1. Storgatan
Sevärdhet1875
Hörnet av Storgatan och Västra Sjögatan. Hjalmar Appeltoffts Bokhandel.
- Årtal: 1875
- Historisk plats ur Be Here Then
Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Upptäck Kalmar till fots: 189 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
Hörnet av Storgatan och Västra Sjögatan. Hjalmar Appeltoffts Bokhandel.
En kommunal brunn, som stod på Stortorget fram till 1900-talets början.
Hus från 1600talet
Bilden visar Larmtorget på Kvarnholmen i Kalmar. Till vänster syns Kalmar Teater och till höger några av husen i kvarteret Blockmakaren. I bakgrunden framträder Kalmar Vattentorn, som stod färdigt år 1900.
Förstamajtåg som gick förbi teatern vid Larmtorget. På plakatet demonstreras det mot den 40-gradiga inkomstbaserade röstskalan, som avskaffades 1918.
Larmgatan med gamla Riksbanken och Eoskahuset samt gamla vattentornet i bakgrunden omkring 1935
Firman Bröderna Berggren startades 1878 av Carl och Eberhard Berggren, men då i en lokal vid korsningen Kaggensgatan-Södra Långgatan där de tog över efter en Edvard Björnlund. 1883 flyttades en del av verksamheten tvärs över gatan till grosshandlare Bruuns hörnbod. Affären vi ser på bilden öppnades måndagen den 25 september 1893. Firman var kvar inom släkten till 1960-talet. Huset revs därefter när Domus kom till stan. Utredning av Pierre Petersson, publicerad på Facebook 2020-08-19.
Ån — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Vattnets väsen Ljungbyån» (Kalmar kommun). Ljudvandring vid Krankelösaholm om vattnets väsen längs Ljungbyån.
Kalmar slott är beläget på Slottsholmen vid Slottsfjärden, där det medeltida Kalmars hamn låg. Det har spelat en avgörande roll i Sveriges historia alltsedan slottet började uppföras vid 1100-talets slut. Under Knut Erikssons tid byggdes en kastal, ett runt befästningstorn. Magnus Ladulås lät på 1280-talet bygga en försvarsborg runt kastalen som då blivit slottets kärntorn. Kalmar slott ansågs tillsammans med Tre kronor, Viborgs slott och Älvsborgs fästning vara Sveriges fyra viktigaste fästen som höll upp landet. Landshövdingen i Kalmar län innehar även titeln som Ståthållare på Kalmar slott och ingår därmed i de Icke tjänstgörande hovstaterna vid Kungliga hovet. Detta beror på att Kalmar slott ursprungligen var landshövdingens residens, men då borgen förföll under 1600-talet så flyttade man helt enkelt in i staden.
Heliga Korsets kyrka är en kyrkobyggnad i Kalmar i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Heliga Korsets församling.
Kalmar konstmuseum är ett regionalt konstmuseum i Kalmar, med Kalmar konstförening som huvudman. Museet grundades 1942, och 2008 uppfördes en ny museibyggnad i Kalmar stadspark. Museet visar samtidskonst. Utställningarna speglar även det regionala konstlivet och verk ur Kalmar konstförenings samling, som framför allt består av verk från den svenska romantiken och modernismen, den regionala konsten i Kalmar län och den samtida konsten. I samlingen finns verk av bland andra Anders Zorn, Carl Larsson, Lotte Laserstein och Vera Nilsson. Kalmar Konstförening är också huvudman för Designarkivet, som är en systerorganisation till Kalmar Konstmuseum.
Kläckeberga kyrka är en kyrkobyggnad i Kläckeberga strax norr om Kalmar. Den är församlingskyrka i Förlösa-Kläckeberga församling inom Växjö stift. Den har varit sockenkyrka i Kläckeberga socken som första gången är omnämnd 1350. En klockstapel står i sydost och skolan intill har numera blivit ett café. I närheten ligger även kyrkbyns gamla småskola och fattigstuga.
Krusenstiernska gården är ett kulturhistoriskt museum med vidhängande blomsterpark i Gamla stan i Kalmar. Krusenstiernska gården är en välbevarad stadsträdgård från 1800-talet. År 2010 utsågs Krusenstiernska gården till ett av Sveriges 14 klonarkiv. Krusenstiernska gårdens uppgift är att bevara drygt tio lokala mandatsorter av äpple och fyra lokala mandatsorter av päron. Ett av äpplena är Kalmar glasäpple.
Sankt Johannes kyrka är en kyrkobyggnad i Kalmar i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Sankt Johannes församling.
Sankta Birgitta kyrka är en kyrkobyggnad i Kalmar i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Sankta Birgitta församling.
Skälby kungsgård är en herrgård i Kalmar socken i Kalmar kommun.
Två systrars kapell är en kyrkobyggnad i Kalmar i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Två systrars församling.
Törneby (även kallad Stora Törneby Herrgård) är en herrgård i Kalmar socken i Kalmar kommun i Småland. Den är belägen i Törnebyslätt och ligger väster om Kalmar. Herrgården har anor från 1700-talet då Lars Cronstrand sammanförde ett antal gårdar och uppförde godset Stora Törneby. 1875 övertogs Stora Törneby av löjtnanten Albert Meurling som 1890 kom att uppföra den nuvarande huvudbyggnaden (vilken senare kom att bli officersmäss). 1937 förvärvade Kalmar stad godset för en köpeskilling om 240.000 kronor, godset omfattade då cirka 300 tunnland, dussinet hästar, 100 nötkreatur och 130 svin. Den 4 april 1941 överlät Kalmar Stad egendomen till Kunglig Maj:t och Kronan för att uppföra en flygflottilj på området. Egendomen kom under åren 1942 och 1980 att inhysa Kungliga Kalmar flygflottilj (F 12). Efter att F 12 avvecklades kvarstod Flygvapnets väderskola vid den före detta flottiljen som ett detachement till F 17 Kallinge. 1983 avvecklades den sista militära verksamheten och flygplatsen övertogs av Luftfartsverket medan herrgårdsbyggnaden gjordes om till en hotell- och konferensanläggning. I februari 2015 tog den internationella flygskolan Diamond Flight Academy Scandinavia över herrgården för utbildning av yrkespiloter.
Vasakyrkan är en kyrkobyggnad i Kalmar i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Vasakyrkans församling. Församlingen är organiserad likt en missionsförening men fungerar i praktiken som en egen församling inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen. År 1872 bildades Kalmar Evangeliska Lutherska Missionsförening och 1878 sökte föreningen medlemskap i EFS.
