Upptäck Marstrand till fots: 114 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
1. Arvidsvik, Koön
Naturreservat
Arvidsvik ligger på Koön, strax öster om Marstrandsön, och har länge varit en omtyckt badplats. Stadsdelen kallas också Ringen. Just badanläggningen i Arvidsvik räknas som en av utgångspunkterna för Marstrand som badort, och viken har en plats i den svenska friluftsbadets historia. Redan under 1930-talet fanns här en vattenrutschbana, vilket gjorde Arvidsvik till ett av landets tidiga rekreationsbad med sådana attraktioner. Bakgrunden var att Svenska Turistföreningen från 1922 inventerat kustområden för att hitta lämpliga badplatser, och under 1920- och 1930-talen anlades många bad längs landets kuster och insjöar i takt med att simkunnighet och friluftsliv blev allt viktigare. Med sina klippor och sin närhet till färjeläget mot Marstrandsön är Arvidsvik fortfarande en uppskattad plats för bad och solbad, och en av Koöns mest besökta vikar under sommarmånaderna.
2. Båtellet, Marstrand
Sevärdhet
Båtellet, ursprungligen Marstrands varmbadhus, uppfördes 1858 och är den äldsta bevarade byggnaden från ortens tid som kurort. Badbolaget hade då snabbt expanderat sin verksamhet, byggt ett nytt kallbadhus 1856 och kort därefter detta större varmbadhus. Det allra första kombinerade bad- och societetshuset från 1843 omvandlades samtidigt till enbart societetshus. Kring varmbadhuset låg en badhuspark med små byggnader för gymnastik, biljard och kägelspel, samt sommarrestaurangen Alphyddan. Vid sekelskiftet 1900 var varmbadhuset flitigt besökt, inte minst av kung Oscar II som tillbringade sina somrar på Marstrand. Byggnaden har sedermera kompletterats med en simhall men har bevarat sin karaktär och har byggnadsminnesstatus. Båtellet är ett påtagligt minne av den tid då läkare ordinerade saltbad och frisk havsluft, och då Marstrand blev en av landets förnämsta badorter.
3. Marstrands hamn
Sevärdhet
Marstrands hamn har varit ortens livsnerv ända sedan medeltiden. Den djupa och skyddade hamnen, som sällan fryser, gjorde Marstrand till en viktig knutpunkt för handel och sjöfart längs Bohuskusten redan när staden omnämns i skrift på 1200-talet. Sill, salt och varor passerade kajerna under stadens många blomstringsperioder. På 1800-talet upptäckte den svenska överklassen ön som sommarvistelse, och seglingen blev en del av Marstrands identitet. Idag rymmer gästhamnen omkring trehundra platser och fylls snabbt under högsommaren, då segelbåtar ligger tätt längs bryggorna och flaggor från ett dussintal nationer vajar i kvällsbrisen. Sedan 1994 arrangeras här GKSS Match Cup Sweden, en av världens största matchracingtävlingar och en del av World Match Racing Tour. Hamnen förenar på så vis stadens långa maritima historia med ett pulserande sommarliv och Marstrands rykte som svensk seglingshuvudstad.
4. Societetshuset Marstrand
Sevärdhet
Vid det norra hamninloppet reser sig Societetshuset, ritat av arkitekten Adrian Crispin Peterson och uppfört i trä 1886. Det avlöste ett äldre, betydligt mindre badhus och societetshus från 1843 och blev mer än dubbelt så stort som föregångaren. Här samlades badortens fina societet till middagar, baler och konserter under den tid då Marstrand var en av Sveriges mest eftertraktade sommarorter. Badlivet hade tagit fart sedan ångbåtsförbindelsen med Göteborg etablerats 1850, och populariteten nådde sin höjdpunkt när kung Oscar II nästan varje sommar mellan 1887 och 1907 förlade en del av säsongen hit. Det eleganta huset med sin utsikt över inloppet blev en mötesplats för kungligheter, konstnärer och förmögna gäster. Societetshuset förklarades som byggnadsminne 1978 och fungerar än idag som en levande del av Marstrands kultur- och nöjesliv.
