Upptäck Härnösand till fots: 72 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
1. Nybron, Härnösand
Bro
Nybron är en öppningsbar bro över sundet mellan Härnön och fastlandet i Härnösand. Namnet kommer av att den första bron på platsen anlades under 1800-talets senare del då det redan tidigare fanns en broförbindelse mellan Härnön och fastlandet via Mellanholmen. En nyare klaffbro anpassad för tyngre vägtrafik öppnades 1938. Denna ersattes i sin tur av en ny svängbro som invigdes 2026. Nybrogatan som passerar denna bro utgår från järnvägsstationen och skär genom stadens centrum. Vid denna gata liksom vid Skeppsbron, Köpmangatan och Storgatan byggdes stenhus av större format kring sekelskiftet 1900. På grund av det utsatta läget omtalas bron ibland av härnösandsborna som den plats där det oavsett tid på året och dygnet alltid blåser.
Källa: Wikidata/Wikipedia
2. Säbrå kyrka
Kyrka
Säbrå kyrka är en kyrkobyggnad i Säbrå. Den är församlingskyrka i Säbrå församling i Härnösands stift. I närheten finns en biskopsgård som byggdes 1814 och som nyrenoverades 2003. Gården inrymmer pastorsexpeditionen och är huvudtjänsteställe för de anställda i Säbrå, Häggdånger och Hemsö församlingar. På gården bodde biskoparna från Petrus Erici Steuchius till Frans Michael Franzén som avled här år 1847. Biskoparna var även församlingens kyrkoherdar under 241 år. Fem av biskoparna är begravda i kyrkan eller på kyrkogården. Den Härnösandsfödda författaren Alfhild Agrell ligger begravd på Säbrå kyrkogård.
Källa: Wikidata/Wikipedia
3. Ängekyrkan
Kyrka
Ängekyrkan är en kyrkobyggnad i Härnösands kommun. Den invigdes 1972, var tidigare församlingskyrka i Härnösands domkyrkoförsamling, Härnösands stift. Våren 2012 såldes den till Härnösands missionsförsamling, som sedan dess bedriver sin verksamhet i den.
Källa: Wikidata/Wikipedia
4. Härnöklubb
Torn
fyr på Härnön i Härnösands kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
5. Härnösands Hamn
Torn
en fyr i Härnösand
Källa: Wikidata/Wikipedia
6. Strömskatan
Torn
en fyr på Lungön i Härnösands kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
7. Härnö Södra
Torn
en f.d. fyr på Härnön i Härnösands kommun
Källa: Wikidata/Wikipedia
8. Fritidsbåtsmuseet
museum
Fritidsbåtsmuseet är ett svenskt sjöhistoriskt museum. Det grundades i Härnösand 2017 i den tidigare Tobaksmonopolets byggnad. 15 av de drygt 20 båtarna som visas upp kommer från Sjöhistoriska museets samling. Fritidsbåtsmuseet har tillkommit genom samarbete mellan Statens maritima museer, Länsmuseet Västernorrland i Härnösand och Härnösands kommun.
Källa: Wikidata/Wikipedia
9. Härnösands bilmuseum
museum
Härnösands bilmuseum är ett svenskt privat personbilmuseum i Härnösand. Bilmuseet grundades 2015 av Calle Lundkvist och hade då 120 utställda bilar. Det hade 2020 omkring 2.000 bilar, varav 220 är utställda. Utställningslokalerna är på 5 000 kvadratmeter. Det är Sveriges största bilmuseum. Den äldsta bilen är en De Dion-Bouton från 1899. Bland andra bilar finns en Renault Pickup från 1914, en Lincoln brandbil från 1920-talet och en Ford Model B Roadster från 1931 samt en stor samling amerikanska bilar från 1950-och 1960-talen. Det finns också en Mobil-bensinmack från Torsboda i Timrå kommun.
Källa: Wikidata/Wikipedia
10. Murbergskyrkan
Kyrka
Murbergskyrkan är en kyrka i Härnösands stift. Den byggdes av gråsten och uppfördes mellan 1925 och 1929. Den byggdes med utgångspunkt att efterlikna medeltidskyrkorna Hackås kyrka, Enångers kyrka och Alnö kyrka. Absiden är inspirerad av den från 1100-talet i Hackås kyrka.
Källa: Wikidata/Wikipedia
11. Kronholmens fyr
Torn
en fyr i Härnösand
Källa: Wikidata/Wikipedia
12. DOMKAPITELHUSET (KONSISTORIEHUSET)
Byggnad1840–1849
Bygget tog sin början 1840, när konsistoriet lät gymnasiets rektor köpa fabrikör Nordlanders kryddgård öster om gymnasiet, tänkt för ett gymnastikhus. Ritningen, godkänd i november 1842, upprättades av C G Blom C:son och visar ett tvåvåningshus med flackt sadeltak. Fasaden har sju fönsteraxlar och två symmetriskt placerade entréer, den vänstra i form av en blindering med överljus, inramade av breda pilastrar.