Västerportkyrkan är en kyrka i Kalmar tillhörig Västerportkyrkans församling. Kyrkan är belägen på Strömgatan på Kvarnholmen.
minnesmärke i Småland
stadsbefästning i Småland (Kalmar 50:1)
stadsbefästning i Småland (Kalmar 51:1)
stadsbefästning i Småland
stadsbefästning i Småland (Kalmar 54:1)
stadsbefästning i Småland (Kalmar 52:1)
kyrka/kapell i Småland
stadsbefästning i Småland (Kalmar 60:2)
stadsbefästning i Småland
stadsbefästning i Småland (Kalmar 62:1)
borg i Småland
minnesmärke i Småland
stadsbefästning i Småland (Kalmar 108:1)
borg i Småland
kassunfyr i Kalmarsund
kassunfyr i Kalmarsund
före detta fyr i Kalmarsund i Kalmar kommun
en kassunfyr i Kalmarsund
kassunfyr i Kalmarsund
en fyr i Kalmar kommun
en ensfyr i Kalmar
en ensfyr i Kalmar
en fyr i Mörbylånga kommun på Öland
en fyr i Mörbylånga kommun på Öland
en ensfyr i Kalmar
en ensfyr i Kalmar
en ensfyr i Kalmar
en ensfyr i Kalmar
en ensfyr i Kalmar kommun
en ensfyr i Kalmar kommun
en ensfyr i Kalmar kommun
en ensfyr i Kalmar kommun
en ensfyr i Kalmar kommun
en ensfyr i Kalmar kommun
en ensfyr i Kalmar kommun
Lilla torget är ett trekantigt torg på Kvarnholmen i Kalmar. Det ligger vid fästningsvallen mellan Ölandsgatan, Västra Vallgatan och Västra Sjögatan. Vid spetsen på den nordöstra sidan ligger Kavaljersporten genom stadsmuren ut mot hamnen och Östra Sjögatan. I torgets västra ände ligger Domprostgården från 1700-talet Torget ritades in redan i den första stadsplanen för det nya Kalmar på Kvarnholmen av Johan Wärnschöld i mitten av 1600-talet. På torget fanns tidigare en av Kalmars sex offentliga brunnar. På dess plats står sedan 1930-talet fontänen Sjöjungfrun av Arvid Källström.
Svaneberg är en herrgårdsbyggnad i Kalmar, sedan länge belägen inne i stadsbebyggelsen och omgiven av motorvägen E22 och infartsvägen till Kalmar. Den är uppförd 1792 och ursprungligen ett landeri tillhörigt kalmarborgaren Anders Lorens Schwan, som vid slutet av 1700-talet köpte mark, anlade gården och efter sitt eget släktnamn gav den dess namn. Efter hans död köptes Svaneberg av handelsmannen Adolf von Sydow, som byggde gårdsflyglarna och utvidgade parken. Därefter ägdes Svaneberg av lektorn i grekiska vid Kalmar läroverk Nils Peter Ljunggren (1809–1881). Den omfattade då 150 hektar. Efter honom förvärvades den av grosshandlaren i Kalmar Sven Hasselquist, som också arrenderade ut jordbruket. Efter honom ärvdes gården av hans dotter och måg, bankdirektören Carl Rudolf Nordenanckar (1823–1899). Gården köptes 1922 av Kalmar stad, som behövde marken för framtida stadsplanering. Svaneberg arrenderades dåärefter av Karl Niklasson (1884–1944) och efter honom 1947–1986 av hans måg Levy Aldén (1910-2002) Därefter skedde en exploatering och på Svanebergs mark byggdes bostäder och industrier och anlades också delar av Kalmar flygflottilj. Huvudbyggnaden med dess gårdsmiljö från 1700-talet är alltjämt bevarad.
Dominikankonventet i Kalmar var ett munkkloster i Kalmar som tillhörde dominikanerorden. Det inrättades 1243 och låg i medeltidsstadens sydöstra hörn, innanför stadsmuren och nära Kalmar slott. Klostret hade en egen kyrka, vid sidan av de andra kyrkorna i det medeltida Kalmar: Bykyrkan och Lillkyrkan. Till konventet hörde sannolikt trädgården Fågelsången, som kan ha varit den första offentliga parken i Sverige. Konventet upphörde i början av 1530-talet i samband med reformationen i Sverige. Reduktionsbeslutet vid Västerås riksdag innebar att klostren och deras egendomar skulle dras in till Kronan. Konventet låg i vägen för moderniseringar av slottet och byggnaderna måste därför rivas. Rivningarna påbörjades 1545 och rivningsmaterialet användes till fästningsbygget och slottets ombyggnationer. Det antas att konventsbyggnaderna var nedrivna 1554.
Kalmar torg var torget i det medeltida Kalmar. Det är det enda kända torget i staden. Det låg ungefär mitt i staden, vilken var omsluten av en stadsmur med tre stadsportar på landsidan och en sjöport mot hamnen i Kalmarsund. Torget hade en oregelbunden form, i det närmast triangulärt, med den spetsigaste änden riktad åt nordost och Bykyrkan (eller Storkyrkan eller Sankt Nikolai kyrka), som var stadens församlingskyrka. Stigluckan till kyrkans område fanns vid torgets spetsiga nordvästra ände. Vid den sydvästra sidan av torget låg sannolikt stadens rådhus i två våningar i sten. Bykyrkan låg nära torget, och stigluckan till kyrkans område fanns vid torgets spetsiga nordvästra ände. Den sydöstra sidan - basen i triangeln - är mindre känd från utgrävningar. Hela torget var enligt en kartskiss från 1610 omkring 1.200 kvadratmeter stort. Kalmars medeltida stadsplan är bara känd i sina huvuddrag. Knutpunkterna i stadsplanen har utgjorts av hamnen, borgen, stadsmuren, torget och stadens institutioner, vilka utgjordes av Storkyrkan, Lillkyrkan (eller Sankta Birgitta kyrka), nämnd på 1400-talet och med något oklart läge, Rådhuset samt Dominikankonventet i Kalmar. Fyra gator ledde till torget. Utöver Norreports- och Lärftsgatorna fanns två kortare gator, vars namn inte är kända, som förband Korngatan från hamnen med torget. Av 1400-talets skrifter framgår att torget kantades av ett rådhus, ett flertal stadsgårdar och ett antal bodar för uthyrning. Gavlarna på stadsgårdarna, sannolikt trappstegsgavlar, låg mot torget. I fonden bakom torget låg kyrkan, som var helgad åt sjöfararnas helgon Sankt Nikolaus.
Vasamonumentet är en skulptur i gjutjärn på en liten kulle i Kalmar stadspark. Det består av en skulpturbyst av Gustav Vasa, placerad i en tornliknande byggnad i nygotisk stil. Monumentet restes ursprungligen på Stensö udde 1851. Vasamonumentet kan ha skapats av Theodor Anckarsvärd, eller också av dennes vän Axel Nyström. Initiativet till monumentet kom från det kalmaritiska Ordenssällskapet ÅM. Detta startade 1850 en insamling för att finansiera ett minnesmärke över den landstigning, som Gustaf Vasa - vid återkomsten till Sverige efter att ha varit gisslan i Danmark - gjorde den 31 maj 1520 på Stensö udde enligt Gustav Vasas krönikeskrivare biskop Peder Svart i Peder Svarts krönika från omkring 1560. Monumentet flyttades 1879 från Stensö udde till Kalmar stadspark efter det att det utsatts för skadegörelse. I stället placerades 1933 på den tidigare platsen ett monument bestående av ett stenblock, som vilar på några mindre stenar.
