1. Wettern Live Museum
museum
Wettern Live Museum i Hjo.
- Källa: Wikidata/Wikipedia
Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Upptäck Hjo till fots: 70 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
Wettern Live Museum i Hjo.
Norra Fågelås kyrka är en kyrkobyggnad som sedan 2006 tillhör Fågelås församling (tidigare Norra Fågelås församling) i Skara stift. Den ligger i södra delen av Hjo kommun.
Grevbäcks kyrka är en kyrkobyggnad som sedan 2002 tillhör Hjo församling (tidigare Grevbäcks församling) i Skara stift. Den ligger i samhället Grevbäck omkring sju kilometer nordost om centralorten i Hjo kommun.
Hjo kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Hjo församling i Skara stift. Kyrkan ligger vid ett torg i samhället Hjo.
Svärtans kapell är en kyrkobyggnad i Hjo församling i Skara stift. Den ligger i Grebban omedelbart väster om tätorten Hjo i Hjo kommun.
en fyr i Vättern i Hjo kommun
en fyr i Vättern i Hjo kommun
torg i Hjo, Västergötland
Hjo stadspark är en kommunal park vid Vätterns västra strand i Hjo i Hjo kommun, Västra Götalands län. Parken, som är 650 meter lång och 100-300 meter bred, omfattar cirka nio hektar. Den är byggnadsminne sedan den 31 maj 2018. Parken uppfördes på 1870-talet i anslutning till Hjo Vattenkuranstalt, ursprungligen som en privat rekreationsanläggning, avsedd endast för kuranstaltens betalande badgäster. Karaktäristiskt för Hjo stadspark förutom den tydliga kurortsprägeln är dess stora antal rikligt utsmyckade, äldre byggnader. En av villorna i Hjo stadspark, Villa Victoria, är annex till Hotell Bellevue, som färdigställdes 1971 enligt arkitekt Hans-Erland Heinemans ritningar. Det är byggt i modernistisk stil, i tvär kontrast mot den äldre bebyggelsen i parken. I de andra villorna huserar bland annat ett vandrarhem, en förskola och konstnärsateljéer. Det nuvarande hotellet ersatte ett tidigare hotell med samma namn, som brann ner 1932.
Equmeniakyrkan i Hjo är en kyrkobyggnad i Hjo, som tillhör Equmeniakyrkan. Kyrkan byggdes ursprungligen 1885 som Betelkapellet, och benämndes senare Hjo Missionskyrka. Kyrkan är byggd i en amerikanskt inspirerad frikyrkoarkitektur. Ursprungligen fanns också ett torn över gatufasaden, vilket revs 1904. Byggnaden har en grund av natursten och en stomme av tegel, som är utvändigt slätputsad. Den innehöll ursprungligen en större sal med 300 platser, en mindre sal samt bostad för vaktmästaren. Kyrkan byggdes efter det att en grupp 1882 brutit sig ur den tidigare missionsförsamlingen och bildat den nya församlingen "Hjo Kristna Brödraförening", senare ändrat till "Hjo Missionsförsamling". Kyrkan byggdes på tomten bredvid det ursprungliga Lutherska missionshuset. År 1918 gjordes därför en tillbyggnad, varvid kyrksalen förlängdes, fondpartiet förnyades och antalet platser ökades till cirka 500. Namnet ändrades till Missionskyrkan. År 1952 inköptes grannfastigheten Duvan 2. En tidigare banklokal inreddes till ungdomshem och 1958 byggdes detta hus samman med missionskyrkan.
Baptistkyrkan i Hjo är en tidigare kyrkobyggnad i Hjo, som tillhörde Equmeniakyrkan. Baptistkyrkan uppfördes 1922 i en tidstypisk enkel frikyrkoarkitektur med fasader med karaktäristiska spetsbågefönster. Byggnaden, som har en stor sal för upp till 95 personer, är tillbyggd med en låg byggnadskropp i gult tegel. Byggnaden används numera för uthyrning för evenemang.