5. Paradisparken, Marstrand
Naturreservat
Paradisparken framför Grand Hotel Marstrand bär ett namn med en överraskande bakgrund. Kvarteret var bebott fram till 1824, då en förödande brand jämnade hela området med marken. Under några decennier därefter användes platsen som exercisplats för Carlstens fästning och låg helt öppen och kal. Här satt också fiskare och rensade sill, och deras tunnor förvarades på platsen så att lukten lär ha varit olidlig. För att platsen åter skulle bli omtyckt gav man den sitt sköna namn, Paradisparken. Med tiden planterades träd som idag är minst hundra till hundrafemtio år gamla, och parken fick klassiskt romantiska inslag med blomsterplanteringar och en musikpaviljong. När kung Oscar II tillbringade en sommarmånad på Marstrand varje år fick parken nästan kunglig glans. Idag är de välansade gräsmattorna en uppskattad plats för både soldyrkare och skuggsökare under sommardagarna.
6. Marstrands kyrka
Kyrka
Marstrands kyrka hör till de äldsta byggnaderna på ön och vittnar om stadens medeltida storhet. Platsen omnämns första gången 1291 i samband med en klosterkyrka, och runt år 1300 uppfördes här ett franciskanerkonvent i sten. Kyrkan, som restes under 1200-talets senare hälft eller kring sekelskiftet 1300, var helgad åt jungfru Maria och kallades länge Mariakyrkan. Sannolikt tjänade den samtidigt som församlingskyrka för Marstrandsborna. Klostret bestod fram till reformationen, då munkväsendet avvecklades och byggnaderna fick nya öden. Genom århundradena har kyrkan byggts om och förändrats, men dess grå stenmurar bär fortfarande spår av den katolska medeltiden. På den gamla kyrkogården intill har arkeologer påträffat lämningar som berättar om generationer av sjöfarare, fiskare och köpmän. För besökaren är kyrkan en stilla påminnelse om att Marstrand var en levande stad långt före badortens tid.
7. Pater Noster, Hamneskär
Sevärdhet
Längst ut i havsbandet väster om Marstrand står Pater Noster, en av Sveriges mest kända fyrar. Redan på 1720- och 1750-talen hade kungliga brev tagit upp behovet av en fyr som kunde varna för de farliga Pater Nosterskären, men först 1868 tändes den för första gången, natten till den första november. Samtidigt släcktes den gamla fyren på Carlsten. Det smäckra järntornet, drygt trettio meter högt, tillverkades vid Ludvigsbergs mekaniska verkstad och är av den öppna pelartyp som kallas Heidenstammare. Det var dessutom ett av de första större svenska föremålen som galvaniserades som rostskydd. Hela fyranläggningen kostade över 124 000 riksdaler. Under 1900-talet förföll fyren, men efter en omfattande räddningsinsats restaurerades den och blev statligt byggnadsminne 2015. Idag är ön ett populärt utflyktsmål för den som söker havets ensliga skönhet.
8. Koön, Marstrand
Naturreservat
Koön är den ö som binder samman Marstrand med fastlandet, och det är hit bilvägen leder innan den korta färjeturen tar vid. Den isfria hamnen ligger mellan Koön och Marstrandsön, och över det smala sundet går Marstrandsfärjan dygnet runt på bara ett par minuter. Färjetrafiken har lång historia: Marstrands Mekaniska Verkstad ansvarade för den 1911–1966, därefter tog Marstrands stad över, och sedan 1971 sköts färjan av Kungälvs kommun. Den första färjan, kallad Spårvagnen eller Hamnfärjan I, byggdes 1911 och var i drift till omkring 1960. Under 1900-talet skedde mycket av Marstrands utbyggnad just på Koön, eftersom den bilfria huvudön hade begränsat utrymme. Här finns idag bostäder, badplatser som Arvidsvik och vandringsleder med vid utsikt över skärgården. Koön är porten till Marstrand och en del av upplevelsen redan innan man stiger ombord på färjan.
