Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Upptäck Helsingborg till fots: 162 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
Många tror att Schweitz är felstavat, men hotellet var döpt efter en person och inte landet så allt är i sin ordning. Gästgivare Wilhelm Schweitz kom från Tyskland och drev hotellet med både teatersalong och trädgårdsservering med musikpaviljong.
Den lägre byggnaden var Helsingborgs rådhus på 1800talet. Rådhuset byggdes år 1800 och revs samma år som det nya rådhuset invigs, år 1897. Byggnaden till höger i bild ett är Centralpalatset, som var ett hus för butiker, kaf och kontor. Foto bild 2: Alfred B. Nilson ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt Foto bild 3: Johan Nodermann
Färglagd vy över Helsingborg. Observera bland annat det gamla rådhuset.
Längs Storgatan växte vid sekelskiftet en lummig all som gästgivare Schweitz beskostat. Kanalen med spillvatten från gruvorna gick öppen hela vägen längs gatan.
Cykelaffären i korsningen Storgatan/Långarödsvägen har varit butikslokal i drygt 150 år. På 1870-talet fanns här Nordstrands bokhandel och senare har byggnaden bland annat huserat Ryd ns färghandel.
Längs Storgatan låg tidigare kvarteret Trevnaden med en ståtlig affärsbyggnad på hörnet mot Gruvtorget där bröderna Karlsson drev järn- och speceriaffär kring förra sekelskiftet.
Till vänster ser man Prins Carlsgatan.
Kolorerat foto av hus på Nytorgsgatan. Till höger i bild C A Johanssons matvaru- och diversehandel. Till vänster Källans sodavatten- och läskedrycksfabrik. överst på kortet står: "Helsingborg. Nytorgsgatan."
Här stod Stenbocksstatyn mellan 1901 och 1959. Stenbocksstatyn flyttade 1959 ca 20 meter bakåt till sin nuvarande position för att inte stå mitt i gatan där trafiken började bli alltmer omfattande.
På lördagar hölls torghandel runt Gruvtorget.
Ett parti av Storgatan, eller Rydsvägen som den hette omkring 1910 då kortet togs. Det vita huset ägdes av polisman Blom och det andra av kamr r Herman Karlsson
Helt ensamt på Sundstorget stod Stattena-huset. Ordet är skånskt och återfinns i många skånska orter. Det betyder ungefär "stå ensam". Huset revs i slutet av 1960-talet efter att vägförvaltning länge klagat över att huset skapade en 90-graders kurva på riksvägen mellan Helsingborg och Mölle.
Till höger i bild syns Axel Olssons hus (nuvarande bokhandeln). I bakgrunden syns Hultabo och skorstenarna på Höganäsbolaget.
Tivolihuset byggdes av Höganäsbolaget vid förra sekelskiftet för att arbetarna skulle få en samlingslokal att träffas och roa sig i. Sedan dess har huset använts som både som patorsexpedition, bibliotek och stadshus. Framför Tivolihuset syns kanalen som ledde spillvatten från gruvorna.
Bussen till Helsingborg gick länge längs Strandvägen via byarna längs kusten. Till vänster i bild syns Stattenahuset som stod ensamt på torget och i bakgrunden pågår torghandel. Sundstorget hade torghandel på onsdagar och Gruvtorget på lördagar.
Härmed får jag för den ärade allmänheten tillkännagifva att jag i morgon öppnar Kaffe-, Socker- och Th handel i N:o 27 Kullagatan . Så stod det i öppningsannonsen den 30 november 1886. Därmed hade Helsingborg fått vad som så småningom skulle visa sig bli en vackert skimrande pärla i stadens näringsliv. Kaf et flyttade hit till Drottninggatan tidigt 1900tal och har legat kvar här sedan dess.
Storgatan upp mot Gruvtorget. Till höger syns bl.a Balderups Blomsteraffär, vilken inrymdes på Storgatan 9. Till vänster syns långhuset av Höganäs Bruksförsamlings kyrka. Foto är taget före 1935, då revs Höganäs Bruksförsamlings kyrka. (se hb1509) Höganäs bruksförsamling. Fotograf Arthur Rube
Första oktober varje år var förr den stora flyttdagen om hyresavtalet upphört. Bilden publicerades i samband med en artikel om oktober månads traditionella flyttningar i Skånska Socialdemokraten. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling
Stadsbuss med gengasaggregat utanför Rådhuset. På grund av oljebrist som uppstod under andra världskriget kördes många bussar med hjälp av "gengas". Den giftiga gengasen ledde till många olyckor. Läs mer Foto: Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling
Järnvägen över gamla Furutorpsgatan mot stationen. Bilden är tagen inför elektrifieringen av järnvägen av Banskolan i ängelholm
Taxichafför Bror Jönsson men sin gengasdrivna taxi av märket Plymouth i september 1940 utanför Telegrafverket vid Prästgatan/Karlsgatan. Gengasaggregatet var tillverkat i Helsingborg. Foto: Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Järnvägen över gamla Gasverksgatan mot stationen. Bilden är tagen inför elektrifieringen av järnvägen av Banskolan i ängelholm
Från vänster Hotell Schweitz, Appelsgrenska huset med Caf Patrik och Stattena huset.
