Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Upptäck Lidköping till fots: 51 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
Råda kyrka är en kyrkobyggnad som sedan 2006 tillhör Kållands-Råda församling (tidigare Råda församling) i Skara stift. Den ligger i utkanten av Lidköping i kyrkbyn och stadsdelen Råda i Lidköpings kommun.
Gösslunda kyrka är en kyrkobyggnad som sedan 2002 tillhör Sunnersbergs församling (tidigare Gösslunda församling) i Skara stift. Den är ligger mitt på Kålland, fem kilometer norr om centralorten i Lidköpings kommun.
Limtorget är ett torg och ett område i Gamla staden i Lidköping, nära järnvägsstationen. Lidköping delas av "älva" Lidan i två stadshalvor. Nya staden, på den västra sidan, anlades av Magnus Gabriel de la Gardie på 1670-talet. Gamla staden, på den östra sidan, fick stadsprivilegier år 1446. Denna stadsdel eldhärjades omfattande år 1849. Elden kunde hejdas vid Hagagatan inom det kulturhistoriska området Limtorget. Limtorget, som undgick branden är Lidköpings äldsta närområde med flera medeltida byggnader. Genom Limtorget sträcker sig den gamla infarten från Skara och Götene/Kinnekulle. Namnet Limtorget kommer sannolikt från tiden då kinnekulleborna kom hit och sålde osläckt kalk, dåtida cement, som kallades lim. Hantverksgården, med sina byggnader bevarade från senare delen av 1800-talet, är unik för Lidköping. Många städer saknar en liknande gårdsbildning. Hantverksgården inrymde i början av 1900-talet bostäder, häståkeri och smedja.
S:ta Maria kyrka, även Mariakyrkan, är en kyrkobyggnad som tillhört Lidköpings församling i Skara stift. Byggnaden såldes 2021 till kommunen och används fortsatt som kyrka. Den ligger i stadsdelen Margretelund i centralorten i Lidköpings kommun.
Sankt Nicolai kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Lidköpings församling i Skara stift. Den är belägen i centrum öster om Lidan vid Hamngatan i centralorten i Lidköpings kommun.
Ågården är en herrgård i Råda socken i Lidköpings kommun, Västergötland. Ågårdens säteri ligger vid Lidan 4 kilometer söder om Lidköping. Den tillhörde på 1400-talet ätten Sparre, senare bland annat släkterna Månesköld och Kagg. På 1700-talet tillhörde Ågården överste Lorentz Christoffer Stobée och gjordes 1786 till fideikommiss inom släkten Stiernsparre. 1918 köpte Lidköpings stad en del av gården för att utvidga staden, och försäljningssummorna avsattes till fideikommisskapital. Den siste fideikommissarien godsägaren Gabriel Påhlman-Stiernsparre avled 1979 varefter fideikommisset avvecklades. Den nuvarande huvudbyggnaden är en välbevarad karolinsk rödfärgad timmerbyggnad i två våningar. Denna uppfördes sedan ett äldre stenhus från 1492 bränts ned av danskarna under Kalmarkriget vid 1600-talets början. Gården omges av en park i fransk barock som i terrasser sträcker sig ned mot ån Lidan.
Östby kyrkplats ligger 2,5 kilometer norr om Hovby kyrka i Hovby socken i Lidköpings kommun. Kyrkan uppfördes under medeltiden och övergavs på 1500-talet. Östby socken nämns år 1360 som parokye Øøsby och har sitt namn efter kyrkbyn. Byn nämns Østby år 1351. Socknen omtalas vara annex till Härene. Efter att kyrkan rivits år 1530 uppgick socknen efter 1546 i Hovby socken och Hovby församling. Anläggningen undersöktes år 1956 och hela kyrkans grundmurar grävdes fram. Kyrkobyggnaden bestod av ett rektangulärt långhus och ett kor med absid. Kor och absid är förhöjt ett trappsteg över långhus. Mellan kor och långhus en mycket smal triumfbåge, utgörande 30% av långhusets korvägg. Till byggmaterial har använts sandsten och anläggningen dateras till 1100-talet. Yngsta myntfyndet på platsen är från omkring år 1500. Den gamla kyrkplatsen iordningställdes år 1957 och grundmurarna konserverades. En klockstapel uppfördes och på kyrkogården restes ett minneskors i granit. Stenen restes av Hovby hembygdsgille och har inskriften: Här låg Östby sockenkyrka 1150-1530.
