Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Upptäck Nyköping till fots: 109 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
Nyköpingshus (även Nyköpings slott) är ursprungligen en medeltida borg, nu delvis lagd i ruiner. Den är belägen i Nyköping och vissa delar av borgen används av Sörmlands museum för verksamhetens utställningar.
Alla Helgona kyrka är en kyrkobyggnad i Nyköping i Strängnäs stift. Den är en av tre medeltida församlingskyrkor i Nyköpings församling.
Bergshammars kyrka är en kyrkobyggnad i Bergshammar i Strängnäs stift. Den är församlingskyrka i Kiladalens församling.
Gripes Modellteatermuseum i Nyköping är en modellteatersamling som i huvudsak består av konstnären Harald Gripes samling som han skänkte till Nyköpings kommun 1992. Museet invigdes 1997 och var Sveriges enda och ett av fyra renodlade modellteatermuseer i Europa. Museet på Prästgatan stängde i december 2017 och samlingarna flyttades till Sörmlands museum som den 3 oktober 2020 nyinvigde Gripes Modellteatermuseum som en permanent magasinsutställning i Sörmlands museum.
Kilakastalen är en kastalruin belägen vid Kilaån drygt tre kilometer sydväst om Nyköping. Den byggdes för att bevaka och försvara inloppet till vattenleden i Kiladalen. Kastalruinen är upp till två meter hög och har en diameter av 15,1 meter. Muren är 3,1 meter tjock. Murverket är av gråsten som lagts direkt på berget och murats med kalkbruk. Kastalen upptäcktes då den var helt övertorvad av Ivar Schnell 1944. Schnell tolkade inledningsvis byggnaden som medeltida. Den ligger i ett borgområde som även består av terrasseringar samt rester av en husgrund. Av byggnadstekniken att döma torde den vara uppförd före 1200-talet.
Palmemonumentet är ett minnesmärke i brons utanför Träffen i Nyköping. Palmemonumentet är utfört av Thomas Qvarsebo och föreställer ett demonstrationståg. Det inköptes av Folkparkernas Centralorganisation 1993 med ekonomiskt bidrag från Nyköpings kommun och Statens kulturråd.
Sankt Nicolai kyrka är en kyrkobyggnad i Nyköping i Strängnäs stift. Den är belägen vid Stora torget och är församlingskyrka i Nyköpings församling. I kyrktornet finns ett klockspel som spelar fyra gånger om dagen, klockan 9, 12, 15 och 18. 1719 blev kyrkan nerbränd av ryssarna under slutet av Stora nordiska kriget.
Den här artikeln handlar om Sankta Katarina kyrka i stadsdelen Arnö i Nyköping. För den kyrka som ligger på Arnö i Mälaren, se Arnö kyrka . Sankta Katarina kyrka är en kyrkobyggnad i Nyköping i Strängnäs stift. Den är distriktskyrka i Nyköpings församling.
Släbro är en före detta by i Sankt Nicolai socken utanför Nyköping i Södermanland. Namngivande är den 50 meter långa kavelbron över Nyköpingsån som tidigare låg här. Broläggningen som nu är dold under vattenytan är klassificerad som en fast fornlämning. Den upptäcktes av en slump när Nyköpingsån i det närmaste hade torrlagts. Som en fortsättning till bron ansluter på åns norra sida två hålvägar och på dess södra sida en antydan till hålväg. I Släbro finns flera fornlämningar, såväl hällristningar från bronsåldern som runstenar och gravfält från yngre järnåldern.
Stjärnholm är en herrgård och stiftsgård i Strängnäs stift, Oxelösunds kommun, Södermanland (Södermanlands län). Stjärnholm fick sina säterirättigheter ca 1640. Huvudbyggnaden, av sten i två våningar under mansardtak, byggdes 1735–1748 som ersättning för en tidigare i trä. Stjärnholms kyrka av sten med torn och tresidigt kor är byggd 1671.
Stjärnholms kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Oxelösunds församling i Strängnäs stift. Kyrkan ligger vid Stjärnholms stiftsgård mellan Nyköping och Oxelösund.
