Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Sveriges andra stad — hamnstaden vid Göta älv, med kanaler, kultur och västkustlynne.
Liseberg öppnade 1923 och har sedan dess varit Göteborgs stolthet — berg-och-dalbanor, trädgårdar, scener och jul- och halloweenfiranden lockar miljoner varje år. Trämonsterbanan Balder och utsikten från karusellerna hör till klassikerna.
Universeum är Sveriges största science center, där du kan gå genom en levande regnskog, möta hajar i ett stort akvarium och utforska allt från rymd till havsdjup. Ett av landets mest populära familjemål.
Världskulturmuseet tar sig an världen och dess kulturer med utställningar som vågar ställa svåra frågor om migration, identitet och rättvisa. En ung, fri och tankeväckande mötesplats i en prisbelönt byggnad.
Vid Götaplatsen, för änden av Kungsportsavenyn, står Göteborgs konstmuseum med en av Nordens främsta samlingar — inte minst av sekelskiftets nordiska konst. Framför trappan reser sig Carl Milles bronsfigur Poseidon, stadens kanske mest fotograferade landmärke.
Göteborgs botaniska trädgård hör till de största i Europa, med tiotusentals växtarter, praktfulla växthus och ett angränsande naturreservat med skog och berg. En grön oas i alla årstider.
Slottsskogen är göteborgarnas vardagsrum utomhus: vidsträckta ängar, dammar, ett litet djurhägn med bland annat pingviner och älgar, och plats för picknick och konserter. En gratis grön lunga mitt i stan.
Ute i Göta älvs mynning ligger Nya Älvsborgs fästning på sin egen ö, byggd för att försvara staden mot angrepp från havet. Sommartid tar turbåtar dig ut till murar, kapell och fängelsehålor med utsikt över hamninloppet.
Skansen Kronan tronar på sin höjd ovanför stadsdelen Haga, en kraftig försvarsskans krönt av en förgylld krona. Uppe vid den öppnar sig en av de finaste utsikterna över Göteborgs tak.
Haga är Göteborgs charmigaste gamla stadsdel, med kullerstensgator, träbebyggelse och landshövdingehus. Idag fylld av kaféer, butiker och hantverk — och hem åt de legendariskt stora "Hagabullarna".
Feskekôrka, "fiskkyrkan", är en saluhall för fisk och skaldjur i en byggnad från 1874 vars gotiska form gav den dess smeknamn. Här doftar det hav och västkust mitt i stan.
Masthuggskyrkan från 1914 reser sig på sin höjd över västra Göteborg, en nationalromantisk tegelkoloss som syns vida omkring. Från platån utanför ser du ut över älven, hamnen och hela staden.
Trädgårdsföreningens park från 1842 är en grön juvel intill Avenyn, med rosarium, dammar och ett gjutjärns- och glaspalmhus som hör till de finaste i Europa. En oas för en paus mitt i city.
Göteborgs södra skärgård är en värld för sig: bilfria öar som Styrsö, Donsö och Vrångö med klippor, badvikar och röda fiskebodar. En kort färjetur från Saltholmen tar dig rakt ut i västkustens lugn.
Götaverken — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Русские в Гетеборге (Russians in Gothenburg)» (Ryska generalkonsulatet i Göteborg). Göteborgs sevärdheter ur ett ryskt perspektiv.
Hotell Eggers — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Русские в Гетеборге (Russians in Gothenburg)» (Ryska generalkonsulatet i Göteborg). Göteborgs sevärdheter ur ett ryskt perspektiv.
Scandinavium — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Русские в Гетеборге (Russians in Gothenburg)» (Ryska generalkonsulatet i Göteborg). Göteborgs sevärdheter ur ett ryskt perspektiv.
Örgryte kyrkogård — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Русские в Гетеборге (Russians in Gothenburg)» (Ryska generalkonsulatet i Göteborg). Göteborgs sevärdheter ur ett ryskt perspektiv.
Grönsakstorget — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Mitt Queera Göteborg» (Sam Hultin). Personliga berättelser om HBTQI-platser i Göteborg, med start i Göteborgs första homosexuella förening Friends club (1951).
Oscar Fredriks kyrka är en kyrkobyggnad i Göteborgs kommun belägen i slutet av Värmlandsgatan, i stadsdelen Olivedal. Sedan 1908 tillhör den Oscar Fredriks församling (tidigare Masthuggs församling) i Göteborgs stift i Svenska kyrkan. Kyrkan har sitt namn efter kung Oscar II:s fullständiga namn. Han besökte kyrkan 1898 och skrev då sitt namn i dess gästbok.
Tyska kyrkan eller Christinæ kyrka är en kyrkobyggnad belägen vid Norra Hamngatan i centrala Göteborg. Kyrkan tillhör den icke-territoriella Tyska Christinae församling (Deutsche Gemeinde Göteborg) i Göteborgs stift. Kyrkan fick sitt namn efter Gustav II Adolfs dotter, drottning Kristina. Salskyrkan är byggd i gult tegel och huvudbyggnaden inklusive koravslutningen (men dock inte tornet) är täckt med spritputs avfärgad i gult. Kyrkan, med sitt torn i väster och koret i öster, ligger på Norra Hamngatan 16, ett kvarter ifrån Gustav Adolfs torg. "Lilla Berget" kallades det berg som både Tyska kyrkan, Göteborgs rådhus och Göteborgs Handelstidnings hus byggdes på. Berget gjorde också att Stora Hamnkanalen vid Kämpebron tvingades göra en skarp vinkel. Området för Lilla Berget avgränsas av Smedje-, Post-, Tyggårds- och Köpmansgatorna. Kyrkan har ett klockspel, byggt 1961, med 42 klockor. Tegelkyrkans torn ritades ursprungligen av Stockholmsarkitekten Carl Fredrik Adelcrantz som även ritat Drottningholmsteatern och delar av Stockholms slott. Altaruppsatsen ritades av Louis Jean Desprez och korfönstren av Reinhold Callmander.
Kristus Konungens katolska församling är en romersk-katolsk församling i Göteborg. Den tillhör Stockholms katolska stift. Församlingen är den äldsta av tre katolska församlingar i Göteborg, och den andra i Sverige.
Brädekyrkan i Göteborg (enligt samtida uppgifter kallad Brädekyrkian), var Göteborgs första kyrkobyggnad men också en av dess första byggnader sedan stadsplanen fastställs. Brädekyrkan stod klar 1621 på en av stadens fem första tomter, avgränsad av Kungsgatan - Västra Hamngatan - Kyrkogatan och Korsgatan, för övrigt samma tomt som dagens domkyrka står på, Domkyrkoplanen. Brädeskyrkan var redan från början tänkt som ett provisorium. Kyrkans och stadens första kyrkoherde var den tidigare kyrkoherden och superintendenten i Skövde, magistern Sylvester Johannis Phrygius, som den 26 juli 1619 utnämndes till kyrkoherde och superintendent i Göteborg (konfirmationsbrev den 26 april 1620).
Hagakyrkan, ursprungligen Nya Kyrkan, är en kyrkobyggnad som tillhör Haga församling i Göteborgs stift. Den ligger på gränsen mellan stadsdelarna Haga och Vasastan i Göteborgs kommun.
Lundby gamla kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Lundby församling i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Kyrkbyn i Göteborgs kommun. Den är en av stiftets populäraste bröllopskyrkor.
Tuve kyrka är en kyrkobyggnad som sedan 2010 tillhör Tuve-Säve församling (tidigare Tuve församling) i Göteborgs stift. Den ligger i Tuve i Göteborgs kommun. Kyrkan är en av stiftets populäraste bröllopskyrkor..
"Vasa kyrka" redigerar här. För kyrkan i den finländska staden Vasa, se Trefaldighetskyrkan, Vasa. Vasakyrkan är en kyrkobyggnad som tillhör Vasa församling i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Lorensberg i Göteborgs kommun.
Annedalskyrkan är en kyrkobyggnad belägen i stadsdelen Änggården, Göteborgs kommun. Den tillhör Annedals församling i Göteborgs stift och Svenska kyrkan.
Pater Nosterkyrkan är en före detta kyrka vid Paternostergatan i södra delen av Majorna i Göteborg som användes som kyrka mellan 1973 och 2011. Den övertogs 2012 av Göteborgs stad och används sedan 2014 i förskoleverksamheten "Såggatan 73 förskola".
Betlehemskyrkan eller Betlehemskyrkans församling är en församling inom Equmeniakyrkan med kyrkobyggnad på Vasagatan i centrala Göteborg. Utöver gudstjänstliv och diakonalt arbete har församlingen omfattande barn- och musikverksamhet. Församlingen har tillsammans ca 770 medlemmar, i Betlehemskyrkan på Vasagatan, i Mariakyrkan i Hammarkullen och i Rosa Huset i Lövgärdet.
Biskopsgårdens kyrka, tidigare Södra Biskopsgårdens kyrka, är en kyrkobyggnad belägen i stadsdelen Biskopsgården i Göteborgs kommun. Sedan 2010 tillhör den Lundby församling (tidigare Biskopsgårdens församling) i Göteborgs stift. Namnet var från början Södra Biskopsgårdens kyrka. När så Norra Biskopsgårdens kyrka avlystes 2004 ändrades namnet till Biskopsgårdens kyrka.. Kyrkan invigdes den 26 februari 1961 av biskop Bo Giertz. Han brände samtidigt in det kors som syns på kyrkporten mot Vårvädersgatan. Först planerades en småkyrka, men då församlingen bildades fick den ställningen av församlingskyrka. Kyrkan om- och tillbyggdes och återinvigdes i november 2004.
Brunnsbokyrkan är en kyrkobyggnad som tillhör Backa församling i Göteborgs stift. Den ligger i Brunnsbo i stadsdelen Backa i Göteborgs kommun.
Brämaregårdens kyrka, tidigare Brämaregårdens kapell, är en kyrkobyggnad som sedan 2010 tillhör Lundby församling (1961-2010 Brämaregårdens församling) i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Brämaregården i Göteborgs kommun.
Buråskyrkan är en kyrkobyggnad som tillhör Johannebergs församling i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Krokslätt i Göteborgs kommun.
Carl Johans kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Carl Johans församling i Göteborgs stift. Den ligger på Sågberget vid Carl Johans kyrkoplan i stadsdelen Majorna i Göteborgs kommun. Kyrkan har fått sitt namn efter kung Karl XIV Johan, som något år före invigningen varit på besök i det närliggande porterbryggeriet.
Flatåskyrkan är en kyrkobyggnad och en församling inom Equmeniakyrkan.
Fässbergs kyrka är en kyrkobyggnad i Mölndal. Den tillhör Fässbergs församling i Göteborgs stift. Under perioden 1922-1976 var namnet Mölndals kyrka när den var församlingskyrka i dåvarande Mölndals församling.
Glöstorpskyrkan är en kyrkobyggnad som sedan 2010 tillhör Tuve-Säve församling (tidigare Tuve församling) i Göteborgs stift. Den ligger i Tuve i Göteborgs kommun.
Guldhedskyrkan är en kyrkobyggnad som tillhör Annedals församling i Göteborgs stift. Den är ligger i stadsdelen Guldheden i Göteborgs kommun.
Högsbo kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Högsbo församling i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Högsbo nära Axel Dahlströms torg i Göteborgs kommun.
Johannebergskyrkan är en kyrkobyggnad i Johannebergs församling i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Johanneberg i Göteborgs kommun.
Kaverös kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Högsbo församling i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Järnbrott i Göteborgs kommun.
Krokslättskyrkan är en kyrkobyggnad i den norra delen av Mölndals kommun. Den tillhör Fässbergs församling i Göteborgs stift.
Kungsladugårds kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Carl Johans församling i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Kungsladugård i Göteborgs kommun.
Landala kapell, ursprungligen Domkyrkans nya annex i Landala, därefter Landalakapellet är en kyrkobyggnad i stadsdelen Landala i Göteborg som drivs av Evangeliska fosterlandsstiftelsen.
Lundby nya kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Lundby församling i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Sannegården i Göteborgs kommun. Namnet har använts på två kyrkobyggnader.
Lutherska missionskyrkan är Evangeliska fosterlandsstiftelsens äldsta kyrka i Göteborg och hem för missionsföreningen EFS i Göteborg som tillhör EFS i Västsverige, det EFS-distrikt som omfattar ungefär Västra Götalands län, Värmlands län och Hallands län. Kyrkan ligger i ett hyreshus som EFS-föreningen äger på Vasagatan i centrum. Kyrkolokalen invigdes 31/1 1937.
Länsmansgårdens kyrka var en kyrkobyggnad i stadsdelen Biskopsgården i Göteborgs kommun. Vid sitt uppförande 1972 hörde den till Biskopsgårdens församling (i Göteborgs stift), men efter en sammanläggning med närliggande enheter tillhörde den från 2010 Lundby församling. Söndagen den 21 april 2024 firades den sista gudstjänsten i Länsmansgårdens kyrka, och sedan togs kyrkorummet ur bruk – en ceremoni som leddes av kontraktsprost Ewa Selin, på uppdrag av biskop Susanne Rappmann. Byggnaden förvärvades sedan av Göteborgslokaler, med avsikten att skapa ett allaktivitetshus i stadsdelen.
Mariakyrkan, tidigare Fattighuskyrkan, är en kyrkobyggnad och ett församlingshem belägen i stadsdelen Stampen, östra delen av centrala Göteborg. Den tillhör Göteborgs domkyrkoförsamling och Svenska kyrkan. Kyrkan och den intilliggande Mariagården är församlingshem för Domkyrkoförsamlingen. 1726-1836 hade församlingen namnet Stadens fattighus samt Göteborgs allmänna Arbets- och Correctionsinrättning. Omkring 1825 införlivades annexet Göteborgs spinnhusförsamling och 1836-1885 var namnet Göteborgs fattighusförsamling.
Rambergskyrkan är en kyrkobyggnad i Göteborg som tillhör Rambergskyrkans Missionsförsamling inom samfundet Equmeniakyrkan — tidigare Svenska Missionskyrkan. Den ligger vid Övre Hallegatan 27 i stadsdelen Brämaregården på Hisingen, med fastighetsbeteckning Brämaregården 58:3. Kyrkan invigdes den 14 december 1952 efter ritningar av arkitekten Nils Einar Eriksson. Den hette ursprungligen Lundby missionskyrka och tillhörde Betlehemskyrkans Missionsförsamling. Kyrkan övertogs av Lundby Missionsförsamling i samband med dess bildande 1956. År 1976 bytte både församlingen och kyrkan namn till de nuvarande. Anläggningen består av en kyrkobyggnad med ljusa fasader, spröjsade fönster och sadeltak samt en sidobyggnad som uppfördes 1990 och som inhyser församlings- och ungdomslokaler. Kyrkan omfattas av bevaringsprogrammet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg.
Sankt Johanneskyrkan är en kyrkobyggnad som sedan 1996 förvaltas av Göteborgs kyrkliga stadsmission. Den ligger i stadsdelen Stigberget i Göteborgs kommun.
Saint Andrew's Church eller Engelska kyrkan är en kyrkobyggnad belägen i stadsdelen Inom vallgraven i Göteborgs kommun som tillhör Engelska kyrkan, där den är en del av Europas stift (Diocese in Europe). Kyrkan invigdes den 30 november 1857, och är byggnadsminne sedan 30 januari 1978 med skydd för omgivande tomt, interiör och exteriör. Den ingår i kommunens program för Värdefulla miljöer (1985) samt Bevaringsprogram (1987). Byggnaden är skyddad enligt Naturresurslagens 2:a kapitel (Riksintresse), Kulturmiljölagens 2:a kapitel (Fornminnen) och Kulturminneslagens 3:e kapitel (Byggnadsminnen).
Sankta Birgittas kapell är en kyrkobyggnad som tillhör Carl Johans församling i Göteborgs stift. Den ligger i Klippan i stadsdelen Majorna i Göteborgs kommun. Den är en av stiftets populäraste bröllopskyrkor.
Sjömanskyrkan i Göteborg är en stiftelse som bedriver social, diakonal och själavårdande verksamhet bland aktivt och pensionerat sjöfolk i Göteborg. Förutom fartygsbesök värnas de pensionerade sjömännen. Efter ekonomiska svårigheter såldes det sägenomspunna huset 2020 till bolaget 4D bygg. 4D hyr ut huset till Carl Johans pastorat, som i sin tur hyr ut delar av huset till olika aktörer varav Sjömanskyrkan är en. Sjömanskyrkan flyttade länge runt mellan olika lokaler för den sociala och diakonala verksamheten medan Johanneskyrkan fungerade som sjömanskyrka mellan 1878 och 1985. När nuvarande fastighet byggdes 1954 kallades den Sjömansgården och fungerade som fritidshem för sjömän, i Sjömanskyrkans regi. På en plakett i huset stod det: I tacksamhet för vad sjömännen uträttat och uträttar till samfärdselns fromma uppfördes detta FRITIDSHEM FÖR SJÖMÄN under åren 1953-1954 för medel donerade av MAJOR HERBERT JACOBSSON och han maka KARINJACOBSSON F. BROSTRÖM å mark som upplåtits av sjöfartsstaden Göteborg - Byggnaden invigdes den 29 september 1954 av biskop Bo Giertz då Per Nyström var landshövding i Göteborgs och Bohus län. Ernst Jungen Stadsfullmäktiges ordförande och Sven Johansson sjömanspastor i Göteborg - ordförande i Byggnadskommittén: Tor E, J.son Broström, arkitekt: Vilhelm Mattson byggmästare: F O Petersson & söner Själva sjömanskyrkoverksamheten startade redan den 15 maj 1875 i en lokal vid Surbrunn, Järntorget, där sjömannen Josef Johansson var föreståndare.
Skårs kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Örgryte församling i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Skår i Göteborgs kommun.
Smyrnaförsamlingen i Göteborg är den näst största församlingen inom den svenska pingströrelsen, med 3 366 medlemmar (2025). Församlingen är på nationell nivå medlem i samfundet Pingst ffs och är en del av Göteborgs kristna samarbetsråd. Smyrna har kyrkor i Frihamnen, Gråbo, Mölnlycke, Gårdsten och Kvillebäcken (DreamCenter Church). Församlingen samarbetar med PMU i en second-hand-butik vars vinst går till socialt arbete i främst u-länder.
Stensjökyrkan är en kyrkobyggnad i Mölndals kommun. Den tillhör Stensjöns församling i Göteborgs stift.
