Upptäck Mariefred till fots: 76 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
1. Gripsholms slott
Slott
Gripsholms slott är ett kungligt slott vid Mälaren, strax utanför Mariefreds stadskärna i Strängnäs kommun. Slottet ägs av Svenska staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. Till slottsområdet hör, förutom själva slottsbyggnaden, även bland annat Gripsholms kungsladugård och Gripsholms hjorthage. Gripsholms slott inrymmer Statens porträttsamling med över 5 000 verk, med exempel på porträttkonstens förändringar från 1500-talet och fram till nutid. Samlingen grundades 1820. Sedan 1860-talet har Nationalmuseum ansvar för porträttsamlingen. På slottet finns också ett uppstoppat lejon, Leo, som har underhållit besökare sedan 1700-talet. Sedan 2025 är Gripsholms slott, inklusive porträttsamlingen, en del av Sveriges kulturkanon.
Källa: Wikidata/Wikipedia
2. Taxinge-Näsby slott
Slott
Taxinge-Näsby är ett gods och tidigare säteri i Taxinge socken i Nykvarns kommun, Stockholms län. Den slottsliknande huvudbyggnaden ligger på en udde i Gripsholmsviken, cirka en kilometers gångavstånd från järnvägsstationen Taxinge-Näsby. Nuvarande huvudbyggnad uppfördes för bergsrådet Anders von Wahrendorff mellan åren 1807 och 1813 efter ritningar av arkitekt Carl Christoffer Gjörwell; de båda flyglarna är från 1700-talet. Den vidsträckta parken med växthus och flera lusthus, bland annat en kinesisk paviljong och en turkisk kiosk, skapades huvudsakligen under Wahrendorffs tid. Slottet och parken tillhör sedan 1999 Nykvarns kommun och drivs av en privat företagare som fest- och konferensanläggning med servering och café. Jordbruket ägs av Uppsala Akademiförvaltning och arrenderas ut.
Källa: Wikidata/Wikipedia
3. Grafikens Hus
museum
Grafikens hus är ett svenskt centrum för grafik, som hade utställningshallar, professionella grafiska verkstäder och olika evenemang med koppling till grafisk konst i de tidigare ekonomibyggnaderna till Gripsholms kungsladugård i Mariefred. Den stora ladugårdsbyggnaden med konsthallen låg strax söder om Kärnbo kyrkoruin. Byggnaden uppfördes före 1885 som ekonomibyggnad till det stora jordbruk som hörde samman med Gripsholms slott. I länsstyrelsens och kommunens gemensamma kulturhistoriska analys för området, som togs fram 1993, omnämns byggnaderna som delar av ett riksintresse att bevara. Lokalerna totalförstördes i en brand den 16 mars 2014. Grafikens hus har sedan 2016 börjat etablera en ny verksamhetsbas i Södertälje.
Källa: Wikidata/Wikipedia
4. Mariefreds kyrka
Kyrka
Mariefreds kyrka är en kyrkobyggnad i Mariefred i Strängnäs stift. Den är församlingskyrka i Mariefreds församling.
Källa: Wikidata/Wikipedia
5. Taxinge kyrka
Kyrka
Taxinge kyrka är en kyrkobyggnad i Taxinge i Strängnäs stift. Den är församlingskyrka i Turinge-Taxinge församling.
Källa: Wikidata/Wikipedia
6. Ärja ödekyrka
Kyrka
Ärja ödekyrka är en medeltida kyrkoruin belägen överst på en höjd ovanför Ärja by och strax öster om Åkers kyrka i Åkers socken väster om Mariefred i Södermanland. Ärja kyrka var från början sockenkyrka i Ärja socken.
Källa: Wikidata/Wikipedia
7. Mariefreds Båthamn
Torn
en f.d. fyr i Mariefred
Källa: Wikidata/Wikipedia
8. Loftboden
Byggnad
Loftboden flyttades 1961 från Djurgårdsgatan till Callanderska gården sedan den hotats av rivning. Idag används den som museibyggnad och för försäljning. Uppgifterna kommer från länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut om byggnadsminnesförklaring 2024.
Annexet är troligen uppfört på 1740-talet, då i endast en våning. Idag används bottenvåningen som snickeri och vävstuga för föreningens medlemmar, medan andra våningen rymmer en hyreslägenhet. Under en del av byggnaden finns en källarsvale med välvt tegeltak. Uppgifterna kommer från länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut om byggnadsminnesförklaring 2024.