Torgbrunnen är en tidigare vattenpost och dricksvattenfontän belägen framför Länsstyrelsens byggnad på Stora torget i Nyköping. Brunnen står på den plats på torget dit vattnet sedan början av 1800-talet har letts från Kung Rönnes källa. Den nuvarande torgbrunnen skänktes i januari 1930 av Nordiska kompaniet för att fira företagets 25-åriga verksamhet i staden. Texten på brunnens baksida lyder: “Från Kung Rönnes källa ledes vatten hit sedan gamla tider. Denna brunn, Ragnar Östbergs verk, lät Nordiska kompaniet utföra vid sina verkstäder uti Nyköping och överlämna som gåva till staden. A. D. MCMXXX”. Skulptören Marcus Lövblad gjorde de två fiskarna högst uppe på brunnen.[källa behövs] Den tidigare brunnen på samma plats är från 1839. Den pryddes ursprungligen med ett solur vilket senare ersattes av fyra gaslyktor. Idag är den gamla brunnen placerad bakom det Westerlindska huset. Rönnes källa låg på cirka 20 meters höjd över havet, på Hållet, en bit utanför staden. 1839 ordnade brukspatron Gustaf Bernhardt en förbindelse via urborrade stockar som förde vattnet med självtryck till torgbrunnen på Stora Torget och senare (1870) till Teatertorget.
Sankta Anna kyrka är en romersk-katolsk kyrkobyggnad i Nyköping i Södermanland. Den tillhör Sankta Anna katolska församling i Stockholms katolska stift.
borg i Södermanland (Bergshammar 75:1)
Svansta är en by i Helgona socken, Nyköpings kommun. Svansta utgjorde under bronsåldern en ö i en fjärd som utgjorde en förlängning av Sjösafjärden. Rösen och stensättningar från denna tid finns på höjden nordväst om Svansta. Under medeltiden hamnade Svansta under Sjösa gård. Byn var en radby, och två parstugor med vinkelställda bodar och ekonomibyggnader finns ännu kvar på den gamla bytomten.
en fyr i Nyköpings kommun
en ensfyr i Nyköpings kommun
en ensfyr i Nyköpings kommun
en ensfyr i Nyköpings kommun
en fyr i Nyköpings kommun
en fyr i Nyköpings kommun
en ensfyr i Nyköpings kommun
en ensfyr i Nyköpings kommun
en fyr i Nyköpings kommun
en ensfyr i Nyköpings kommun
en ensfyr i Nyköpings kommun
en ensfyr i Nyköpings kommun
en ensfyr i Nyköpings kommun
en ensfyr i Nyköpings kommun
Hjortensbergskyrkan är en frikyrklig kyrkobyggnad i stadsdelen Isaksdal i Nyköpings kommun. Kyrkan var ursprungligen en gemensam kyrka för tre frikyrkoförsamlingar. Hjortensbergs frikyrkoförsamling i Nyköping grundades 1973 och tillhör numera Equmeniakyrkan.
en ensfyr i Nyköpings kommun
en ensfyr i Nyköpings kommun
Franciscuskapellets klockstapel i Nyköping finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
S:t Anne sjukhus stod färdigt 1799 efter ritningar av Olof Tempelman och har ett klassicistiskt formspråk. Byggnaden ligger väl synlig i fonden av Hospitalsgatan, och dess fasader skyddades 1935 som statligt byggnadsminnesmärke. Nyköpings kommun övertog byggnaden 1973, och 1992 förklarades den som enskilt byggnadsminne.
Detta lusthus är byggt av vitmålat trä och uppfört i början av 1800-talet.
Franciscus kapell i Nyköping finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Porthuset är den kvarvarande byggnaden av Karl IX:s renässansslott och rekonstruerades delvis under 1920- och 1930-talen. Fasaden är dekorerad med målad kvaderstensimitation och hertig Karls vapensköld, och byggnaden är placerad i ringmuren och leder in till förborgen. Under 1700-talets första hälft användes porthuset som fånghus, och 1818 uppfördes ett cellfängelse som en tillbyggnad.
Huvudbyggnaden är stor och i en våning med inredd vind, och fick sitt nuvarande utseende med panel och frontespiser vid mitten av 1800-talet. Bottenvåningens ursprungliga planlösning är i stort sett bevarad, medan interiören i övrigt präglats av restaureringsarbeten under 1930-talet.
Nyköpings stadshus ritades av de danska arkitekterna Jean-Jacques Baruël och Paul Niepoort och uppfördes 1962–69. Det räknas som ett av Sveriges mest intressanta modernistiska byggnadsverk och har starka kopplingar till den finländske arkitekten Alvar Aaltos formspråk. Den internationella karaktären syns i högkvalitativa material som carraramarmor, koppar och teak, samtidigt som dansk hantverkskänsla präglar helheten. Stadshuset är ett allkonstverk där arkitekterna även formgivit inredning, möbler och armatur.
