Idag skiljs den från fastlandet av den smala Strömsundskanalen, medan Piteälven flyter förbi vid Pitsund i söder. Platsen har gamla anor: i 1539 års landskapshandling för Västerbottens län kallades byn Pithaholmen och hade 19 registrerade gårdar med ett tjugotal män. Just här gick länge själva färdvägen till och från Piteå stad, eftersom sundet mellan fastlandet och ön var som smalast på den här punkten. Därför anlades en färjestation, och generationer av resenärer passerade Pitholmen på väg in mot staden. Marken bär också vidare in i Piteås senare historia, eftersom delar av hemmanet Pitholm köptes in när Furunäsets stora sjukhus skulle byggas. Att besöka Pitholmen är att stå vid stadens gamla port mot vattnet, där skärgård, by och färdväg en gång flöt samman.
5. Pite Havsbad
Naturreservat
Vid Bottenviken, omkring en mil sydost om Piteå centrum, breder en av Norrlands mest oväntade badstränder ut sig. Allt började blygsamt på 1940-talet med en kiosk och några enkla stugor invid den långgrunda sandstranden. Under tre somrar i rad på 1950-talet uppmättes faktiskt Sveriges varmaste badvatten just här, och smeknamnet Norrbottens riviera fastnade. Sedan dess har platsen vuxit till en av landets största camping- och konferensanläggningar med hundratals stugor och rum, tusentals tältplatser och ett äventyrsbad som invigdes 1995. Den långa, grunda sandstranden gör vattnet ovanligt varmt för att ligga så här långt norrut, och solens sena kvällsljus sommartid förstärker rivierakänslan. Här möts barnfamiljernas semesteridyll och Bottenvikens speciella natur, där landhöjningen ständigt skjuter nya rev och sandbankar ur havet alldeles utanför badstranden.
6. Rådhustorget, Piteå
Sevärdhet
Mitt i Piteå ligger ett torg som ser nästan likadant ut som när den nya staden planerades. Efter branden 1666 flyttades Piteå från Öjebyn till Häggholmen, och 1667 lade lantmätaren Jonas Persson Gedda ut en rätvinklig rutnätsplan med en huvudgata korsad av fyra tvärgator, som bildade tio rektangulära kvarter. Genom att skära ut hörn ur fyra av kvarteren skapades en kvadratisk öppen yta, stadens samlingspunkt. Planen följde återupptäckta antika och renässansideal, och vid torget restes två symmetriska fondbyggnader, rådhuset och trivialskolan, inspirerade av barockens Rom. Resultatet är en stadsplanekonst av ovanligt hög klass för sin tid. Rådhustorget hör idag till de mycket få bevarade 1600-talstorgen i landet och är klassat som riksintresse för kulturmiljövården, en plats där stadens grundläggning fortfarande går att avläsa rakt i marken.
7. Öjeby kyrkstad
Sevärdhet
Kring kyrkan i Öjebyn klungar sig en av Sveriges största kyrkstäder, ett tätt nät av små röda timrade stugor. Hit reste sockenborna förr från avlägsna byar för att hinna med både gudstjänst, marknad och ting, och övernattade i sina stugor när vägen hem var för lång. Platsen har djupa rötter: redan under medeltiden låg här en marknadsplats som blev själva grunden till att Piteå fick stadsprivilegier 1621. När staden bildades flyttades kyrkstugorna längre bort från kyrkan för att ge plats åt borgarnas bodar och hus. Trots stadsflytt och bränder lever kyrkstadstraditionen kvar, och av de omkring 266 stugor som dokumenterades 1804 står ännu runt 150 byggnader bevarade. Att vandra mellan de smala gränderna är att kliva rakt in i norrländsk folktro, fromhet och handelshistoria på en och samma gång.