Margaretaplan är en öppen plats och park i Kalmars stadsdel Stensö. Parken är belägen i korsningen mellan Drottning Margaretas väg samt Stensövägen och är omgärdat av 1930-talsbebyggelse.
park i Kalmar
Kalmar stadspark är en stadspark i Kalmar som anlades på 1870-talet som en engelsk park och invigdes 1880. Den formgavs av stadsträdgårdsmästaren August Ericsson (1843–1921).
Kalmarsundsparken är en park vid stranden av Kalmarsund söder om Kalmar stadspark och Kalmar slott i Kalmar, och också namnet på stadsdelen väster därom. I norra delen av marken ligger Bastionen Sankt Erik, vilken när den byggdes på 1500-talet var del av Sveriges viktigaste försvarsfäste i sydost. Bastionen började förfalla redan under 1600-talet. I Kalmarsundsparken finns Kalmarsundsparkens badplats. Badplatsen har en 180 meter lång brygga som går ut i Kalmarsund och som invigdes 2014. Längst söderut finns en beachsportanläggning. Vid arkeologiska utgrävningar i Kalmarsundsparken från 2013 och framåt har fynd gjorts av projektiler, stupade soldater och spår av försvarsverk År 2019 upptäcktes med georadar vid Danska kullarna i norra delen av parken och andra ställen spår efter begravningar av soldater som föll under belägringarna av staden och slottet 1611–1613 och andra lämningar efter kriget. Fynd har gjorts av rester av danska soldater som vapen och ammunition. Stadsdelen Kalmarsundsparken ligger mellan Kalmarsund, Stensövägen, Gamla stan och Stensö. Per Olof Hallman ritade stadsplanen 1905, och stadsdelen byggdes därefter ut på malmgårdarna Johanneslund, Stora och Lilla Stensvik samt på Skanslyckorna. Den är bebyggd med större villor. Villa Skansen, som ligger på befästningen, byggdes på 1880-talet som en av de första husen i stadsdelen.
Detta bostadshus på Kvarnholmen i Kalmar byggdes av timmer i två våningar omkring 1700, men fick sitt nuvarande utseende under 1800-talets senare del. Gatulinjen följer kvarterets äldre sträckning efter den 1878 rivna Preusservallen, en del av stadens befästning. Huset har en ovanlig planlösning med en halv mezzaninvåning över portgången, reveterade fasader och brutet tegeltak. Den friliggande trappan är den enda bevarade på Kvarnholmen, och byggnaden är skyddad som byggnadsminne.
Villa Skansen restes 1883 av konsul J O Roosval på platsen för bastionen S:t Erik, kallad Skansen – en historisk mark som tidens anda gärna knöt an till. Villan blev ett nytt bostadsideal för stadens affärsmän, redare och industrimän, som förr sommartid flyttat ut till trädgårdar utanför vallarna. Huset i reveterat trä blev stilbildande i Kalmar och gav arkitekten J W Löfmark flera uppdrag.
Sahlsteenska gården hör till en fastighet som rymmer två äldre gårdar, båda uppförda under Kvarnholmens intensiva uppbyggnad omkring 1660. De ljusa stenhusen mot Kaggensgatan visar Kalmars karolinska arkitektur med branta tegeltak och sparsamt dekorerade fasader. En ursprunglig kalkstensportal, flyttad från huvudfasaden på 1700-talet, sitter kvar mot gården, och byggnaderna är ovanligt välbevarade ända in i planlösning och snickerier.
Villa Hertha ligger i kvarteret Kakelmakaren på Kvarnholmen, den befästningsstad som ersatte gamla staden efter branden 1667. Stadsplanen, ritad av Nicodemus Tessin d.ä. och Johan Wärnschöld, gav kvarteren formen av en liggande katt, och den östra delen kallades i folkmun Kattrumpan. Här låg tidigare lotsarnas tomter, som de 1817 fått i utbyte mot sin gamla plats på Laboratorieholmen. Tomten Kakelmakaren 4 köptes 1925 av löjtnanten Birger Jeansson.
Handelsbankens hus hör till de så kallade centralpalats som växte fram i svenska städer kring sekelskiftet, med både affärs- och bostadsfunktioner och en påkostad arkitektur. Det uppfördes 1913 efter ritningar av arkitekten A Stoltz i Malmö, i fyra våningar av putsat tegel avfärgat i rödbrunt. Konturerade gavlar och ankarslutar anknyter till Kvarnholmens 1600-talsbebyggelse. Huset byggdes om 1915 och 1966, då banklokalen förändrades helt.
Prästörs kummel är ett vitt, koniskt sjömärke utanför Kalmar. Det uppfördes 1832 som ett stångmärke med hjärtspira och en vit tavla, och byggdes senare om över ett stenkummel 1861 samt ändrades ytterligare 1875 och 1924.
Västra postejen ingår i det fästningsverk som började anläggas kring Kalmar slott år 1545. Då byggdes ett vallsystem med hörnpostejer som slöt in den medeltida förborgsmuren, med kanontorn i vardera änden, samtidigt som den gamla vallgraven vidgades.
Lusthuset hör till Krusenstjernska gården i centrala Kalmar, vars byggnader – trädgårdsmästarbostad, stall, ladugård, brygghus och lusthus, alla i trä – tillsammans speglar det tidiga 1800-talets borgerliga byggnadsideal. Trädgården rymmer en mängd ovanliga och ålderdomliga träd och växter, och gården hålls öppen för besökare under sommaren.
Kreugerska huset uppfördes 1697 av borgmästaren Didrik Mühlenbruch och är en tvåvånig, panelad träbyggnad under högt brutet tak. Efter en tid av förfall flyttades det 1967 från kvarteret Krögaren till sin nuvarande plats vid Norra Långgatan. Ursprungligen hade huset troligen valmat tak, medan panelen med de breda pilastrarna kom till under tidigt 1700-tal. Namnet minner om handlaren J A Kreuger, som förvärvade fastigheten 1854.
Gårdshuset ingår i en av Kalmars byggnadsminnesgårdar, där uthuslängor i trä och korsvirke kantar gårdsrummet. Underlaget säger inte mer om husets ålder eller användning.
Gårdslängan hör till Krusenstjernska gården, där byggnaderna – trädgårdsmästarbostad, stall, ladugård, brygghus och lusthus, samtliga i trä – ger en god bild av det tidiga 1800-talets borgerliga byggnadsideal. Till gården hör en trädgård med många ovanliga och ålderdomliga växter, och den är öppen för allmänheten sommartid.
När Kalmars försvarsroll försvagades under 1600-talet blev handeln och sjöfarten på Kvarnholmen allt viktigare, och kvarteret Fältskären nära hamnen eftertraktat att bebygga. Här ligger Hillska gården, en kringbyggd köpmansgård vars huvudbyggnad i sten om två och en halv våning vetter mot den livligt trafikerade Kaggensgatan. Den uppfördes troligen redan under 1600-talets senare hälft och fick vid en ombyggnad 1791 sitt brutna, valmade tak.
Gårdshuset hör till Hantverkshusets fastighet, där gatuhus och gårdsbyggnader ursprungligen var av trä men ersattes med stenhus efter branden 1765. Byggnaderna mot Ölandsgatan från 1760-talet har behållit sin slutna karaktär, och Hantverkshuset räknas som ett av Kalmars bäst bevarade hus från 1600-talet.
