Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Upptäck Lund till fots: 285 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
From the mid-19th to the early 20th century, families in the neighbourhood shopped in this small shop, which was one of many grocer s shops in Lund. You can shop for old-fashioned goods in a period setting, and there s also a small caf .
It s hard to recognise Barntorget from the end of the 1850s. Grand Hotel was built 40 years after this photograph was taken and Lund Cathedral still has its medieval towers. The decision to tear them down was taken in 1869 and they were replaced with the towers designed by Helgo Zettervalls, which are still in place today. Bantorget was created shortly after the railway opened in the 1850s.
Stortorget was Lund s first public square to have market trading stalls, and was at one time called Salutorget (roughly translated as selling square ). But it wasn t just a place for shopping, as it has also been an important place for the King and the church. In the photographs you can see the transformation of the cathedral s towers. In 1860 Helgo Zettervall became the cathedral architect and he rebuilt the towers in the romantic style.
The Botanical Gardens at Lund University are an oasis in the middle of Lund, with over 7,000 plants and a greenhouse with nine climate zones. There is also a seasonal caf and many popular picnic areas.
Carl Otto Borg, who would go on to be a notable industrialist, was born in Lund in 1812 into a family of well-respected artisans and craftsmen. He studied chemistry and German in Stockholm, which involved an internship in Germany. While he was there, Matilde Hahn boarded a stagecoach in which Otto was sitting. When she saw him, Matilde immediately recognised him from a dream she d had the previous night. He literally was the man of her dreams! They married in Germany but settled in Lund. Carl Otto took over the dye manufacturing business that his family had built up over three previous generations. As well as being a businessman, he took a philanthropic role in the community. Among other things, he donated the stone fountain at Lundagård to the city. After he passed down the family business to his son Peter, Carl Otto and Matilde moved to their country estate in Råbylund, south of Värtunda. It s not easy to recognise this area from the photograph. The Borg family ran their dye business here for almost 250 years and these photographs were taken before the factories were demolished in 1979.
To cope with the population growth of the 1870s Nya Staden the New Town district was built, and given the nickname Nöden (Wasteland) because many poor people lived here. In the 1960s and 70s, calls were made to demolish the whole area. This was never done and today several blocks of old houses remain.
Esaias Tegn r (1782 1846) was one of Sweden s most important writers and poets of his generation. During his time in Lund, 1799 1826, he spent some time living in this house on the street Stora Gråbrödersgatan. Part of Tegn r s home has been recreated inside the museum using original furnishings and various mementos associated with Tegn r.
Ursprungligen var detta torg del av det inhängnade området tillhörandes kyrkan. Under 1100 talet var det en av lunds främsta handelsplatser samt huserade en av stadens viktigaste offentliga brunnar. över tid blev platsen delvis en kyrkogård, orelaterat till den offentliga brunnen. I den sydvästra delen av torget ser man fortfarande den medeltida byggnaden liberiet . Namnet som härstammar från latinska ordet liber (bok) var domkapitlets bibliotek. Står man på markplan och tittar ner i bottenvåningen kan man få en hint om hur låg markytan var förr i tiden. Foto : Kulturen
The University Square was designed by architect Helgo Zettervall in the 1880s and is flanked by the Main University Building on one side and the Academic Society (Akademiska Föreningen) on the other. The Lundagård House (Lundagårdshuset), also known as the King s House, and Palaestra et Odeum are also located here.
Foto : Kulturen
Vackert klädda damer strosar längs Södergatan/Stora Torg.
The railway crossing in the late 1800s. In the first picture, we see a 19th century engine with a spark arrestor on the chimney, an invention that rotated the exhaust gases at high speed, extinguishing any sparks and preventing fires along railway embankments. The trains in the second and third pictures have their engines at the rear, pushing the passenger carriages with their distinctive lantern-lit roofs.
This photograph is from the 1890s. If you were here at the start of the 19th century you would have seen more of the buildings visible in the left and centre of the photograph. Back then there was a row of two-storey, half-timber houses with light facades and large gardens between each house. The building on the right was constructed in 1876 by the builder J. H. Mortensen at a time when large, grand houses were appearing along Kyrkogatan. The brick building is dekanhuset (the dean's house), which was erected in the 13th century and rebuilt several times. In 1908 it was moved to Kulturen, where it remains today. On the left of the photograph, you can see part of Professor Erik Gustav Lidbeck's residence (built near the end of the 18th century). Lidbeck was a botanist and a follower of the great Carl Linnaeus (aka Carl von Linn ).
At the end of the 1800s, parks and boardwalks became fashionable. There, burghers could meet, walk and enjoy the greenery. A large number of Lund residents opposed the construction of large new buildings that they felt would take over and bespoil the city. A group of people got together and formed a consortium, Parkbolaget, that bought the ground where you stand now. That was the beginning of Stadsparken.
Today no-one would pay any attention if you held your camera over people s heads on Stortorget. In the 1890s however, people would stand up and turn to face you when they had their photo taken. Perhaps some of them are on their way to Gleerups Universitetsbokhandel (the university bookshop) that sits just across the street. There has been a bookshop there since 1891. When the building was constructed it was the first in Lund with display windows along the entire facade.
Anne Bugge (1862-1928) and Knut Wicksell met for the first time in Copenhagen, and Anna fell in love instantly. However, Knut was smitten with his best friend s wife Tekla öhrvall. He had confided this to Anna at some point, so when he suggested that they move to Paris together she didn t take him seriously. He travelled alone, but once he arrived he realised what he had left behind, and sent letters and telegrams to Anna, imploring her to join him. Anna explained the situation to Tekla and asked for advice. A week after Knut left, she took the boat to Paris. The settled in Lund, first at 11 Sölvegatan in Allhelgonabacken, before moving to Linero (or Väratunda as it was then called). The love between the two endured for their entire lives. Anna Buge Wicksell was a prominent figure in the peace and women s rights movements in both Norway and Sweden.
You can recognise this view of course. The cathedral s towers on the right and the Svanen chemist is on the left. The cafeteria (matservering), seed shop (fröhandel) and draper s shop (manufakturaffär) are no longer here. On the site of the Arken bookshop the white house on the right a bank (Sydsvenska Kreditaktiebolaget) has stood since the beginning of the 20th century. In May 2019, it was announced that the Svanen chemist would close down. This led to protests and Lund city council got involved in the matter. On the day before the planned closure, the holding company (Apoteket AB) announced that the decision had been reversed.
The buildings along Lilla Tvärgatan appeared in the second half of the 19th century. Before that, there were large gardens here. They were divided up into new plots, upon which were built small houses for workers. In the 1950s, the trend for demolition was in full flow here. Only the nearest house in the photograph remains at one stage it served as a gymnasium for pupils in the Vårfruskolan.
The Grand Hotel was designed by Helsingborg architect Alfred Hellerström and was built between 1896 and 1898 on Bantorget. The official inauguration was held on the 12th October 1899. During the 1910s, the hotel gained a large academic clientele partly because of the popularity of Ingrid Persdotter, the vivacious waitress who came to the Grand Hotel from Tua, the student cafe across town. A number of notable Lund academics have stayed here, including Sam Ask and Carl Henrik Jensen-Carl n, whose many caricatures of fellow guests still hang on the walls of the dining room and foyer.
You ll have to look hard if you want to recognise this area! Since this photograph was taken, Bankgatan has widened and new houses have replaced the old ones. Look at the sign on the half-timber house: Laura Höörgrens blomsteraffär (flower shop). At the start of the 20th century, there was a trend for adorning your clothes and hat with artificial flowers. Laura Höörgren made colourful silk flowers, and her factory and shop were right here.
The grand building in the centre of the photograph was, for many years, the headquarters for Lund municipality. It was built between 1904 and 1906 as a bank for Skånes Enskilda Bank, at a time when many of the big bank palaces in this area were being constructed. The building on the right housed the Lund edition of the newspaper Sydsvenska Dagbladet Snällpostens, that started in 1901. Between 1915 and 1918, Hypoteksföreningen constructed the mountain-like building that you see now.
Krognoshuset is one of the few medieval buildings in Lund still remaining. The oldest parts are thought to be from the 14th century. By the beginning of the 20th century a restaurant was operating on the first floor, while the cellar housed a cheaper cafeteria - the price of a large swig was 6 öre. In 1905 the building was bought by Lund city and in 1916 it underwent an extensive restoration by the cathedral architect Theodor Wåhlin. Among many alterations, a staircase was added to the western side.
Vårfrugatan was a part of the medieval street network in Lund. This is how it looked at the beginning of the 20th century. At that time there were a few houses and courtyards, and a handful of shops such as Lunds Vävnadsdepot (fabric depot) that you can see in the photograph. The area was cleaned-up from the 1930s onwards, when buildings were torn down and replaced. In 1968 Stadshallen was completed.
Utsikt över torget, troligtvis sent 1800tal.
We met at Botufplatsen. She was from out of town and we were on our way to meet a mutual friend. While we were waiting for a taxi, I said something getting a bite to eat before the journey. Would the lady also like something to eat? I asked Yes, she said I went off and bought a falafel and came back to my new companion. When I sat down, she took the food out of my hand and started eating. She wolfed the whole thing down in no time. When she was finished, she turned and asked if I wasn t getting any food. I replied that she had just eaten it. That was the first time we saw each other, and despite that we still enjoy each other s company today. The name Botulfsplatsen derives from St Botulf s church, which stood here in the middle ages. At the start of the 1900s, there was a residence with an interior garden. The square was opened up between 1933 and 1967, before eventually becoming a hub for bus traffic.
Grynmalaregatan har genom åren inte alltid haft ett så fint namn. Mellan 1783 till 1875 gick gatan under namnet Råttesträtet , en homage till de något ringare levnadsstandarder som området erbjöd. Det nuvarande namnet syftar på de kvarnar som låg placerade här en längre tid, kvarnar som bearbetade olika typer av säd och gjorde de användbara till bland annat gröt. Foto : Kulturen
Foto : Kulturen
Foto : Kulturen
Can you see the fountain in the middle of the photograph? It s the same one that s here today, although it s been renovated in the meantime. In 2016 the black areas were freshened up and new kerbs were placed round the fountain. In the background of the picture, you can see the small yellow pavilion that stood by the playground. It was built in 1911.
When this photograph was taken in 1904, the buildings behind the two children were very newly-constructed. They were all designed by architect Henrik Sjöstrom. Look carefully at the facades. Henrik Sjöström has really cut loose with the colours, shapes and patterns with different types of brick. The buildings were created as investment objects and changed ownership many times through the 20th century.
My parents, Helen and Sivert, met at the infectious diseases clinic in Lund. Helen was studying to be a nurse there, and Sivert was studying physiotherapy. They were based in the same place, so when some people from their department went to Tivoli in Copenhagen, they both went along. Helen tried to persuaded Sivert to ride in a bumper car with her there was a bit of hesitation before he said yes. Apparently, he really had to squeeze into the car. This wasn t a good thing because when Helen hit another car, he smashed his knee against the inside. It was a total catastrophe Sivert ended up with a plaster cast from his thigh all the way down to his foot. Needless to say, Helen felt pretty guilty about the whole thing, so she offered to help him out. He wasn t so mobile, so she would bring food packages and things to his dorm room in Michael Hansen College, up at Sparta. Fast forward a few years they got married, had three kids, and are still happily together today! /Elinore Axelsson The first building to house the surgical clinic was completed in 1867 and was in full operation (no pun intended!) by 1968. It s a university administration office now. Foto1: Per Bagge
The neo-Gothic library building is one of Lund s most photographed sights. Designed by architect Alfred Hellerström and opened in 1907, the library now comprises over 100,000 shelf metres covering virtually every language and subject area.
Gloomy weather probably felt the same in 1910 as it does now. But then, as now, perhaps your spirits would be raised by looking upwards at the beautiful facade of the house on the corner of Bangatan. The house was built in 1886, and was part of the redevelopment of Bantorget led by the industrialist Carl Holmberg.
The building on the corner of Råbrödersgatan and Kyrkogatan, opposite Lundagård, is certainly grand. It was built in stages between 1904 and 1911. When this photograph was taken it appears that there are still building materials in front of it. With its five floors, massive body and corner tower this building certainly stood out among Lund s other architecture when it arrived. The tower contains a water cistern to supply the house with water via pipes; a real modernity!
Look carefully at Parkskolan s facade, on the left of the pictures. Can you see that it is open under the arches in the middle of the lower floor? That s how the building looked when it was built in 1877, based on drawings by Helgo Zettervall. When the building was renovated in 1934, the loggia was added, giving it the appearance you see today. The house on the right of the picture was, in 1910, the residence of the garden keeper for the recently opened city park (Stadsparken).
The B lowska House was built in 1856. The radical liberal Folkets Tidning (The People s Newspaper) was published here, by politician Christian B low and his son. B low once said that the purpose of the newspaper was to fight the abuse of power and vindicate the human and civil rights of the working and middle classes . In 1931 EPA (or Enhetsprisaktiebolaget to give it its full name) moved in, becoming Lund s first department store. The building was demolished in 1971, to be replaced the next year by the Domushuset.
Foto: Universitetsbibliotekets vykortssamling
Något om den lilla trädoasen? Föjers Foto?
It s not easy to recognise this area! In the photograph, the trees around the pond are newly-planted. In the background you can spot Mejeriet (the red building which is now used for concerts and films). You might also recognise the stone pier on the other side of the pond. The pond was constructed as part of the 1907 exhibition, on a piece of land that was previously a marsh. In 2019, the pond was renovated and new vegetation was planted around it.
Foto : Kulturen
This is the heart of Nöden, the part of town named after its poorest residents ( Nöden roughly translates as dearth or hardship ). Many of the houses are gone now, but around the turn of the century it was a densely populated part of town including a large number of Jewish inhabitants. The little white house further to the right in the photograph, when it was newly built in 1851, held two small single room apartments and an attic.