9. Strandverket, Marstrand
Museum & hembygd
Södra Strandverket byggdes 1852–1857 för att stärka försvaret av det södra inloppet till Marstrands hamn och ersätta äldre kanonbatterier som Gustavsborg. Anläggningen bestod av två byggnader med kanonbatterier som kunde beskjuta både Albrektsunds kanal och hamninloppet. Bestyckningen omfattade hela 46 kanoner och här tjänstgjorde omkring 170 soldater. Tillsammans med Carlstens fästning avfördes Strandverket 1882 ur rikets fasta försvar, och därefter har byggnaderna haft skiftande öden, bland annat som färgfabrik och nödbostäder. Marinen utnyttjade lokalerna ända in på 1960-talet, då de renoverades. Sedan 1935 är anläggningen statligt byggnadsminne. År 2012 öppnade här en konsthall, med tidningsmannen Peter Hjörne som huvudfinansiär, där samtidskonst inom främst fotografi och skulptur visas. Strandverket förenar på så vis Marstrands militära förflutna med ett levande kulturliv vid havet.
10. Bohus fästning
Slott
Bohus fästning reser sig på en fyrtio meter hög klippa på Bagaholmen i Nordre älv, i sydöstra Kungälv knappt två mil norr om Göteborg. Den började byggas 1308 av den norske kungen Håkon V Magnusson för att stärka försvaret av Norges dåvarande sydgräns, och det är fästningen som gett landskapet Bohuslän dess namn. Enligt Erikskrönikan ska det ha varit den danske greven Jacob som föreslog att en borg skulle uppföras på klippan Älvebacken. Den var först av trä men byggdes snart om i sten för att bli starkare. Under sin sjuhundraåriga historia har fästningen kontrollerats av Norge, Danmark-Norge och Sverige, och den har belägrats minst fjorton gånger utan att någonsin erövras i strid. Senare användes den även som fruktat fängelse. Idag är Bohus fästning en av Kungälvs kommuns främsta sevärdheter, med torn, murar och en vidsträckt utsikt över älvlandskapet.
11. Marstrandsön
Naturreservat
Marstrandsön är hjärtat i hela orten och bär på en historia som sträcker sig långt över tusen år tillbaka. Ön grundades som en norsk stad på 1200-talet i takt med att sillfisket expanderade, och 1310 fick Marstrand stadsprivilegier av den norske kungen Håkon V. Läget ytterst i skärgården, med en djup hamn som sällan fryser, gjorde ön till en knutpunkt för handel och sjöfart längs västkusten. Flera stora sillperioder förde med sig rikedom, och under 1500-talet var Marstrand centrum för sillhandeln i Bohuslän. När Gustav III 1775 gjorde ön till Skandinaviens första frihamn rådde här religionsfrihet och fritt näringsliv. Idag möter besökaren ett bilfritt samhälle med trånga gränder, trähus och Carlstens fästning på krönet. Marstrandsön förenar levande badortsliv med en kulturhistoria som få svenska orter kan mäta sig med.
12. Carlstens fästning
Slott
När Bohuslän vid freden i Roskilde 1658 övergick till Sverige beslöt Karl X Gustav att trygga den isfria hamnen med en fästning. Först restes en provisorisk träskans på berget, men från 1660-talet växte ett rundtorn i sten fram som fick namnet Carlsten. Arbetet utfördes till stor del av straffångar, och under nästan två sekel präglades platsen av hårt slavarbete. Den mest omtalade fången var mästertjuven Lasse-Maja, som satt här i början av 1800-talet. Fästningen togs två gånger av fiender, av norske ståthållaren Gyldenlöwe 1677 och av amiral Tordenskjold 1719, men återlämnades båda gångerna genom fredsförhandlingar snarare än strid. År 1882 avfördes Carlsten ur rikets fasta försvar. Idag är den Marstrands främsta sevärdhet, med guidade turer genom murar, fängelsehålor och utsikten över skärgården.
13. Lycke kyrka
Kyrka
Lycke kyrka är en kyrkobyggnad belägen i Kungälvs kommun. Den tillhör Lycke församling i Göteborgs stift och Svenska kyrkan.
Källa: Wikidata/Wikipedia
14. Rönnängs kyrka
Kyrka
Rönnängs kyrka är en kyrkobyggnad i Rönnäng, Tjörns kommun. Den tillhör Rönnängs församling i Göteborgs stift.