Mühlenbruchska huset är en byggnad i Kalmar, daterad till omkring 1720. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men underlaget säger inte mer om husets utseende eller historia.
På gården står en rödfärgad loftbyggnad i timmer med öppen svalgång, sannolikt uppförd på 1600-talet. Fastigheten ägdes 1907–1936 av Kalmars stadsarkitekt J Fred-Olson, som inredde huvudbyggnaden till sin bostad. Hans historiserande, delvis Carl Larsson-inspirerade inredning präglar fortfarande interiören.
Bremerska gården är ett tvåvåningshus uppfört efter 1765 vid Södra Långgatan, i en ålderdomlig bebyggelsemiljö. Huset är byggt av timmer och reveterat, med en enkel klassicistisk fasadutformning.
Gårdslängan hör till en fastighet nära hamnen vars byggnader troligen tillkom strax efter stadsbranden 1765, och som länge beboddes av redare och järnhandlare. Huvudbyggnaden i timmer har brutet plåttak och grov, gulmålad locklistpanel, och i ett rum har man funnit fragment av tapeter från 1760-talet. Magasins- och gårdslängorna är uppförda i sten respektive korsvirke och tegel.
Detta gatuhus uppfördes omkring 1900 av rött tegel med putsade och gråfärgade lisener och rusticeringar. Det är medvetet anpassat till den äldre byggnaden intill, men bär ändå tydligt sin egen tids prägel.
Wahlbomska huset uppfördes möjligen vid mitten av 1600-talet av slottsskrivaren Nils Rasmusson, som en panelad timmerbyggnad i två våningar under ett brant valmtak. Det byggdes om under senare delen av 1700-talet och senare, men är i övrigt tämligen oförändrat, med bevarat bjälktak och äldre dörrar och fönster. På gården står en rödfärgad loftbyggnad från 1600-talet. Fastigheten ägdes 1907–1936 av stadsarkitekten J Fred-Olson.
Huvudbyggnaden hör till en fastighet nära Kalmars hamn, vars hus troligen restes strax efter stadsbranden 1765 och länge beboddes av redare och järnhandlare. Byggnaden i timmer reser sig i två våningar under brutet plåttak, med grov gulmålad locklistpanel och kraftiga vitmålade knutlådor. I ett av rummen har fragment av tapeter från 1760-talet påträffats.
Appeltofftska husets bebyggelse uppfördes före 1765 och sträcker sig från Stortorget längs Västra Sjögatan till Södra Långgatan. Huvudbyggnaden vid Storgatan är en tvåvånings reveterad träbyggnad under högt brutet tak, ombyggd i flera omgångar kring sekelskiftet 1800. Sedan 1835 har fastigheten ägts av handelsmän, och bottenvåningen förändrades kraftigt när den gjordes om till affärslokal.
Nelsonska fastighetens huvudbyggnad vid Stortorget och vinkelbyggnaderna mot Storgatan restes troligen efter den stora branden år 1800, som härjade hela kvarteret. Tomten var dock bebyggd redan 1667, och från den tiden härrör balkkällaren och den välvda källaren. Byggnaden är uppförd i timmer under sadeltak, med fasader som växlat mellan panel och revetering. Bland ägarna märks sjökaptenen Nelson, som köpte gården 1885.
Östra postejen tillhör det fästningsverk som började anläggas kring Kalmar slott 1545. Vallsystemet med hörnpostejer slöt in den medeltida förborgsmuren och försågs med kanontorn i ändarna, samtidigt som den gamla vallgraven vidgades.
Residensets äldsta del vid Lilla torget uppfördes 1674, sedan landshövdingen tidigare haft sin bostad på Kalmar slott. Flygeln mot Västra Sjögatan tillkom 1737 och byggnaden tillbyggdes 1850 efter ritningar av T Anckarsvärd. Åren 1901–04 uppfördes ett landsstatshus längs Ölandsgatan efter ritningar av Carl Möller, senare sammanbyggt med residenset och utökat 1922–23 av Axel Lindegren. Huset är uppfört av putsat tegel i två våningar.
Ekska gården är ett stort tvåvånings trähus under brutet tak, med panelade och gulmålade fasader indelade av pilastrar och en rokokoport mot Södra Långgatan. Bakom den enhetliga fasaden, som fick sin form efter 1765, döljer sig tre äldre trähus; det äldsta omtalas redan 1657. Vid en reparation 1941 upptäcktes fragment av en dekor målad direkt på timret, daterbar till 1600-talets mitt. Gården köptes 1886 av konsul Karl Ek.
Längan mot Ölandsgatan, som ursprungligen inrymde stall och fähus, är till största delen byggd 1847. Muren mot gatan är däremot äldre och sannolikt fristående från 1600-talets senare del. Gårdens byggnader har byggts om flera gånger för att följa handelns skiftande behov.
Gamla posten uppfördes 1947 och räknas som ett välbevarat exempel på den omsorg postverket lade ned på sina byggnader. Arkitekten Lars-Erik Lallerstedt skapade här ett av sina mest originella posthus, där varje detalj utformades för att vara både funktionell och vacker. Posthallen med sin hästskoformade kassadisk i grön marmor håller hög klass. Byggnaden blev statligt byggnadsminne 1994 och skyddas sedan 1995 enligt kulturminneslagen.
Skogssalen, ursprungligen kallad Skogskapellet, ritades av J F Olson och stod färdig 1935 med både samlingssal och Kalmars första krematorium. Den rektangulära byggnaden har ljusa, putsade fasader, kopparklätt sadeltak och en hög stensockel, och vid huvudingången finns en klassicistiskt inspirerad portik med ett förgyllt allseende öga i gavelröstet. Krematoriet togs ur bruk när ett nytt stod klart vid Heliga Korsets kyrka, och salen används i dag främst för konfessionslösa minnesstunder.
Byggnaden uppfördes 1889 i sten om två våningar åt kakelugnsfabrikören O Andersson, i första hand som en ståndsmässig bostad men även med lägenheter för uthyrning. Den rika fasadbehandlingen och de grågröna fasaderna understryker husets karaktär av patricierbostad, och även trapphus och interiörer rymmer snickerier, målningar och stuckatur av hög klass. Här finns också en provkarta av byggherrens egna kakelugnar. I dag inrymmer huset Sjöfartsmuseets samlingar.
År 1760 beslöt stadens magistrat att uppföra ett brandhus, byggt i korsvirke och trä med pulpettak mot gården. Sitt nuvarande utseende fick huset på 1830-talet, då det renoverades inför Karl XIV Johans besök och skärmgaveln mot torget försågs med hörnpilastrar. Fasaden dominerades ursprungligen av stora välvda portöppningar, men när huset 1889 gjordes om till köttbesiktningsbyrå sattes portarna igen och nya ingångar togs upp.
För att komma undan den trånga fästningsstaden på Kvarnholmen började stadens förnämsta borgare vid 1700-talets början anlägga trädgårdar utanför staden, som växte till små herrgårdsliknande anläggningar. Krusenstjernska gården är den enda bevarade av dessa och vänder sig med fönsterluckor och högt plank bort från omvärlden, in mot den lummiga fruktträdgården. Huvudbyggnaden i timmer, med grönmålade locklistpanelade fasader, härrör från 1700-talets senare del och fick sitt nuvarande utseende omkring 1800.
