Östergötlands sjöstad vid Vättern — planerad kring Göta kanal och en gång hela Sveriges radioröst.
1. Göta kanal genom Motala
VattendragKanalen invigd 1832
Göta kanal kallades "Sveriges blå band" och Motala dess huvudstad. Här, vid hamnen, kan du följa slussarna och se de vita kanalbåtarna passera precis som de gjort sedan invigningen 1832.
Kanalen var Baltzar von Platens livsverk — ett av 1800-talets största byggprojekt, grävt för hand av tusentals man. Promenadstråket längs vattnet binder ihop hela staden och leder förbi von Platens egen grav vid kanalkanten.
Göta kanal invigdes 1832
Motala kallas kanalens huvudstad
Byggdes till stor del för hand under tidigt 1800-tal
2. Baltzar von Platens grav
Person1766–1829
Baltzar von Platen drev fram Göta kanal med en envishet som blev legendarisk, men dog 1829, tre år innan kanalen stod klar. På egen begäran begravdes han intill kanalen i Motala, staden han själv ritat.
Stå en stund vid graven och blicka ut över vattnet: hela staden runt omkring är på sätt och vis hans monument.
Baltzar von Platen (1766–1829)
Ledde bygget av Göta kanal
Dog innan kanalen var färdig
Begravd vid kanalen i Motala
3. Charlottenborgs slott
Byggnad1600-talet
Charlottenborg ligger vackert intill Motala ström, där vattnet rinner ur Vättern på väg mot Boren. Slottet har funnits med i Motalabornas vardag i generationer och kantas idag av parkstigar och bryggor.
Ta en sväng runt byggnaden längs strömmen — det är en av de lugnaste platserna så nära stadens mitt.
Herresäte vid Motala ström
Intill ett populärt promenadstråk
En del av Motalas historia sedan 1600-talet
4. Sveriges Rundradiomuseum
Museum & hembygd
När den stora långvågssändaren togs i bruk 1927 blev Motala synonymt med radio i Sverige — "Motala" var orden som inledde sändningarna och tog programmen ända ut till de minsta byar.
På Sveriges Rundradiomuseum får du följa den historien genom mottagare, sändarteknik och ljud från en tid då familjen samlades kring radion i finrummet.
Motalas långvågssändare togs i bruk 1927
Tog Sveriges Radio ut över hela landet
Museum om svensk radio- och sändarhistoria
5. Motala Motormuseum
Museum & hembygd
Motala Motormuseum är mer än en samling fordon: varje bil och motorcykel står i en miljö som tar dig tillbaka till sin tid, med radioapparater, leksaker och vardagsföremål runtomkring.
Det ligger nere vid hamnen, ett stenkast från Göta kanal — lätt att kombinera med en promenad längs vattnet.
Klassiska bilar och motorcyklar i tidsmiljöer
Beläget vid Motala hamn
Nostalgi från svenskt 1900-tal
6. Varamobaden
Badplats
Varamon är Motalas stolthet på sommaren: en flera kilometer lång sandstrand vid Vättern, räknad som en av de största insjöbadstränderna i norra Europa. Det grunda, klara vattnet och den vida sanden gör den till ett självklart mål för både badgäster och solnedgångspromenader.
Utanför badsäsongen är den en vidsträckt, ljus plats att vandra på med Vättern öppen framför dig.
En av norra Europas största insjöbadstränder
Lång sandstrand vid Vättern
Populärt badmål norr om Motala centrum
7. Motala Verkstad
ByggnadGrundad 1822
Motala Verkstad anlades 1822 för att tillverka allt som kanalbygget krävde: slussportar, broar, maskiner. Ur den växte en av Sveriges mest betydelsefulla verkstadsindustrier, och härifrån spreds kunnandet vidare ut i landet.
Den gamla bruksmiljön vid Motala ström bär fortfarande spåren av den tid då Sverige industrialiserades — en plats att gå långsamt igenom.
Grundad 1822 för Göta kanal-bygget
En vagga för svensk verkstadsindustri
Historisk bruksmiljö vid Motala ström
8. Hålebergets naturreservat
Naturreservat
Håleberget reser sig knappt en mil norr om Motala och bjuder på två vandringsleder för den som vill ta sig runt och upp på berget. Uppifrån öppnar sig utsikten över skog och sjölandskap.