Landshövdingeresidenset stod färdigt 1726 av en okänd arkitekt, delvis rest på gamla medeltida murar. På 1760-talet ansågs byggnaderna förfallna, och Carl Cronstedt fick i uppdrag att omdana borgen och uppföra en ny bostad, men planerna genomfördes aldrig. När ett nytt residens byggdes vid Stora Torget kring 1805 förlorade Nyköpingshus sin representativitet, och den gamla byggnaden användes därefter som bland annat kontor, tvångsarbetshus, barnhem och dårhus. År 1918 öppnade länsmuseiföreningen museiverksamhet i borgen.
Fabian Ulfsparre blev landshövding 1806 och lät då uppföra residenset vid Stora Torget som sin bostad, med delar av ett äldre stenhus troligen från 1720-talet inbyggda. Kronan förvärvade huset 1815, och 1907 gjordes en större renovering av entré, trapphall och tjänsterum under ledning av arkitekten Lars Johan Lehming. Byggnaden är ett putsat stenhus i tre våningar i mittpartiet och två på sidorna, med nyklassisk fasad dekorerad med hörnkedjor, gesims och fönsteromfattningar. Idag rymmer huset enbart kontorslokaler.
Arnökyrkan i Nyköping finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Alla Helgona kyrkans klockstapel i Nyköping finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Jönåkers och Rönö häraders tingshus är uppfört av rött tegel i två våningar på en kraftig naturstensgrund. Det höga, valmade och branta sadeltaket är klätt med tegel, och mitt på taket reser sig en hög kopparklädd takryttare i form av ett torn som sannolikt rymt en tingsklocka. Fasadens massiva murverk saknar plastiska inslag, med småspröjsade fönster i liv med muren. Huvudentrén i väster nås via en bastant dubbeltrappa med järnsmidesräcken, och mellan våningarna löper ordet TINGSHUS.
Rådhuset är idag en ljusputsad stenbyggnad i två våningar med tegelklätt säteritak, symmetriskt uppbyggt kring en mittaxel med huvudentré och en takryttare med urverk, klocka och spira. Den gula fasaden delas in i sju fönsteraxlar av ett arkadmotiv i vit rusticerande puts under en kraftigt profilerad takgesims. Rådhusrättens forna sessionssal en trappa upp är kvadratisk, och dess dekormålade väggar och tak utfördes kring sekelskiftet 1900 av konstnären Georg Holmberg med motiv ur Nyköpingshus historia.
Odd Fellow är en byggnad i Nyköping som finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Kärntornet i Nyköping finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
S:t Nicolai kyrkas klockstapel i Nyköping finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Flygelbyggnaden restes mellan 1723 och 1729 och är timrad, klädd med panel och målad i vitt under ett tegeltäckt tak. Den rymmer bostäder och är sedan slutet av 1980-talet upptagen som byggnadsminne enligt kulturminneslagstiftningen.
Gustav Vasas rondell är en byggnad i Nyköping som är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget är knapphändigt och ger få närmare uppgifter om anläggningen.
År 1746 uppfördes en fristående gäldstuga vid Nyköpingshus. Här kunde personer med skulder hållas inlåsta tills deras affärer var utredda. Stugan innehöll också ett bostadsrum för den fångknekt som vaktade de intagna.
Platsen är registrerad som en uppfordringsanläggning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Nyköpingshus växte fram kring en kastal från slutet av 1100-talet och byggdes ut i etapper. På 1500-talets slut omvandlades borgen till ett renässansslott, men efter branden 1665 revs delar av murarna och teglet återanvändes vid Stockholms slott. När ryssarna brände staden 1719 återstod bara kungstornet. På 1720-talet uppfördes ett landshövdingehus på de medeltida murresterna, och sedan 1918 rymmer platsen museiverksamhet, i dag som del av Sörmlands museum.
På platsen fanns ett pappersbruk som fick privilegium 1729 för tillverkning av både finare och grövre papperssorter. Verksamheten pågick med skiftande framgång fram till 1802, då bruket brann ner. Det låg inom mässingsbrukets område intill ån och drevs 1797 av två vattenhjul.
