Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Industristaden vid Motala ström, känd för sitt unika industrilandskap.
Industrilandskapet i Norrköping är en unik samling fabriksbyggnader i rött tegel som tätt följer Motala ströms forsar genom centrum. En gång hjärtat i textilindustrin, idag fyllt av museer, högskola, restauranger och scener — bevarad kraft och skönhet.
Arbetets museum ligger i den karakteristiska kilformade fabriksbyggnaden Strykjärnet, mitt ute i Motala ströms fors. Museet berättar om arbete, klass och vardagsliv, bland annat genom den gripande berättelsen om textilarbeterskan Alva.
Visualiseringscenter C i Industrilandskapet använder den senaste tekniken för att göra vetenskap synlig — i en stor 3D-domteater reser du genom kroppen, havet och rymden. Banbrytande och förbluffande.
Norrköpings konstmuseum rymmer en av landets bättre samlingar av svenskt 1900-tal, från modernismens pionjärer och framåt — grunden lades av tobaksfabrikören Pehr Swartz. Beläget i parkmiljö vid Kristinaplatsen.
Kolmårdens djurpark vid Bråvikens norra strand hör till de största i Europa, med allt från delfiner och rovdjur till en safari du åker genom. Här finns också linbana över parken och äventyrsattraktioner — ett utflyktsmål för hela familjen.
Löfstad slott söder om Norrköping är ovanligt: när den sista ägaren, grevinnan Emilie Piper, dog 1926 testamenterades allt till eftervärlden orört. Att gå genom rummen är som att kliva rakt in i en svunnen tid, ner till möbler och porslin.
Vid Himmelstalund, en kort bit väster om centrum, ligger ett av Sveriges största hällristningsområden. På de släta berghällarna lämnade bronsålderns människor tusentals bilder — skepp, djur, människor och hjulkors — för över 3 000 år sedan.
Sankt Olai kyrka är Norrköpings äldsta församlingskyrka och stadens domkyrka, en ljus barockbyggnad i hjärtat av city. Ett lugn mitt i stadens puls.
Carl Johans park vid järnvägsstationen är känd för sin spektakulära kaktusplantering: varje sommar planteras tusentals kaktusar ut i mönster — en folkkär tradition sedan tidigt 1900-tal som inte finns någon annanstans.
Östgötateatern är landskapets största teater och spelar på flera scener i regionen. Dess hus i Norrköping hör till de klassiska svenska teaterbyggnaderna och har burit drama, komedi och musik i generationer.
Himmelstalund är ett stort och luftigt grönområde vid Motala ström strax väster om Norrköpings centrum, en plats där stadens historia sträcker sig långt tillbaka. Namnet finns dokumenterat redan 1384, som Hemblastad, och syftar på en bebyggelse som en gång låg i området. Egendomen blev säteri under 1600-talet men brändes av ryssarna 1719, och den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes på 1730-talet. En särskild roll spelade den hälsokälla som upptäcktes 1708 av stadsläkaren Magnus Gabriel von Block; över källan byggdes på 1730-talet en brunnspaviljong, och Himmelstalund blev en uppskattad brunnsmiljö. I början av 1930-talet köpte Norrköpings stad området, och idag är Himmelstalunds herrgård ett skyddat byggnadsminne. Området är ett populärt utflyktsmål med park, idrottsanläggningar och bad, och en lugn motvikt till industristadens täta kvarter.
Få platser i Norrköping bär på så många lager av historia som Knäppingsborg. Allt börjar vid en mytomspunnen klippa i Strömmen, som under medeltiden gav namn åt en borg på platsen. Sedan dess har området bytt skepnad gång på gång – bland annat har här tillverkats snus – innan det blev den pittoreska kvartersmiljö som lockar besökare i dag, med restauranger och liv kring det lilla torget. Att strosa genom Knäppingsborg är att röra sig genom flera epoker på några få minuter: medeltidens befästning, industrialismens fabriksliv och nutidens mötesplats ligger sida vid sida. Det är just den blandningen av sägen, industri och stadsliv som gör platsen till ett tacksamt stopp på en vandring genom Norrköpings historia.