Reservatet är en lättillgänglig dos vildmark nära staden — barrskog, mossbeklädda block och tystnad.
Knappt en mil norr om Motala
Två vandringsleder runt och upp på berget
Hällmarker och tallskog
9. Bromossen naturreservat
Naturreservat
Bromossen ligger mellan Motala, Borensberg, Tjällmo och Godegård, omgiven av flera andra reservat i ett stort sammanhängande skogs- och våtmarkslandskap. Här får myren breda ut sig ostörd, med sitt eget ljus och sina egna fåglar.
Det är en plats för den som söker stillhet — vidder av mosse och skog långt från vägar och brus.
Stor myrmark nordost om Motala
Gränsar till flera andra naturreservat
Rikt fågelliv i våtmarken
10. Motala kyrka
Kyrka1771–1774
Motala kyrka byggdes 1771–1774 och ersatte en medeltida stenkyrka från 1200-talet. Den ljusa, vitputsade hallkyrkan blandar gustaviansk stil med nygotik, och tornspiran restes 1844.
Det verkligt ovanliga finns inuti: en orgelskatt med Pehr Schiörlins orgel från 1798–1800 bakom en bevarad fasad, kompletterad med ett stort nytt orgelverk på över 2 500 pipor. Här ryms också ett barockaltare från 1724, räddat ur den gamla kyrkan.
Byggd 1771–1774, ersatte en medeltida stenkyrka
Gustaviansk stil med nygotik; tornspira 1844
Rik orgelskatt — Schiörlin-orgel (1798–1800) + nytt verk med 2 546 pipor
Barockaltare från 1724 från föregående kyrka
11. Ulvåsa
Byggnad
Ulvåsa (äldre Ulfåsa) är ett slott i Ekebyborna socken i Östergötland, söder om Boren. Gården, som fram till 1890 ingick i Aska härad och därefter i Bobergs härad, tros härstamma från 1100-talet, men det första skriftliga dokument där gården omnämns är från 1300-talet, då den går under beteckningen Vlwasum (i dativ).
Källa: Wikidata/Wikipedia
12. Asks kyrka
Kyrka
Asks kyrka är en kyrkobyggnad i Ask i Linköpings stift. Den ligger en dryg halvmil sydost om Motala och är församlingskyrka i Fornåsa församling.
Källa: Wikidata/Wikipedia
13. Charlottenborgskyrkan
Kyrka
Charlottenborgskyrkan är en kyrkobyggnad i Motala i Linköpings stift. Den hör till Motala församling och är distriktskyrka för stadsdelen söder om Motala ström.
Källa: Wikidata/Wikipedia
14. Lillkyrkan
Kyrka
Lillkyrkan är en kyrkobyggnad i Motala i Linköpings stift. Den är församlings- och distriktskyrka i Motala församling.
Källa: Wikidata/Wikipedia
15. Motala hus
Borgruin
Motala hus var en kungsgård som låg vid Motala ströms inlopp från Vättern i Östergötland. Gustav Vasa uppförde den första kungsgården vid bron i Motala och besökte den 1552 i samband med sitt giftermål med Katarina Stenbock i Vadstena. Gården ödelades 1567 under Rantzaus räd. Kungens sonson, hertig Johan, återuppbyggde gården och kallade den för Motala hus. Delar av denna byggnad fanns sedan kvar i det gästgiveri, "Gästis", som byggdes på platsen. Gästis fanns kvar in på 1960-talet, men revs när Riksväg 50 drogs fram genom centrala Motala. Idag återstår en mindre kulle varunder man finner den så kallade hertig Johans källare. Under 2007 utmärktes platsen med en informationsskylt. Hösten 2015 genomförde Riksantikvarieämbetet UV utgrävningar av området. Flera fynd gjordes.
Källa: Wikidata/Wikipedia
16. Råssnäskyrkan
Kyrka
Råssnäskyrkan är en kyrkobyggnad i Motala i Linköpings stift. Den är distriktskyrka i Motala Väster. I kyrkans regi drivs förskola och fritidshem.
Källa: Wikidata/Wikipedia
17. Stora torget
Torg
Stora torget är ett torg i centrala Motala. Det ligger mellan Stadshotellet, Baltzarhuset och två gallerior. I övre delen av torget står en staty av stadens grundare Baltzar von Platen.