Toltorpskyrkan är en kyrkobyggnad i Toltorpsdalen i den norra delen av Mölndals kommun. Den tillhör Fässbergs församling i Göteborgs stift.
Älvsborgs kyrka, tidigare Hagens kapell, är en kyrkobyggnad som sedan 1967 tillhör Älvsborgs församling (tidigare Västra Frölunda församling) i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Älvsborg i Göteborgs kommun.
Örgryte nya kyrka är en kyrkobyggnad belägen på Svalberget i stadsdelen Bö i Göteborgs kommun. Kyrkan tillhör Örgryte församling i Göteborgs stift och Svenska kyrkan. Kyrkan är byggd i nygotisk stil. På grund av tomtens beskaffenhet är orienteringen nordost-sydväst. Det är en korskyrka med öppen takstol och välvt, femsidigt kor. Kyrktornet är närmare 60 meter högt.
Örgryte gamla kyrka är en kyrkobyggnad belägen i stadsdelen Bö, Göteborgs kommun. Den tillhör Örgryte församling i Göteborgs stift och Svenska kyrkan. Kyrkan är en av Göteborgs populäraste förrättningskyrkor med ett sextiotal vigslar och omkring 150 begravningar per år.
Barackkyrkan eller Guldhedens småkyrka är en kyrkobyggnad belägen vid Doktor Allards gata 2 i Södra Guldheden, Göteborg. Den uppfördes 1951 och användes under åren 1966-2004 den som Kristi Uppståndelses estniskt ortodoxa kyrka. Numera (2018) inryms ett föräldrakooperativ i byggnaden. Kyrkan rymde ursprungligen 200 personer.
Norra Biskopsgårdens kyrka byggdes som ett församlingshem för Svenska kyrkan 1970 vid Önskevädersgatan i Hisingen, Göteborg när Lundby församling var som störst och ytterligare lokaler samt ytterligare en kyrka behövdes i området. Det finns en fristående klockstapel. Efter att Svenska kyrkan avlyste lokalen som kyrka 2004 används den numera av stadsmissionen och finska församlingen.
kyrka/kapell i Västergötland
kyrkobyggnad i Göteborgs kommun
kyrkobyggnad i Göteborgs kommun
kyrkobyggnad på Hisingen, Göteborg
Frihamnskyrkan är en pingstkyrkobyggnad belägen i Frihamnen i Göteborg. Frihamnskyrkan är Smyrnaförsamlingens nya centralkyrka och ersätter Smyrnakyrkan på Parkgatan, byggd 1941. Den nya kyrkobyggnaden är ritad av Elding Oscarson Arkitekter och dess största sal har 1 100 platser. I fastigheten finns även Vinga folkhögskola och Smyrna Concert & Congress AB. Invigningen av kyrkan ägde rum den 17 september 2023.
kyrka i Göteborg från 1802
Gamla Älvsborg, eller Älvsborgs slott, var från 1300-talet till 1600-talet en betydelsefull befästningsanläggning vid Göta älvs utlopp. Fästet låg på den södra sidan av älven, strax väster om det senare byggda Göteborg på den plats där Klippan (som är en del av primärområdet Kungsladugård) ligger idag. Numera är det en ruin och de ännu synliga lämningarna härrör från renässansslottet. Alla lämningar efter medeltidsborgen är försvunna.
Göteborgs Naturhistoriska museum är ett naturhistoriskt museum, beläget på en höjd i Slottsskogen alldeles ovanför Linnéplatsen, en höjd som tidigare kallats Olivedalshöjden eller Ekebacken. Museet invigdes den 8 juli 1923, och hade då kostat 1 480 000 kronor. Ekologi och människans påverkan på omgivningen är ett av de områden som museet ofta har utställningar kring. En stor mängd av uppstoppade djur från hela världen visas. Några gånger om året brukar man öppna den Malmska valen, en konserverad blåval, som strandade i Askimsfjorden i södra Göteborg år 1865. Där kan man få sitta inne i valen och höra om valarnas liv. Museet har mycket stora samlingar av djur från hela världen, men med tonvikt på djur från Västsverige. Det finns även en geologisk samling. Det totala antalet exemplar i samlingen uppskattas till tio miljoner. Det finns flera tusen så kallade typexemplar som utgör referensmaterial vid artbeskrivningar. Samlingen på museet används av forskare såväl nationellt som internationellt.
Elyseum inrymmer idag dels en skola, dels ett energimuseum i Göteborg - ett museum som drivs av Göteborg Energi. Dessa båda är inrymda i det gamla elektricitetsverket på Västgötagatan i stadsdelen Heden. Byggnaden uppfördes 1908 för Göteborgs Stads Elektricitetsverk. Det var en omformarstation, där högspänd växelström från Trollhättan omformades till 110 volts likström för hushållsbruk. Efter att ha använts för olika ändamål genom åren återställdes den till ursprungligt utseende 1992 och döptes till Elyseum. Namnet anknyter göteborgsvitsigt till "el-lyse" och Elysion. På museet berättar utställningarna om de olika energislagen el, gas och fjärrvärme, liksom hur elen och fjärrvärmen kom till stan. Där visas också en av de första ångmaskinerna som producerade el i Göteborg och en modell över det gamla gasverket.
Backa kyrka är en kyrkobyggnad belägen i stadsdelen Backa, Göteborgs kommun. Den tillhör Backa församling i Göteborgs stift och Svenska kyrkan.
Bergslagsurnan är en urna i gjutjärn formgiven av Eric Grate och visar med flera reliefer svensk järnhantering i ett historiskt perspektiv.
Björkekärrs kyrka är en kyrkobyggnad belägen på en kulle vid Stabbetorget i stadsdelen Björkekärr, Göteborgs kommun. Den tillhör Björkekärrs församling i Göteborgs stift och Svenska kyrkan.
Boll är en skulptur i Göteborg av Berit Lindfeldt i form av ett klot av rostfritt stål med cirka två meters diameter. Klotet är blankpolerat och därefter delvis lackerat i ljusblått, med utsparade blanka prickar. Placeringen vid plaskdammen på Älvsborgsplan gör att den ser ut som en jättestor badboll. Skulpturen utplacerades år 2007.
Bäckebols kyrksal var en kyrkobyggnad som tillhörde Backa församling i Göteborgs stift. Den låg på Selma Lagerlöfs torg i stadsdelen Backa i Göteborgs kommun.
Evert Taubes värld var en upplevelseattraktion på Liseberg i Göteborg åren 2008–2016. Attraktionen invigdes den 28 april 2008 efter att ha projekterats i 5 år. Evert Taubes Värld utsågs till Årets utställning 2009. På grund av vikande besökssiffror stängdes attraktionen för allmänheten inför 2016 års säsong.
Göteborgs museum var ett museum som grundades 1861 i Ostindiska huset i Göteborg. Förebilden för museet var Victoria and Albert Museum i London. Ledorden var konst, vetenskap och industri.
Havre och betong även kallat Hästen är ett konstverk i Södra Guldheden i Göteborg. Det är en två meter hög trähäst, skapad av Ivar Lindekrantz, som kom på plats vid Doktor Westrings gata (nära Doktor Allards gata) 1956 efter en tävling som Lindekrantz vann. Hästen är tillverkad av limmad rödbrun teak och inoljad med linoljeblandning, och byggdes enligt en teknik som är vanlig inom båtbyggeri, ungefär som en tunna, fast i kravell. Skulpturen "... är byggd, i mycket likt en båt, sinnrikt konstruerad av Ivar Lindekrantz och hans broder Erik, med äkta känsla och handlag för träet. Den konstnärliga formen har sakta vuxit fram under den långa proceduren i bildhuggarverkstaden och denna samlade arbetsenergi framstår med ett starkt definitivt uttryck i den färdiga träskulpturen. Vackert har trähästen inordnats i terrängen, där den står med bakbenens stolpar spjärnande mot markens lutning, vilande och lyssnande aktiv." Hjälp till valet av plats för skulpturen fick man av en förbipasserande polisryttare vid Doktor Westrings gata. Häst och ryttare fick där agera modell för hur det skulle kunna se ut på platsen, och bidrog till valet av dess nuvarande plats. "Havre och betong" har varit på flera utställningar, bland annat på Götaplatsen och i Finland.
Härlanda kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Härlanda församling i Göteborgs stift. Den ligger i Härlandaparken i stadsdelen Kålltorp i Göteborgs kommun.
Karin Boye är en porträttskulptur i brons av Peter Linde i två olika utföranden, dels i Göteborg och dels i Huddinge centrum. De båda varianterna gestaltades samtidigt. Peter Linde influerades av Boyes dikter "Önskan" och "Jag vill möta" när han skapade skulpturen.
Kortedalakyrkan är en församling inom Equmeniakyrkan. Kyrkan ligger nära Kortedala torg i nordöstra Göteborg.
Masterna är en träskulptur skapad 1971 av Erling Torkelsen och placerad mitt på Masthuggstorget i Göteborg. Sex master omger en i mitten. De är utförda i tjärad furu, 13,7 meter höga och konstruerade av plankor som limmats samman och därefter förstärkts med ektappar. De är förankrade i fundamentet genom en rörkonstruktion. Huggningen av masterna tog tjugo veckor och konstnären arbetade i tre år med skulpturen. Verket ska minna om masthandeln och de masthamnar som låg längs södra älvstranden. På en av masterna finns en inskription som lyder: Masthugget omnämns 1647. Masthuggare arbetade här i 200 år. Erling Torkelsen högg dessa master 1971. Charles Felix Lindbergs donationsfond.
Mölndals stadsmuseum, tidigare Mölndals museum, är ett museum i Mölndals kommun, Västra Götalands län. Museibyggnaden ligger sedan september 2002 längst upp i Kvarnbygatans backe i Mölndal, den så kallade "Mölndals kråka". I anslutning till stadsmuseet finns ett kafé som serverar lunch på vardagar och kaffe med bakverk på helgerna.
Nostalgicum är ett 1950- och 1960-talsmuseum på Byfogdegatan 3 i Gamlestaden, Göteborg som invigdes den 20 maj 2009. Den permanenta utställningen skildrar vardag såväl som nationella händelser i Sverige under 1950- och 1960-talen, med inslag från resten av världen, till exempel att moderna bostäder byggdes och att industrin gick på högvarv och behövde arbetskraftsinvandring. I USA växte medborgarrättsrörelsen fram, Berlinmuren byggdes och i Ungern revolterade man.
Nylöse kyrka, tidigare Gamlestadens kapell, är en kyrkobyggnad som tillhör Nylöse församling i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Gamlestaden i Göteborgs kommun.
Sankt Pauli kyrka är en kyrkobyggnad belägen i stadsdelen Olskroken i Göteborgs kommun. Kyrkan tillhör Sankt Pauli församling i Göteborgs stift och Svenska kyrkan. Kyrkan tillhörde 1883-1969 Göteborgs Gamlestads församling och under åren fram till den 1 maj 1883 Göteborgs domkyrkoförsamling.
Statens museer för världskultur är en svensk statlig förvaltningsmyndighet med säte i Göteborg. Myndigheten sorterar under Kulturdepartementet. I Statens museer för världskultur ingår Världskulturmuseet i Göteborg, Etnografiska museet i Stockholm, Östasiatiska museet i Stockholm och Medelhavsmuseet i Stockholm.
Ställbart universum är en abstrakt skulptur i koppar av Arne Jones från 1967, med placering vid Frölunda torg i Göteborg. I samband med den omfattande renoveringen av spårvagnshållplatsen och den anslutande torgytan som påbörjades 2008 var skulpturen nedmonterad för underhåll. Under förvaringstiden utsattes den för vandalisering i form av stöld av de innersta ringarna, men har nu restaurerats och återinstallerats, dock en liten bit bort från de två tidigare lägen den stått placerad på, då bland annat en trappa ned till spårvagnshållplatsen tillkommit.
Sävedalens kyrka är en kyrkobyggnad i samhället Sävedalen i Partille kommun. Den tillhör Sävedalens församling i Göteborgs stift.
Toleredskyrkan är en kyrkobyggnad som tillhör Lundby församling i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Tolered i Göteborgs kommun.
Ung man är en staty i brons skapad 1948 av Astrid Noack. Statyn placerades på Ståthållaregatan/Fågelfängaregatan i Kungsladugård i Göteborg 1968.
Utby kyrka är en kyrkobyggnad i Nylöse församling i Göteborgs stift. Den ligger i stadsdelen Utby i Göteborgs kommun.
Helige Stefan Dečanskis kyrka, eller Serbisk-ortodoxa kyrkan i Göteborg, ursprungligen Vårfrukyrkan, är en serbisk-ortodox kyrkobyggnad belägen i stadsdelen Kortedala i östra Göteborg. Kyrkan är helgad åt den serbiske kungen Helige Stefan Uroš III Dečanski. Kyrkan tillhörde tidigare Svenska kyrkan och var då helgad åt Vårfrudagen. Den tillhör Helige Stefan av Dečanis församling i det Serbisk-ortodoxa eparkiet i Skandinavien (eparki är Östortodoxa kyrkans motsvarighet till stift).
Göteborgs industrimuseum var ett kommunalt tekniskt museum i Göteborg. Göteborgs industrimuseum hade sina med rötter i det 1862 grundade Göteborgs museum. Vid Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 visades industrihistoriskt material, och 1957 öppnades permanent en industrihistorisk utställning i en nu riven byggnad från Jubileumsutställningen 1923 vid Göteborgs Konsthall, "Gamla skulpturhallen", parallellt med Stenhammarsgatan. År 1961 invigdes denna officiellt som Göteborgs industrihistoriska museum. År 1982 flyttade museet in i den 1936 uppförda tidigare Apotekarnes vattenfabrik vid Åvägen på Gårda. År 1993 slogs museet samman med andra kommunalägda arkeologiska, historiska, skolhistoriska och teaterhistoriska samlingar till Göteborgs stadsmuseum med lokaler i Ostindiska huset, men merparten av samlingarna magasinerades på Polstjärnegatan på Lindholmen. Göteborgs etnografiska museum flyttade därefter in i industrimuseets tidigare lokaler i Gårda.
skulptur av Claes Hake
skulptur av Claes Hake
skulptur av Rino Bozajic
Bäckebols gård är en herrgård och tidigare säteri, belägen vid en bäck i Backa socken i området Backa i Göteborg. Herrgården, med fastighetsbeteckning Backa 766:594, blev byggnadsminne den 9 januari 1969. Herrgården började byggas i sten 1764 av vågmästaren och brukspatronen Johan Oliveholm och den restaurerades 1943–1944.
Smetanamuseet i Göteborg.
kyrka/kapell i Västergötland (Göteborg 132:1)
kyrkobyggnad i Göteborgs kommun
kyrkobyggnad i Göteborgs kommun
Bjurslättskyrkan är en grekisk-ortodox kyrkobyggnad i stadsdelen Kvillebäcken på Hisingen i Göteborg. Den var tidigare en kyrka i nuvarande Lundby församling, men tillhör sedan 1998 den grekisk-ortodoxa kyrkan.
Jonas Alströmers staty är en staty i Göteborg, föreställande den svenske industrimannen Jonas Alströmer. Den är skapad av bildhuggaren och professorn vid Konstakademien John Börjeson och avtäcktes den 28 december 1905 på Lilla Torget.
Ansgarskyrkan är en kyrkobyggnad belägen i södra delen av Sävedalen i Partille kommun. Den tillhör Sävedalens församling i Göteborgs stift och Svenska kyrkan.
Gränslös tanke i Göteborg.
Bollspelande flickor i Göteborg.
skulptur i Göteborg
Göteborg kommun, Västra Götalands län
Långa benet före i Göteborg.
kapell i Mölndals kommun
kapell i Göteborgs kommun
Poseidon med brunnskar eller bara Poseidon (även Poseidonbrunnen) är en bronsskulptur som står på Götaplatsen i centrala Göteborg. Skulpturen, som föreställer havsguden Poseidon, är skapad av Carl Milles och invigdes 1931. Den är ett av Göteborgs mest kända landmärken.
Acceleration är en ungefär manshög abstrakt skulptur i brons och sten av Ida Isaksson-Sillén som står i Vasaparken, Göteborg. Skulpturen har formen av en facetterad cylinder, vars nedre del är gjord av sten. Den övre delen, som är gjord av brons, har en inskärning som löper i helixformad spiral runt cylindern. Denna inskärning accelererar på så vis att den till en början (nertill) är bred och grund och blir smalare och djupare, med tätare varv, ju högre upp den kommer. Skulpturen utplacerades i Vasaparken år 2000.
Arbetarhustru är en skulptur av Elma Oijens på Landala torg i Göteborg. Skulpturen symboliserar arbetarstadsdelen Landalas barnrika arbetarfamiljer. Den tillkom på initiativ av Gamla Landalapojkar, med Arthur Lund i täten, efter en insamling och avtäcktes den 11 oktober 1980. Texten på sockeln är av Holger Oijens, och lyder: "Med fast hand, stark av arbete, mjuk av kärlek, höll du samman hemmet." Det finns en kopia av denna staty på innergården till bostadsrättsföreningen Örnen i Malmö, med ingång från Föreningsgatan.[källa behövs]
Badresorna till Askim är en skulptur utförd av Jerd Mellander, som uppställdes år 1973 vid Linnéplatsen i Göteborg. Den inköptes av Charles Felix Lindbergs donationsfond 1969. På sockeln finns en platta med inskriptionen: Doktor Henrik Allard ordnade från 1923 badresor till Askimsviken för Göteborgs skolbarn. Resorna gick härifrån. Skolbarn insamlade medel till minnesmärke. Med stöd av Charles Felix Lindbergs donationsfond restes denna skulptur 1973. Skulpturen stals i slutet av september 2007, men omskapades och finns åter på platsen.
Bohuslän är en skulptur utanför Göteborgs centralstation i stadsdelen Nordstaden. Skulpturen utfördes i brons, natursten och gatsten av Claes Hake 1983. Det beställdes av Statens konstråd och donerades av Jernhusen till Göteborgs stad. Skulpturen flyttades till sin nuvarande plats 2009 från ett järnvägsspår vid Centralstationen.