Norrköpings rådhus är en av stadens mest iögonfallande byggnader och ett tydligt uttryck för det självmedvetande industristaden hade vid förra sekelskiftet. Det ritades av professor Isak Gustaf Clason, mannen bakom bland annat Nordiska museet i Stockholm, och uppfördes åren 1907–1910. Bygget tog mer än tre år och kostade omkring 1,7 miljoner kronor, en betydande summa för tiden. Fasaderna är klädda i mörkt helsingborgstegel med listverk och sockel av granit, och tornet höjer sig 68 meter över staden med ett klockspel i toppen. Rådhuset invigdes den 28 november 1910 och ersatte ett betydligt blygsammare föregångare från 1734, som revs 1906 för att lämna plats åt sin ståtligare efterträdare. Byggnaden tjänar än idag som rådhus och hör till stadens mest fotograferade landmärken.
Bergsbron hör till de äldsta broövergångarna över Motala ström i Norrköping och har en historia full av ras och återuppbyggnad. Bron kom till som en del av den nya stadsplan som antogs under drottning Kristinas förmyndarregering 1641 och byggdes i början av 1640-talet, då under namnet Västra bron. Den var troligen den tredje fasta passagen över Strömmen, efter Gamlebro och Saltängsbron. Den ursprungliga bron rasade 1661 och byggdes upp på nytt, och 1775 restes en ny bro av huggen gråsten. En häftig vårflod i april 1788 åstadkom stor förödelse på stadens broar och slet bort fyra av Bergsbrons stenvalv. Den nuvarande, monumentala bron uppfördes i betong 1901, 145 meter lång och 13 meter bred, och fick några år senare även spårvägstrafik. Från bron har man en av de finaste vyerna över forsen och industrilandskapet.
Vid Motala ström, i kanten av Norrköpings forna textilstad, ligger Färgargården, ett litet friluftsmuseum som berättar om ett hantverk som var nära förbundet med stadens industri. Museet grundades av Svenska färgeritekniska riksförbundet på mark som staden skänkte, och invigdes den 20 maj 1939. Huvudbyggnaden köptes från Dala-Floda i Dalarna och flyttades till platsen. Färgargården visar hur en färgaremästare bodde, arbetade och levde vid mitten av 1800-talet och är Sveriges enda friluftsmuseum helt ägnat åt det historiska färgeriet. Idag är gården en del av Norrköpings stadsmuseum. Genom tidstrogen hantverk, trädgårdsodling, matlagning och aktiviteter levandegörs en färgarefamiljs vardag i 1800-talets slut. Läget intill strömmen, där en gång färgerier och fabriker trängdes, gör besöket extra stämningsfullt och knyter samman hantverket med stadens industriarv.
Hedvigs kyrka kallas ofta Tyska kyrkan, och namnet pekar rakt mot dess ursprung. Under 1600-talet ökade antalet norrköpingsbor av tyskt ursprung kraftigt, och 1660 beviljade före detta drottning Kristina den tyska församlingen privilegier. Kyrkan invigdes 1673 och var avsedd för den tysktalande befolkningen i staden. Den fick sitt namn efter drottning Hedvig Eleonora, som på flera sätt stöttade bygget. Kyrkan uppfördes i en förenklad barockstil med korta, breda proportioner och kraftiga strävpelare. När ryska trupper härjade Norrköping 1719 skadades den svårt men byggdes åter upp, och under riksdagen 1799–1800 användes den som mötessal. Den tyska församlingens historia avslutades 1814 då den sista tyskspråkiga gudstjänsten hölls. Den senaste större renoveringen gjordes 1959, då 1600-talsfasaden återställdes. Kyrkan firade nyligen 350 år.
Konserthuset bär namn efter industrimannen Louis De Geer och ligger i Holmens forna pappersbruk vid Motala ström. De äldsta delarna uppfördes i två etapper 1927 och 1930 efter ritningar av arkitekten Ivar Tengbom, och här tillverkades papper ända till 1986. När fabriken tystnade föddes tanken att ge huset ett nytt liv som kulturhus. Ett konsortium med kommunen och flera byggherrar bildades, och efter att första spadtaget tagits 1992 stod konserthuset färdigt och invigdes den 13 oktober 1994. Arkitekterna lät industrikaraktären leva kvar: den stora salen, De Geerhallen med plats för cirka 1 380 åhörare, ligger i den gamla massaberedningen, och foajén i den tidigare pappersmaskinshallen. Den mest påtagliga förändringen är de stora fönstren, som låter besökarna se rakt ut över de brusande vattenfallen. Idag är huset hemmascen för Norrköpings Symfoniorkester.
