1. Margreteholm
Byggnad
Margreteholm är ett gods i Sandhems socken sydväst om Mullsjö.
- Källa: Wikidata/Wikipedia
Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
I Mullsjö finns det plats för det som är viktigt.
Margreteholm är ett gods i Sandhems socken sydväst om Mullsjö.
Nykyrka kyrka är en kyrkobyggnad som sedan 2010 tillhör Mullsjö-Sandhems församling (2002-2010 Mullsjö församling och tidigare Nykyrka församling) i Skara stift. Den ligger i västra utkanten av centralorten i Mullsjö kommun. Namnet Nykyrka kommer av att en ny kyrka byggdes på platsen 1656 och att tolv gårdar då bildade Nykyrka socken.
Furusjö Allianskyrka är en kyrka i Furusjö i Habo Kommun. Församlingen bildades 31 maj 1919 och kyrkobyggnaden invigdes den 28 november 1920. Furusjö Allianskyrka tillhör Svenska alliansmissionen.
Mullsjö pingstkyrka är en kyrkobyggnad i Mullsjö i Sverige. Den tillhör den svenska pingströrelsen. Den nuvarande byggnaden invigdes 1964, och byggdes om till att få nuvarande utseende 1984.
Byggnaden är ett bårhus i Mullsjö som uppfördes 1948. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Enligt uppgift ska en stensättning ha funnits här, men den är sannolikt borttagen i samband med att ett hus byggdes. I terrängen runt platsen finns flera mindre röjningsrösen, och ungefär 30 meter mot sydöst ligger ett större, oregelbundet röjningsröse.
Röjningsröset är omkring 0,3 meter högt och av sen ålder. Det kan möjligen vara resterna av en spis från en kolarkoja. Lämningen påträffades vid en arkeologisk utredning 2012.
Kolbottnen är rund och reser sig omkring 0,3 meter över marken. Runt om löper en ränna som är ungefär en meter bred, ett spår efter att träkol tillverkats på platsen i mila.
Röjningsröset är runt till formen och något toppigt, med en höjd på ungefär 0,5 meter. Det är uppbyggt av staplade stenar.
På platsen finns sex tjärrännor, breda och djupa, som vittnar om tjärframställning. Flera av dem kantas av vallar och en har en bevarad uppsamlingsgrop. Vid provstick påträffades kol i marken.
Qvists håla är en ingrävd grop i en sluttning, djupast i norr och med en öppning i söder, där provstick gav sot, kol och bränd lera. Enligt skylten bodde sidenvävaren Magnus Qvist, född 1836, här i flera decennier. Han beskrivs som bildad och musikalisk, spelade flöjt och försörjde sig på att göra trätofflor. För barnen täljde han visselpipor och berättade sagor, och lär ha hängt urholkade rovor med ljus i träden för att skapa mystik kring sin bostad.
Kolningsgropen är oval och orienterad i nordväst–sydöstlig riktning, med ett djup på omkring 0,4 meter. Runt kanten löper en vall, kvarlämnad efter att kol framställts på platsen.
Här finns lämningar efter ett sentida torp i form av en husgrund med en rest av spismuren samt en röjd yta intill. Uppgifterna är knapphändiga och beskrivningen bygger på inventeringens iakttagelser.
Tjärrännan är 21 meter lång och omkring 0,5 meter djup, kantad av vallar på båda sidor. I söder avslutas den i en grop. Väster om rännan finns ytterligare en tjärränna, spår efter tjärframställning på platsen.
Stensättningen är oval, cirka 0,2 meter hög och övertorvad, med en stenpackning där de största stenarna ligger ytterst. Runt om finns en kantkedja av stora stenar. Ovanpå den fornlämningen vilar ett större röjningsröse som saknar torvtäcke, tillkommet i senare tid.
Området rymmer tre kolbottnar och grunden efter en kolarkoja. Två av kolbottnarna har skadats av en skogsväg, och kring dem finns rännor och flera stybbgropar. Kolarkojgrunden är omkring 0,3 meter hög och har en avlång fördjupning i mitten, ungefär 0,6 meter djup, där kolaren bodde under milans gång.
Enligt en skylt låg torpet Bredared här. Några synliga lämningar finns dock inte kvar på platsen.
I området finns två kolbottnar. Den sydöstra är rund och omkring 0,5 meter hög, med en ränna kantad av sex stybbgropar. Nordväst om den ligger ytterligare en rund kolbotten, ungefär 0,3 meter hög och omgiven av en ränna.
Området innehåller två runda kolbottnar som omges av svagt markerade rännor. Runt bottnarna ligger också stybbgropar, lämningar efter kolning i mila.
Röjningsröset är omkring 0,3 meter högt och av sen ålder. Det påträffades vid en arkeologisk utredning 2012.
Kolbottnen är rund och ungefär 0,4 meter hög. Runt om löper en ränna med fem stybbgropar, spår efter kolframställning i mila.