Källa: Wikidata/Wikipedia
18. Vinnerstads kyrka
Kyrka
Vinnerstads kyrka är en kyrkobyggnad i Vinnerstad i Linköpings stift. Den är församlingskyrka i Motala församling.
Källa: Wikidata/Wikipedia
19. Västra Stenby kyrka
Kyrka
Västra Stenby kyrka är en kyrkobyggnad i Västra Stenby i Linköpings stift. Den är församlingskyrka i Aska församling.
Källa: Wikidata/Wikipedia
20. Heliga korsets kapell
Kyrka
Heliga korsets kapell är en kyrkobyggnad i Motala i Linköpings stift, uppförd 1956 efter ritningar av Kurt von Schmalensee. Kapellet tillhör Motala församling.
Källa: Wikidata/Wikipedia
21. Birgittas udde
Slott
borg i Östergötland (Ekebyborna 29:1)
Källa: Wikidata/Wikipedia
22. Västra Stenby 23:2
Kyrka
kyrka/kapell i Östergötland
Källa: Wikidata/Wikipedia
23. Klubbudden
Torn
fyr i Vättern i Motala kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
24. Hundsten
Torn
en fyr i Motala
Källa: Wikidata/Wikipedia
25. Freberga nedre
Torn
en ensfyr vid Vättern i Motala kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
26. Freberga övre
Torn
en ensfyr vid Vänern i Motala kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
27. Charlottenborg slott
Slott
Charlottenborg slott i Motala.
Källa: Wikidata/Wikipedia
28. Sjökumla missionshus
Kyrka
Sjökumla missionshus är en kyrkobyggnad i Västra Stenby, Motala kommun. Kyrkan var från början ansluten till Svenska Missionsförbundet. Kyrkan tillhör numera Equmeniakyrkan.
Källa: Wikidata/Wikipedia
29. Sancta Britas Udde
Torn
en fyr vid sjön Boren i Motala kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
30. TINGSHUSET, MOTALA
Byggnad1909–1910
Tingshuset för Aska, Dals och Bobergs härader, i dag Motala tingsrätt, restes 1909–1910 i två våningar med inredd vind. Sockeln är av grovhuggen röd granit, fasaderna gräddvitt putsade och det voluminösa säteritaket är koppartäckt och kröns av en takryttare med urverk och klocka. Huvudentrén mot Järnvägsparken nås via en bred granittrappa och en portik med joniska sandstenskolonner, krönt av ett stort länsvapen.
Stationsbyggnaden i Motala uppfördes 1927 och finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Den hör till stadens järnvägshistoria, men det tillgängliga underlaget om byggnaden är knapphändigt.
Folkets hus i Motala uppfördes 1907 och är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Byggnaden hör till arbetarrörelsens tidiga historia i staden, men mer utförliga uppgifter saknas i underlaget.
Under andra världskriget byggdes här en underjordisk sändarbunker, sannolikt 1939, som reservstation om anläggningen ovan jord skulle slås ut. I den placerades delar från den gamla 30 kW-sändaren, och i närheten anlades skyttevärn och skjutbana för personalens övningar. Radiostationen bevakades dygnet runt, med vaktposter vid grindarna och plåtvärn i tornen varifrån angripare kunde beskjutas.
Detta stall i Motala uppfördes 1909–1910 och är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget om byggnaden är kortfattat och innehåller inga närmare uppgifter om dess användning.
Redan på 1960-talet fanns planer på en kyrklig samlingslokal i det växande bostadsområdet Charlottenborg, men först på 1980-talet förverkligades de. Charlottenborgskyrkan invigdes i januari 1988 efter ritningar av arkitekterna Gösta Eriksson och Bengt Linder. Den är en modern vardagskyrka där ljuset och lokala material stått i centrum, och kyrkorummets runda form knyter an till traditionen med rundkyrkor.
Motala forna rådhus är en gulputsad tvåvåningsbyggnad med inredd vind och svart mansardtak, uppförd 1895–1896. Granitsockeln är grovhuggen och lisenerna vitputsade, och huset ligger indraget från gatan med flygellika gatuhus och ett järnstaket kring trädgården. Entrén på västra gaveln kröns av en järngrind med texten om att rådhuset invigdes 1910. Byggnaden har en tydlig villaprägel.