Samskoleparken är en park i Hjo, som anlades under slutet av 1800-talet. År 1854 lades fram ett stadsplaneförslag i Hjo, som omfattade planer på bebyggelse norr om Gamla staden och norr om Hjoån. Detta sammanhängde med en befolkningstillväxt i staden och anläggandet av Hjo hamn 1851–1855 omedelbart norr om Hjoån. Förslaget antogs 1855 och gällde som stadsplan fram till 1879, då det reviderades med hänsyn till stadens expansion i den tidiga industrialismen, bland annat genom anläggandet av Hjo–Stenstorps Järnväg 1872. En av de första byggnaderna i Nya staden var skolbyggnaden "Pedagogien" i hörnet Bangatan/Floragatan, som blev klar 1862. Den skolan blev senare Hjo kommunala mellanskola och därefter Hjo samrealskola fram till 1964, då den lades ned. Vid Samskoleparken byggdes också Medborgarhuset Park. Omedelbart öster om skolan, mot Hamngatan, Floragatan och Hjoån, anlades Samskoleparken. I parkens sydvästra hörn nära ån, står en klibbal, som är en av de största i Sverige. Den är ungefär 23 meter hög och hade 2014 en omkrets på 6,7 meter.
Jacobsparken är en park i Gamla staden i Hjo. Det ligger nära sammanflödet av Torggatan och Sjögatan, omedelbart öster om Sandtorget och väster om Trädgårdsgatan. Torggatan är den gamla infartsvägen västerifrån till Hjo, och Västertull låg vid Torggatan strax bortom Sandtorget. Parken anlades under sent 1800-tal. Jacobsparken ligger i anslutning till Sandtorget, som förr kallades Lilla Torget. Marken var tidigare två tomter på obebyggd kvartersmark, vilka donerades av rådmannen Jacob Peterson till Hjo stad för att bli parkmark. På Gustaf Ljunggrens Karta över staden Hjo med dertill lydande egor från 1856 är tomterna markerade som del av Sandtorget. Sandtorget och Jacobsparken bildar tillsammans ett större triangulärt offentligt utrymme i den annars tätbebyggda medeltida stadsbebyggelsen.
Sandtorget är ett triangulärt torg i den medeltida stadsdelen Gamla staden i Hjo. Det ligger i sammanflödet av Torggatan och Sjögatan, och genomskärs av Skolgatan. Torggatan är den gamla infartsvägen västerifrån till Hjo, och Västertull låg vid Torggatan strax bortom Sandtorget. Sandtorget kallades förr Lilla Torget. Det var från början mest en utvidgning av gatan. Den östra delen lades ut som torg så sent som i 1800-talets början. Omedelbart öster om Sandtorget ligger Jacobsparken, som länge var obebyggd kvartersmark och blev park i slutet av 1800-talet. Stadens rådhus och administration låg under 1800-talet vid Sandtorget, innan funktionerna under senare delen av århundradet flyttade till Stadsgården vid Regeringsgatan. Stadens folkskola flyttades på 1860-talet från korsningen Långgatan/Sjögatan till hörnet Skolgatan/Sjögatan mitt emot nuvarande Jacobsparken. Den användes från 1910 enbart som småskola.
Norrbro är en vägbro i Hjo, som leder Hamngatan över Hjoån mellan Gamla staden och Nya staden. Den nutida Norrbro är en stenvalvbro med två spann. Den är Hjos äldsta bevarade bro och var länge den enda vägbron i Hjo. Numera finns vägbroar också på Hammarsgatan, Ringvägen, länsväg 195 och i Grebban. Norrbro har sannolikt varit broläge för en serie av träbroar sedan medeltiden för den landsväg som går längs västra Vätterstranden mellan Askersund och Jönköping. En tidigare träbro ersattes 1881. Den byggdes av en stenmästaren Alex Borg från byn Långruder utanför staden. Den kan ha byggts om 1912 och har under tid breddats något. Bron är försedd med ett grönmålat broräcke i gjutjärn med ornamenterade räckeshållare med knopp.