Gasverksgatan i början av 40-talet. Bageriföreningen Ettans bröd körs ut med häst och vagn. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Hörnet Södra Storgatan/Lilla Bergaliden våren 1941. Splitterskydd skulle skydda mot eventuella bomber. Foto: Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Simhallsbadet på Södergatan stod klart i april 1941. Arkitekt Mogens Mogensen, utsmyckningar invändigt av Hugo Gehlin. Uteserveringen drevs av Kooperativa Förbundet. Foto 1: Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt Foto 2: Emil Göransson ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt Foto 3: ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt Foto 4 : Wallin, ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt Foto 5: Sven Olof Lars n Kulturmagasinet/Helsingborgs museer
Spårvagnar samsas med häst och vagn på Drottninggatan våren 1945, några månader innan andra världskrigets slut. Ett bombskydd skymtar på trottoaren vid Sundstorget. Fotografier: Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Den i Sverige utbildade Danska Brigaden skeppades 5/5 1945 från Helsingborg till Helsingör dagen efter de tyska truppernas kapitulation i Danmark. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Många flyktingar från Tyskland och Europa ankommer till Helsingborg under andra världskriget. Här ser vi Hamntorget 8/7 1945 där åskådare väntar vid ångfärjestationen på Röda Korsets lasarettsfartyg med lägerfångar och flyktingar som tagits till Sverige för vård. Ca 7000 flyende danska judar anländer även med mindre båtar till Sverige och omkring 70 000 finska barn evakuerades till Sverige under krigsåren. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
M/S Karskärs ankomst 5/7 1945 med före detta interner och krigsfångar från Tyskland. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Biografen Scala, Karl Krooksgatan 14/2 1948. Välgörenhetsprojektet Europahjälpen . Insamlade dagstidningar gällde som inträdesbiljett på bion. Foto: Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Södergatan sommaren 1948. Spårarbeten och reparation. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Vintern 1949. Snö tippas i hamnen. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Stämningsbilder vid Rådhuset 1952 och 1972. Under de 20 åren mellan bilderna togs skulle Stenbocksstatyn flyttas och Drottninggatan bli en väg för tung trafik både på räls och lastbil. Foto: Lindberg Foto & AB Helsingborgsbild ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Piprökande skolungdomar i Rosenträdgården vid Gossläroverket 1954. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Ny lekplats invigs 1954 i Stadsparken. Lekparken är modern och har förutom gunghästar även romerska ringar, klätterställning och sandlåda. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Hamnpiren i maj 1954. Många förhoppningsfulla fiskare. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Drottninggatans spårvagnshållplats en vinterkväll. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
H55, eller Hälsingborgsutställningen 1955, var en internationell utställning för arkitektur, bostad, formgivning och konstindustrins produkter som ägde rum mellan 10 juni och 28 augusti 1955 i Helsingborg och arrangerades av Svenska Slöjdföreningen. Svenska slöjdföreningen bjöd nationella och internationella företag, formgivare och arkitekter att visa bland annat bostäder, ett antal id utställningar och en mönstring av produkter från industrier som arbetade med profilerad design. Deltagare var, förutom Sverige, bland andra Danmark, Storbritannien, Finland, Frankrike, Japan, Schweiz och Västtyskland. Läs mer här . Foto 1 : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt Foto 2 & 3 : Ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Kvinna beundrar fontänerna under H55-utställningen
Sagabiografen på Drottninggatan 78, 1956. Saga invigdes i oktober 1940 med filmen Rebecka och bestod fram till den 12 mars 1987. Sista filmen som visades var The Golden Child med Eddy Murphy. Läs mer om Helsingborgs biografer här . Fotografier : Lindberg Foto & Ulf Ringstam ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Lägre sockerpriser i Helsingör lockade svenska kunder att köa till DSB-färjorna 1956. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Furutorpsparkens plaskdamm 1956. Den finns inte längre kvar idag. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Hörnet&Södergatan-Furutorpsgatan 12e september 1956
Stenbocken stod mitt i gatan och flyttades våren 1959 20 m västerut till sin nuvarande plats. Foto : AB Helsingborgsbild ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Kaffegöken vid S:t Jörgens plats byggs 1959-1960. Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Till höger ser vi Bergenheims Radio & TV affär och till vänster Caltex
Till vänster syns nuvarande hotellet. Huset byggdes på 1860-talet av Emil Theodor Killman, sjökapten, konsul, skeppsredare och byfogde. Killman var en företagsam man och när affärerna och familjen växte byggde han istället huset på Hamngatan 17 som privatbostad och behöll huste på Köpmansgatan som kontor.
Södergatan december 1960. Allt är rivet utom ett hus (titta efter balkongerna) i bakgrunden. Lamporna bakom trafikljuset var del av Helsingborg 1960 julskyltning. Foto : AB Helsingborgsbild ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Höganäs Glasmästeri och Maxims korvbar. Båda revs i juni 1960 för att ge plats för Bildeves sjuvåningshus som inrymde EPA.
2 september 1967 rullade den sista spårvagnen i Helsingborg, flaggprydd dagen till ära. Många Helsingborgsbor passar på att säga adjö. Foto : AB Helsingborgsbild ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Gustaf Håkansson blev rikskänd som stålfarfar 1951 när han vann Sverigeloppet, ett cykellopp från Haparanda till Ystad. Eller vann och vann. Håkansson ansågs med sina 65 år för gammal och fick inte vara med. Han började cykla ändå, 1 minut efter att loppet startat, och anlände till Ystad 24 timmar före de tävlande. Håkansson blev unisont hyllad och turnerade senare runt i stora delar av Sverige, bland annat Höganäs.
Odeon-biografen på Bagerigatan 6, som under många år drevs av Ture Holm, köptes 1968 av staden för rivning. På tomten byggde Domus ett varuhus.
ölkaos i rondellen.