Bältespännarna, eller Bältespännaregruppen, är en nationalromantisk skulptur av Johan Peter Molin från mitten av 1800-talet som föreställer två mansfigurer inbegripna i den mytiska forntida tvekampsformen "spänna bälte". Skulpturen blev Molins stora genombrott som konstnär och var under en period oerhört populär över hela Europa. Skulpturen gjordes i flera utföranden, och finns bland annat utställd i Bältespännarparken i Göteborg, utanför Nationalmuseum i Stockholm, utanför Vänersborgs museum och i Mästarnas Park i Hällefors.
Charles Lindley står som byst på Olof Palmes plats utanför Folkets hus i Göteborg. Bysten restes 1952 för att hedra den svenska fackföreningsmannen och socialdemokratiska politikern Charles Lindley. Den utfördes i brons av Ture Jörgenson och är 1,2 meter hög. På granitsockeln finns inskriptionen Sjöman, agitator, arbetarledare. Konstverket stod ursprungligen vid korsningen av Andrégatan och Oscarsgatan.
Dan Andersson står som byst på Järntorget i Göteborg. Konstverket utfördes av Britt-Marie Jern och invigdes av Göran Johansson den 18 november 1990. Tillkomsten bekostades genom en insamling i Arbetarnas bildningsförbunds regi och med bidrag ur Charles Felix Lindbergs donationsfond. Dan Andersson har en anknytning till Järntorget: Under två år arbetade han på Ny Tid, med signaturen "Black Jim". Ofta påträffades han också i ölstugan Tullen. På granitsockeln står: "Bed för dem som staden kväver att de länge må bli unga och om troll och högland drömma uppå Tullens svarta krog".
Elementens kamp är en fontängrupp i brons utförd av Anders Jönsson. Skulpturgruppen, som är omkring en meter hög, står vid Redbergsplatsen i Göteborg på en plats nedanför Sankt Pauli kyrka. Ursprungligen var konstverket uppställt på Olskrokstorget, men då torgrummet försvann vid bygget av Tingstadstunnelns tillfartsleder 1968, flyttades gruppen till sin nuvarande plats. Verket bekostades med medel ur Charles Felix Lindbergs donationsfond och invigningen ägde rum på svenska flaggans dag 1930. Hjalmar Wijk överlämnade konstverket till staden och i sitt tal sade han att Olskroksborna inte skulle uppfatta figurerna som någon illustration till levernet i Olskroken. Stadsfullmäktiges ordförande Malte Jacobsson tackade å stadens vägnar och gladde sig åt att den offentliga konsten spridit sig utanför Göteborgs centrum.
Emil och Emilia är en benämning på chalmerister, studenter vid Chalmers tekniska högskola. Namnet sägs komma från tidigt 1900-tal, då en chalmerist vid namn Emil var ovanligt populär bland det motsatta könet. Detta ledde till att även andra chalmerister började presentera sig som Emil. När senare en kvinnlig variant krävdes bildades Emilia. "Mamma" till Emilia är "Olga." Olga Boberg (1887–1971) var först städerska och sedan portvakt på Chalmers 1937–1956, och omåttligt populär bland Emilar. Hon blev hedersledamot i Chalmers studentkår den 30 november 1959 samt fick guldmedalj i 6:e storleken för nit och redlighet i rikets tjänst. En mångårig tradition var att av- och pågående styrelsen samt sexmästare avlade "officiell" visit hos Olga. Mängder av gamla chalmerister skickade regelbundet vykort till Olga. Dessutom även servetter, matsedlar och affischer från hela världen. Korten var oftast adresserade till: Olga, Chalmers, Suecia, eller bara Olga, Sweden. Från ur-Emilen, konsul Printz i Canada till den nyinskrivne nollan, var de alla hennes vänner. Emils flickvän har ibland kallats för Emma (såvida hon inte var en Emilia). Någon manlig motsvarighet till Emma är inte känd. Ett förslag från studenthåll att ge en gata vid Chalmers namnet Emil Oförvägen vann inte gehör. Istället antogs namnet Sven Hultins Gata efter högskolans tidigare rektor Sven Hultin. Trots detta använder vissa studentföreningar på Chalmers Emil Oförvägen som adress. Adrian är Emils skyddshelgon med anor från 1928, då Teknologföreningen CS köpte in en dödskalle till föreningen. Först tronade dödskallen i ett "hyende" i CS allra heligaste, en särskild avbalkning innanför styrelserummet, där även övriga regalier förvarades. På Adrian-dagen brukade skyddshelgonet bäras i procession genom staden. Det har även uttryckts som "Emil är Emil, Adrian än hans profet, C.S. hans tempel och Raspen hans andes stämma i omvärlden. Emil är gammal fast evigt ung — 115 år enligt kyrkoböckerna, även om han inte döptes till sitt nuvarande namn förrän 100 år senare. Adrian är exakt lika gammal som Emil, fast han i sin yttre materialisation ser betydligt äldre ut."
Ensam, är en skulptur av Margareta Ryndel vid Torpagatan i Härlanda i Göteborg. Den visar i uttrycksfullt stiliserad form ett litet barn, sittande på huk med armarna tätt mot bröstet. Den utplacerades av Charles Felix Lindbergs donationsfond 1988. Statyn är avsedd till minne av Vidkärrs barnhem, som låg i grannskapet. Den var länge försedd med en (numera bortplockad) platta med texten: "Under åren 1935-1976 har många barn mött kärlek och omtanke på Vidkärrs barnhem och fått en god start i livet. Denna inskription upplevdes av många av de berörda som ett grovt hån. Kent Sänd, som grundade riksförbundet för Samhällets styvbarn 2004, krävde i en skrivelse tillsammans med 12 andra före detta Vidkärrsbarn i stället texten: Göteborgs stad ber barnhemsbarnen på Vidkärr om ursäkt för den vanvård och de övergrepp som många utsattes för under sin vistelse på barnhemmet. Föreningen Samhällets styvbarn använder med tillstånd från skulptörens efterlevande en bild av skulpturen i sin logotyp.
Ett segelfartyg sover i hamnen är en skulpturgrupp i brons av Bianca Maria Barmen som finns på Stigbergstorget i Göteborg. De tre skulpturerna föreställer en skeppshund på en livflotte, en sjömansgosse formad efter en porslinsfigur och en rykande vulkan.
Evert Taube, är en staty i brons av Eino Hanski upprest 1996 på Jussi Björlings plats intill Operan i Göteborg. Den föreställer Evert Taube i naturlig storlek blickande västerut. På bronsplattan kan man läsa: "Evert Taube född 12/3 1890, Stora Badhusgatan 7, Göteborg. Statyn i skala 1/1 (168 cm hög) utförd av Eino Hanski. Rest den 10/8 1996 av Västanvind, Astri & Evert Taubes vänner." Statyn finansierades genom bidrag från Länsstyrelsen i Göteborg, företag och privatpersoner samt medlemmar i föreningen Västanvind, och avtäcktes den 10 augusti 1996 av kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson. Medverkade gjorde även Everts syskon Barbro Undset och Gösta Taube. Varje år på trubadurens födelsedag den 12 mars hyllas han här på sin plats med blommor, sång och musik.
Fina fisken, är en skulptur i rostfritt stål i en fontändamm på den norra delen av Doktor Fries torg i stadsdelen Guldheden i Göteborg. Skulpturen är gjord av Palle Pernevi och invigdes 28 september 1961. Den finansierades genom Charles Felix Lindbergs donationsfond, där Bostadsbolaget bekostade bassängen, utformad av Bror Persson. "Fina fisken och bassängen ägs av Göteborgs stad, som även förvaltar den. Konstnären har själv svetsat och satt samman de olika delarna. De fem vattenstrålarna i bassängen ska associera till platsen där konstverket tillverkades - Lyrön i Bohuslän. Redan 1953 provades en modell av skulpturen på torget och 1955 antogs förslaget efter en pristävling.
Flickan och sjötrollen, även kallad Skogsråfontänen, är en skulptur av Ivar Johnsson, placerad 1919 på Floras kulle i Kungsparken i centrala Göteborg. Skulpturen består av ett brunnskar i grå granit, vari en naken flicka i diabas står på en pelare. Kring karet finns tre sjötroll. Brunnskaret är utfört av arkitekten Arvid Fuhre.
Genom arbete i arbete är en skulpturgrupp, utförd av Sam Westerholm, på Olof Palmes plats vid Järntorget i Göteborg. Den invigdes i september 1986 av Stig Malm i samband med en nordisk arbetarkonferens. Konstverket avbildar två kvinnor och en man med fana. På en platta finns inskriptionen: Till minne av dem som kämpade för bröd, rättvisa och frihet. Vad de vann ärvde vi. Arvet förpliktar. På granitsockeln finns tre reliefer med motiven August Palm talar i Haga 1882, Hungerkravallerna 1917 och vräkningarna av hyresgäster i Olskroken 1936.
Gunnar Gren, en av medlemmarna i fotbollstrion Gre-No-Li, står staty utanför Gamla Ullevi i Göteborg. I samband med en fotbollsmatch avtäcktes statyn på Gamla Ullevi den 29 september 1993. Därifrån flyttades statyn till en plats utanför arenan. Konstverket är utfört av Jan Steen och bekostad av Göteborgs Alliansen och Kanal Göteborg. Gunnar Gren var en Göteborgs mest framgångsrika fotbollsspelare under 1900-talet.
Gustav III:s byst är en skulptur av konung Gustav III som finns i Näckrosdammen utanför Göteborgs universitet i Göteborg. Själva bysten skapades av bildhuggaren Johan Tobias Sergel, och denna kopia i brons skapades 1923 och avtäcktes på sin nuvarande plats den 14 juli 1926.
Minnesmärke – Raoul Wallenberg är en skulptur i Göteborg, skapad av Charlotte Gyllenhammar. Den är tillverkad dels i grafisk betong, dels i brons. Det 2,45 meter höga monumentet står på Haga kyrkoplan och invigdes den 25 maj 2007 av FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan. Charles Felix Lindbergs donationsfond, där Göteborgs kulturnämnd är styrelse, fick Göteborgs stads uppdrag att uppföra ett minnesmärke över Raoul Wallenberg. En skisstävling utlystes och av fem deltagande konstnärer valdes Charlotte Gyllenhammars förslag med följande motivering: Den rådgivande gruppen har stannat för Charlotte Gyllenhammar som har valt ett känsloladdat uttryck och som inte har avstått från att väja från det patetiska och sakrala. Skissen är uppfordrande och har ett intressant tilltal. I Charlotte Gyllenhammars förslag möter man den unge Raoul Wallenberg, som ännu inte mött sitt öde med dess möjligheter och tragedier, i form av ett ungdomsporträtt på en stentavla. Skulpturgruppen framför fotografiet består av två sovande pojkar som vittnar om historiens förtryck. Det finns andra minnesmärken över Raoul Wallenberg i Sverige och i andra länder, till exempel i Budapest, Bratislava, London och Montréal.
Hising Island är en liten skulptur i brons av Berit Lindfeldt som numera står vid Kvillebäcken (Brämaregatan/Herkulesgatan) på ön Hisingen i Göteborg. Skulpturen har formen av en utstansad geologisk plugg efter Hisingens kontur på kartan. Stiliserade detaljer av klippformationer i öster och väster, med slättmark i centrum. I ytan finns inristade fossil. Skulpturen är utplacerad av Charles Felix Lindbergs donationsfond 1985. Den stod då på Wieselgrensplatsen, där originalsockeln i betong, dekorerad med ristningar och inbäddad strandsten, ännu[när?] står kvar.
Här är en skulptur av Ebba Matz i form av en 4,5 m hög knappnål, nedstucken genom ett stort kryss i marken mitt på Wavrinskys plats i Göteborg. Kryssets armar ligger i riktningar norr-söder och öster-väster. Knappnålen är gjord i lackad, formgjuten och glasfiberarmerad plast samt rostfritt stål. Skulpturen uppfördes på platsen år 2006 men invigdes först den 29 maj 2007. År 2008 restes en likadan skulptur i Kumla.
Incantatio är en skulptur skapad 1992 av Roland Borén, placerad framför entrén till Artisten, en byggnad som används av Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet. Den är tillverkad i svetsad, lackerad stålplåt. Från många betraktningsriktningar förefaller den vara rätvinklig, men i själva verket lurar den perspektivtolkningen och är kraftigt skev. Det märks om man ser på förskjutningen mellan de två kanter som den vilar på. Incantatio betyder ungefär besvärjelse, trolleri.
Ingo – the Champ är en staty skapad av skulptören Peter Linde. Statyn föreställer boxaren Ingemar "Ingo" Johansson, som var världsmästare i professionell tungviktsboxning åren 1959–1960. Statyn är placerad i Göteborg utanför arenan Nya Ullevi, där han bland annat besegrade den då högt rankade amerikanen Eddie Machen inför drygt 53 000 åskådare. "Ingo" tog knappt två år att färdigställa och invigdes den 17 september 2011. Den är tillverkad i brons och dess sockel är av granit. Statyn är 2,4 meter hög och väger 400 kilo. Skaparen Peter Linde fick uppdraget att utforma statyn efter att ha vunnit en designtävling utlyst av Göteborgs stad strax efter Ingemar Johanssons bortgång år 2009.
Se Nybroplan för statyn i Stockholm. John Ericsson-statyn är en helfigursstaty i Göteborg, föreställande uppfinnaren John Ericsson. Den skapades av skulptören Ingel Fallstedt, och invigdes på eftermiddagen den 6 oktober 1899. Statyn är placerad vid Kungsportsavenyens början, mellan Nya Allén och Parkgatan och i den nordöstligaste delen av Kungsparken. Statyn är i brons, och står på en sockel skapad av arkitekterna Isak Gustaf Clason, Yngve Rasmussen och Eugen Thorburn. Skulptören Ingel Fallstedt tog livet av sig kort efter att han färdigställt statyn men innan den gjutits färdigt.
Karl Gerhard står byst på Karl Gerhards plats i Lorensbergsparken mittemot entrén till Lorensbergsteatern i Göteborg. Konstverket av Karl Gerhard avtäcktes 1968 i Lorensbergsparken utanför Teaterhistoriska museet. Den är utförd av Carina Ari. På sockeln står "... och skönt allt snillrikt är..."
Krigsseglarnas minnesmärke är en skulptur i järn, betong och trä av Lars Kleen, placerad framför Barken Viking i Göteborg, där det återinvigdes på nationaldagen, den 6 juni 2015. Ursprungligen invigdes minnesmärket den 6 september 1997 i samband med en högtidlig ceremoni på Stenpiren i närvaro av över 800 svenska sjömän som hade seglat under andra världskriget. På grund av bygget av ett resecentrum vid Stenpiren flyttades minnesmärket hösten 2012 och efter en tids magasinering fick det sin nuvarande plats 2015. Det krigsseglande sjöfolket hade till skillnad från andra svenskar verkligen befunnit sig mitt i kriget. Många hade seglat i de atlantkonvojer som var så viktiga för de allierades försörjning. Man uppskattar att 2 000 svenska sjömän fick betala med sitt liv. Svenska myndigheter hade dåligt visat sin uppskattning, men vid ceremonin 1997 ville man högtidligen erkänna och hedra både de omkomna och de överlevande sjömännen. På en granitplatta vid skulpturen står texten: Vid återinvigningen den 6 juni 2015 framför Barken Viking fungerade den legendariske sjömansprästen Krister I:son Lundin konferencier och nuvarande sjömansprästen Ib Pihlblad höll ett kort korum. Därefter berättade krigsseglaren Rune Dahlstrand, 97 år (2015) om de 5 år han arbetade ombord Gripsholm, som skötte utväxlingar under andra världskriget. Landshövding i Västra Götaland, Lars Bäckström, höll ett inspirerande tal innan Pia Berglund, VD Svensk Sjöfart äntrade scenen och Pia kallade i sin tur upp Jörgen Lorén, vice ordförande Sjöbefälsföreningen och Carl-Johan Hagman, koncernchef Stena Line som talade var för sig. Flottans Mäns Sångkör och Musikgruppen KAL uppträdde under ceremonin. Cirka 300 personer deltog vid återinvigningen.
Krokus, eller Crokus, är en bronsskulptur av Tore Strindberg. Den avbildar en naken stående flicka med krokus i vänster hand. På skulpturens fotplatta har följande text ingraverats (som handstil): Till flickan. Hur kort är icke vårens tid; en crocusblommas saga lik på dröm och längtan rik. — Ack – snart den följs av sommars id och vårens blomster vissna bort. — Din första ungdoms tid är kort! Tore Strindberg Krokus finns bland annat på Stadshusterrassen i Stockholm, i Kungsparken nedanför Vasaplatsen i Göteborg, i Rosengården i Karlshamn och på Caroli kyrkbacke i Borås. En version finns även i stadsparken i Lysekil, dit den skänktes av direktör Eskil Kihlberg. Skulpturen i Lysekil försvann i mars 2020, och återfanns på botten av Norra hamnen i juni samma år. Exemplaret i Stockholm restes 1925, det i Göteborg 1928 som gåva till staden av grosshandlaren Wilhelm Henriques.
Kulan i luften är ett konstverk av Jan Wickelgren i rostfritt stål, som är uppställt vid Sven Rydells plats (döpt efter fotbollsspelaren Sven Rydell) utanför arenan Ullevi i Göteborg. Konstverket skänktes av SKF i samband med Ullevis 25-årsjubileum 1983 och tillverkades vid Degerfors järnverk samt polerades vid Nohab. Liknande konstverk finns i Degerfors och vid Landvetter flygplats.
Kvinna vid havet, även benämnd Sjömanshustrun, är en skulptur av Ivar Johnsson. Den är placerad på Sjömanstornet vid Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg. Sjömanstornet invigdes samtidigt som museet 1933 och bekostades av Nationalfonden för sjökrigets offer. På tornets sockel finns namnen på de 690 svenska sjömän som omkom och 98 fartyg som förliste under första världskriget. Namnen är inhuggna på elva granittavlor, vilka sitter på tornets sockel. Namnen på de omkomna står under de fartyg de arbetade på. Fartygen står i kronologisk ordning efter de datum då de förolyckades. Skulpturen Kvinna vid havet restes dock, till följd av en byggnadsarbetarstrejk, först i april året därpå. Skulpturen är cirka fem meter hög och gjuten i brons på Meyers konstgjuteri i Stockholm. Toppen av skulpturen står cirka 62 meter över havet. Skulpturen, som göts på Meyers konstgjuteri i Stockholm, ska påminna om den sörjande sjömanshustrun eller sjömansmodern. Konstnärens intentioner var dock också att påminna de sjömän som lämnade Göteborgs hamn om de hemmavarandes tankar och förböner.