Magasinet vid Hjo stod som godsmagasin vid ändstationen på den smalspåriga Hjo–Stenstorps Järnväg, som öppnade för trafik 1873. Det knuttimrade huset byggdes troligen samtidigt eller strax därefter. Persontrafiken lades ner 1961 och banan revs upp i slutet av 1960-talet. En period var huset påbyggt med en våning men har återfått sina ursprungliga proportioner; idag rymmer det butik och konstnärsateljé.
Bönehuset restes 1885 sedan änkefru Kristina Ström skänkt en grundplåt på 1 000 kronor och kyrkobyggmästaren Anders Pettersson från Värsås ritat huset. Det kallades först Betelkapellet och rymde en sal för 300 personer, en mindre sal och en vaktmästarbostad. Ett torn över gatufasaden revs 1904, och vid en tillbyggnad 1918 förlängdes kyrksalen till omkring 500 platser, varpå namnet ändrades till Missionskyrkan.
Trevåningsvillan Eira byggdes 1892 efter ritningar av göteborgsarkitekten Adrian Crispin Peterson. Förutom bostäder inrymde huset ursprungligen laboratorium och läkarmottagningar med väntrum för vattenkurortens badgäster kring sekelskiftet 1900. Eira är den av parkens villor som bäst har behållit sitt ursprung: nästan alla äldre fönster är bevarade, liksom dörrar, taklister och kakelugnar i de övre våningarna. Stora renoveringar 2012–2013 syftade till att bevara byggnaden.
Strandbadet i Hjo uppfördes 1913. Byggnaden finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men några närmare uppgifter om den finns inte här.
Villa Flora byggdes 1882, tillsammans med grannvillan Victoria, som bostad för vattenkurortens gäster. Arkitekt var Pehr August Pettersson från Värsås, och huset fick ett sidoställt torn och lövsågeriprydda verandor i tidens smak. Under 2015–2016 byggdes villan om till permanentbostäder, varvid balkongerna återfick sina ursprungliga proportioner och tidigare igensatta fönster togs upp igen.
Villa Victoria uppfördes 1882 samtidigt med Villa Flora, som bostad för hotellets gäster. Arkitekten Pehr August Pettersson ritade en träbyggnad i en och en halv våning med i stort sett symmetriska fasader och tydliga gavelpartier mot parken. Villan har alltsedan 1882 fungerat som annex till Hotell Bellevue, och 2011 återställdes två balkonger till sina ursprungliga proportioner.
Villa Guldkroken byggdes 1885 för kurortens gäster efter ritningar av Pehr August Pettersson från Värsås. Den kvadratiska, symmetriska villan har kvar ett centralt trapphus som ursprungligen ledde till ett femtontal små hotellrum. De rikliga lövsågerierna togs bort vid moderniseringar under 1930- till 50-talen, och 2016–2017 byggdes huset om till permanentbostäder med återställda balkonger.
Planerna på ett kapell vid Hjo folkhögskola tog form i slutet av 1970-talet och en arkitekttävling utlystes. Först 1987 förverkligades bygget, ritat av tävlingens vinnare Åke Jansson vid Visby arkitektgrupp.
Villa Olga väster om de övriga villorna uppfördes 1883 och har till skillnad från grannarna alltid varit i privat ägo. Den kan ändå ha använts för att inhysa kurortens gäster, och det finns även uppgifter om att huset tidigt hört till ett lokalt mejeri. Villans fasader bevarar flera tidstypiska snickeridetaljer från slutet av 1800-talet.
Kyrkstugan i Hjo uppfördes någon gång kring 1990-talet och finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några närmare uppgifter om byggnaden finns inte här.
Klockstapeln i Hjo restes någon gång under 1900-talets sista decennier och finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer detaljerade uppgifter saknas här.
Till skillnad från de flesta andra husen i Stadsparken är Villa Götha byggd av sten med slätputsade fasader och uppfördes tidigt som privatbostad. Den försågs med stora, rikt dekorerade träbalkonger med lövsågerier och ett sidoställt torn i tidens pittoreska smak. Huset kan ha stått på platsen redan vid kurortens invigning 1878 och köptes av bolaget 1896. På 1930-talet, sedan kuranstalten lagts ner, försvann lövsågerierna i balkongtaken.