Källa: Wikidata/Wikipedia
15. Tofta herrgård
Byggnad
Tofta herrgård är en herrgård i Lycke socken i Kungälvs kommun i Bohuslän. Den är byggnadsminne sedan 23 januari 1984. Tofta herrgård ligger mellan Göteborg och Marstrand. På gården bedrivs ekologiskt jordbruk och inackorderingsstall och turridning med islandshästar. Här finns kafé under sommarhalvåret, samt restaurang, hotell och konferensverksamhet. På sommaren är det teater och i december anordnas julmarknad och julbord på gården. I omgivningarna ligger Lycke golfklubb och Tofta naturreservat med promenadstigar.
Källa: Wikidata/Wikipedia
16. Backebådan
Torn
Backebådan är en fyr på Älgöfjorden i Kungälvs kommun. Fyren ligger i farleden Södra Uddevallaleden. Fyren drivs med solceller.
Källa: Wikidata/Wikipedia
17. Stora Sillesunds fyr
Torn
fyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
18. Lekskärs fyr
Torn
en fyr på Lekskär i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
19. Lönnbäcken
Torn
en fyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
20. Sälöknapp
Torn
en f.d. fyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
21. Karlstens fästningsfyr
Torn
en f.d. fyr på Karlstens fästning i Marstrand
Källa: Wikidata/Wikipedia
22. Skallen
Torn
fyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
23. Marstrands hamnfyr
Torn
en fyr på Koön i Marstrand, Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
24. Norra Meholm
Torn
en fyr i Tjörns kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
25. Södra Meholm
Torn
en fyr i Tjörns kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
26. Åstols fyr
Torn
en fyr i Tjörns kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
27. Barrlinds fyr
Torn
en fyr i Tjörns kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
28. Gråberget
Torn
en fyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
29. Nordholmarna
Torn
en fyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
30. Älgö fyr
Torn
en fyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
31. Ramholmen nedre
Torn
en fyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
32. Ramholmen övre
Torn
en fyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
33. Lilla Pater Noster
Torn
en f.d. hamnfyr i Marstrand
Källa: Wikidata/Wikipedia
34. Marstrands kloster
Klosterruin
Marstrands kloster var ett kloster i Marstrand, som tillhörde franciskanorden och troligen grundades på 1280-talet. Det instiftades under tidig medeltid två franciskanerkonvent i den södra delen av det då norska Bohuslän. Ett omnämndes första gången 1272–1273 och låg förmodligen på nuvarande Kastellegårdens åkrar, i dåvarande Kongahälla. Det finns inte mycket kunskap om franciskanerklostret i Marstrand, som låg på förhållandevis kort avstånd från Kongahälla, men det grundades troligen ungefär vid samma tid. Konventskyrkan i Marstrand hade Jungfru Maria som skyddshelgon. Det har under årens lopp rått delade uppfattningar om konventskyrkan samtidigt tjänat som Marstrands församlingskyrka. Längst söderut på kyrkogården vid Marstrands kyrka hittades dock vid markradarundersökning 2015 grundmuren till en byggnad som är tolv meter bred och minst 34 meter lång. Grundmuren antas ha varit omkring en meter bred. Det antas att klosterbyggnaderna var timrade.
Källa: Wikidata/Wikipedia
35. Åstols Kraftkabel övre
Torn
en f.d. ensfyr i Tjörns kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
36. Åstols Kraftkabel nedre
Torn
en f.d. ensfyr i Tjörns kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
37. Åstols Fiskehamn övre
Torn
en ensfyr i Tjörns kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
38. Åstols Fiskehamn nedre
Torn
en ensfyr i Tjörns kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
39. Nordön Östra nedre
Torn
en ensfyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
40. Nordön Östra övre
Torn
en ensfyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
41. Nordön Västra nedre
Torn
en ensfyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
42. Nordön Västra övre
Torn
en ensfyr i Kungälvs kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
43. TURE BONANDERS HUS
Byggnad1700–1799
Ture Bonanders hus är en byggnad i Marstrand med rötter i 1700-talet. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Någon mer utförlig beskrivning finns för närvarande inte.