Vietnamdemonstration 1972 på Gustav Adolfs Torg. USA-vänliga knuttar störde arrangemanget genom äggkastning. Foto : AB Helsingborgsbild ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
1:a majdemonstration 1972. KFML höll eget tåg. Polisen befarade kravaller. Foto : AB Helsingborgsbild ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Kungavagnen, som byggdes 1931 åt Gustav V, användes flitigt och renoverades 1952 åt Gustaf VI Adolf som använde den för sina resor till Sofiero. Den nuvarande kungafamiljen brukade ta kungståget till Storlien för vintersemestrar, en tradition som fortlevde fram till 2001. Kungavagnen är nu magasinerad i Järnvägsmuseet i Gävle men är fullt brukbar och har tagits i tjänst 2005 och 2009. På bilden bogseras vagnen genom centrum tre dagar efter Gustav VI Adolfs död. Läs mer här Foto : Lindberg Foto ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
1984: Två medlemmar av dansgruppen Electro Cool Gang med bergsprängare, tidstypiska frisyrer och kläder går upp för Terasstrapporna. Foto : AB Helsingborgsbild ur Helsingborgs museers samling för fotografier utan upphovsrätt
Kronborg är ett danskt renässansslott som har spelat en viktig roll i Skandinaviens historia. Det är beläget på en udde cirka 500 meter nordost om Helsingörs centrum på Själland. Slottet blev 2000 medtaget i Unescos världsarvslista. Slottet är ett omtyckt turistmål och har cirka 200 000 besökare varje år.
Marienlyst slott (danska: Marienlyst Slot) är ett danskt slott som ligger i Helsingør. Byggnaden har tidigare varit ett kungligt lustslott, men ägs sedan 1930 av Helsingörs kommun. Marienlyst slott ingår numera i Helsingør Kommunes Museer tillsammans med Helsingør Bymuseum, Skibsklarerergaarden och Helsingør Værftsmuseum. På slottet finns en permanent utställning av målerier och av silver från Helsingør från 1700- och 1800-talen.
Pålsjö slott är ett slott beläget vid Pålsjö skog i Helsingborgs socken i Helsingborgs kommun.
Sofiero är ett slott med en 15 hektar stor parkträdgård i Helsingborgs socken i Helsingborgs kommun, omkring fem kilometer norr om centrala Helsingborg. I anslutning till slottsbyggnaden finns också en gourmetrestaurang. I parken kring slottet brukar anordnas utställningar och andra arrangemang. Sofiero har norra Europas största samling av rhododendron. I parken finns cirka 10 000 rhododendronbuskar av 300 olika arter och lika många hybrider. Parken utnämndes till Europas vackraste 2010. Sofiero är sedan 1 januari 2015 en del av det kommunala bolaget Helsingborg Arena och Scen AB med Jeanette Gustafsdotter som verkställande direktör.
Kärnan är ett torn som är den enda kvarstående byggnaden av det medeltida Helsingborgs slott. Dendrokronologisk datering har visat att Kärnan byggdes på 1310-talet, då Erik Menved var kung i Danmark. Tornet är 35 meter högt (den sammanbyggda trappturellen – trapptornet – är 38,5 meter högt) och ligger i sin tur på landborgen. Vid klart väder så kan man tydligt se Turning Torso och Öresundsbron från kikarna på Kärnans topp. Byggnaden var ursprungligen ett befäst bostadstorn med 8 våningar som förbands med varandra genom en spiraltrappa. I de nedtill 4,5 meter tjocka murarna finns i varje våning inbyggda tornkamrar som är försedda med smala skottgluggar. Tornet har varit omgivet av en ringmur.
Sankta Maria kyrka är en kyrkobyggnad i Helsingborg. Den är församlingskyrka i Helsingborgs Maria församling i Lunds stift.
Kulla Gunnarstorps slott är ett slott i Allerums socken i Helsingborgs kommun. Kulla Gunnarstorp ligger vid Öresund mellan Domsten och Hittarp, en mil norr om Helsingborg. Godset består av en borg från 1500-talet och ett slott från slutet av 1800-talet i en stor park.
Sankt Mariæ kyrka i Helsingborg.
Teknik på farfars tid var ett privatägt museum med inriktning på tekniska prylar från tidigt 1900-tal beläget i stadsdelen Berga i Helsingborg. Museet startade 1970 som "Helsingborgs Automotive" av ingenjör Bengt Strand och baserades på dennes omfattande samlingar av diverse kuriosa och historiska föremål. Museet är inhyst i en 5 000 kvadratmeter stor byggnad i Berga industriområde. I samlingarna ingår ett antal veteranbilar, över 20 äldre traktorer, lantbruksmaskiner, motorcyklar, mopeder, ångmaskiner, och till och med flygplan. Museet innehåller även en komplett lanthandel från sekelskiftet 1900 och en äldre smedja med bilverkstad, som tidigare legat i Fleninge utanför Helsingborg. Utöver detta hyser museet också ett flertal radioapparater och annan radioutrustning, TV-apparater, varuautomater, telefonutrustning, fotografi- och filmutrustning, leksaker, och ett flertal andra föremål från de senaste århundradena. Bengt Strand erhöll Helsingborgs Kulturpris 1989. Museet har sedan Bengt Strands frånfälle 2012 hållits stängt, men hans efterlevande har planer på att återöppna det på gården Bullstofta i Svalövs kommun.
Allerums kyrka är en kyrkobyggnad i Allerum i Lunds stift. Den är församlingskyrka i Allerums församling.