S:t Petri Orden bildades 1843 och bedrev hjälpverksamhet, bland annat genom att ge stadens fattiga barn kläder och stunder av glädje. Tomten köptes 1869 och logebyggnaden invigdes 1871, sannolikt ritad av hospitalssysslomannen Axel Floderus. Timmerhuset i två våningar är klätt med liggande fasspontpanel och pryds av konsolfris och lövsågade frontoner. Efter tillbyggnader och restaureringar, senast på 1980-talet, används det fortfarande som ordenshus och restaurang.
Landsstatshuset restes 1908–1910 med tydliga nationalromantiska drag, format som ett vasaslott med en sluten, kringbyggd gård. Källarvåningens höga sockel är av huggen granit, medan stommen ovanför är av tegel som putsats och målats i rödtonat gult under ett valmat koppartak. Interiören domineras av en central trapphall med paradtrappa i kalksten, och fasaderna blandar intryck av jugend, nationalromantik och barock.
Det Nybergska huset visar hur det burgna borgerskapet i Härnösand byggde i trä under sent 1800-tal. Den nästan kvadratiska byggnaden restes 1872 med timrad stomme i två våningar på stengrund, klädd med fasspontpanel nedtill och slät stående panel upptill. På västra sidan sitter ett burspråk och taket är ett plåtklätt tälttak. Bottenvåningen är kraftigt ombyggd, medan paradvåningen till stor del bevarats i tidigt 1900-talsskick.
Den östra flygeln uppfördes 1935–1938 efter ritningar av den dåvarande länsarkitekten. Den fick samma yttre utformning som den västra flygeln, men saknar dess souterrängvåning.
Härnösand grundades 1585, och en första stadskyrka tros ha rests i slutet av samma århundrade. Den brändes av ryssarna 1721 men återinvigdes redan året därpå, och dess norra mur ingår troligen i den nuvarande domkyrkans sydmur. Kyrkan byggdes 1842–1846 av byggmästaren Anders Magnus Atterberg efter ritningar av Johan Adolf Hawerman, som en treskeppig långhuskyrka med brett tvärskepp, halvrunt kor och ett högt klocktorn över korsmitten. Den starkt klassicistiska utformningen har en närmast palladiansk karaktär.
Residenset i Härnösand hör till de tidigaste nyklassicistiska byggnaderna i Sverige och tillkom i kölvattnet av Gustav III:s resa till Frankrike och Italien, som gav kungen smak för de nya arkitekturidealen. Det började byggas 1785 efter ritningar av Olof Tempelman och stod inflyttningsklart sommaren 1790. Huset restes i två och en halv våningar med huvudfasad mot torget och en sjöfasad mot en planterad terrass, där bland annat kolossalpilastrar bär upp den nyklassicistiska formen.
Tingshuset ligger i västra delen av Härnösands centrum, alldeles intill järnvägsstationen, och upptar ett helt kvarter. Det uppfördes 1902–1905 i sten med två våningar och inredd vind, slätputsat och avfärgat i gräddvitt över en sandstenssockel. Från det monumentala mittpartiet med huvudentrén sträcker sig två långsträckta huskroppar snett ut åt nordost och nordväst, och den stora tingssalen ligger i axel med entrén. Iögonfallande är mittpartiets två halvrunda torn med barockinspirerade kupoltak i kopparplåt.
Den västra flygeln restes 1928 efter ritningar av Aron Johansson, i två våningar med inredd vind och souterrängvåning. Tegelstommen är rustikputsad och grå i souterrängen och däröver slätputsad i rödtonat gult, under ett valmat sadeltak täckt med falsad koppar.
Redan 1764 väcktes tanken på en ny gymnasiebyggnad i Härnösand. Ett förslag av byggmästaren Per Hagmansson godkändes inte, utan omarbetades av arkitekten Olof Tempelman, vars ritning antogs 1785. Den viktigaste ändringen var att ett planerat torn ersattes av den karakteristiska rotundan med tolv släta doriska kolonner, triglyffris och en kupol krönt av ett litet klot – ett grepp som kan ha inspirerats av Gustav III efter hans italienska resa 1784. Byggnaden restes i två våningar med sadeltak och en latinsk inskrift löpande under taklisten.