8. Piteå stadskyrka
Kyrka
När Piteå hade flyttats till sitt nya läge behövde den unga staden en egen kyrka. År 1686 stod den färdig, men av rädsla för trängsel och eldsvådor valde stadsborna att resa den på fastlandet norr om själva staden i stället för inne bland husen. Det beslutet skulle visa sig ödesdigert lyckosamt. När Piteå brändes 1721 under kriget mot Ryssland förstördes hela den täta stadsbebyggelsen på Häggholmen, men kyrkan låg tryggt på fastlandet och undgick lågorna. Därmed är stadskyrkan den enda byggnad som ännu finns kvar från stadens allra äldsta tid, ett stycke bevarad 1600-talshistoria mitt i en stad som annars gång på gång fått byggas upp på nytt efter bränder. Att stiga in i kyrkorummet är att möta den enda fysiska länken till det Piteå som föddes på 1600-talet.
9. Furunäset, Piteå
Sevärdhet
På udden Furunäset, på gammal mark från hemmanet Pitholm, restes på 1880-talet en av Norrlands mest storslagna och svåra institutioner. Bakgrunden var ett riksdagsbeslut redan 1823 om att samla landets mentalvård i stora centralhospital, och efter att Medicinalstyrelsen letat efter lämplig plats köptes här in omkring 138 hektar mark. Den ansedde vårdbyggnadsarkitekten Axel Kumlien ritade en fyrlängad anläggning kring en rektangulär gård, en lösning som skulle skydda mot det norrländska klimatet. När Piteå hospital och asyl invigdes 1893 var det ett av landets modernaste sjukhus och det största i övre Norrland, med hela landsdelen som upptagningsområde. Som mest vårdades runt 800 patienter här i mitten av 1950-talet. När sjukhuset lades ned 1987 gick avvecklingen snabbt och hårt. Idag rymmer de gamla byggnaderna hotell, restaurang och kontor, men murarna bär ännu på tunga minnen.
10. Norrfjärdens kyrka
Kyrka
När Piteå landsförsamling delades 1905 bildades två nya församlingar, Hortlax och Norrfjärden, och byn behövde en egen kyrka. Den första församlingskyrkan invigdes vid midsommar 1913 och hade ritats av den namnkunnige Stockholmsarkitekten Torben Grut, mest känd som mannen bakom Stockholms stadion. Det var en träkyrka med rektangulärt långhus, smalare kor och torn i väster, krönt av ett brant spåntak och med rödmålade, spånklädda väggar, en stämningsfull norrländsk träkyrka av sin tid. Ödet var dock obarmhärtigt. Den 2 augusti 1963 slog blixten ned och kyrkan brann ned till grunden. En ny kyrka, ritad av arkitekten Göte Lundström med en plan som anspelar på den fornromerska basilikan, togs i bruk 1967. Platsen rymmer på så vis två kyrkohistorier i en: den förlorade träkyrkan och den modernare efterträdaren som restes ur dess aska.
11. Badhusparken
Naturreservat
Badhusparken är en park i centrala Piteå. Parken grundades år 1859 och är stadens mest välbesökta park. Badhusparken ligger vackert vid kanalen i centrala Piteå. Badhusparken gränsar till Stadsparken. Parkerna skiljs åt av lasarettsbron och det gamla lasarettet som i dag är ett vandrarhem. I parken finns bland annat en mindre scen för framträdanden och en servering. På somrarna hålls regelbundet bordsloppmarknad i Badhusparken, som även innehåller en lekpark.
Källa: Wikidata/Wikipedia
12. Furubergskyrkan
Kyrka
Furubergskyrkan är en kyrkobyggnad som ligger i Munksund i Piteå kommun. Den har varit en samarbetskyrka mellan EFS Munksund och Piteå församling i Luleå stift, från 2007 enbart EFS.
Källa: Wikidata/Wikipedia
13. Hortlax kyrka
Kyrka
Hortlax kyrka är en kyrkobyggnad i Hortlax. Den är församlingskyrka i Hortlax församling i Luleå stift. Kyrkan ligger i en skogsglänta på en höjd med närliggande kyrkstad från 1920-talet. Kyrkstaden är den yngsta i Sverige och tillika den enda arkitektritade.
Källa: Wikidata/Wikipedia
14. Piteå landsförsamlings kyrka
Kyrka
Öjeby kyrka är en kyrkobyggnad i Piteå kommun. Den är församlingskyrka i Piteå församling, Luleå stift, och har tidigare varit Piteå landsförsamlings huvudkyrka.