Norrköping bär på en hemlighet ristad i sten: ingen annan stad i världen rymmer fler hällristningar inom sina gränser. Kring Motala ström, främst i stadens västra utkant, har forntidens människor lämnat efter sig ett myller av bilder – sammanlagt över 7000 ristningar fördelade på en rad olika platser. Det gör området till ett av landets största och förnämsta. Främst bland dem är Himmelstalund, vars drygt 1700 figurer hör till de största samlade hällristningsytorna i hela Skandinavien. Här kan du följa skepp, människor och djur som någon mejslade in i hällen för tusentals år sedan, och med lite fantasi ana de berättelser och riter som en gång hörde till bilderna. Ristningar finns även på flera andra ställen i och utanför staden, så ett besök kan lätt bli en vandring genom Norrköpings allra äldsta historia.
Kåkenhus hör till de byggnader som tydligast visar hur Norrköpings industriarv getts nytt innehåll. Huset växte fram när staden utvecklades till industristad kring sekelskiftet 1900, först för Bergsbro textilfabrik och senare för yllekoncernen YFA, Förenade Yllefabrikerna. Det är egentligen inte ett hus utan sju sammanbyggda huskroppar, varav den äldsta är från 1890. I källaren står ännu vattenkraftverket kvar som under många år försåg fabriken med elektricitet. Under sin historia har huset rymt både textilproduktion och, senare, elektroniktillverkning av Ericsson. På 1990-talet tog Akademiska Hus över byggnaden, och en omfattande upprustning gjorde om den till universitetslokaler för Linköpings universitet, med stor omsorg om de kulturhistoriska värdena. Idag är Kåkenhus campusområdets främsta symbolbyggnad, vackert belägen vid strömmen mitt i industrilandskapet, där studenter rör sig i forna fabrikssalar.
I början av 1600-talet lät hertig Johan anlägga den öppna plats som i dag heter Tyska torget. Namnet fick det efter den tyska församlingens kyrka, Hedvigs kyrka, och med tiden växte torget till stadens politiska och ekonomiska centrum. Runt det reser sig ännu en rad av de byggnader som format Norrköpings historia – inte minst rådhuset, vars trappa fortfarande är en självklar samlingspunkt. Att gå ett varv kring Tyska torget är därför att läsa stadens historia i fasader och portaler: här möts maktens, handelns och kyrkans Norrköping på en och samma plats. Stanna gärna en stund mitt på torget och låt blicken vandra över husen – var och ett har sin egen berättelse att bidra med.
Av det medeltida Norrköping finns i dag i stort sett ingenting kvar ovan jord, och ändå är stadens äldsta skede långt ifrån glömt. På senare år har en rad spektakulära arkeologiska fynd lyft fram medeltiden ur marken och gett nya pusselbitar till hur staden en gång såg ut. Med lite vägledning går det att stega ut platserna för de medeltida kyrkorna, för borgen, rådhuset och kvarnarna – och att hitta den sista bevarade resten av den medeltida stadsplanen mitt i dagens stadsbild. En naturlig utgångspunkt är Louis De Geer-statyn på Gamla torget, varifrån det medeltida Norrköping kan anas i gatusträckningar och kvartersgränser. Det är en historia som mer än någon annan måste berättas fram, eftersom så lite av den syns med blotta ögat.
Få platser berättar Sveriges industrihistoria så samlat som kvarteren kring Strömmen mitt i Norrköping. Vattnet faller över tjugo meter på sin väg genom staden, och denna kraft drog redan på medeltiden hit kvarnar och hantverk. Under 1800-talet exploderade textilindustrin, och Norrköpings fabriker svarade tidvis för en mycket stor del av landets ylleproduktion. De flesta byggnaderna restes mellan ungefär 1850 och 1920, då skorstenar och tegelfasader trängdes utmed forsen. På 1950-talet sysselsatte textilen ännu tusentals människor, men konkurrensen utifrån blev övermäktig och det sista textilföretaget lade ner på 1970-talet. I stället för rivning bevarades husen och fylldes med nytt liv. Idag rymmer landskapet universitet, museer, konsert- och kongressanläggning samt kunskapsföretag, samtidigt som forsen och de röda och gula fabrikerna ger en stark känsla av en svunnen tid.