Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Upptäck Jönköping till fots: 148 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
För andra betydelser, se Sofia kyrka (olika betydelser). Sofiakyrkan är en kyrkobyggnad i Jönköping i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Jönköpings församling. Sitt namn har kyrkan fått efter drottning Sofia, Oscar II:s gemål.
Tändsticksmuseet är ett fabriksmuseum i Jönköping. Tändsticksmuseet sägs vara det enda i världen som har tändstickor som huvudtema. Det är beläget på Tändsticksgränd i den byggnad som från 1848 inrymde Jönköpings första tändsticksfabrik. Maskiner och produkter visas och människorna bakom produkten levandegörs, bland annat med hjälp av bildspel. Tändsticksaskar och -etiketter, affischer och böcker hjälper till att föra besökaren tillbaka till tändsticksindustrins storhetstid, en intressant resa från mitten av 1800-talet fram till modern tid.
Björneberg är en herrgård i Järstorps socken, Jönköpings kommun, fyra kilometer nordväst om Jönköping. Björneberg tillhörde på 1600-talet och fram till 1791 ätten Soop. Carl Soop avled 1768 och efterträddes av änkan Beata von Knorring. 1791 sålde hon gården till överjägarmästare Gustaf Henrik Silverhielm. 1818 var det dags för gården att få en ny ägare då den köptes av Gustaf Adolf Höckert från Jönköping. I hans familj fanns gården kvar till 1849.
Bymarkskyrkan är en kyrkobyggnad som tillhör Jönköpings församling.
Bäckaby gamla kyrka var en medeltida kyrkobyggnad av trä, som 1899 ersattes av den nuvarande stenkyrkan Bäckaby kyrka och därefter flyttades till Jönköpings stadspark.
Dalvikskyrkan är en kyrkobyggnad i Jönköping i Växjö stift. Det är en samarbetskyrka mellan EFS och Jönköpings församling. Kyrkan ligger strax väster om centrum, och fungerar som stadsdelskyrka för Jönköpings församling. Den ägs av en EFS-förening.
Ekhagskyrkan används av Svenska kyrkan, och är en kyrkobyggnad i Ekhagen i Jönköping i Sverige. Den invigdes den 12 maj 1996 av biskop Anders Wejryd, och ersatte den så kallade vandringskyrka som fanns i Ekhagen mellan 1968 och mitten av 1995.
Fågelmuseet i Jönköping är beläget i Jönköpings Stadspark. I en röd tegelbyggnad, ritad av arkitekten Oskar Öberg och uppförd 1914-1915, finns det dels en fågelsamling, dels en äggsamling. Regementsläkaren Herman Nyqvist (1856-1923) donerade år 1913 fågelsamlingen till dåvarande Stadsparkssällskapet. Sedan Stadsparkssällskapet upplösts kom samlingen i kommunens ägo och förvaltas numera av Kulturförvaltningen. Samlingen omfattar 1 458 exemplar av 341 arter. Fåglarna är skjutna och uppstoppade från slutet av 1800-talet fram till 1910. Med den moderna jaktlagstiftningen vore det omöjligt att skapa en samling av denna storlek. I en från fåglarna skild del av museet finns en ansenlig äggsamling som insamlats under en tid av närmare 100 år. Huvuddelen av denna samling skänktes till Jönköpings stad av jägmästaren Edward Wibeck 1943. Den omfattar omkring 170 svenska arter och har tillkommit genom insamlade av ägg från Jönköpings- och Värnamotrakterna samt från stora delar av Norrland. Dessutom har äggsamlingen utökats genom inköp från några andra samlingar. Totalt finns därmed cirka 2 580 ägg av 281 arter i fågelmuseets samlingar. De äldsta i samlingen är fem ägg av dvärgrördrom daterade 18 juni 1866. Här hittar du även en fotodokumentation av svensk natur med 300 bilder tagna av Paul Rosenius och Edvard Wibeck. Fågelmuseets byggnad är förklarad för byggnadsminne av länsstyrelsen. Museet är öppet från maj till augusti.
Gräshagskyrkan är en kyrkobyggnad i Jönköping i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Jönköpings församling med ansvar för stadsdelarna Gräshagen och Tokarp.
Huskvarna kyrka är en röd träkyrka i Huskvarna. Den är församlingskyrka i Huskvarna församling i Växjö stift. Huskvarna kyrka byggdes 1907–1908 efter ritningar av byggnadsingenjören på Husqvarna Vapenfabriks AB, Birger Damstedt. Den togs i bruk i november 1908 av invånarna i den 1907 bildade köpingen och församlingen. Invigningen ägde rum i juni 1910, året innan Huskvarna blev stad.
Immanuelskyrkan i Jönköping är en svensk kyrkobyggnad som tillhör Immanuelskyrkans församling i Jönköping som är ansluten till Equmeniakyrkan i Sverige. Immanuelskyrkan i Jönköping, vid Oxtorgsgatan 15, är ritad av Carl Nyrén och uppfördes 1975 för Svenska Missionsförbundet. Den invigdes 1976. Kyrkan har två plan ovan jord och är huvudsakligen en träbyggnad med laserad träfasad. Kyrksalen är belägen i markplanet och har obehandlade träväggar och en maximal takhöjd på omkring tio meter. Den kan ta upp till 600 besökare samtidigt Hela fastigheten, inkluderande allrum, lekhall och musikrum samt övervåning, är godkänd för 870 personer samtidigt.
Juneporten är ett numera inbyggt torg i centrala Jönköping, i nära anslutning till Jönköpings centralstation. Tidigare hette platsen Djurläkartorget. Det nya namnet antogs efter en tävling. Trots kommunens ambition att med det nya namnet revidera den negativa bilden som många jönköpingsbor hade av platsen som tillhåll för missbrukare, är Juneporten och dess omedelbara omgivning fortfarande en plats i centrala Jönköping som många kommuninvånare associerar med socialt utslagna personer. Juneporten ligger där tidigare backen Djurläkarliden förband Järnvägstorget med Västra Storgatan, innan en ny gatuförbindelse drogs genom Jönköpings tändsticksfabriks område.
Järstorps kyrka är en kyrkobyggnad i Järstorp i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Jönköpings församling och ligger 7 km väster om Jönköping.
Jönköpings slott och fästningsverk var ett slott och en fästning i Jönköping. Idag står bland annat Länsstyrelsens byggnad samt Gamla polishuset, Per Brahegymnasiet och Residenset i Jönköping på fästningens tidigare plats.
Jönköpings katolska kyrka är en romersk-katolsk kyrkobyggnad belägen i Jönköping. Den invigdes den 30 november 1974 och tillhör Sankt Franciskus katolska församling i Stockholms katolska stift.
Korskyrkan är en frikyrka på Liljeholmen i Jönköping. Församlingen tillämpar troendedop, och samarbetar med Evangeliska Frikyrkan. De teologiska rötterna finns i baptismen. De äldsta delarna av byggnaden uppfördes som villa åt kapten S. Engdahl av arkitekten Cyrillus Johansson.
Kristine kyrka, eller Kristinakyrkan, är en kyrkobyggnad i Jönköping i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Jönköpings församling. Den byggdes på 1600-talet, efter det att staden flyttats österut till östra sidan av Hamnkanalen. Kyrkan ersatte den tidigare stadskyrkan Jungfru Maria och Sankt Nikolaus kyrka, som bränts ned 1612 av stadsborna inför en väntad dansk attack, tillsammans med övriga byggnader i staden, vilken då låg väster om nuvarande Hamnkanalen.
Kungsportskyrkan är en kristen församling knuten till Evangeliska Frikyrkan. Församlingen hette fram till 2006 "Smyrnaförsamlingen Huskvarna". Församlingen äger lokalen Kungsporten som ligger i stadsdelen Öxnehaga i Huskvarna 1999 köpte församlingen en fabriksbyggnad, som inreddes till kyrka, konferenscenter, café, secondhand-butik och friskvårdsanläggning. Kyrkan invigdes i november 2001. Lokalen har sedan använts av olika företag i Jönköping och Huskvarna för konferenser med mera. I lokalen fanns tidigare folkhögskolan Institutet för Tro och Musik (ITM).
Ljungarums kyrka är en kyrkobyggnad i Ljungarum i Växjö stift som tillhör Jönköpings församling. Den är belägen fem kilometer söder om Jönköpings centrum.
Rumlaborg var en borg i Huskvarna i Hakarps socken i nuvarande Jönköpings kommun som fram till mitten av 1500-talet gav namn åt dåvarande Rumlaborgs län.
Råslätts kyrka används av Svenska kyrkan och är en kyrkobyggnad i Råslätt i Jönköping i Sverige. Den byggdes 1974−75 och ritades av Per Rudenstam. Vid utformningen 1972 utlystes en arkitekttävling.
Sandseryds kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Norrahammars församling.
Sanna kyrka är en kyrka som tillhör Jönköpings församling i Jönköpings kommun.
Skogskapellet används av Svenska kyrkan, och är ett kapell i Jönköping i Sverige. Det invigdes 1958. En pristävling för bygget hade inletts 1941, men alltihopa försenades på grund av andra världskrigets inverkan på Sverige.
Slottskapellet är ett kapell i Jönköping. Kapellet ligger cirka 300 meter väster om Jönköpings centralstation.
