Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Industristaden vid Motala ström, känd för sitt unika industrilandskap.
Industrilandskapet i Norrköping är en unik samling fabriksbyggnader i rött tegel som tätt följer Motala ströms forsar genom centrum. En gång hjärtat i textilindustrin, idag fyllt av museer, högskola, restauranger och scener — bevarad kraft och skönhet.
Arbetets museum ligger i den karakteristiska kilformade fabriksbyggnaden Strykjärnet, mitt ute i Motala ströms fors. Museet berättar om arbete, klass och vardagsliv, bland annat genom den gripande berättelsen om textilarbeterskan Alva.
Visualiseringscenter C i Industrilandskapet använder den senaste tekniken för att göra vetenskap synlig — i en stor 3D-domteater reser du genom kroppen, havet och rymden. Banbrytande och förbluffande.
Norrköpings konstmuseum rymmer en av landets bättre samlingar av svenskt 1900-tal, från modernismens pionjärer och framåt — grunden lades av tobaksfabrikören Pehr Swartz. Beläget i parkmiljö vid Kristinaplatsen.
Kolmårdens djurpark vid Bråvikens norra strand hör till de största i Europa, med allt från delfiner och rovdjur till en safari du åker genom. Här finns också linbana över parken och äventyrsattraktioner — ett utflyktsmål för hela familjen.
Löfstad slott söder om Norrköping är ovanligt: när den sista ägaren, grevinnan Emilie Piper, dog 1926 testamenterades allt till eftervärlden orört. Att gå genom rummen är som att kliva rakt in i en svunnen tid, ner till möbler och porslin.
Vid Himmelstalund, en kort bit väster om centrum, ligger ett av Sveriges största hällristningsområden. På de släta berghällarna lämnade bronsålderns människor tusentals bilder — skepp, djur, människor och hjulkors — för över 3 000 år sedan.
Sankt Olai kyrka är Norrköpings äldsta församlingskyrka och stadens domkyrka, en ljus barockbyggnad i hjärtat av city. Ett lugn mitt i stadens puls.
Carl Johans park vid järnvägsstationen är känd för sin spektakulära kaktusplantering: varje sommar planteras tusentals kaktusar ut i mönster — en folkkär tradition sedan tidigt 1900-tal som inte finns någon annanstans.
Östgötateatern är landskapets största teater och spelar på flera scener i regionen. Dess hus i Norrköping hör till de klassiska svenska teaterbyggnaderna och har burit drama, komedi och musik i generationer.
Himmelstalund är ett stort och luftigt grönområde vid Motala ström strax väster om Norrköpings centrum, en plats där stadens historia sträcker sig långt tillbaka. Namnet finns dokumenterat redan 1384, som Hemblastad, och syftar på en bebyggelse som en gång låg i området. Egendomen blev säteri under 1600-talet men brändes av ryssarna 1719, och den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes på 1730-talet. En särskild roll spelade den hälsokälla som upptäcktes 1708 av stadsläkaren Magnus Gabriel von Block; över källan byggdes på 1730-talet en brunnspaviljong, och Himmelstalund blev en uppskattad brunnsmiljö. I början av 1930-talet köpte Norrköpings stad området, och idag är Himmelstalunds herrgård ett skyddat byggnadsminne. Området är ett populärt utflyktsmål med park, idrottsanläggningar och bad, och en lugn motvikt till industristadens täta kvarter.
Få platser i Norrköping bär på så många lager av historia som Knäppingsborg. Allt börjar vid en mytomspunnen klippa i Strömmen, som under medeltiden gav namn åt en borg på platsen. Sedan dess har området bytt skepnad gång på gång – bland annat har här tillverkats snus – innan det blev den pittoreska kvartersmiljö som lockar besökare i dag, med restauranger och liv kring det lilla torget. Att strosa genom Knäppingsborg är att röra sig genom flera epoker på några få minuter: medeltidens befästning, industrialismens fabriksliv och nutidens mötesplats ligger sida vid sida. Det är just den blandningen av sägen, industri och stadsliv som gör platsen till ett tacksamt stopp på en vandring genom Norrköpings historia.
Norrköpings rådhus är en av stadens mest iögonfallande byggnader och ett tydligt uttryck för det självmedvetande industristaden hade vid förra sekelskiftet. Det ritades av professor Isak Gustaf Clason, mannen bakom bland annat Nordiska museet i Stockholm, och uppfördes åren 1907–1910. Bygget tog mer än tre år och kostade omkring 1,7 miljoner kronor, en betydande summa för tiden. Fasaderna är klädda i mörkt helsingborgstegel med listverk och sockel av granit, och tornet höjer sig 68 meter över staden med ett klockspel i toppen. Rådhuset invigdes den 28 november 1910 och ersatte ett betydligt blygsammare föregångare från 1734, som revs 1906 för att lämna plats åt sin ståtligare efterträdare. Byggnaden tjänar än idag som rådhus och hör till stadens mest fotograferade landmärken.
Bergsbron hör till de äldsta broövergångarna över Motala ström i Norrköping och har en historia full av ras och återuppbyggnad. Bron kom till som en del av den nya stadsplan som antogs under drottning Kristinas förmyndarregering 1641 och byggdes i början av 1640-talet, då under namnet Västra bron. Den var troligen den tredje fasta passagen över Strömmen, efter Gamlebro och Saltängsbron. Den ursprungliga bron rasade 1661 och byggdes upp på nytt, och 1775 restes en ny bro av huggen gråsten. En häftig vårflod i april 1788 åstadkom stor förödelse på stadens broar och slet bort fyra av Bergsbrons stenvalv. Den nuvarande, monumentala bron uppfördes i betong 1901, 145 meter lång och 13 meter bred, och fick några år senare även spårvägstrafik. Från bron har man en av de finaste vyerna över forsen och industrilandskapet.
Vid Motala ström, i kanten av Norrköpings forna textilstad, ligger Färgargården, ett litet friluftsmuseum som berättar om ett hantverk som var nära förbundet med stadens industri. Museet grundades av Svenska färgeritekniska riksförbundet på mark som staden skänkte, och invigdes den 20 maj 1939. Huvudbyggnaden köptes från Dala-Floda i Dalarna och flyttades till platsen. Färgargården visar hur en färgaremästare bodde, arbetade och levde vid mitten av 1800-talet och är Sveriges enda friluftsmuseum helt ägnat åt det historiska färgeriet. Idag är gården en del av Norrköpings stadsmuseum. Genom tidstrogen hantverk, trädgårdsodling, matlagning och aktiviteter levandegörs en färgarefamiljs vardag i 1800-talets slut. Läget intill strömmen, där en gång färgerier och fabriker trängdes, gör besöket extra stämningsfullt och knyter samman hantverket med stadens industriarv.
Hedvigs kyrka kallas ofta Tyska kyrkan, och namnet pekar rakt mot dess ursprung. Under 1600-talet ökade antalet norrköpingsbor av tyskt ursprung kraftigt, och 1660 beviljade före detta drottning Kristina den tyska församlingen privilegier. Kyrkan invigdes 1673 och var avsedd för den tysktalande befolkningen i staden. Den fick sitt namn efter drottning Hedvig Eleonora, som på flera sätt stöttade bygget. Kyrkan uppfördes i en förenklad barockstil med korta, breda proportioner och kraftiga strävpelare. När ryska trupper härjade Norrköping 1719 skadades den svårt men byggdes åter upp, och under riksdagen 1799–1800 användes den som mötessal. Den tyska församlingens historia avslutades 1814 då den sista tyskspråkiga gudstjänsten hölls. Den senaste större renoveringen gjordes 1959, då 1600-talsfasaden återställdes. Kyrkan firade nyligen 350 år.