Björkakyrkan är en kyrkobyggnad i Ödåkra. Den är församlingskyrka i Kropps församling i Lunds stift.
Den gode herdens kyrka är en kyrkobyggnad i stadsdelen Drottninghög i Helsingborg. Kyrkan stod klar 1984, ritades av Lars och Kerstin Holmer och tillhör Helsingborgs Gustav Adolfs församling i Lunds stift. Den skyddas som kyrkligt kulturminne.
Fredriksdal museer och trädgårdar är ett friluftsmuseum på 36 hektar i Helsingborg uppbyggt kring en herrgårdsliknande huvudbyggnaden på egendomen Fredriksdal. Fredriksdal var ursprungligen anlagt som ett landeri, ett slags sommarställe, av Fredrik Wilhelm Cöster år 1787. Egendomen köptes av konsul Oscar Trapp i slutet av 1800-talet och stora delar av marken tillsammans med huvudbyggnad och ekonomibyggnader donerades till Helsingborgs stad av dennes änka, Gisela Trapp, år 1918. Friluftsmuseet öppnade för allmänheten år 1923. Museet med sina 36 hektar är en av de största anläggningarna i sitt slag i Sverige och är dessutom speciell för sin betoning på det biologiska kulturarvet. Fredriksdal omfattar idag de ursprungliga byggnaderna, de historiska parkerna, köksträdgården, äldre allmogegårdar, historiska lantbruk, det gamla stadskvarteret från centrala Helsingborg samt en botanisk trädgård med skånska växter och biotoper. På området finns även Fredriksdalsteatern som anlades 1923 som en häckteater i barockstil. Museets logotyp består av ett stiliserat träd i vitt på en olivgrön bakgrund och är designad av Bodil Tegsell. Logotypen vann år 2006 Svenska Designpriset i kategorin "Identitet Print - Profil".
Helsingborgs fyr och lotshus står på Parapeten vid Helsingborgs hamn och är ett av få svenska exempel på att fyrtorn och lotsstation samordnats. Byggnaden skyddades som statligt byggnadsminne den 7 december 2017.
Konsul Perssons plats är en mindre plats på Söder i Helsingborg, som fått sitt namn av konsul Nils Persson. Platsen ligger mellan Mäster Palms plats i öst och Malmöleden i väst. I norr avgränsas platsen av Midrocs Kvarter Metropol bestående av Radisson Blu Metropol Hotel i öster och ett blandat kontros- och bostadshus i väster. I söder ligger det äldre polishuset från 1971 och den nya tingsrättsbyggnaden, uppförd 2005. Polisen har dock flyttat större delen av sin verksamhet till ett nybyggt polishus vid Berga kasern.
Kulturmagasinet är en museiinstitution i Helsingborg belägen vid Fredriksdals friluftsmuseum som ansvarar för Helsingborgs museers olika samlingar i form av arkivmaterial, historiska föremål och konst. Man ansvarar även för konservering av föremål, dokumentation och insamling, samt kulturvård och kulturmiljövård. Dessutom äger och förvaltar man medeltidsborgen Kärnan. Tillsammans med Dunkers kulturhus och Fredriksdals museer och trädgårdar är Kulturmagasinet en del av Helsingborgs museer. Byggnaden tillkom då Helsingborgs stadsmuseums samlingar växt sig alltför stora och behovet för mer plats blev akut. 1996 stod byggnaden klar, finansierad med hjälp av pengar från Henry och Gerda Dunkers donationsfond. Arkitekt var Sonny Mattsson genom Michelsen arkitekter. Kulturmagasinet består av 8 000 m² yta för alla nödvändiga funktioner och har ett klimatstyrningssystem som gör att klimatbehovet för de olika föremålen kan anpassas. Kulturmagasinet ansvarar även för publikationen av olika skrifter som rör Helsingborg och Helsingborgs historia och i byggnaden finns en butik där man kan köpa böcker från hela samlingen.
Mäster Palms plats är ett torg på Söder i Helsingborg, som fått sitt namn av den socialistiske agitatorn August Palm (1849–1922). Platsen sträcker sig från Södergatan och västerut till Carl Krooks gata för att sedan övergå i Konsul Perssons plats.
Sankt Olofs kyrka, även Sankt Olofskyrkan, är en kyrkobyggnad i Helsingborg. Den är församlingskyrka i Gustav Adolfs församling i Lunds stift. Kyrkan är belägen vid Jönköpingsgatan i stadsdelen Husensjö nära stadsdelarna Rosengården och Wilson Park. Den är namngiven efter Nidaros helgon, Sankt Olof.
Sankt Vincent kirke är en katolsk kyrka i Helsingör i Danmark. Grundstenen till kyrkan lades den 4 oktober 1928 och två år senare, den 25 oktober 1930 invigdes kyrkan. Byggnaden är ritad av Johannes Tidemand-Dal i gotisk stil för att stilmässigt följa stadens två gamla kyrkor, Helsingörs domkyrka och Sankt Mariæ Kirke. Av samma skäl användes handslaget tegel. En ny församlingssal vid sidan om kyrkan uppfördes 1991 efter ritningar av arkitekt Gabor Kali. Kyrkan är tillägnad det franska helgonet Vincent de Paul.
Slottshagskyrkan är en kyrkobyggnad i Helsingborg. Den är Helsingborgs Baptistförsamlings kyrka, belägen strax norr om Slottshagen i Helsingborg. Kyrkan ligger på innergården till fastigheten och består av en kapellbyggnad i vit puts med spetsbågiga fönster. En tillbyggnad i brunt tegel ses vid den östra gaveln och sadeltaket är klätt i brunt taktegel.