Hildur Sandberg, också kallad Lejoninnan från Lund, föddes 1881. Flytten till Lund skedde 1895 då hon gick elementarskola för flickor och studierna fortsattes sedan på Lunds universitet. Hildur var mycket engagerad i människorättsfrågor, däribland rätten till borgerligt giftermål som hon var en stark förespråkare för. Utöver detta arbetade Hildur hårt för kvinnorätten och föreläste om olika kvinnofrågor, sexualitet och samlevnad. Hon förälskar sig i Adolf Björk men de gifter sig inte, något som på denna tid, i början på 1900talet, var föremål för mycket skvaller. Hennes liv blev tragiskt kort och hon dog under mystiska omständigheter endast 23 år gammal. Begravningståget som följde innehöll 2000 personer vilket var unikt för tiden och ytterligare ett bevis på hennes stora påverkan och inflytande. Hildurs Sandbergs kropp hittades i Adolf Björk lägenhet på Grönegatan.
Where are they walking? Bangatan in the 1920s was full of movement. People with suitcases in hand, wearing hats and coats. Cars and bikes on the street. In the mid-1920s there were around 60,000 cars in Sweden, and although driving was steadily becoming more common, train travel remained important and Lund was understandably proud of its station building.
The building on the left of the photograph, the Liljewalchska house, got its name from Sewerin Magnus Liljewalch who owned the building from 1791 through to the next century. In a letter to an insurance broker, it was accurately described as a large commercial yard with many rooms, where each building has its own function . When this photograph was taken, the building was plastered, however, the plaster was removed in the 1960s.
A real Lund special, with both the university building and the cathedral in the spotlight! The structure on the left of the photograph, surrounding the Wickmanska courtyard, was built in the 1700s. The Bergmanska courtyard, on the right, was a student residence for 25 students in the 1800s. Today it is known as Lövkojan the leaf house.
Here you can see how the large square looks without the trees. Clemenstorget was constructed in the 1890s when Lund had ambitious plans for grand houses around the square. In the 1940s the city held a competition for architects to redesign the square. The winning proposal brought more greenery to the square, as well as a pond with running water which gave the square a more intimate feel.
The observatory was inaugurated in 1867 and became the new workplace for astronomers in Lund. The facades were designed by Helgo Zettervall his first projects for Lund University. In later years, astronomers would use the observatory to, among many other activities, make a map of the Milky Way that was used throughout the world. Today the building is empty.
In 1907, the Industry, Arts and Crafts Exhibition was held in Lund, in this precise location. When the exhibition had finished, work started on Stadsparken. The area where you stand now was part of the exhibition before it became the site for the park. From the picture you can recognise the plants in symmetrical rows and cross patterns, with the fountain in the middle.
When my grandfather Sture was called up for military service in Lund at the end of 1920s, he served with the cavalry, among other things. That was when my grandmother Vera first caught sight of him an elegant young men, resplendent in his uniform and leather riding boots. Both Vera and Sture were engaged to other people then, so my grandmother tried for a long time to ignore my grandfather. But there was nothing she could do. Seeing him walk past so tall and handsome in his military outfit and polished boots she only had eyes for Sture. And so it came to pass. They married, had three daughters, nine grandchildren, and a huge number of great grandchildren. /Gunilla Tiliander
I hörnet av Grönegatan och Stora Fiskaregatan syns den ålderstigna fastigheten. Men skenet bedrar - den är faktiskt byggd 1915 men är inspirerad av skånsk medeltidsarkitektur. Enligt rykten är fastigheten besatt av ett spöke som hänger sig i takbjälkarna under nattetid vilket ledde till att boende flyttade från byggnaden. Hurvida berättelsen är sann eller ej låter vi vara osagt. Idag inhyser platsen en bank vilket är passande då det låg ett myntverk här under det tidiga 1440talet. Följer man Stora Fiskaregatan västerut mot stationen kan den uppmärskamme upptäcktsresaren se minnesmärken på marken i form av brunnslock. Foto: Bevaringsprogrammet Lund
Lund Central Station s original layout from the 1850s included a two-storey station building and a goods depot, both built from stone, and a train shed above two of the tracks. In 1872 both sides of the bottom floor of the station house were extended and three years later the train shed was removed. The station was expanded in stages throughout the 1880s and 1890s, a process that included removing the old platforms and modernising the station to the standards of the time. Lund Central is Sweden s third most used train station according to the number of passengers per day and is currently being rebuilt to meet the demands of today s rush-hour traffic.
Foto: Kulturen
As a young man, John Henrik Thomander (1978-1865) worked as a private tutor alongside his religious studies, and while doing so he met Emilie Meyer (1811-1890). Emilie was the only daughter of a wealthy family and John Henrik was the son of an unmarried mother. He charmed Emilie through extensive correspondence culminating in a letter in which he proposed, with these words: I make a great request of you, dear Emile, the greatest that a mortal can make, and I have thought deeply about what I am asking when I make it. I am able to offer boundless affection: have the courage to accept it. Despite the differences in their backgrounds and social standings, Emilie s father accepted the marriage. They wed and moved into Paradisgatan in Lund. John Henrik climbed upwards throughout his career, while Emilie took care of the house. Her interests went beyond household chores to include reading and learning, but these were not considered appropriate for a woman in the 19th century. The Thomanders house was moved into Kulturen in 1925.
Foto : Kulturen
Lundagård har en stor plats i Lunds historia, redan på 900-talet anlades området som då var omringat av en mur och tillhörde kyrkan och dess personal. 1103 inrättades här ett ärkebiskopssäte som omfattade hela Norden och i mitten av 1100-talet färdigställdes Lunds Donkyrka. Innanför Lundagårds murar fanns även Kungliga myntslageriet och ekonomibyggnader. 1666 grundades Lunds universitet och var under dess första 200 år av sin ungdom placerat i Liberiet och Kungshuset. Muren runt området revs 1840 för att kunna akommodera det ökade antalet studenter och då även behovet av fler lokaler. Det ledde till AF-borgens byggnation 1851 och 1882 invigdes den nuvarande universitetshuvudbyggnaden i all sin prakt. Foto : Kulturen
Ester s best friend had a twin brother, Otto, and one night on her way home from her friend s house, Ester suddenly heard a voice. Should I accompany the lady home? The chivalrous gentlemen turned out to be Otto. Ester accepted the offer of an escort, and so began their life together. On 15th October 1932, Otto Månsson and Ester Andersson were married in Lund Cathedral. Shortly after, the newly-wed couple moved to Malmö and opened the first in what would become a chain of cafes - Månssons Konditori. A couple of years later they had their only child, a son. After many wonderful years together, Ester and Otto died within a couple of months of each other.
Hilma af Klint was part of the first generation of female artists to be accepted into the Royal Swedish Academy of Fine Arts (Kungliga Konstakademin). She had always had a spiritual nature and she held along with a group of friends gatherings and s ances to make contact with higher spirits. From these spirits, which they referred to as The High Masters , af Klint and her companions purportedly received messages which they put onto paper as abstract drawings, often while in a trance-like state. Together with her lifelong companion Thomasine, Hilma travelled extensively during the 1920s, often to study anthropology and to further her spiritual quest. In 1933, when Hilma was 72, they moved to Lund and soon settled at 28 Grönegatan, where they lived a quiet life until Thomasine s death in 1940.
In the 1930s people still travelled by horse-drawn carriage on the streets of Lund. Some cars, although they look like carriages without their horses, are parked in the middle of what is today the street. Botulfshuset was built in 1931 based on the design by architect Carl E Rosvall. The distinctive curved facade stands out in central Lund. The style is called rationalism, and is the Southern European variant of functionalism.
Idag är det till stor del bostadshus men under medeltiden fann man här ett svartbrödrakloster som var ett av de första av sitt slag i Norden. även en medeltida kyrka vid namn St Mikaels stod på Magle Stora Kyrkgata nr 5 och utgrävningar som gjordes 2019 fann man bevis för att platsen här var bebyggd redan på 1000-talet. 1872-1947 låg här Lunds äldsta mejeri Lunds Mejeri Bolag . Foto : Kulturen
Lund University is repeatedly ranked as one of the world s foremost institutions of higher education. Lund University was founded in 1666. Lund is one of the country s most attractive student cities and has one of Scandinavia s broadest ranges of education, based on cross-border and leading research, with around 46,000 students and just over 8,000 employees. Lund University is repeatedly ranked as one of the world s foremost institutions of higher education. Helgo Zettervall was commissioned to build the new university building, which was inaugurated in 1882. The university s old name, Regia Academia Carolina, stands high up on the facade. Today, the building is missing some of its original details, including four large female figures that stood on either side of the entrance. The female figures were meant to represent the four faculties at the time: Theology, Medicine, Law, and Philosophy. In front of the University Main Building stands a grand fountain. The frogs that adorn the fountain and spout water have long been called the faculty frogs.
Passagen mellan Knut den Stores torg och Juridicum kallades Svarta hav i folkmun då det här var väldigt mörkt efter kvällens ankomst. I mitten av bilden ser man fasaden på Televerkets gamla byggnad. Foto : Kulturen
In the 1950s, there was a cafe called Terassen, a stone s throw from Spykenskolan. People used to call it The Ruin ( Fördärvet ) because when you went there you would spend too much and ruin your budget. During the day, there were young people sneakily smoking and trying the exciting new drink, Coca-Cola. As it got towards evening, there would be youngsters of all ages hanging about outside. That s where you would have found me, 16 years old, and him, a 17-year old who would eventually become my husband. From then onwards we stuck together. We were married in Bosebo Church in Kulturan, where we d later baptise the first of our three children. /Ingrid Stockenberg
Text som kanske pratar om Frick & Larsson?
Helgo lärde sig tidigt, att även om Lund kryllade av övernaturliga väsen, så var det inte alla som var av farlig sort. Vissa av dem var faktiskt väldigt trevliga. Här ser vi hans gode vän, bibliotekarien Serafim Schtinkelhielm, som under många år efter sin död fortsatte att sköta om det ockulta biblioteket vid parapsykologiska instutiotionen vid Lunds universitet. Idag påstås det ockulta biblioteket vara en gammal tapetserarverkstad, men det är bara ett av många försök att dölja den verkliga historian. Serafim var till stor hjälp för Helgo och lärde honom mycket om både andevärlden och Lunds historiska krogliv.
ända sedan vikingatiden har Skåne haft återkommande problem med Draugar. En draug är en slags gengångare, eller zombie som de kallas i våra dagar. En draug känner stark avundsjuka mot oss levande. När universitetsområdet tog form under 1870-talet vaknade många draugar till och klättrade upp ur marken. De var sura då de själv aldrig fått någon skolgång och försökte därför ta ut sin hämnd på både lärare och studenter. Då det mest effektiva att stoppa en draug på är genom att förinta dess kropp, utrustade Helgo Kungshuset med den nya funktionen energifackla. Han arbetade ändå med en ombyggnad där och tyckte det var lika bra att passa på. Facklan användes för att bränna områdets draugar till aska och har inte behövts tas i bruk sedan dess.
Ett av Helgos viktigaste verk i Lund var utan tvekan ombyggnationen av domkyrkan som pågick 1868 till 1878. Något som få känner, är att den verkliga anledningen till ombyggnationerna berodde på att man behövde skapa ett reservbatteri för att ladda upp alla de snillrika maskiner som Helgo smugit in i Lunds arkitektur. Domkyrkans torn samlar in energin från åskväder och ser till alla Helgos byggnader förblir säkra platser. Om du tar dig en titt på kartan, ser du att promenaden du just gått bildar den urgamla skyddsrunan STRALBRUNTRUR, som skyddat den skånska mänskligheten sedan urminnes tider.
The Clocktower and wall were built in 1916 and demolished in 1957, when they were replaced with an art gallery designed by architect Klas Anselm. The art gallery was built alongside the buildings on the north side of the square. It is constructed in red brick with its closed facade facing the square.
My mother grew up in Småland but moved to Lund as a 15 year old and worked as a housemaid for the family that owned TePe-huset. One evening, when she was 17, she went to a dance outside Lund. The bus left from Mårtenstorget and when she climbed on it was totally full. Then a handsome brown-eyed young man invited her to sit on his knee...and she said yes. That was my father! They got married in 1958. Sadly, my mother died two months before their 62-year anniversary. They had lived in Lund the entire time. /Monika Näslund
Lilla Tvärgatan was a part of the medieval city of Lund. During the 17th and 18th centuries there were mostly isolated farms until the area around Tvärgatan turned into one of Lund s most densely populated areas. The houses on the right of the photograph are from the 1820s. Further along Tvärgatan there was a brewery with an alehouse which stayed in operation until 1973! The buildings in the background were demolised in the 1960s to make way for a planned town square (the square was never built - in 1968 the plans were abandoned at the last minute).
Take an extra look at the white building furthest away in this picture. Lund s oldest daycare was opened there in 1894 by a voluntary organisation for the welfare of the poor. If you look closer you can see the sign that hangs outside that reads Fruntimmersföreningen Barnavård . They are the group that ran the nursery and daycare there from 1925. Today the building is used by the Lönnen school overseen by Lunds Kummun.
When this photograph was taken (1960s), Nygatan was already 100 years old. 10 metres wide and completely straight, it was made to connect Bantorget and Svanegatan. Other streets in this area had many twists and turns typical for the Middle Ages but the straightness of Nygatan meant that more ambitious buildings could be constructed here. Today, this area is regarded as one of the best-preserved 19th century environments in Lund.
When this picture was taken, in the 1960s, the buildings to your right had not yet been torn down. Most of the houses were built in the 1870s when Lund expanded. Nöden s official name was Nya staden (New Town), but it was called Nöden because of the poverty that afflicted many of the people that lived here Nöden roughly translates as dearth or hardship. There was a large Jewish population here, that had come here to escape persecution in Eastern Europe. There were both synagogues and a mikveh (a Jewish ritual bath) in this area. The residents of the white house in the middle of the photograph, number 9, were a Jewish family called Goldman. They lived there from the turn of the century until the 1970s.