Konserthuset bär namn efter industrimannen Louis De Geer och ligger i Holmens forna pappersbruk vid Motala ström. De äldsta delarna uppfördes i två etapper 1927 och 1930 efter ritningar av arkitekten Ivar Tengbom, och här tillverkades papper ända till 1986. När fabriken tystnade föddes tanken att ge huset ett nytt liv som kulturhus. Ett konsortium med kommunen och flera byggherrar bildades, och efter att första spadtaget tagits 1992 stod konserthuset färdigt och invigdes den 13 oktober 1994. Arkitekterna lät industrikaraktären leva kvar: den stora salen, De Geerhallen med plats för cirka 1 380 åhörare, ligger i den gamla massaberedningen, och foajén i den tidigare pappersmaskinshallen. Den mest påtagliga förändringen är de stora fönstren, som låter besökarna se rakt ut över de brusande vattenfallen. Idag är huset hemmascen för Norrköpings Symfoniorkester.
Norrköping bär på en hemlighet ristad i sten: ingen annan stad i världen rymmer fler hällristningar inom sina gränser. Kring Motala ström, främst i stadens västra utkant, har forntidens människor lämnat efter sig ett myller av bilder – sammanlagt över 7000 ristningar fördelade på en rad olika platser. Det gör området till ett av landets största och förnämsta. Främst bland dem är Himmelstalund, vars drygt 1700 figurer hör till de största samlade hällristningsytorna i hela Skandinavien. Här kan du följa skepp, människor och djur som någon mejslade in i hällen för tusentals år sedan, och med lite fantasi ana de berättelser och riter som en gång hörde till bilderna. Ristningar finns även på flera andra ställen i och utanför staden, så ett besök kan lätt bli en vandring genom Norrköpings allra äldsta historia.
Kåkenhus hör till de byggnader som tydligast visar hur Norrköpings industriarv getts nytt innehåll. Huset växte fram när staden utvecklades till industristad kring sekelskiftet 1900, först för Bergsbro textilfabrik och senare för yllekoncernen YFA, Förenade Yllefabrikerna. Det är egentligen inte ett hus utan sju sammanbyggda huskroppar, varav den äldsta är från 1890. I källaren står ännu vattenkraftverket kvar som under många år försåg fabriken med elektricitet. Under sin historia har huset rymt både textilproduktion och, senare, elektroniktillverkning av Ericsson. På 1990-talet tog Akademiska Hus över byggnaden, och en omfattande upprustning gjorde om den till universitetslokaler för Linköpings universitet, med stor omsorg om de kulturhistoriska värdena. Idag är Kåkenhus campusområdets främsta symbolbyggnad, vackert belägen vid strömmen mitt i industrilandskapet, där studenter rör sig i forna fabrikssalar.
I början av 1600-talet lät hertig Johan anlägga den öppna plats som i dag heter Tyska torget. Namnet fick det efter den tyska församlingens kyrka, Hedvigs kyrka, och med tiden växte torget till stadens politiska och ekonomiska centrum. Runt det reser sig ännu en rad av de byggnader som format Norrköpings historia – inte minst rådhuset, vars trappa fortfarande är en självklar samlingspunkt. Att gå ett varv kring Tyska torget är därför att läsa stadens historia i fasader och portaler: här möts maktens, handelns och kyrkans Norrköping på en och samma plats. Stanna gärna en stund mitt på torget och låt blicken vandra över husen – var och ett har sin egen berättelse att bidra med.
Av det medeltida Norrköping finns i dag i stort sett ingenting kvar ovan jord, och ändå är stadens äldsta skede långt ifrån glömt. På senare år har en rad spektakulära arkeologiska fynd lyft fram medeltiden ur marken och gett nya pusselbitar till hur staden en gång såg ut. Med lite vägledning går det att stega ut platserna för de medeltida kyrkorna, för borgen, rådhuset och kvarnarna – och att hitta den sista bevarade resten av den medeltida stadsplanen mitt i dagens stadsbild. En naturlig utgångspunkt är Louis De Geer-statyn på Gamla torget, varifrån det medeltida Norrköping kan anas i gatusträckningar och kvartersgränser. Det är en historia som mer än någon annan måste berättas fram, eftersom så lite av den syns med blotta ögat.
Få platser berättar Sveriges industrihistoria så samlat som kvarteren kring Strömmen mitt i Norrköping. Vattnet faller över tjugo meter på sin väg genom staden, och denna kraft drog redan på medeltiden hit kvarnar och hantverk. Under 1800-talet exploderade textilindustrin, och Norrköpings fabriker svarade tidvis för en mycket stor del av landets ylleproduktion. De flesta byggnaderna restes mellan ungefär 1850 och 1920, då skorstenar och tegelfasader trängdes utmed forsen. På 1950-talet sysselsatte textilen ännu tusentals människor, men konkurrensen utifrån blev övermäktig och det sista textilföretaget lade ner på 1970-talet. I stället för rivning bevarades husen och fylldes med nytt liv. Idag rymmer landskapet universitet, museer, konsert- och kongressanläggning samt kunskapsföretag, samtidigt som forsen och de röda och gula fabrikerna ger en stark känsla av en svunnen tid.
Johannisborg är en ruin efter ett befäst slott, beläget i Norrköping norr om Motala ström. Den 3 maj 1613 lade hertig Johan av Östergötland och 700 utkommenderade soldater grunden till Johannisborg. Slottsbyggnaden uppfördes i tre våningar och med sex torn och sex tornspiror. Slottet hann dock inte bli färdigt före hertigen och hans gemål Maria Elisabets död på Bråborg 1618, då det hemföll till kronan. Inte heller befästningarna var färdiga 1618, då dessutom en del av vallen rasat; detta reparerades, och arbetena fullföljdes i övrigt, men ännu 1627 behövdes sten till "Norrköpings slottsbyggnad", som emellertid taktäcktes 1639 och därefter en tid hölls i någorlunda gott stånd. Den egentliga arkitekten bakom slottsprojektet var Hans Fleming som också hade varit skaparen av Norrköpingshus, det gamla slottet i Norrköping som förstördes i en brand 1604. Johannisborg anlades annorlunda än föregångaren. Det nya slottet skulle vara starkt befäst och ett lås för staden, som hindrade fientliga anfall från kusten. Samtidens kontinentala befästningskonst gav riktlinjerna. De omgivande befästningarna utgjordes av en bastionerad femhörning med våt grav och fausse braie, samt på sydsidan porttorn och portravelin; bestyckningen skulle utgöras av 30 18-pundiga kanoner, men så många kom nog aldrig dit. Lika lite den 3 600 mans besättning som man hade plats för på den 130 000 kvadratmeter stora befästningen.
Ringstaholm, även Ringstadholm, Ringstadaholm, var under medeltiden ett slott på en holme i Motala ström, strax väster om Norrköping. Platsen ligger något nedanför Motala ströms utlopp ur Glan, ovanför fallet vid Fiskeby. Det ansågs på sin tid som ett av de starkaste fästena i Sverige; nu återstår endast obetydliga lämningar. Slottet var administrativt centrum för Ringstaholms län.