Hellebækgård i Helsingborg.
Kulturhavn Kronborg i Helsingborg.
Danserindebrønden i Helsingborg.
Han i Helsingborg.
Christinelund, är en herrgård i Allerums socken i Helsingborgs kommun öster om Domsten. Christinelund är avsöndrat från Kulla Gunnarstorp, och utgjorde förr ett hemman kallat Slusås. I början av 1800-talet bebyggdes Christinelund som ladugård under huvudgården och fick sitt nuvarande namn, sannolikt efter ”en av rikets herrar”, greve Jakob Gustaf De la Gardies, hustru Christina. Gården utarrenderades till greve Adolf Christian Ludvig Posse av grevliga ätten Posse som 1850 uppförde huvudbyggnaden och nya ekonomibyggnader. På 1860-talet förvärvades gården av överstekammarherren greve Carl Baltzar Ernst von Platen. Vid dennes död överläts gården till förste hovstallmästaren greve Carl Axel Baltzar Wachtmeister af Johannishus. Under senare år har bland annat familjen König residerat på Christinelund. Senare köptes Christinelunds gods av industri- och finansmannen Ulf G. Lindén (1937-2009), vars släkt fortfarande (2020) äger Christinelund. Nuvarande ägaren har låtit bygga till slottet efter de ursprungliga ritningarna.
Sankt Andreas kyrka är en kyrkobyggnad i Helsingborg tillhörande Maria församling i Lunds stift. Den är namngiven efter aposteln Andreas. Kyrkan ligger i norra delarna av Helsingborg. S:t Andreas kyrka invigdes 1926 av biskop Edvard Magnus Rodhe som sjukhuskyrka för S:ta Maria sjukhus, ett mentalsjukhus som var i drift från 1927 till 1990-talet. På 1990-talet dekonsekrerades kyrkan, men 1997 köptes den av Maria församling i Svenska kyrkan för en symbolisk summa och den gjordes då till stadsdelskyrka för det framväxande bostadsområdet Maria Park.
Sankta Anna kyrka, som ersatte den tidigare Ringstorpskyrkan, är en kyrkobyggnad i Helsingborg tillhörande Maria församling i Lunds stift.
Kronborg fyr är en angöringsfyr i ett av tornen på Kronborg i Helsingör i Danmark. Fyrapparaten visar ett långt och ett kort blänk var sjätte sekund. Lysvidden är 22 sjömil. År 1768 föreslog kommendörkapten Andreas Lous att man skulle bygga två fyrar på Nakkehoved i närheten av Gilleleje och en i Kronborgs nordöstra torn för att underlätta inseglingen till Öresund. Kronborg fyr försågs med 3–4 oljelampor med polerade mässingsplåtar som hängdes upp i tornets fönster. Installationen var klar år 1770 men fyren tändes först den 1 april 1772 och släcktes igen den 1 december samma år i ett försök att tvinga igenom en förhöjd avgift för passage av Öresund. På uppmaning av Poul Løvenørn tändes fyren igen 28 år senare efter en omfattande renovering där bland annat oljelamporna byttes ut mot en gaseldad brännare med speglar. År 1842 försågs fyrapparaten med en Fresnel-lins av 5:ordningen som gav ett fast vitt ljus. Fyrkaraktären ändrades till växelvis rött och vitt ljus med hjälp av en lins med roterande röda glas år 1878 och 1925 byggdes fyren om till sektorfyr, elektrifierades och avbemannades. Fyren anslöts till elnätet år 1947 och 1975 installerades en tvåtonig tyfon som mistsignal.
kyrka/kapell i Skåne (Helsingborg 11:1)
Tycho Braheplatsen i Helsingborg.
Hellebæk kyrka i Helsingborg.
en fyr i Höganäs kommun
en ensfyr i Höganäs kommun
en ensfyr i Höganäs kommun
en ensfyr Helsingborgs kommun
en ensfyr Helsingborgs kommun
en fyr Helsingborgs kommun
en ensfyr Helsingborgs kommun
en ensfyr Helsingborgs kommun
en f.d. ensfyr Helsingborgs kommun
en f.d. ensfyr Helsingborgs kommun
en fyr Helsingborg
en ensfyr Helsingborg
en ensfyr Helsingborg
Helsingborgs museer är ett samlingsnamn för flera av de kultur- och museiverksamheter som bedrivs av Helsingborgs stad och bildades 2002 som en omorganisation av Helsingborgs stadsmuseum. Inom Helsingborgs museer ingår Fredriksdal museer och trädgårdar, Kärnan samt Kulturmagasinet. Organisationen samverkar även med Dunkers kulturhus vad gäller utställningsverksamhet, till exempel genom en permanent stadshistorisk utställning på bottenvåningen av kulturhuset.
frikyrkobyggnad i Helsingborg
Magnus Stenbocks staty är en ryttarstaty av den svenske fältmarskalken Magnus Stenbock som står på Stortorget i Helsingborg. Statyn är ett verk av skulptören John Börjeson och avtäcktes den 3 december 1901. Den är en av ytterst få ryttarstatyer i Sverige som inte föreställer en kunglighet.
Helsingør Værftsmuseum är ett danskt industri- och arbetslivssmuseum i Helsingör. Værftsmuseet belyser den epok, då stadens skeppsvarv byggde skepp och stadens arbetarklass växte. Museet finns i tidigare lokaler för det nedlagda Helsingør Skibsværft. Det drivs, tillsammans med Helsingør Bymuseum, Skibsklarerergaarden och Flynderupgård Museet, av "Museerne Helsingør" inom Helsingörs kommun.
en fyr Helsingborg
en fyr Helsingborg
en fyr Helsingborg
en fyr Helsingborg
Pålsjö kapell i Helsingborg.