Hovby kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Sävare församling (tidigare Hovby församling) i Skara stift. Den ligger i Lidköpings kommun.
en fyr i Vänern i Lidköpings kommun
Sankt Sigfrids kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Lidköpings församling i Skara stift. Kyrkan ligger i Nya staden i centralorten i Lidköpings kommun.
torg i Lidköping
kapell i Lidköpings kommun
Kyrkans gård lockörn i Lidköping.
Majåkers kyrka i Lidköping.
Källarlängan vid Mellbygatan är sammanbyggd med huvudbyggnaden och uppförd 1674. Bottenvåningen är av putsad sten med ingångar som har rundbågiga portomfattningar i huggen kalksten, och själva källaren rymmer fyra parvis förbundna, kryssvälvda rum. Övervåningen är av trä, klädd med lockribbspanel, och har använts som magasin. Byggnaden är skyddad som byggnadsminne.
Nya rådhuset uppfördes mellan 1850 och 1863 som en ljusreveterad timmerbyggnad i två våningar under ett plåttäckt sadeltak. Huvudentrén mot Hamngatan ligger i en portik med ljusputsade kolonner som bär upp en balkong, och mittpartiet kröns av en fronton i nyklassicistisk anda. Fastigheten donerades till staden 1878 av mamsell Anna Lisa Liedbeck, och byggnaden kallas därför Liedbeckska huset.
Tingshuset i Lidköping kom till stånd sedan domsagans tre tingslag slagits samman kring sekelskiftet 1900, något som underlättades av att järnvägen gjort resandet mellan häraderna lättare. Arkitekten Lars Kellman lade fram två förslag, och man valde det som rymde en våning för häradshövdingen. Staden upplät kostnadsfritt en tomt, och den 18 januari 1904 invigdes huset, som Westgöta-Posten dagen därpå beskrev som arkitektoniskt tilltalande. Efter en senare tillbyggnad består tingshuset i dag av två huskroppar.
Efter den stora stadsbranden i Lidköping 1849 började man planera en ny begravningsplats, och Norra begravningsplatsen togs i bruk från 1859. Kapellet uppfördes 1861 efter ritningar av FB Oppman och restaurerades senare både 1964, efter ritningar av Sven Ivar Lind, och 1985, då bland annat andaktsrum inreddes. Kyrkogården utökades österut vid flera tillfällen, och sedan 1950-talet sker här endast urnbegravningar.
Detta bostadshus i Lidköping uppfördes 1873–1874 och är upptaget i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget säger inte mer än så om byggnaden.
Svalgångslängan är en byggnad i Lidköping från åren 1785–1794. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men underlaget rymmer inga ytterligare uppgifter.
Klockstapeln hör till Majåkers kyrka, som uppfördes 1983–1984 på mark förvärvad från Lidköpings kommun. Arkitekt var ingenjör Birger Svensson vid MB Konsult i Mullsjö, och Stenmarks Bygg AB stod för totalentreprenaden. År 1996 byggdes kyrkan till med en samlingssal, då den huskropp som ligger parallellt med Kockgårdsgatan förlängdes åt sydväst.
Denna smedja i Lidköping uppfördes 1882 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget innehåller inga fler uppgifter om byggnaden.
Denna vedbod i Lidköping uppfördes 1902 och finns med i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer än så berättar underlaget inte om byggnaden.
Gamla rådhuset var en gång Magnus Gabriel de la Gardies jaktslott på Kållandsö, uppfört efter ritning av Matthias Holl. Byggnaden togs ned 1672, fraktades till Lidköping och restes åter på Nya stadens torg, där en tvåvånig träbyggnad med väldig huv och krönande torn byggdes ovanpå en ny stenbottenvåning omgiven av en krans salubodar. Rådstugan stod färdig 1676 och fyllde sin funktion till 1883, varefter huset bland annat inrymde polisstation, spruthus och museum. På 1740-talet tillkom bland annat panelade väggar, en fritrappa och ett tornur.
Östra bostadsflygeln är en byggnad i Lidköping uppförd åren 1785–1794. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men underlaget innehåller inga fler uppgifter.