When Swedish King Karl XII lived in Lund, for a couple of years in the 1700s, he complained about dead animals, kitchen scraps and other filth on the street in front of högkvarteret. Högkvarteret (literally headquarters, in English) was the name of the building at the front of this photograph, although it's called Karl XII-huset today. It was built as long ago as the 16th century. In the mid-1800s, the architect H J Strömberg lived in one of the white houses on the right of the photograph. He worked on the construction of the AF-building and the Anatomy Institute here in Lund.
It appears to be spring when this photograph was taken. The leaves on the trees on Clemenstorget have just sprung out. When Clemenstorget was created in the 1890s, it was a rather gloomy place large and without much greenery. The pond and fountain arrived in the 1940s. That was also when the trees were planted.
We met in EFS-Kapellet, at 10 Biskopsgatan. Kriftoffer lived on Roseniusgården and I was on Micklagård. We met often at Ebbas Skafferi or Gräddhyllan and had coffee together. Later, Kristoffer lived on Hospitalsgatan and I was just behind the station. In 2005 we had a date at Gräddhyllan to celebrate my birthday. Then we went home to Kristoffer s place and he proposed to me! A year late we got married. After a few moves around Lund we finally settled on Bredgatan. We have two children together and we still love to wander around town. /Charlotte & Kristoffer Lignell
I met my Michael when I was 15. He was three years older the most handsome guy in Lund. I used to sit around Bantorget listening to Radio Syd with Anna, Stina, Evy, Rita, and the rest. We were raggarbruder* . Cadillacs, Oldsmobiles and Chevies would pull up beside us, and the guys would ask, Do you want to ride with me? Micke and I went our separate ways...for a while. Now we ve been living together for 22 years. That s what I call happiness and love! /Anna-Karin Viklund * Raggare is a Swedish sub-culture centred around 1950s American pop-culture and vintage cars it s similar to the greaser and rockabilly sub-cultures in the US. Brud is Swedish for bride, so raggarbrudar is probably best translated as rockabilly girls!
The lady on the pavement on the right is walking alongside Lund s longest continuous row of stucco-fronted houses in the classical style. They are still here and have protected status. The building on the left of the photograph was demolished when the city library was built. Lund badly needed a new library so when the city council decided to build here in 1966 it was widely welcomed.
The 1960s: people walking along the street in central Lund. Cars could still drive on Skomakaregatan then, and bikes were parked along the pavement much like today. The building on the corner at the front of the photograph was built in stages. The first parts, along Svartbrödersgatan were finished in 1855, while the first shops opened behind the downstairs window in 1923.
The bus station on Bankgatan arrived after many detached houses were demolished here in the 1950s. At that time, plans were made to build a large highway for car traffic right through central Lund. Small houses and green parks were torn up in anticipation of the new development. The plans for the motorway were cancelled before construction began.
Foto : Kulturen
Här låg 1877 ett barnhem startat av systrarna Ida och Emma Thomander. Till en början låg barnhemmet en bit norrut men när barnen blev fler ökade behovet av en större byggnad, vilket ledde till bygget av detta hus. Till en början finansierades verksamheten av en sygrupp, även den startad av systrarna. Foto : Bevaringsprogrammet Lund
My husband and I met in Lund, in 1978. I was 18 and he was 17. We had already seen other at the Klostergårdens youth centre in the spring, but we had never really talked. It was in the autumn that we became a couple. One day, I was on the way home from work to do my laundry. The bus was going down Botulfsplatsen when I spotted him through the window. On the spur of the moment, I jumped off the bus and intercepted him outside the Java tea room. We talked for a while, then he asked me if I wanted to come for dinner at his parents house. I abandoned my laundry plans and and said yes! It wasn t long before we moved in together at my place on Klostergården.
Mejeriet was built around 1896 and was one of Sweden s biggest producers of milk and cheese during the first half of the century. The business shut down in the 1960s, and the building lay empty until 1986 when it re-emerged as a venue. Many major acts have played there over the years, including Ramones, Iggy Pop and, Oasis.
10th January 1987. Sodom, Lund Outside temperature: -24 Inside temperature: 4,000 With ice crystals in my hair, I went into the club that was packed with people, loud music, and cigarette smoke. On the dancefloor I met a girl and we danced to a booming Gloria Gaynor song, while talking at extremely high volumes. An hour after midnight, we exchanged telephone numbers. That was the night I met my wife. /Per Björk The Sodom nightclub which once occupied this building, opened it s doors around 1969, offering a combination of dancing and whisky. Over the years, the venue has housed a number of different clubs (Sargasso, Blue Ice, Number 15) and was also a video rental shop.
Nu känner jag igen mig! Kan du se var jag bor? Tack för att du hjälpte mig hem till pappa Sol! Hoppas vi ses igen en annan dag! Utforska gärna mer i parken såsom: nordiska djungeln, labyrinten, lekplatsen, Söderlyckans skatepark och parkourbanan.
Hej, vad heter du? Jag heter Stjärna. Jag blev så nyfiken på alla barn i parken och flög ut för att jag också ville leka, men nu saknar jag min pappa. Hör du fågelkvittret från min pappa Sol? Kan du hjälpa mig att hitta hem till honom?
Julrosen växer vild i S Europa och här i Sverige är den omtyckt som prydnadsväxt eftersom den är en av de få växter som blommar på vintern. Julrosen har ingen tradition som medicinalväxt hos oss men den innehåller flera starka gifter. Farligast är de hjärtaktiva glykosoiderna som har samma verkan som gifterna i fingerborgsblomman. Jordstammen har rykte om sig att kunna framkalla abort. Annars användes julrospreparat mot hjärtproblem trots att den var farlig att använda på grund av sin giftighet.
Skissernas museum – Museum of Artistic Process and Public Art är ett museum i Lund. Det ingår i Lunds universitet och är ett unikt konstmuseum med fokus på den konstnärliga kreativa processen. Här finns världens största samling av skisser, modeller och förlagor till svensk och internationell offentlig konst.
Allhelgonakyrkan är en kyrkobyggnad i Lund, cirka 600 meter norr om Lunds domkyrka. Den tillhör Lunds Allhelgonaförsamling i Lunds stift. År 1962 blev kyrkan församlingskyrka. Namnet kommer från Allhelgonaklostret i Lund.
Historiska museet i Lund, tidigare Lunds universitets historiska museum, som är en del av Lunds universitet, är ett museum, vars utställningslokaler ligger vid Krafts torg i Lund.
Helgeandskyrkan är en kyrkobyggnad i bostadsområdet Klostergården i Lund. Den är församlingskyrka i Helgeands församling i Lunds stift. Kyrkan invigdes på pingstdagen 1968 av dåvarande biskopen Martin Lindström och var från början en sockenkyrka inom Lunds domkyrkoförsamling. År 1991 blev kyrkan församlingskyrka, i samband med att domkyrkoförsamlingen delades.
Ej att förväxla med stavkyrkan Sankt Laurentiuskyrkan i Lund Sankt Laurentii kyrka, kyrkobyggnad i Lund, invigd 1970 och knuten till studentbostadsstiftelsen Laurentiistiftelsen. Kyrkan ligger i korsningen mellan Kastanjegatan och Södra vägen i södra Lund, nära Smålands nation och Ulrikedal. För utformningen av kyrkan svarade Småhusbyrån.
Sankt Peters klosters kyrka är en kyrka belägen strax väster om järnvägen i Lund. Den är församlingskyrka i Sankt Peters klosters församling i Lunds stift. Den nuvarande kyrkan är från 1300-talet och uppförd i rött tegel i gotisk stil. Sankt Peters klosters kyrka byggdes som klosterkyrka för nunneklostret Sankta Marias och Sankt Peters kloster. Denna klosterkyrka är, vid sidan av domkyrkan, den enda kvarvarande av de kyrkor som fanns i det medeltida Lund. Övriga kyrkor och kloster revs i samband med reformationen i Danmark 1536.
AF:s Arkiv & Studentmuseum (vardagligt endast AF:s Arkiv) är en unik samling av studentlivsrelaterade dokument och föremål, främst från Lund men även från övriga Sverige. Arkivet utgör ett utskott inom Akademiska Föreningen, AF.
Fjelie kyrka är en kyrkobyggnad i Fjelie. Den tillhör Bjärreds församling i Lunds stift.
Knästorps kyrka är en kyrkobyggnad i Knästorp. Den tillhör Uppåkra församling i Lunds stift.
Maria Magdalena kyrka är församlingskyrka för Lunds östra stadsförsamling. Kyrkan är belägen i stadsdelen Östra Torn i Lund.
Norra Nöbbelövs kyrka är en kyrkobyggnad i norra Lund. Den är församlingskyrka i Norra Nöbbelövs församling i Lunds stift.
Odarslövs kyrka är en kyrkobyggnad i byn Odarslöv mitt på Lundaslätten. Den tillhör Torns församling i Lunds stift.
Petersgårdens kyrka är en kyrkobyggnad i Lunds kommun. Den är församlingskyrka i S:t Peters klosters församling i Lunds stift.
Ej att förväxla med den tidigare medeltida Sankt Hans kyrka i Lunds innerstad, se Sankt Hans kyrka, Lund (medeltiden) Sankt Hans kyrka är en kyrkobyggnad i Lund. Den är församlingskyrka i Lunds östra stadsförsamling i Lunds stift.
Stora Råby kyrka är en tegelkyrka i Stora Råby. Den tillhör Lunds östra stadsförsamling i Lunds stift. Kyrkan är belägen på en grusås 27 meter över havet och har en kyrkogård som inhägnas av en kallmur.
Stångby kyrka är en kyrka i Stångby kyrkby någon mil nordväst om Lund. Den är församlingskyrka i Torns församling i Lunds stift.
Trollebergs säteri är en herrgård i Flackarps socken i Staffanstorps kommun i Skåne. Corps-de-logiet är ett tvåvånings stenhus, omgivet av en park. Det är byggt i mitten av 1700-talet efter ritningar av Carl Hårleman.
Uppåkra kyrka är en kyrkobyggnad i Uppåkra. Den är församlingskyrka i Uppåkra församling i Lunds stift.
Vallkärra kyrka är en kyrka i byn Vallkärra på Lundaslätten. Den tillhör Torns församling i Lunds stift.
Västerkyrkan är en kyrka i Lund, ansluten till Equmeniakyrkan. Kyrkan ligger centralt i Lund omkring femhundra meter nordväst om Lunds centralstation.
Bosebo kyrka uppfördes 1652 i Bosebo socken i Småland. När en ny kyrka skulle byggas, flyttades den gamla kyrkan 1895 till Kulturen i Lund. I kyrkan hålls gudstjänster, bröllop, dop, konserter och trettondagsvesper.
Sankt Knuts kyrka är en kyrkobyggnad i Lund tillhörande Lunds östra stadsförsamling i Lunds stift.
kyrka/kapell i Skåne (Lund 50:3)
kyrka/kapell i Skåne (Lund 28:1)
borg i Skåne (Södra Sandby 6:1)
Livets museum är ett medicinhistoriskt museum i Lund. Utställningarna har ett medicinhistoriskt perspektiv med interaktiva moment och berättar om hur den mänskliga kroppen fungerar. Här visas också viktiga framsteg inom medicinen som har skett i Lund, till exempel inom dialys, ultraljud och utvecklingen av respiratorer. Delar av museet berättar om verksamheterna vid mentalsjukhuset Sankt Lars och ”sinnesslöanstalten” Vipeholm. Livets museum ligger i en 1912 byggd kulvert mellan tidigare Södra och Norra lasarettsområdena vid och ovanför Allhelgona kyrkogata i Lund. Det är 130 meter långt och tre meter brett. Museet hade en föregångare i det medicinhistoriska museet på Sankt Lars i Lund som avvecklades 2006. Genom insatser av bland annat Håkan Westling kom dessa samlingar att tillvaratas och bidra till det nuvarande museet som öppnades 2012. Museet drivs av Kulturen i Lund på uppdrag av Region Skåne och i samarbete med Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet. I uppdraget ingår även att förvalta Region Skånes medicinhistoriska samling. Samlingen är digitaliserad och sökbar online.
Universitetsmuseet i Lund var ett lokalhistoriskt museum i Lund. Universitetsmuseet i Lund låg i Lindforska huset vid Adelgatan, på Kulturens område, och drevs av Lunds universitetshistoriska sällskap. Museet skildrade Lunds universitets utveckling från grundandet 1666 (invigt 1668) till nutid. Museet stängdes i mars 2018.
Sankt Peters kyrka, eller Sankt Peter vid Bredgatan, var en katolsk kyrka under medeltiden. Den låg i kvarteret Sankt Peter vid korsningen Bredgatan/Sankt Petri kyrkogata i Lund, där numera Petriplatsen ligger. För att skilja den från de två andra Petruskyrkorna i Lund, kallades den Sankt Peter vid Bredgatan. Den mindre av de två sockenkyrkorna med detta namn, Lille Sankt Peter, låg vid Grönegatan. Kyrkan byggdes under andra hälften av 1100-talet och helgades åt aposteln Simon Petrus, som var en av Jesu lärjungar. Den nämns i en skriftlig källa första gången 1289. Möjligen var det domkapitlet som hade patronatsrätten över kyrkan. Sankt Peters kyrka undersöktes arkeologiskt 1968, när stadsbiblioteket skulle byggas på området. Ungefär hälften av kyrkan undersöktes arkeologiskt, och bland annat hittades dekorerat golvtegel, varav en del pryddes av djurfigurer. Kyrkan var byggd i romansk stil med långhus, kor och absid. Senare byggdes ett torn till i väster. Yttermurarna är utmärkta med stenar i marken på Petriplatsen. Sankt Peters kyrka revs efter reformationen i Danmark 1536, men dess kyrkogård användes ända fram till 1816.