Den stora trevåningsvillan Svea byggdes 1892 efter ritningar av göteborgsarkitekten Adrian Crispin Peterson. På ritningarna kallades den hotellpaviljong och rymde ett tjugotal rum för vattenkurortens sommargäster, nästan alla med egen balkong. Utvändigt har huset förändrats märkvärdigt lite, och invändigt bevaras ett karakteristiskt trapphus. Rummen i övervåningen har i senare tid använts som konstnärsateljéer.
Rådhuset i Hjo ligger mitt emot kyrkan i stadens centrum och uppfördes 1852–1853. Det är en gråmålad, panelklädd träbyggnad i två våningar med inredd vind, rödmålade fönsterbågar och entrédörr samt tegeltäckt sadeltak. Formspråket är klassicerande med omsorgsfullt profilerade listverk och släta speglar under fönstren.
Uthuset vid Villa Eira byggdes 1892 samtidigt med villan, ritat av Adrian Crispin Peterson. Ursprungligen rymde det redskapsbod, vedskjul och utedass, men trots sin litenhet är huset rikt på detaljer med indelad fasadpanel, gallerverk under takfoten och arbetade takkonsoler. Vid en renovering i slutet av 1990-talet lades taket om med listtäckt papp som förr, och huset är idag det enda på den forna kuranstalten med sådant tak.
Villa Idun uppfördes redan omkring 1870 som manbyggnad på en lantegendom som tillhörde rådmannen Goldkuhl. När vattenkuranstalten startade 1878 togs villan i bruk för kurortsgästerna, och den har tidvis varit bostad för hotelldirektören. Huset är en träbyggnad i en och en halv våning med stor frontespis mot Vättern. Under 1900-talets första år moderniserades villan och fick flera jugenddrag, bland annat rundade gavelformer och en veranda med balkong mot sjön.
Medborgarhuset i Hjo uppfördes 1958 och finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Några ytterligare uppgifter om byggnaden finns inte här.
Hotellet i Hjo uppfördes någon gång på 1970-talet och finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer detaljerade uppgifter saknas här.
Hjo begravningskapell uppfördes 1898 och fick 1930 en gravkällare med ingång via en inbyggd trappa i söder. År 1971 byggdes kapellet ut åt söder efter ritningar av O. H. Olofssons arkitektkontor i Skövde, då ceremonisalen förlängdes med en fönsteraxel och en sakristia tillkom.
Eirapaviljongen norr om Villa Eira byggdes 1907 efter ritningar av arkitekt Lars Kellman och blev det sista huset som restes särskilt för vattenkurortens gäster. Den byggdes för rekreation och sällskapsliv, med en läsesalong för andra klassens gäster och ett piano. Huset har en stor öppen veranda med en åttkantig plattform krönt av en lökformad tornhuv i utpräglad jugendstil, och rymmer i senare tid en restaurang.
Doktorsvillan i Hjo uppfördes enligt uppgift i mitten av 1920-talet av okänd arkitekt. Det är oklart vilken funktion huset ursprungligen hade eller om det haft någon koppling till vattenkuranstalten, och huset kan alltid ha varit privatägt. Äldre fotografier antyder mörka fasader med ljusa listverk, men sedan länge är huset klätt med vita eternitplattor som troligen döljer en träfasad.
Varmbadhuset rymde både badinrättning och sällskapssalonger för musik- och teateraftnar. Till skillnad från villorna intill är det strikt symmetriskt i en stram klassicistisk stil, ursprungligen med stora öppna verandor mot parken och Vättern. Sedan kurorten lagts ner revs flyglarna och de stora verandorna i början av 1940-talet, men en påkostad societetssalong finns kvar på övervåningen. I början av 2000-talet återuppbyggdes delar av verandan och den gamla färgsättningen togs tillbaka.