Södra Strandverket var den sista förstärkningen av försvaret vid det södra inloppet till Marstrands krigshamn. Det stod färdigt 1857 och ersatte äldre kanonbatterier vid hamnen, däribland Gustavsborg söder om Carlstens fästning. Förslagsritningarna upprättades av fortifikationsingenjören A. Lindman och godkändes av kung Oscar I år 1852. Uppgifterna bygger på Statens fastighetsverk.
Rådhuset ligger vid torget på öns östra sida och är en av Marstrands få stenbyggnader. Det uppfördes i mitten av 1600-talet i två våningar med inredd vind, med rusticerad bottenvåning, slätputsad ovanvåning och en frontespis mot torget. Sadeltaket är täckt med tvåkupigt rött tegel. Byggnadens nuvarande utseende med dekorativa listverk tillkom i huvudsak vid en renovering på 1860-talet. Före ombyggnaden på 1780-talet, då huset fick två fulla våningar, vette huvudentrén mot gatan i stället för torget.
År 1903 köpte missionsföreningen en fastighet för 5 000 kronor. Tomten var redan bebyggd med ett äldre hus, men det fanns plats för mer, och 1904 uppförde föreningen ett missionshus på den obebyggda delen. År 1915 byggdes en predikantbostad som en övervåning på det gamla huset, som samtidigt renoverades.
Kapellet stod färdigt 1939 efter ritningar av arkitekten Axel Forssén. Exteriört har inga nämnvärda förändringar skett sedan dess. Invändigt gjordes en reparation 1977, då panelen i tak och på väggar byttes mot en något annorlunda typ. Beskrivningen bygger på Bohusläns museums inventering 2002–2005.
Boplatsen förundersöktes 2012 med komplettering 2016 och undersöktes sedan i två omgångar. I den östra delen framkom härdar, gropar, stolphål, kulturlager och hyddlämningar från mellan- och senmesolitikum, medan den västra delen med härdar även sträcker sig in i neolitikum. Överallt påträffades rikligt med flinta, bergart och kvarts av mesolitisk karaktär, som spån, spetsar, mikrospån och yxor, jämte skärvsten, brända ben och en tandpärla. Den stora fyndmängden tyder på att platsen använts under lång tid.
En boplats som finns registrerad i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, vilket innebär att uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. Ytterligare underlag finns i inventeringsboken.
Lämningen kommer från ett större, tätspantat och kravellbyggt fartyg, där den västra skrovsidan till stora delar ligger exponerad. Bordläggningsplankorna är omkring nio centimeter breda. Utifrån de sparsamma byggnadstekniska dragen ligger en trolig datering i senmedeltid eller något senare. Den södra delen är delvis täckt av sprängsten. Lämningen framkom vid en utredning av Bohusläns museum 1997.
En boplats som finns upptagen i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan därför vara ofullständig eller inaktuell. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Hamnanläggningen består av en lång, kallmurad kaj byggd av stora stenar längs en bergsknalle. Inåt land övergår kajen i en uppbyggd och övertorvad terrass, troligen en brygga, och västerut fortsätter ännu en stenkaj. Vid en arkeologisk utredning 2015 av det anslutande vattenområdet påträffades ett mindre kulturlager med keramik, tegel och fiskben samt en pålanläggning av furu. Timret har C14-daterats till 1600-talet.
Ett röse som finns registrerat i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifter kan därför saknas eller vara inaktuella. Ytterligare underlag finns i inventeringsboken.
En boplats upptagen i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
En fyndplats som finns registrerad i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, vilket betyder att uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. Kompletterande underlag finns i inventeringsboken.
En fyndplats upptagen i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan därför vara ofullständig eller inaktuell. Ytterligare information finns i inventeringsboken.
En boplats som finns registrerad i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Fartyget Castor sänktes under striderna i Dynekilen den 27 juni 1716 men bärgades och sattes i stånd på nytt. Det var ett av de fartyg som 1718 släpades över land från Strömstad till Idefjorden. Brigantinen brändes till slut upp vid Marstrand den 12 juli 1719.