Församlingen hade sedan 1885 sitt hem i Immanuelskyrkan vid Källaregatan, men 1968 väcktes tanken på en ny och mer ändamålsenlig kyrka. En byggnadskommitté började samla in medel och ville köpa kvarteret Vattenverket, medan staden i stället föreslog en tomt norr om Esplanaden. År 1973 bjöds tre arkitekter in att ta fram skissförslag, men när den tänkta tomten inte kunde överlåtas av trafik- och parkeringsskäl fick församlingen på nytt överväga att bygga om den gamla Immanuelskyrkan.
Huvudbyggnaden i Schougska gården är ett tvåvåningshus från åren 1785–1794. Fasaderna är panelklädda i klassicistisk stil och byggnaden täcks av ett lågt valmat tak av skiffer. Den är skyddad som byggnadsminne.
Denna klockstapel i Lidköping restes 1991–1992 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget säger inte mer än så om anläggningen.
Östra flygeln ligger längs Kylandersgatan och tillkom omkring 1860. Byggnaden är av trä och klädd med lockribbspanel. Den är en del av ett byggnadsminne i Lidköping.
Här finns resterna av en bro i form av en förfallen stenkistekonstruktion. En sonarbild antyder att lämningen kan delas i två ansamlingar, kanske resterna av två kistor som en gång utgjort fundament för en broövergång. En kol-14-datering pekar mot omkring år 1141, och lämningen framkom vid en marinarkeologisk undersökning som Vänermuseet gjorde 2002.
Det markerade området täcker kulturlagren efter den så kallade nya staden, som Magnus Gabriel de la Gardie lät anlägga i Lidköping. I marken finns alltså spåren av stadens tillväxt under stormaktstiden. Underlaget säger inte mer än så om platsen.
Platsen är registrerad som en fyndplats i Lidköping. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och saknar närmare uppgifter om vad som påträffats. Mer får sökas i den äldre inventeringsboken.
Detta kravellbyggda vrak har bordläggning av furu och spant av ek och ligger med kölen upp. Det saknar inre garnering, och virket är kraftigt nersvärtat av järnoxid, vilket kan tyda på att fartyget använts för järntransporter. En osäker dendrokronologisk analys pekar mot att det byggdes vid mitten av 1400-talet. Ytterligare tre någorlunda välbevarade vrak har påträffats i området vid Vänermuseets marinarkeologiska undersökning 2002.
Här uppges en tunn och bred rätmejsel av grå flinta ha hittats vid grundgrävning för lasarettet i Lidköping, på flera meters djup. Redskapet var väl bevarat och omslipat med väl slipade sidor, och det köptes in av C. G. Sahlin. Uppgiften bygger på en äldre excerptsamling och är inte kvalitetssäkrad.
Enligt P. U. Strömbergs anteckningar gjordes före 1927 flera fynd på en stenåldersboplats bland brända stenar i Rådamosse vid Fredrikstorp. Föremålen köptes från John Johansson 1927 och omfattade flera stenyxor i olika storlekar, de flesta avslagna, samt ett stenredskap avsett att krossa ben och nötter. Fynden ska ha gjorts på samma plats på Fredrikstorps ägor.
Här finns ett vrak av ålderdomlig karaktär. Vid platsen har man bärgat föremål, däribland ett smycke och något som liknar ett svärd. Mer än så berättar underlaget inte om lämningen.
Platsen är registrerad och avser ett vattentorn i Lidköping. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och saknar närmare uppgifter. Vidare upplysningar får sökas i inventeringsboken.
Detta monument restes över Magnus Gabriel de la Gardie och har en sockel i svart granit med en oval relief mot torget, där en lager- och palmkvist ligger i kors över ett upprättstående svärd tillsammans med hans initialer. Ovanpå sockeln står en staty av de la Gardie, och intill finns två vattenbasänger med fontäner formade som nakna kvinnogestalter som sitter på fiskar. Monumentet skyddsmärktes 1961.
Vid platsen finns uppgifter om stenåldersboplatser i anslutning till ett gammalt sandtag. Vid en inventering 1983 påträffades bara enstaka kvartsbitar i stigen, men äldre fynd från en boplats i Sköldmötorps hage omfattar flintkärnor, flintavfall, skörbrända stenar, kol och brända ben. De inkomna fynden på museet, förvärvade 1908, utgörs bland annat av en handtagskärna och spånfragment av hälleflinta, och enligt länsmuseet i Skara ingick även keramik i fyndet.