Källa: Wikidata/Wikipedia
15. Strömnäskyrkan
Kyrka
Strömnäskyrkan är en kyrkobyggnad i Piteå kommun.
Källa: Wikidata/Wikipedia
16. Öholmabron
Bro
Öholmabron är en gång- och cykelbro över Bergvikssundet som leder Öholmaleden (som är en del av Sverigeleden) mellan Piteå och Bergsviken. Bron, som invigdes 1996, är en snedkabelbro som går parallellt med E4ans bro och har utsikt över Inrefjärden. Bron är ofta benämnd som "Piteås egen Golden Gate-bro".
Källa: Wikidata/Wikipedia
17. Piteå museum
museum
Piteå museum är ett museum i Piteå som invigdes 1936. Museet drivs av Föreningen Piteå museum, tidigare Pitebygdens fornminnesförening. Sedan 1980 huserar museet i Piteås tidigare rådhus vid Rådhustorget.
Källa: Wikidata/Wikipedia
18. Kungsstenen, Minnesstenen
Sevärdhet
minnesmärke i Norrbotten (Piteå socken 53:1)
Källa: Wikidata/Wikipedia
19. Munksundet Södra övre
Torn
en ensfyr i Piteå kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
20. Munksundet Södra nedre
Torn
en ensfyr i Piteå kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
21. Munksundet Västra nedre
Torn
en ensfyr i Piteå kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
22. Munksundet Västra övre
Torn
en ensfyr i Piteå kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
23. Tungan nedre
Torn
en ensfyr i Piteå kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
24. Tungan övre
Torn
en ensfyr i Piteå kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
25. Fingermanholmen övre
Torn
en ensfyr i Piteå kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
26. Fingermanholmen Östra nedre
Torn
en ensfyr i Piteå kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
27. Fingermanholmen Västra nedre
Torn
en ensfyr i Piteå kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
28. Skuthamns småkyrka
Kyrka
Skuthamns småkyrka i Piteå.
Källa: Wikidata/Wikipedia
29. Skogskapellet
Kyrka
kapell i Hortlax, Piteå kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
30. Johannes Döparens kapell
Kyrka
Johannes Döparens kapell är en kyrkobyggnad i Piteå kommun.
Källa: Wikidata/Wikipedia
31. PITEÅ TINGSRÄTT
Byggnad1951–1951
Tingshuset vänder sin huvudfasad mot Nygatan medan en vinkelställd flygel följer Kyrkbrogatan, och tillsammans ramar de in en grönskande gård mot öster. Byggnaden är uppförd i två våningar med gult tegel, flackt pulpettak och konsolburen takfot över en murad gesims. I mitten skjuter tingssalen fram genom två våningsplan, markerad av höga rektangulära fönster. Ovanför dem sitter en relief med Piteå och Älvdals tingslags sigill, med Johannes Döparens huvud och en balansvåg.
Rådhuset uppfördes 1829–1837 med liggande timmerstomme på en kraftig granitsockel och två våningar utöver källare och vind. Fasaden bär gulmålad enkelfasspåntpanel med hörnpilastrar i empirestil, och det svartmålade sadeltaket kröns av ett litet öppet torn med två klockor samt en frontespis med tornur. Byggnaden byggnadsminnesförklarades 1994. En tillbyggnad från 1922 gavs samma panel och fönster som det ursprungliga huset.
På denna plats, känd som Tingsholmsfyndet, ska en mindre kruka med gamla silvermynt ha hittats vid markarbete år 1863. Endast två av mynten finns kvar och förvaras på Västerbottens museum; de uppges vara halvörtugar från Erik av Pommerns tid. Vid fornminnesinventeringen 1987 påträffades inga ytterligare fynd eller lämningar. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Här låg tidigare ett oregelbundet röse som senare undersökts och tagits bort. Den ursprungliga formen antas ha varit oval. Vid inventeringen 1987 noterades ett område med spridda stenar strax öster om platsen, möjligen härrörande från undersökningen. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Kölen till fartyget Sommeren lades 1806 i Strömstad, byggt av skeppsbyggmästaren Anders Nielsen med timmermännen Daniel Andersson och Daniel Christensen. Under kapten Jens Holst 1815–1833 seglade hon mest på Östersjön och Medelhavet, bland annat till Montevideo, Marseille och Cap Hayden med last av kaffe, tobak och mahogny. Fartyget såldes vidare till Stavanger och därefter till Piteå, där det riggades om till skonert. Slutligen sänktes det som brygga.