Heliga Korsets kyrka byggdes tillsammans med ett nytt krematorium 1961 efter ritningar av arkitekterna Gustaf Birch-Lindgren och Rudolf Holmgren. Anläggningen består av flera byggnadskroppar i skiftande höjd och material, som gulfärgat tegel, vita marmorplattor och puts. Platta tak och ett dominerande entréparti i trä och glas ger den en stil som är typisk för 1960-talet. Kyrkan ligger väster om Skogssalen med infart från Kungsgårdsvägen.
Byggnaderna rymmer kontor, vaktmästeri, arbetsrum och förråd för kyrkogårdens och kyrkans anställda. De ligger dels söder om Heliga Korsets kyrka, dels väster om Norra kyrkogården, och har uppförts och byggts till vid olika tidpunkter efter de behov som uppstått.
Gamla komministergården är en tvåvånings träbyggnad under sadeltak, vars stomme härrör från 1650-talet då sedermera borgmästaren Lars Eriksson Rosenlund lät uppföra ett trähus över en välvd stenkällare. Källaren, som är bevarad, användes under senare delen av 1600-talet som krutupplag. Den klassicistiska panelfasaden tillkom under förra delen av 1800-talet. Staden köpte fastigheten 1779 och inrättade den till kaplansbostad, och åren 1800–1835 tjänade den som rektorsbostad.
Huvudbyggnaden vid Lilla Torget uppfördes mellan 1656 och 1667 för stadspresidenten Christoffer Larsson Grubb, troligen under murmästaren Adrian Claussons ledning. Den fick sannolikt sitt nuvarande utseende efter en brand 1679, och gårdens övriga hus tillkom efter ännu en brand 1765. År 1791 köptes gården till prästgård, med biskoparna M G Wallenstråle och Magnus Stagnelius som de första innehavarna. Den nära kvadratiska huvudbyggnaden i sten bevarar sin 1600-talskaraktär med högt, valmat och svängt tak.
Byggnaden uppfördes 1909 för pastorsexpeditionen och står vid Södra Vallgatan i tegel om två våningar under tegeltak, med putsade och beigefärgade fasader. En tillbyggnad mot Ölandsgatan tillkom under 1970-talet.
Kullzénska huset är en gammal handelsgård med bebyggelse sannolikt från 1771. Huvudbyggnaden i timmer reser sig i två våningar med locklistpanelade och gulmålade fasader under tegeltak, med långsidan mot Kaggensgatan. Gården nås genom en port från Norra Långgatan.
Dahmska huset uppfördes 1666 för fortifikationskaptenen Anders Olofson Bergh och räknas till de märkligaste husen från karolinsk tid i Kalmar. Det putsade stenhuset i två våningar får sin karaktär av det höga, svängda sadeltaket och de vågformiga gavlarna, och mot torget finns en praktfull stenportal. Flera rum har rikt målade tak från 1600- och 1700-talen, och under hela huset löper höga välvda källare. Namnet minner om pedagogen O E L Dahm, som förvärvade gården 1847.
Teaterhuset ritades av hovarkitekten B C Malmberg, en av tidens ledande teaterarkitekter, och stod färdigt 1863 med både teater, teaterkällare och schweizeri. Fasaderna i nyrenässans pryds av rusticeringar och ett förhöjt mittparti, och trots flera ombyggnader – den senaste 1959–60 – är fasader och salong i huvudsak oförändrade. Salongens snidade dekor och den runda plafonden komponerades av bildhuggaren Carl Ahlborn. Kalmar stad köpte teatern 1920.
Södra postejen hör till det fästningsverk som anlades kring Kalmar slott med början 1545. Vallsystemet slöt in den medeltida förborgsmuren med hörnpostejer och kanontorn i ändarna, medan den äldre vallgraven samtidigt vidgades.
Vaktmästarbostaden är en byggnad i Kalmar från tiden kring år 1900. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men underlaget säger inte mer om husets utseende eller användning.
Rosenlundska huset uppfördes 1654–58 av borgmästaren Johan Erikson Rosenlund och är en särling bland stadens karolinska byggnader. Den kraftiga taklisten i huggen ölandssten med diamantsnittsliknande dekor är unik, och den sexdelade planen var sällsynt när huset byggdes. Det tvåvåniga, putsade huset kröns av ett brant, svängt valmtak och har en rutpanelad entréport med rika smiden. Gården har hyrts av stiftets biskopar, tjänat som läroverkslokal och från 1851 länge inrymt bryggeriverksamhet.
På tomten står en timrad och panelad enkelstuga som ingår i en grupp småstugor på mycket smala tomter. Husen är alla uppförda i en våning med gaveln mot gatan, och här bodde främst sjöfolk och hantverkare med anknytning till varvet.
Klapphuset på Kvarnholmen berättar om det hårda arbete som tvätten en gång innebar. Utmed stränderna fanns flera klappbryggor, och för bättre skydd mot väder byggdes några klapphus, som också blev viktiga mötesplatser för stadens kvinnor. Detta är det enda kvarvarande klapphuset i Kalmar – och i hela Skandinavien – uppfört någon gång mellan 1902 och 1906 av trä på pålar i vattnet. Tvätten sköljdes och klappades i en bassäng i mitten, och huset används fortfarande sommartid.
Rådhuset ritades troligen av fortifikationsofficeren Magnus Gabriel Craelius och stod färdigt 1690, då det hade två flyglar, burspråk och en takryttare som förstördes vid branden 1731. I övrigt kunde huset återställas och står i dag tämligen oförändrat, med ett mittparti markerat av en rusticerad risalit och tre stenkartuscher av Jakob Schultz som symboliserar lag och rättskipning. En rådhuskällare fanns i den välvda bottenvåningen fram till slutet av 1800-talet, och mezzaninvåningen inreddes vid en ombyggnad 1906–07.
Arbetet på norra postejen var i gång 1553, medan grundläggningen och förbindelsegången till förborgen troligen påbörjats redan 1552. Postejen har i plan formen av en avlång ellips med spetsen mot norr och är uppförd i fyra våningar.
Grimskärs skans började uppföras 1611 där det redan fanns ett blockhus, och var befäst 1623. Anläggningen byggdes ut och förstärktes i flera omgångar fram till 1790-talet, då batterierna av trä gjordes om i sten, innan fästningsverket övergavs 1822. På skäret, som också var lotsuppassningsplats, uppförde Kalmar stad en fyr 1837, och 1865 restes ett åttkantigt fyrtorn av trä. Sedan lotsning och fyr upphört återstår i dag skansens skadade murar med kasematter samt hamnpiren.
Tjänstebostaden hör till Krusenstjernska gården, vars byggnader – trädgårdsmästarbostad, stall, ladugård, brygghus och lusthus, alla i trä – tillsammans speglar det tidiga 1800-talets borgerliga byggnadsideal. Trädgården rymmer många ovanliga och ålderdomliga träd och växter, och gården är öppen för allmänheten under sommaren.