Strömsbergs säteri är en herrgård i Ljungarums socken i Jönköpings kommun i Småland. Strömsberg är bebyggt med en manbyggnad av reveterat trä i två våningar, uppförd 1747–1749. Hovmarskalken Johan Fredrik von Strokirch lät 1855 bygga om corps-de-logiet i nygotisk stil. Vid renoveringar på 1920-talet och igen 1986–1987 har dessa element avlägsnats.
Trånghalla kyrka är en kyrkobyggnad i Jönköpings kommun. Den är församlingskyrka i Bankeryds församling, Växjö stift. Kyrkan invigdes 1969.
Österängskyrkan tillhör Jönköpings församling, i Växjö stift och ligger i stadsdelen Österängen i Jönköping.
Öxnehagakyrkan används av Svenska kyrkan, och är en kyrkobyggnad i Öxnehaga sydväst om Huskvarna i Sverige. Den invigdes den 27 november 1976, vilket var lördagen före första första advent. På kyrkorummets östra vägg sitter en 5,5 x 7 meter stor altartavla gjord av lin och äkta silke. Tavlan är skapad av textilkonstnären Inger Sarin och tillverkad utifrån en akvarell målad av inredningsarkitekten Gunilla Forsberg. Motivet är "En brinnande tro".
Ansgariikyrkan var en kyrkobyggnad i Vättersnäs i Jönköping i Sverige. Den tillhörde från början Svenska Missionsförbundet, som sedan oktober 2012 är en del av Equmeniakyrkan. Kyrkan kom till under 1960-talet i en tid av inflyttning och byggnation i Jönköping, och uppfördes med tanke på boende i områdena Vättersnäs och Österängen. Arkitekt för kyrkan var Janne Feldt, och den uppfördes av byggnadsfirman G Käll. Den invigdes den 17 oktober 1965. Kyrkan eldhärjades tidigt på tisdagsmorgonen den 3 augusti 2021 och totalförstördes. Den 12 augusti samma år publicerades en polisrapport, enligt vilken branden orsakades av ett blixtnedslag. Denna slutsats har dock senare ifrågasatts då till exempel åska inte registrerats av SMHI, samt vittnesuppgifter om fyrverkerismällar.
Ceciliakyrkan är en rumänsk-ortodox kyrkobyggnad belägen i Vilhemsro, fyra kilometer norr om Jönköping.
Jönköpings pingstkyrka är en kyrkobyggnad i Jönköping. Den tillhör Pingstförsamlingen i Jönköping som ingår Pingströrelsen. Den är belägen vid Västra torget, och invigdes den 1 februari 1981. På platsen hade tidigare ett antal bostadslängor, som var arbetarlägenheter tillhörande Jönköpings tändsticksfabrik, legat.
Dunkehalla kapell är ett kapell i Jönköping i Sverige. Det används vanligtvis som gravkapell för Dunkehalla kyrkogård. Arkitekt var Fredrik Sundbärg, och kapellet byggdes 1897-1898 och renoverades 1992.
Rosenlunds herrgård är en herrgård i Jönköping i gustaviansk stil uppförd 1788 av Gustaf Mauritz Posse. Den används idag som kommunal konferensanläggning. Anläggningen ligger i stadsdelen Rosenlund i den östra delen av Jönköping med utsikt över Vättern.
Östra kapellet är ett kapell i Jönköping i Sverige, beläget vid Östra kyrkogården. Nuvarande byggnad, som ritades av Göran Pauli, invigdes 1937, och ersatte då en tidigare byggnad från 1704 som förstörts i en brand i augusti 1935. 1704 års byggnad föregicks av en tidigare byggnad, omnämnd 1644.
Jönköpings allianskyrka, tidigare Betlehemskyrkan, är en svensk kyrkobyggnad i Jönköping. Allianskyrkan var också tidigare namnet på den gudstjänstlokal på Kålgården i Jönköping, som uppfördes 1876 som Stora missionshuset av Jönköpings missionsförening, föregångaren till Svenska Alliansmissionen. Jönköpings allianskyrka tillhör Svenska Alliansmissionen, och församlingen Allianskyrkan i Jönköping. Kyrkan ritades av Göran Pauli och invigdes 1935.
Hovrättstorget, tidigare Stora torget, är ett torg mellan Östra Storgatan och Smedjegatan på Öster i Jönköping. Kring torget finns den äldsta ännu stående bebyggelsen i Jönköping.
Östra Torget är ett torg på Öster i Jönköping.
Garpa skans var en medeltida skans i Huskvarna, som var anknuten till fästningen Rumlaborg, som anlades efter ett beslut av Albrekt av Mecklenburg 1366. Varpa skans norr om Rumlaborg försvarade Holavägen längs Vättern mot Östergötland och Garpa skans i söder försvarade mot inträngning från sydost. Garpa skans låg 600 meter sydsydost om Rumlaborg, vid Kåvavadet i Huskvarnaån, där ån svänger från en västlig bana, till en nordlig, förbi Rumlaborg. På platsen finns nu det av Birger Damstedt ritade Garpa skans gravkapell som hör till Huskvarna kyrka och uppfördes 1909.
Hoppets torg, tidigare Lilla torget, är ett torg på Öster i Jönköping. Ursprungligen från anläggandet av Jönköping öster om Hamnkanalen under 1600-talets första hälft var platsen där Hoppets torg ligger idag en gatukorsning, där Smedjegatan mötte Östra Storgatan. Torget fick namnet Hoppets torg 1964 efter Hoppets gränd. På en karta från 1854 finns gränden Hoppets gränd markerad från Lilla Torget till norra Munksjöstranden, där Södra Strandgatan och en kaj anlades från 1893. Vid Hoppets torg uppförde omkring 1900 två uppförda femvåningars bankpalats: Jönköpings Stads och Läns Sparbanks huvudkontor i söder och Smålands Enskilda Banks huvudkontor i öster på en kilformad tomt mellan Östra Storgatan och Smedjegatan. Den västra sidan låg mot en då av Carolina Kruckenberg ägd fastighet, som sträckte sig utmed Hoppets gränd från Östra Storgatan till den nybyggda kajen. Mot kajen uppfördes omkring 1902 Kruckenbergska huset. År 1942 revs hela kvarteret Arken och ett fyravånings bankhus i gult fasadtegel, ritat av Kjell Westin, uppfördes 1943–1944 Handelsbankens byggnad. Bankhuset hade en fasad i en båge mot Hamnkanalen och fasader mot Östra Storgatan och Hoppets torg. Sparbankshuset revs 1962 efter sättningar och ersattes 1965 av ett nytt byggnadskomplex för Jönköpings läns sparbank och EPA, ritat av Johan Wohlert och Folke Hederus. År 1967 invigdes Rune Karlzons bronsskulptur Hoppets vision.
Målskog säteri är ett säteri i Bankeryds socken, Tveta härad, beläget två kilometer sydöst Bankeryds kyrka. Gården omnämns första gången 1389 som Malaskogh i samband med att lagmannen i Uppland Karl Ulfsson Sparre testamenterade egendomen till Alvastra kloster som själavgift för sin syster, sin son och sig själv. I samband med reformationen överfördes gården i kronans ägo. Den nuvarande huvudbyggnaden som är i två våningar uppfördes 1860 och innehåller 14 rum. Efter att Ernst Rosell köpte egendomen 1911 byggde han om huvudbyggnaden till det utseende det har i dag och han anlade en park framför huset med dammar och prydnader av natursten, i parken fanns ett växthus med exotiska och nyttoväxter. Grindarna i smitt järn som leder till husets uppfart bar inskriften I hela världen stor och trind är skönast inom hemmets grind. Genom egendomens mark löper pilgrimsleden Norra S:t Sigfridsleden som går från Sofiakyrkan i Jönköping vidare mot S:t Olofs kyrka i Falköping. Vandringsleden går rätt förbi Målskogs stallbyggnad som numera inrymmer Bankeryds ridklubb.
Vedtorget är ett torg på Öster i Jönköping. Det ligger mellan Östra Storgatan, Kanalgatan och Tullportsgatan, med en liten förlängning norr om Östra Storgatan vid Båtsmansbacken. Det var vid mitten av 1800-talet en stor öppen plats, alldeles söder om Båtsmansbacken. Åren 1865–1866 anlades det som salutorg för vedhandel. Det stenlades 1883. Gripenbergsbanan hade en anslutningsspår mellan stationen Östra station och en omlastningsplats vid järnvägslinjen Nässjö–Falköping, som gick över Vedtorget från 1894 fram till dess Gripenbergsbanan lades ned 1935. Numera är Vedtorget en liten park. Vid norra ändan av Vedtorget finns en byst av Carl von Feilitzen, som skapats av Carl Eldh. Svenska mosskulturföreningen hade sin institutionsbyggnad på Tullportsgatan vid Vedtorget.
Jönköpings medeltida borg, eller Jönköpings hus, var en borg i Jönköping under medeltiden. Borgen var en försvarsanläggning, som kompletterade den på 1200- eller tidiga 1300-talet anlagda Rumlaborg för försvar mot anfall söderifrån. Rumlaborg låg omkring sex kilometer österut vid Huskvarnaåns mynning i Vättern. En äldre borg i trakten, kungaresidenset Näs slott från 1100-talet, fanns också på södra ändan av Visingsö. Kunskapen om det medeltida Jönköpings hus är begränsad. Det finns omnämnt i skrift första gången 1278, några år innan Magnus Ladulås utfärdade Jönköpings privilegiebrev 1284. Borgen låg på västra sidan av den korta å, som förband Munksjön med Vättern, omedelbart öster om den dåvarande stadsbebyggelsen i Jönköping, som före 1600-talet fanns på nuvarande Väster. Platsen motsvarar det nordöstra hörnet av den nuvarande Rådhusparken. Den södra av stadens två broar över ån (nuvarande Hamnkanalen), ledde från sandreveln Sanden till borgen. På en plats strax sydväst om Jönköpings hus uppfördes under slutet av 1200-talet också Jönköpings kloster. Detta ombyggdes efter reformationen – från 1544 och in på 1600-talet – till modernare befästningen Jönköpings slott. Där den medeltida borgen låg, byggdes då ett tyghus på en förgård mellan Bastionen Christina och det nya slottets norra yttervall.