Väntsalen på Kölnholmen uppfördes 1888 som en åttkantig träbyggnad med förlängt mittparti. Ovanför entrén reser sig ett gavelparti i snickarglädje, och fasaden är av vitmålad liggande fasspåntpanel med mörkgröna lister. De grönmålade, spröjsade fönstren har flerfärgat glas, och taket är täckt av skivplåt. Förutom väntsalen finns två rum som ursprungligen var serveringsrum och hamnkontor. Byggnaden är mycket välbevarad och tillhör en ovanlig byggnadskategori.
Färgargården är huvudbyggnaden på Callanderska gården och troligen dess äldsta hus, uppfört i två våningar under 1740–80-talen. Idag rymmer den museivåning, kafé, bibliotek, kontor och sammanträdesrum för föreningen samt en stor klädsamling. Uppgifterna kommer från länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut om byggnadsminnesförklaring 2024.
Rådhuset är en timrad tvåvåningsbyggnad på hög putsad sockel, klädd med gulmålad locklistpanel och indelad av vita lisener. Det valmade sadeltaket bär en takryttare med klocka och spira samt takkupor åt både torg och gård. Mot torget markeras centralpartiet av en segmentbågig fronton med urverk och en generös dubbeltrappa i trä som leder upp till en pardörr med kartusch. Från fasaden löper plank i samma utförande, avslutade med två mindre flyglar under tegeltak.
Bodlängan finns omnämnd som en del av fastigheten redan 1891. På den tiden rymde träuthuset redskapsbod, vedbod, vagnshus, ladugård, stall och mangelbod. Idag används längan som museibyggnad och förråd med bland annat tillfälliga utställningar, historiska brandredskap och föremål från den nedlagda penseltillverkaren Oluma. Uppgifterna kommer från länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut om byggnadsminnesförklaring 2024.
Kyrkoruinen består av långhus, kor och absid samt ett vapenhus mot söder. Väggarna är byggda av gnejs och granit och är i det närmaste intakta. I den södra kyrkoväggen inne i vapenhuset, öster om ingången, sitter en runsten. Norr, väster och söder om ruinen breder en ödekyrkogård ut sig.
Platsen är registrerad som en hägnad i fornminnesregistret. Någon utförlig, granskad beskrivning finns inte, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Kompletterande material kan sökas i den äldre inventeringsboken.
Här ligger resterna av Daisy, ett litet jaktliknande lastfartyg som ägdes av skepparen Harry Johansson i Mariefred. Fartyget kom i hans ägo 1921 och sänktes intill en kolpråm 1942. Vid en kontroll 1982 var skrovet bevarat upp till vattenlinjen.
Lämningen är förd i registret som en stensättning, en gravtyp av lagd sten. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, så detaljer kan saknas eller vara inaktuella. Ytterligare uppgifter kan finnas i inventeringsboken.
Platsen är registrerad som en terrassering, en anlagd avsats i terrängen. Den tillgängliga beskrivningen är inte granskad och kan innehålla luckor eller föråldrade uppgifter. Se den äldre inventeringsboken för mer information.
Borgen restes på 1370-talet åt drotsen Bo Jonsson Grip, vars släktvapen var ett griphuvud och gav platsen namnet Gripsholm, omnämnt i ett köpebrev från maj 1381. Den låg troligen där Gripsholms slotts förborg nu ligger, och gråstensfasader vid Kronoköket samt Stureskansens källare hör till den. Gustav Vasa lät riva borgen och började 1537 uppföra ett slott av tegel, tänkt som försvarsborg med fyra torn och sluten borggård. Inom området står två runstenar.
Lämningen är förd i registret som en hög, en gravtyp uppbyggd av jord och sten. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och kan vara ofullständiga eller inaktuella. Mer kan sökas i inventeringsboken.
Platsen är registrerad som ett gravfält men saknar en granskad beskrivning. Detaljer om antal och gravtyper kan därför saknas eller vara föråldrade. Kompletterande uppgifter kan finnas i den äldre inventeringsboken.
Vid en besiktning 1981 noterades två stensamlingar på platsen. De tolkades som möjliga stensättningar, alltså gravar av lagd sten, men klassas i dag som en fornlämningsliknande bildning vars ursprung är osäkert.