Denna milstolpe av kalksten hade en avrundad topp och bar under Karl XII:s namnchiffer inskriften en kvarts mil och årtalet 1707. Kronan visade spår av ockragul färg och inskriften i övrigt av rött, men något postement fanns inte kvar. Milstolpen är i dag inte återfunnen och togs bort i samband med en vägomläggning.
Här finns uppgifter om en stenåldersboplats i anslutning till ett äldre sandtag. Vid en inventering 1983 hittades endast enstaka kvartsbitar, men äldre fynd från en boplats i Sköldmötorps hage omfattar flintkärnor, flintavfall, skörbrända stenar, kol och brända ben. Bland de fynd som museet förvärvade 1908 finns en handtagskärna och flera spån av hälleflinta, och enligt uppgift ingick även keramik.
På denna plats påträffades en hornyxa av älghorn med skafthål, nedgrävd på nära tre meters djup ovanpå ett lerlager. Fyndplatsen låg omkring 1600 meter från Vänerns dåtida strandlinje, väster om Lidan på Ekebergsområdet. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Här uppges en spjutspets av flinta ha hittats på Ängshagens gärde vid Råda mosse i Västergötland. Fyndet, som är omkring tolv centimeter långt, köptes in av P. U. Strömberg 1928 för två kronor från en G. Johansson. Underlaget lämnar i övrigt sparsamma uppgifter om platsen.
Vid platsen finns en sentida bebyggelseplats med en igenfylld brunn och syrenbuskar, men utan synliga grundlämningar. I åkerkanten strax intill ligger enstaka gråbrunsvarta slaggstycken, troligen också de från senare tid. Enligt traditionen ska en smed ha bott här, men uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Detta minnesmärke i kalksten och förgylld metall är format som en fontän och berättar vattnets historia på torget. Inskriften minner om att handlanden A. P. Särnmark grundade den första vattenledningen 1856, att brunnen ersattes 1904 då staden åtog sig att för all framtid tillhandahålla vatten på torget, och att pumpen revs 1963. Minnesmärket restes av staden 1968 med Gunnar Nylund som konstnär.
Här ligger en utfallen stenkista som utgjort en del av ett brofundament. Anläggningens fulla utbredning är inte dokumenterad, men i ett hörn sticker en stock upp i sned vinkel. En kol-14-analys av detta timmer gav en datering till omkring 900 år före nutid, vilket knyter bron till äldre tid.
På denna plats hittades 1935 ett skelett vid en kanalgrävning som John Johansson från Fredrikstorp utförde. Enligt uppgift stod skelettet upprätt i leran på drygt en meters djup. Hans döttrar, som fortfarande bor kvar på gården, har berättat att det också fanns två stensatta härdar i närheten.
Denna milstolpe av kalksten bär under det krönta namnchiffret inskriften en kvarts mil och årtalet 1707. Den står på ett postement av kalksten, och inskriften, ifylld med svart färg, är vänd mot nordväst. Stenen har flyttats från sin ursprungliga plats, förmodligen i samband med en vägomläggning.
Vid platsen finns en sentida bebyggelseplats med en igenfylld brunn och syrenbuskar, men inga synliga grundlämningar. Intill i åkerkanten ligger enstaka slaggstycken, troligen från senare tid. Enligt traditionen ska en smed ha bott här, men uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Här finns en kajanläggning som består av en stor stenpackning och konstruktionstimmer, med pålar som sticker ut vinkelrätt mot strömfåran och som troligen en gång bildat en kaj. Med hjälp av sidescansonar har anläggningen bestämts till omkring 300 meter lång och 15 meter bred. Kol-14-dateringar av timret har gett skiftande resultat, dels till 1000- och 1200-talet, dels till mitten av 1800-talet.
Detta monument restes över Gunnar Wennerberg och utgörs av en fyrkantig pelare i rödgrå granit krönt av en byst efter ett ungdomsporträtt. Bakom monumentet växer en kastanj och runt omkring finns blomsterrabatter. Inskriften berättar att det restes den 2 oktober 1917, på hundraårsdagen av Wennerbergs födelse i Lidköpings prostgård.