Detta kyltorn i Motala är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget är kortfattat och innehåller inga närmare uppgifter om tornets ålder eller funktion.
Enligt tradition ska Aska härads avrättningsplats, en galgbacke, ha legat här. Några synliga lämningar nämns inte i underlaget, och beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, så uppgifterna kan vara ofullständiga eller föråldrade.
Här finns spår efter äldre tiders odling i form av fossil åkermark. Underlaget är dock knapphändigt och beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, så information kan saknas eller vara föråldrad.
Enligt inventeringen 1948 stod här en milstolpe av rödaktig kalksten med texten "1 MIL 1756", rest på ett postament. Vid en besiktning 1981 var stenen borttagen och inte heller postamentet gick att återfinna. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga.
Här löper en hålväg, ett spår efter äldre tiders vägar genom landskapet. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga eller föråldrade.
Om denna färdväg finns endast mycket sparsamma uppgifter. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. För mer hänvisas till inventeringsboken.
Enligt fornminnesinventeringen 1948 ska en runsten ha funnits på platsen och senare förts till Motala museum. Vid inventeringen 1981 kunde inga uppgifter om stenen bekräftas, och platsen markerades i stället vid museet i Motala.
Om denna lägenhetsbebyggelse, en äldre torp- eller backstugelämning, finns endast sparsamma uppgifter. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell.
Här står en väghållningssten av granit, drygt en halv meter hög. På den nordvästvända sidan finns inskriften "23/24 MU AGNESHÖG", som visade vem som ansvarade för underhållet av vägsträckan. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga.
Detta är en alnsten av grå kalksten, omkring 0,65 meter hög, som en gång användes för att kontrollera längdmått. På stenens västra sida är siffran "3" inhuggen. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga.
Här ligger en inhägnad gravplats med åtta liggande gravhällar och en rest gravsten, omgärdad av ett järnräcke. Intill står en fyra meter hög granitsten med den förgyllda inskriften "PLATENS GRAF". Från en terrass sydöst om platsen leder en dubbeltrappa av sten ned mot Göta kanal, kringgärdad av järnstaket och stenstolpar med gjutjärnsurnor. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Om denna lägenhetsbebyggelse finns endast sparsamma uppgifter. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. För mer hänvisas till inventeringsboken.
Här löper en hålväg med huvudriktning i nord–syd, mellan omkring 1,5 och 3 meter bred. Längs kanten och ställvis i själva vägbanan ligger större stenar. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga.
Denna minnessten av granit restes 1946 av Metalls avdelning 37 för att hedra minnet av att Svenska Järn- och Metallarbetareförbundets avdelning 37 bildades på platsen den 1 oktober 1896. Stenen kröns av förbundets försilvrade symbol och står på en granitsockel, med hyllningen till pionjärerna inhuggen. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Boplatsområdet består av elva anläggningar: fem gropar, fyra härdar och två stolphål. Härdarna var svarta av sot och kol och innehöll skärvsten och bränd lera, och en av dem har daterats till äldre järnålder. Ett något osäkert stolphål gav en yngre datering till senmedeltid eller efterreformatorisk tid.
Vid en arkeologisk förundersökning 1999 påträffades kulturlager och en härdgrop på denna delundersökta boplats. I den sydvästra delen indikerar knackstenar och rikligt med slagen kvarts och flinta, däribland ett mikrospån, att här funnits en slagplats. Det organiska materialet var mycket välbevarat, och en 14C-datering gav åldern 4900–4720 f.Kr.
Denna mellan- och senmesolitiska boplats mäter omkring 50 gånger 50 meter och rymmer elva härdar, ett dussin stolphål och gropar samt över 2 600 fynd av stenålderskaraktär. Materialet domineras av bearbetad kvarts, flinta och mylonit, men rymmer också tidstypiska spån, mikrospån, skrapor, knackstenar, två trindyxor av grönsten och en tvärpilspets. Dessutom fanns brända hasselnötskal och djurben.
Här låg en gång Kråkstens gamla tomt. Vid en besiktning 1980 kunde endast enstaka tegelstensrester iakttas, och området är i dag helt uppodlat. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga.