Billeplatsen är en mindre plats i centrala Helsingborg, belägen öster om Mariakyrkan. Platsen har fått sitt namn av länsmannen Anders Bille, som under 1600-talet ägde den större, medeltida gård som förr låg vid platsens östra del, kallad Billegården.
Henry Dunkers plats är en öppen plats mellan Norra hamnen och Drottninggatan i Helsingborg. Platsen tillkom efter att den nya stadsteatern stod klar 1976 och utökades västerut i och med omvandlingen av Norra hamnen till ett nytt bostadsområde. Platsen benämndes tidigare Teatertorget, men döptes efter industrimannen Henry Dunker 1993.
Konsul Olsson plats är ett torg i centrala Helsingborg, i anknytning till gågatan Kullagatan, utformat av Bruno Östholm. Det är namngivet efter konsul Petter Olsson, som hade en stor påverkan på Helsingborgs industriella utveckling under slutet av 1800-talet.
Kungstorget är ett torg i Helsingborgs centrum, beläget mellan Inre hamnen och Järnvägsgatan. Tidigare benämndes den nuvarande Tycho Brahes plats som Kungstorget, då kungligheter vid flera tillfällen under 1800-talet bott i en byggnad på platsens södra sida. Under särskilda tillfällen, till exempel Helsingborgsfestivalen, används torgytan för olika tillställningar, exempelvis som konsertplats eller öltältsområde.
Sankt Jörgens plats är ett torg och en grön plats i centrala Helsingborg. Torget har fått sitt namn av att man, vid namngivandet i början av 1900-talet, trodde att den mytomspunna Sankt Jörgens källa sprungit ut på platsen, vilket den senare visat sig inte göra.
Kongens Have i Helsingborg.
torg i Helsingborg
bro i Helsingborg
Dockanparken är en park i Helsingborgs varvs gamla torrdocka i stadsdelen Oceanhamnen i Helsingborg. Dockan har fyllts igen och i norra delen har ett nedsänkt, vindskyddat område med växter och sittplatser skapats. I södra delen ligger lekplatsen Djungellekan med specialtillverkade lekredskap som liknar vilda djur. Det är barnen i Helsingborg som i en tävling om hur parken skulle se ut har önskat sig en djungel att leka i. Den interaktiva ljudmiljön i lekparken har skapats av konsultföretaget AFRY. Den gamla hamnkranen på kajkanten är ett landmärke som håller upp en svävande plattform som kan användas som scen. Parken, som invigdes sommaren 2022 till stadsmässan H22, har förbindelse till centrum och Helsingborg C via varvsbron. År 2022 belönades Dockanparken och Djungellekan med landskapsarkitekturpriset Landmärket.
Platsen har gett ett avslag med retusch och ligger i ett område med enstaka spridda flintavslag, i närheten av en stenåldersboplats. En skiss finns i inventeringshandlingarna. Underlaget är knapphändigt.
Inom boplatsområdet har flera flintföremål tagits tillvara: en borr, en enkel avslagsskrapa, ett slipat fragment av yxa eller mejsel, ett sidoavslag, en kärna och två flintstycken med retusch. Dessutom syntes måttligt med flintavslag och annan slagen flinta i marken.
Vid en arkeologisk utredning 2015, inför att en ledning skulle förläggas, framkom här en grop, en härd och ett stolphål, och slagen flinta hittades i markytan. Boplatsen har därefter undersökts och tagits bort.
Området rymmer minst tio röjningsrösen, spår av att sten en gång rensats bort från odlingsmark. Rösena är oftast oregelbundna och byggda av större stenar, ibland svåra att urskilja i terrängen.
På platsen ska två gravhögar ha funnits; de undersöktes 1908 av Oscar Almgren. Den norra var obetydlig och gav en eldsten och ett par flintavslag, medan den södra bland annat innehöll en tjocknackig flintyxa, ett fragment av en flintspjutspets, flintavfall och kolbitar. Senare inventeringar antog att högarna i själva verket var naturbildningar på en stenåldersboplats, och vid besiktningen 1986 syntes inga spår av dem.
Högen undersöktes först delvis 1872 av ryttmästare Follin och sägs ha haft kantkedja; i ett stenröse påträffades då brända ben, en liten knivspets av brons och bronsfragment. År 1905 grävdes den av prins Gustav Adolf och visade sig då ursprungligen ha varit större. Centralgraven bestod av en tre meter lång hällkista omgiven av ett röse, med skelettrester, flintdolk, tre hjärtformiga pilspetsar, flintmejsel och mer, och därtill fem sekundärgravar med keramik och brända ben.
Platsen är en tidigare gårdstomt med sin ursprungliga utbredning. Den ungefärliga avgränsningen bygger på 1742 års karta, akt 7. Underlaget är knapphändigt.
På en vågrät avsats i bergets sydvästra sida finns tolv sliprännor inslipade i hällen. De är mellan tio och tjugo centimeter långa och några centimeter breda, med U-formad profil, utom en som i stället är V-formad.
Inom området har flera flintföremål tagits tillvara: en enkel avslagsskrapa, en borr, ett sidoavslag från en kärna, ett spån och två avslag, det ena med retusch. Dessutom syntes måttligt, ställvis rikligt, med flintavslag och annan slagen flinta. Boplatsen begränsas av bebyggelse i norr, skog i öster och en flack sänka i söder.