Björnviken är ett säteri vid Bråviken, Kvillinge socken, Norrköpings kommun. Björnviken förvärvades 1622 med frälserätt av köpmannen, senare landshövding Peter Kruse, vars ättlingar, adlade Crusebjörn, förlorade godset vid reduktionen. Det inköptes i början av 1700-talet av riksrådet Jacob Reenstierna, såldes av hans sonson på 1750-talet till assessor Carl Niklas Wadström, 1783 av denne till Fredrik Ulrik von Friesendorff, genom vars sondotters ingifte i släkten Stiernstedt godset hamnade i denna ätts ägo. Den äldre huvudbyggnaden brändes 1719 av ryssarna, och den nuvarande sätesbyggningen är från början av 1800-talet. Björnviken ägs numera (2020) av familjen Robaeus.
Borg är en herrgård vid Motala ström i Norrköpings kommun. Borg omnämns första gången i skriftliga källor år 1333 under Magnus Eriksson regering, då det var en kungsgård, men arkeologiska utgrävningar under 1990-talet i samband med nydragningen av E4:an visar att gården har en förhistoria åtminstone sedan vendeltiden (600–700 e.Kr).
Borgs kyrka är en kyrkobyggnad i Borgs socken och Norrköpings Borgs församling, Östergötland. Nuvarande Borgs socken bildades genom en sammanslagning av Borgs och Löts socken 1803, till en början kallad Borg och Löts socken, 1887 förenklat till Borgs. Kyrkan ligger fem kilometer sydväst om Norrköping, mellan E4 och gamla Linköpingsvägen.
Drags kraftstation är ett nedlagt vattenkraftverk vid Motala ström i Norrköping. Kraftstationen byggdes 1912 vid det översta fallet av Norrköpingsfallen och var drift till och med 1991. Den försåg Drags yllefabriker AB med elektricitet fram till 1954, då textilfabriken lades ned. Åren mellan 1954 och 1991 användes elproduktion till Norrköpings stad. Industrierna i Norrköping längs med Motala ström har genom historien alltid använt sig av kraften i forsarna, först i form av vattenhjul och sedan i form av vattenkraftverk. När textilindustrin Drags byggde nya fabrikslokaler, byggde de också ett nytt vattenkraftverk. Kraftstationen började byggas 1908 och stod klar 1912. Drags kraftstation togs 1990 ur bruk, tillsammans med flera andra små vattenkraftverk längs strömmen, och ersattes av Holmens kraftverk vars elproduktion är betydligt större än alla de mindre kraftverken tillsammans. Trots nästan 80 år i drift är de flesta delarna helt original. Kraftstationen är i dag ett arbetslivsmuseum och sedan 2006 också som utställningslokal för konstutställningar. Lokalen domineras av tre generatorhjul, som mäter 3,5 meter i diameter, samt ett schackrutigt golv. Kraftstationer byggda kring sekelskiftet 1800-1900 kunde vara små mästerverk ur arkitektonisk synvinkel, ofta med en utformning inspirerad av tempel och kyrkor. Samtidigt sågs de som symboler för det moderna samhället som höll på att växa fram.
Färgargården är ett museum i Norrköping beläget vid Motala ström i Åbackarna. Museet, som är en del av Norrköpings stadsmuseum, visar hur en färgarmästare bodde, levde och verkade vid mitten av 1800-talet. I gården finns ett kafé som natten till den 16 maj 2013 brann ned, men som är återuppbyggt.
Gryts herrgård ligger vid Motala ström i Grytsområdet i västra delen av Industrilandskapet, Norrköping. Den lilla herrgården, som inrymmer bostäder, uppfördes 1829 på källargrunden av 1700-talsgården Gropen och renoverades 1878 av stadsarkitekten Carl Theodor Malm. Senare renoveringar har förändrat fasaden. Författaren Oscar Levertin föddes här 17 juli 1862.
Holmentorget är ett torg i centrum av industrilandskapet i centrala Norrköping. Texten på de båda plaketterna på monumentet i mitten av torget lyder: HOLMENTORGET 1998 Denna plats var tidigare en del av Holmens Bruks industriområde där industriell verksamhet bedrevs från 1600-talet fram till 1986. Platsen har gemensamt omvandlats av Holmenbyggarna och Norrköpings kommun för att tillgodose nya verksamheter. Holmentorget har utformats av landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson. Granitvalsar från Holmens Bruks pappersmaskin, PM 9, med maskinbredden 5,6 meter. PM 9 startade i december 1927 och var då världens största tidningspappersmaskin. PM 9 stod i en byggnad utmed Kvarngatan och togs ur drift den 26 februari 1985. Systermaskinen, PM 1, från 1931, avställdes den 22 maj samma år. Då pågick för fullt monteringen av en andra pappersmaskin i Braviken. Den sista pappersmaskinen i Norrköpingsbruket, PM 4, stannade för gott den 27 mars 1986. Därmed upphörde en nästan 400-årig industriepok på den här platsen. HOLMEN PAPER AB
Holmens museum är ett museum beläget på Laxholmen i centrala Norrköping. Det grundades 1996. I museet berättar veteraner från Holmens Pappersbruk om Holmens historia, visar handpapperstillverkning och maskiner från olika stadier i Holmens utveckling.
Händelö gård är en herrgård på Händelö i Norrköping. Gården, och tidigare under medeltiden gårdarna, har en lång historia och nämns med olika namn i kända källor för första gången i ett gåvobrev från år 1322 då Ingegärd Svantepolksdotter övertog ön. Byggnader på ön brändes ner av ryssar under Stora nordiska kriget år 1719, och den nutida byggnaden uppfördes 1850.
Krusenhof är ett gods i Kvillinge socken, Norrköpings kommun, Östergötlands län. Egendomen, som 2009 omfattade cirka 480 hektar, varav cirka 410 hektar landareal, ägdes från 1912 och fram till 1 februari 2008 inom släkten Printzsköld i fyra generationer. Försäljningen till Norrköpings kommun framtvingades av kommunens beslut om en omvandling av jordbruksmarken på södra Malmölandet, där Krusenhof är beläget, till en framtida användning för industri-, transport- och logistik-ändamål. I nu gällande kommunala detaljplaner för området planeras industrimark på en yta av c:a 175 hektar, medan en framtida utbyggnad av Norrköpings hamn kräver ytterligare c:a 50 hektar mark. Ett sågverk på Krusenhofs marker som 2011 togs i bruk av Holmen Timbers är Bravikens sågverk, beläget bara några hundra meter från herrgårdsbyggnaden.
Kvillinge kyrka är en kyrkobyggnad i Kvillinge i Linköpings stift. Den är församlingskyrka i Kolmårdens församling.
Matteus kyrka är en kyrkobyggnad belägen i Folkparken i centrala Norrköping, Östergötland. Kyrkan är uppförd i nygotisk stil och ritades av arkitekt Helgo Zettervall mellan 1887 och 1892. Invigningen skedde den 8 maj 1892 i närvaro av dåvarande biskopen i Linköping, Carl Alfred Cornelius.
Norrköpings stadsmuseum är ett svenskt stadshistoriskt museum om Norrköpings historia. Museet berättar om Norrköpings historia med tyngdpunkt på stadens textila arv. Det är kommunalt och invigdes i maj 1981. Det ligger vid Holmbrogränden 2 i Norrköping, i äldre, renoverade industribyggnader i ett område som idag kallas Industrilandskapet, ett gammalt fabriksområde centralt belägget i stan, vid Motala ström. Norrköpings stadsmuseums permanenta utställningar visar Norrköpings historia från forntiden fram till tidigt 1600-tal. Dessutom finns vävsal med vävmaskiner och en mindre utställning om textila material. Utställningen Hantverksgatan visar hur en gata i Norrköping såg ut för hundra år sedan. I Rum för fotografi visas både aktuella och historiska fotoutställningar. Tillfälliga utställningar på olika teman visas i museets entréhall, kallad Färgeriet.