Lejonen vid Lejontrappan är två lejonskulpturer uppförda 1991 vid Lejontrappan i Brunnsparken i Göteborg. På 1600-talet fanns här en träbro med upprättstående lejon vid brofästena, varför den kallades Lejonbron. År 1883 tillkom fontänen med Såningskvinnan och brons namns ändrades till Fontänbron. Lejonen och Lejontrappan har ärvt sina namn efter Lejonbron. Att resa statyerna blev aktuellt i samband med ett ombyggnadsarbete i Brunnsparken och på Fontänbron. Skulpturerna är utförda av Camilla Bergman och invigdes den 6 november 1991 med några tusen personer närvarande. Det ena lejonet är skänkt av Östra Nordstadens Samfällighetsförening och Sveriges riksbank och det andra av Fastighets AB Regnbågen väster, Försäkringsbolaget SPP, Göteborgs och Bohus Läns stadshypoteksförening, Handelsbanken, NCC Väst och Wasa Försäkring.
Mandala är en skulptur i Göteborg vid Stora Nygatan, i stadsdelen Inom Vallgraven. Den är utförd av Takashi Naraha 1992 med medel från Charles Felix Lindbergs donationsfond.
Mut (uttalat mot med långt o) är ett platsspecifikt konstverk som består av två skulpturer i form av höga pelare. Verket är skapat av Roland Anderson som 1993 vann tävlingen för bästa förslag till utsmyckning av Burgårdens utbildningscentrum i Göteborg, som ligger strax intill Scandinavium. Den mest synliga och därför mest kända skulpturen restes 1996 utanför skolans huvudentré. Den andra installerades redan våren 1995 på inomhustorget, strax innanför entrén. De har stora likheter men är olika stora.
Möte är en skulptur på Kaserntorget i Göteborg. Konstverket föreställer ett möte mellan en mops och en bullterrier. Den är utförd av Inga-Louise Lindgren och avtäcktes 1985. Charles Felix Lindbergs donationsfond har bekostat verket.
Polhemsmonumentet är en staty i bohuslänsk granit, utförd av Ivar Johnsson, som avbildar Christopher Polhem. Vatten flödar ur konstverkets inre åt tre håll. Det avtäcktes den 17 maj 1952 på 200-årsdagen efter uppfinnarens död i Nya Allén i Göteborg och hade skänkts till staden av 98 olika industriföretag. På minnesplattan finns följande inskription: Till minnet av Christopher Polhem, den svenska mekanikens fader, reste industrier i Göteborg detta monument 1951 tvåhundra år efter hans död. Samtida och kommande släkten skall det erinra om industriens växande betydelse såsom skapare av underlaget för allmänt höjt välstånd och rikare kulturliv.
Rymdconfetti är en skulptur i rostfritt stål, ornamenterat glas och ljus, utförd av Pia Hedström. Den jättelika bågen stod färdig i maj 2000 på Dämmeplatsen i Göteborg. Skanska, som byggt det intilliggande Teliahuset, var beställare av verket. Delarna tillverkades genom vattenskärning av Riboverken och därefter monterades de av Grimmereds verkstad.
Rådjur är en skulptur i Kungsparken i Göteborg. Den är 1,1 meter hög, utförd i brons av Arvid Knöppel och överlämnad till Göteborg 1953.
Silverbåge är en metallskulptur skapad 2001 av Pål Svensson, placerad på planen framför entrén till Svenska Mässan i Göteborg, nära Korsvägen. Det är en gåva till Svenska Mässan från Skanska. Den föreställer en båge i silver.
Sittande flicka är en staty i Göteborg inne på Rådhusets gård vid Gustaf Adolfs Torg. Statyn är utförd av Gerhard Henning 1936. Den skänktes som gåva till Göteborgs rådhusrätt av fru Conny Colliander med söner. Henning var outbildad som skulptör, och nästan alla hans motiv rör sig om unga nakna flickor. Sittande flicka i Göteborg är en naken frodig ung kvinna med markerade bröst och sköte.
Skärgårdsfiskare är en grupp bronsskulpturer av Svenrobert Lundquist på Fisktorget i Göteborg mellan Feskekörka och Stena Fastigheters huvudkontor. Verket beställdes av Stena Fastigheter, det blev färdigt 2003, men invigningen på platsen skedde sommaren 2004. På lådan som den fiskrensande mannen sitter på finns texten Fiskare från skärgården landade och sålde här sin fisk under slutet av 1800-talet. Mannen till höger på bilden är en fiskare som bär iland sin fångst till uppköparen. Den lille gossen sägs föreställa Sten A Olssons far Gustav Olsson som liten. Konstnären själv skriver bara "En mycket ung pojke iakttar och reflekterar. Vad skall han syssla med som vuxen? Bli fiskare eller redare?".
Solringen är en skulptur i aluminiumbrons och granit av Claes Hake. Den 4,4 meter höga ringen placerades 1993 i Renströmsparken framför universitetsbyggnaden Humanisten och Universitetsbiblioteket i Göteborg. Solringen finns även i patinerad brons på Springvandspladsen i Hjørring i Danmark som del i fontänskulpturen Ringen. Även detta exemplar uppfördes 1993.
Stigbergs-Lasse, eller Sjömannen, är en staty i brons utförd av Eino Hanski, placerad längst upp på Pölgatan i Gathenhielmska kulturreservatet i Majorna, Göteborg. Den avtäcktes den 1 september 1996. Initiativtagare till konstverket var Kulturminnesföreningen Gatenhielm och det bekostades av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Det föreställer en sjöman med en säck på axeln, nyss hemkommen från en seglats. Stigbergs-Lasse, titelfiguren i Stigbergs-Lasses visor av Anders Wällhed, gav konstnären Eino Hanski inspiration till statyn. Han bodde själv under flera år vid Pölgatan.
Såningskvinnan (franska: La Semeuse, i Göteborg även Johanna i Brunnsparken) är en skulptur av en stående kvinnofigur utförd av Per Hasselberg 1883. Originalet i gips återfinns på Medicinhistoriska museet i Göteborg. Såningskvinnan anses som Göteborgs näst äldsta staty och dess första offentliga kvinnostaty.
Södra porten är en skulptur i granit skapad 1995 av Claes Hake, placerad på Ullevimotet i Göteborg, på en bro över motorvägen på E6:an.
Tidsdokumentet, också känt som Millenniemonumentet, är ett monument på Millennieplatsen vid norra änden av Kungsportsavenyn i centrala Göteborg. Tidsdokumentet är Sveriges nationella minnesmärke för tusenårsskiftet (1999/2000), som Chalmers tekniska högskola utformat och uppfört på uppdrag av Millenniekommittén med stöd från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Stiftelsen Framtidens kultur, Göteborgs kommun och flera donatorer. Monumentet består av en kon, en mast och en kub, som kan visa ljud-, ljus- och bildspel. Det invigdes av kungen den 20 december 1999. Monumentet har efterhand förfallit. Chalmers är alltjämt ägare till monumentet, men tog all teknik (ljus och ljud) ur bruk eftersom man inte vill ansvara för drift eller skötsel, utan anser att kommunen ska ta över ansvaret. Tidsdokumentets domännamn, tidsdokument.org, är sedan år 2003 registrerat av en pornografiförmedlare i USA. I slutet av år 2005 har kuben åter tagits i bruk och visar bildspel. Förhandlingar om framtida skötsel pågår.[när?]
Tre Flickor är en 1,4 meter hög skulpturgrupp i brons utförd av Britta Nehrman. Den avtäcktes 1952 och var placerad utanför dåvarande Vasa kommunala flickskola vid Skånegatan i Göteborg. I skolbyggnaden har därefter inrymts såväl Burgårdens gymnasium. som senare Munkebäcksgymnasiet. Tre flickor från skolan i olika åldrar och med olika frisyrer fick stå modell.
VM Fri Idrott är en tre meter hög skulptur i brons vid Ullevi i Göteborg. Den är utförd av Thord Tamming på en 3,4 meter hög granitsockel från Bohuslän. Skulpturen placerades först vid paradentrén till Nya Ullevi i Göteborg i samband med VM i friidrott 1995, men står numera strax nordost om stadion, vid Ullevigatan alldeles intill Mölndalsån. Den illustrerar de tre grenarna stavhopp, höjdhopp och häcklöpning. Konstverket är bekostat med medel från Charles Felix Lindbergs donationsfond.
Viktor Rydbergsmonumentet är en skulptur i Göteborg, utförd av Ninnan Santesson och rest påvalborgsmässoaftonen år 1930 till minnet av författaren Viktor Rydberg. Monumentet står vid Viktor Rydbergsgatan, nära Landsarkivet i Göteborg. Monumentet är 1,8 meter hög, den höga sockeln är av sandsten, och består av fem på varandra liggande block. På framsidan, det andra blocket nedifrån visar en medaljong med porträtt av Viktor Rydberg med inskriptionen: "Åt minnet av Viktor Rydberg". Själva statyn är av brons, och föreställer en knäböjande, med undantag för axelkappan naken ung man. Ynglingen håller ett stort svärd i högerarmen och har vänster arm uppsträckt mot himlen. Med statyn ville Santesson – som hon skriver i ett brev till sin mor – gestalta "det som evigt är och ungt, striden för ideal, för rätt och sanning". Santesson själv använde namnet Genius för skulpturen, men efter att den ställts på sin plats började den i folkmun kallas för Den siste athenaren efter Rydbergs roman med samma namn. Monumentet tillkom på initiativ av Studentkåren i Göteborg, som 1919 startade en en insamling till ett minnesmonument över Viktor Rydberg. En kommitté bestående av män ur Göteborgs överklass köpte in ett förslag av Santesson och två av Nils Möllerberg. Santessons förslag vann, och 1928 – på Rydbergs 100-åriga födelsedag – avtäcktes en tidig version av monumentet, utförd i gips och trä. Avtäckningen firades med tal av landshövdingen, fackeltåg av studenter, sång ur Rydbergs Kantat och en fest på Göteborgs högskola. Under invigningen av den färdiga skulpturen i sten och brons satte studenter från Göteborg och den danska vänorten Århus sin prägel på evenemanget.
Våren är en staty i Kungsparken vid Vallgraven i Göteborg. Våren föreställer en kvinna som blickar ner i Vallgravens vatten. Den är utförd i brons av Gunvor Svensson Lundkvist och är en gåva till Göteborgs stad av Inger Svensson F. 1995.
Våren är bronsskulptur av Eric Grate, som skapades 1944. Statyn föreställer en naken kvinna i helfigur stående på en sockel av granit. Den placerades ut 1950 på Kaggeledstorget i Göteborg av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Ytterligare ett exemplar av skulpturen finns i Museiparken i Alingsås. Konstverket köptes in tillsammans med statyn Sommaren av samme konstnär.
Danserskorna är en skulpturgrupp i brons utförd av Carl Milles. Det 196 centimeter höga konstverket är placerat på Götaplatsens östra terrass. Det fullbordades 1915 i Herman Bergman Konstgjuteri i Stockholm och inköptes av en privatperson, A. Fagerström. Denne skänkte verket 1923 till det då, inför Jubileumsutställningen, nyuppförda Konstmuseet. År 1952 fick gruppen sin nuvarande plats på Götaplatsens östra terrass. Den var en tid även placerad inne i skulpturhallen på Göteborgs konstmuseum. Ytterligare exemplar finns i skulpturparken vid Norrköpings konstmuseum, på Skytteholm i Ekerö kommun, i Mjölby vid stadshuset, på Millesgården på Lidingö och i Cranbrook Educational Community i USA.
Susanna eller Flicka med snäcka är en skulptur i brons, utförd av Carl Milles, som avtäcktes 1915. Konstverket var först placerat på gården till fastigheten Viktor Rydbergsgatan 15 i Johanneberg, Göteborg, efter att ha skänks till staden av en privatperson. Charles Felix Lindbergs donationsfond köpte in skulpturen 1945 och den ställdes upp på Guldhedstorget, men 1948 flyttades den igen och denna gång till sin nuvarande plats på Kvilletorget i Brämaregården. Den Susanna som avbildats är Bibelns Susanna i badet.
Mimi i Göteborg.
Pojken och fågeln i Göteborg.
Dold i sitt eget ljus i Göteborg.
Mellanrum i Göteborg.
Pennsylvaniamonumentet, även Nya Sverigemonumentet eller Delawarestenen, är ett monument som invigdes 1937. Monumentet står i Gamla Varvsparken vid Sjöfartsmuseet i Göteborg.
skulptur av Roland Anderson
skulptur i Göteborg
skulptur i Göteborg
skulptur av Lars Hansson
skulptur i Göteborg
skulptur i Göteborg
skulptur av Åke Thornblad
offentlig skulptur i Göteborg
Att se sig själv i andra är ett offentligt konstverk av Emma Ströde-Falk på Chalmers campus Johanneberg i Göteborg. Skulpturen består av en konstellation av tre människor som håller varandra i händerna och lutar sig bakåt på ett sådant sätt att alla faller om någon släpper taget. Skulpturen vill symboliskt visa på vikten av samarbete och människors beroende av varandra, men också den rikedom och mångfald människor har möjlighet att ge varandra. Skulpturen är placerad i närheten av entrén till institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik på Sven Hultins Gata 6 på Chalmers-området i Göteborg. Titeln är lånad från Sven-Eric Liedmans bok Att se sig själv i andra: om solidaritet (1999). Konstverket var ett av bidragen i en tävling utlyst av byggföretaget F O Peterson & Söner som ville fira sitt 150-årsjubileum genom att hylla generationer av arkitekter och byggare och markera kunskapens betydelse, där man ville skänka en skulptur till Chalmers och Göteborg. Det vinnande uppdraget i tävlingen gick till konstnären Emma Ströde Falk med bidraget Att se sig själv i andra. Konstverket avtäcktes den 25 november 2021 av Chalmers rektor Stefan Bengtsson i närvaro av konstnären Emma Ströde Falk.
0121-1110=116045 i Göteborg.
skulptur i Göteborg
konstverk i Göteborg av Katharina Grosse
Linnéplatsen är platsen vid Linnégatans södra ände i stadsdelarna Kommendantsängen, Olivedal och Slottsskogen i Göteborg. De tre stadsdelarna möts ungefär där spårvagnsspåret skär igenom körfälten i platsens södra del.
Axel Dahlströms Torg ligger i stadsdelen Högsbo i södra Göteborg. Torget utmärker sig med ett höghus på 16 våningar som stod klart 1956, samt ett väggkonstverk på medborgarhuset i form av en marmorintarsia av Endre Nemes.
Chapmans torg är ett torg vid Karl Johansgatan i Majorna i Göteborg. Torget fick sitt namn 1939, efter den legendariska sjökaptenen Charles (Carl) Chapman som var verksam i Majorna på 1700-talet. Chapmans torg är omgivet av en blandning av bostadshus och affärer. Vid torget ligger bland annat Majornas bibliotek, Teater Sesam (grundat 1987, vid Chapmans torg sedan 1991), Majornakyrkan, Gothenburg English Studio Theatre och en livsmedelsaffär.
Drottningtorget är ett torg utanför Centralstationen i stadsdelen Nordstaden i Göteborg som fått sitt namn av att Drottningporten, en av stadens stadsportar, låg här. Torget uppmättes år 1900 till 9 936 kvadratmeter.
Esperantoplatsen är en plats i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Den är cirka 100 meter lång och sträcker sig mellan Rosenlundsgatan 2 och Kungsgatan 1.
Heurlins plats är ett torg i stadsdelen Masthugget i Göteborg. Platsen sträcker sig mellan Emigrantvägen (norr), Folkets hus (söder), Järnvågsgatan (väster), Göteborgs lagerhus (nordost) och Järntorgsgatan (sydost). Platsen fick sitt namn 1954 till minne av skräddarmästaren Carl Martin Heurlin, som hjälpte August Palm att sprida socialismen i Göteborg. Heurlin var en av initiativtagarna till den första socialdemokratiska sammanslutningen i landet, Socialdemokratiska föreningen (Arbetarklubben), vars första sammanträde hölls i Heurlins verkstad på Kyrkogatan 10 den 14 april 1884.
Jægerdorffsplatsen är ett cirka 3 000 kvadratmeter stort torg i stadsdelarna Kungsladugård och Majorna i Göteborg. Den del av torget som går från Slottsskogsgatan och åt nordost ligger i Majorna, då stadsdelsgränsen går i Slottsskogsgatan. Torget avgränsas av Karl Johansgatan i nordväst samt av Gröna gatan och Kustroddaregatan i sydost. Det har sitt namn efter en ostpreussisk by känd för Slaget vid Gross-Jägersdorf under Sjuårskriget.
Karl Johanstorget är ett torg i stadsdelen Majornas 3:e rote i Göteborg, som fick sitt namn 1894 efter Carl Johans församling. Torget är cirka 1 hektar stort och avgränsas av Amiralitetsgatan i norr, Karl Johansskolan i öster, kvarter 23 Standaret i söder och Såggatan i väster. Karl Johanstorget har tomtbeteckning 722:135. Sin slutliga utformning fick torget på 1920-talet, och finns med i kommunens Bevaringsprogram (1975). Västra Realläroverket för pojkar uppfördes 1895 vid Karl Johanstorgets norra sida, och i öster tillkom Karl Johansskolan 1922. Dicksonska stiftelsen uppförde 1916 landshövdingehus vid den västra sidan i kvarter 16 Vagnborgen. Några friliggande landshövdingehus vid torgets sydvästra hörn i kvarter 17 Kabyssen byggdes omkring 1920. Längs hela torgets södra sida byggdes 1922-1923 ett monumentalt kvarter med landshövdingehus, kvarteret 23 Standaret. I övrigt bebyggdes torgets omgivningar med landshövdingehus under perioden 1920-1935.
Kyrkbytorget är ett torg i stadsdelen Kyrkbyn i Göteborg. Det fick sitt namn 1948. Byggnaderna som uppfördes 1955-1956 ritades av Tuvert Arkitektkontor AB. Det genomgick en ombyggnation under 1993 och under 2002 byggdes en gårdsgata som binder ihop de olika torgfastigheterna. Detta ledde till en mer sammanhållande och trivsam miljö. Vid torget ligger ett antal butiker och Kyrkbyns bibliotek. Biografen Roxy visade film här åren 1956-1965. Fastighetsägare på Kyrkbytorget är Bostadsbolaget, Poseidon och Göteborgslokaler.