Jungfru Maria och Sankt Nikolaus kyrka var Jönköpings sockenkyrka under medeltiden och fram till 1612. 2025 hittade man grunden till dess väggar, samt den exakta platsen för kyrkan, som tidigare var okänd. Fynden gjordes vid Rådhusparken.
Oxtorget var ett torg på Väster i Jönköping på 1800-talet. Oxtorget är idag tomtmark. Det avgränsades i norr av Oxtorgsgatan, i väster av Barnarpsgatan, i öster av Kyrkogatan och i söder av ett kvarter som låg något söder om förlängningen av dåvarande Gjuterigränd (numera Gjuterigatan). Vid torgets sydöstra del låg från 1862 Jönköpings gasverk. Oxtorget omvandlades 1869 till park med trädgårdsland för Västra folkskolan. Västra folkskolan, som inrättats 1863, låg fram till 1881 vid Kyrkogatan, nära Oxtorget. Området blev från 1898 tomt för stadens brand- och polisstation och 1906–1907 för Jönköpings spårvägars vagnhallar och kontor samt kontor för Jönköpings elverk.
Svintorget var under ett par decennier under 1800-talet ett marknadstorg på platsen för nuvarande Rådhusparken i Jönköping. Det låg ungefär den senare Hamnplan vid Västra Storgatan – Vindbron – Hamnkanalen på Väster. Torget anlades på mark, som tidigare ägts av Kronan och varit del av Förborgen till Jönköpings slott. Kronan lämnade området 1842 och flyttade sina tyghus och centralförråd till det so nyligen uppförda Karlsborgs fästning. Marken utanför slottet överlämnades till Jönköpings stad i etapper 1850 och 1862. Under medeltiden låg på platsen Jönköpings medeltida borg, och från andra delen av 1500-talet hade det varit en del av Förborgen till Jönköpings slott och användes bland annat som tyghus. På den västra delen av den disponibla marken, mot Kyrkogatan, uppfördes 1864–1867 Högre Allmänt Läroverket för gossar i Jönköping, som 1913 blev Jönköpings rådhus. Området där Svintorget låg gjordes från 1871 och framåt om till Rådhusparken. Svintorget ersattes på 1870-talet som marknadstorg först av ett torg, där nu Sofiakyrkan står och 1884 av nuvarande Västra torget.
Järnvägstorget är ett torg i Jönköping, som idag snarast är en breddning av Järnvägsgatan. Järnvägstorget anlades omkring 1864 i samband med byggandet av Jönköpings centralstation och färdigställandet av Södra stambanan. År 1848 anlades Järnvägsparken norr om Västra Storgatan mot den kommande järnvägen på den tidigare Förgården till Jönköpings slott. Järnvägstorget anlades framför järnvägsstationen och dess godsmagasin. Det sträckte sig västerut till Tändsticksbolagets disponentbostad Villa strand och Djurläkarliden, en kort backe upp till Västra Storgatan, numera bortbyggd genom torget Juneporten. En del av det tidigare Järnvägstorget används idag för busstationen vid Jönköpings resecentrum. På östra delen av torget låg den 1941 uppförda Jönköpings Droskägareförenings taxistation i ett litet envåningshus. Järnvägstorget förlängdes på 1970-talet över Tändsticksbolagets tidigare industriområde västerut till Junerondellen vid Talavid.
Fisktorget var ett torg på Öster i Jönköping. Fisktorget låg vid nordöstra stranden av Munksjön. Vid stadens grundläggning i början av 1600-talet var platsen en bukt av Munksjön, där stranden gick nära nuvarande Hovrättstorget. Under århundraden gjordes utfyllningar söder om Smedjegatan. Vid Munksjöns norra strand anlades på 1890-talet, efter utfyllnader Södra Strandgatan mellan dåvarande Grönsakstorget och Hovrättsgränd. Där anlades också stenkajer för en utvidgning av Inre hamnen i Jönköpings hamn. Fisktorget vid sjöns nordöstra hörn hamnade då i östra ändan av Södra Strandgatan, och kaj anlades också där. Vid norra sidan av Fisktorget, i nuvarande Slottsgatan, gick från 1620-talet en kanal, vilken via nuvarande Museigatan och Kanalgatan ledde till hamnbassängen Breda hamnen, nuvarande Östra torget. Kanalen lades igen 1927. Från slutet av 1950-talet gjordes omfattande utfyllningar av nordöstra delen av Munksjön för en ny strandgata som genomfartsgata till Väster och nya tomtområden. I början av 1990-talet anlades omvandlades Fisktorget till Museitorget, i samband med att Jönköpings läns museum tillbyggdes västerut med en byggnad, ritad av Carl Nyrén. Parken ritades av Carl Nyrén och Bengt Isling och har anlagts framför Jönköpings läns museum. Vid Fisktorget, där nu Länsmuseets tillbyggnad ligger, byggdes på 1800-talet Frickska ridhuset. Det köptes av Frälsningsarmén 1897, som hade gudstjänster och söndagsskola där till 1958. Det revs senare för att ge plats för Jönköpings läns museum tillbyggnad. Söder om Fisktorget drogs i början av 1900-talet Odengatan fram genom oreglerad bebyggelse i Tyska madens södra del.
Viktor Rydbergsmuseet var ett författarmuseum över Viktor Rydberg på Väster i Jönköping. Det grundades 1963 och var inrymt i den tidigare Sysslomannabostaden, ett stenhus från 1770-talet på Hospitalsgården. Smålands Akademi tilldelade museet Viktor Rydbergspriset 2004 med motiveringen ”för en entusiastisk och uthållig arbetsinsats som hållit Rydbergsminnet levande i författarens födelsestad”. Museet lades ned i slutet av 2015 på grund av att fastighetsägaren övergått till så kallad marknadshyra, som kommunens kulturförvaltning inte längre ville eller kunde betala. Museet inrymde två permanenta utställningar. På första våningen fanns en utställning om Jönköping under Viktor Rydberg uppväxt och på andra våningen en om Viktor Rydberg och hans verk. Där fanns bland annat Viktor Rydbergs stora skrivbord och andra möbler från arbetsrummet i bostaden i Djursholm samt ett bibliotek. Efter stängningen har Jönköpings läns museum gjort i ordning utställningen "Viktors värld och verklighet", som visas i Arkivhuset vid Jönköpings stadsbibliotek.
Grönsakstorget, eller Grännatorget, var ett litet salutorg i Jönköping kring århundradeskiftet 1800/1900. På 1890-talet gjordes utfyllnader på den norra Munksjöstranden, och mot vattnet anlades den nya gatan Södra Strandgatan utanför de långsmala Smedjegatstomterna samt en stenskodd kaj. Kajen sträckte sig fram till, och inkluderande Fisktorget i Munksjöns nordöstra hörn. I den västra ändan av Södra Strandgatan vidgades Hoppets gränd mellan det som idag är Hoppets torg vid Smedjegatans mynning i Östra Storgatan, och utefter denna gränd, mellan Smedjegatan och Södra Strandgatan, byggdes 1898-1901 ett för denna tid mycket stort bank- och bostadshus, Sparbankshuset för Jönköpings stads och läns sparbank. Vid Södra Strandgatans västra ände låg också från 1902 en saluhall i det Kruckenbergska huset, i vilket Automatrestauranten i Jönköping några år senare inrättade en matservering efter tyskt mode någon gång efter 1903. På den öppna platsen på kajen framför Kruckenbergska huset skedde torghandel med grönsaker, blommor och korgar. Kajen användes också som tilläggsplats för passagerarbåtar.
Rådhusparken, före 1913 Skolparken, är en park mellan Västra Storgatan, Kapellgatan, Skolgatan och Hamnplansgatan på Väster i Jönköping. Parken har sitt namn efter Jönköpings rådhus, som byggdes på 1860-talet som Jönköpings elementarläroverk och blev rådhus 1914. Den utgör tillsammans med Braheparken och Hamnparken ett centralt parkstråk i Jönköping. Rådhusparken ritades av Fredrik Wilhelm Scholander. Den började anläggas omkring 1871 som en del i den stadsförnyelse, som skedde när resterna av det tidigare Jönköpings slott jämnades med marken. Det frigjorda utrymmet utnyttjades för uppförande av offentliga byggnader under 1860-, 1870- och 1880-talen, som Jönköpings elementarläroverk, Länsresidenset och Riksbankshuset. Centralt i parken uppfördes 1866 en springbrunn i gjutgods, som ritades av Fredrik Wilhelm Scholander och Wilhelm Hoffman. Fontänen tillverkades av Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm och visades först vid 1866 års allmänna industriutställning i Stockholm. Den skänktes till Jönköpings stad av Bolaget för reglering av brännvinsutskänkningen i Jönköping. Omedelbart öster om Rådhusparken, där idag Hamnplansgatan går, låg tidigare ett förbindelsespår för Vaggerydsbanan (en sidolinje till tidigare Halmstad-Nässjö Järnvägar. Fram till 1971 gick godstrafik på detta spår mellan Jönköpings hamnstations bangård till Jönköpings centralstation över Västra Storgatan och genom Järnvägsparken (numera Hamnparken). Sådan trafik skedde i form av så kallad "växlingsrörelse", varvid en person med röd flagga gick till fots före loket. Spåret gick snett genom Hamnparken och korsade Västra Storgatan vinkelrätt nära Vindbron. Hamnstationen lades ned i januari 1972, efter det att persontrafiken på Vaggerydsbanan lagts om till ett omledningsspår via en ny godsbangård på den tidigare Jönköpings flygplats i en båge söder om Munksjön och Rocksjön.