Lämningen är en rundad brunn eller kallkälla med en tydligt stensatt kant av rundade och kantiga stenblock, i dag övermossad. Den kan ha varit ett numera torrlagt vattenhål för kreatur. Anläggningen framkom vid en arkeologisk utredning 2018.
Här hittades en järnyxa i vallgraven vid Nyköpings slott. Yxan förvaras i dag på Nyköpings museum.
Platsen är registrerad som ett vägmärke. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Lämningen består av en kallmurning som troligen hör till ett sämskmakeri. Enligt en karta från 1676 låg här ett "Semskemakembets Huus", och strax norr om detta fanns enligt samma karta en stamp.
Platsen är registrerad som bytomt eller gårdstomt. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen Östra Kungsladugården är registrerad som bytomt eller gårdstomt. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Hägnaden är en stenmur på ungefär 45 meter uppförd av större stenar. I den västra delen löper muren fram över berg, där den består av en till två stenar i bredd och är omkring 0,6 meter hög.
Platsen är registrerad som en stensättning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som lämning efter kemisk industri. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som en fyndplats. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Här gjordes ett lösfynd av ett runt, välvt bronsspänne med genombruten djurornamentik och en diameter på 6,4 centimeter. Enligt uppgift hittades det i Nyköping och köptes in av Henning Nilsson.
Platsen är registrerad som ett brott eller en täkt. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som lämning efter träindustri. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Enligt en karta från 1676 låg här en sågkvarn. Delar av den äldre sågbyggnaden finns fortfarande bevarade inne i byggnaden för Sjösa såg.
Vid Nyköpings skeppsbro låg ett varv som redovisas på en karta från 1801. Områdets västnordvästra del var platsen för den nya varvsgården, där en docka fanns 1857, medan den äldre varvsgården låg i den östsydöstra delen. Under 1700-talet och början av 1800-talet byggdes segelfartyg här sporadiskt, och 1827 sjösattes den första ångbåten S/S Ellida, följd av många fartyg fram till 1846.
Platsen är registrerad som ett gruvområde. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som lägenhetsbebyggelse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som lägenhetsbebyggelse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som lägenhetsbebyggelse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som en fyndplats. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen Hälltorp är registrerad som lägenhetsbebyggelse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Lämningen är en tidigare båtbrygga som nu utgör ett promenadstråk med en kallmurad kant av större stenar mot ån. Gångvägen är omkring tre meter bred, och i den norra delen mot kvarteret Åkroken håller kallmuren på att ge vika. I den södra delen leder en trappa ner till ån.
I stadskärnan finns ett skyddat stadslager från medeltiden och senare tid, vars avgränsning är ungefärligt angiven. För fördjupning hänvisas till rapporten Medeltidsstaden 13 om Nyköping från 1979, till länsstyrelsens handlingar och till äldre inventeringsuppgifter registrerade före det digitala fornminnesregistret.
Vid foten av en utbyggnad i forsen intill dammvallen finns en kallmurning som kan vara rest av ett snidverk, ett slags skärverk för mässingsband till trådtillverkning. En karta från 1679 anger ett snidverk på platsen, och dessförinnan låg här ett stålmakeri fram till branden 1665. Vilhelm de Besche fick 1673 tillstånd att bygga upp det, men 1678 drogs verket in till kronan och lades under mässingsbruket. Omkring 1800 uppfördes en kvarn på platsen.
Färdvägen utgörs av en stensatt vägbank och är en del av en tidigare åkerväg. Den syns på den häradsekonomiska kartan från sekelskiftet 1900 och på den ekonomiska kartan från 1956. Lämningen framkom vid en arkeologisk utredning 2018.
Platsen är registrerad som en fyndplats. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
På en karta över Nyköpings mässingsbruk och Storhusfallet redovisas en såg på denna plats, som i dag är bebyggd med en annan byggnad. Enligt en karta från 1797 hade sågen då flyttats till åns östra kant.
Platsen Sundbergstorp är registrerad som lägenhetsbebyggelse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Här hittades på 1890-talet en fingerring av brons med inskrift. Den påträffades i det västra fallet vid Storhuskvarn, uppges det, tre alnar under åns botten.