Den här stenen är en naturbildning som togs till vara därför att man tyckte att en grop i den liknade en älvkvarn. Stenen är av hård bergart och kommer ursprungligen från Norra Fågelås. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Platsen är i Riksantikvarieämbetets register angiven som en fyndplats i Hjo. Någon närmare beskrivning finns inte, och uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
På en åker här har man hittat stenyxor, bland annat en välslipad tjocknackig yxa. Fynden förvaras numera på Hjo museum. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Här finns lämningar efter ett kraftverk – betonggrunder, fundament, strandskoningar och rester av en dammvall. Dammen, som kallades både Strömsdalsdammen och Hammarsdammen, byggdes 1901 av Hjo Mekaniska Verkstad för att driva kraftverket. Verket försåg Hjo stad med elektricitet mellan 1902 och 1945. År 1968 brast dammfästet och dammen tömdes på vatten, och en informationsskylt finns på platsen.
I Hjos stadskärna finns medeltida kulturlager som vittnar om stadens tidiga historia. Här ligger också en äldre kyrkogård på den plats där kyrkan nu står, och den äldsta gravstenen är från 1566. Vid schaktningar i Regeringsgatan och Tunnbindargränd har antikvariska besiktningar gjorts.
I det här skogsområdet finns tre kolningsgropar – en rund, en rektangulär och en oval – som minner om äldre tiders kolframställning. I flera av gropbottnarna finns rikligt med kol kvar.
Vid ån finns lämningar efter en barkstamp – en dammvall, en ränna, en husgrund och stenskodda åkanter. En barkstamp av det här slaget finns utmärkt på kartor över platsen från 1861 till 1884, och en informationsskylt om barkstampar står i området.
Det här småindustriområdet vid ån rymmer en dammvall, en husgrund, stenskoningar och en halv kvarnsten. Här ska en vadmalsstamp ha funnits redan på 1600-talet, kanske den "Stampen" som är markerad på en karta från 1696. På 1700-talet lät Alingsås Manufakturverk anlägga ett kamgarnsspinneri på platsen, och husgrunden kan vara rester efter ett färgeri som hörde till en yllefabrik.
Vid husväggen står en sten av kalksten som troligen är en gammal vägvisarsten. Den är något vittrad och någon text syns inte – möjligen är den inskrivna sidan vänd in mot väggen. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
På en åker här hittade Sonja Eriksson en välslipad och välbevarad stenyxa med skafthål, som nu finns på Hjo museum. I samma åker ska hon ha funnit ytterligare ett par yxor utan skafthål.
Vid ån finns lämningar efter ett litet industriområde med två dammvallar, husgrunder och en ledarm som delar ån i två fåror. Stensamlingar här kan vara resterna av en smedja. På en karta från 1856 anges platsen som Hammarsmedjan, och en smedja med tillhörande dammvall är utmärkt även på kartor från 1861 och 1884.
Längs ån finns en gammal strandskoning med rader av trästolpar och kallmurade åkanter på båda sidor. Stolparna är av trä och håller på att förmultna, och närmast mynningen i Vättern är ån kraftigt stenrensad.
Vid plöjning 1915 påträffades här en skafthålsyxa vars bakre del hade slagits av. Yxan skänktes till Hjo hembygdsförening 1986 och förvaras på Hjo museum. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Enligt en uppgift ska det finnas en stenbro här, som en gång var del av en äldre vägsträckning. När dammen byggdes hamnade bron under vattenytan. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Här finns grunden till en äldre ekonomibyggnad, synlig som en rad av syllstenar. Byggnaden hörde troligen samman med Grebbans kvarnstuga.
Här ligger en husgrund med en betongmur och rader av syllstenar, och mitt på grunden finns tegel. Byggnaden kan ha varit kvarnstugan till Grebbans kvarn, och ett boningshus finns utmärkt på platsen på den ekonomiska kartan från 1961.
Den här dammvallen av jord och sten byggdes 1901 av Hjo Mekaniska Verkstad för att driva ett kraftverk nedströms. Dammen kallades Strömsdalsdammen, ibland även Hammarsdammen. År 1968 brast dammfästet och dammen tömdes på vatten. En informationsskylt om dammarna i Hjoån finns i närheten.