Lunds universitets konstmuseum i Lund.
Sankt Mikaels kyrka var en katolsk kyrka i Lund, som låg där nu Stora Sigridsgatan i östra delen av det ursprungliga kvarteret Sankt Mikael ligger. Möjligen fanns där först en träkyrka från 1000-talet, innan en kyrka i sten byggdes. Kyrkan var helgad åt ärkeängeln Sankt Mikael, den ängel som anses ha stått närmast Gud. Uppenbarelseboken i Nya Testamentet beskriver hur han besegrar Djävulen, som uppträder i skepnad av en drake. Kvarteret ägdes under medeltiden av Dominikanerkonventet i Lund och Sankt Mikaels kyrka gränsade till detta. Kyrkan låg där Stora Sigridsgatan nu ligger, och medeltida gravar samt grundmuren till Sankt Mikaels kyrka påträffades vid schaktningar av Kulturen 2017. Till kyrkan ledde ett "gångsträt" söderifrån öster om Svartbrödramuren, vilket rådet i Lund 1547 gav tillåtelse till dåvarande hyresgästen på tomt nummer 103:2 (nuvarande Sankt Mikael 6), skrivaren på Lundagård Sören Pedersen, att inhägna till sin gård. Delar av kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1910 och 1927, men det var först i oktober 2017 som delar av kyrkans grundmur hittades i samband med grävningsarbete i östra delen av Stora Sigridsgatan. Kyrkans grundmur var 1,2 meter bred och kyrkan kan ha varit 16 meter lång och 8 meter bred. Troligen hade den rektangulärt långhus och kor som andra romanska kyrkor i början av medeltiden. Vid något tillfälle har kyrkan troligen fått ett torn eller en fristående klockstapel, för 1441 nämns det i en skriftlig källa att en klockgjutare i Lund sålt en klocka till Sankt Mikaels kyrka. År 1968, inför en tillbyggnad av Folkets hus i Lund, hittades en sten, daterad till mitten av 1100-talet, med en bild som föreställer ärkeängeln Mikaels kamp med draken. Den kan ha varit ett tympanon, som suttit ovanför porten till Sankt Mikaels kyrka.
Sankt Pauls kyrka, eller i den danska namnformen Sankt Povls kyrka, var en medeltida kyrka från 1100-talet i Lund. Kyrkan, som var helgad åt aposteln Sankt Paulus, låg någonstans under östra delen av de centrala delarna av Akademiska Föreningens byggnad. Den hade troligen ett långsmalt långhus och kvadratiskt kor. Sankt Pauls kyrka nämns i en skriftlig källa första gången 1285. Den 20 augusti 1299 upprättade kanikprästen Kristian i Lund sitt testamente, i vilket han föreskrev bland annat, att ett belopp skulle gå till Sankt Pauls kyrka i Lund. När Akademiska Föreningens byggnad, AF-borgen, byggdes till norrut 1909, med bland annat sitt runda torn, hittades gravar på kyrkogården som omgav kyrkan. Ytterligare gravar hittades 1947, då en oljetank skulle grävas ner. De äldsta funna gravarna har daterats till 1100-talet. År 2006 gjordes det grävningsarbeten för att dra ledningar, och då hittades en mindre del av kyrkans grundmurar.
Sankt Botulfs kyrka var en medeltida sockenkyrka i Lund med rötter i en träkyrka, som uppfördes senast vid mitten av 1000-talet. Den har ersatts av en stenkyrka på samma plats, troligen under 1100-talet. Själva kyrkan har ännu inte hittats, men gravar på dess kyrkogård visar att kyrkan låg i kvarteret Sankt Botulfs östra del. Kyrkan var helgad åt Sankt Botulf, som levde under första halvan av 600-talet och sägs ha varit biskop i Utrecht i Nederländerna. Kulten kring Sankt Botulf var utbredd i England och spreds även till Danmark. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1329. I ett påvligt brev 1475 till Barbara Brahe, som var änka efter riksrådet Stig Olufsen Krognos och hade patronatsrätten över kyrkan, beskrevs kyrkan som förhärjad och förbränd av fiender. Den kan ha stuckits i brand vid den svenske kungen Karl Knutssons härtåg i Skåne 1452. Den 16 februari 1452 var den svenska armén i Lund och en stor del av stadsbebyggelsen stacks då i brand. Sankt Botulfs kyrka kan från början ha varit en privat kyrka, ägd av ätten Krognos. I kvarteret på östra sidan av kyrkan fanns en uppåt 11 000 m² stor stadsgård, som senast 1390, men kanske långt tidigare, ägdes av medlemmar av ätten. Det medeltida tegelhuset Krognoshuset var en av gårdens huvudbyggnader. Arkeologiska undersökningar gjordes 1931 och 1954 i kvarterets norra del. Under reformation i Danmark 1536 tycks kyrkan och kyrkogården tillfallit kronan, trots kyrkans karaktär som privatkyrka. I samband med grävningsarbeten 1916 och 1919 i norra delen av kvarteret ut mot Skomakaregatan hittades huggna sandstenar som ingått i ribbor till valv i kyrkan. Delar av kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1931 och 1954.
Sankta Maria magle kyrka var en medeltida kyrka i Lund, som låg i den östra delen av kvarteret Maria magle, mellan Magle Lilla kyrkogata och Magle Stora kyrkogata. Sankta Maria magle kyrka uppfördes inte långt efter Lunds domkyrka. Mellan 1100- och 1550-talet stod här en kyrka, vars kyrkogård fortfarande var i bruk fram till början av 1800-talet. Första gången den nämns i en skriftlig källa var 1222, då ärkebiskop Anders Sunesen överlät sin del av patronatsrätten över kyrkan till domkapitlet i utbyte mot Kanikresidenset i Lund. Den omnämns som "Ecclesia Sanctae Mariae Maioris", den större Mariakyrkan. Kyrkan var helgad åt Jesu moder Jungfru Maria. Kyrkan Sankta Maria magle var den större av de två Maria-kyrkorna i Lund. Det är anledningen till att den kallades för det danska ordet "magle", som betyder stor. Under medeltiden kallades den även för Maria maior eller Vårfru magle. Under medeltiden var kvarteret Maria magle uppdelat på två stora tomter, varav den östra upptogs av kyrka och kyrkogård. Den västra delen av kvarteret var på medeltiden en stor tomt för Kanikresidenset. På 1870-talet styckades den östra delen av denna tomt upp till ett antal små tomter. Kyrkan hörde till domkapitlets jordmassa och drogs därför inte in till kronan vid reformationen i Danmark 1536, vilket skedde med de övriga kyrkorna i staden. Den revs dock senare. Det omtalas 1680 i Jordeboken att kyrkan sedan länge legat öde och sannolikt revs den kort därefter, medan kyrkogården fortsatte att användas. Under pesten 1712 användes den tillsammans med kyrkogården vid Sankt Måns kyrka som pestkyrkogård. Den sista begravningen skedde 1816, varefter den nyanlagda Norra kyrkogården togs i bruk i stället. Delar av kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1946, 1959 och 1977. År 1998, i samband med att avlopp skulle dras, hittades delar av den norra muren till kyrkans långhus. Den södra muren till kyrkans långhus finns bevarad upp till 1,8 meters höjd i den nuvarande byggnadens källare. De funna murarna tyder på att kyrkan var 37 meter långt, varav långhuset var 22 meter långt och elva meter brett. Efter många års propagerande av kemiprofessorn Nils Berlin uppförde Lunds universitet på tomten 1861–1863 en envåningsbyggnad i gult tegel för kemiska institutionen vid Lunds universitet. I dess källarmurar ingår eventuellt murrester av den gamla kyrkan. Den östra längan längs med Stora Tomegatan byggdes 1879 och samtidigt fick de befintliga byggnaderna en våning till. År 1959 tog Historiska institutionen över byggnaden. År 2014 flyttade denna, varefter huset stod tomt. Den 1 650 kvadratmeter stora fastigheten såldes 2016 av Akademiska hus till ett fastighetsbolag och byggdes 2021–2022 om till ett bostadshus med 24 lägenheter.
Ej att förväxla med nutida Sankt Thomas kyrka i Lund Sankt Thomas kyrka var en medeltida kyrka från 1100-talet i Lund. Kyrkan låg någonstans på eller omkring nuvarande Lilla Tomegatan, nära dess nuvarande mynning i Stora Tomegatan. År 1943 hittades några gravar, som hörde till dess kyrkogård. Fragment av gravstenar visar att kyrkogården användes åtminstone fram till 1668, då också Lilla Tomegatan hade anlagts. Kyrkan nämns i en skriftlig källa för första gången 1285. Kyrkan var sannolikt helgad åt Thomas Becket, som var ärkebiskop i Canterbury i England. Han höggs ihjäl den 29 december 1170 i Katedralen i Canterbury invid kyrkans högaltare av fyra kungliga riddare, kung Henrik II:s edsvurna män Reginald Fitzurse, William de Tracy, Hugh de Morville och Richard le Breton. Han mördades, då han vägrade underkasta sig kungamakten, eftersom han ansåg att inget stod över kyrkan.
Sankt Clemens kyrka var en katolsk kyrka i Lund som låg vid Klostergatan, strax väster om Stortorget. Den uppfördes först som en träkyrka på 960- eller 970-talet. En kyrka i sten byggdes på samma plats på 1000-talet. Kyrkan var helgad åt Sankt Clemens, som var Roms tredje biskop efter Petrus. Sådana kyrkor har i flera fall hittats i närheten av kung Harald Blåtands runda så kallade trelleborgar, och har också kunnat kopplas till kungsgårdar. Beträffande Lund verkar detta också vara fallet. Sankt Clemens kyrka låg i nuvarande kvarteret Apotekaren vid hörnet av Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan, strax nordväst om den plats, där det från andra halvan av 960-talet till omkring år 985 förmodas ha funnits en trelleborg. Den låg också i sydvästra hörnet av det område som tillhörde kungsgården i Lund från slutet av 960-talet fram till 1375. Kyrkan byggdes först som en träkyrka och var Lunds äldsta kyrka, och kanske den första kyrkan i Skåne. Sankt Clemens stenkyrka byggdes troligen på Knut den Stores initiativ omkring år 1030. Den nämns i en skriftlig källa första gången 1334, och enligt en annan skriftlig källa från 1526 hade kungen patronatsrätt till kyrkan. Kyrkan undersöktes arkeologiskt 1932 och 1935. Då hittades resterna av stenkyrkan, men också åtta stavar och en rund hörnstolpe som utgjort den östra delen av norra långhusväggen till den tidigare träkyrkan. Stenkyrkan var 19 meter lång och hade långhus och rakt kor utan absid. Den var byggd som en tidig romansk kyrka antingen med öppen takstol eller ett innertak av trä, och hade ingång både i norr och i söder. Kyrkan tillbyggdes senare med ett torn i väster med invändig trappa och en gallerivåning, varifrån kyrkans patronat, som till exempel kungens familj, kunde följa mässan i kyrkan.
Sankt Olofs kyrka var en katolsk kyrka i Lund som låg strax utanför Lunds stadsvall vid den norra infarten till staden, vid den nuvarande Allhelgonakyrkan. Det exakta läget har inte hittats, men däremot medeltida gravar från delar av kyrkogården, bland annat 2004 och 2017. Kyrkan var helgad åt Olof den helige, den norske kungen Olav Haraldsson, som dog 1020 vid slaget vid Stiklestad i Norge. Den tillhörde mot slutet av medeltiden Allhelgonaklostret. Sankt Olofs socken omfattade under medeltiden hemman i norra delen av staden, men också den dåtida landsbyn Götstorp. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536.
Sankt Jacobs kyrka, eller i sin danska namnform Sankt Ibbs kyrka, var en katolsk kyrka i Lund under medeltiden. Den låg i nuvarande kvarteren Gråbröder och Carl Holmberg, och över nuvarande Bytaregatan. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1303. Den var helgad åt Sankt Jakob den äldre, som sägs vara begravd i Santiago de Compostela i Spanien. Jacob var son till Sebedeus, som var fiskare i Kafarnaum, och var liksom sin bror Johannes en av Jesu lärjungar. Sankt Jacobs kyrka hade nära koppling till Sankta Maria och Sankt Peters kloster, åtminstone under senare delen av medeltiden. Klostrets manliga prior tjänstgjorde också som sockenpräst i Sankt Jakobs kyrka. De första gravarna på kyrkogården runt omkring kyrkan hittades 1909. Kyrkan och kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1959, och 1983 gjordes en större arkeologisk undersökning. Kyrkan var ganska liten och det är bara en del av dess kor som har undersökts arkeologiskt. Den var byggd i romansk stil med långhus, kor och troligen en absid. Ärkebiskopen hade sannolikt patronatsrätten över kyrkan fram till reformationen i Danmark, då den överfördes till Sankta Maria och Sankt Peters kloster. Kyrkan användes också en tid efter reformationen. Kyrkogården slutade användas på 1560-talet, och i samband med det revs kyrkan. Bytaregatans södra del har senare dragits om så att den går rakt över kyrkogården.
Ej att förväxla med Sankt Mårtens kyrka i Mariehamn Sankt Mårtens kyrka var en katolsk kyrka i Lund under medeltiden. Den låg i kvarteret Sankt Mårten nära hörnet Västra Mårtensgatan/Bankgatan. Sankt Mårtens kyrka byggdes troligen som en träkyrka på 1000-talet och ersattes av en stenkyrka under 1100-talet. Den var helgad åt Sankt Martin av Tours, som enligt en legend hade gömt sig bland gäss för att slippa bli biskop i Tours, men hade avslöjats av gässens kacklande. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1308, då det anges i domkapitlets gåvobok att det ska hållas själamässor i kyrkan för en avliden person. År 1484 slogs tjänsten som sockenpräst i Sankt Mårtens församling samman med tjänsten som altarvikarie för Johannes Döparens altare i domkyrkans krypta. Troligen hade domkapitlet patronatsrätten över kyrkan. Kyrkan undersöktes arkeologiskt 1915, 1937, 1963, 1975–1976 och 1993. Kyrkan var byggd i romansk stil med kor och absid, och försågs senare med ett torn i väster. Vid grunden till absiden hittades 64 mynt nedgrävda som ett byggnadsoffer. Mynten präglades under kungarna Olof Hungers och Erik Ejegods regeringsperioder, vilket tyder på att kyrkan byggdes senast i början av 1100-talet. Ett tjockt brandlager tyder på att kyrkan drabbades av brand någon gång under 1200-talet. Vid återuppbyggnaden breddades kyrkans långhus. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536.