Sankt Johannes kyrka är församlingskyrka för Norrköpings S:t Johannes församling i Norrköpings kommun inom Linköpings stift. Den är belägen stadsdelen i Klingsberg där Hagebygatan passerar över Söderleden i Norrköping. Kyrkan uppfördes i nygotik 1904–1906 efter ritningar av stadsarkitekten Karl Flodin. Den invigdes 1906 och ersatte då den tidigare S:t Johannis kyrka vars senaste byggnad uppfördes 1827 i centrala Norrköping som i början av 1900-talet avsakraliserades och byggdes om till konserthuset Hörsalen.
Skvallertorget är ett torg i centrala Norrköping som ligger på den plats där Kungsgatan, Bredgatan och Västgötegatan sammanstrålar. Torget har från 1995 och framåt kommit att utvecklas må till en viktig plats i den västra delen av Norrköpings innerstad mitt i Campus Norrköping (Linköpings universitet). Torget har anor från 1600-talet och kanske ännu tidigare. Från torget sträcker sig även Västgötegatan, en gata vars sträckning inte har ändrats sedan medeltiden. Det ursprungliga namnet är just Skvallertorget men det har under historien även kallats Lilla torget samt Samtalstorget. Det senare eftersom de styrande vid tiden inte tyckte skvaller var ett representabelt namn. Ursprunget till namnet är inte känd men det finns flera teorier: Namnet kommer från Sqwal gränden som enligt kartor från 1700-talet fanns i området (sqwal efter vattnets skval/skvaller). Namnet kommer från de skvaltkvarnar som fanns i området. Namnet kommer från att torget under många år var en plats där befolkningen hämtade vatten och samtalade. På senare tid har Skvallertorget varit omtalat då det byggts om för att låta gående och fordon mötas utan trafikljus eller skyltar. Staden tilldelades 2004 priset Vackra vägars pris av Vägverket för detta.
Styrstads kyrka är en kyrkobyggnad i Norrköpings S:t Johannes församling i Linköpings stift och Norrköpings kommun. Den gustavianska kyrkan från 1782 innehåller medeltida delar i byggnadskroppen. Kyrkan som ligger på en kulle, sydost om stadskärnan i Norrköping, upptar vid sidan av ren landsbygd även sina församlingsmedlemmar från stadsdelar såsom Rambodal och Smedby.
Söderledskyrkan är en kyrkobyggnad i stadsdelen Vilbergen i Norrköping. Söderledskyrkan fungerar som stadsdelskyrka i Norrköpings Borgs församling i samarbete mellan EFS och Svenska kyrkan. Kyrkans gatuadress är Vilbergsgatan 100.
Taborsberg är en tidigare herrgård i stadsdelen Haga, Östra Eneby socken, Norrköpings kommun, med anor från 1700-talet. Släkten Gyllenkrook var gårdens sista adliga ägare. Norrköpings stad blev ägare på 1920-talet och ägorna styckades upp i tomter som sedan blev Taborsbergs villaområde. Herrgårdens huvudbyggnad köptes 1940 av snickeriföretagaren Axel Jonsson och hans hustru Anna som använde huvudbyggnaden som bostad för sin familj. 1969 köptes huvudbyggnaden av Östra Eneby församling och blev Taborsbergskyrkan, invigd 1981. 2008 avsakraliserades byggnaden och används därefter som förskola.
Verkstad konsthall är en plattform för samtidskonst i Norrköping. Verksamheten startade 2009 under namnet Verkstad – ett rum för konst, men bytte 2015 namn till Verkstad konsthall. Konsthallen drivs av en ideell förening som har sin bas i Kulturkvarteret Hallarna. Föreningen driver även projekt ute i stadsrummet och på andra platser i Sverige och internationellt. Syftet med verksamheten är att vara en arena för samtida konst och en mötesplats för konstnärer och publiken. Verksamheten är icke-vinstdrivande och får stöd av bland annat Statens kulturråd och Norrköpings kommun.
Östra Eneby kyrka är en kyrkobyggnad i Norrköping och Östra Eneby socken i Linköpings stift. Den är församlingskyrka i Kolmårdens församling.
Kyrkan vid Vasaparken, tidigare Immanuelskyrkan, är en kyrkobyggnad på Södra Promenaden i Norrköping, Sverige, uppförd på uppdrag av Immanuelskyrkans församling och invigd 1956. Kyrkan är byggd i modern stil med utrymmen för servering och barn- och ungdomsverksamhet i källarvåningen. Arkitekt var Sten Carlquist och byggkostnaden 1,5 miljoner kronor. I koret finns en gobeläng, Hela jorden är full av Hans härlighet, komponerad av Anna Odelqvist-Kruse och vävd på Ateljé Libraria. Sedan 2020 har de båda församlingarna Baptistförsamlingen Saron-Korskyrkan, Norrköping (ansluten till Evangeliska Frikyrkan) och Norrköping Vineyard (ansluten till Vineyard Norden) tagit över ägande och drift av kyrkobyggnaden. Immanuelskyrkans församling fortsatte att verka i byggnaden fram till 2023-03-12, då församlingen upphörde. Byggnaden fick en ny skylt med den nya namnet Kyrkan vid Vasaparken 2025-04-05.
Sankta Birgitta kyrka är en kyrkobyggnad i Norrköping, och församlingskyrka för Sankta Birgitta katolska församling inom katolska kyrkan. Fasaden är uppförd i grön marmor.
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en ensfyr i Norrköping
Pingstkyrkan, är en kyrkobyggnad i Norrköping. Kyrkan tillhör Sionförsamlingen, Norrköping och är ansluten till Pingströrelsen i Sverige. Den ligger i tidigare Standard Hotels byggnad vid Drottninggatan och Carl Johans park, nu kallad Renströmmen,
Adventkyrkan,, är en kyrkobyggnad i Norrköping. Kyrkan tillhör Adventistförsamlingen, Norrköping och är ansluten till Adventistsamfundet i Sverige.
en fyr i Norrköping
en ensfyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en ensfyr i Norrköpings kommun
en ensfyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
plats utanför Norrköpings konstmuseum
Kanontorget, tidigare Norra Hamnplanen, är en öppen plats och park vid Motala ström på Saltängen i Norrköping. Kanontorget var tidigare upplagsplats för kanoner från Finspångs bruk, som skulle skeppas ut från Norrköpings hamn. Bruket var under närmare 300 år landets största kanongjuteri. Tillverkningen pågick fram till 1911, då Bofors tog över verksamheten. Torget finns med på 1848 års stadskarta och omfattade ursprungligen också nuvarande Tullhustorget på andra sidan Packhusgatan. Hamnbron fick 1915 sitt norra brofäste på Kanontorget och delade detta i två delar. Norra Hamnplanen var mellan 1854 och 1872 slutstation för den hästdragna Fiskeby järnväg, som byggts för att frakta varor från Finspångs bruk till Norrköpings hamn för export. Efter perioden för kanonexport var hamnplanen upplagsplats för spannmålshantering i anslutning till Andreas kvarn. En omgestaltning av den östra delen av det gamla Kanontorget genomfördes i slutet av 2010-talet, varvid en del omedelbart öster om Hamnbron bildade den nya Kanonparken.