Detta är en alnsten av grå kalksten, drygt sju decimeter hög, som användes för att kontrollera längdmått. På norra sidan har en siffra varit inhuggen, numera bortvittrad, förmodligen en etta. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Denna bytomt, vars utsträckning framgår av en karta från 1737, är i dag bebyggd och delvis undersökt. De äldsta skriftliga beläggen sträcker sig tillbaka till år 1288. I den västra delen lät Gustav Vasa år 1522 uppföra en kungsgård.
57. Hertig Johans källare, Husgrund, historisk tid
fornminne
Här finns grunden till ett större källarrum, möjligen från 1600-talet, som senare delats i två rum förbundna av en tegeltrappa. Golvet sänktes i det södra rummet och höjdes i det norra, och de ursprungliga väggarna byggdes med tiden på med sprängsten för att bära yngre bebyggelse. Efter en forskningsundersökning 2015 täcktes källaren över med fiberduk och sand.
Vid flygfotografering med drönare syntes flera objekt på botten utanför Stenavadet, och vid dykbesiktning visade de sig vara stenkistor i olika bevarandegrad. Den bäst bevarade ligger omkring 25 meter från stranden och bildar en rektangulär konstruktion med som mest fyra bevarade stockvarv. Utfallna stenar och timmer runtom tyder på att kistorna ursprungligen nått ovan vattenytan. De var inte tidigare kända och deras ålder är osäker.
Här ligger Baltzar von Platens grav, en inhägnad plats med åtta liggande gravhällar och en rest gravsten inom ett järnräcke. Intill står en fyra meter hög granitsten med den förgyllda inskriften "PLATENS GRAF". Sydöst om graven leder en dubbeltrappa av sten ned mot Göta kanal, kringgärdad av järnstaket och stenstolpar med gjutjärnsurnor. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Om denna lägenhetsbebyggelse finns endast sparsamma uppgifter. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. För mer hänvisas till inventeringsboken.
Detta odlings- och stadslager mäter omkring 20 gånger 10 meter och innehåller fynd av tidigmodern karaktär, bland annat svartglaserat lergods från 1600- och 1700-talet, buteljglas, djurben och skärvsten. Slaktavfall från nötkreatur har daterats till tiden mellan 1691 och 1913.
Här låg en gång Hårstorps gamla tomt. Området är i dag överdämt, och det enda som syns är en liten ö belamrad med sten, medan tomtens utsträckning kan anas på äldre fotografier. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Här finns lämningar efter bebyggelsen Kopparhult i form av en jordkällare och resten av en bortschaktad stenfot. Inom området växer flera fruktträd och bärbuskar som minner om den forna trädgården. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Detta gravfält bestod av nio gravar, bland dem oregelbundna, runda, en tresidig och en oval stensättning samt en blockgrav. I flera fanns brandgropar och brandlager med brända ben, och i den största runda stensättningen kunde människoben dateras till förromersk järnålder. Gravfältet är numera undersökt och borttaget.
Vid en särskild utredning 2011 påträffades här ett stort barksjok, utbrett i nordöst–sydvästlig riktning djupt nere i torvlagren. Att det låg i ett sammanhängande stycke med utsidan uppåt talar för att människor avsiktligt placerat det på platsen. Barksjoket har 14C-daterats till övergången mellan tidig- och mellanneolitikum, omkring 3500–3100 f.Kr.
Här låg en gång Vräknebo gamla tomt. Området är i dag helt förändrat, och på platsen för den gamla bebyggelsen står numera ett vårdhem. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga.
Detta är en treudd, elva meter i sida, med övertorvad fyllning och en kantkedja av mindre stenar, där några står på kant. Två av hörnstenarna är resta och en har fallit omkull. I den sydvästra kanten ligger stenar som kan höra till stenpackningen, och intill i nordöst finns en oregelbunden stenpackning som möjligen är resten av en grav. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Enligt inventeringen 1948 fanns här en husgrund med en raserad spismur på ungefär en meters höjd längs den nordvästra långsidan. Vid en besiktning 1981 var husgrunden borttagen. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga.