På platsen står två minnesstenar i granit. Den ena, drygt en meter hög, bär i ett uthugget ovalt fält texten om att slottet Kronoberg syntes härifrån när Sofiero anlades år 1865. Ett par meter öst-sydöst om den står en andra, drygt två meter hög sten.
Boplatsen sträcker sig över två ytor och har gett en mängd flintföremål, däribland kärnyxa, skivyxa, delvis slipad mejsel, flera avslagsskrapor, borr och retuscherade stycken, jämte måttligt till rikligt med avslag. Från områdets södra del har den tidigare markägaren dessutom tagit tillvara två skafthålsyxor, en grovhuggen flintskära och en handkvarn med avtappningshål på drygt trettio centimeters diameter. Föremålen hittades i ett stenröse med sten samlad från ägorna.
Den drygt en meter höga minnesstenen i granit bär på sin södra sida texten om att vägen fick Dag Hammarskjölds namn år 1961, till minne av honom. Underlaget är knapphändigt.
En gravhög som når drygt en och en halv meters höjd, något skadad i yta och kant och med odlingssten påförd runt kanterna. Den är bevuxen med ett tjugotal lövträd och sly. Omkring 1850 ska några lerkrukor med brända ben ha påträffats här, enligt en uppgift som ryttmästare Follin lämnade till Oscar Montelius.
Från platsen kommer flera lösfynd: en flathuggen spjutspets på sjutton centimeter, ett eggparti av en stridsyxa i bergart som brutits i skafthålet och sedan försetts med ett nytt borrat hål, samt ett fragment av en skafthålsyxa. Underlaget är knapphändigt.
På platsen finns i dag bara en flack, oregelbunden förhöjning med en stensatt kant i nordöst, möjligen en omrörd rest av en hög. Enligt Oscar Montelius anteckningar från 1872 var högen omkring åttio fot i diameter och fem fot hög. När den togs bort påträffades en dolk eller ett svärd av brons samt en gravurna av bränd lera; dolken ingår i greve von Essens samling och urnan förvaras på Helsingborgs museum. Fynden dateras till yngre och äldre bronsålder.
Av högen återstår en tio meter bred rest med en flack nedsänkning i mitten och omfattande yt- och kantskador; den södra delen är bortgrävd och i ytan står i dag ett par soffor. Enligt inventeringen är detta troligen den hög där ryttmästare Follin fann en urna med brända ben och ytterligare ett par krukor. Den undersöktes sannolikt även av prins Gustav Adolf och Oscar Almgren 1907, då den redan visade sig plundrad men gav brända bensmulor, kolbitar och flintavfall, förmodligen från yngre bronsålder.
En diffus förhöjning kan möjligen vara resten av en gravhög som enligt uppgift togs bort på 1840-talet. Trädgårdsmästaren på Sofiero berättade 1872 för Oscar Montelius att två högar hade förstörts och att man i dem funnit lerurnor med aska och bronssaker.
Här finns uppgift om en fartygslämning: en jakt som förliste den 3 november 1912 i nordvästlig vind och halv storm med mulen luft. Fartyget nekade i vändningen. Någon fysisk lämning beskrivs inte närmare.
Här ligger två boplatser intill varandra. Den ena är en möjlig stenåldersboplats i en nordsluttning mot ett vattendrag, med måttligt av flintavslag. Ett fyrtiotal meter sydväst ligger en sten- och bronsåldersboplats där man tagit tillvara avslagsskrapa, borr, spån och retuscherade avslag, och där ledningsgrävning för avlopp blottlade gropar, stolphål och härdar.
Boplatsen ligger i en markerad nordostsluttning ner mot en sänka, med en bäck strax öster om den. Här har en konisk spånkärna och ett sidoavslag från en kärna tagits tillvara, jämte måttligt till rikligt med flintavslag och enstaka kärnor. Boplatsen tycks sträcka sig en bit in i ett platålikande område söderut, som dock var svårt att besikta på grund av växande gröda.
Boplatsen ligger i en sluttning ner mot ett vattendrag och begränsas av skog i tre väderstreck och en väg i väster, vilket gör utsträckningen ungefärlig. Bland fynden märks avslagsskrapor, avslag och ett flathugget flintstycke med retusch, jämte måttligt till rikligt med flintavslag. Vid en förundersökning 1993 framkom sammanlagt sex anläggningar i form av gropar, härdar och stolphål, med fynd av flintskrapor, flintspån och avslag.
Gränsmärket är hugget i granit och står direkt i marken, drygt en meter högt. På västsidan finns under ett häradsvapen inskriften Luggude vägdistrikt. Underlaget är knapphändigt.
Boplatsen ligger i en flackt böljande sluttning från ett platålikande område och begränsas i väster av ett stup. Redan vid 1969 års inventering påträffades härdar väster om vägen samt åtskilliga flintredskap och avfall, bland annat en borr. Vid 1986 års inventering utökades ytan avsevärt, och till fynden hör bland annat avslagsskrapor, retuscherade flintstycken, ett plattformsavslag från en spånkärna och en rundkärna, jämte måttligt till rikligt med slagen flinta.
På platsen ska en gravhög ha funnits, enligt Torsten Mårtensson, men den är borttagen. Här finns även uppgift om en stenåldersboplats av okänd utsträckning, från vilken det tidigare åkerfältet norr om parken gett rikligt med flinta: avfall, skrapor, kärnor, runtom slagna yxor, borr och spån. Området är i dag bebyggt med villor, och vid besiktningen 1986 kunde inga flintartefakter iakttas.