Mariaplan är ett mindre torg i Kungsladugård i Göteborg. Platsen domineras av en rondell som utgör navet för flera stora gator i stadsdelen. Den breda Slottsskogsgatan, som följer kanten av Gråberget i öster, passerar Mariaplan och utgör den nordliga och sydöstra gatan, i en smal vinkel mot Slottsskogsgatan utgår den breda trädkantade Kungsladugårdsgatan åt söder, åt väster utgår den breda trädkantade Mariagatan, i kvarteret mellan Kungsladugårdsgatan och Mariagatan ansluter den smala Wärnsköldsgatan. Torget namngavs Mariaplan 1918 eftersom det utgör Mariagatans avslutning. Namnberedningen hade först föreslagit namnet Ladugårdstorg efter Älvsborgs Kungsladugård. Anledningen till namnet Mariagatan (namngiven år 1895) är okänt. Området kring Mariaplan planerades av förste stadsingenjör Albert Lilienberg. I stadsdelen Kungsladugård finns den största homogena landshövdingehusbebyggelsen och stadsplanen ligger dels under riksintresse, samt i bevarandeprogrammet. Ett kulturmiljöprogram för stadsdelens bebyggelse och särdrag togs fram och ligger idag till grund för stadsdelens kvaliteter och framtida bevarande/utvecklande. Husen i stadsdelen är uppförda mellan 1916 och 1938, Mariaplan tillkom under den senare hälften. På Mariaplans östra sida låg förr biografen Röda sten. Mariaplan har ett stort utbud av affärer och restauranger.
Polhemsplatsen är en trafikplats i stadsdelen Stampen i centrala Göteborg. Polhemsplatsen ligger mellan Stampgatan i söder, Odinsgatan i öster, Burggrevegatan i norr och Åkareplatsen i väster. Vid Polhemsplatsen återfinns Göteborgs-Postens centralredaktion samt hotellet Scandic Crown. Polhemsplatsen fick sitt namn 1883 efter uppfinnaren och den tekniske föregångsmannen Christoffer Polhem (1661–1751). År 1915 angavs Polhemsplatsen ha en yta på 1 142 kvadratmeter, varav cirka 800 utgjorde körbanor och cirka 350 gångbanor.
Radiotorget är ett torg i stadsdelen Järnbrott i Västra Frölunda. Torget byggdes 1953 och invigdes 1954. Det betecknades som ett satellittorg, ett nytt koncept för torg utanför en stadskärna. Det tillkom efter amerikansk förebild och var det första i sitt slag i Sverige och ett av de första i Europa. Arkitekterna var Sven Brolid och Jan Wallinder. Torget rustades upp 2019–2020 då tre nya hus byggdes i anslutning till torget, två högre hus med lägenheter och ett lägre tvåvåningshus med butikslokaler på bottenplan och lägenheter däröver. På torget finns flera småbutiker, såsom tapetserarverkstad, frisersalong, hundtrim, restaurang, konditori, foto-, sport-, fisk- och tobaksaffär, dagligvaruhandel, med mera. På torget finns även en samlingslokal som ägs av Göteborgslokaler. Övriga fastigheter på torget ägs av Göteborgs stads bostadsaktiebolag. I februari 2010 utsågs semlorna på Mehran café & konditori på Radiotorget till Göteborgs bästa semlor av tidningen Göteborgs-Posten.
Skanstorget ligger i huvudsak i stadsdelen Haga, men tangerar även stadsdelarna Annedal och Kommendantsängen i centrala Göteborg. Torget fick sitt namn 1888, efter närheten till Skansen Kronan (cirka 150 meter väster om) och mäter cirka 95 × 85 meter. Skanstorget sträcker sig mellan Sprängkullsgatan 37 och Övre Husargatan 1. År 1895 beskrevs dess placering som; "Skanstorget, öppna platsen öster om Husargatan nedanför Skansen Kronan mellan östra Haga och Annedal". År 1900 uppmättes torget till 4 525 kvadratmeter.
Sveaplan är sedan 1933 ett inofficiellt namn på en plats i stadsdelen Kommendantsängen i Göteborg. Den ligger vid Sveagatan, Nordenskiöldsgatan och Övre Husargatan. Fastigheternas adressnummer är vid gatorna. Torgets konstnärliga utsmyckningar, med bland annat stenskulpturer av gatsten, är gjorda av konstnär Gösta Sillén. Vid torget ligger lägenhetsfastigheter, flera mindre butiker, restauranger och mindre lunchställen med café. Gamla Sveabiografen låg tidigare på Sveagatan 27 men har nu renoverats och blivit uppköpt av Brf Linnéstaden. Under åren 2012–2013 byggdes Sveaplan om som en del av de förändringar som gjordes kring Övre Husargatan Bland annat ersattes asfalten på den del av Nordenskiöldsgatan som hör till Sveaplan med stenblock och träd planterades där gränsen mellan trottoar och bilväg tidigare låg.
Vårväderstorget är ett torg i stadsdelen Biskopsgården på Hisingen i Göteborg. Torget fick sitt namn 1957 som ett gruppnamn inom väder och meteorologi. Vårväderstorget projekterades ursprungligen av Helge Zimdal på 1950-talet, färdigt 1958, och är byggt med italiensk stil i terrassform och bågar. ABAKO projekterade en omfattande ombyggnad i slutet av 1980-talet som invigdes våren 1990. Torget har en egen spårvagnshållplats. På torget finns bland annat gym, frukt - och grönsaksaffär, frisör, Willys Hemma, Göteborgs folkhögskola och Biskopsgårdens bibliotek. Vårväderstorget förvaltas av Göteborgslokaler. Biskopsgårdens kyrka vid Vårväderstorget stod klar 1961 och ritades av arkitekt Johannes Olivegren. Under 2023 genomgick torget en omfattande omgestaltning och förvandlades till ett grönskande trädgårdstorg, inspirerat av Göteborgs vision om en modern trädgårdsstad. Den 23 april 2024 invigdes det nya torget, som nu erbjuder en inbjudande miljö med ommålade fasader, platsunika möbler och förbättrad belysning för att främja trygghet och trivsel. Som en del av trygghetssatsningen har Vårväderstorget blivit Sveriges första trygghetscertifierade torg i ett utsatt område, enligt BoTryggt2030-certifieringen. Detta innebär att torget uppfyller högt ställda krav på säkerhet och trygghet för besökare och boende i området.
Stigbergstorget är ett torg i stadsdelen Majorna (4:e roten) i Göteborg. En mindre del av torgets östra del i 4:e kvarteret Tröstekällan, tillhör stadsdelen Stigberget. Från torget utgår Bangatan i öster, Allmänna vägen och Karl Johansgatan i väster och Bläsgatan i norr. Längs torgets norra del går ett antal spårvägslinjer, och här finns även hållplatsen Stigbergstorget.
Rosenlundsplatsen är ett torg beläget öster om Rosenlundsgatan och söder om Kungshöjd i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Platsen utgör både ett torg och en parallell gata på omkring 100 meter i väst-östlig riktning norr om torget. Rosenlundsplatsen är numrerad 1-5 och innehåller fastigheterna: Inom Vallgraven 37:21, Inom Vallgraven 38:2 och Inom Vallgraven 69:5. Namnet är fastställt sedan 1939 då namnet ändrades på den del av Fisktorget, som ligger vid Rosenlundsbron. Ändringen gjordes efter förslag av AB Otto Berlin, som 1884 flyttade sin herrekipering till ett hus vid torgets västra del. Trapporna vid torgets del mot kanalen - på 1880-talet kallad Fiskkajen - anlades 1865. Då var torgets östra sida en del av Hvitfeldtsplatsen, som sträckte sig in cirka 75 meter från hörnet. I början av 1930-talet tvingades utomhusförsäljningen av fisk att flytta på sig, till väster om Fiskhallen. Därefter övertog bär- och blomsterförsäljare platsen, men även den handeln upphörde 1966. Ett hus i sten uppfördes 1842 för Navigationsskolan i Göteborg efter ritningar av stadsarkitekt Heinrich Kaufmann och bekostades av Göteborgs stad, likaså tomtmarken. Det var ett envåningshus med vindsvåning av flensburger mursten och låg inom en trädgård på nuvarande Rosenlundsplatsens västra del. Byggnaden användes som navigationsskola fram till 1862, då undervisningen flyttades till den nya byggnaden på Kvarnberget, vilken öppnade den 1 oktober 1862. På Rosenlundsplatsen 3-4 finns ett kontorshus för skatteförvaltningen och en matvarubutik. Huset är sex våningar utan gård. Fasaden är i ljust rött tegel med detaljer i betong och plåt. Huset har arkader i första och andra våningen. Det är uppfört 1976–78 som kontors- och affärsbyggnad för dåvarande Televerket efter ritningar av L. Kvarnström Arkitektkontor AB. Den nuvarande byggnaden har samma karaktär som grannhuset med typisk 1970-talsarkitektur.
Guldhedstorget är ett stadsdelstorg i norra Guldheden i Göteborg. Det fick sitt namn 1945 efter sin centrala plats inom norra Guldheden, som då var under uppförande som en del av utställningen Bo Bättre. Entrén till utställningen var placerad precis där Reutersgatan möter Guldhedsgatan. Själva torgytan är cirka 1 800 kvadratmeter stor. Två låga huskroppar avgränsar torget på varsin sida, en tidigare restaurangbyggnad och ett lamellhus i tre våningar. Sydost om torget ligger trafikknutpunkten Wavrinskys plats. Torget ingår i kommunens bevarandeprogram enligt Värdefulla miljöer 1985, Bevaringsprogram 1987. Området har dessutom pekats ut som riksintresse för kulturmiljövården enligt de bestämmelser om numera återfinns i 3 kap 6 § miljöbalken.
Shoreline memorial i Göteborg.
plats i Krokslätt
minnesmärke i Västergötland
minnesmärke i Västergötland
minnesmärke i Västergötland
Jungfruplatsen är ett torg och ett område i Mölndal. Namnet Jungfruplatsen, efter stjärnbilden Jungfrun, antogs den 17 juni 1958. Jungfruplatsen invigdes den 6 december 1959. Platsen och de omkringliggande byggnaderna ritades av Johannes Olivegren och uppfördes av Byggnads AB Lennart Wallenstam och var Mölndals första egentliga butikscentrum. Samtidigt var 120 lägenheter i området färdiga. Området byggdes ut av Wallenstam och HSB under åren 1959–1961. På Jungfruplatsen finns Mölndals första utekonstverk, Bossanova, av Bertil Lundgren, vilket invigdes den 6 december 1964. Postkontoret på Jungfruplatsen, vilket öppnades 1959, stängdes den 1 april 1996. Delar av Jungfruplatsen ligger på Åby Frälsegårdens tidigare inägor.
Albotorget är ett torg i stadsdelen Annedal i Göteborg. Det fick sitt namn år 1974 efter den tidigare Albogatan, som utgick genom stadsplaneändring. Albogatan fick troligen sitt namn efter läget i Albostaden, som var ett inofficiellt namn på omgivningen. Förledet albo syftade på person från Ale härad i Västergötland. De första boende vid gatan skall ha varit snickare därifrån. Snickare från Ale var vanliga som säsongsarbetare vid byggen i Göteborg under andra hälften av 1800-talet, och de byggde flera av landshövdingehusen i staden, varav de äldsta låg vid Albogatan och den intilliggande Snickaregatan.
monument i Slottsskogen, Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
torg i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
torg i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
För Örgryte IS:s supporterklubb, se ÖIS Supporterklubb Balders Hage. Balders Hage är en plats i Göteborg som ligger inom nöjesparken Lisebergs inhägnade område, strax öster om Mölndalsån. Vid Balders Hage låg Örgryte IS första idrottsplats som anlades 1887 och klubben grundades här den 4 december 1887. På platsen finns en minnessten till minne av bildandet och idrottsplatsen. Liseberg har sedan 2003 en åkattraktion som heter Balder i närheten av platsen. Vid Balders Hage anlades en skridskooval som invigdes den 1 januari 1888 och under vintern kunde användas för skridskoåkning. Den första skridskotävlingen anordnades den 19 januari samma år. Skridskobanan lades ned 1898 p.g.a. ekonomiska svårigheter. Balders Hage blev omodern och en upprustning nödvändig. 1901 var ombyggnaden klar. Även IFK Göteborg spelade under en kort period sina fotbollsmatcher på Balders Hage. Det har felaktigt hävdats att Sveriges första fotbollslandskamp - då kallad "federationsmatchen" - mot Norge den 12 juli 1908 (11-3), spelades på Balders Hage. Detta skedde emellertid på Idrottsplatsen på Tegelbruksängen, samma plats där Gamla Ullevi stod klart 1916. Balders Hage hade spelat ut sin roll några år in på 1900-talet, och i februari 1908 skrev ÖIS kontrakt på marken där Svenska Mässan idag ligger och byggnationen av en ny idrottsplats kunde börja. Den 6 september 1908 invigdes Walhalla idrottsplats med 8 000 åskådarplatser av landshövding Gustaf Lagerbring.
Järntorget, eller Jerntorget fram till åtminstone år 1900, är ett torg i stadsdelarna Haga och Masthugget i centrala Göteborg. Det är ett av stadens viktigaste torg och en knutpunkt för kollektivtrafiken i västra delen av staden. Vid torget finns bland annat Folkets hus och flera tidigare redaktionshus för tidningar. Denna norra del av torget heter från i augusti 1986 Olof Palmes Plats. Numera är Järntorget även en livlig del av nöjeslivet i Göteborg, i direkt anslutning till butiksgator i Haga och Masthugget. Järntorget fick sitt namn 1867 efter Nya Järnvågen, då en del av verksamheten i den närbelägna Göteborgs hamn. Fram till omkring 1902, kallades torget även Masthuggstullen, Möbeltorget och Trätorget samt Bierhalleplatsen. Fram till 1923 låg västra delen av torget i stadens Elfte Rote i Masthugget, medan den södra delen tillhörde Västra Haga.
Korsvägen är en kollektivtrafikknutpunkt och korsväg där gatorna Södra Vägen, Skånegatan och Örgrytevägen möts i stadsdelarna Heden och Lorensberg i Göteborg. Den ligger i mitten av evenemangsstråket och håller ihop kommunikationsvägarna dit. Runt om ligger Liseberg, Svenska Mässan, Hotel Gothia Towers, Universeum och Världskulturmuseet.
Kungsportsplatsen, namnet fastställt 1852, är ett torg i stadsdelen Inom Vallgraven i Göteborg, där stadsporten Kungsporten låg fram till och med 1839. Kungsporten har gett namn åt både torget, Kungsportsbron och Kungsportsavenyen, som sträcker sig från Kungsportsbron och upp till Götaplatsen.
Vasaplatsen, är belägen i stadsdelarna Vasastaden och Lorensberg i Göteborg. Den fungerar som en mindre knutpunkt för kollektivtrafiken. Vasaplatsen fick sitt namn år 1882, och färdigställdes 1897. Området vid och kring Vasaplatsen kallades för Flygarns Haga, efter poliskommissarien Anders Fredrik Flygare som ännu i slutet av 1850-talet ägde hus på tomten nr 112 i 12:e roten, på platsen för nuvarande Vasaplatsen 9. Han bedrev där även en lukrativ handelsrörelse. Platsen har en areal av cirka 6 500 kvadratmeter. Söder om Vasaplatsen ligger Vasaparken som anlades 1892 på initiativ av Josef Andrén, Ernst Bring och Pontus Fürstenberg, till en kostnad av 16 000 kronor. Området söder om Vasaplatsen kallades förr Skojarebacken. År 1897 fick Vasaplatsen sin fontän. Den 31 mars 1955 invigdes Torgny Segerstedt-monumentet i Vasaplatsens norra del, av landshövding Malte Jacobsson. Monumentet är en tio meter hög, trekantig monolit av granit från Hunnebostrand. Konstnär är Ivar Johnsson. På sockeln står följande text: De fria fåglarna plöja sin väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria. Segerstedt skrev dessa ord i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 9 oktober 1940 — ett nummer som blev beslagtaget efter ett regeringsingripande.
Backaplan är ett köpcentrumområde i stadsdelarna Tingstadsvassen, Brämaregården och Kvillebäcken på Hisingen i Göteborg. Centrum på Backaplan är Hjalmar Brantingsplatsen, cirka två kilometer från Göteborgs centralstation.
Bastionsplatsen är ett mindre torg i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Den är belägen där Stora Nygatan möter Trädgårdsgatan.
Brunnsbotorget är ett torg i kvarteret 1:3 Almön i stadsdelen Backa på Hisingen i Göteborg. Torget fick sitt namn 1963 efter Villa Brunsbo vid den närbelägna järnvägsövergången, ägd av familjen Brundin. Familjen hävdar därför att stavningen med två n i Brunnsbo är felaktig. Det är en knutpunkt för kollektivtrafikens bussar med hållplatsnamnet Brunnsbo. Hösten 2005 gjordes en ombyggnation av infarten till torget samt av torgytan, bänkar och p-platser för att uppnå en bättre tillgänglighet för boende, handlare och besökare. Brunnsbotorget byggdes under 1960-talet, och 1964 stod centrumhuset klart, ritat av Sven Brolid Arkitektkontor AB. Brunnsbotorget förvaltas av Göteborgslokaler. På torget ligger Brunnsbokyrkan sedan 1972. Här finns också den ursprungliga Brunnsbohallen, "en utbredd tegelbyggnad med välgjorda detaljer som murade luftintag för ventilationen kröns med ett brant sadeltak som ett stort prisma en bit indraget från fasaden. Taket ger vackert överljus till en inre hall som idag till stor del upptas av en konditoriservering. Från den centrala hallen når man sedan en större livsmedelsbutik och några mindre affärer. Rummet har en nästan sakral karaktär och konkurrerar därmed på ett märkligt sätt med den betydligt mindre elementbyggda småkyrkan som också ligger vid torget." (2001)
Exercisheden, Heden, är en öppen yta inom stadsdelen Heden i centrala Göteborg som avgränsas av Södra Vägen, Parkgatan, Sten Sturegatan och Engelbrektsgatan. Heden är ungefär 40 000 m² stor och har givit namn åt stadsdelen med samma namn. Heden har ingått i stadens donationsjord sedan 1621. Under 1800-talet kallades området för "Östra Heden", eftersom Kronan också disponerade en exercished i Haga som benämndes "Västra Heden".