Munksjöbron är en vägbro över Munksjön i Jönköping, som invigdes den 17 juni 2006 . Bron, som kostade mer än 100 miljoner kronor, var vid tiden för uppförandet den största enskilda investeringen Jönköpings kommun gjort. Bron byggdes för att förbättra trafiksituationen i centrala Jönköping och ersatte framför allt Slottsbron. Brobygget startade 2004. Vid invigningen hölls Brofästivalen. Bygget av bron var kontroversiellt ur miljöhänseende, delvis på grund av de kvicksilverhaltiga sediment på sjöns botten, som kom från det intilliggande Munksjö bruk.
en fyr vid Vättern i Jönköping
Hamnparken, eller Järnvägsparken, är en park på Väster i Jönköping. Den anlades 1848 på norra utkanten av resterna av Jönköpings slott och fästningsverk och är Jönköpings äldsta park. Den ligger mellan Västra Storgatan, Parkgatan, Järnvägsgatan och Hamnkanalen mellan Vättern och Munksjön. Fram till 1970 gick godstågstrafik snett genom parken på ett järnvägsspår mellan Jönköpings hamnstation och Jönköpings centralstation. Det skedde som en så kallad "växlingsrörelse", varvid en person med röd flagga gick till fots framför loket. Parken ingår numera i ett centralt parkpromenadstråk, tillsammans med Rådhusparken och Braheparken. Under 1900-talets första hälft fanns en paviljong utmed Järnvägsgatan, som fungerade som sommarkafé. På 1980-talet gjordes parken om och fick en restaurangdel mot Hamnkanalen. Parken ändrades också om 2011 och fick då uteservering och en lekplats. Skulpturen Sju sekel i målat trä av Calle Örnemark står sedan 1984 vid Hamnkanalen, norr om restaurangen.
Esplanadbron är en bro över Huskvarnaån i Huskvarna, som utgör huvudinfarten till Huskvarna från E4. Bron och den nya infarten anlades 1964–1965 i samband med motorvägsbygget genom Huskvarna och Jönköping. Den ligger i förlängningen av Huskvarnas centralstråk Esplanaden och gav Huskvarna en helt ny infart från ett nytt håll och direkt in i centrum.
Kavlabron är ett namn på olika tiders broar vid den tidigare fästningen Rumlaborg i Huskvarna, nära Huskvarnaåns utlopp i Vättern. De senaste bron med detta namn är en viadukt norr om Rumlaborg över E4 för Huskvarnavägen. Denna leder trafik från Vättersnäs i Jönköping, vilken går fram till den tidigare huvudinfarten till Huskvarna centrum från Riksväg 1 och Jönköping, där Jönköpingsvägen, Odengatan och Torsgatan sammanstrålar. Denna Kavlabro har ett läge en bit norrut från de Kavlabroar som sedan Medeltiden lett väg- och gångtrafik över Huskvarnaån. Den senaste Kavlabron anlades på 1960-talet i samband med byggandet av E4 som motorväg genom Huskvarna genom ombyggnad av Autostradan till motorvägsstandard och anläggandet av en en ny motorväg längs stranden fram till Brunstorp som ersättning till Grännavägen. Denna vägsträckning invigdes i etapper 1967 och 1968. Huskvarnaån är inte något stort vattendrag, men sumpmarkerna vid åns nedre lopp har historiskt inneburit svårigheter att ta sig över den. Den ursprungliga Kavlabron, eller Hûûsbro som den benämndes på 1600-talet efter Rumlaborg, var en av de två medeltida kavelbroar över Huskvarnaån som upptäckts. Den andra låg någon kilometer längre upp i ådalen. Den första Kavlabron låg omedelbart sydväst om fästningen Rumlaborg, vilken anlades efter beslut av Albrekt av Mecklenburg 1366. Det är inte känt när den första Kavlabron byggdes, eller när äldre ersättare, också av trä, byggts. Den sista vägbron Kavlabron ersattes 1925 av en ny landsvägsbro mot Vättersnäs något längre norrut vid ändring av vägsträckningen. Åren 1945–1946 byggdes Rumlaborgsbron för Riksväg 1 och Autostradan och den gamla Kavlabron revs omkring 1967. Det gamla broläget sydväst om Rumlaborg har fortsatt av utnyttjats för lokalbroar. Längre söderut, i höjd med Esplanaden, byggdes 1934 träbron "Suckarnas bro" eller Sannabron för cykel- och gångtrafik, i samarbete mellan Jönköpings stad och Huskvarna stad. Den var 75 meter lång och 2,4 meter bred och uppfördes av arbetslösa Huskvarnabor. Den blev aldrig stadigt förankrad i kärret och revs 1858. Senare under 1960-talet byggdes den nya infarten till Huskvarna med Esplanadbron där.
John Bauers Park är ett parkområde vid Rocksjöns västra strand, belägget vid Östra Holmgatan omkring 1,5 kilometer från centrala Jönköping. Parken har fått sitt namn efter John Bauer, som växte upp i Villa Sjövik, från början en sommarbostad som hans far lät bygga på en tomt på södra delen av Kålgården 1881, mellan Rocksjön och gatukroken, där Västra Holmgatan går över i Östra Holmgatan. Villa Sjövik revs i början av 1960-talet och tomten förvildades. På 1990-talet, på initiativ av bokbindarmästare Lennart Enander, återuppfördes villans brygga vid Rocksjön. Insatser har gjorts med bland annat nyplantering av buskar och växter för att gynna vilda pollinatörer och insekter som bidrar till ekosystemet och den biologisk mångfalden. I parken finns stora naturvärden i form av våtmark, sumpskog, äldre skyddsvärda träd samt dammen Knektadammen. Parken är hemvist för fåglar, groddjur, insekter, spindlar, landmollusker, fladdermöss, fiskar och också utter och bäver. Vid beslutet om att bilda Rocksjöns naturreservat 2010 beslutades också att John Bauers park på sikt skulle inkluderas i reservatet.
Knektaparken är en park vid norra stranden vid Rocksjön på Öster i Jönköping. Knektaparken har anor från 1800-talet, men har framför allt anlagts som park sedan mitten av 1900-talet. Parken domineras av öppna gräsytor, vilka är bevuxna med enstaka träd och friväxande buskar. Parken gränsar i sydväst till John Bauers park. I öster gränsar Knektaparken till Liljeholmskanalen, genom vilken vatten pumpas till Rocksjön från en pumpstation vid Vätterns strand. I Knektaparken ligger sedan 2016 Rocksjöstadion (Kanotstadion Jönköpings Energi Arena). I parken finns också en 9-håls- och en 18-hålsfrisbeegolfbana. Knektaparken är startplatsen för båda banorna. 9-hålsbanan går i Knektaparken och den längre banan fortsätter genom John Bauers Park till Kålgårdsparken. I västra delen av parken finns Knektadammen och sedan början av 2023 byggs en pumpstation för dagvatten för att minska risken för översvämningar Knektaparken är avsedd att vara stadens park för utrymmeskrävande utomhusevenemang. Under 2019 byggdes en meterhög mur runt parken, som skydd mot eventuella terrordåd.
Bastionsparken är en park vid nordvästra stranden av Munksjön på Väster i Jönköping. Parken anlades 2017 ovanpå ett utgrävningsområde för bastionen Carolus till det tidigare Jönköpings slott. Bastion Carolus var den sydöstra av de fyra bastioner, som utgjorde den inre befästningsgördeln runt Jönköpings slott från tidigt efter sekelskiftet 1500/1600. De andra var Gustavus i sydväst, Adolphus i nordväst och Christina i nordost. Bastionen Carolus, sträckte sig fram till dåtidens Munksjöstrand, var sannolikt färdig till staden nedbränning 1612. Jönköpings läns museum genomförde 2011–2014 utgrävningar av delar av bastion Carolus och ett parti av den östra fästningsmuren och den strand som låg nedanför. Den park, som anlades under andra hälften av 2010-talet, består av en gräsyta med ett antal träd, som inramas av kalkstensmurar, samt en vallgrav planterad med stäppsalvia. Över planteringarna spänner vindbryggor i azobéträ. Under parken finns kvar försvarsanläggningen från 1600-talet. Parken har utformats av Niklas Bosrup och kollegor på Sydväst arkitektur och landskap.
Vattenledningsparken är en park i Jönköping, som inrättats utifrån det nedlagda vattenverket Åsenverket.