Sankt Andreas kyrka var en katolsk kyrka i Lund under medeltiden. Den låg i norra delen av kvarteret Katedralskolan, vid hörnet Stora Södergatan/Drottensgatan. Kyrkan var helgad åt aposteln Andreas, en av Jesu lärjungar och bror till Simon Petrus. Sankt Andreas kyrka byggdes först som träkyrka under andra halvan av 1000-talet. Vid arkeologiska undersökningar 1943, 1981 och 1986 hittades några gravar från andra halvan av 1000-talet på kyrkogården. Då hittades också en rad med tre stolpar av trä, daterade till omkring 1065, vilka sannolikt har burit upp en klockstapel. Stenkyrkan uppfördes av obearbetad fältsten någon gång under 1100-talet. Delar av de södra grundmurarna har hittats. Det gjordes också arkeologiska undersökningar 2002, då en del av kyrkans kor hittades, samt i november 2018, då en bit av kyrkans norra vägg och golv av tegel hittades. Kyrkan hade sannolikt, förutom långhus och kor med absid, ett runt torn i väster. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1302. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536.
Kraftskyrkan var under medeltiden en kyrkolokal för boende i Krafts rote i Lund, nämligen kryptan i Lunds domkyrka. Lund hade på denna tid uppemot ett tjugotal sockenkyrkor, och församlingarna var små. Först efter reformationen i Danmark 1536, efter vilken de flesta sockenkyrkorna i Lund revs, omorganiserades Lunds domkyrkoförsamling till att omfatta större delen av staden Lund med ytterligare nitton församlingar. Namnet kommer av krypta. En del av den plats som idag är Krafts torg var under medeltiden kyrkogård för Kraftskyrkan. Begravningsplatsen fanns kvar fram till 1816. År 1832 omvandlades kyrkogården till en öppen plats. Lunds domkyrkas krypta har, arkitektoniskt sett, i stort sett förblivit orörd sedan 1123. Kryptan kännetecknas av sina många och tätt ställda pelare, vilka skiljer sig mycket från varandra stilmässigt. Mannen bakom utförandet anses vara kyrkans förste arkitekt, Donatus. Kryptans huvudaltare är det äldsta altaret i Lunds domkyrka.
Södra Kattesundskyrkan är benämningen på en katolsk kyrka i Lund under medeltiden, som låg i kvarteret Drotten vid Kattesund. Den var en stavkyrka. Den låg nära både Östra Kattesundskyrkan och trä- respektive stenkyrkorna Trinitas Salvator (Sankt Trinitas Salvator och Sankt Trinitas Salvator kyrka (Drotten)). I samband med en stor arkeologisk undersökning vid Kattesund 1982–1984 hittades lämningar efter en träkyrka på södra sidan av Kattesund. Dess skyddshelgon är ej känt, varför den kallas bara för Södra Kattesundskyrkan. Hela kyrkan var 19 meter lång och 6,5 meter bred, varav långhuset var 15 meter långt och koret var fyra gånger fyra meter stort. Kyrkans väggar bestod av stavar som placerats i en grävd ränna i marken och de bar också upp kyrkans tak. Det fanns grävda rännor i norr, öster och söder som markerade gränsen för kyrkogården, som var 55 gånger 15 meter stor i öst-västlig riktning. Det har hittats 130 gravar i de två tredjedelar av kyrkogården, som undersöktes arkeologiskt. I kyrkans västra del hittades lämningarna av två klockgjutningsgropar med ett skjul över, vilka fungerat som klockgjutarverkstad. Anläggningen har daterats till omkring 1042–1043. Åtminstone den ena av de två klockor som göts där förmodas varit till för Sankt Trinitas Salvator kyrka (Drotten), som kan ha byggts färdig under 1040-talet under ledning av engelsmannen Henrik, som blev biskop i Lund i början av 1040-talet. Träkyrkan byggdes efter det att klockgjutningen hade avslutats, troligen under 1040-talet, som en kyrka för de engelska klockgjutare, som fick sin sista vila på kyrkogården.
Östra Kattesundskyrkan är benämningen på en katolsk kyrka i Lund under medeltiden, som låg i kvarteret Färgaren vid Kattesund, nära Stora Södergatan. Den var en stavkyrka, för vilken det inte är känt vilket skyddshelgon som den hade. Den låg nära både Södra Kattesundskyrkan och trä- respektive stenkyrkorna Trinitas Salvator (Sankt Trinitas Salvator och Sankt Trinitas Salvator kyrka , också kallad Drotten). Östra Kattesundskyrkan är den största stavkyrkan som har hittats i Norden. Den var 26 meter lång, varav långhuset var 18 meter långt och elva meter brett. Koret var åtta gånger åtta meter stort. Det fanns två rader med stolpar invändigt, vilka bar upp taket. Inne i kyrkan fanns också åtta kraftiga stolpar av ek som hade en diameter på omkring 55 centimeter. De skulle kunna vara mittpelare i en basilika där mittskeppet var högre än sidoskeppen, men de kan också ha burit upp ett sammanhängande ryggåstak. På västra sidan av kyrkan har det stått fem kraftiga stolpar i marken och det är möjligt att de har ingått i en klockstapel. Runt kyrkan fanns det en kyrkogård som var 45 gånger 60 meter stor, med grävda rännor som gränsmarkering runt om. På kyrkogården har det hittats 320 gravar. Östra Kattesundskyrkan ersattes inte av någon kyrka av sten under 1100-talet. I gatubeläggningen på Kattesund finns markerade med vit gatsten ytterväggarna till kyrkan och de stolpar som bar upp dess tak, samt tre av stolparna till den förmodade klockstapeln.
Clemenstorget är ett torg i Lund. Det ligger omkring 100 meter nordost om Lunds centralstation och är ett av de större torgen i staden. Clemenstorget är känt för sin torghandel, främst loppmarknadsprylar.
Sankt Hans backar är en före detta soptipp som numera är ett strövområde i norra Lund mellan Norra Nöbbelöv och Norra Fäladen. Området var soptipp mellan 1947 och 1967 men innan dess var området ett strövområde precis som nu: namnet Sankt Hans kommer av en gammal källa som låg precis öster om de nuvarande backarna. Fram till 1940-talet var det där lundaborna firade midsommar eller Sankt Hans afton som det hette på skånska förr. Längre tillbaka tjänade området även som betesmarker. Växtligheten är numera planterad, men, jämte Höje ås dalgång söder om staden, är Sankt Hans backar ett av de mer naturnära områdena i Lunds omedelbara närhet. På senare tid har det visat sig att Vallkärrabäcken, som flyter genom området, har förgiftats av kemikalier via lakvatten från backarna och konsekvensen har varit bl. a. att fiskyngel missbildats. På grund av platsens bakgrund som soptipp refereras den ibland skämtsamt till som Monte Composto. Lundakarnevalen brukar förlägga vissa sociala förarrangemang dit. På toppen av den största kullen, ca 85 meter över havet, har man bra utsikt över Lundaslätten, Malmö och vid gynnsamma förhållanden Köpenhamn. Vintertid är kullarna mycket populära som pulkabackar. Orienteringsklubben Lunds OK brukar årligen anordna löpartävlingen st hans extreme. Det går att välja på tre klasser, st hans extreme 10km, st hans extreme light 5km och st hans extreme ultra(där man på 6h ska springa så många varv som möjligt). Ett varv är en slinga på 2,5 km.
Bananparken även kallad Bananbacken är en park i Lund. Parken ligger i den norra delen av Östra Torn. Den utgör tillsammans med Skingatornstoften en stor sammanhängande yta. I Bananparken finns en lekplats, en bollplan och två mindre odlingsområden. Barnen på bostadsområdet Djingis Khan har gett parken dess namn efter den bananformade kullen i norra delen av parken. Bananparken är platsen för den vårliga Bananfesten som arrangeras av de boende på Djingis Khan.
Botulfsplatsen är ett torg i centrala Lund. Det var från högertrafikomläggningen 1967 till och med 20 augusti 2023 knutpunkt för den lokala busstrafiken. Det är framförallt busstrafiken som har betytt mycket för platsens livaktighet. Botulfsplatsen domineras av Saluhallens baksida, kaféer och restauranger samt småbutiker, bland annat Tehuset Java.
Domkyrkoplatsen är ett under 2011 nybildat torg i centrala Lund. Torget är beläget mellan domkyrkan och Domkyrkoforum. Torget invigdes tillsammans med Domkyrkoforum genom biskop Antje Jackelén vid en böneceremoni i domkyrkan den 26 november 2011. Namnsättning sker i Lund genom Byggnadsnämndens beslut. Under namngivningsproceduren av torget uppkom en diskussion kring efterledet -plan eller -plats som gav nationell efterklang . Ärendet återremitterades för nytt beslut med -plats i stället för -plan som efterled, medan man direkt tog beslut att återupprätta cirka 20 meter av den tidigare existerande Lilla kyrkogatan som går in mot Domkyrkoforums utgång mot domkyrkan. Från Domkyrkoplatsen har man fri sikt mot domkyrkan, klosterkyrkan via Klostergatan, Liberiet och Domkyrkoforum. På torget finns en staty av Henric Schartau.
Knut den Stores torg ligger i centrala Lund, mittemot järnvägsstationen. Genom det område som tidigare tillhört Carl Holmbergs mekaniska verkstad tillkom 1956 Knut den Stores gata som en förbindelselänk mellan Bangatan och Bytaregatan. Platsen fick dock sin slutgiltiga utformning först sedan kontorshusen på norra sidan om torget färdigställdes i mitten av 1970-talet och namnet har sedermera ändrats till Knut den Stores torg. På slutet 1990-talet omgestaltades torgets och järnvägsstationens planering och ytskikt av landskapsarkitekten Sven-Ingvar Andersson. Den södra delen av torget täcks helt av Knutsgården, ett bostads- kontors- och butikshus som ritades 1959 av Backström och Reinius. Huset är ett av Lunds vackraste exempel på efterkrigsmodernism och har all den skönhet och detaljering som senare gick förlorad under rekord- och miljonprogramsåren - något som för övrigt tydligt speglas av husen på den norra sidan av torget. Torget har även i folkmun kallats "Röda torget" på grund av dess röda stenbeläggning. På grund av torgets närhet till stadsdelens systembolag, järnvägsstationen och flera busshållplatser blev det tillhåll för stadens hemlösa och missbrukare. Flera åtgärder gjordes vilket ledde till att problemen minskade.[källa behövs]
Monumentparken är en park i Möllevången i Lund. Historikern Martin Weibull och De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening tog inför 200-årsjubileet 1876 av slaget vid Lund initiativ till en svensk-dansk insamling till ett monument. Monumentet i obeliskform ritades av Helgo Zettervall och invigdes 1883. På monumentet finns inskriptionen "1676 den 4 december stridde och blödde här folk af samma stam. Försonade efterkommande reste minnesmärket." till åminnelse av slaget mellan de två närbesläktade folken. Det uppfördes ursprungligen i betong, men ersattes 1930 med en mer beständig kopia i granit. Monumentparken ligger mellan Kävlingevägen, Norra ringen och Södra stambanan, ungefär där den svenska och den danska centern drabbade samman under eftermiddagen den 4 december 1676. Den äldsta delen av parken utgjordes ursprungligen av en mindre plantering kring monumentet. Åren 1909–11 utvidgades området norrut och kom att innefatta en bronsåldershög, Lerbäckshög, där det hölls ting och dömdes enligt Skånelagen. År 1930 utsträcktes parkområdet söderut med perennrabatter och en damm efter ritningar av stadsträdgårdsmästare Oscar Ahlström.
Nöbbelövsparken är en park anlagd på 1970-talet i den del av Lund som kallas Norra Nöbbelöv och sträcker sig som en sammanhållen grönska genom området med samma namn.
Patrik Rosengrens park är en park i västra Lund. Parken började anläggas 1942 men under andra världskriget var stora delar av parken utarrenderade för potatisodling. Centralt i parken finns en lekplats. Parken har fått sitt namn efter en fackföreningsaktivist inom handskmakarfacket, vilken avled 1895.
Sankt Jörgens park, eller Skönadalsparken som den kallades då den anlades på 1940-talet, är en park på Galjevången i Lund, norr om Villa Sunna och Hardebergaspåret. Parken utformades av stadsträdgårdsmästare Oscar Ahlström. Arbetet med parken försenades, då det under andra världskriget uppläts lotter för odling av potatis på platsen. I Sankt Jörgens park har anlagts en plaskdamm, men denna har varit torrlagd sedan 2006. I parkens sydvästra del låg under medeltiden spetälskesjukhuset Sankt Jörgens hospital med sjukhuskyrkan Sankt Jörgens hospitalskyrka. Där finns ett minnesmärke gjort av Axel Wallenberg från 1953. En bäck rinner genom parken, där det växer bland annat ekar och silverlönnar.
Skissernas museums skulpturpark är en skulpturpark utanför Skissernas museum i Lund. Utanför entrén till Skissernas museum och i parken framför Lunds universitetsbibliotek finns ett tjugotal fristående skulpturer och modeller till fristående skulpturer resta. På museets norra fasad finns ytterligare modeller samt materialprov till reliefer uppsatta.