En boplats som finns upptagen i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell. Ytterligare underlag finns i inventeringsboken.
En fyndplats som finns registrerad i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, vilket innebär att uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. Kompletterande information finns i inventeringsboken.
Vrakdelarna muddrades upp 1988 och lades på soptippen i Marstrand, varefter Sjöfartsmuseet i Göteborg och länsmuseet i Uddevalla besiktigade dem för en ungefärlig typ- och åldersbestämning. Utifrån rester av spant och kölstock uppskattades fartygets längd i vattenlinjen till närmare sju meter, och materialet tycktes rymma delar av flera olika vrak. Det övervägdes om saken skulle anmälas som brott mot kulturminneslagen, men ärendet avslutades samma sommar. Hur mycket som ligger kvar på botten är ovisst.
Boplatsen ligger i en smal, sluttande moränslänt mellan två bergspartier, med en koncentration av flinta centralt inom området. Några anläggningar har inte påträffats. Vid en arkeologisk förundersökning registrerades 223 flintor i åtta schakt och elva rutor. Bland föremålen fanns spån och spånfragment, mikrospån, flera kärnor och en kärnyxa.
Fregatten Fredricus byggdes på Karlskrona örlogsvarv och blev färdig 1698. Fartyget ska ha varit bestyckat med fyrtio kanoner. Det sänktes i Marstrands hamn i samband med att den danska flottan angrep staden i juli 1719. Den synliga delen av lämningen mäter omkring 35 gånger 8 meter.
Norra Strandverket är registrerat som en fästning eller skans i Marstrand. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, vilket innebär att uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. Ytterligare underlag finns i inventeringsboken.
Ett område med fossil åkermark som finns registrerat i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan därför vara ofullständig eller inaktuell. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
En boplats som finns upptagen i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. Ytterligare underlag finns i inventeringsboken.
Ett fiskeläge som finns registrerat i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, vilket innebär att uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. Kompletterande information finns i inventeringsboken.
En fyndplats upptagen i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
En fyndplats som finns registrerad i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifter kan därför saknas eller vara inaktuella. Ytterligare underlag finns i inventeringsboken.
71. Rävlingen, Naturföremål/-bildning med bruk, tradition eller namn
fornminne
Rävlingen är registrerat som ett naturföremål eller en naturbildning med bruk, tradition eller namn. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, vilket innebär att uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. Kompletterande information finns i inventeringsboken.
En fyndplats upptagen i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan därför vara ofullständig eller inaktuell. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
En boplats som finns registrerad i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. Ytterligare underlag finns i inventeringsboken.
En boplats som finns upptagen i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
En boplats som finns registrerad i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, vilket innebär att uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. Ytterligare underlag finns i inventeringsboken.
Lämningen är registrerad som livsmedelsindustri. En närmare beskrivning finns i inventeringsboken under dokument och bilder. Uppgifterna här är knapphändiga.
Lämningen uppges vara motorgaleasen Nancy, förlist den 3 september 1942. Vraket ligger tätt intill berget vid foten av grundet. I stort sett allt trä är borta, och kvar finns motordelar, däck och plåtar.
En boplats som finns upptagen i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan därför vara ofullständig eller inaktuell. Ytterligare underlag finns i inventeringsboken.
En boplats som finns registrerad i fornlämningsregistret. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Danska utkiken är registrerat som ett röse i Marstrand. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, vilket innebär att uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. Ytterligare underlag finns i inventeringsboken.
Platsen är upptagen i fornminnesregistret som fyndplats, men underlaget är knapphändigt. Någon närmare beskrivning finns inte, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade. För kompletterande information hänvisas till den äldre inventeringsboken.
Lämningen är registrerad som en stensättning, en flack grav täckt av sten. Den samlade dokumentationen är dock tunn och inte kvalitetssäkrad, så detaljer kan saknas eller vara inaktuella. Ytterligare uppgifter kan finnas i den ursprungliga inventeringsboken.
Vraket är resterna av en jakt som medvetet sänktes den 11 juli 1719, då Tordenskjold angrep Marstrand. Fartyget var bestyckat med fyra kanoner. Ytterligare uppgifter om fyndet finns i vrakfyndets registerpost nummer 324.