Gamla torget är det äldsta torget i Norrköping. Det har medeltida anor och ligger nära stadens äldsta bro, Gamlebro, vilken ligger så långt uppströms i Motala ström, som floden var segelbar i gamla tider. Det var stadens enda torg tills Nystadstorget (senare kallat Saltängstorget) anlades i Nya staden en bit in på 1600-talet. På den äldsta Norrköpingskartan (från 1640) har Gamla torget i stort sett samma utbredning som i dag, men sträckte sig in i det nuvarande kvarteret Gripen i öster. När en ny stadsplan stadfästes under andra halvan av 1600-talet, fick torget en mer regelbunden rektangulär form och kom att avgränsas i öster av Gamla Rådstugugatan. Marknadsplatsen i Norrköping har troligen uppstått på Gamla torget. Stadens första kyrka - S:t Johannes kyrka - låg vid torget, och också det äldsta kända rådhuset (i kvarteret Gamla Rådstugan, norr om torget). Torgets nuvarande L-form beror sannolikt på att det ursprungligen fanns ytterligare en tomt i östra delen av kvarteret Gamla Rådstugan, vilken i början av 1700-talet omvandlades till torgmark. Torget fick sitt nuvarande utseende på 1950-talet. Längst västerut på Gamla torget restes 1945 en staty av Louis De Geer, skapad av Carl Milles.
Karl XIV Johans staty är en bronsstaty i Carl Johans park över Karl XIV Johan i Norrköping, som restes 1846 på initiativ av borgare i staden, bland andra John Swartz. Statyn modellerades av Ludwig Schwanthaler i München i Bayern och göts av Ferdinand von Miller den äldre, också i München. Statyn avbildar kungen som stående helfigur i marskalkdräkt och med lagerkransat huvud. Piedestalen ritades av Carl Theodor Malm. Denne ritade också de två (ursprungligen fyra) kandelabrar som omger statyn samt det staket som tidigare också fanns runt statyn. På piedestalen står inskrivet: Carl XIV Johan. Segersäll. Fredsäll. Statyn invigdes den 20 oktober 1846 i närvaro av Oscar I, drottning Josefina och änkedrottning Desideria. En medalj präglades till minne av festligheterna. Statyn restes på det dåvarande marknadstorget Saltängstorget, vilket i samband med detta omdöptes till Carl Johans torg. Senare under 1800-talet omvandlades torget till en park, som fick namnet Carl Johans park.
Sveaplatsen är en öppen plats i centrala Norrköping, som har sitt ursprung i Sveaparken, vilken anlades omkring 1874 som en utvidgning österut av Järnvägsparken, omedelbart öster om Drottninggatan, mellan Norra Promenaden och Slottsgatan. Sveaplatsen namngavs i september 2012, och likaså kvarteret Svea.
kapell i Norrköping
Nya Torget är ett torg i Östantill i Norrköping, som anlades 1863 som handelstorg i kvarteret Trädgården. I området låg under 1500- och 1600-talen en stor trädgård som hörde till kungsgården Norrköpingshus. På 1640-talet planerades det för byggnadstomter och en stor del av trädgården var då redan bebyggd. På 1760-talet låg här tobaksodlingar bland husen. Marken som Nya Torget ligger på, var under andra hälften av 1600-talet odlad mark under Norrköpingshus, vilken låg där Hedvigs kyrka ligger idag. Kungsgården övergavs slutligen efter en brand 1604, varefter kungamakten i stället satsade på slottsprojektet Johannisborg i utkanten av Saltängen, nära mynningen av Motala ström i Bråviken. Marken användes senare för tobaksodlingar och icke reglererad bebyggelse. Nya Torget har tidigare varit ett stort marknadstorg för kött och andra livsmedel. I början av 1880-talet ställde hälsovårdsnämnden i Norrköping krav på bättre hantering av kött och fisk, varefter fyra saluhallar uppfördes i Norrköping. Två av dessa låg vid Nya torget: Norrköpings saluhall i hörnet Kristinagatan/Trädgårdsgatan, ritad av John Franzén och Karl Flodin och uppförd 1899-1900, samt Svea Saluhall i hörnet Hospitalsgatan/Kristinagatan, ritad av Werner Northun och invigd 1901 Nya Torget minskades i storlek på 2020- och 2020-talen, där tre bostadshus uppfördes på den östra delen och ett parkeringsgarage anlades under torget. Det pryddes i detta sammanhang också med bronsskulpturen Stenen av Cecilia Edefalk, som är en avgjutning i brons av ett block kolmårdsmarmor.
Stortorget i Norrköping.
Hötorget är ett torg i Östantill i Norrköping. Det anlades under slutet av 1800-talet anlades omedelbart utanför den dåvarande stadens tidigare stadsplank på mark som tidigare hade varit åkrar för bland annat potatisodling. Att Hötorget har en sned avgränsning i norr beror på att Södra Plankgatan på 1800-talet löpte snett intill kvarteret Spinnrocken, där stadsplanket tidigare stått. Fram till 1810 betalades skatt på införda varor vid tullstugorna vid Södertull, Norrtull och Västertull. Vid Hötorget sålde bönderna hö till stadsbefolkningen. Omkring 1899 övertog Stortorget denna roll.
Femöresbron är en gångbro som går över Motala ström i Kneippen i Norrköping. Den ursprungliga bron invigdes 1901 och lyftes bort 2017; dagens bro invigdes 2025. Namnet kommer från den avgift man betalade för att nyttja bron. Vid det norra brofästet byggdes en stuga för brovaktaren, som tog emot avgiften på fem öre fram till 1948. Idag (2019) disponeras stugan med tomt av föreningen Brostugans Örtagård som har förvandlat den till en örtagård.
Folkparken är en park i centrala Norrköping som är placerad på Dragsgärdet vid Norra promenaden. I anslutning till parken ligger Matteuskyrkan och Norra begravningsplatsen.
Ljuraparken ligger i mitt i stadsdelen Ljura i Norrköping. Parken anlades samtidigt som man byggde stadsdelen Ljura i slutet av 1950-talet. Idag finns det en stor lekplats i parken och en mindre backe som används vintertid, man firar även Valborgsmässoafton i parken med traditionell brasa.
Strömparken är en kommunal park på högra stranden av Motala ström i Gamla staden i Norrköping. Strömparken ritades av Ivar Tengbom och anlades 1922 genom utfyllnad av Motala ström med sten från kraftverksbyggen i strömmen. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet låg det ett kallbadhus där. Parken genomgick en omfattande omdaning 2013 efter planer av bland andra landskapsarkitekten Johanna Grander på Tyréns. I parken har den nya Lekbäcken lagts in parallellt med Motala Ström, med en fisktrappa för att leda öringar och lax uppströms. I parkens norra del står en ornäsbjörk, vilket är parkens vårdträd. Strömparken nominerades som en av fyra parker till Sienapriset 2014.
Abborreberg i Norrköping.
en ensfyr i Norrköping
en ensfyr i Norrköpings kommun
en ensfyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en fyr i Norrköpings kommun
en ensfyr i Norrköpings kommun
en ensfyr i Norrköpings kommun
Johannisborgsbron är en bro i Norrköping som ingår i den planerade Johannisborgsleden, en kringfartsled som en östra ringled om innerstaden i Norrköping. Bron är avsedd att bli en öppningsbar klaffbro över Motala ström med fyra körbanor. Bron är planerad att gå mellan längst österut i Saltängen vid Jungmansgatan till förlängningen av Surgatan i Sylten. Hela Johannisborgsförbindelsen ska sträcka sig från norr om Johannisborgs slottsruin i norr till Lindövägen i söder. Bron fick tillstånd i vattendom av Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt i januari 2025. Bron ska kunna ge passage för upp till 60 meter långa och tolv meter breda fartyg. Förbindelsen över Motala ström beräknas kunna trafikeras efter tre–fyra år efter det att byggnationen påbörjats.