Vid en utredningsschaktning 2008 framkom här ett runt stolphål med omkring 0,45 meters diameter. Fyllningen bestod av lera med rikligt av kol samt några mindre skärviga stenar, vilket tyder på spår efter äldre bebyggelse på platsen.
I den fasta hällen finns en runristning med omkring fem centimeter höga runor. Ristningen vetter mot öster och bedöms vara av sen tid. Den ligger ungefär två meter norr om lämningen Mariefred 28:3.
Platsen är registrerad som en husgrund från historisk tid. Någon kvalitetssäkrad beskrivning finns inte, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Se inventeringsboken för mer.
Vid en arkeologisk utredning 2015 påträffades bottnen av en härd, omkring 0,55 meter djup. Fyllningen bestod av skärvig sten, sot och kol samt enstaka fragment av bränd lera. Anläggningen har daterats till folkvandringstid.
Minnesmärket är ett ordensemblem av gjutjärn i form av ett kors, cirka 0,85 meter högt och brett. Det är i dag fastspikat på en ek men satt tidigare på en järnstång fäst i berget ett tiotal meter nordost om trädet. Alldeles sydost om eken finns en närmast åttkantig grund.
Platsen är förd i registret som en runristning men saknar en kvalitetssäkrad beskrivning. Uppgifterna kan därför vara ofullständiga eller inaktuella. Mer information kan sökas i inventeringsboken.
Vid revideringsinventeringen 1979 räknades ett femtiotal fornlämningar på gravfältet: en hög, 48 runda stensättningar och en skeppsformig stensättning. Högen, elva meter i diameter och en meter hög, ligger i den södra delen och har en grop i norra kanten. Flera stensättningar har kantkedjor, och den skeppsformiga har kullfallna stenar i stävarna. Redan förstagångsinventeringen 1957 räknade ungefär lika många gravar.
Av klostret återstår en mur som är upp till drygt en meter hög. Huset strax norr om muren uppges vara byggt på bevarade klosterkällare, och det ska finnas gott om murar under mark i slänten söder om kyrkan, på båda sidor om klostergatan.
Platsen är registrerad som Finnsta gamla tomt, en by- eller gårdstomt. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Kompletterande material finns i inventeringsboken.
Lämningen är förd i registret som en stensättning. Den tillgängliga beskrivningen är inte granskad och kan innehålla luckor eller föråldrade uppgifter. Se inventeringsboken för mer information.
Platsen är registrerad som ett gravfält men saknar en kvalitetssäkrad beskrivning. Antal gravar och deras former är därför inte närmare kända här. Ytterligare uppgifter kan sökas i inventeringsboken.
Här finns en jordkällare omkring två meter hög, kallmurad på fram- och baksida av huggna stenar och med välvt tak. Ingången ligger åt västnordväst, där delar av väggen är murad av tegel. I området har en hemvärnsgård tidigare legat.
Statens maritima museer besiktigade i september 2016 en fartygslämning vid Stora Härnöns västra strand, ungefär två kilometer öster om Mariefred. Dendrokronologisk analys visade att det är ett stort klinkbyggt skepp daterat till 1780-talet, vilket gör det till en fornlämning enligt kulturmiljölagen. Skeppet var sannolikt ett kraftigt byggt lastfartyg lämpat för tunga laster som järn, och det anmäldes av en privatperson.
Vraket är omkring tio meter långt och två meter brett, och av fartyget återstår bottnen, förstäven och spant. Resterna tycks komma från en äldre typ av storbåt, kajutbåt eller mälarjakt; den raka förstäven lutar föröver ungefär tio grader. Vraket påträffades 1989 under Strängnäs sportdykarklubbs undersökningar av pålpallisader runt slottet. Ytterligare ett vrak finns i området.
Platsen är förd i registret som en skärvstenshög, en samling eldpåverkad sten från förhistorisk tid. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell. Se inventeringsboken för mer.
På platsen anlades senare en småbåtshamn. Området innanför vraket muddrades och massorna lades utanför båtplatserna som vindskydd, samtidigt som kajen stenskoddes och bryggor byggdes. Vrakets nuvarande skick är okänt, men det ligger troligen täckt av muddermassor.
Platsen är registrerad som en husgrund från historisk tid. Någon kvalitetssäkrad beskrivning finns inte, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Kompletterande material finns i inventeringsboken.