Det före detta landsarkivet stod klart 1935 efter ritningar av arkitekten Sven Markelius. Anläggningen består av en fyravånings huvudbyggnad med souterräng, sammanlänkad med en lägre tvärställd volym mot Nybrogatan, sprutputsad och gulmålad på grå betongsockel under mycket flacka sadeltak. Landsarkivet höll till här mellan 1935 och 1983, och i dag inryms Svenskt Pressregister och Västernorrlands folkrörelsearkiv i lokalerna.
Den panelklädda trävåningsbyggnaden under brutet tak uppfördes 1786 och tjänade som lasarett fram till 1893. Huset förlängdes vid en ombyggnad 1850 och byggdes till ytterligare på 1870-talet, men den senaste tillbyggnaden revs vid en restaurering som avslutades 1969, då byggnaden också flyttades några meter. Invändigt är den helt moderniserad och rymmer i dag bland annat landstingets sessionssal.
Det här gravfältet består av femton fornlämningar i form av högar och runda stensättningar. Flera av högarna har kantränna och en har en liggande sten i mitten, medan en del är skadade eller reducerade till enbart en kantvall. Gravarna ligger samlade i två grupper, en i öster och en i väster.
På den här platsen hittade en tomtägare ett kopparmynt när han grävde i sitt potatisland. Myntet är sannolikt från 1700-talet, även om ingen stämpel gick att urskilja, och det kom troligen hit med de schaktmassor som lades ut vid ett husbygge 1978.
Vid bygget av kvarteret Spiran på Kronholmen kom rader av nedslagna pålar i dagen. De dokumenterades endast med videofilm och undersöktes inte närmare.
Området kallades Räntmästarens hästhage efter lanträntmästaren Erik Gustaf Harlin. Enligt N. J. Ekdahl ska det på 1820-talet ha funnits mellan 20 och 30 större och mindre högar och rösen i beteshagen, med spår av fler i täpporna söder och öster om den. Tillsammans utgjorde de sannolikt ett större sammanhängande gravfält.
Vid Murbergets friluftsmuseum, som samlar ett sjuttiotal byggnader från Ångermanland och Härnösand, finns detta minnesmärke. På området står tre milstolpar av gjutjärn och en minnessten, och museets kyrka är en kopia av Hackås kyrka i Jämtland.
Inom Murbergets friluftsmuseum står tre milstolpar av gjutjärn. En bär Gustav III:s krönta namnchiffer och årtalet 1773, en annan restes 1841 under landshövding Mörner med Karl XIV Johans chiffer, och en tredje är daterad 1856. De vilar på postament av kallmurad eller cementerad sten.
På den här platsen framkom en möjlig boplats med härd, stenpackning och ett kulturlager. I lagret hittades bland annat bränd lera, brända ben och slagg, med koncentrationer av träkol och sot. En kolfläck från härden har C14-daterats till 1300- eller 1400-talet.
Här ligger resterna av ett träfartyg, hårt nedbrutet och inte synligt i hela sin längd. Av de frilagda delarna – köl, kölsvin, bordläggning, bottenstockar och innergarnering – framgår att skrovet knappast varit större än ett tjugotal meter. Kölen är en spunningsköl som bultats ihop av två delar, och sju spant har kunnat iakttas.
Platsen anges som gravfält efter en uppgift från Sidenbladh 1866–67. I september 1941 inspekterades fem gravar här, bland andra av riksantikvarien Sigurd Curman. Vid en besiktning 1989 hade höjden planats ut och blivit lekområde åt ett bostadsområde.
Lämningen består av två husgrunder och en terrass. Husgrunderna är byggda av betongsten, den ena med en drygt meterdjup källargrop, och terrassen är kallmurad av sten. Flera betonggropar finns i området, som påträffades vid en arkeologisk utredning 2004.
Den här gravhögen har en plundringsgrop i mitten och byggdes kring ett kärnröse, på östra sidan avgränsat av en kantkedja av större block. Eftersom inget brandlager fanns rörde det sig sannolikt om en skelettbegravning. Bland fynden märks kolbitar och en likarmad bronsfibula med textilrester vid spiralen, vilket pekar mot en datering till folkvandringstid.
På ett hällstycke som sågats ut, flyttats och fattats i en järnram finns en samling skålgropar. Fyra säkra gropar, runda och några centimeter i diameter, kan urskiljas jämte en femte mer osäker.
I Nattviken ligger en timrad stenkista, knuttimrad och sammanfogad med järnbultar och trädymlingar samt fylld med sten. Ovanpå den finns stora tegelstenar som antingen är fyllnad eller rester av last, och längs utsidan löper rader av upprätta stockar som troligen tjänat som stöd. Om anläggningen varit en kaj måste den i något skede ha sjunkit ner i bottnen och förlorat sin funktion; alldeles intill ligger en fartygslämning.