Jordbron är en plats vid Tabergsåns utlopp i Munksjön i Jönköping, som från medeltiden fram till 1910 utgjorde gränsen mellan Jönköpings stad och Ljungarums församling. Namnet kommer av den vägbank som tidigt hade byggts över sankmarken på södra sidan av Tabergsåns utlopp i sjön. Över Jordbron gick landsvägen Lagastigen från Skåne in mot stan. Efter uppbyggnad av den södra stadsdelen Torpa, växlade landsvägen namn vid Jordbron till Barnarpsgatan. Ända fram till början av 1970-talet var landsvägs- respektive gatusträckan över Jordbron en del av Riksväg 1 mellan Helsingborg och Stockholm, från 1962 omskyltades till E4. Strax norr om Jordbron låg från tidigt 1600-talet en av två lastplatser för skutor, som från Lerbäcks bergslags kalkbrott i Harge utanför Askersund, fram till 1800-talet, fraktade kalksten för masugnarna i Tabergs bergslag. Efter anläggandet av Jönköpings spårvägar 1916, förlängdes efter många i etapper år 1932 och 1936 dess Röda linje från Torpagatan längs Tabergsgatan fram till Jordbron, som sedan blev spårvägens södra ändhållplats fram till 1951, då linjesträckningen från Torpagatan. Vid Jordbro mötte den 1895 uppförda Vaggerydsbanans hållplats Jordbron, om anlades 1894 som banans första trafikplats norrifrån, 1,5 kilometer söder om den norra slutstationen Jönköpings hamnstation. På platsen fanns en liten väntsalsbyggnad. Hållplatsen blev senare överflödig, efter det att trafiken på Vaggerydsbanans norra sträcka inom Jönköpings stad lagts över på Ulricehamnsbanans tidigare banvall i en sväng runt Rocksjön.
Braheparken är en park på Väster i Jönköping. Braheparken lades ut i ett parkstråk från Hamnparken och söderut till Brunnsgatan utmed Kyrkogatan i samband med att staten överlämnade tidigare områden för Jönköpings slotts befästningar till Jönköpings stad på 1870-talet. Den ligger mellan Kyrkogatan, Skolgatan, Residensgatan och Per Brahegymnasiets norra flygel. Braheparken, tidigare kallad Skolparken, började anläggas 1871 med Fredrik Wilhelm Scholander som arkitekt. I den tidiga planeringen av Jönköpings slotts nedraserade fästningsområde var nuvarande Braheparken en del av ett större parkstråk, som omfattade Hamnparken och Rådhusparken norrut samt marken närmast söder om Braheparken fram till dåvarande Västra folkskolan. Parkstråket minskades sedermera genom uppförande av det nya Jönköpings högre allmänna läroverk 1913. Vid parken, tvärs över Residensgatan, uppfördes 1882 Jönköpings högre allmänna läroverks gymnastikhus och 1884–1886 det nya Länsresidenset, båda ritade av Johan Fredrik Åbom. Träden i parken är huvudsakligen alm och lind. I parken står Thorwald Alefs bronsskulptur Flickorna i Småland från 1951.
Lundströms plats är en liten kilformad park på Väster i Jönköping. Lundströms plats ligger som en utvidgning av Västra Storgatan västerifrån och avgränsas österut av Trädgårdsgatan. Platsen uppstod år 1816, då landsvägen västerifrån i höjd med nuvarande Klostergatan böjdes av något mer över förborgen till Jönköpings slott än den tidigare landsvägen. Därvid uppstod en kilformat plats fram till nuvarande Trädgårdsgatan. Längs platsens södra sida mot kvarteret Harven har den ursprungliga gatan funnits. Platsen har sitt namn efter uppfinnaren och industrimannen Johan Edvard Lundström, möjligen efter båda bröderna Carl Frans Lundström och Jan Edvard Lundström, som bägge varit engagerade uppbyggandet av Jönköpings Tändsticksfabrik. En byst av den äldre brodern Jan Edvard Lundström, skapad av John Börjeson, sattes 1906 upp på Lundströms plats. En arkeologisk undersökning på 2000-talet av norra sidan av Lundströms plats påvisade senmedeltida hantverks- och bebyggelselämningar. Den äldsta aktiviteten daterades till 1400-talet. Stadsbranden 1612, då staden brändes ned av svenskarna inför en väntad dansk attack, innebar att all verksamhet på platsen ödelades.
Friaredalen , tidigare Junebäcksdalen, är en park i Jönköping, som ligger i Junebäckens dalgång. Friaredalen ingår i ett 3,5 kilometer långt park- och gångstråk som går längs Junebäckens sträckning från Vattenledningsparken via Karlaparken, Dalagatan och Friaredalen till Talavid. Själva Junebäcken rinner längs Dalagatan innan den går in i en kulvert, för att bli synlig igen i Friaredalen. Därefter rinner den i ledning ut till Vättern. Friaredalen började anläggas 1936. Namnet Friaredalen alluderar på att livslånga band påstås ha knutits där. I parken finns konstgräsplanen Junebäcksvallen med plan för lag med elva spelare och en aktivitetsyta, där det kan spelas med trepersonslag och fempersonslag. Junebäcken i parken fungerar också som fördröjningsmagasin vid kraftiga regn.
Kålgårdsparken är en park, som anläggs i etapper sedan början av 2000-talet i stadsdelen Kålgården mellan Munksjön och Rocksjön i Jönköping. Parken gränsar till Rocksjöns naturreservat. Den ligger mellan en planerad förlängning av John Bauersgatan västerut till Kålgårdsrondellen och gränsen till naturreservatet nära Rocksjöån. Parken byggs ovanpå en tidigare deponi. Marken var ett utfyllnadsområde, som under 1900-talets första hälft utgjorde avfallsupplag för hushållssopor och industriavfall och som senare fyllts på med överskottsmassor. Idag (2024) finns i området en av Jönköpings kommuns två hundrastgårdar samt en av stadens största lekplatser.
Strandparken är en aktivitetspark och badplats vid Vätterstranden på Liljeholmen i Jönköping. Omedelbart öster om ligger Herrgårdsparken vid Rosenlunds herrgård. I Strandparken finns också en lekplats. År 1916 anlade Vestkustens Petroleum AB en bränsledepå på den senare benämnd "Essotomten" på östra delen av nuvarande Strandparken, som bestod av ett antal bränslecisterner med anslutande rörledning och en lång anläggningspir ut i den grunda sjön. Denna anläggning revs 1962 och flyttades till Simsholmen i Munksjön. I nuvarande kafé-, konferens- och samlingsbyggnaden Rosa villan på tomten Fliten 3 fanns ett tvätteri. En detaljplan för Strandparken som allmän mark, park och plantering togs fram 1958. Vid östra delen av parken planeras att 2024–2026 anläggas en utloppsledning för dagvatten, en omkring 400 meter lång ledning under Vätterns botten, som mynnar ut över sjöns botten på sex meters djup.
Liljeholmsparken är en park på Liljeholmen i Jönköping. Mellan 1894 och 1935 gick den smalspåriga Jönköping–Gripenbergs Järnväg genom det område, som nu är en park. Tågen gick från Jönköping Östra station, där nu Erik Dahlbergsgymnasiet ligger, genom det så kallade "Valvet" i Jönköpingsbanans banvall och strax norr om Östra kyrkogården snett i ostnordostlig riktning mot Saturnusvägen och Rosenlund och vidare mot Rosendala station i Huskvarna. Omedelbart intill Liljeholmsparken ligger Östra kyrkogården, som har sina rötter i 1600-talet och utvidgades på 1920- och 1970-talen. Kapellet är byggt på 1930–talet och snarlikt det gamla träkapellet som förstördes i en brand. Bredvid kapellet står en 400-årig ek.
Munkplan är en park i stadsdelen Söder i Jönköping, som anlades på 1930-talet. Munkplan ligger utmed Barnarpsgatan i hörnet med Drottninggatan och mittemot huvudingången till Munksjö bruk. I parken står Axel Wallenbergs fontänstaty Hermes och Pan.
Lasarettsparken är en park på Väster i Jönköping, som utgör ett helt kvarter mellan Klostergatan, Oxtorgsgatan, Fabriksgatan och Lasarettsgatan. Den tillkom i samband med anläggandet på 1870-talet av Jönköpings läns centrallasarett i kvarteret Hälsan bredvid samt den nya Västra folkskolan tvärs över Klostergatan år 1881. Vid Lasarettsparken ligger vårdcentralerna Bra Liv Hälsan 1 och Bra Liv Hälsan 2, vilka drivs av Region Jönköping. Vid Lasarettsparken på Lasarettsgatan har på 2020-talet uppförts ett 40 meter högt bostadshus i 14 våningar.
För orten i Värmland, se Slottsbron. för bron i Halmstad, se Slottsbron, Halmstad Slottsbron är en av fem fordonsbroar över Hamnkanalen mellan Väster och Öster i Jönköping. Bron invigdes i maj 1961 och ledde i början genomfartstrafiken mellan Helsingborg och Stockholm på Riksväg 1 — från 1962 namnändrad till E4 — genom staden. E4 byggdes senare i etapper om till en motorväg utanför stadskärnan och ledde från 1967 trafiken helt utanför stadskärnan, och övrig genomfartstrafik i den centrala staden leds från 2006 över den nyare Munksjöbron. Byggandet av Slottsbron påbörjades 1957 och omfattade också en stor utfyllnad av den norra Munksjöstranden. Bron fick fyra körfält och två gångbanor och den byggdes som klaffbro. Slottsbron blev den sista bro över Hamnkanalen som byggdes öppningsbar. Den var ursprungligen en klaffbro med fyra körfält och två gångbanor. På 1970-talet stängdes Hamnkanalen som farled, och den sista öppningen av broarna där skedde i april 1976 för att släppa ut de sista kvarvarande fritidsbåtarna ut ur Munksjön. Slottsbron renoverades 2021—2023.