Friskväderstorget är ett torg i Biskopsgården i Göteborg, som fick sitt namn 1958. Där finns bland annat Willys, en liten livsmedelsbutik, en pizzeria, en frisör, en köttbutik, en spelbutik, ett kafé, en mobiltelefonsbutik, en vårdcentral och barnavårdscentral, ett kommunkontor, en förskola och en moské. Torget har en spårvagnshållplats, där flera linjer passerar. Sjumilaskolan ligger i nära anslutning till torget.
Harry Hjörnes plats (Göteborgs kommun: Harry Hjörnes Plats) ligger i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Platsen hette tidigare Kompasstorget. Den uppkallades 1984 efter Göteborgs-Postens tidigare ägare och chefredaktör, Harry Hjörne. Han är representerad av en minnesplakett placerad i den låga, ringlande murkonstruktionen i mitten av platsen.
Härlanda fängelse, ursprungligen Centralfängelset Härlanda, var ett fängelse i stadsdelen Kålltorp i östra Göteborg 1907–97. Arkitekt var hovintendent Gustaf Lindgren och byggmästare var F O Peterson & Söner. Fängelseområdet har från 20 januari 2011 namnet Härlanda park. Det tidigare fängelset är byggnadsminne sedan 24 juni 1993.
Hötorget var ett torg i stadsdelen Nordstaden i Göteborg. Det låg vid nuvarande Nils Ericsonsgatan intill Nordstan. Torget, som anlades på den raserade bastionen Johannes Rex, var ett salutorg för hö och namnet finns belagt år 1812. Vallgravens nordöstra del fylldes igen på mitten av 1860-talet, varvid Nils Ericsonsgatan anlades över Hötorgets östra sida. Torget begränsades i väster av Norra Larmgatan, i norr av Sillgatans och i söder av Köpmansgatans förlängningar. Torget utgick när Östra Nordstan byggdes.
Karin Kavlis plats är en plats intill Götaplatsen i stadsdelen Lorensberg i Göteborg. Platsen ligger söder om stadsteatern och fick sitt namn år 2001 efter Karin Kavli, som var dess första kvinnliga chef under åren 1954-1962.
Kaserntorget är ett torg i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Torget har mer karaktären av en bred gata, och sträcker sig mellan Kungsgatan 13 och Södra Larmgatan 2.
Kungstorget är ett torg inom Vallgraven i centrala Göteborg. Vid torget ligger bland annat Göteborgs största och äldsta saluhall, Stora Saluhallen, invigd 1889. Torget har alltid varit ett marknadstorg och år 2006 var det grönsaksmarknad alla vardagar i veckan. Kungstorget uppmättes år 1900 till 10 726 kvadratmeter.
Länsmanstorget är ett torg i Länsmansgården, som ingår i stadsdelen Biskopsgården, i Göteborg. Det fick sitt namn 1983 efter läget i Länsmansgården. Torget byggdes 1966. År 2000 byggdes torget om och entrén binder sedan dess ihop två tidigare fristående fastigheter. Torget är ett inomhustorg med dagligvaruhandel och ett antal mindre butiker, bland annat servicebutik och solarium. Länsmanstorget ritades av arkitekt Gustaf Samuelsson. EFEM Arkitektkontor stod för förändringarna som gjordes 2000. Länsmanstorget ägs och förvaltas av Göteborgslokaler.
Munkebäckstorget är ett torg i stadsdelen Kålltorp i östra Göteborg. Torget fick sitt namn år 1947, efter Munkebäcken, som var ett gammalt namn på Härlandabäcken. Förledet syftar troligen på munkar i Nya Lödöse.
Packhusplatsen är ett torg i stadsdelen Nordstaden vid den Södra Älvstranden av Göta älv i Göteborg. På torget ligger bland annat Casino Cosmopol och Hovrätten. Fram till år 1925 låg Posthuset vid torget, och det första Sahlgrenska sjukhuset låg där dåvarande Sillgatan (nu Postgatan) mynnade ut vid Kronans Masthamn. Sjukhuset låg här 1782–1823 då verksamheten flyttade till Östra Hamngatan 11. Byggnaden revs kring 1900. Platsen uppmättes till 6 020 kvadratmeter år 1900. Torget fick sitt namn 1883 efter det tull- och packhus (Stora Tullhuset, eller "Tull- och Packhuset") vid kajen som stod klart den 7 januari 1866 och togs i bruk i april samma år, efter ritningar av Frans Jacob Heilborn och numera innehåller ett kasino. År 1911 byggdes huset om av Ernst Krüger och 1925 av Karl Bengtsson då byggnaden fick sitt nuvarande utseende mot Packhusplatsen. Det första packhuset var först beläget vid "Stora Hamnemunnen" ungefär mitt emot residenset, år 1727 flyttat till hörnet af Norra Hamngatan och Smedjegatan. Huset rymde inte bara tull- och accisstaterna utan även logement och kontor för de handlande och deras mäklare. Ännu i mitten av 1850-talet fanns inte Packhuskajen, utan den enda tilläggsplatsen var en smal träbro, direkt norr om inloppet till Stora Hamnkanalen (då ”Stora bommen”). Först kring 1860 började man planera för kajen, fylla ut och förse den med så kallad strandskoning. Kronans Masthamn var en hamnbassäng, som låg innanför Stora Bombastionen vid nuvarande Packhusplatsen/Packhuskajen, på platsen för det område där Stora Tullhuset uppfördes. Masthamnen kom till i slutet av 1600-talet och fylldes igen 1861. Masthamnen var rektangelformad, cirka 35 meter bred och sträckte sig längs med och väster om Franska tomten (ungefär vid nuvarande Packhusplatsen 4) till i höjd med Kronhusgatan. Hamnen upptog därmed större delen av Packhusplatsen. I Norra Hamngatans västra förlängning byggdes 1843 en träbro över masthamnen.
Per Angers Plats finns i Kungsparken i stadsdelen Vasastaden i centrala Göteborg. Platsen ligger i nära anslutning till både Raoul Wallenbergs Gata och minnesmärket över Torgny Segerstedt vid Vasaplatsen. Sedan 1952 är den 15 ton tunga lekskulpturen Ägget av konstnären Egon Möller-Nielsen placerad i parken.
Sankt Sigfrids plan är en trafikknutpunkt i stadsdelen Bö i Örgryte i Göteborg.
Stora Bommen är platsen för Stora Hamnkanalens utlopp i Göta älv i den inre hamnbassängen i Göteborg. Namnet kommer av den fällbom, som förr fanns vid inloppet till Stora Hamnkanalen, och som lyftes bort av tullbetjänterna efter visitation då båtar skulle ut eller in, men även för att hindra fientliga fartyg från att tränga in i kanalsystemen. Motsvarande plats där Östra Hamnkanalen hade sitt utlopp heter Lilla Bommen.
Svingeln är en öppen plats vid Friggagatan i stadsdelen Stampen i östra delen av Göteborg, som ligger cirka 300 meter söder om Skansen Lejonet. Vid Svingeln ligger Gamla begravningsplatsen som var Göteborgs synagogas tidigare begravningsplats. Också Göteborgs högre samskola ligger vid platsen.
Tuve torg är ett torg i stadsdelen Tuve, på Hisingen i Göteborg. Torget ritades av Jansson Persson Trogard Arkitektkontor AB, stod klart 1971 och hette ursprungligen Norums torg. 1998 byttes namnet till Tuve torg efter begäran från Göteborgslokaler AB och Norumstorgs företagarförening. Under 2007 renoverades och förnyades torget. Vid torget finns bland annat två mataffärer, blomsterbutik, kvarterskrog, konditori, bibliotek, frisör och apotek.
Wieselgrensplatsen är ett torg i stadsdelarna Brämaregården och Rambergsstaden i stadsdelsnämndsområdet Lundby på Hisingen i Göteborg, uppkallat efter Peter Wieselgren. Det fick sitt namn år 1944. Vid Wieselgrensplatsen finns Lundby sjukhus. Kvarteren runtomkring består av landshövdingehus. Torget tillhör de mer centrala delarna av Hisingen. Wieselgrensplatsen var från år 1915 en plats mellan Härlandavägen och dåvarande Wieselgrensgatan i stadsdelen Bagaregården. Namnet har utgått på grund av ändring i stadsplanen.
Hvitfeldtsplatsen är en plats i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Platsen är cirka 170 meter lång, och sträcker sig från Kaserntorget till rondellen vid Rosenlundsbron där Rosenlundsplatsen och Sahlgrensgatan ansluter. Platsen uppmättes till 1 720 kvadratmeter år 1900, och till 4 611 kvadratmeter år 1915. Platsen fick sitt namn 1883 till minne av Margareta Hvitfeldt, och efter sitt läge vid Högre latinläroverket som uppkom genom en donation av Margareta Hvitfeldt redan 1664. Hvitfeldt gav sitt namn även åt Hvitfeldtska gymnasiet, som dock ej längre ligger vid Hvitfeldtsplatsen.
Falutorget är ett torg i stadsdelen Gullbergsvass i Göteborg. Det fick sitt namn 1883 - i Sjuttonde roten - efter staden Falun som var ändpunkt för Bergslagsbanan och torgets närhet till Bergslagsbanans stationshus i Göteborg. Området där torget ligger var fram till 1860-talet vassmark och en del av Göta älv, då omfattande muddringsarbeten skapade nytt land. Namnet förekommer första gången 1887 i Göteborgs Adress- och Industrikalender, som "Falu Torg å Gullbergsvass mellan 10.e och 11:e qvarteren." Någon gång mellan 1899 och 1910 blir namnet sammansatt till Falutorget. Här fanns förr en viss växtlighet, en fotbollsplan samt en lekplats. Torget har endast gatunummer 1 med fastighetsbeteckning Gullbergsvass 10:3. Falutorget sträcker sig åt sydost från Gullbergs strandgata och förgrenar sig efter 120 meter i tre av- och påfarter strax före mötet med Mårten Krakowgatan. Cirka 50 meter nordost om torget låg tidigare en större och en mindre gasklocka.
Gårdatorget är ett torg i stadsdelen Gårda i Göteborg. Det är numrerat 1-2 med fastighetsbeteckningarna Gårda 18:24 och 18:24. Torget fick sitt namn 1987 efter läget i stadsdelen, och är cirka 80 meter långt. Det ligger i förlängningen av Gårdavägen i korsningen Fabriksgatan, där torgdelen finns i dess norra del. Före rivningarna av stadsdelens landshövdingehus på platsen, gick Gårdavägen ända fram till Södra Kustbanegatan - ungefär nuvarande Kungsbackaleden. På en karta från 1985 sträcker sig Gårdavägen fortfarande fram till Södra Kustbanegatan, som då gick innanför Kungsbackaleden. Kvarteret norr om torget heter 18 kvarteret Svanen och söder om 21 kvarteret Falken.
Kanaltorget är ett torg i stadsdelen Gullbergsvass i centrala Göteborg. Det ursprungliga torget var beläget i stadsdelen Nordstaden. Torget är endast numrerat med nr 1, med fastighetsbeteckning Gullbergsvass 703:45, och är cirka 3 800 kvadratmeter stort. Det nuvarande torgets namn fastställdes den 20 september 2007. Det ursprungliga torget fick sitt namn 1883 efter sitt läge vid Östra Hamnkanalens norra del (igenfylld 1936). Namnet förekommer första gången 1885 i Göteborgs Adress- och Industrikalender. År 1900 var torget 3 676 kvadratmeter stort. Då stadsplanen ändrades för Östra Nordstaden utgick torget under 1973. Kanaltorgsgatan uppstod 1953, från torget och norrut. På en karta från 1807, så ligger "Corps de Garde" (Kronans vakthus) på platsen för torget, Östra Hamnen i väster och kajområdet för Lilla Bommen i norr. Lilla Klädpressaregatan i söder tillkom 1848. Omkring 1850 låg området - i Första kvarteret Gustavus Primus - öde, kallat för "Signeulska trädgården" efter färgerifabrikör Gustaf Adolf Signeul. Det Wernerska huset med tomtnummer 1 och 2, uppfördes 1877 efter ritning av Victor Adler med adress Kanaltorget 1. Huset i fem våningar byggdes för direktör Anders Werner som förvärvat de två västligaste tomterna. År 1971 revs huset då Nordstans parkeringshus skulle uppföras. Här inrättade han företaget Aug. Werner & Co:s Fabriks- och Handels AB - grundat 1866 - och som bland annat ägde Anderstorps bomullsspinneri i Lindome och anlade Eriksbergs färgeri i Göteborg. Det senare blev utflyttat till Anderstorp. Lilla Bommens Bro gick över Östra Hamnkanalen vid dess utlopp i Lilla Bommens Hamn. Den band samman Kanaltorget med S:t Eriks Torg. Bron försvann 1936, då kanalen fylldes igen. Det var en bred bro med järnvägsspår och mycket annan trafik. Den öppna plats som uppstod när Götatunneln färdigställts år 2006 och på vilken informationscentret Älvrummet placerades, fick namnet Kanaltorget år 2007. Under åren 2010–2012 var Göteborgshjulet beläget på Kanaltorget. Under den perioden benämndes platsen i göteborgshumorn för Hjultomten.
Lilla Bommens torg är ett torg i stadsdelen Gullbergsvass i centrala Göteborg. Torget är numrerat 2, 6 och 10, med fastighetsbeteckningarna Gullbergsvass 703:48, 703:49 respektive 703:45. Vid torgets östra del finns huvudsakligen tilläggsplatser för passagerarfärjor.
Olskrokstorget är ett torg i stadsdelen Olskroken i Göteborg. Det ursprungliga torget fick sitt namn 1886 efter landeriet Olskroken. Olskrokstorget uppmättes till 2 320 kvadratmeter år 1900, vilket stämmer ganska väl med dagens yta. Torget är numrerat 2 till 20, där de båda byggnaderna för fiskförsäljning har nummer 18 och 19 och den pressbyråliknande byggnaden åt gatan har nummer 20. Tillsammans utgör de tre byggnaderna kvarter 36 Stengeten. Olskrokstorget avgränsas av Bondegatan i väster, adressen Olskrokstorget i norr (kvarter 6 Oxen), Borgaregatan i öster och Redbergsvägen i söder.
Skeppsbroplatsen är ett torg i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Namnet beslutades 1883. Platsen ligger mellan Skeppsbron och Stora Badhusgatans norra del. Den kallades tidigare Residenstorget eller Residensplatsen efter landshövdingeresidenset strax intill. År 1884 finns Skeppsbroplatsen med för första gången i Göteborgs Adress- och Industrikalender; Skeppsbroplatsen, mellan Landshöfdingeresidenset, Skeppsbron och Stora Hamnkanalen.
plats i Göteborg
plats i Göteborg
plats i Göteborg
Makarna Tods Plats är en plats vid Magasinsgatan 3–5 i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Platsen fick sitt namn år 2004 efter makarna George och Maria Elisabeth Tod, som drev ett hotell i hörnet av Kyrkogatan 6 och Magasinsgatan 5 under åren 1813–1865.
plats i Göteborg
plats i Göteborg
Hotellplatsen är en plats vid Södra Hamngatan, Östra Larmgatan och Kvarnbron i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Platsen fick sitt namn år 1883 efter hotell Göta källare och Grand Hotel Haglund, vilka låg vid platsen.
park i Göteborg
Brunnsparksbron är en gångbro över Stora Hamnkanalen, placerad mellan Fontän- och Fredsbron, i Brunnsparken i Göteborg. Den nuvarande bron byggdes 1990 i samband med en ombyggnad av Brunnsparken och Fontänbron och har vid brofästena fyra lyktstolpar i gjutjärn. Den ursprungliga Brunnsparksbron invigdes 1891 och låg där nuvarande Fredsbron ligger.
Citytorget är ett mindre torg i norra Kortedala i östra Göteborg, beläget intill Lövåsskolan, numera Förstamajgatans förskola, samt Allhelgonakyrkan och spårvagnshållplatsen med samma namn. Torget och det intilliggande bostadsområdet Adventsparken uppfördes under åren 1955–1957 för Göteborgsbostäder och ritades av G Andreasson vid HSB:s arkitektkontor. Torget omges av ett fyra våningars punkthus, ett trevåningshus och lägre butikslängor. På torget återfinnes bl.a. butiker som: Direkten Citytorget ICA (eller Ovrells Livs) Pizzeria Il Vagabondo Göta Tandvård Atris Frisersalong 11:ans Gatukök
Drottningtorgsbron är en gångbro över Stora Hamnkanalen, mellan Stora Nygatan och Drottningtorget, i Göteborg. Den är placerad mellan Kvarnbron och Slussbron. Den första bron på denna plats var en välvd träbro uppförd 1861-1862 som ett provisorium i väntan på en eventuell framtida flyttning av slussen. Den nuvarande Drottningtorgsbron byggdes 1874. En skylt på bron anger felaktigt byggnadsåret 1873. Bron fick sitt namn 1883. Uppgiften att bron tidigare skulle ha haft namnet Drottningportsbron saknar trovärdig källa.
Dämmebron är en 20 meter lång gång- och cykelbro över Gullbergsån i Göteborg. Den förbinder Ågången med Elfrida Andrées gata (tidigare Baldersplatsen respektive Dämmevägen) i stadsdelen Gårda. Namnet kommer av den fördämning som anlades vid den östra änden av Fattighusån och där Mölndalsån övergår till att heta Gullbergsån. Gångstråket längs Gullbergsåns östra sida, som börjar här, heter "Smedmästare Karlssons Gångväg", efter smedmästare Ernst Karlsson (1878-1957) som startade Gårda smidesverkstad vid cirka år 1900.
För bron i Tbilisi, se Fredsbron, Tbilisi Fredsbron är en gångbro över Stora Hamnkanalen, placerad mellan Brunnsparksbron och Palacehusets personalbro, i Brunnsparken i Göteborg. Bron hette förut Brunnsparksbron och byggdes 1891, men namnändrades till Fredsbron i samband med en ombyggnad 1990, då den kan ses som en förlängning av Fredsgatan. Den leder in mot Nordstans köpcentrum och är en av stadens mest trafikerade gångbroar. Bron är vid brofästena försedd med lyktstolpar av äldre modell.
Gamla Varvsparken är en park vid Stigbergstorget i Majorna, Göteborg. Namnet syftar på Gamla Varvet, där parken anlades efter varvets upphörande. I parken byggdes Sjöfartsmuseet som stod klart 1933.