Vid en arkeologisk utredning 2022 undersöktes och togs en härdbotten bort här. Härden var ursprungligen rund men redan skadad, och bara ett tunt sotigt lager återstod av den.
Den här dammvallen av jord och sten anlades 1916 för verksamheten vid Strömsholms Yllefabrik. Där den löper genom det gamla industriområdet består den istället av kallmurad sten och betong. Dammen, som kallades Strömsholmsdammen, är idag torrlagd.
Milstolpen av kalksten bär årtalet 1707 och inskriften kvarts mil under Karls krönta namnchiffer. Den står på ett kvadratiskt, kallmurat stenpostament, där en triangel är inhuggen i ena hörnet. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Platsen är i Riksantikvarieämbetets register upptagen som en fyndplats i Hjo, men någon närmare beskrivning finns inte. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Vid ån finns lämningar efter en kvarn – en dammvall och en trolig kvarngrund. Redan i ett brev från Johan III till Hjos borgare 1586 nämns en stadskvarn, som kan ha legat just här, och en ny stadskvarn anlades 1764. År 1896 köptes kvarnen av Strömsholms Yllefabrik och byggdes om för malning av lump. En informationsskylt står på platsen.
En skafthålsyxa hittades här omkring 1960, i marken under missionshuset. Fyndet gjordes i samband med ett rörmokeriarbete.
Milstolpen av kalksten är upptill avrundad och bär inskriften "1 mil 1707". Den står på ett stenpostament. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Norrbro är en stenvalvsbro med två spann, byggd 1881 av Alex Borg i Långerud. Den ersatte en äldre träbro och var då landsvägsbro på sträckan mellan Jönköping och Askersund. Bron är murad av tuktad sten och har ett grönmålat gjutjärnsräcke; namnet står på en grönmålad järnskylt. Norrbro är fortfarande i bruk.
Milstolpen av kalksten bär årtalet 1832 och Karl XIV Johans namnteckning under en krona, med angivelsen kvarts mil. Stenen har en gång brutits av men satts ihop igen, och står på ett cementövergjutet postament. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Här finns rester av fem till sex utfallna stenkistor som en gång bar upp en brygga. Enligt lokal tradition är det lämningarna av Hertig Johans brygga, som ska ha anlagts under 1600-talet.
Här ska en stenyxa, troligen en trindyxa, ha påträffats. Den tappades dock i jorden vid fyndtillfället och har sedan kommit bort. Uppgiften är inte kvalitetssäkrad.
Enligt en laga skifteskarta från 1836 låg Knäpplans gårdstomt här, delad i en västlig del med ekonomibyggnader och en östlig del med mangårdsbyggnader och kålgårdar. Vid en arkeologisk förundersökning i april 2023 grävdes den östra delen, men förutom en liten ansamling tegel hittades inga spår av de gamla byggnaderna.
Vid ån finns lämningar efter en metallindustri – grunder efter en hammare och en kvarn, dammvallar, rännor och rikligt med slagg. En stor del av slaggen, järnmalmen och rostjorden härrör troligen från Strömsdals gjuteri och mekaniska verkstad, som grundades på åns södra sida 1867 och senare blev Hjo mekaniska verkstad.
Vid en dykning på badplatsen här hittades en kraftigt rostangripen dolk av järn. Fyndet dateras preliminärt till 1300- eller 1400-talet, och platsen markerar ungefär var det påträffades.
Den här stenpackningen av skörbränd sten grävdes ut i april 2023. I det sotiga fyllnadsmaterialet låg bland annat ett mynt från 1724, slagg, brända och obrända ben, bränd lera och enstaka keramikskärvor. Packningen tycks vara avfall som lagts hit för att fylla igen och dränera en naturlig sänka eller brunn, troligen någon gång under 1700- eller 1800-talet.
Platsen kallas Kosackbacken och ska ha varit begravningsplats för ryska krigsfångar i början av 1700-talet. Birgitta Birgersson vid Hjo hembygdsförening har gått igenom äldre skrifter och menar att även sachsare och holländare jordades här, avsides från den kristna kyrkogården.