Domarringen mäter 7,5 meter i diameter och består av sju liggande stenar. I ringens norra del finns en förhöjning som är omkring tre meter i diameter och 0,3 meter hög, vilken möjligen använts som stenparti.
Stenen kan vara en väghållningssten och mäter cirka 0,4 meter i höjd, 0,3 meter i bredd och 0,15 meter i tjocklek. På den nordnordöstra sidan syns mycket svaga spår av text, men varken bokstäver eller siffror går att tyda.
Området rymmer tre kolbottnar. Den östra är rund och omkring 0,2 meter hög, den mellersta är skadad men ursprungligen rund, och den västra är rund, cirka 0,3 meter hög och omgiven av en ränna. Runt bottnarna finns stybbgropar, och norr om området ligger en kolningsgrop som beskrivs för sig.
Här finns fyra kolbottnar och grunden efter en kolarkoja. Kolbottnarna varierar mellan 0,3 och 0,5 meter i höjd och omges av rännor. Centralt i området ligger kolarkojgrunden med en försänkning i mitten som är omkring 0,3 meter djup, där kolaren höll till under kolningen.
Enligt uppgift har här funnits en domarring. Av den återstår i dag endast en omkullfallen sten, ungefär 0,2 meter hög, 0,5 meter lång och 0,4 meter bred.
Kvarnen finns kvar som en husgrund, resterna av en fördämningsvall och en numera torr åfåra. Här hade Knipsjön sitt utlopp innan sjön sänktes, men i dag rinner inget vatten genom fåran.
Kolningsgropen är rund och omges av en vall. Vid provstick framkom bara sparsamt med kol, en svag spår efter att träkol framställts på platsen.
Stenen är en klumpsten på omkring 0,50 meter med en ristning som är ungefär 5 millimeter djup och sträcker sig över halva ytan. Den hittades i jorden på en intilliggande åker och bedöms med största sannolikhet vara en naturbildning. Vid en kontroll 1985 var stenen inte längre synlig, då en stenmur byggts på.
Enligt en skylt låg torpet Bäckebostugan här. Några synliga lämningar finns inte längre kvar på platsen.
Kolningsgropen är oval och omkring 0,7 meter djup. Runt kanten finns en antydan till vall, ungefär 0,1 meter hög. Vid provstick framkom kol, ett spår efter kolframställning.
Milstolpen är huggen i granit, 1,75 meter hög, 0,60 meter bred och 0,15 meter tjock med upptill avrundad form. Under en krona och ett namnchiffer läser man inskriptionen "1 MIIL 1707". Stolpen vilar på ett rektangulärt postament, omkring 0,75 meter högt, som är kallmurat av flata stenar.
Röjningsröset är omkring 0,6 meter högt och av sen ålder. Det påträffades vid en arkeologisk utredning 2012.
I en triangulär skreva i berget samlas vatten, dock endast regnvatten. Platsen har sedan gammalt kallats Offerkällan, och Gustav Hellström från Ryfors berättade att han vid sekelskiftet hittat mynt från 1600-talet i källan. Cirka 20 meter österut står en träskylt med texten "Offerkällan". Vid inventeringen var hålan vattenfylld men inga mynt eller andra föremål kunde ses.
Fångstgropen är rund till formen och omges av en vall. Den har använts för att fånga vilt genom att djuret föll ned i gropen.
Kvarnlämningen består av en gjuten betongfördämning, två parallella kanaler och en byggnad. Rännorna är långa och breda med stensatta kanter i två till tre skift av stora stenar. Ungefär 40 meter söder om dämmet ligger grunden efter en byggnad, uppbyggd av sprängsten och delvis gjuten, med en tolv meter lång stensatt kant som löper söderut.
Lämningen är en hålväg som är omkring 21 meter lång, ett nedslitet spår efter äldre färdvägar genom landskapet.
Väghållningsstenen är huggen i granit och mäter 0,63 meter i höjd, 0,9 meter i bredd och 0,43 meter i tjocklek. På den östsydöstra sidan står inskriptionen "BOSEBYGD" följd av ett antal streck. Stenen står troligen kvar på sin ursprungliga plats.
Kolbottnen är omkring 0,25 meter hög, och runt om anas ett par stybbgropar som är ungefär en meter breda. Lämningen påträffades vid en arkeologisk utredning 2012.
Kolbottnen är rund och mäter tolv meter i diameter, med stybbgropar och en ränna utanför kanten. I höjddata framträder flera liknande kolbottenstrukturer i närområdet, vilket tyder på omfattande kolning här.
Området rymmer en rund kolbotten i norr, med en ränna och tre stybbgropar utanför kanten. Omkring 1,5 meter söder om den ligger grunden efter en kolarkoja, oval och cirka 5,5 gånger 5 meter, med en försänkning i mitten som är ungefär 0,5 meter djup.
Röjningsröset är runt till formen och omkring 0,4 meter högt. Det är uppbyggt av staplade stenar.
Inom området finns omkring 115 röjningsrösen samlade. Rösena har en måttligt till kraftigt övermossad fyllning av stenar och vittnar om äldre tiders röjning och odling på platsen.