Stortorget är sedan tidig medeltid ett triangulärt format torg i centrala Lund, omkring 100 meter söder om Domkyrkan. Det är stadens kanske mest centralt belägna torg men långtifrån det ytmässigt största.
Tegnérsplatsen är en 1853 invigd plats i centrala Lund, söder om AF-borgen och invid parken Lundagård. På Tegnérsplatsen står en staty över Esaias Tegnér av Carl Gustaf Qvarnström.
Uppåkra hof i Lund.
Trolle Wachtmeisters park är en park på Väster i Lund. År 1928 dök parken för första gången upp i ett stadsplaneförslag av stadsingenjör Magnus Wennström. Parkmarken skulle upplåtas kostnadsfritt av Sankt Peters Klosters Säteri, ägt av greve Axel Trolle-Wachtmeisters arvingar. Under denna tid utgjordes marken fortfarande av åkermark, och först under slutet av 1930-talet färdigställdes parken, med prydnadsplantering samt sandlåda och plaskdamm för barnen. Arkitekt till parken var stadsträdgårdsmästare Oscar Ahlström. Dold i en buske i parken står bronsstatyn Kraka, uppförd av Gustaf Nordahl och avtäckt 1951. Under parkens första levnadsår bevakades parken av en fd polis under dagarna. Parken är listad i Lunds bevaringsprogram, delvis eftersom den är planerad samtidigt med bebyggelsen i området.
plats i Lund
plats i Lund
Nazi Victims Memorial in Lund i Lund.
Fyndplatsen Uppåkra är en stor järnåldersboplats med centrala funktioner i järnålderns samhälle i nuvarande Staffanstorps kommun i Skåne, nära den nutida byn Uppåkra. Här har framkommit en stor mängd fynd främst från järnåldern. Arkeologerna bedömer att det i Uppåkra legat en stadsliknande bosättning på runt 40 hektar (0,4 km²). Platsen har varit bebyggd från omkring 100 e.Kr. till slutet av 900-talet eller in på 1000-talet. Kulturlagren är mellan en halv och två meter djupa, vilket tyder på att området nyttjats intensivt under lång tid. Utgrävningar har hittat spår av en tempelbyggnad i trä, som stått där i många århundraden och vid behov byggts om och reparerats. Särskilt i anknytning till tempelplatsen har man funnit många guldgubbar. De första fynden i Uppåkra fann man 1934, när ett prästlöneboställe skulle byggas. Det äldsta fyndet på platsen är en 4 000 år gammal grav. Det visar att platsen har använts kontinuerligt under mycket lång tid. År 1990 väckte några arkeologiintresserade amatörer från Bornholm intresset att få undersöka området med metalldetektorer. Tillsammans med arkeologiska institutionen vid Lunds universitet gjordes en sådan metallsökning som omedelbart resulterade i mängder med fynd i det av plogen omrörda övre jordlagret. Fyndens mångfald och karaktär indikerade ett betydande maktcentrum. Med ekonomisk hjälp från Gad Rausing har utgrävningar därefter gjorts under flera år, varvid bland annat rester efter ett förkristet tempel och en större hallbyggnad grävts fram strax söder om den nuvarande kyrkan. Fler än 28 000 metallföremål har hittats – brons, guld och silver blandat med offerben från djur och människor. Fynden tas om hand, förvaltas och visas av Historiska museet i Lund i en fast utställning som kallas Barbaricum. Ett föremål som liknar Musse Pigg har fått en särskild plats på museet och fungerar som uppmärksamhetskapande dragplåster och Uppåkra arkeologiska centers logotyp. Det är ett litet smycke som förmodligen föreställt ett lejonhuvud men som förvanskats av tidens tand.
Råby sjöpark är en anlagd park i området Råbylund i Lund, Lunds kommun i Skåne län. Parken gränsar till bostadsområdet Råbylund, byn Stora Råby, jordbruksmark samt industriområdet Gastelyckan. Parken utgörs till stor del av Råbysjön, en konstgjord dagvattensamling, som ligger centralt i parken. Inom bostadsområdet Råbylund finns det kanaler, bäckar och diken som samlar dagvatten och mynnar ut i sjön. Kring sjön finns gångstigar och cykelbanor samt grillplats. På sjöns norra sida kantas sjön av en kajpromenad med sittplatser och bryggliknande konstruktioner. I parken finns en konstnärlig utsmyckning i form av Gunilla Bandolins konstverk "Tallriken". Verket består av gräsklädda cirklar i olika nivåer.
Lingmonumentet i Lund.
torg i Lund, Sverige
Västra stationstorget i Lund.
torg i Lund
Gamla kirurgen uppfördes 1867 i sengotisk tudorstil efter ritningar av arkitekten Helgo Zettervall. Byggnaden har byggts om flera gånger sedan dess: 1905 tillkom det femkantiga entrépartiet på baksidan och flyglarna, som förlängdes ytterligare på 1920-talet. Vid en ombyggnad 1980 togs takkupor bort, entrétrappan ändrades och ingrepp gjordes i kyrksalen.
Bottenvåningen av gråsten uppfördes 1807 som stall. När domkapitlet förvärvat gården för katedralskolan byggdes 1842 en andra våning av tegel på, efter ritning av C. G. Brunius, och lokalen inreddes till fäktsal. Portbyggnaden mot Stora Södergatan, i medeltida stil, ritades av Helgo Zettervall och murades i tegel 1862.
Gatuhuset på Bredgatan 19 uppfördes 1794 i två våningar av ekkorsvirke. Fasaderna är spritputsade i ljust gult och det branta sadeltaket är i dag klätt med eternit, med sexrutade fönster. En brandförsäkringshandling från 1828 berättar att bottenvåningen rymde förstuga, sex rum, tre garderober och inkörsport, och övervåningen sju rum. Kök saknades i huset och låg i stället i den numera rivna norra gårdslängan.
Ekska huset är en tvåvåningsbyggnad under sadeltak, uppförd omkring 1827. Fasaderna är av tegel och korsvirke. Fram till 1920-talet var de putsade.
Botaniska museet invigdes 1913 efter ritningar av arkitekten Theodor Wåhlin och hör till de senare tillskotten i Botaniska trädgården. Byggnaden är hållen i nationalromantisk anda med drag av medeltidsromantik, med fasad av hårdbränt Helsingborgstegel och brandsäkra bjälklag av håltegel. Den uppfördes för de växande botaniska samlingarna och rymde herbarie- och bibliotekssalar, professorns arbetsrum samt en bostad för städerskan i bottenvåningen.
Observatoriet uppfördes 1865–67 efter ritningar av byggmästaren P. C. Sörensen, medan astronomiprofessorn Axel Möller svarade för planlösningen. Fasaden gestaltades av Helgo Zettervall som en medeltidsromantisk tegelborg med krenelering, med Pulkovaobservatoriet utanför S:t Petersburg som förebild. Mittpartiet är ett högt torn med takterrass för observationer, vars inre murkärna bär de astronomiska instrumenten. Huvudingången pryds av gjutjärnsgrind med stjärndekor och tegelstolpar med avbildade mätinstrument.
Byggnaden är ett brygghus i Lund, uppfört 1855. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några närmare uppgifter anges inte.
Krognoshuset är ett medeltida bostadshus av tegel, som fram till 1840 hörde till en fastighet som omfattade hela nuvarande Mårtenstorget. De två våningarna nåddes förr via utvändiga trappor, och den västra trappgaveln är en rekonstruktion från restaureringen 1916 efter förslag av Theodor Wåhlin. Under medeltiden ägdes gården av familjen Krognos och därefter av en rad professorer. Åren 1716–18 var Karl XII:s kansli inrymt här; i dag används huset som utställningslokal.
Gårdshuset ligger på tomtens västra sida och är det äldsta av gårdens uthus, uppfört 1857. Fasaderna är gulputsade. Det bruna taket är täckt med svartmålad skivplåt och har sex takkupor.
Gatuhuset på Gråbröder 15 uppfördes 1768 och beboddes 1813–26 av skalden Esaias Tegnér. Sedan huset förfallit och tidvis hotats av rivning bildades efter skaldens död en förening för att bevara bostaden, och 1862 kunde huset köpas in med insamlade medel. Fastigheten överläts 1876 till Akademiska föreningen, medan större delen av den övriga gården revs. Sedan 1864 rymmer huset Tegnérmuseet, delvis inrett med skaldens egna möbler.
Byggnaden är en vaktmästarbostad i Lund, uppförd 1890. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några ytterligare uppgifter anges inte.
Hans Westman uppförde 1939 detta hus på Professorn 10 som sin egen bostad, kombinerad med ateljé. Bostadsdelen är tydligt skild från kontorsdelen som rymde hans arkitektkontor och som han själv byggde till flera gånger. Villan är sammansatt av byggnadsdelar i varierande höjd, med fasader av gult tegel och vitmålad lockpanel. Modernistiska drag är den horisontella formen, de stora perspektivfönstren, de flacka taken och den öppna planlösningen.
Byggnaden är ett stall i Lund, uppfört 1853. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några närmare uppgifter anges inte.
Byggnaden är ett brygghus i Lund, uppfört under 1780-talet. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några ytterligare uppgifter anges inte.
Byggnaden är den Zettervallska villan i Lund, uppförd 1871. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några närmare uppgifter anges inte.
Televerkets ursprungliga byggnad uppfördes 1914–15 efter ritningar av arkitekten Aron Johansson, med Kungliga Telegrafverket som byggherre. Huset präglas av nationalromantik och är asymmetriskt, med ett mindre och ett större krenelerat torn samt en frontespis med trappgavel. Det branta sadeltaket bär rött glaserat tegel, fasaderna är av Helsingborgstegel och detaljer av granit. Två tillbyggnader tillkom 1942–43 och 1956.
Räknehuset uppfördes 1911–12 efter ritningar av arkitekten Henrik Sjöström och anknyter i sin arkitektur till det närbelägna observatoriet. Fasaden är av gult maskintegel med platt utstrukna fogar. Den östra frontespisen och gavelkrönen är utformade som trappstegsgavlar med mönstermurning, och vid takfoten löper en spetsbågfris. På gavlarna finns utbyggda vindfång med höga stentrappor och smidesräcken.
Sydväst om observatoriet står astrografhuset, som rymmer astronomiska instrument och kan rullas på räls. Det är en hög, fyrkantig byggnad med tälttak av plåt. Fasaden är klädd med grågul panel.
Byggnaden är en bod i Lund, uppförd under 1700-talet. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några ytterligare uppgifter anges inte.
Kolkällaren uppfördes vid samma tid som växthuset i närheten och användes som upplag för det kol som behövdes till uppvärmningen. Ritningarna gjordes av Agardh och Sörensen. Med sitt krenelerade krön lånar byggnaden drag från medeltidens borgar.
När den äldre lokalen Agardhianum blivit för trång uppfördes 1889–91 en ny institutionsbyggnad för botanik, ritad av arkitekten Herman Teodor Holmgren, i sydvästra hörnet av den gamla Östra promenaden. Byggnaden var från början gulputsad men färgades med tiden om till vitt, vilket gett den namnet Vita villan. Bottenvåningen rymde föreläsningssal, laboratorium, försöksrum och vaktmästarbostad. På södra kortsidan finns ett litet växthus.
Byggnaden uppfördes 1899 som barnsjukhus efter ritningar av arkitekten Salomon Sörensson, från början i en våning med mansardtak och renässansarkitektur i tegel och puts. En andra våning byggdes på 1926. När barnsjukhuset upphörde 1951 byggdes huset om åt juridicum efter ritningar av arkitekten Klas Anshelm.
Byggnaden är ett bostadshus med butik i Lund, uppfört 1804. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några närmare uppgifter anges inte.
Stäket är ett av Lunds få bevarade medeltida profanhus i tegel och har ingått i en gård som före 1541 tycks ha tillhört domkyrkan, senare fru Görvel Fadersdotter Sparre. Det är ett tvåvåningshus över en källare med kryssvalv av tegel. Namnet kommer av handlaren J. M. Stäck, som köpte fastigheten 1819. Vid en genomgripande restaurering 1955–57 återfördes huset delvis till sitt medeltida utseende och inreddes till restaurang.
Fastigheten ägdes vid medeltidens slut av Lunds domkyrka och senare av riksrådet Lave Brahe, varefter den gick till hans änka Görvel Fadersdotter Sparre. Omkring 1570 lät hon uppföra detta hus som södra länga i sin gårdsanläggning; den norra längan Stäket blev byggnadsminne 1964. Görvelska huset är ett tvåvånings gavelhus med valmat tak och fasader av rött stortegel i munkförband. Gården anses vara den enda i sitt slag i landet utanför Visby med bevarade huvudbyggnader.
Liljewalchska huset är ett tvåvåningshus under högt valmat tak, byggt under senare delen av 1700-talet. Det uppfördes helt i korsvirke, men mot gatan har bottenvåningens korsvirke ersatts med tegel när skyltfönster togs upp. Större fönster sattes in i övervåningen omkring 1842 och inkörsporten i mitten togs upp 1923 för en affärslokal. Huset är uppkallat efter släkten Liljewalch, som ägde fastigheten från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet.
Lasarettskapellet i Lund stod färdigt 1887 och är upptaget i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget är knapphändigt, men byggnaden hörde till lasarettsmiljön och tjänade som kapell för sjukhuset.
Lunds domkyrka närmar sig sin tusenårsdag och rymmer en omfattande byggnadshistoria vars äldsta skeden ännu inte är helt utredda. Sedan 1800-talet har forskare lagt fram skilda teorier, och under senare decennier har man i stort enats kring de tankar som medeltidsarkeologen Erik Cinthio presenterade 1957 och reviderade 1990. Enligt dessa kan platsen tidigare ha rymt en, möjligen två, träkyrkor före stenkyrkan.