Under de centrala delarna av Härnösand döljer sig ett tjockt kulturlager från stadens äldre historia. Vid en schaktövervakning 2024, inför den nya bron vid östra brofästet, påträffades ett stort antal stockar och fyndförande lager som bildade tre timmerkonstruktioner. De hade byggt upp kajen med rustbäddar och en barlastkista, och dendrokronologiska analyser daterar dem till första halvan av 1600-talet respektive 1800-talet.
Här hittades en trädetalj som troligen hört till ett fartyg, möjligen en del av en stäv. Den låg ytligt på det grunda partiet mitt i Nattviken, vid västra kanten av den farled som tidigare gick genom viken.
Vid Gäresta ska det enligt Sidenbladh ha funnits två starkt skadade högar nordväst om gården, den ena omkring 65 och den andra omkring 90 fot i omkrets, jämte spår av flera lägre stensättningar. Vid en revidering 1989 kunde de inte återfinnas.
I ett utredningsschakt framkom en gårdstomt med fynd och anläggningar från 1700-talet. Inslag av bränd lera antyder att platsen kan ha använts även under medeltiden eller förhistorisk tid.
På grundflaket norr om Mellanholmen ligger en utrasad stenkista på mindre än en meters djup. Intill den påträffades två nedslagna pålar av gran eller furu samt foten av en trefotsgryta i yngre rödgods. Lämningen tolkas som en hamnanläggning, eller möjligen ett fundament till en bod, och bedöms vara äldre än 1850.
I en jordfast häll finns en inristning med ett årtal som börjar på 17 och slutar på 1, medan siffran däremellan inte går att läsa. Intill står bokstäverna N och O inristade, där N är spegelvänt.
När en cykelbana anlades framkom ett stort mörkfärgat område kring en stor sten, kanske en fällsten. Här togs tre påsar slagg och en påse kol till vara – spår av äldre smide.
En förhållandevis stor gravhög, omkring tolv meter i diameter och närmare två meter hög. Toppen är avplanad med en grop, och kanten är skadad runt om utom i väster.
Redan i Rannsakningarna 1685 omtalas tre stora högar på stadens område, en ovanför kyrkan och två andra. Enligt Hellman ska det vid Rosenbäcksallén och Sjöbefälsskolan ha legat två högar med namnen Djäknehögen och Storhögen, den ena omkring 3,5 och den andra 4,5 meter höga.
Under en asfalterad gång- och cykelväg döljer sig en möjlig härd, rund och fylld med kol, sot och skörbränd sten. I omgivningen syntes bland annat tegel, glas, porslin och kritpipor.
Minnesstenen av granit bär en bronsplatta med ett segelfartyg i relief och berättar hur en livligt besökt marknadsplats på Härnön ledde till att staden grundades 1585. Texten påminner också om att stadens största varv låg här på Kronholmen mellan 1648 och 1876. Stenen restes 1969 som en gåva av sällskapet Gamla Härnösandspojkar, med Sven Wallin som skulptör.
Här, vid friluftsmuseet på Murberget, finns tre milstolpar i gjutjärn bevarade. Den äldsta bär Gustav III:s namnchiffer och årtalet 1773, medan de yngre är resta 1841 respektive 1856. Museiområdet rymmer ett sjuttiotal byggnader och en kopia av Hackås kyrka.
Lämningen är en liten klinkbyggd båt eller eka av trä, till stora delar nedsjunken i bottensedimenten. Bara relingen och delar av akterspegeln sticker upp, och båten bedöms vara yngre än 1850.
Lämningen är kopplad till fartyget Amphion, som enligt uppgift förliste någon gång under 1850-talet. Underlaget är knapphändigt och rör i huvudsak själva förlisningshändelsen, utan närmare detaljer om vraket eller dess exakta läge.
Vid muddringsarbeten inför ett brobygge påträffades en kvarnsten på denna plats. Stenen mäter 0,8 meter i diameter och är 0,2 meter tjock, med ett centralt hål på omkring 0,09 meter. Den är i stort sett hel, med endast lättare kantnötning.
Graven utgörs av en mittsten omgiven av en gles packning av stora stenar, och dess fulla utbredning är osäker. Den upptäcktes 1987 när en cykelbana anlades, då brända ben som troligen kommer från en människa kom i dagen tillsammans med slagg och en bit sentida keramik.
På platsen finns en stengrund som är omkring 1,4 meter lång, 1,2 meter bred och 0,75 meter hög. Den är byggd av stora stenar lagda i ett enda skift, förutom i den södra delen där två skift förekommer. Grunden svänger svagt mot väster.