Platsen är registrerad som ett gravfält men har ingen granskad beskrivning. Detaljer om gravarnas antal och form kan därför saknas eller vara inaktuella. Se den äldre inventeringsboken för mer.
Källan är rund med omkring två meters diameter och bär namnet Lagårdskällan, som finns utsatt på en karta från år 1749. I dag utgör den en utvidgning av ett dike.
Platsen är registrerad under kategorin övrigt och saknar en kvalitetssäkrad beskrivning. Uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Ytterligare information kan sökas i inventeringsboken.
Lämningen är förd i registret som en husgrund från historisk tid. Beskrivningen är inte granskad och kan innehålla luckor eller föråldrade uppgifter. Se inventeringsboken för mer information.
Vid en särskild arkeologisk utredning 2010 framkom i ett ledningsschakt resterna av en strandskoning. Den bestod av ett antal nedslagna och stående pålar, spår av hur strandkanten en gång förstärkts.
Platsen är registrerad som en fornlämningsliknande lämning, vars ursprung är osäkert. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell. Mer kan sökas i inventeringsboken.
Lämningen är förd i registret som fornlämningsliknande, det vill säga av oklart ursprung. Någon granskad beskrivning finns inte, och uppgifterna kan vara föråldrade. Kompletterande material finns i inventeringsboken.
Stensättningen är låg, ungefär 0,15 meter hög, och har en fyllning av sten. I mitten ligger en flat sten som är omkring 0,6 meter stor. Lämningen framkom vid en arkeologisk utredning 2015.
Platsen är förd i registret som en hög, en gravtyp av jord och sten. Den tillgängliga beskrivningen är inte granskad och kan vara ofullständig eller inaktuell. Se inventeringsboken för mer.
Lämningen syns som en förhöjning i marken. Ett sökschakt 2010 gav fyllningsmassor med keramik, glas, porslin och rikligt med obrända djurben, och centralt låg större stenar som kan vara rester efter en spismur eller eldpall. På en karta från 1749 anges här "tvenne Gambla Bygningar".
Här ligger dels en rund, övertorvad stensättning omkring sex meter i diameter, skadad av schaktning i öster. Cirka tretton meter mot nordväst finns en lika stor skärvstenshög med talrika skärviga och brända stenar samt en delvis bevarad kantkedja. Genom högen löper en ränna från nedläggning av en kabel, och den är bevuxen med två stora askar.
Platsen är registrerad som ett gravfält men har ingen kvalitetssäkrad beskrivning. Uppgifter om gravarnas antal och form kan därför saknas eller vara inaktuella. Se inventeringsboken för mer.
Lämningen är registrerad som en fornlämningsliknande bildning, vars ursprung är osäkert. Beskrivningen är inte granskad och kan vara ofullständig eller inaktuell. Mer kan sökas i inventeringsboken.
Minnesstenen är av rödgranit och omkring fyra meter hög, rest på en äldre grundmur. Framsidan berättar att riddaren Sten Sture till Gripsholm här anlade klostret Mariefred och fick sin gravplats år 1503. Baksidan anger att Mariefreds och Kärnbos invånare lade grunden 1904 och reste stenen 1905.
Runstenen Sö 178 av röd sandsten är omkring två meter hög, med cirka fem centimeter höga runor som vetter mot sydväst. Enligt texten lät Hälgulv och Öulv resa båda stenarna efter sin broder Kätilmund och göra en bro efter modern Soma; ristningen är signerad av Brune, hennes broder. Stenen är skyltad på svenska och engelska och målades senast 1996.
Platsen är registrerad som Kajsa Rultas källa, en källa som är knuten till en tradition. Någon kvalitetssäkrad beskrivning finns inte, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Se inventeringsboken för mer.
Av vraket återstår kölstock, spant och något bordplank, och hela längden är sannolikt inte bevarad enligt en kontroll 1982. Det rör sig troligen om en uttjänt seglare från sekelskiftet. En äldre skeppare berättade att en Mariefredssnickare i början av 1900-talet utökat sitt plankförråd från vraket, och att efterträdare fortsatt plocka plank åtminstone ned till vattenytan.
Här fanns två skyltar med texten "Velocipedåkning förbjuden". Vid revideringsinventeringen 1979 var båda skyltarna borttagna och räknas i dag som försvunna.