Vindbron, tidigare officiellt benämnd Klaffbron, är en av fem fordonsbroar över Hamnkanalen och Munksjön mellan Väster och Öster i Jönköping. Den, och dess föregångare, var länge den enda bron mellan de områden som nu är stadsdelarna Väster och Öster. Den nuvarande bron tillkom 1961, men det har funnits en rad broar i samma broläge dessförinnan. Sannolikt har det funnits en bro åtminstone senast på 1500-talet, då Jönköpings slott anlades på den västra sidan av den korta å som förband Munksjön och Vättern. Ån gjordes så småningom om till en kanal med träskoning, vilket underlättade fartygstrafik till den skyddade Munksjön. Under Medeltiden hade Tabergsån och Munksjön sitt utlopp i Vättern i en kort å, som senare vidgades till Hamnkanalen. Den första kända bron var en klaffbro i trä av okänd ålder, vilken vindades upp. Den ersattes på 1760-talet av en annan träbro, vilken vilade på ett stenfundament. Hamntrafiken fick ett uppsving från 1820-talet. Hamnkanalen utvidgades då och försågs med stenskoning. Den öppningsbara delen av Vindbron var smal och tillät endast med svårighet de efter hand allt större fartygen att passera till Munksjön. År 1833 kom en första järnbro på plats, en rullbro, som drogs fram och tillbaka på kanalens västra landsida. Beslut om en ny bro togs 1863. Brobygget dröjde och den ny bron, en rullbro från Bergsunds mekaniska verkstad, kom på plats först 1877. Konstruktionen drevs av vattenledningsvatten, men denna fungerade inte tillfredsställande, varför bron byggdes om till en svängbro 1886-1887. En parallell bro för vägtrafik anlades på 1860-talet, strax norr om Vindbron, vilken fick en kraftigare ersättare inför införande av spårvagnstrafik 1907. Eftersom Vindbron hade begränsad bärighet, drogs spårvägstrafiken över Norra svängbron (senare bara Svängbron). Kapaciteten på Norra Svängbron ansågs dock så småningom vara för liten, varför stadsfullmäktige 1915 beslöt att ersätta Södra svängbron med en ny bro. Denna var en klaffbro (dock i folkmun kallad "Vindbron" eller "Vinnebroa"), och denna var på plats samma år. År 1917 flyttades spårvagnstrafiken över till den nya klaffbron, medan Norra svängbron kvarstod som reservbro för spårvagnarna. Efter det att spårvägen lagts ner 1956, ersattes Vindbron av en ny klaffbro 1961. Denna är numera fast.
Gårdshuset är den ena av två ekonomibyggnader som uppfördes samtidigt med residensbyggnaden, vilken stod färdig 1886. Ursprungligen inrymde huset kuskbostad, tvättstuga och avträden, men det har senare byggts om till garage och vaktmästarbostad. Uppgifterna bygger på Staffan Nilssons Svenska residens från 2000.
Den större gården vid Museigatan 5 bebyggdes 1856–57 av stadsfogden E.G. Moberger. Husen är uppförda i timmer i två våningar med frontespis, locklistpanel med vita foder och knutar samt sadeltak med enkupigt tegel. Fasaderna är goda exempel på den rika panelarkitektur som fanns i Jönköping vid 1800-talets mitt, med kraftfulla frontespiser, listverk och bågfriser. Byggnaderna renoverades 1984.
Automobilpalatset i hörnet Skolgatan–Trädgårdsgatan uppfördes 1930 för Philipssons Automobil AB efter ritningar av byggnadsingenjören Birger Lindström. Vid invigningen rymde huset utställnings- och försäljningslokal, reservdelsbutik och bensinstation i bottenvåningen samt varmgarage för drygt 280 bilar i de övre planen och källaren. Byggnaden är uppförd i fem våningar med bärande betong, flackt tak och en sockel klädd med huggen granit, och parkeringsdäcken är utformade som nio halvplansförskjutna våningar.
Ämbetsbyggnaden uppfördes 1867–69 efter ritningar av Albert Törnqvist. I samband med rättegångsreformen på 1940-talet byggdes huset om till tjänstelokaler för hovrätten, och på 1960-talet inreddes ett bibliotek på vinden. Byggnaden är i två våningar av putsat tegel med slätputsad fasad dekorerad med gesims, hörnkedjor och tandsnitt i nyklassisk stil, och den kröns av ett valmat sadeltak av plåt.
Byggnaden är ett bostadshus i Jönköping som uppfördes under 1790-talet. Den är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet, men underlaget innehåller i övrigt inga närmare uppgifter.
Det forna tingshuset från 1908 ligger i ett gatuhörn i centrala Jönköping, ett par kvarter söder om järnvägsstationen. Det är byggt i två och tre våningar med fasader av gult tegel i skiftande nyanser, en sockel av röd natursten och rundbågiga fönster infattade i röd sten. Byggnaden har ett valmat säteritak av grönärgad kopparplåt, och hörnpartiet är format som ett torn krönt av ett välvt huvtak. Den rusticerade bottenvåningen förmedlar tyngd, medan färgerna, festongerna och takets böljande linjer mildrar intrycket.
Efter stadsbranden 1790 lät prosten Samuel Fredrik Wibohm uppföra detta trähus i två våningar med tillhörande uthus. Kronan köpte gården 1825 för att använda den som länsresidens, och sitt nuvarande utseende fick huset främst vid en ombyggnad 1836–38, då det förlängdes med tre fönsteraxlar och mansardtaket byttes mot sadeltak. Landshövdingens bostad låg i andra våningen medan landskansliet disponerade bottenvåningen. Skyddsföreskrifterna omfattar exteriören och ett visst markområde.
Byggnaden är länsresidenset i Jönköping, uppfört mellan 1884 och 1886. Den är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet, men underlaget innehåller i övrigt inga närmare uppgifter.
Byggnaden är en kontorsbyggnad i Jönköping som uppfördes under 1790-talet. Den är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet, men underlaget innehåller i övrigt inga närmare uppgifter.
Enligt ett regeringsförordnande 1634 skulle en särskild hovrätt för Göta rike förläggas till Jönköping, och 1636 beslöts att den skulle få en egen byggnad. Hovrättshuset började byggas 1639 under murmästaren Heinrich Gottwald, sannolikt efter ritningar av Simon de la Vallé, och uppfördes i sandsten i två våningar i stället för de planerade tre. Det togs i bruk 1650 men stod färdigt först omkring 1665, och det ursprungliga säteritaket ersattes kring 1776. Flera ombyggnader har följt, bland annat efter rättegångsreformen i slutet av 1940-talet då nya sessionssalar tillkom.
Gamla polishuset uppfördes 1937 efter ritningar av arkitekten Göran Pauli, och 1973–74 byggdes det nya polishuset intill. Byggnaden är i funktionalistisk stil med tre våningar, ett flackt valmat plåttak och slätputsade fasader i ljus kulör över en sockel av röd kalksten. Entréerna, på gaveln och den östra långsidan, markeras av fönsterpartier i hela husets höjd. Planlösningen bygger på en genomgående mittkorridor, och interiören är enkel och välbevarad med linoleumgolv och målade väggar.
Det gamla rådhuset är uppfört i sten i tre våningar under ett brutet och valmat tegeltak, med rusticerad bottenvåning och slätputsade övre våningar. Entrén mot torget omges av en sandstensportal med slutsten och kröns av en fronton, och mellan andra och tredje våningen sitter en stentavla som troligen visar stadens vapen. Rumsindelningen i de nedre våningarna är i stort densamma som på 1600-talet, och där finns även bevarade valv från samma tid. Huset blev byggnadsminne 1977.
Byggnaden är ett förråd i Jönköping som uppfördes under 1790-talet. Den är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet, men underlaget innehåller i övrigt inga närmare uppgifter.
När Jönköping flyttades på 1600-talet fanns bara sparsam bebyggelse på det som i dag är Väster, och slottsförsamlingen använde slottskapellet som församlingslokal. Under 1800-talet växte staden västerut, och den så kallade västra församlingen blev alltmer trångbodd. Ett beslut om ny kyrka fattades redan 1859 men dröjde med genomförandet, och först sedan frågan återupptagits 1880 diskuterades placering och en arkitekttävling utlystes. Den ledde så småningom fram till bygget av Sofia kyrka.
Lämningen är ett runstensfragment från Markestad i Höreda socken, omkring 29 gånger 15 gånger 16 centimeter. Enligt Smålands runinskrifter lyder texten att Gunnulv och hans broder Sixten gjorde vården, det vill säga minnesmärket.
På platsen påträffades en del av ett hästbetsel tillverkat av brons och järn. Underlaget rör enbart själva fyndet och ger inga ytterligare uppgifter.
Minnesmärket bär på framsidan namnet Alex. Lagerman i svart, slipad granit. Enligt inskriptionen på sockelns baksida restes bysten 1936 för att hugfästa hundraårsminnet av ingenjören och uppfinnaren Alexander Lagermans födelse. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig.