Ballastplatsen är närmast kvadratisk och omkring en meter hög, uppbyggd av sand, grus och sten där även flinta och sandsten ingår. Den ligger inom det större området Spinkvedskaj, en runt 800 meter lång kaj längs Tingsholmens sidor, ställvis byggd i terrasser och med tegel och järnslagg i vattenbrynet. I en naturlig svacka finns grävda försänkningar och en husgrundsliknande lämning. Enligt äldre uppgifter fanns ett skeppsvarv här i slutet av 1700-talet.
Minnesstenen av ljus granit restes 1983 och bär en infälld bronsbyst samt texten "Daniel Solander 1733 1782". Solander var en av Linnés lärjungar och deltog i James Cooks upptäcktsresa till Australien. Hans botaniska samling förvaras på British Museum i London. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Enligt Skellefteå museums arkiv, återgivet av Westerdahl, är detta fartyg inbyggt i en hamnpir i Piteå. Det ska röra sig om det danska fartyget Sommeren, en skonert som byggts om till rospigg.
På denna plats ska enligt äldre anteckningar ett skeppsvarv ha legat. Vid inventeringen 1987 iakttogs spridda timmerrester, delvis med järnbultar och skruvar, samt större järndelar. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Fartyget byggdes 1910 i Martenshoek i Holland och hette ursprungligen Geertruida. År 1913 köptes det av Munksunds Sågverk AB och döptes om till Munksund, med senare namn som Ytterstfors och åter Munksund efter flera ägarbyten. I mars 1964 fördes fartyget till Piteå för vinteruppläggning, men sjönk utanför Storfors i inre Pitefjärden, troligen sedan det tagit in vatten genom en kondensor. Vraket uppges vara välbevarat.
Vid Inrefjärden utanför Prins Carls varv ska flera fartyg ha gått under, bland dem en bogserbåt vid namn Lövholmen som sjönk 1923, möjligen fartyget Svan som sjönk 1940 samt en slup som förliste 1854. Uppgifterna kommer från en privatperson, litteratur och historiska källor enligt Westerdahl, som anger att ytterligare vrak kan finnas i området.
Utanför Prins Carls varv ska en kolpråm i form av en avmastad brigg ha förlist. Uppgiften kommer från en privatperson enligt Westerdahl, som även nämner ytterligare vrakplatser ur andra källor.
Vid grävning på en handelsmans gård i Piteå påträffades 1838 nio kopparplåtar. Sju var på två daler silvermynt och två på en daler silvermynt, präglade mellan 1676 och 1685. Mynten behölls av upphittaren, som samma år bodde på ungefär tomt 66 och 67, enligt Pitebygdens Forskarförening.
Minnesstenen av ljus granit har en slipad, oval yta med den svarta texten "Strömsundet 1878/1923 5 fot 8". Den vilar på ett cementpostament med inskriptionen "1938", och restes till minne av kanalbygget. I stenens norra del finns sex sprängspår. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Anläggningen omfattar en ballastplats av sand, grus och sten samt Spinkvedskaj, en cirka 800 meter lång kaj längs Tingsholmens sidor, ställvis byggd i terrasser med tegel och järnslagg i vattenbrynet. I en naturlig svacka mellan två höjder finns grävda försänkningar och en husgrundsliknande lämning. Enligt äldre anteckningar låg här ett skeppsvarv i slutet av 1700-talet. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Vid södra hamnen i Piteå fanns en hamn- och lastageplats som var i bruk mellan 1621 och 1960. Från 1756 tjänade platsen som lastageplats för Borgfors sågverk vid Pite älv, med omlastning från haxar. Uppgifterna kommer från litteraturen enligt Westerdahl.