Hantverkshuset uppfördes strax efter 1658 på en hörntomt vid Ölandsgatan och Kaggensgatan, med stadspresidenten Erik Nentzel, adlad Ehrenklo, som byggherre. Huset har den kubiska form som var typisk för de förmögna köpmännens byggnader, med två våningar på en hög välvd källare, tegeltäckt valmtak och slätputsade vita fasader med hörnkedjor av kalksten. Exteriören är knappast förändrad sedan byggnadstiden, och invändigt finns ovanligt många bevarade inredningsdetaljer från 1600- och 1700-talen.
Gamla Tyggården uppfördes ursprungligen på 1660-talet som privatresidens av landshövdingen Claes Banér, i två våningar med svängt valmat tak. Under 1700-talet omfattade Kronans tyggård hela kvarteret Kakelmakaren, men efter branden år 1800 användes huset bland annat som sockerbruk, sidenväveri och 1925 som syfabrik. Från byggnadstiden återstår källarvåningen med höga valv och de nedre våningarnas murverk, medan den övre delen med trappgavlar tillkom vid en ombyggnad 1918–1919.
Norra kapellet ligger på Norra kyrkogården, ritades av J F Olson och stod klart 1911. Det är utfört i historiserande stil med putsad, vitavfärgad fasad och ett tak av glaserat tegel som kröns av en kopparklädd spira. Kapellet används inte i dag, och hur det ska nyttjas framöver är ännu inte bestämt.
Kalmar tingsrätt består av tre sammanfogade byggnadskroppar ordnade i u-form. Den gatuvända delen är en trevåningsbyggnad med administrativa funktioner, medan de två andra rymmer tingssalar respektive länsrätt. Huset har röda tegelfasader och koppartäckta tak som växlar mellan sadel- och pulpettak, och tingssalsdelen markeras av ett säreget böljande tak. Huvudentrén ligger på kanslidelens gavel och nås via en trappa av natursten.
Läroverkshuset uppfördes 1833–35 efter ritningar av C F Sundvall som ett stort rektangulärt empirehus i sten under lågt valmat tak. Det byggdes ursprungligen i två våningar men påbyggdes med en tredje 1862. Tomten var bebyggd redan på 1600-talet med stenhuset Gamla Gymnasiet, som förstördes vid branden 1800 och revs 1832, medan dess välvda källare ännu är bevarad. År 1937 byggdes huset om till stadshus.
Trappgavelhuset är den äldsta byggnaden i Castenska gården, uppfört av gråsten och tegel och spritputsat med släta hörnkedjor. Enligt en inskription byggdes det 1667 av sadelmakaren Christian Castens, en av stadens mest förmögna borgare, och det räknas som ett av Kalmars arkitektoniskt märkligaste hus. Gaveln är vänd mot gatan och portalen har vågiga pilastrar krönta av stenklot. Huset påminner om nordtyska handelshus och därmed om Kalmars förbindelser med Tyskland under 1600-talet.
Apotekshuset bildar hörnet i en obruten rad av stenhus från 1600-talet, en husgrupp med få motsvarigheter i Sverige. Huset är närmast kubiskt, i två våningar på en hög kryssvälvd källare, med valmat tak och branta takfall. Portalen i röd sandsten bär en kartusch med årtalet 1659, och framför den fanns ursprungligen en fritrappa. Interiören är delvis välbevarad, och på övervåningen finns ett rum med nyrenässansinredning.
Domkyrkan började byggas 1660 efter ritningar av Nikodemus Tessin d.ä. och invigdes 1682 i halvfärdigt skick. På Karl XI:s befallning återupptogs bygget 1692 och kyrkan färdigställdes 1703. Under en omfattande restaurering från 1783 fick fasaderna sin färgsättning i ljust gult med huggstensdetaljer i grått och en tegelröd sockel. Läktare byggdes till från 1790 och utökades under 1800-talet, då bland andra arkitekten Helgo Zettervall anlitades för kyrkans inredning.
Platsen rymmer en fornlämningsliknande lämning nära Kalmar, med en kullfallen rest sten och spåren efter en annan sten som tagits bort. Fyndet är osäkert och tolkas troligen inte som en grav. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Lämningen härrör från en skonert som den 16 oktober 1860 strandade i en svår storm vid Prestön nära Grimskärs fyr i Kalmarsund, lastad med bräder och läkt. Fartyget var oförsäkrat, och en strandningsauktion på delar av lasten hölls i Kalmar den 13 november samma år.
På platsen ligger två vrak sida vid sida, byggda av ek på kravell, med tydliga spår av äldre bärgningsarbeten. I den östra delen står en stor järnkanon kvar i sin trälavett. Det norra vraket kan vara S:t Johannes, den större av de två brännare som enligt arkiven var inblandade i striderna vid Grimskär i juni 1679, medan det södra vraket förefaller något mindre.
Här hittades 1948 en båtyxa av grönsten i vattnet. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad, och underlaget säger inte mer om platsen.
Vraket härrör från ett fartyg som uppskattas ha varit omkring 19–20 meter långt och nära sex meter brett. Skrovet har varit ganska flatbottnat med en bred, buktig bog, och masten stod ett stycke för om midskepps. Alla bevarade delar är av ek, med tätt placerade spant och en T-formad köl.
Kartor från 1627 och 1650 antyder att en skans kan ha legat på Varvsholmen, men uppgifterna är osäkra. Den äldsta kartan visar delvis planerade stadsbefästningar, så det är inte klarlagt att skansen någonsin uppfördes. När den i så fall togs ur bruk och revs är okänt.
När en tomt schaktades 1970 kom flera stenåldersföremål i dagen: en flathuggen flintdolk med avbruten spets, ett par flintavslag med och utan retusch samt en obearbetad flinta. Fynden vittnar om att människor rört sig och arbetat här långt tillbaka i tiden.
Kungabordet är ett stenblock med tillplanad översida. Enligt äldre uppgifter ska det tidigare ha omgetts av fem mindre stenblock att sitta på, vilket gett platsen dess namn och karaktär av samlingsplats.
Vraket är av ek och furu och har varit omkring sexton meter långt. Att döma av kartor från 1600-talet är det äldre än den brygga som en gång stått intill, eftersom en bryggpåle hade drivits rakt genom skrovet. Byggnadstekniska drag som genomgående tvärbalkar talar för hög ålder, och fartyget förliste sannolikt någon gång mellan 1300- och 1600-talet, troligen under senare delen av 1400-talet.
En bronsplatta på husväggen bär porträtt av ett par i profil och en text i relief. Den berättar att fru Martina Lundgren år 1942 skänkte byggnaden till Kalmar Sjöfartsmuseum och dess samlingar, som uttryck för sitt eget och sin make skeppsredare Wilhelm Lundgrens intresse för svensk sjöfart och för Kalmar stad.
Här har ett femtiotal skelett påträffats vid olika tillfällen, ordnade i rader och av sen tid, kanske med koppling till en skans som kan ha legat på Varvsholmen. Platsen ligger inom ett rikt kulturlager där arkeologer funnit allt från bearbetad flinta och keramik till fem romerska denarer präglade mellan 69 och 180 e.Kr., med spår som sträcker sig från stenålder till nyare tid.