Gamlestadsbron är en cirka 50 meter lång bro för biltrafik över Säveån i Gamlestaden i Göteborg. Den är en förbindelse för Gamlestadsvägen. På platsen för Gamlestadsbron har det funnits en broförbindelse över Säveån i mer än 500 år. Staden Nya Lödöse anlades 1473, och här var livlig trafik eftersom även riksvägen mot Norge passerade Nya Lödöse. Det berättas om en bro som för första gången blev uppförd på platsen 1620-1622, där stadsarkitekten i Göteborg Johan Eberhard Carlberg under sommaren 1723 tvingades bygga en helt ny "brygga" (bro) av trä samt stensatt. Denna förstördes dock redan i januari 1724 av en stark flod och av timmer, varför Carlberg gjorde en ny träbro av en annan konstruktion, som även den måste förstärkas 1731. År 1822 blev en ny stenvalvsbro färdig. Bron belades med tullavgift eftersom den blivit så dyr, men hade tjänat ut på 1930-talet. Gamlestadsbron breddades 1933-35 och fick spårvagnsspår. Den nuvarande bron med av- och påfarter anlades i början av 1970-talet då även trafiksystemet utmed Gamlestadsvägen förändrades.
Godstågsviadukten (Bocken) är en järnvägsbro uppförd åren 2007-2009 (föregångaren 1935) i stadsdelen Olskroken i Göteborg, och som förbinder de från Gårdatunneln kommande Västkustbanan och Kust till kust-banan med Västra stambanan och Norge/Vänerbanan, samt (via Marieholmsbron) Bohusbanan och Hamnbanan. Det är normalt endast godståg som trafikerar bron, i och med att i princip alla persontåg går via Göteborgs centralstation. Under andra världskriget gick dock permittenttrafiken över bron vilket för en tid gav den smeknamnet tyskviadukten. En tid har nattåg mellan Oslo och Köpenhamn gått där och stannat i Mölndal istället, för att SJ skulle slippa ha nattpersonal för att vända tåget och byta lok. I samband med bygget av Västlänken byggs Godstågsviadukten om med en spårväxel och en ytterligare koppling över Västlänkens spår mot Västra stambanan så att tåg från Hamnbanan, Bohusbanan och Norge-Vänerbanan kan ansluta planskilt. Detta sker inom projektet Olskroken planskildhet. Befintlig ramp kommer användas av tåg från Västra stambanan och Sävenäs rangerbangård.
J. Sigfrid Edströms bro är en 25 meter lång spårvägsbro över Gullbergsån i Göteborg. Den förbinder J. Sigfrid Edströms gata med Alströmergatan i stadsdelen Gårda. Namnet kommer av industrimannen och idrottsledaren Sigfrid Edström.
Kortedala torg ligger i stadsdelen Kortedala i Göteborg. Kortedala byggdes som Göteborgs första förort. Torget består av ett flertal byggnader som innehåller mataffär, bibliotek, frukt och grönt, bingo, restauranger, vårdcentral, tandläkare, frisör, mm. Torget hette ursprungligen Kortedalstorget, men fick 1959 sitt nuvarande namn sedan Göteborgs Spårvägar i en skrivelse påtalat att den allmänna benämningen på torget var Kortedalatorget och att det dåvarande namnet var tungt att uttala. Stadsfullmäktige beslöt, efter omröstning med rösterna 24 mot 17, att namnet skulle vara Kortedala Torg, i enlighet med Fastighetsnämndens förslag. Torget förvaltas av Göteborgslokaler. Marken förvaltas av Park och Naturförvaltningen.
Kungsportsbron är en bro över vallgraven i centrala Göteborg, som förbinder Kungsportsavenyen med Kungsportsplatsen. Bron har sitt namn efter Kungsporten, en stadsport som revs 1836-1839. Den ritades av arkitekten Eugen Thorburn i italiensk renässansstil, öppnades för trafik den 23 juli 1901 och invigdes den 14 augusti samma år av kung Oscar II.
Kvarnbron i Göteborg är en bro över Norra Hamnkanalen vilken utgör en smal fortsättning österut av Stora Hamnkanalen. Bron går mellan Hotellplatsen och Norra Hamngatan och är placerad mellan Palacehusets personalbro och Drottningtorgsbron. Bron har sitt namn av Slusskvarnen som var stadens kvarn kombinerad med sluss och fanns på denna plats från omkring 1648 och fram till 1873. En välvd stenbro på denna plats revs 1873 och ersattes med en provisorisk träbro i väntan på den av Eriksbergs mekaniska verkstad gjutna järnbron som var klar 1875. Bron fick sitt namn 1883. Bron trafikeras främst av spårvagnar, gående och cyklister.
Kämpebron, eller i äldre tider Kämpebryggan, är en bro som förbinder Norra och Södra Hamngatorna med varandra, över Stora Hamnkanalen vid Lilla Torget. Namnet syftar på den ursprungliga bron som var prydd med träskulpturer av kämpar, och som stod färdig 1628. Den nuvarande bron från 1925 är ritad av Arvid Fuhre.
Marieholmsbron är en bro för järnvägs-, gång- och cykeltrafik i Göteborg från Gamlestaden över Säveån, Marieholm och Göta älv till Tingstad på Hisingen. Brodelen över Göta älv är en svängbro. Bron ingår i Bohusbanan och binder samman Göteborgs hamnbana med det övriga järnvägsnätet.
Partihallsförbindelsen är en 1 150 meter lång viadukt (planskild fyrfältsväg), belägen mellan E45 och E20 i Göteborg. Förbindelsen byggdes som en del av Göteborgsöverenskommelsen, den infrastruktursatsning i Göteborg i vars vägtrafikdel bland annat Götatunneln ingår. Vägen är byggd i en viadukt över Västra stambanan i höjd med Ånäsmotet och knyter ihop E45 med E20. Vid Marieholm har en ny trafikplats byggts som är ansluten till E6 via Marieholmstunneln under Göta älv, den så kallade Marieholmsförbindelsen. Vägen har fyra filer, två i varje riktning. I den norra delen lämnar en fil per riktning förbindelsen, så att det längst i norr är en fil per riktning. De filer som lämnar förbindelsen ansluter till Marieholmstunneln. Partihallsförbindelsen har vägnumret E6.21, samma som Lundbyleden. 2011-2021 hade förbindelsen det tillfälliga vägnumret E20.10. Bron kallas av Göteborgshumorn för Röde Orm.
Pusterviksbron är en bro i stadsdelen Pustervik i centrala Göteborg. Den östra delen av Pusterviksområdet förbands en gång i tiden med Rosenlund, på andra sidan Vallgraven, genom "Röda bryggan" - en högvälvd gråstensbro, som på 1830-talet ersattes med en rullbro. Den gamla bron har fått ge namn åt kvarteret Röda Bryggan. På 1860-talet, när kajerna byggdes om, byttes den mot en svängbro, som 1883 fick det officiella namnet Pusterviksbron. Bron gick över Rosenlundskanalen i linje med Järntorgsgatan, från Brogatan till Rosenlundsgatan. Pusterviksbron revs på 1950-talet efter ändring i stadsplanen och ersattes istället med två broar – Östra och Västra Pusterviksbron, vilka öppnades för trafik den 7 januari 1955. Efter Götatunnelns tillkomst ersattes de med endast en bred bro, som den 28 april 2011 också fick namnet Pusterviksbron. Den nya bron är byggd i ljus granit från Kina med två stenklot och kryssformade gjutjärnsräcken. Höga lyktstolpar med fyra lyktor på varje sida står på brofästena. Bron vilar på taket till Götatunneln.
Redbergsplatsen, äldre namn Korsvägen, är en plats i Göteborg och en knutpunkt för Göteborgs kollektivtrafik. Redbergsplatsen ligger i stadsdelen Bagaregården och fick sitt namn 1883. Bebyggelsen kring Redbergsplatsen består främst av landshövdingehus. Längs hela platsens sydöstra sida sträcker sig Östra kyrkogården. År 1873 sattes en allmän vattenpump upp på Redbergsplatsen, där vatten från Delsjön kunde avnjutas. I Redbergslids Folkpark på Redberget, strax norr om Redbergsplatsen, restes 1886 en paviljong med en scen där artister kunde uppträda. Paviljongen revs 1936. På 1600-talet förekom även namnet Notenådsås på Redberget. I slutet av 1956 påbörjades arbetet med att bredda Härlandavägens norra sida, från Redbergsplatsen och längs hela den krök som Härlandavägen gjorde runt hörnet på Östra kyrkogården. Spårvägen fick utrymmet närmast kyrkogårdsmuren för sig själva, och en dubbelfilig väg på 9 meter skapade vid sidan om. I hörnet av Ånäsvägen och Örngatan uppfördes en bensinstation. För gatubreddningen kapade man en bit av parken vid Redbergslids bibliotek. Arbetet blev klart under sommaren 1957. Fram till sommaren 1968, då Redbergsplatsen byggdes om på nytt, fanns här en vändslinga för spårvägen. Kvarteret Renen är landshövdingehusen mellan Örngatan och Ånäsvägen längs platsens nordvästra del. Ett allmännyttigt bostadsföretag ville riva kvarteret på 1970-talet, men efter omfattande protester, såldes husen och renoverades istället på 1980-talet.
Selma Lagerlöfs torg är ett torg som byggdes 1971 och är ett lokalt centrum i primärområdet Skälltorp, som ligger i norra delen av stadsdelen Backa på Hisingen i Göteborg. Det ligger cirka 4 kilometer norr om Göteborgs centrum. Torget är uppkallat efter författaren och nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Svenska Balettskolan och Skälltorpsskolan är två grundskolor i anslutning till torget.
Slussbron är en bro över Vallgraven, mellan Stora Nygatan–Slussplatsen och Slussgatan, i Göteborg. Den är placerad mellan Drottningtorgsbron och Stampbroarna. Slussbron byggdes 1875 och fick sitt namn 1883 efter den intilliggande slussen, där Vallgraven går ihop med Fattighusån. År 1985 byggdes bron om för att klara nutida belastningskrav på femtio ton. De gamla befästningsmurarna tillhörande bastionen Carolus IX Rex, som stöttes på under byggnadsarbetena, utgör bottenfundament då de inte kunde raseras.
Underåsbron är en 20 meter lång bro över Mölndalsån i Göteborg. Den förbinder västra- och östra Örgrytevägen, och ligger cirka 60 meter öster om Lisebergs huvudentré. Namnet kommer av hemmanet Underås som låg i närheten. År 1984 var ett större ombyggnadsarbete klart, som innebar att bron delades i tre sektioner; två enkelriktade med vardera två körfält och en mittsektion med dubbla spårvagnsspår. Örgryte bro var namnet på en gammal bro på samma plats.
Valhallabron är en 20 meter lång bro över Mölndalsån, som förbinder Åvägen med Valhallagatan i centrala Göteborg, cirka 50 meter öster om Valhallabadet.
Vasabron, i Göteborg förbinder från söder Vasaplatsen och Raoul Wallenbergs gata med Västra Hamngatan. Den ursprungliga bron ritades av Yngve Rasmussen och uppfördes 1906–07. Bron renpverades med start 2017 då vissa delar byttes ut. Bron har efter renoveringen kvar samma utseende, och den öppnade för trafik i augusti 2019.
Viktoriabron är en bro över Vallgraven i Göteborg, vilken förbinder Viktoriagatan med Sahlgrensgatan. Bron existerade inte då den fick sitt namn år 1883, som en hyllning till kronprinsessan Victoria. Bron, som stod klar år 1885, med endast fem meters bredd var svängbar för att göra det möjligt att passera med båtar i Vallgraven på väg till Grönsakstorget och Kungstorget. 1938 byggdes bron om till en fast balkbro med drygt tio meters bredd och en segelfri höjd av 1,90 meter. Därmed kunde såväl bilar som spårvagnar trafikera bron. Brons namn ändrades i samband med detta stavning från Victoriabron till Viktoriabron. Genom åren förstärktes bron flera gånger. 1990 fick den nya spårinfästningar och ett nytt trädäck. Till slut ersattes den med en ny under åren 2008-2009. Den nya bron har stilistiskt utformats som den ursprungliga.
Blomstertorget är ett torg i stadsdelen Olskroken i Göteborg. Torget är numrerat 1-2 med fastighetsbeteckningarna Olskroken 35:13 och 35:19 och består av en öppen, asfalterad yta med parkeringsrutor. Torget fick sitt namn år 2000 efter partihandelområdet där det är beläget. Det är cirka 5 300 kvadratmeter stort och sträcker sig mellan Blomstergatan och Grönsaksgatan. Området för torget tillhörde Stora Olskroken ända fram på 1920-talet, och var då fortfarande helt obebyggt.
Kaggeledstorget är ett torg i stadsdelen Sävenäs i östra Göteborg. Torget fick sitt namn 1946, troligen efter guvernören Nils Kagg.
Partihandelstorget är ett torg i stadsdelen Olskroken i Göteborg. Torget är numrerat 1-2 med fastighetsbeteckningarna Olskroken 35:19 och 35:7 och består av en öppen, asfalterad yta med parkeringsrutor. Torget fick sitt namn 1963 efter partihandelområdet där det är beläget. Det är cirka 3 500 kvadratmeter stort och sträcker sig mellan Blomstergatan och Grönsaksgatan. Området för torget tillhörde Stora Olskroken ända fram på 1920-talet, och var då fortfarande helt obebyggt.
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
Gamlestads torg, tidigare Gamlestadstorget, är ett torg i stadsdelen Gamlestaden i Göteborg. Torget ligger i anslutning till pendeltågsstationen Gamlestadens station och spårvagnshållplatsen Gamlestads torg, som trafikeras av linjerna 4, 6, 7, 8, 9 och 11. Torget är under uppbyggnad och kommer när det är helt färdigställt bestå av bland annat bostäder, handel och hotell. Strax söder om torget och Säveån ligger Gamlestadens fabriker. Den 1 december 2018 invigdes folkbiblioteket Världslitteraturhuset i ett av höghusen i mitten av torget. Det ersatte Gamlestadens bibliotek i medborgarhuset i Gamlestaden, som stängdes den 28 september samma år.
plats i Göteborg
bro i Göteborg
bro i Göteborg
bro i Göteborg
bro i Göteborg
en fyr i Göteborg
en fyr i Göteborg
Hunnebådan, senare Göteborgsgrund, var ett grund och en fyrplats vid farleden till Göteborgs hamn på Rivöfjorden i Göteborgs södra skärgård. Grundet är känt för att ostindiefararen Götheborg förliste där år 1745. Grundet markerades år 1907 med en lysboj med agaljus, och år 1939 anlades fyrplatsen Hunnebådan med ett 7,5 meter högt fyrtorn. Fyren elektrifierades år 1964 med agaljus som reserv. Samma år kom den att bilda enslinje med Stora Billingen. Enslinjen upphörde i samband med att Stora Billingen drogs in den 1 januari 1992. År 1998 bytte Svensk Fyrlista namn på grundet till Göteborgsgrund. År 2001 beslöts att öka och bredda djupgåendet i farleden och ta bort Hunnebådan. Arbetet med att ta bort grundet inleddes år 2003. Fyrkuren bevarades och placerades på Eriksberg.
en f.d. fyr i Göteborg
Yttre Järnvågsbron är en av de äldsta bevarade broarna i Göteborg och som stod klar 1866. Den förbinder Pustervik och Rosenlund med varandra, över Rosenlundskanalen vid Skeppsbron.
en fyr vid Göta Älv i Göteborg
en fyr vid Göta Älv i Göteborg
Kronhuset, Nordstaden 19:3, ursprungligen Giötheborgz Tyghuhs, är en stor, röd tegelbyggnad i Västra Nordstaden i Göteborg. Huset uppfördes under åren 1643–1654 med holländsk prägel, och är Göteborgs näst äldsta profana byggnad efter residenset (1650). Möjligen är de ursprungliga ritningarna gjorda av den kungliga arkitekten Simon de la Vallée. Kronhuset användes först som tyghus, det vill säga som lager för garnisonens tygmateriel såsom kanoner och andra vapen, men även som matförråd för spannmål. På platsen för huset låg tidigare stadens äldsta kyrkogård. Den 9 december 1927 övergick ägandet av Kronhuset från staten till Göteborgs stad, för att användas som museum. Kronhuset är byggnadsminne sedan den 24 oktober 1968.
Ramberget (uttalas med kort a) är ett berg på ön Hisingen i Göteborg. Berget och området i dess närhet utgör Keillers park och är ett välbesökt turistmål. Inom parken finns egentligen två olika höjder, dels Stora Ramberget (87 meter över havet) med området Ättestupan i sin sydöstra del samt Lilla Ramberget (49 meter över havet), som är den bergås som sträcker sig från Rambergsvägens början och norrut, cirka 750 meter. Båda dessa höjder fungerar som utsiktsplatser och har bänkar med mera, och man kan dessutom köra bil hela vägen upp till toppen av Ramberget. Parken har vid ett antal tillfällen expanderats och är idag över 31 hektar stor. Stora Ramberget består av gnejsgranit och Lilla Ramberget av ögongnejs.
Vasaparken är en park i stadsdelen Lorensberg i Göteborg. Parken upptar ett kvarter och ligger i en sluttning från Vasagatan i norr upp till Engelbrektsgatan i söder. I öster avgränsas parken av Götabergsgatan och i väster av Aschebergsgatan. I parkens norra del ligger Göteborgs universitets huvudbyggnad som vetter mot Vasaplatsen. Vasaplatsen är en kilformad parkliknande plats som är som bredast uppe mot Vasaparken. Parken skiljs från platsen av Vasagatan. Söder om parken och Engelbrektsgatan ligger Vasakyrkan och Studenternas Hus i en parkliknande omgivning som fortsätter upp till Hvitfeldtska gymnasiet. Ett tidigare slumkvarter som kallades Skojarbacken revs för att ge plats för Vasaparken och Vasakyrkans plan. Ordet skojare syftade på att det i detta område bodde bluffmakare, lönnkrögare, dagdrivare, lumpsamlare och spågummor. Vilt leverne hade präglat platsen. Vasaparken färdigställdes 1892 till en kostnad av 10 525 kronor, men invigdes först 1908 efter att den nuvarande universitetsbyggnaden färdigställts. I den nyanlagda parken kom barn både från den välbärgade Vasastan och från Landalas arbetarkvarter att leka. Vasaparken omnämns i Nationalteaterns Bängen trålar.