Den fossila åkern sträcker sig i nordväst-sydostlig riktning och består av fyra oregelbundna åkerytor med bevarade odlingslager. I området finns fyra oregelbundna röjningsrösen samt enstaka röjningssten i kanterna, och även en terrasskant ingår. Lämningen framkom vid en arkeologisk utredning 2015.
Stensättningen är rund och låg, omkring 0,15 meter hög, med en övermossad fyllning av sten och en väl sammanhållen packning. Ytan är något omplockad. Lämningen inventerades och beskrivningen kvalitetshöjdes efter en arkeologisk utredning 2015.
Vid en särskild arkeologisk utredning 2010 framkom i ett ledningsschakt resterna av en tegelläggning, tätt lagd med en jämn men lite bucklig överyta. Den tolkas som ett golv eller en gårdsplan. På en karta från 1749 finns här stall och vaktmästarbostad, och på en karta från 1801 tre hus som omnämns som Gripsholms kungliga slottsbyggnader.
Platsen är registrerad som ett minnesmärke men saknar en kvalitetssäkrad beskrivning. Uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Kompletterande material finns i inventeringsboken.
Gravfältet består av omkring trettio fornlämningar: fem högar och tjugofem runda stensättningar. Flera högar har enstaka stenar i ytan, en har kantkedja och några har mittstenar. Bland de runda stensättningarna finns en med ett större block, omkring 1,5 meter stort, i mitten.
Lämningen är registrerad som en fornlämningsliknande bildning av osäkert ursprung. Beskrivningen är inte granskad och kan vara ofullständig eller inaktuell. Se inventeringsboken för mer.
Vägmärket är en milstolpe av gjutjärn, omkring 0,8 meter hög, med upphöjd kant och avrundad topp. Inskriften mot norr visar en krona samt "1/4 MIL 1858". Stolpen står på ett kvadratiskt stenpostament, drygt en meter i sida.
Platsen är förd i registret som en färdväg, en äldre vägsträckning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell. Ytterligare uppgifter kan sökas i inventeringsboken.
Lämningen är rund, omkring fem meter i diameter och 0,3 meter hög, med en övermossad och humusblandad fyllning av sten. Den tolkas med viss osäkerhet som en stensättning och ligger ungefär fjorton meter nordnordväst om Mariefred 28:2.
Det markerade området är en ungefärlig avgränsning av Mariefreds medeltida stadskärna, med kulturlager från medeltid. Stadens utbredning framgår av en karta från 1759. Mariefred grundades som stad 1586 av Karl IX.
Inom området finns bebyggelselämningar bestående av två husgrunder och en källargrop. Den ställvis ogenomträngliga nyponvegetationen gjorde det svårt att närmare besikta husgrunderna.
Platsen är förd i registret som en fossil åker, spår av äldre odling. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell. Se inventeringsboken för mer information.
Vid en arkeologisk utredning 2015 framkom och undersöktes bottnen av en härd, omkring 0,55 meter djup. Fyllningen bestod av skärvig sten, sot, kol samt bränd och förslaggad lera, och i botten noterades större bitar bränd lera, kolstycken och delvis brända träbitar. Anläggningen har daterats till vikingatid.
Lämningen är registrerad som en stensättning. Någon kvalitetssäkrad beskrivning finns inte, och uppgifterna kan vara ofullständiga eller inaktuella. Kompletterande material finns i inventeringsboken.
Gränsmärket är omkring 1,5 meter i diameter och byggt av sten. I den östra delen står möjligen en visarsten, drygt en halvmeter hög ovan stenpackningen. Enligt den gamla ekonomiska kartan markerade det en ägogräns som numera är borttagen.
Platsen är registrerad som en källa knuten till en tradition. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell. Ytterligare uppgifter kan sökas i den äldre inventeringsboken.
På platsen finns en ödekyrkogård som i norr, väster och söder ramas in av en kyrkogårdsmur. Muren är i dag till stor del övervallad och når som mest omkring en meter i höjd, tydligast åt norr. Mot öster saknas mur, och gränsen åt det hållet är därför oklar.
Gravfältet omfattar fem fornlämningar: en hög och fyra runda stensättningar. Högen mäter åtta meter i diameter och är cirka 0,8 meter hög, medan de övertorvade stensättningarna alla har gropar i ytan. Inom området finns dessutom tre osäkra, möjliga stensättningar som är låga och övertorvade. Fornlämningen undersöktes vid en arkeologisk utredning 2015.