Här finns en fångstgrop, omkring 1,6 meter djup med runt bottenplan och en vall kring kanten. I mitten ligger en mindre sten, och platsen är bevuxen med talrika lövträd. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Detta är en kvadratisk stensättning med lätt övertorvad fyllning och ett mittblock i den centrala delen. Ställvis syns kantkedjan, och i sydöst står en rest hörnsten medan flera fyllningsstenar fallit ut åt söder och sydöst. Platsen är bevuxen med lövträd och några barrträd. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Under åren 2006–2011 påträffades här lämningar och fynd från vitt skilda perioder, från mesolitikum till järnålder. Bland fynden fanns slagen kvarts, kvartsit och flinta, däribland mikrospån och en slipad flintyxa, keramik från neolitikum och järnålder samt slagg och brända ben. Dessutom framkom anläggningar, främst härdar och kokgropar.
Här finns en minnessten inristad på ett löst stenblock med texten "DE XII 1896". Ristningen är fylld med färg och inramas av en målad ramfigur. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga.
På denna boplats påträffades fynd av flinta, kvarts, kvartsit, porfyr, grönsten och andra bergarter av mesolitisk karaktär. Fynden vittnar om att människor vistats här under äldre stenålder. Boplatsen är numera undersökt och borttagen.
Denna minnessten av röd granit bär en porträttmedaljong i brons och en bild av en långbåt. Inskriften hedrar Otto Edvard Carlsund, chef för Motala verkstäder 1843–1870 och kallad banbrytare inom det svenska ångbåtsbyggeriet, med levnadsåren 1809–1884. Stenen står på en kulle på ett postament av huggen granit. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Detta är en stenvalvsbro på 110 meters längd med nio spann, senare förstärkt med betong och försedd med ett grönmålat gjutjärnsräcke och brobanedäck av betong. Bron vittnar om äldre tiders vägbyggnad. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga.
Detta är en alnsten av grå kalksten, drygt en halv meter hög, som en gång användes för att kontrollera längdmått. På den västra sidan är siffran "6" inhuggen och imålad. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga.
Milstolpen är huggen i röd kalksten och mäter 1,3 meter i höjd, 0,54 meter i bredd och 0,15 meter i tjocklek. På stenens västra sida läser man inskriptionen "1 MIL 1756". Den vilar på ett kallmurat postament av tuktade granitblock, drygt en meter högt, fyllt med huggen sten. Stolpen står kvar där den en gång restes.
Denna alnsten är huggen i grå kalksten och är cirka en meter hög, 0,47 meter bred och 0,1 meter tjock. På den nordvästra sidan syns siffran "2" inristad. Stenen lutar numera något åt nordväst.
Platsen rymmer en husgrund, resten av ytterligare en och en röjd yta som hör till Bråstorps gård. Den bäst bevarade grunden är svagt terrasserad med antydan till ingång i väster, medan den västra grunden bara skymtar som enstaka syllstenar och tegelbitar. Intill låg gårdens trädgård med fruktträd och bärbuskar. Bråstorp finns belagt som kronohemman på en geometrisk avmätning från 1636 och på häradskartan 1868–77.
På platsen påträffades en malsten av granit, bevarad endast i fragment och omkring 0,2 meter tjock. I stenen finns en fördjupning som är ungefär 0,1 meter djup.
Boplatsområdet innehåller fem härdar, en sotfärgning med ett möjligt stolphål samt två kol- och sotfärgningar. Två av härdarna har daterats till senneolitisk stenålder, medan en tredje härrör från förromersk järnålder. Platsen speglar därmed återkommande vistelse under lång tid.
Här låg Eka gård, även kallad Ekhemmet, som hörde till Motala norra by. Gården finns kartlagd redan på en geometrisk ägoavmätning från 1636, och tomtgränsen här bygger på en karta från 1899. Vid en arkeologisk utredning framkom ett stensatt dike, ett stenskott stolphål och flera gropar, tillsammans med fynd av tegel, yngre rödgods, järn, porslin och kalkbruk.
Vraket upptäcktes på flygfoto och inrapporterades till Sjöfartsverket. Vid en arkeologisk besiktning 2018 av Nordic Maritime Group konstaterades att fartyget är 15,6 meter långt över stäv, sex meter brett och byggt i furu med kravellteknik. Båda stävarna sitter kvar på plats, och som mest reser sig vraket omkring 1,5 meter över botten, medan skeppssidorna fallit ut längs sidorna.