Kvarnplatsen är gammal, och innan hjulhuset revs visade det spår av 1600-talets stenbyggnadskonst. I området har flera lösfynd gjorts, bland annat en tunnackig yxa och ett mindre lerkärl vid grustäkt i Dunkehalla samt flera flintspån och en smal mejsel från Dunkehallaåns dalgång, nu i Jönköpings läns museums samlingar. Enligt museets förteckning ska en osäker stenåldersboplats finnas vid ån. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig.
På den här platsen i Jönköping påträffades en stenyxa av trindyx-typ. Fyndet gjordes i omrörda och sentida raseringslager, vilket gör att yxan sannolikt hamnat här långt efter sin ursprungliga tid. Underlaget säger inte mer än så, men platsen bär ändå spår av stadens djupa förhistoria.
Här står en drygt meterhög minnessten med rundad topp, rest 1836 till minne av den som anlade parken, signerad L:H. Till platsen hör också äldre lösfynd som redovisats av Jönköpings läns museum, däribland bitar som en gång tolkats som en bronssvärja och senare ifrågasatts, samt två trindyxor och en tunnackig flintyxa som uppges komma från Ekeberg Ryhov.
Platsen har använts som kreatursmarknadsplats, en samlingspunkt dit boskap fördes för handel. Underlaget är knapphändigt och uppgifterna inte kvalitetssäkrade, men namnet minner om en tid då marknadsdagarna var viktiga hållpunkter i stadens liv.
Spängerna, även kallad Kämpevägen, var en spångad väg som ledde över den blöta maden mellan Rocksjön och Munksjön. Här tog man sig fram torrskodd på spänger av trä där marken annars var alltför sank. Platsen bevarar minnet av hur äldre tiders vägar anpassades efter Jönköpings vattenrika omgivningar.
Här finns lämningar efter torpet Stickelösa. Enligt Lönnberg 1944 ska en tydlig hålväg, i trakten kallad ålla, ha löpt förbi vid Lurakulle och räknats till de medeltida vägarna. Vid inventeringen 1985 gick den dock inte längre att återfinna, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På husets östra vägg fanns en minnestavla av granit med förgylld skrivstil, till minne av den flickskola som Aurore Storkenfeldt startade 1847 och som låg i fastigheten mellan 1857 och 1909. Tavlan var vid inventeringen borttagen, möjligen för omförgyllning. På platsen gjordes också ett myntfynd på 121 medeltida silvermynt, som löstes in av museet.
Friaredalen är en bäckdalgång som burit sitt namn genom tiderna och räknas som en plats med tradition. Underlaget rymmer inte mer än så, men själva namnet antyder att dalen haft en särskild plats i traktens berättelser.
Vid grävning för en kloakledning i Kanalgatan 1927 kom ett offerfynd från folkvandringstid i dagen, nere i orörd torv. Det bestod av ett sextontal bronsbeslag till en eller två sadlar, ett silverbleck och elva bronsringar, varav flera bär huggspår. Till platsen knyts även en skafthålsyxa och en tunnackig stenyxa från trakten kring Östra Torget.
En minnesinskrift i marmor med ornamenterad ram berättar att Johan Fredrik Höckert föddes i huset den 26 augusti 1826. Han räknas som en av den svenska målarkonstens märkesmän, och tavlan restes 1926.
På den planterade plan som kallas Munkplan står ett monument med figurerna Hermes och Pan på en sockel av grå granit. Inskriften hyllar Knut Otto Nils Ljungquist (1836–1896), uppbyggaren av Munksjö Aktiebolag. Monumentet är placerat mitt i en damm och ger platsen en stillsam, parklik karaktär.
Platsen är en udde som burit namnet Kalmar och räknas som en plats med tradition. Uppgifterna är knapphändiga och inte kvalitetssäkrade, men namnet lever kvar som en påminnelse om äldre tiders orientering i landskapet.
Här låg en järnvägsstation som sedan länge är borttagen, den så kallade statsbanans station. Kvar finns lämningarna efter byggnaden, som en påminnelse om järnvägens tidiga år i Jönköping.
Den tvåvåningsbyggnad av sten med tegeltak som här kallas Braheskolan var stadens lärdomsskola mellan 1696 och 1867. En minnesplatta av brons på fasaden berättar att huset uppfördes efter ritningar av Erik Dahlberg. Åren 1838–1845 var författaren Viktor Rydberg elev vid skolan.
Vid Jordbron och Tabergsåns utlopp i Munksjön bedrevs förr laxfiske med nät, och något längre uppströms i ån fanns fasta laxfisken. Uppgifterna finns bevarade i Jönköpings läns Hushållningssällskaps handlingar från omkring år 1900 och vittnar om fiskets betydelse för trakten.
Gröna kulle är en gravhög med en plan, avjämnad toppyta. Underlaget säger inte mer än så, men högen hör till de fornlämningar som satt sina spår i stadens landskap.
Inom området kan kulturlager från medeltiden samt 1500- och 1600-talen väntas. Den västra delen fick stadsprivilegier redan 1283, medan den östra delen tillkom från 1612. Marken bär alltså på spår av Jönköpings äldsta stadsbebyggelse.
Här finns en kvadratisk gravplats inhägnad med järnstolpar. En bit västerut står en industriport av trä med en rund tavla som bär texten Munksjö Pappersbruk Jönköping 1862, vilket knyter platsen till brukets historia.
På platsen står en drygt meterhög minnessten med rundad topp, rest 1836 till minne av den som anlade parken och signerad L:H. Hit knyts också äldre lösfynd som redovisats av Jönköpings läns museum, bland annat föremål som en gång tolkades som delar av en bronssvärja samt två trindyxor och en tunnackig flintyxa uppgivna från Ekeberg Ryhov.
Vid hamnen står ett monument sammansatt av ett liggande ankare och en fartygspropeller. En metallplatta på ankaret berättar att det är en gåva från Lions Club i Jönköping, given 1970 vid klubbens tjugoårsjubileum.
Minnesstenen bär förgylld text över Kungliga Smålands artilleriregemente och dess år vid staden, 1898–1927 och 1942–1985. Runt stenen ligger ett trettiotal gravvårdar över volontärer och befäl som dog under de år då spanska sjukan härjade vid regementet. Intill finns även en inskrift i block med orden Må frid hägna grifterna.
Platsen är en park som fått sitt namn efter en äldre skolbyggnad, Idas skola. Skolan med samma namn låg mellan parken och Junebäcken. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade, men namnet håller minnet av skolan levande.
På den planterade Munkplan står ett monument med figurerna Hermes och Pan på en sockel av grå granit. Inskriften hyllar Knut Otto Nils Ljungquist (1836–1896), som byggde upp Munksjö Aktiebolag. Monumentet står mitt i en damm och ger platsen en lugn, parklik prägel.
Vid grävning för en kloakledning i Kanalgatan 1927 påträffades ett offerfynd från folkvandringstid, nere i orörd torv- och kärrmark där dagens Kanalgatan 38C–40A ligger. Fyndet omfattade bronsbeslag, ett silverbleck och elva bronsringar med kraftiga märlor från en eller två ridsadlar av trä. Flera beslag bär huggspår, och ringarna hade slitits loss så att märlorna deformerats. Föremålen förvaras vid Statens historiska museum.
Här låg Ryhovs gamla bytomt, vars äldre utbredning också omfattade byns tidigare åkermark. Området är i dag mycket omrört av sentida verksamhet, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade. Ändå markerar platsen var en av traktens gårdar en gång hade sin kärna.
Platsen är den gamla bytomten för Ryhov, vars äldre utbredning även rymde byns tidigare åkermark. I dag är marken kraftigt omrörd av senare tiders aktivitet, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade. Fornlämningen påminner om var bebyggelsen en gång samlades.
Enligt Karlsson 1984 ska det invid bronsåldersgravhögen ha funnits ett tegelbruk på 1600-talet. Vid inventeringen 1985 syntes dock inga spår av bruket, och uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Här finns lämningar efter torpet, eller lägenheten, Stickelösa. Enligt Lönnberg 1944 ska en tydlig hålväg, lokalt kallad ålla, ha löpt förbi vid Lurakulle och räknats bland de medeltida vägarna. Vid inventeringen 1985 gick den inte att återfinna, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Här låg statsbanans numera borttagna järnvägsstation, och i den moderna centralstationen finns en minnestavla över Halmstad–Nässjö Järnvägar och det första tåget 1882, skänkt 1982 av Aktiebolaget HNJ Intressenter. Strax väster om stationen låg tidigare ett bryggeri från 1850-talet, som enligt Ljunggrens karta 1854 låg vid Vätterns strand.
Här stod två kalkugnar som sedan länge är borttagna, den mindre i nordöst och den större sydväst därom. Enligt Jönköpings stads historia var Stora Limugnen en tid ombyggd till värdshus fram till 1887. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
På en tresidig sockel av rödgrå granit står en minnesinskrift över Johan Printz (1592–1663), guvernör över kolonin Nya Sverige och landshövding i Jönköpings län. Stenen skänktes 1963 av medlemmar i Swedish Colonial Society. En av sidorna framhåller hur han kämpade på Europas slagfält och verkade för svensk rätt och fredlig odling vid Delaware.
Här fanns en källa som var överbyggd med ett litet brunnshus men senare förstörd. Vid revideringsinventeringen 1985 syntes inga rester, och den togs troligen bort i samband med schaktningar när det tidigare kasernområdet byggdes ut.