Platsen är registrerad som bytomt eller gårdstomt. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som ett gruvhål. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Vid en arkeologisk förundersökning 2010 fann Statens maritima museer resterna av en bro. I vattenbrynet stod tre större pålar på omkring 20 centimeters diameter, varav en dendrokronologiskt daterats till fällning vintern 1613–1614. Kring dem låg ett kulturlager med bland annat handsmidda spikar, en möjlig pilspets, tegel och kalksten. En rad mindre pålar löpte vidare längs stranden, och anläggningen motsvarar troligen en bro som finns inritad på en karta från 1668.
Platsen är registrerad som en fornlämningsliknande bildning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Vid grundarbeten under rådhusets källare påträffades 1959 lämningar som antogs komma från en båt. Landsantikvarien och Södermanlands länsmuseum underrättades, och fyndet undersöktes närmare samma månad. Vrakets läge i en forntida torvmark tydde på hög ålder, och man hoppades att det skulle kunna belysa strandförskjutningen i Nyköpingsområdet. Kring båtdelarna hittades bland annat djurben, tegelflisor, keramikfragment och läderbitar.
Runstenen av granit är omkring 1,1 meter hög och sitter inmurad i väggen på Allhelgona kyrka, där den troligen placerades när sakristian byggdes under senmedeltiden. Ristningen, som varit imålad med rött, vetter mot nordnordost, och stenen har varit känd sedan åtminstone 1600-talet. Enligt inskriften reste Gudfast och Säulv stenen efter sin broder Holmsten.
Platsen är registrerad som lägenhetsbebyggelse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Här låg gårdstomten Storgården, vars ungefärliga utsträckning framgår av olika kartor från 1600-talet. På en odaterad karta över staden före branden 1665 hade Joris de Besche en gård i områdets södra del, och gården finns även utritad på en kartakt från 1676. År 1755 började man bygga Sankta Annas fattigstuga på Storgårdens plats, och det huset står kvar än i dag.
Platsen är registrerad som bytomt eller gårdstomt. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som lägenhetsbebyggelse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som en husgrund från historisk tid. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Bryggan finns kvar som en rad pålar på omkring 20 centimeters diameter, eroderade och lika den påle som daterades i brolämningen strax nordnordväst. I området hittades bland annat ett handtag till en trefotsgryta och ett kritpipsskaft blandat med yngre material som maskinslaget tegel och glasflaskor. Grythandtaget kan typologiskt föras till sent 1500-tal eller tidigt 1600-tal, och lämningen framkom vid Statens maritima museers förundersökning 2010.
Platsen är registrerad som en stensättning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som en stensättning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Minnesstenen är omkring en halvmeter hög och bär på sin östsydöstra sida inristningen ANNO 1768. Den restes intill en bro, och på motsatt sida finns en likadan sten registrerad separat.
År 1646 fick Willem Momma och Matthias Römer privilegium på vattenkraften i Storhusfallet, och på åns västra sida anlades Nyköpings mässingsbruk. Bruket förstördes i den stora branden 1665 men byggdes upp igen av Momma. En karta från 1676 visar tre brännugnshus, en kniphammare, ett kittelberedarhus och ytterligare två hus, och på 1857 års karta ingick området i Nyköpings Bruks mekaniska verkstad.
Platsen är registrerad som bytomt eller gårdstomt. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som ett vägmärke. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Hägnaden är en stenmur uppförd av mestadels rundade större stenar och löper längs bergets fot. Strax norr om muren går en mindre väg, omkring två meter bred.
Platsen är registrerad som en fornlämningsliknande bildning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Storhuskvarn var i drift ända till 1971, då byggnaden restaurerades till ett företagshus med restaurang. Det äldsta belägget för kvarndrift på platsen är från 1400-talet, men troligen har man malt säd här långt tidigare än så.
Husgrunden ligger i en sluttning och är därför upp till två meter hög i norr, där den är kallmurad av större huggna block. I nordväst finns en lägre utbyggnad, omkring en halvmeter hög, som ligger något lägre än grundens övriga del.
Platsen är registrerad som lägenhetsbebyggelse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som en stensättning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är registrerad som ett röse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Vid Forsfallet i St Anna har det stått en kvarn åtminstone sedan 1400-talet. År 1458 skänkte Erik Axelsson kvarnströmmen till Sankta Anna altare i Nicolai kyrka. Den byggnad som syns idag restes i mitten av 1700-talet sedan en vårflod spolat bort föregångaren, och en Sankta Anna-staty sattes på gaveln som skydd. Vid stadsbranden den 1 juli 1665 brann kvarnen ned helt, men uppfördes på nytt.