Vid en inventering 1930 uppgav en person att det här ska ha funnits en källa kallad Vasakällan, men redan 1900 misstänkte man att namnet var helt nytt. Vid inventeringen 1974 gick källan inte längre att återfinna.
Skonerten förliste den 4 oktober 1905 efter att ha gått på grund. Vraket antas ligga någonstans vid Grimskär utanför Kalmar.
Kring Kalmar slott löper bastioner, gravar och rester av äldre försvarsanläggningar, mot land bland annat en vallgrav, en torrgrav och en ravelin. Slottet har sina rötter i en kastal från 1100-talet, och en ny borg restes mot slutet av 1200-talet. Mellan 1919 och 1941 leddes byggnadsarkeologiska undersökningar och restaureringar av Martin Olsson.
Här ligger en oregelbunden ödekyrkogård med ett hundratal gravstenar, delvis omgärdad av en stenmur. På platsen stod Kalmars medeltida kyrka, vars murrester dokumenterades vid en undersökning 1924 av Sven Rosman. En minnessten på området erinrar om att Kalmar storkyrka sprängdes 1678.
Vraket ligger djupt nedsjunket i dyn, och bara spanternas översta delar är synliga. Fartyget var troligen odäckat, och i ena änden finns en samling tegel som kan komma från en spis. Intill hittades en elektrifierad lanterna, som dock inte säkert kan knytas till vraket.
En högliknande lämning med en kantkedja av stenar utplacerade med jämna mellanrum. Formen är påfallande regelbunden, och högen har troligen anlagts i undervisningssyfte snarare än under forntiden.
Hösten 1988 stötte dykare från klubben Kalmarsund på fartygslämningar under ett utbildningsdyk, totalt åtta säkra och två förmodade vrak samt ett ankare. Kalmar läns museum besiktigade fynden, som är hårt skadade av det ringa vattendjupet, is och sjögång. Bland vraken finns både kravell- och klinkbyggda skrov av skiftande storlek, och deras koppling till Kalmar slott är ännu oklar.
Statusen är okänd, men vraket hör till de fartygslämningar som dykare från Kalmarsund fann hösten 1988, åtta säkra och två förmodade vrak samt ett ankare. Fynden, som besiktigades av Kalmar läns museum, är illa åtgångna av grunt vatten, is och sjögång, och rymmer både kravell- och klinkbyggda skrov av olika storlek.
Vid en arkeologisk undersökning 1975 grävdes ett provschakt här, som visade ett tjockt kulturlager med bland annat stenpackning och keramik.
I ett av de inre vraken låg ett handtag till en trefotsgryta ytligt, vilket kan tyda på 1600-tal. Vraket är ett av dem som dykare från Kalmarsund fann 1988, och byggnadstekniken varierar mellan skroven, vilket antyder att de är från olika tid.
Stadsbefästningen Carolus Philippus består av en huvudvall och en bastion, klädd med en kurtinmur av huggen gråsten och krönt av kalkstenshällar. Den ingår i Kvarnholmens befästningsverk tillsammans med flera intilliggande anläggningar.
Vrak 1 låg svagt lutat på babordssidan och var kravellbyggt av ek, med tydliga träpluggar och delvis järnspik. Skrovet hade bevarat kölsvin, spant, roder och två mastfötter, och inom en radie av fyrtiofem meter låg ytterligare tre vrak. Genom dendrokronologisk analys har fartyget kunnat dateras till byggnadsåret 1674–75.
Sommaren 2017 eroderade mänskliga skelettdelar fram ur en strandbrink, tolkade som resterna av en skadad grav. En 14C-analys gav en datering till 1700-talet, och den osteologiska bedömningen pekade på en kvinna i 20–25-årsåldern.
Den här delen av stadsbefästningen består av en huvudvall och två bastioner av jord, grus och lera, med en kurtinmur av huggen gråsten mot vallgraven och en stadsport mellan bastionerna. Bastionerna är delvis bortschaktade, och på platsen står i dag ett före detta vattentorn och ett hotell.
Det grunda läget har tärt hårt på vraket, som brutits i två delar där ungefär hälften saknas. Kvar finns köl, bottenstockar och bordläggning upp till spanten samt spår av en mastfisk. Plankorna är fästa med träpluggar, och inga järnspår har påträffats.
En nästan rektangulär, låg anläggning med en fyllning av sten och en kantkedja, delvis övermossad och beväxt med lövträd. Den är antagligen ett röjningsröse snarare än en fornlämning.
I samband med att en elkabel skulle dras genomfördes en antikvarisk kontroll av schaktet. Ingenting av antikvariskt intresse kom fram.
Ett minneskors av gjutjärn, fäst med en järnstång i en gråsten. På korsets södra sida står årtalet 1971.
Stadsbefästningen Johannes Rex omfattar en huvudvall och en bastion, med en kurtinmur av ythuggna gråstensblock. Genom vallen leder stadsporten Kavaljersporten med tunnvalv av kalksten. Anläggningen är en del av Kvarnholmens befästningsverk, som uppfördes under 1600-talets andra hälft.
En boplats med oklar utsträckning påträffades 1994 när ett ledningsschakt grävdes. Vid besiktningen togs bland annat flinta med retusch, flint- och kvartsavslag, bränt ben och en bit keramik tillvara.
En långsträckt bastion uppbyggd av jordmassor, i sydväst begränsad av en stenmur av grå- och kalksten med övertorvad ovansida. Mot nordöst avtar höjden och övergår nästan omärkligt i den naturliga marken.
På Laboratorieholmen finns lämningar efter en varvsanläggning med bland annat en förmodad befästningsvall, en hamn och kaj, ett bryggfäste och en stenskoning, samt kulturlager med sot, slagg och tegel. Hamnen, byggd av utfyllnadsmassor, är kraftigt eroderad och avvecklades på 1960-talet.
Bastionen Regeringen utgör en del av en stadsbefästning med huvudvall och bastion, klädd med kurtinmur av huggen gråsten. På bastionens västra del finns en stensatt utsiktsplats omgärdad av en kalkstensmur, medan andra delar i dag upptas av tomtmark och ett flerfamiljshus. Den ingår i Kvarnholmens befästningssystem.
Ett minnesmärke format som ett ånglokshjul vilar på ett stycke järnvägsräls. En mässingsskylt på hjulet bär texten Kalmar järnväg 100 år 1874–1974.
Ett kulturlager med bland annat rester av en befästningsanläggning.
En rektangulär bebyggelselämning som enligt historiska kartor markeras som ett torkhus, beläget intill dåtidens jordbruksmark.
Här hittades vid grävning en yxa av grönsten, omkring nio centimeter lång.
En minnesvård av järn i nygotisk stil kröns av en byst av Gustav Vasa och berättar att han vid sin återkomst ur fångenskap landsteg vid Stensö den 21 maj 1520 för att befria fäderneslandet; vården restes av tacksamma fosterlandsvänner 1851. Intill står en minnessten över Kalmar regemente, uppsatt till minne av att Smålands fotfolk mönstrades vid Kalmar slott 1623.