Samarien blev i slutet av 1800-talet smeknamnet för en markbit vid Motala ström omedelbart söder om Carl Johans park i Norrköping. Platsen var tidigare en öppen plats, där bland annat ett par av stadens pumpstationer för brandbekämpning var placerade. Det fanns där två vattenpumpar, med möjlighet att pumpa upp vatten till två pumpvagnar samtidigt. På detta område anlades 1889 en bit park söder om Bråddgatan, som kompletterande den kvadratiska och ungefär samtidigt anlagda Carl Johans park norr om gatan, bägge finansierade av grosshandlaren John Philipson. Den anslöts till Carl Johans parks symmetriska utformning. Samarien utvidgades mot Oscar Fredriks bro 1980, då Bråddgatan också gjordes smalare. Parkdelen kom att i folkmun kallas Samarien. Som avgränsning mot Strömmen placerades 1980 järnstaketet från den gamla bron utmed kajkanten, i samband med att den nya Saltängsbron blev klar. Från kajen utgick från 1950 till 2011 Curt-Åke Wahlins med familjs platta Norrköpings-rundtursbåtar, fem stycken i ordning efter varandra, alla kallade Vimman. I den västra delen av parken restes 1995 ett minnesmärke över Estoniakatastrofen av Bo Olls. År 2008 renoverades parken, varvid en 1950-talslyktstolpe ersattes av en restaurerad 1,5 ton tung gaslykta i gjutjärn, vilken hade donerats av John Philipson och tidigare funnits i parken.
Kardonbron är en bro för vägfordons- och järnvägstrafik över Motala ström mellan Malmölandet och Händelö i Norrköping. Den ligger i höjd med Kardonholmen, som gett namn åt bron. Bron invigdes 1976. Den är fast och har en segelfri höjd på 2,9 meter. Den sju kilometer långa godsjärnvägen Kardonbanan - mellan Södra stambanan vid Åby och Norrköpings hamn på Händelö - inklusive ett spår över Kardonbron, invigdes i början av 2021. Bron har fått sitt namn av den intilliggande Kardonholmen, som tidigare hetat Röskär och på 1860-talet början Karons holme, i början av 1900-talet Kardons holme (1902). Bakgrunden till namnet är oklar. Enligt en teori kommer det från den med kronärtskocka besläktade tistelarten kardon. Enligt en annan teori kommer namnet av holländaren Cardon, som var en av Louis De Geers skeppare på 1600-talet.
Hamnbron är en bro över Motala ström i Norrköping. Den första Hamnbron var från början en klaffbro, som byggdes 1913-1915 och då inte hindrade den verksamhet i Norrköpings hamn, som fanns i Motala ström uppströms fram till Saltängsbron. Bron hade förutom två körbanor också ett järnvägspår för att ge omlastningsmöjlighet också vid kajen på södra sidan av strömmen. Den gamla bron öppnades sista gången 1959, då Holmens bruks bogserbåt Holmen II lämnade den inre delen av hamnen. Därefter låstes öppningsmekanismen. År 1970 revs bron och ersattes med den nuvarande hamnbron.
För Riksbron i Stockholm City, se Riksbron Riksbron är en bro, som leder Riksvägen över Motala ström. Riksvägen började byggas 1941 som en förbifart för Riksväg 1 i Norrköping (från 1962 E4) och fick sitt namn 1942. Invigningen av den - liksom av den ursprungliga Riksbron - ägde rum 1948. Den nya huvudleden förband Stockholmsvägen med Linköpingsvägen. Den ursprungliga valvbron från början av 1940-talet ersattes 1977 av en ny bro. Denna byggdes sida vid sida med den gamla bron, och när den blev klar, revs den gamla. 50.000 kubikmeter berg sprängdes bort och en sex meter hög vall schaktades upp intill restaurang Mobilen.
Bostadshuset uppfördes 1784, men vilar på en äldre stenkällare från åren 1627-30. Källaren gör att platsen har en byggnadshistoria som sträcker sig tillbaka till 1600-talets Norrköping. Mer än så framgår inte av underlaget.
Porthuset i Norrköping uppfördes 1911 och är upptaget i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget rymmer inga fler uppgifter om byggnaden.
Byggnaden Ultra uppfördes någon gång mellan 1894 och 1904 och inrymde ett ylleväveri. Uppgiften kommer från Länsstyrelsen i Östergötland. Namnet knyter huset till Norrköpings rika textilindustriella historia.
Pannhuset i Norrköping uppfördes 1894 och finns med i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några ytterligare uppgifter om byggnaden saknas i underlaget.
Tennishallen i Norrköping uppfördes 1929 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer information om byggnaden finns inte i underlaget.
Lagerbyggnaden i Norrköping uppfördes 1947 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget säger inte mer om huset.
Byggnaden med namnet Strykjärnet uppfördes 1916-17 och finns med i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några närmare uppgifter om huset framgår inte av underlaget.
Prästgården uppfördes 1782 men har flyttats till sin nuvarande plats från en annan tomt i staden. Uppgiften kommer från Länsstyrelsen i Östergötland. Mer än så framgår inte av underlaget.
Den äldre delen av Norrköpings tingsrätt är Bråbygdens forna tingshus, uppfört 1903 och format som ett L. Den mest representativa delen vetter mot Södra promenaden bakom en förträdgård med järnstaket, medan den andra huskroppen sträcker sig norrut längs Olai Kyrkogata. Denna del rymde ursprungligen kansli och bostad för häradshövdingen och reser sig i två våningar under ett valmat mansardtak med rött tvåkupigt lertegel. Fasaderna är sprutputsade i gråbeige, och en takryttare med urtavlor kröner nocken.
Ringborgska huset i Norrköping uppfördes 1784 och är upptaget i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget rymmer inga fler uppgifter om byggnaden.
Gamla De Geerskolan uppfördes 1862 och finns med i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några närmare uppgifter om skolbyggnaden framgår inte av underlaget.
Swartzska huset uppfördes 1842 och är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer information om huset finns inte i underlaget.
W-Sexhuset uppges vara byggt 1760 efter ritningar av byggmästaren J. F. Fehmer och tillbyggdes västerut 1806. Omkring 1851 byggdes det om och fick fasaddekor, troligen efter ritningar av stadsarkitekten Carl Theodor Malm. Ordenssällskapet W-Sex ägde huset från 1864 och inredde en ordenssal med musikläktare samt drev restaurang här 1861-1906. Senare rymde huset tidningsredaktion för Östergötlands Folkblad och från 1921 lägenheter, innan Posten förvärvade det 1946. Byggnaden är uppförd av tegel i två våningar under brutet tegeltak.
S:t Olofsskolan byggdes 1908 som centralskola och skulle rymma skoladministration, skolbibliotek och specialundervisning för att betjäna de yttre skolorna. Byggnaden ritades av Carl Bergsten och räknas till hans mer inspirerade verk. Formspråket är tydligt präglat av wienerjugend, med dess strama och geometriska uttryck.
Norrköpingsteatern uppfördes 1908 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget rymmer inga fler uppgifter om byggnaden.
Industribyggnaden i Norrköping uppfördes 1911 och finns med i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några närmare uppgifter om byggnaden framgår inte av underlaget.
Färgeriet i Norrköping uppfördes 1904 och är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer information om byggnaden finns inte i underlaget.
Byggnaden för Skandinaviska Banken uppfördes 1908 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget säger inte mer om huset.