Vid en arkeologisk förundersökning av Bohusläns museum 2010 dokumenterades en hamnanläggning med ett historiskt kulturlager av osäker utbredning. Lagret innehöll träspån, ballastflinta, en tränagel och keramik, och i ett provschakt fanns tjära eller beck. Fynden pekar mot att platsen använts för skeppsbyggnation, och lagret kan grovt dateras från 1600-talet fram till modern tid.
Platsen finns med i registret som fyndplats, men saknar detaljerad beskrivning. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga eller föråldrade. Kompletterande information kan sökas i den äldre inventeringsboken.
Lämningen är upptagen som begravningsplats, men den tillgängliga informationen är knapp. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, vilket innebär att detaljer kan saknas eller vara inaktuella. Se den ursprungliga inventeringsboken för eventuella tillägg.
Vid en särskild utredning 2012 grävdes provgropar inom området och avslöjade tre sannolika härdar samt slagen flinta med inslag av kvarts och bergart, däribland en kniv, tre skrapor och fem kärnor. Materialet dominerades av avslag och avfall, med spår av både plattforms- och bipolär teknik. Många flintor var brända medan svallningsgraden var låg, och fynden bedöms härröra från sten- eller bronsålder.
Platsen är upptagen i registret som minnesmärke, men underlaget är begränsat och inte kvalitetssäkrat. Detaljer kan därför saknas eller vara föråldrade. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Under en särskild utredning 2012 påträffades vid provgropsgrävning minst tre stenpackningar som möjligen tolkas som härdar, en flintkniv samt slagen flinta, kvarts, bergart och skärvig sten. Fyndbilden dominerades av avslag och avfall, med spår av städ-, bipolär- och plattformsteknik. Ett stort antal flintor var eldpåverkade och svallningsgraden låg, vilket pekar mot en datering till sten- eller bronsålder.
Platsen är upptagen som boplats i fornminnesregistret, men saknar närmare dokumentation. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga eller inaktuella. Ytterligare information kan finnas i den äldre inventeringsboken.
Inom området finns rikligt med slagen och eldskadad flinta. Tidigare fynd omfattar bland annat kärnyxor, en konisk kärna, skivskrapor, glättningsskivor, en knacksten, borr, en eldslagningssten, en kniv, en spånskrapa och en pilspets, dokumenterade av Alin 1917 och Atterström. Vid en revidering 1989 kunde inga fynd göras på grund av tät vegetation.
Lämningen består av en rygg med barlaststen och flera järnkanoner från fartygets bestyckning, där några kanonrör står lodrätt upp ur botten och delar av skrovet skymtar längs barlasten. Med stor sannolikhet rör det sig om den svenska örlogsfregatten Kalmar, som sänktes när den danska flottan angrep Marstrand i juli 1719. Vid det tillfället gick stora delar av den svenska Göteborgseskadern förlorad i hamnområdet.
Enligt arkivuppgifter förliste slupen Alfred den 24 eller 25 oktober 1860 med en last om 38 000 mursten. Fartyget sjönk men besättningen räddades, och riggen kunde bärgas. En vrakauktion hölls den 28 november 1860 på vraket med den kvarliggande lasten.
Inom området finns ett kulturlager kopplat till hamn och stad, innehållande ben och keramik. Här dokumenterades även konstruktionstimmer från en båtlämning. Fynden speglar aktivitet i Marstrands historiska hamnmiljö.
Lämningen utgörs av en rygg med barlaststen och ett tiotal järnkanoner, omkring tre meter långa, som ligger på rad längs fartygssidan (status 1984). Med stor sannolikhet är detta den svenska örlogsfregatten Halmstad, sänkt vid den danska flottans angrepp på Marstrand i juli 1719 då stora delar av Göteborgseskadern gick förlorad. Dykare bärgade nio kanoner 1884, och 1933 tog Marstrandsbygdens Fornminnesförening upp bland annat träkanistrar, krutbehållare och kanonkulor.