Theologicum invigdes 1853 efter ritningar av H. J. Strömberg och byggdes för den anatomiska institutionen i den gamla botaniska trädgården. Huset var ett av de första i Lund som restes särskilt för en institution, i takt med att liknande anatomibyggnader växte fram runt om i Europa. Geologiska institutionen tog över 1897 och teologerna 1930. Tegelfasaden pryds av lisener, våningslister och mönstermurade friser, och interiören byggdes om 1952.
Fastigheten uppfördes 1855 av professor Naumann med bostad i gatuhuset och ett gårdshus. Efter att den sålts 1893 byggdes den om och skänktes till studenthem. Henrik Sjöström gav 1895 exteriören en holländsk nyrenässans med volutgavlar, tre takkupor med snäckornament och torn. Gårdsfasaden är slätputsad och fick 1935 en mindre tillbyggnad samtidigt som centralvärme och rinnande vatten drogs in.
Histologiska institutionen byggdes 1892–93 för den fysiologiska institutionen efter ritningar av Salomon Sörensen.
Denna ekonomibyggnad i Lund uppfördes 1794 och finns upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Något närmare underlag om huset saknas i registret.
Tingshuset från 1956 består av flera sammanbyggda huskroppar i en och två våningar kring en atriumgård, med expeditioner i öster och väster, tingssalar i söder och tjänsterum jämte forna vaktmästarbostaden i norr. Fasaderna kläddes med natursten, vitt tegel och mosaik av IFÖ-typ, en lekfull detalj som blev signum för arkitekten Hans Westman, produktiv i Skåne under 1950- och 60-talen. Över den ursprungliga tingssalen reser sig ett pyramidformat tak som är byggnadens mest framträdande drag.
Östervångsskolan uppfördes 1869–71 av Malmöhus och Kristianstads läns landsting som skola för dövstumma, efter ritningar av arkitekten J. E. A. Nielsen, och fyller alltjämt samma funktion. Den U-formade tvåvåningsbyggnaden har fasader i gult tegel och en framskjuten mittentré som kröns av balustrad, järnstaket och krenelerade hörntorn. Interiören rymmer bland annat gjutjärnskolonner i trapphuset och en kyrksal med kassettak och väggpaneler.
Wickmanska gården i Lund stod färdig 1788 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Registret rymmer inga ytterligare uppgifter om byggnaden.
Den stora växthusanläggningen i botaniska trädgården färdigställdes 1867 efter ritningar av P. C. Sörensen och skisser av Agardh. Anläggningen var symmetrisk med ett högre glasat mittparti och lägre växthus på var sida samt två glasade flyglar mot söder. Stommen var tänkt i järn men gjordes av kostnadsskäl i amerikansk furu, medan sidopartierna murades av handslaget gult tegel i samspel med Agardhianum. Det östra taket täcktes av engelsk skiffer.
Det medeltida tegelhuset restes på 1220-talet och ingår idag i en byggnad som färdigställdes 1969. På 1300-talet var det bostad åt kaniken Nils Bunkeflo vid domkyrkan och utgjorde en typisk herremansbostad med enklare bostadsvåning nertill och salsvåning ovanpå. Numera inrymmer huset en tidningsredaktion.
Universitetshuset uppfördes 1878–82 efter Helgo Zettervalls ritningar som universitetets huvudbyggnad, med aula och plats för fyra fakulteter. Byggnaden är ett manifest i hellenistisk stil, där rummens symbolik bärs fram av arkitektoniska detaljer, färgsättning, allegoriska figurer och emblem. Atriets interiör följer pompejanska förebilder, medan aulan hämtar sin form från antika basilikor och triumfbågar; dess kassettliknande tunnvalv restaurerades 1984–86.
Agardhianum uppfördes 1865–67 för botaniska institutionen, sannolikt genom ett samarbete mellan Jacob Georg Agardh och byggmästaren Peder Christian Sörensen. Varje våning rymde sju rum och en trapphall, med föreläsningssal och tjänstebostäder på bottenvåningen och rum för professor, studier och samlingar en trappa upp. Delar av verksamheten flyttade 1891 till den nya institutionen för systematisk botanik, och växtsamlingarna fördes 1913 till det nybyggda Botaniska museet.
År 1848, åtta år efter att bostadshuset byggts, lät Brunius resa ett gulputsat tegelhus i två våningar längs Magle Lilla Kyrkogata. Huset var främst avsett för spannmålslagring men rymmer idag bostäder och butiker.
Anatomiska institutionen byggdes 1896–97 efter ritningar av Salomon Sörensen.
När Skånska Hypoteksföreningen 1914 beslöt att bygga nytt gick uppdraget till Isak Gustaf Clason, då en av Sveriges mest ansedda arkitekter. Två äldre tomter lades samman, med huvudbyggnaden mot Kyrkogatan och en lägre trevåningsbyggnad mot Stora Gråbrödersgatan. En flygellänga i norra tomtgränsen binder samman husen och sluter ett gårdsrum. Gathuset vid Gråbrödersgatan präglas av nationalromantik, med kalkslammad fasad, grunda rundbågsnischer och småspröjsade fönster.
Det så kallade Karl XII-huset härrör från mitten av 1500-talet och är byggt i tegel i två våningar. De enkla renässansfasaderna pryds av kritstensband, medan sadeltaket och gavelröstet kom till vid en ombyggnad 1856. Under åren 1716–18, då fastigheten ägdes av professor Martin Hegart, bodde Karl XII i huset under olika perioder.
Seismografhuset ligger under jord i form av en gräsklädd kulle. På norra sidan finns en stickbågig pardörr omgärdad av granit, klädd med panel och försedd med dekorativa beslag.
Kjederqvistska gården i Lund tillkom 1812–13 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Registret innehåller inga närmare uppgifter om gården.
Lunds rådhus uppfördes 1836 som stadshus i två våningar över en låg sockelvåning, på initiativ av ett särskilt bildat Stadshusbolag. Lunds stad löste efter hand in aktierna och blev ensam ägare 1863. Vid ombyggnaden till rådhus 1899–1900 putsades tre fasader i klassicerande stil, och 1966–68 inreddes huset för magistrat och rådhusrätt, varvid tegelväggarna delvis frilades från puts.
Stationshusets mittdel restes 1856–59 efter ritningar av en okänd dansk arkitekt. Byggnaden byggdes ut 1873 och 1910 samt 1920, då bangården fick sin nuvarande form.
Universitetsbiblioteket grundades 1671 i Liberiet vid domkyrkan och flyttade 1690 till Kungshuset i Lundagård, där man under 1700-talet fick dras med läckande tak och spannmål och grisar på vinden. När utrymmesbristen blev akut vägdes Helgonabacken mot en tomt vid Clemenstorget, men den senare förkastades bland annat på grund av kostnad och en störande kreatursmarknad. Arkitekten Alfred Hellerström, även upphovsman till Katedralskolan och Grand Hotel, ritade det nya biblioteket i nygotisk stil, uppfört 1902–07.
Apotekare Åkerblom lät 1871, samma år som han förvärvade huset, uppföra en flygelbyggnad mellan bostadshuset mot Kiliansgatan och det gulputsade spannmålsmagasinet. Tillbyggnaden fortsätter Bruniushuset i samma stil och utförande.
Gårdshuset byggdes samtidigt med bostadshuset 1940 och innehöll då bland annat drängkammare, stall för två hästar och tre kor samt vagnsbod. Det är uppfört i råtegel med valmat tak av gammalt gult och rött enkupigt tegel. Stallet inreddes 1935 till möbelsnickeri.
Skånska Hypoteksföreningen flyttade in vid Kyrkogatan 1858 och beslöt 1914 att bygga nytt på granntomten, ett uppdrag som gick till den ansedde arkitekten Isak Gustaf Clason. Huvudbyggnaden vändes mot Kyrkogatan och en lägre trevåningsbyggnad mot Stora Gråbrödersgatan, sammanbundna av en flygellänga kring ett gårdsrum. Huvudfasaden mot Kyrkogatan är utförd i grå, släthuggen ignabergakalksten med en sluten, nästan fästningslik karaktär och höga rundbågiga fönster grupperade tre och tre.
Byggnaden med Klassiska institutionen och Antikmuseet uppfördes 1883–86 för fysiska institutionen efter ritningar av Henrik Sjöström. Den byggdes om för klassiska institutionen 1950–51.
Vaktmästarbostaden byggdes i en våning 1865 med enkelt utformade fasader i samma tegel som de övriga byggnaderna. Enda utsmyckningen är en mönstermurad fris vid takfoten, och båda gavlarna har vindfång med entréer.
Norra instrumenthuset i Lund är upptaget i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Registret rymmer inga ytterligare uppgifter om byggnaden.
Palaestra et Odeum uppfördes 1882 efter Helgo Zettervalls ritningar som en pendang till Lundagårdshuset i Universitetsplatsens mittaxel. Bakom den enhetliga fasaden ryms en musiksal (odeum) i det högre huset och en gymnastiksal (palaestra) i det lägre. Byggnaden restes på platsen för ett äldre orangeri från 1750, som ingick i Carl Hårlemans plan för den dåvarande botaniska trädgården, och delar av detta finns bevarade i huset. Efter en brand 1980 lades nytt tak och fasaden återställdes 1983–84.
Stadsvallen är 580 meter lång, med mestadels branta sidor och ett avplanat krön. Den genombryts på två ställen av vägar, varav en löper på en bro över krönet, och på ett ställe vidgas den till en närmast rund platå på cirka 14 meter i diameter. Fem trappor leder upp på vallen, och längs krönet går en gångväg kantad av en allé med lönn, kastanj och andra lövträd.
Monumentet restes till minne av slaget vid Lund den 4 december 1676. Det smalnar trappstegsartat uppåt och kröns av en obelisk, omgiven av tre bälten gjutjärnskulor och prytt med kanonrör och kanonkulor i postamentets hörn och vid basen. På östra sidan bär det en dansk inskrift om de stupade som blandat ben och blod, och på västra sidan står orden om folk av samma stam som stred och blödde här 1676.
Lunds Bryggeri AB grundades 1870 och lades ned 1967. Tapphallen står kvar vid Kävlingevägen 6, med en stentavla på väggen som anger uppförandeåret 1904 och en målad text med bryggeriets namn. Idag bedrivs ingen verksamhet i lokalerna.
Hägnadssystemet består av fyra avsnitt jordvallar med en sammanlagd längd av omkring 550 meter. Vallarna finns utritade på en karta från 1704.
Pålsjö tegelbruk låg där Tekniska högskolan idag ligger och var i drift mellan 1850 och 1950. Två dammar i området är rester av verksamheten.
Pianofabriken drevs av Anders Båth och upphörde på 1930-talet. Det trevåningshus som rymde fabriken står kvar, med en ramaffär och en herrfrisering i bottenvåningen och bostäder i övrigt.
Runstenen är av granit, 1,55 meter hög, 1,8 meter bred och 0,35 meter tjock, med runor 11–13 centimeter höga. I mitten avbildas en yxbärande man, och ristningen vetter mot nordnordväst. Stenen har flyttats till sin nuvarande plats inom Kulturhistoriska museets område.
Platsen är en bytomt enligt lantmäteriet. Sydöst om den gjordes en arkeologisk förundersökning för att söka ett tidigare läge för Lilla Råby by, men resultatet blev negativt (rapport dnr 421-823-1995).
Nordströms Handskfabrik låg på hörntomten väster om hotell Sparta i korsningen Tunavägen–Ole Römers väg. Tillverkningen pågick från 1876 till slutet av 1960-talet, då den flyttades till Portugal. Tomten är idag bebyggd med en livsmedelshall och ett parkeringshus.
Minnesmärket består av en granitpelare krönt av en 0,8 meter hög kopparbyst. På pelarens västsydvästra sida står inskriften SVEN LAGERBRING.
Här låg under medeltiden dominikanernas, eller svartbrödernas, kloster. En bronstavla på en tegelmur mot Kiliansgatan visar i relief en klosterbyggnad och berättar att klostret stiftades 1223 och raserades 1536. Tavlan sitter över gatunivån på hörnet av det hus som rymmer kyrkoförvaltningen.
Lunds skofabrik var i drift 1923–1958. Byggnaden stod kvar till 1984, då den revs, och på platsen finns idag en parkeringsplats.
Här låg under medeltiden en kyrka kallad S:t Peters kyrka vid Bredgatan, raserad efter 1536. En bronstavla på södra väggen av Lunds stadsbibliotek visar i relief kyrkan, dess bottenplan och en nyckel jämte inskriften. Kyrkans läge är markerat på Petriplatsen och grävdes ut 1968 av Kulturhistoriska museet.
Minnesmärket består av en granitpelare med profilerad överdel, krönt av en 0,5 meter hög kopparbyst. På pelarens sydvästra sida står inskriften CARL ADOLF AGARDH.
På den korsmarkerade platsen låg under medeltiden en kyrka. Läget bygger på den uppbyggda modellen av det medeltida Lund som finns på Kulturen.
Monumentet restes till minne av slaget vid Lund den 4 december 1676. Det smalnar trappstegsartat uppåt och kröns av en obelisk, omgiven av tre bälten gjutjärnskulor och försett med kanonrör och kanonkulor vid postamentets hörn och obeliskens bas. På östra sidan står en dansk inskrift om de stupade vars ben och blod blandats samman, och på västra sidan orden om folk av samma stam som stred och blödde här 1676.
På platsen fanns flatmarksgravar som har undersökts och tagits bort. De dateras till äldre romersk järnålder.
Ett tegelbruk låg vid den södra delen av Norra kyrkogården, strax sydöst om Getingevägen. Enligt uppgift av Claes Wahlöö var det i bruk mellan 1740 och 1770.
Bleckvarufabriken var i drift 1898–1908 och förstördes av en brand, varefter verksamheten flyttades till Malmö. Nuvarande trevåningshus på platsen rymmer bostäder och en damfrisersalong.