Den äldsta byggnaden restes 1752 som bostadshus åt handelsmannen Olof Lindahl och kom att kallas Stenhuskrogarna. År 1799 togs den i bruk som lasarett och blev stadens tredje sjukhus, men byggdes 1831 om till personalbostäder när ett nytt sjukhus intill invigdes. Mellan 1883 och 1910 användes huset som arrest och därefter som kontor. Den låga, långsträckta byggnaden är uppförd i tegel med ljusa putsfasader under ett brant, tegeltäckt sadeltak.
Beurlings lusthus uppfördes 1801 och finns med i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några ytterligare uppgifter om den lilla byggnaden framgår inte av underlaget.
Knäppingen består av två delar: den västra i trä från 1812 och den östra i tegel från 1826. Byggnaden vilar på källarvalv som troligen härrör från senmedeltiden. År 1928 öppnade restaurang Knäppingen i huset och gav det dess namn.
Stationshuset ritades av A W Edelsvärd och uppfördes 1865 av stadsarkitekten Carl Theodor Malm, sammanbyggt med en trespårig banhall. Det är ett tvåvåningshus i sten med flacka tak, förhöjda mitt- och sidorisaliter, rusticerade hörnkedjor och en attika med urtavla och torn. Fönstren varierar mellan stickbågar och rundbågar som ger fasaden rytm, och byggnaden har karaktär av nyrenässans. Banhallen revs 1899 när spårområdet byggdes om, och fler moderniseringar följde under 1900-talet.
Grå huset uppfördes 1831 och användes som magasin för ull och färger till ett färgeri. Uppgiften kommer från Länsstyrelsen i Östergötland. Namnet och funktionen knyter huset till Norrköpings textilindustri.
Klockstapeln i Norrköping uppfördes 1750 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget rymmer inga fler uppgifter om byggnaden.
Linghallen uppfördes 1925 och finns med i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några närmare uppgifter om byggnaden framgår inte av underlaget.
Bostadshuset uppfördes 1925 och är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer information om huset finns inte i underlaget.
Stallet i Norrköping uppfördes 1878 och är upptaget i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget säger inte mer om byggnaden.
Skiöldska huset uppfördes någon gång mellan 1729 och 1750 och finns med i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några ytterligare uppgifter om huset framgår inte av underlaget.
Byggnaden uppfördes 1811 och var ursprungligen ett förråd försett med vattenhjul. Senare byggdes den om till stall och garage. Uppgifterna om husets skiftande användning bevaras i bebyggelseregistret.
Byggnaden från 1862 var en del av en större, numera riven anläggning som rymde både cellfängelse med 36 celler och kanslilokaler. Efter tiden som domstol har huset periodvis använts av Apoteket Kronan och rymmer nu ett galleri i konstnärernas regi. Det är uppfört av sten i tre våningar med källare och inredd vind, med putsrusticerad bottenvåning och slätputsade övervåningar i rosa och grått. Entrén ligger på den västra gaveln och portalen av natursten kan härröra från apotekstiden.
Det här tullhuset restes 1784 i en våning av tegel och ersatte en äldre timmerbyggnad. Murmästaren Johan Fredric Fehmer stod bakom förslaget, medan Carl Fredrik Adelcrantz omarbetade det med ett valmat mansardtak och en fronton över mittpartiet. Kring 1840 gav Fredrik Blom huset dess rusticerade bottenvåning, lisener och kraftiga taklist, och 1876 tillkom de låga flyglarna. En omfattande restaurering genomfördes 1973.
Merparten av NIGA-byggnaden uppfördes mellan 1903 och 1913. År 1928 tog Emil Skiöld över hela gården och Norrköpings Färgeri AB flyttade in, varefter verksamheterna slogs samman till Färgeribolaget NIGA. Här bedrevs garnfärgning, blekning, kemisk tvätt och sidenfärgning.
Brukspatron Jacob Leesen lät 1862 uppföra detta bostadshus i nyrenässansstil efter ritningar av norrköpingsarkitekten Theodor Glosemeyer. Byggnaden har tre våningar och källare, bärande tegelväggar och träbjälklag, och den putsade fasaden är avfärgad i gult och grått med en rusticerad bottenvåning. Hörnet mot Drottninggatan och Knäppingsborgsgatan är avfasat och försett med ett burspråk under plåttak. Huset förvärvades av Televerket 1972.
Eschelsonska huset är en byggnad i Norrköping som finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Den gamla telegrafstationen uppfördes 1912 i nationalromantisk stil efter ritningar av stockholmsarkitekten Aron Johansson. Byggnaden har tre våningar med källare och inredd vind, och det brutna taket är klätt med svart glaserat tegel. Tegelfasaden vilar på granitsockel, och även lister, fönsteromfattningar, takbalustrad och burspråk är av granit. I fasaden syns stenreliefer med Stora riksvapnet och telegrafverkets symboler samt infällda färgade klinkerplattor.
Detta transformatorhus i Norrköping finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Spinnhuset uppfördes 1790 i klassicistisk stil och står gulputsat med svart plåttak och fyra synliga skorstenar. Ritningen gjordes av Carl Fredrik Adelcrantz och signerades av Gustav III, som reformerade fångvården.
Tvål-Jockes, Waseska huset är en byggnad i Norrköping som finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Sockermästarens bostad är en byggnad i Norrköping som finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Denna synagoga i Norrköping finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Detta porthus i Norrköping finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Bergslagsgården är en byggnad i Norrköping som finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Gamla stadshuset är en byggnad i Norrköping som finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Detta gymnastikhus i Norrköping finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Hörsalen är en byggnad i Norrköping som finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Holmentornet är ett torn i Norrköping som finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
I fast häll av mörk granit finns en runristning bestående av två runrader inramade av tre linjer, med runor som är 6–9 cm höga och relativt tydligt huggna. Enligt Östergötlands runinskrifter lyder texten: Solse (Salse) gjorde solen; Dag högg detta på bergknallen. Ristningen målades upp 1991 och 1998.
Begravningsplatsen är delvis undersökt och omfattar cirka 130 begravningar. Vid en arkeologisk utredning 2015 påträffades tretton gravnedgrävningar med spår av fyra, möjligen fem, kistor i öst-västlig riktning. Inom samma yta framkom också en trolig härd.
Detta är en härd. Närmare beskrivning av lämningen finns i inventeringsboken under Dokument och bilder.
Det här är en älvkvarnsförekomst i en lös, numera flyttad sten av gråsten med päronformat tvärsnitt. Båda bredsidorna är fullbelagda med sammanlagt omkring 105 älvkvarnar, jämnt fördelade och 2,5–7 cm i diameter. Stenen står på kant på ett block och påträffades i en stengärdesgård vid Finspångsvägen i Östra Eneby, invid ett gravfält.
Lämningen utgör lägenhetsbebyggelse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifter kan saknas, vara felaktiga eller inaktuella; se även inventeringsboken.
Enligt äldre uppgifter citerade av Nordén ska en hällristning med ett hjulkors ha funnits på Knäppingsborgsklippan mot Gamla Bro, men den har troligen inte iakttagits efter 1700-talet och räknas som osäker. Till platsen knyts även traditionen om den så kallade Norrköpings sten som förts ut i Strömmen av en vårflod, samt uppgiften om ett tänkt fäste, Knäppingsborg, vid den äldsta strömövergången. Berggrunden är idag nedsprängd och överbyggd av gata och bebyggelse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Detta är en bogårdsmur vid S:t Johannis kyrka som var i bruk fram till mitten av 1600-talet. Muren löper i nordväst-sydöstlig riktning och kan följas ett tiotal meter, med en bredd på omkring 1,5 meter. Framsidan består av släthuggna stenblock med slätstrukna kalkbruksfogar där spår av grå bemålning syns, medan baksidan murats av mindre kantiga stenar och varit jordfylld. Muren genombryts centralt av en fjärrvärmekulvert och är i norr avgrävd vid anläggandet av en trappa på 1940-talet.