Stadslagret, av osäker utbredning, innehåller bland annat delar av laggkärl, dymlingar och keramik från tidig modern tid. Det finns tecken på att lagren är omrörda. Fyndet framkom vid en arkeologisk utredning av Bohusläns museum 1999, då ett antal provgropar grävdes inom området.
Vid provgropsgrävning under en särskild utredning 2012 påträffades sparsamt med flinta och kvarts, bland annat två flintskrapor och två kvartskärnor med bipolär teknik, samt enstaka skärvig sten. I en provgrop fanns ett möjligt odlingsröse, och i flera gropar noterades en förmodad äldre odlings- eller matjordshorisont.
Anläggningen är registrerad som fästning eller skans under namnet Gustavsborg. Den tillgängliga beskrivningen är knapphändig och inte kvalitetssäkrad, så uppgifter kan saknas eller vara inaktuella. För mer information hänvisas till inventeringsboken.
Platsen är upptagen som boplats i registret, men underlaget är begränsat. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller föråldrad. Ytterligare uppgifter kan sökas i den äldre inventeringsboken.
Lämningen finns med i fornminnesregistret som boplats, men saknar närmare dokumentation. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan innehålla luckor eller inaktuella detaljer. Se inventeringsboken för eventuella tillägg.
Platsen är upptagen som boplats, men den tillgängliga informationen är knapp. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, vilket innebär att detaljer kan saknas eller vara föråldrade. Kompletterande uppgifter kan finnas i den äldre inventeringsboken.
Lämningen är registrerad som boplats, men underlaget är tunt och inte kvalitetssäkrat. Information kan därför saknas eller vara inaktuell. För mer att gå på hänvisas till den ursprungliga inventeringsboken.
Lämningen är upptagen som en stensättning, en flack stengrav. Dokumentationen är dock begränsad och inte kvalitetssäkrad, så uppgifter kan saknas eller vara föråldrade. Ytterligare information kan finnas i inventeringsboken.
Platsen finns med i registret som boplats, men saknar närmare beskrivning. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga eller inaktuella. Se den äldre inventeringsboken för kompletterande information.
Området rymmer ett medeltida kulturlager med spår från 1500- och 1600-talen. Marstrand fick sina stadsprivilegier 1442, och lagret vittnar om stadens tidiga historia. Platsen är delvis undersökt.
Lämningen är registrerad som en enstaka begravningsplats på Marstrand. Någon närmare beskrivning finns inte i registret. För uppgifter om lämningen hänvisas till inventeringsboken under Dokument och bilder.
Enligt arkivuppgifter förliste briggen Enigheten den 18 november 1805. Fartyget gick i barlast vid förlisningen. Någon ytterligare information om händelsen finns inte i registret.
Registret innehåller en arkivuppgift om jakten Diana, som förliste den 11 juli 1719. Datumet sammanfaller med den danska flottans angrepp på Marstrand. Fler detaljer om fartyget saknas i underlaget.
Platsen är upptagen i registret som fyndplats, men saknar detaljerad beskrivning. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga eller föråldrade. Ytterligare information kan sökas i inventeringsboken.
På platsen hittades en skulpterad mortel av sandsten av medeltida typ. Denna sort tillverkades i dagens Belgien någon gång mellan 1200- och 1400-talet. Föremålet finns i upphittarens ägo.
Fartygslämningen är omkring 17 meter lång och 5 meter bred, med en synlig rygg av barlaststen där skrovet ställvis framträder längs sidorna. Konstruktionen tyder på ett kravellbyggt fartyg med bordläggning i två lager, där det yttre troligen är en förhydning. Bland fynden finns kritpipor och en halvcirkulär blyplåt, och lämningen kopplas till en så kallad brännare som sänktes i juli 1719 när den danska flottan angrep Marstrand.
Platsen är upptagen som fyndplats i registret, men underlaget är begränsat. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell. För mer information hänvisas till den äldre inventeringsboken.
Lämningen är upptagen som ett röse, ett gravmonument av staplad sten. Dokumentationen är dock knapp och inte kvalitetssäkrad, så detaljer kan saknas eller vara föråldrade. Ytterligare uppgifter kan finnas i inventeringsboken.