Pianofabriken startades 1854 av David Hansson från Vellinge och upphörde 1912. Den nuvarande byggnaden rymmer affärer i bottenplanet och bostäder på andra och tredje våningen.
Minnesmärket består av en två meter hög pelare i svart granit med välvd framsida samt profilerad bas och kapitäl. Den kröns av en 0,9 meter hög kopparbyst.
Lunds Nya Gjuteri och Mekaniska Verkstad grundades 1867 och flyttade 1937–1939 till Öresundsvägens industriområde, där verksamheten blev Alfa Laval AB. Kvarteret är idag bebyggt med nya hus som rymmer affärer, kontor och bostäder.
På platsen låg Bindgarnsfabriken, vars läge pekats ut av Anna-Lisa Jönsson, född 1916. Idag står här ett nybyggt trevånings bostadshus.
Här låg under medeltiden Sankt Mikaels kyrka. Platsen markeras av en minnessten i granit, 1,59 meter hög, med inskriften på den nordnordöstra sidan. På stenens övriga sidor finns i relief en bild av helgonet S:t Mikael.
Här låg under medeltiden en kyrka. Något närmare underlag om byggnaden finns inte.
Här låg franciskanernas, eller gråbrödernas, kloster, som stiftades 1238 och raserades 1536; i kyrkans kor begravdes ärkebiskop Jakob Erlandsen 1274. En bronstavla vid Klostergatan 8 a visar i relief ett kloster och berättar om detta. En kopparskylt intill erinrar om att Nordens första högskola var verksam här 1438–1537, uppsatt av Urrda-akademien vid dess kvartssekeljubileum 1983.
Här låg ett helgeandshus, omedelbart innanför Södra stadsporten. Huset nämns för första gången i en skriven urkund 1262.
Här finns en bevarad del av stadsvallen, ungefär 50 meter lång och intill 1,5 meter hög, högst i det nordöstra partiet.
Annetorps tegelbruk låg där lasarettets värmecentral nu ligger vid Systervägen. Bruket var i drift mellan 1874 och 1949.
Här låg ungefär en medeltidskyrka. Dess kyrkogård påträffades vid en grundgrävning 1909.
På platsen finns grunden efter en medeltidskyrka, med delvis övertorvade murar delade i tre rum. Det östligaste rummet har formen av en absid. Från en öppning i den södra långsidan löper en cirka 25 meter lång stensatt gång åt sydsydöst, som ansluter till en närliggande fornlämning.
Lämningarna tolkas som grunden till ett hospital, utlagd med rader av gråsten i markytan. Åtta stensträngar löper längs och tvärs över grunden, och i den östra halvan ligger en rektangulär figur av tegel som kan vara resterna av en härd. Till grunden hör flera stenläggningar samt en stenlagd gång som utgår från södra långsidan.
Runstenen av granit är knappt en meter hög och bär runor som är sex till tolv centimeter höga. Ristningen vänder mot östsydost och sydost. Stenen är flyttad till platsen och står numera i en krets av runstenar vid kanten av en hög som anlagts i sen tid.
Spår av en trädgårdsanläggning med osäker utbredning påträffades vid schaktgrävningar. Fyndet består av kulturlager av stadskaraktär med inslag av enstaka blålera, tegelkross och träkol.
Högen har avplanad topp och en kantkedja av glest satta stenar i norr, väster och söder som troligen lagts i sen tid. Från nordväst leder en trappa av klumpstenar upp till toppen. Erik Dahlberg kallade högen Slibe hög 1676, och intilliggande åker Sliber läcken 1664. Utan säkerhet har den knutits till tingshögen Lerbeckshöj, som under medeltiden bar namn som Laebers, Lybertis och S:t Liborie hög.
Här låg AB Sockerraffinaderiet Öresund vid Spoletorp, som var i drift mellan 1888 och 1914. I kvarteret finns idag huvudsakligen bil- och däckfirmor.
Platsen rymmer minnet av en medeltidskyrka och en runsten. Runstenen påträffades i slutet av 1700-talet i en gärdesgård vid Stora Tvärgatan nära Södergatan. Biskop Faxe i Lund skänkte den 1829 till biskop Munter i Köpenhamn, som lät mura in den i porten till biskopsgården. En kopia finns på Kulturen.
Här låg Lunds gasverk, med bland annat två gasklockor och flera byggnader. Verksamheten upphörde 1963, och kvarteret är idag bebyggt med moderna bostäder.
På platsen låg Fredrik Lundboms Läderfabrik AB. Här ligger numera postexpeditionen Lund 2.
Vid en grundgrävning 1915 upptäcktes resterna av S:t Mårtens kyrka, en stenkyrka i romansk stil. En minnestavla på apoteket Hjortens fasad mot Bankgatan bär en relief med en kyrka, en ryttare till häst och en knäböjande människa. Enligt inskriften uppfördes kyrkan på 1100-talet och revs 1536.
På platsen har skelett påträffats efter S:t Stefans kyrka. En minnestavla av brons vid Stora Södergatan 45 visar i relief kyrkan och dess grundmurar. Enligt inskriften byggdes kyrkan först som stavkyrka 1050, ersattes med en stenkyrka 1110 och revs efter 1536. Kyrkan totalundersöktes 1978, och tavlan sattes upp 1985.
Enligt uppgift av Anna-Lisa Jönsson, född 1916, låg Lunds korkfabrik tidigare på denna plats.
Möllers handskfabrik var verksam mellan 1854 och 1965. I början av 1900-talet flyttade den till hörnhuset vid Gröngatan och Kattesund, som numera rymmer bland annat damekipering och hattaffär.
Detta är den ungefärliga platsen för en möjlig hög. På en karta från 1814 kallas området Stora och Lilla Solbjer, och i den tillhörande lantmäterihandlingen nämns Solbergshögen, som dock inte är utmärkt på kartan.
Minnesmärket består av en drygt två meter hög granitpelare krönt av en kopparbyst föreställande Tycho Brahe. Inskriften på pelarens norra sida anger att han föddes på Knutstorp den 14 december 1546 och dog i Prag den 24 oktober 1601, följt av valspråket Non haberi sed esse.
På platsen har en medeltidskyrka legat. I anslutning till den har gravar från 1100- och 1200-talen påträffats.
Platsen markerar var en medeltidskyrka en gång har legat. Några närmare uppgifter om byggnaden finns inte.
Ruinresterna hör till S:a Trinitas, även kallad S:t Salvatoris kloster, som tillhörde premonstratensorden. Mot slutet av medeltiden gick kyrkan under namnet S:t Drottens. Ruinen är idag bevarad inom en museilokal, och vid en ombyggnad av fastigheten 2005–2006 utformades museidelen och kyrkoruinen på nytt under antikvarisk bevakning.
På platsen har en medeltidskyrka legat, och här finns även en uppgift om en runsten. Runstenen påträffades i slutet av 1700-talet i en gärdesgård vid Stora Tvärgatan nära Södergatan. Biskop Faxe i Lund skänkte den 1829 till biskop Munter i Köpenhamn, som murade in den i porten till biskopsgården. En kopia finns på Kulturen.
En minnestavla av brons berättar att Lunds äldre rådhus stått på denna plats i fem generationer. Det första uppfördes omkring 1325 och revs runt 1590, medan följande byggnader från 1586, 1699 och 1734 föll offer för brand eller revs. Det femte rådhuset, byggt 1841, användes fram till 1900 och revs 1913.
Här har en boplats påträffats med ett tiotal anläggningar i form av gropar, stolphål och en härd. Lämningarna bedöms vara förhistoriska eller medeltida.
Minnesmärket av sandsten och tegel är över åtta meter långt och indelat i fem partier. Längst i norr sitter en minnessten med ett manshuvud i relief och en inskrift om Per Henrik Ling, 1776–1839, svenska gymnastikens skapare, som var verksam i Lund 1804–1813. De fyra övriga partierna visar människor som utövar fysiska aktiviteter, det yttersta även musik. Monumentet avtäcktes den 15 november 1939.
Området rymmer kulturlager från sen förhistorisk tid, medeltid och senare tid, både där sådana redan påträffats och där de kan väntas. Det omfattar Lunds medeltida stadskärna, som avgränsades av den dåvarande stadsvallen. Denna vall är idag till största delen försvunnen.
Här låg Allhelgonaklostret, som tillhörde cluniacenserorden och stiftades under senare delen av 1000-talet. Klostret förstördes i en brand 1192 och har undersökts 1840 och 1951. När platsen rensades efter Karl XI:s skånska krig hittades en runsten som 1697 flyttades till Lundagård. Ett minnesmärke av bockad järnplåt bär en inskrift om klostret samt abbotens sigill och en klosterbyggnad i relief.
Minnesstenen av granit har triangulärt tvärsnitt, och på den västvända sidan löper en drakslinga med inskrift. Texten berättar att Lunds stad anlade parken 1909–1911 på det område där en industri-, slöjd- och konstutställning hölls 1907, med förhoppningen att den skulle bli samhället till gagn och trevnad. Stenen har varit avslagen omkring tre meter över marken.
Milstolpen av gråsten har rundad överdel och bär på norra sidan inskriften för en kvarts mil. Den vilar på ett postament av gråsten och har flyttats till sin nuvarande plats inom Kulturens område.
Minnestavlan av rostfritt stål bär inskriften Intighet och restes av Uarda-akademien den 29 april 1984. Postamentet är placerat mellan fyra kubformade gatstenar.
Här låg Lunds Mekaniska Verkstad, som var verksam mellan 1897 och 1972. I kvarteret pågår numera byggnation.
Här låg S:t Nikolaus kyrka, tillägnad sjöfararnas skyddspatron. En minnestavla av brons visar en kyrka och ett skepp i relief och berättar att kyrkan byggdes på 1100-talet och revs 1537. Grundmurar och skelett har påträffats vid flera tillfällen.
Vid utfarten mot Östra Torn har en medeltidskyrka legat. Skelett som påträffats markerar platsen för kyrkogården, men själva kyrkan var ännu inte lokaliserad 1968.
Här låg franciskanernas eller gråbrödernas kloster, stiftat 1238 och raserat 1536. En minnestavla av brons berättar att ärkebiskop Jakob Erlandsen begravdes i klosterkyrkans kor 1274. En andra tavla av koppar minner om att Nordens första högskola var verksam på platsen 1438–1537.
På platsen låg en av Skånes första sockerfabriker, verksam mellan 1839 och 1841. Produktionen blev misslyckad och verksamheten kortvarig. Idag står här en fem våningar hög fastighet med affärer i bottenvåningen och bostäder ovanför.
En minnestavla av kalksten berättar att August Strindberg bodde här under år 1897.
Till Historiska museet, som är ett byggnadsminnesmärke, hör en samling stenar. I källaren till LUHM och Domkyrkomuseet förvaras sju runstenar, vilkas identifiering har vållat svårigheter. Där finns även en bildsten.
Råby källa är en trefaldighetskälla, närmast rund och stensatt med fem klumpstenar. Den har ett avlopp åt nordnordväst. Källan saknar numera vatten, men botten och avloppsrännan är fortfarande mycket fuktiga.
Här låg S:t Jacobs kyrka under medeltiden. På fastigheten Bytargatan 7 sitter en minnestavla av brons med en relief av en kyrka och en snäcka. Enligt inskriften uppfördes kyrkan på 1100-talet och revs 1536.
Hundkyrkogården är en rund anläggning på 42 meter i diameter, en öppen gräsmatta omgärdad av staket och häck med en dubbel rad tuktade lövträd. Från ingången i nordost leder en stensatt gång in mot mitten, där ett större stenblock står på en stensatt cirkelyta. En sten intill bär inskriften Djurens minneslund.
Här låg Carl Holmbergs Gjuteri och Mekaniska Verkstad, verksam mellan 1864 och 1944. I kvarteret finns idag delvis nyuppförda hus som rymmer Skandinaviska Enskilda Banken, affärer och bostäder.
Här låg Sankt Mikaels kyrka under medeltiden. En minnessten av granit bär inskriften om kyrkan, och på stenens sidor är helgonet S:t Mikael avbildad i relief.
Detta medeltidskloster grundlades vid mitten av 1100-talet. Enligt en beskrivning av Sankt Peters klosterkyrka låg klosterbyggnaderna norr om kyrkan. Klostret bestod fram till 1606.
Minnesstenen av granit är två meter hög. På den sydvästvända sidan finns en kvinna och en pojke avbildade i relief.
Minnesmärket av brons utgörs av en staty som föreställer Carl von Linné. Statyn står på en sockel av sten.
Högen är undersökt och borttagen; den var överodlad när C-A Moberg grävde ut den 1938. I ett centralröse fanns en primärgrav från stenåldern jämte tre sekundärgravar, den yngsta från senare bronsålder. Fynden omfattar bland annat tandpärlor av hundtand, en spånskrapa, en pincett av brons och en bronsdolk med bevarad slida av träspån och läder. Föremålen förvaras på LUHM.
Vid en grundgrävning 1915 påträffades resterna av S:t Mårtens kyrka, en romansk stenkyrka. På apoteket Hjortens fasad mot Bankgatan sitter en minnestavla med en relief av en kyrka, en ryttare till häst och en knäböjande människa. Enligt inskriften uppfördes kyrkan på 1100-talet och revs 1536.
Detta är platsen för Allhelgonaklostret, som tillhörde cluniacenserorden och stiftades under senare delen av 1000-talet. Klostret förstördes i en brand 1192 och undersöktes 1840 och 1951. Vid en rensning efter Karl XI:s skånska krig hittades en runsten som 1697 flyttades till Lundagård. Ett minnesmärke av järn bär en inskrift om klostret samt abbotens sigill.
En medeltidskyrka har legat strax utanför Norre port, väster om Allhelgonakyrkan.
Här låg Lunds Mejeri, som var i drift mellan 1872 och 1947. Tomten är idag obebyggd.