Till platsen knyts flera osäkra traditioner: en möjlig hällristning med hjulkors som enligt äldre uppgifter ska ha legat på Knäppingsborgsklippan, den så kallade Norrköpings sten som en vårflod förde ut i Strömmen, samt berättelsen om ett fäste kallat Knäppingsborg vid den äldsta strömövergången. Ingen av uppgifterna kan anses historiskt styrkt, och den ursprungliga berggrunden är nedsprängd och överbyggd. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Detta stadslager rymmer kulturlager av äldre typ inom markerade områden där de inte förstörts av senare grundgrävningar. Ett inre område omfattar de medeltida stadsdelarna Berg, Dal och Strand och väntas innehålla medeltida kulturlager, medan ett yttre område ungefär motsvarar stadsbebyggelsen omkring 1640. Projektet Medeltidsstaden har föreslagit ett betydligt större område, draget efter den medeltida stadsgränsen.
På den här platsen påträffades 1907 en benharpun vid grundgrävning för Norrköpings rådhus, på 4,5 meters djup i litorinalera tillsammans med ett sälskelett. Platsen har inte besökts på nytt, och beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Här låg Ingelstad gård, en övergiven men delvis synlig bytomt vars utbredning framgår av en storskifteskarta från 1759, då tomten som mest rymde tre gårdar. Vid en arkeologisk utredning 2017 grävdes ett stort antal sökschakt som avslöjade ytterligare lämningar med ursprung äldre än 1850, styrkt av bland annat brandförsäkringshandlingar. Gården har sitt äldsta belägg i ett brev från 1394. Bland fynden fanns tegel, keramik, porslin, glas och en kritpipa från 1700-talet.
Denna boplatslämning består av en härd och fyra stolphål. Kol från härden har daterats till 662–778 e.Kr., och lämningen påträffades i ett sökschakt vid en arkeologisk utredning 2017.
Detta är en rund stensättning, omkring fem meter i diameter, med en fyllning av stenar där de större är vällagda i kanten. Ett mittblock reser sig i mitten och ytterligare ett block ligger sydsydväst därom, medan krönet delvis schaktats bort och ryggen intill sprängts. Gården Gumpekulla, belagd 1535, låg troligen nordväst om bergryggen. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Enligt N.D. Edlund eller hans sagesmän ska en hög ha funnits nordost om Tegelbruket och åtta rösen ytterligare en bit därifrån. Inga spår av fornlämningar har dock återfunnits på de igenväxta backarna, och uppgiften bedöms som osannolik. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Under april och maj 2015 genomförde Bohusläns museum en arkeologisk utredning i Norra hamnen i Norrköping och karterade cirka 30 000 kvadratmeter med sonar. Av fjorton indikationer visade sig ingen vara fornlämning, men vid dykning upptäcktes tre tidigare okända lämningar. En av dem, betecknad BM2015:361, tolkas som en möjlig del av en hamnanläggning och ligger utanför tullhuset alldeles intill den nuvarande stenkajen, uppförd på ett par meters djup i slänten. Prover togs för dendrokronologisk analys.
Lämningen utgör lägenhetsbebyggelse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifter kan saknas, vara felaktiga eller inaktuella; se även inventeringsboken.
Detta gravfält beskrivs närmare under Sankt Johannes socken. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifter kan saknas, vara felaktiga eller inaktuella; se även inventeringsboken.
Gravfältet omfattar ett femtontal fornlämningar, främst runda stensättningar med diametrar mellan fyra och elva meter. De två största på krönet i norr är högliknande, och flera är yt- och kantskadade, vissa med mittgrop. Enligt Nordén ska en trefaldighetskälla med brunnshus ha funnits vid backens södra fot. Gravfältet är bevuxet med stora ekar och lövsly, vilket delvis försvårar bedömningen. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Bildristningen består av ett svärd, ett möjligt solhjul och ett kors. Svärdet är 11,5 cm långt och ser ut att vara av vikingatida typ, medan solhjulet mäter 10x10 cm med en grop i mitten och korset är litet som ett skiljetecken i runslingor. Ristningarna är 0,5–1 cm djupa och bedöms i sin helhet troligen vara vikingatida.
Den medeltida men tidigt försvunna byn Ledungshammar antas ha legat på eller vid Syltberget söder om Strömmens ursprungliga mynning. Berget höjer sig ur låg mark, varför en bosättning knappast kan vara äldre än yngre järnålder, och något gravfält är inte känt. Idag finns inga synliga lämningar; östra delen är industritomt och västra planerad parkmark. Bergets markanta läge vid den forna strömmynningen gör den funktion som namnet antyder sannolik. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Lämningen utgör en färdväg. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifter kan saknas, vara felaktiga eller inaktuella; se även inventeringsboken.
Detta är en valvbro av stenklädd betong i fem spann med järnräcke, uppförd 1902 av Skånska Cementgjuteriet. Bron är för ung för att förklaras som fast fornlämning men bedöms som teknikhistoriskt märklig och möjligt byggnadsminne. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Inom ytan har påträffats bebyggelselämningar i form av en husgrund, en syllstensrad och en terrasskant. Husgrunden i sydost är rektangulär med raseringsvallar upp till 1,6 meter höga och en delvis kvarstående dörrpost i trä. Ett sextiotal meter nordväst därom framkom en syllstensrad i två sökschakt, löpande i nordöst-sydvästlig riktning. Intill den hittades även järnslagg och bottenskållor, vilket kan antyda att också äldre lämningar finns på platsen.
Begravningsplatsen mäter ungefär 57x35 meter och är inte helt avgränsad. Den rymmer minst 56 gravar och några ytterligare osäkra, daterade främst till 900- och 1000-talet men även början av 1100-talet. Bland de gravlagda finns kvinnor, män och barn i olika åldrar, med en hög andel barn. Gravarna är koncentrerade till den nordvästra delen och ligger glesare i söder, och fler finns bevarade under byggnader öster och norr om området.
Detta är en trolig gravplats i form av en rund, högliknande lämning omkring 1,5 meter hög, övertorvad och till synes uppbyggd av jord. I kanten finns gropar där slagen sten eller tegel skymtar, möjligen basen till ett valv. Enligt uppgift ska högen rymma ett gravkor för C.N. Wadström och hans familj, och över koret ska ha stått en åttakantig byggnad som senare flyttats till Marieberg som magasin. Högens tydliga uppläggning talar för att traditionen är riktig.
Här ska en milstolpe ha stått enligt SGU, ungefärligt placerad på riksvägens västra sida. Av källorna att döma mättes riksvägen från Stockholm och Nyköping mot Norrköping, och stolpen tycks ha markerat avståndet från stadens norra tull. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Lämningen utgör en fyndplats. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifter kan saknas, vara felaktiga eller inaktuella; se även inventeringsboken.
Konstruktionen utgörs av en stenläggning av företrädesvis rundade stenar, skadad i alla väderstreck och delvis genombruten av senare ledningsschakt. Centralt framkom ett par dagvattenrännor vars inbördes vinkel antyder att de ursprungligen bildat en pentagon, och delar av stenläggningen är rödbränd och skörbränd. Intill fanns rester av en bränd träkonstruktion. Möjligen rör det sig om grunden till den klockstapel som tillsammans med kyrkan brändes ned vid rysshärjningarna 1719.