En bevarad rest av stadsmuren, uppmurad av sten och med övermossad, övertorvad ovansida. Vid Kungsgatan är murens fortsättning markerad med flata stenar i gräsmattan.
Vraket hör till de fartygslämningar som dykare från Kalmarsund upptäckte hösten 1988, åtta säkra och två förmodade vrak. Kalmar läns museum besiktigade fynden, som skadats svårt av grunt vatten, is och sjögång, och som rymmer både kravell- och klinkbyggda skrov.
Vid arkeologiska undersökningar på ursprungliga Varvsholmen har man funnit härd, skelett, omrörda kulturlager och varvsrester. Bland fynden finns bearbetad flinta, keramik samt glas- och järnföremål med dateringar från stenålder till nyare tid, liksom en flintdolk, fem romerska denarer och ett femtiotal skelett som kan höra samman med en skans på holmen.
Fartyget strandade den 1 november 1863 nära Kalmars hamn.
Här ska en spjutspets av järn med skaftholk ha påträffats, men fyndet är sedan länge förkommet.
En omkring sextiotvå meter lång rest av stadsmuren, genombruten av Söderportsgatan så att den nu består av två delar. I nordväst avslutas muren av grunden till ett halvrunt, slutet torn.
Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till 1600-talets början både stadens och slottets hamn, på en karta från 1610 kallad Kättilen. När medeltidsstaden revs och en ny stad byggdes på Kvarnholmen grundade fjärden alltmer upp, och dess stillastående vatten blev till sist en sanitär olägenhet. Åren 1932–1934 torrlades och grävdes området ut som kommunalt reservarbete.
Inom det här området, känt från kartor från 1653 och 1674, kan kulturlager från 1500- och 1600-talen väntas. Kalmar räknas som en av Sveriges äldsta städer; dess stadssigill är känt redan från ett brev 1256/61 och är Nordens äldsta bevarade, och staden flyttade hit till Kvarnholmen under 1600-talets andra hälft. Här finns stadsbefästningar, flera byggnadsminnen och rester av äldre försvarsverk.
En omkring femtio meter lång, svagt vinklad rest av stadsmuren, uppmurad av sten med inslag av tegel och med övertorvad ovansida.
Den här bastionen av jordmassor begränsas i sydväst av en låg stenmur och sänker sig mot mitten tills den nästan smälter samman med marken. Utanför löper en vallgrav, och intill ligger en övertorvad jordhög; tillsammans kallas de Danska kullarna. En arkeologisk förundersökning gjordes här 1996.
En minnesplatta av metall på Ölandsbron berättar att bron planerades och projekterades av Statens vägverk, konstruerades och byggdes av Skånska Cementgjuteriet 1968–1972 och invigdes den 30 september 1972 av Carl Gustaf. Plattan sitter på en av brons betongpelare.
En minnessten av ljusröd granit, krönt av en bronsbyst, hedrar Johan Jeansson. Inskriften berättar att han åren 1877–1880 lät anlägga denna stadspark.
En historisk karta över Kalmars stadsjordar från 1650 visar på denna plats en avrättningsplats med tre pelare och en galge. Området är i dag bebyggt.
Kalmar slott är ett statligt byggnadsminne, ett renässansslott som till stora delar uppfördes under vasatiden och omges av ett vallsystem med hörnpostejer. Slottet växte ur en kastal från 1100-talet, en ny borg restes mot slutet av 1200-talet, och mellan 1919 och 1941 leddes byggnadsarkeologiska undersökningar och restaureringar av Martin Olsson.
Vid en arkeologisk undersökning 1975 grävdes två provschakt med ett tjockt kulturlager, där fem stenläggningar låg ovanpå varandra. Bland fynden fanns keramik, ett bronsfragment, en sländtrissa och två mynt, troligen från 1300-talet.
En milstolpe av kalksten med inskrift under en kunglig krona: årtalet 1737 och ordet MIJL.
En oregelbunden ödekyrkogård, delvis omgärdad av en stenmur, med ett hundratal gravstenar varav ett trettiotal har plåtskydd. I den södra delen finns ett gravhus.
En skans som numera ligger i två delar, med ett bröstvärn av jord och sten och intill det en löpgrav. De partier som saknas har förstörts i väster av äldre odling och en campingplats, och i öster av ett kanalbygge.
Bastionen Sankt Erik är resterna av ett försvarsverk uppfört under Erik XIV:s tid; redan 1563 hade arbetet kommit så långt att bastionen kunde bestyckas. Den har en femsidig plan med långsidan mot den samtida stadsvallen och omges av en vallgrav. Vid en utgrävning 1933–34 framkom bland annat delvis bevarade kasematter med skottgluggar.
En vinklad, övertorvad vall och intill den ett ordenskors av gjutjärn på ett granitpostament, försett med bokstäverna AM i relief.
Vid grävning hittades här en trindyxa av bergart, omkring tretton centimeter lång.
En vinklad, övertorvad vall och invid den ett ordenskors av gjutjärn på ett granitpostament, märkt med bokstäverna AM i upphöjd relief.
Platsen är känd som fyndplats för två flintspån.
Vrakdelar ligger spridda över en yta på ett trettiotal kvadratmeter, de flesta utan inbördes sammanhang och skadade av ett mudderverk. Resterna påträffades under muddring 1973 och fördes till Kalmar länsmuseum; bland det bärgade fanns delar av en pumpanordning, bottenstockar, spant och rester av rodret.
I strandkanten på Norra Ängö hittades 2003 en järnkniv, som pekats ut av upphittaren och besiktigats av en arkeolog. Knivtypen kan föras till romersk järnålder, men eftersom tydliga paralleller saknas råder viss tvekan om åldern.
På en husvägg mot gatan sitter en bronsplatta med text i relief till minne av professor Carl Wahlbom, fornsagans och historiens konstnär, född i Kalmar 1810 och död i London 1858. Enligt plattan tillbringade han sina barndomsår i huset, och minnesmärket sattes upp av S:t Christophers Gille 1958.
Här låg Kalmars medeltida storkyrka, vars läge delundersöktes 1924 av Sven Rosman då murrester efter den äldsta kyrkan och senare tillbyggnader dokumenterades. Platsen är i dag en ödekyrkogård med ett hundratal gravstenar. En minnessten i ljusröd granit, drygt två meter hög, bär inskriften till minne av Kalmar storkyrka som sprängdes 1678.
Här ska en domarring ha legat, uppmätt av Bellander 1930 med omkring sju stenar. Redan vid inventeringen 1941 var den helt bortförd genom stensprängning och stentäkt, och i dag finns inget synligt kvar på platsen. Uppgifterna är osäkra och inte kvalitetssäkrade.
Mellan Ravelin och Västerport ligger ett tiotal träpålar i vattnet. De har årsringsdaterats till omkring 1720 och är troligen rester av en brokonstruktion från 1720–1740. Bron brann förmodligen ner i samband med stadsbranden 1765.
Vid detta hamnläge har man funnit spår av ett bebyggelseområde som tolkats som bodar för fiske och bosättning. Fynden dateras till 1200- till 1400-talen och möjligen även omkring 1600. Här finns dessutom spår av Kalmarkriget 1611 i form av projektiler.