Boplatsen ligger i en flack västsluttning och begränsas av växande gröda eller annars svårbesiktigad mark åt tre håll. Inom området har ett spånfragment, tre enkla avslagsskrapor och ett avslag med retusch tagits tillvara, och i övrigt syntes bara sparsamt med flintavslag och annan slagen flinta.
Av högen återstår en botten med en rund mitthög och enstaka stenar i ytan, bevuxen med lövträd. Den ska ha undersökts i mitten av Oscar Montelius 1872 och därefter grävts ut av prins Gustav Adolf 1910–12 och restaurerats, varvid två små stenkistor med urna från yngre bronsålder påträffades. Vid en ny undersökning 1920 framkom ytterligare två stenkistor och en gravurna från slutet av bronsåldern.
På ett tämligen plant krön av en låg höjd ligger en möjlig stenåldersboplats, som troligen utgör en del av en angränsande boplats. Här har en enkel avslagsskrapa och ett avslag med retusch tagits tillvara, och i övrigt syntes bara sparsamt med flintavslag och annan slagen flinta. Området begränsas av åkermark i norr och skog i öster och söder.
Vid besiktningen syntes inga rester av högen, men på flygfotokartan framträder en ljus ring på platsen. Lämningen motsvarar den Tittehögen som är utmärkt på en lantmäterikarta från 1829. Underlaget är knapphändigt.
Platsen bygger på en uppgift om en stenåldersboplats hos C. A. Althin i verket om Skånes stenåldersbebyggelse. Boplatsen har inte återfunnits, och platsangivelsen är mycket ungefärlig.
Enligt Oscar Montelius 1872 syntes på Laröds ägor, intill gränsen mot Sofiero, lämningar av en förstörd gravhög som haft kantkedja och kallats Svinstenshögen. Platsen har kunnat fastställas, varför markeringen justerats mot 1969 års inventering. På samma fält ska minst ytterligare fyra gravhögar ha funnits, men redan vid Montelius resa 1872 var de helt utplånade.
Här stod en numera borttagen gravhög, sannolikt den som Oscar Montelius beskrev som en förstörd gravhög med kantkedja. Enligt Montelius låg den några famnar från den stengärdesgård som utgör gränsen mot Sofiero köksträdgård. Underlaget är knapphändigt.
På en liten kulle med sluttningar som i nordväst stupar brant ner i en bäckravin ligger en stenåldersboplats med måttligt av avslag, enstaka spån och två avslag med retusch. På samma plats finns resterna av en gravhög, cirka en och en halv meter hög och med talrika stenar i ytan; i dess centrala del är i dag en militärbunker inbyggd. Högen finns markerad på rekognoseringskartan från 1812.
Graven påträffades vid planteringsarbete 1905 och var omgiven av en stensättning. Bland fynden fanns ett tunt bronsfragment, troligen del av en kniv, botten och öra av lerkärl, ytterligare lerkärlsfragment, en flintbit och bränt ben. Graven dateras till yngre bronsålder.
På platsen finns två övertorvade, högliknande lämningar. Den ena har en mycket gropig yta och bär i sydväst en ägogränsmarkering i form av ett järnrör i en cementklump. Den andra, omkring sex meter i diameter, ligger ett tiotal meter nord-nordväst och är i väster uppriven av en rotvälta. Båda är bevuxna med barr- och lövträd.
Vid en arkeologisk utredning 2016 påträffades här en rund härd med kol och skörbränd sten. Härden undersöktes och togs bort, och i övrigt hittades inget av antikvariskt intresse på platsen.
Nedanför Landborgens branta sluttning, en bit från havet, har man hittat ett par stenyxor. Fynden bestod bland annat av en syl eller borr, ett avslag och en tjocknackig yxa som gått av.
Öster om den nya byggnaden vid Sofiero påträffades 1865 en stenåldersboplats under planteringsarbeten. Bland fynden fanns sju skivskrapor, och en mängd flintredskap har hittats runt Sofiero utan att man vet exakt var. Boplatsens verkliga utbredning är okänd.
Vid en arkeologisk förundersökning 2006 påträffades en stensatt härd strax söder om en känd boplats. Någon närmare beskrivning av härden finns inte.
Fartygslämningen kallas Kolholk och är troligen ett uttjänt äldre segelfartyg. Det fylldes med sten och sänktes för att tjäna som pir.
Norr om parken, i vad som förr var åker, har man hittat rikligt med flintavfall, skrapor, borr och flera yxor från stenåldern. Här ska också ha funnits en numera borttagen gravhög. Platsen är idag bebyggd med villor, och vid en besiktning 1986 kunde inga flintföremål längre ses i marken.
År 1955 hölls i Helsingborg festivalen H55, där musik och dans ingick i programmet. Dansen hölls bland annat på en flytande dansbana i vattnet, byggd så att den kunde vattenfyllas och stå stadigt på botten. När festivalen var slut skulle banan bogseras till ägaren, men den tappades utanför Laröd och har blivit kvar där sedan dess. Vid lågvatten sticker den fortfarande upp över ytan.
Gravhögen undersöktes 1905 av C. Wibling, då större delen redan var förstörd. I mitten hade brända ben tidigare påträffats, och Wibling fann två yngre gravar i högen – den ena med en liten stenkista som rymde brända ben, ett spänne, en kniv, en dubbelknapp och flintskärvor. Fynden dateras till yngre bronsålder, och högen finns utsatt på en lantmäterikarta från 1742 men är idag borttagen.