På denna plats har två kanonkulor av järn kommit upp ur Munksjön vid magnetfiske. Den första hittades i augusti 2020, är 7,1 centimeter i diameter och väger drygt kilot, troligen en trepundskula. Den andra togs upp sommaren 2024 och är mindre, sannolikt en enpundskula. Kulorna är förvånansvärt välbevarade, vilket kan förklaras av den syrefattiga dyn på sjöns botten.
Platsen är en bäckdalgång som burit sitt namn genom tiderna och räknas som en plats med tradition. Underlaget rymmer inte mer, men namnet antyder att dalgången haft en egen plats i traktens minne.
Här finns en bevarad stödmur till en befästningsvall, en dryg meter bred skalmur av natursten och kalkbruk. Muren är bevarad i två till tre skift stenar och har utgjort avslutningen på den södra skyddsvallen mot Munksjön. Den vittnar om hur staden en gång skyddades mot vattensidan.
På platsen står en minnessten av gråsten med en inskrift över Kungliga Smålands artilleriregemente A6 och åren 1898–1985. Stenen är rest i en sand- och grushög. Till platsen knyts även ett lösfynd, en tunnackig flintyxa som enligt Arbman 1963 hittades på Stussbacken sydöst om A6:s kasern.
Här ligger en begravningsplats med ett tillhörande begravningskapell. Anläggningen togs i bruk i början av 1600-talet och hör därmed till stadens äldre gravmarker. Mer än så säger underlaget inte, men platsen bär spår av flera hundra års begravningstradition.
På platsen fanns en gång tre gravhögar, som sedan dess har tagits bort. Ärendet finns dokumenterat i Riksantikvarieämbetets arkiv från 1927, men uppgifterna är inte kvalitetssäkrade. Kvar finns bara minnet av att här en gång låg förhistoriska gravar.
Här ligger stengrunden efter ett medeltida kapell, som kanske burit namnet Helge Peder eller Sankta Gertrud. Lämningarna talar för en romansk stenkyrka med långhus och ett smalare, rakslutet kor som troligen haft ett slaget valv. Vid den arkeologiska undersökningen 1989–1990 hittades bemålat kalkbruk, eldpåverkat tegel, mynt från 1400- och 1500-tal samt gravar. Kapellet uppfördes troligen på 1200- eller 1300-talet, långt före det nuvarande Slottskapellet från 1694.
Denna milstolpe med spetsig överdel bär på sin sida Gustav III:s namnchiffer och inskriften 1 MIL, årtalet 1779 samt landshövding F. V. Hamiltons namn. Stolpen står på ett kvadratiskt postament av kallmurad sten och hör till de vägmärken som en gång ledde resenärerna genom länet.
En bronsplatta med upphöjd text och dekoration berättar att Förenta nationernas generalsekreterare Dag Hammarskjöld föddes i detta hus 1905 och avled 1961. Under raderna står ett av hans ord om att leva så att alla andra gråter i ens sista stund. Platsen hedrar en av Jönköpings mest kända söner.
Vid magnetfiske från Vindbron har två järnkulor kommit upp ur vattnet. Karteschkulan är klotrund, 24 millimeter i diameter och troligen från 1700- eller 1800-talet, funnen 2023 av Andreas Linnér från Nässjö. Kanonkulan är 80 millimeter i diameter och togs upp våren 2025 av Louie Bondesson från Bankeryd. Den senare förvaras vid Jönköpings läns museum.
På den plats som invigdes av Carl XVI Gustaf vid Jönköpings 700-årsjubileum står bronsskulpturen Fredens man av den franske skulptören Emile Gilioli (1911–1978), en hyllning till Dag Hammarskjöld. Inskrifterna berättar att FN:s generalsekreterare föddes i Jönköping 1905 och omkom vid Ndola i dåvarande Nordrhodesia 1961, under uppdrag i mänsklighetens och fredens tjänst.
Här låg en skjutsinrättning som sedan länge är borttagen. Enligt Allvins karta från 1837 bestod den av en huvudbyggnad och två stallängor, en påminnelse om resandet i tiden före järnvägen.
Här har en färdväg legat, byggd som en rustbädd av varvade skikt granris, grenar och trädstammar med mellanliggande sand. Konstruktionen hölls samman av liggande och stående stockar nere i mossen. Utifrån 1600-talets kartor tolkas lämningen som en tidig föregångare till Västra Holmgatan, som band samman stadens östra del med de ängar och kålgårdar invånarna hade bland sandholmar, mossmarker och väderkvarnar.
Vid en arkeologisk utredning 2004 inför en ny fjärrvärmeledning påträffades här en avfallsgrop, en grop och ett stolphål. Fynden omfattade bland annat glaserat rödgods, tegel, djurben och ett fragment av ett kritpipsskaft. I provrutor framkom även järnspik, masugnsslagg, keramik och ett flintavslag. Anläggningarna dateras till historisk tid, från mitten av 1600-talet till slutet av 1800-talet.
Monumentet består av ett murat postament av gråsten med en rest gråstenshäll intill. En metallplatta hyllar stamhästen Gossen, efter Corsänger och Jojo, som levde mellan 1916 och 1933. Texten berättar att hästen bar sin ryttare till mången framgång och manar varje hästvän att vårda hans minne.
Området tros ha varit en avrättningsplats. På en karta från 1860-talet bär marken mellan vägarna namnet Galgelyckan, ett namn som ofta pekar mot just rättegångs- och avrättningsplatser. Uppgifterna är dock inte kvalitetssäkrade.
Här låg en träindustri i form av en tändsticksfabrik, vars fabriksbyggnader i tegel till stor del står kvar. Lokalerna används numera som kulturhus och hantverksateljéer, medan de gamla kontorsbyggnaderna ligger i sydöst. Platsen knyter an till den tändsticksindustri som Jönköping är känt för.
Vid platsen för Junebron, den gamla bron över bäcken, står ett bronsmonument med namnen Junabäck och Junaköping. Inskrifterna återger gamla lagtexter om hur svear tog och avsatte kung, och hur den nye regenten under eriksgatan skulle mötas vid Junebäck och där svära götarna sin trohet. Monumentet knyter platsen till medeltidens kungliga färdvägar.
Denna närmast fyrsidiga hög undersöktes med georadar 2010, då sannolika strukturer kunde påvisas både nära ytan och närmare botten. Kullen antas ha varit stadens avrättningsplats under medeltiden och kanske senare. En spjutspets uppges ha hittats vid grävning 1929 vid Lurekulle, och vid ett vägbygge på 1920-talet omtalas fynd av ben som senare bedömts som djurben.
Under nuvarande marknivå påträffades vid schaktning 1975 en kasemattmur i bastionen Carolus, som undersöktes arkeologiskt men inte längre syns ovan mark. En bit västerut låg en före detta hamnstationsbyggnad, som enligt en karta från 1956 hade tre järnvägsspår på sin bangård, med det gamla tullhuset söder därom.
På byggnaden minner en inskrift om att Jönköpings stad uppförde huset åt ungdomen 1910–1912 som Högre allmänt läroverk, med årtalet 1283 ovanför en stiliserad tavla. Ett stycke bort står bronsstatyn Flickorna i Småland av skulptören Thorwald Alef från 1951, en gåva av Skånska Cementgjuteriet. Till platsen hör även en äldre fornsakssamling.
Här fanns en boplats som undersöktes arkeologiskt och togs bort 1991, i kvarteret Harven. Vid undersökningen påträffades en slipad stenyxa, flintavslag och keramik av förhistorisk karaktär, vilket vittnar om tidig bosättning på platsen.
På en sockel av gråsvart, finhuggen granit står en minnesinskrift i guld över Carl von Feilitzen (1840–1901), bergsingenjör och mosskulturman. Han grundade Kemiska stationen i Jönköping 1882 och Svenska mosskulturföreningen 1886. I närheten låg tidigare Östra tullen med tullport, och äldre stenyxefynd har gjorts kring Östra Vedtorget.
Kvarnplatsen är gammal, och före rivningen visade hjulhuset spår av 1600-talets stenbyggnadskonst. I trakten kring Dunkehalla och Dunkehallaån har flera lösfynd gjorts, däribland en tunnackig yxa, ett litet lerkärl, flintspån och en smal mejsel. Enligt museets förteckning ska det också finnas en osäker stenåldersboplats vid ån.
På byggnaden berättar en inskrift att Jönköpings stad reste huset åt ungdomen 1910–1912 som Högre allmänt läroverk, med årtalet 1283 ovanför en stiliserad tavla. Intill står bronsstatyn Flickorna i Småland av Thorwald Alef från 1951, skänkt av Skånska Cementgjuteriet. Till platsen knyts även en äldre fornsakssamling.
Här löper en hålväg i en naturlig ravin. I öster är den utschaktad och i väster har delar av sträckningen tagits bort vid markarbeten, samtidigt som en avloppsledning grävts genom hela den bevarade delen. I slänterna växer i dag gran och ädellövträd, och uppgifterna är inte kvalitetssäkrade.
Här låg statsbanans numera borttagna järnvägsstation. Inne i den moderna centralstationen finns en gjuten minnestavla över Halmstad–Nässjö Järnvägar och det första tåget mellan städerna 1882, skänkt 1982 av Aktiebolaget HNJ Intressenter. Strax väster om stationen låg tidigare ett bryggeri från 1850-talet, enligt Ljunggrens karta 1854 beläget vid Vättern.
Här låg tidigare Rackartorget, ett torg av okänd storlek som numera används som parkeringsplats. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade, men namnet lever kvar som ett spår av platsens äldre funktion.