Apslätten, tidigare Apan eller Kålltorps Apa, är namnet på ett gräsområde i parkmiljö i stadsdelen Kålltorp i östra Göteborg. Apslätten är obebyggd och används främst som rekreationsyta. Området består av en större glänta i ädellövskogen, cirka 300 meter öster om Delsjövägen i höjd med Wingårdsgatan 7 (nära Skatås motionscentrum). Direkt norr om slätten ligger närmaste planlagda kvarter, Kvarter 120 Kranskötaren. Namnet Apslätten fastslogs officiellt av Kulturnämnden i Göteborgs stad den 23 augusti 2012.
Burgårdsparken är en park i stadsdelen Heden i centrala Göteborg. Den anlades i början av 1800-talet, men har anor från 1600-talet. Arealen är omkring 3,5 hektar. Parken är belägen intill Evenemangsstråket, men separeras från Skånegatan av ett antal byggnader, bland annat Norska sjömanskyrkan och Filmstaden Bergakungen. Parkens övriga gränser utgörs av Levgrensvägen i norr, Valhallavägen i söder och Valhalla idrottsplats i öster. Gångvägen genom Burgårdsparken i nord-sydlig riktning fick namnet Katrinelundsstigen 2019. Sevärdhet är ett välbevarat gammalt landeri, Stora Katrinelund. I Burgårdsparken ligger sedan 2008 en actionpark.
Bältespännarparken är det inofficiella namnet på en cirka 6 000 kvadratmeter[källa behövs] stor del av parken Kungsparken i centrala Göteborg, belägen mittemot Stora Teatern vid Kungsportsavenyen och framför Trädgårdsföreningens huvudentré. Parken fick sitt namn 2003 efter Johan Peter Molins skulptur Bältespännarna som först placerades ut i parken den 15 maj 1863, och på sin nuvarande plats 1914. Bältespännarparken är en del av det mer eller mindre sammanhängande parkområde kring Vallgraven som skapades när Göteborgs befästningar revs i början av 1800-talet. Här fanns sedan slutet av 1980-talet en liten rund damm som på sommaren innehöll en fontän och på vintern var en konstfrusen isbana. Dammen byggdes tack vare sponsring och kom därför att kallas Sponsringen. År 2013 rustades Bältespännarparken upp med en ny fontän, nya körsbärsträd och parksoffor. Fontänen fick en skålformad yta och stenkanten runtom togs bort. Södra Vägens tidigare sträckning mellan parken och Trädgårdsföreningen togs bort och ersattes med gång- och cykelbana och grusyta.
Flunsåsparken är en folkpark centralt belägen på Hisingen, Göteborgs kommun. Den anlades på 1960-talet och har en yta på 3,6 ha. Flunsåsparken är den enda folkparken i Sverige med fri entré, och har varit det sen den öppnades 1982. Flunsåsparken förbinds med Backaplan genom det som i dagligt tal kallas Flunsåsstråket.
Hisingsparken är Göteborgs största parkområde och omfattar cirka 320 hektar. Parken är belägen i primärområdena Slättadamm, Kärrdalen, Tuve och Säve på Hisingen. Hisingsparken etablerades och fick parkstatus så sent som 1980. Den äldsta delen av parken är S.A. Hedlunds park, som anlades under slutet av 1800-talet och fick sitt namn 1928. Där ingår bland annat bland annat våtmarken Gunnestorps mosse och den konstgjorda dammen Slätta damm. I norra delen av Hisingsparken ligger Kättilsröds 4H-gård. Parken har fyra joggingspår med olika längder. Den blå slingan, 2,8 km. Röda slingan, 5,4 km. Gula slingan, 7,4 km. Gröna slingan, 11,1 km.
Karl Gerhards plats ingår i Lorensbergsparken i Göteborg. Den anlades 1994 till minne av revyartisten Karl Gerhard, som under åren 1921-1961, med fyra avbrott för spel på Storan, spelade revy på Folkan, som låg i parken fram till januari 1942, då byggnaden brann ner. Därefter spelades revyerna på Lorensbergs Cirkus. På platsen står även Karl Gerhards byst.
S.A. Hedlunds park är en park i primärområdena Slättadamm och Tuve på Hisingen i Göteborg. S.A. Hedlunds park ingår i Hisingsparken, som är Göteborgs största parkområde.
Jubileumsparken är en stadspark i Frihamnen i stadsdelen Tingstadsvassen i Göteborg, som utvecklats som en del av stadens satsning inför sitt 400-års jubileum inom ramen för Älvstaden. Parken etablerades som ett experimentellt stadsutvecklingsprojekt, med fokus på prototyper, medborgarengagemang och utforskande arbetsformer innan permanenta investeringar blev aktuella.
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
Värdens Park i Göteborg.
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
park i Göteborg
Fastigheten hör till bostadskvarteret Drottningholm norr om landeriet, som växte fram mellan 1915 och 1925. Just detta hus stod färdigt 1916. Bakom ritningarna står arkitekterna Arvid Bjerke och S.O. Svensson.
Byggnaden uppfördes 1915 som en del av Engelska längan, åt Hjalmar Gottfrid Benzel. Ritningarna gjordes av Arvid Bjerke, som formgav en stor del av områdets hus. Efter en lång tid som kontor har huset under senare år varsamt återställts mot sitt ursprungliga utförande.
En stadionbyggnad i Göteborg som uppfördes mellan 1969 och 1971. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Närmare uppgifter om anläggningen saknas i underlaget.
Ett bostadshus i Göteborg uppfört 1963. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Ytterligare uppgifter om byggnaden finns inte i underlaget.
Huset uppfördes 1893, men nybyggnadsritningarna är osignerade och arkitekten är därmed okänd. En ombyggnad genomfördes senare, 1982.
Huset byggdes 1929 som kontors- och butikshus åt byggmästare N. Persson och Fastighetsaktiebolaget Nipe, efter ritningar av arkitekten K.S. Hansson. I förhall och trapphus fanns ursprungligen livfulla målningar med motiv från land och hav, men porten har senare satts igen och entréplanet ändrats. Bland de mer kända hyresgästerna märks Alida Söderdahls leksaksaffär och Radiotjänst AB, som fanns kvar i huset in på 1960-talet.
Huset uppfördes omkring 1800 som privatbostad och donerades 1808 av grosshandlare A. Oterdahl till Sahlgrenska sjukhuset. Efter en om- och tillbyggnad ledd av stadsarkitekt J. Hagberg stod det 1823 färdigt med plats för ett åttiotal patienter, med bland annat rum för barnaföderskor och tio sjuksalar. Sedan sjukhuset flyttat 1854 hyste huset skiftande verksamheter, däribland Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där skalden Viktor Rydberg arbetade och bodde på 1850-talet. År 1892 flyttade polisen in och genomförde stora förändringar.
Villan hör till ett område som byggdes snabbt under slutet av 1870-talet och till största delen stod klart 1880. Marken köptes av Göteborgs tjänstemanna-byggnadsförening, och flera av de första ägarna var kända göteborgare. Ritningarna signerades av arkitekterna H. Hedlund och C. Fahlström och utfördes inom V. von Gegerfelts kontor, i den fornnordiska stil han utvecklat. Den så kallade tjänstemannastaden blev snart en av stadens sevärdheter och uppmärksammades även internationellt.
Huset uppfördes 1917 som verkstadsbyggnad efter ritningar av arkitekten Johan Jarlén. Ursprungligen fanns här en svetsningsverkstad med utställningslokaler, kontor, garage och järnförråd. Vid en större ombyggnad 1978 gjordes byggnaden om till kontor, varvid de ursprungliga smårutiga fönstren och dörrarna byttes ut.
Byggnaden stod klar 1939 som dansrotunda och fick 1956 sitt nuvarande namn Rondo vid en ombyggnad. Den runda planformen med ett framskjutande, närmast rektangulärt entréparti mot norr har till stor del behållits sedan 1939. Mot gården finns en välbevarad glasfasad med spröjs i ädelträ, sannolikt från 1956. Huset har ett högt lokalhistoriskt värde.
Huset uppfördes 1974 åt Försäkringsbolaget Allmänna Brand efter ritningar av Tengbom arkitekter AB. Under 1980-talet byggdes interiörerna om för olika butiker, och 2000–2001 ändrades den inre delen mot gatan och torget. Entrén i sydväst framhävdes då med en hög öppning över hörnet och en ny skylt, som ersatte det stora A:et över den gamla entrén.
Ett polishus i Göteborg som uppfördes 1967. Byggnaden är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Närmare uppgifter om den finns inte i underlaget.
Huset uppfördes 1850 åt B. Malmberg efter ritningar av H. Kaufmann och var då tre våningar högt med enkla tegelfasader. Omkring 1874 fick den strama fasaden ny dekor i rik nyrenässans, och 1904 gavs bottenvåningen mjukt rundade skyltfönster i jugendstil. Genom åren bodde här bland andra läkaren C. Dickson och fabriksidkaren J.A. Gibson. Åren 1929 byggdes huset om och på till sin nuvarande höjd åt Livförsäkrings AB Viktoria, efter ritningar av E. Josephsson.
Ett trevånings putsat hus kring en gemensam gård. Nyrenässansfasaden mot Sankt Eriksgatan är i huvudsak välbevarad, med fyra pilastrar som betonar mittpartiet vid entrén. Delar av 1800-talsinredningen finns kvar, och den gatstensbelagda gården är välbevarad. Huset tjänade tidigare som ungkarlshotell och rymmer i dag ett stödboende för hemlösa män med missbruksproblematik.
Skeppsbrohuset presenterades på 1930-talet som en kontors- och bostadsfastighet efter ritningar av F.O. Peterson & söner. Det äldre huset från 1935 blev ett av de första i staden att uppföras enligt amerikanskt skyskrapesystem, med bärande stomme av järnbalkar kringgjutna av betong. Den andra delen av kvarteret tillkom 1965, ritad av Lund och Valentin och med bärande konstruktion i betong. Byggherre för båda etapperna var Bröderna Kanold AB.
Byggnaden uppfördes under 1890-talet, tillsammans med övriga hus i kvarteret norr om Vasagatan. Närmare uppgifter om arkitekt och byggherre saknas i underlaget.
Ett fattighus i Göteborg som uppfördes mellan 1884 och 1888. Underlaget hänvisar till anläggningens historik för närmare uppgifter, och någon egen beskrivning av byggnaden finns inte här.
Huset uppfördes utifrån ritningar daterade 1879. Ytterligare uppgifter om arkitekt, byggherre och användning saknas i underlaget.
Huset vid Södra Hamngatan 5 uppfördes 1805 och var fram till 1860-talet bostad åt James Dickson den äldre. År 1917 byggdes det om för försäkringsbolaget Atlantica, och sedan dess har flera mindre ombyggnader gjorts.
En skolbyggnad i Göteborg som uppfördes mellan 1967 och 1974. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Närmare uppgifter om byggnaden finns inte i underlaget.
Huvudrestaurangen byggdes till jubileumsutställningen 1923 och hette då Tivolirestaurangen. Den har byggts om och till i omgångar, men den ursprungliga karaktären och dekoren finns till stor del kvar. Det uppskjutande mittpartiet har behållit sin ursprungliga prägel, men fungerar numera bara som kuliss.
Ett bostadshus i Göteborg som troligen uppfördes under 1920-talet. Underlaget ger ingen närmare uppgift om arkitekt, byggherre eller ursprunglig användning.
Huset uppfördes 1882 som bankpalats åt Skandinaviska Kredit AB, efter ritningar av Axel och Hjalmar Kumlien, och hade då två våningar och en mezzanin. Lokalerna utvidgades första gången 1895 med en byggnad för bland annat bankvalv. Åren 1910–1912 utökades banken ytterligare genom om- och nybyggnad efter ritningar av E. Krüger, då hörnhusets översta våning höjdes. År 1920 påbyggdes Västra Hamngatan 4 med två våningar i en originell utformning, där en rad kolonner bär upp muren.
Huset uppfördes 1864 åt handelsmannen J.G. Hamberg. Åren 1900–1905 byggdes det helt om till hotell Kronprinsen och badhuset Centralbadet, med tvålmassage, finsk bastu och elektriskt ljusbad. Både hotell och badhus stängde före 1916, då Göteborgs Bank köpte huset, och i affärslokalen hade dessförinnan biografen Stjärnan drivits. År 1918 moderniserades huset för ASEA, och vid en större ombyggnad 1943–1946 ersattes bottenvåningen med betongpelare, stål och glas efter ritningar av N.E. Eriksson och E. Ragndahl.
Byggnaden uppfördes troligen 1885 som varuskjul och var ursprungligen en lång hallbyggnad med sadeltak. År 1909 tillbyggdes den vinklade östra delen mot Packhusplatsen, med små kontorsbås och rum för packhuskarl och skjulvakt. Den sneda västfasaden är anpassad efter ett järnvägsspår som funnits här. Efter en ombyggnad 1995 används skjulet vid olika evenemang, och det är i dag ett av få bevarade träskjul i Göteborgs hamn.
Huset uppfördes 1954 som församlingshem åt Frälsningsarmén, efter ritningar av överste N.E. Pettersson. Församlingen fanns kvar här fram till år 2000. I dag rymmer byggnaden bland annat en nattklubb.
Epidemisjukhuset uppfördes 1884–1886 som en modern anläggning för vård av smittsamma sjukdomar, ritad av arkitekten Adrian Crispin Petterson. År 1906 tillkom vårdpaviljonger i trä efter ritningar av O. Dymling, och 1920 byggdes ett landshövdingehus för personalbostäder. Sjukhuset stängdes 1970. Sedan 1987 fungerar lokalerna som konstcentret Konstepidemin, med gallerier, ateljéer, verkstäder och kontor.
Platsen var under 1600- och 1700-talen en del av Göteborgs befästning. Sedan verken rivits uppfördes här i mitten av 1800-talet en arsenalsbyggnad för Göta artilleriregemente. Artilleriet ersattes 1904–1913 av bostadshus, där E. Thorburn tog fram en idéskiss med den gamla arsenalen som förebild. Just Kungshöjdsgatan 9 ritades av arkitekten O.M. Holmén 1904.
Byggnaden vid Bellmansgatan 4–10 uppfördes 1873 som skola åt Sigrid Rudebecks skola. Nybyggnadsritningarna är osignerade och arkitekten okänd. Just den del som utgör Bellmansgatan 4 var sannolikt tänkt för bostäder.
Huset uppfördes 1917 av arkitekterna Karl Severin Hansson och Eugen Thorburn, med John Albert Janson som byggherre. I dag används byggnaden av Vasaskolan.
Huset uppfördes 1980 åt SIAB efter ritningar av White arkitekter AB, genom R. Falk. Det är ett andelshus med 74 bostadslägenheter om två till fem rum och kök. I och med nybygget ändrades den tidigare finmaskiga indelningen med korta fasader både mot Södra Hamngatan och Drottninggatan.
Bostadshuset mot Kapellplatsen är byggt av sten och gult tegel i 1920-talets klassicism. Mot torget bärs fasaden upp av halvkolonner i kolossalformat och avslutas med en kraftigt artikulerad takfot. Grannhuset Kapellgatan 8 har tegelfasader i samma stil, med storslagna pilastrar.
Huset uppfördes 1853 efter ritningar av byggmästare A. Krüger, åt kopparslagarmästare J. Trägårdh som även ägde grannhuset. Det stannade i familjens ägo till 1930-talet. Byggnaden grundförstärktes 1916, och 1926 inreddes en butik en trappa upp med stora skyltfönster mot både gata och gård. Sedan dess har många firmor hållit till här, bland andra Philips Radio AB och, från 1964, Göteborgs Zoologiska AB, som till och med hade fågelinackordering på gården.
Huset uppfördes 1915 som det sista i kvarteret, på en svårbebyggd tomt, efter ritningar av arkitekten O. Hedlund. Byggmästare var C. Jacobsson, som själv bodde i huset under många år. Vid en större ombyggnad på 1980-talet inreddes vinden och lägenhetsindelningen ändrades, samtidigt som dörrar och fönster byttes ut.
Ett bostadshus i Göteborg som uppfördes 1887. Det är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Ytterligare uppgifter om byggnaden finns inte i underlaget.
En residensbyggnad i Göteborg som uppfördes mellan 1647 och 1650. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Närmare uppgifter om byggnaden finns inte i underlaget.
Byggnaden uppfördes 1948 som hovrätt efter ritningar av arkitekten H. Ahlberg. Den var i stort sett oförändrad fram till 1994, då en inre ombyggnad genomfördes för Göteborgs universitet. I dag rymmer huset institutionslokaler för bland annat arkeologi.
Fastigheten hör till bostadskvarteret Drottningholm norr om landeriet, som byggdes ut omkring 1915–1925. Huset vid Johannebergsgatan 30 uppfördes 1916 efter ritningar av arkitekten Karl M. Bengtson.
Husen uppfördes 1968 på båda sidor om den förlängda Götgatan, efter ritningar av White arkitekter AB genom A. Björkman. Gatan täcktes över och bildar nu entré till köpcentret Östra Nordstaden, ett av Sveriges första stora köpcentra med inomhusgator under högt välvt tak med överljus. År 1978 inreddes en McDonalds mot Norra Hamngatan. Före rivningarna 1966 låg här åtta olika hus, däribland Fraenkel och Hedenbergs stora järnaffär.
På tomten stod länge ett trevåningshus med överbyggd gård, putsad nyrenässansfasad och en ombyggd bottenvåning. Handelsmannen A Fürstenberg lät uppföra det 1887 som bostadshus med butiker i gatuplanet, och släkten Fürstenberg ägde det in på 1900-talet innan Lifförsäkringsaktiebolaget Thule tog över. År 1973 öppnade Leif Mannerström och Christer Svantesson här Restaurang Johanna, som snart räknades bland Europas 200 bästa. Efter en brand under 2000-talet planeras nu ett nybygge på mittentomten i kvarteret 12 Härbärget.
Snickaren Hallman lät uppföra huset mot Drottninggatan redan 1849. När kapten J J Berg övertagit tomten tillkom 1855 gatuhuset mot Stora Nygatan samt gårdshus, ritade av byggmästaren P J Rapp. Berg bodde inte själv här utan hyrde ut lägenheterna, och 1860 bodde 37 personer i fastigheten, bland dem doktor Liborius och arkitekten A Johansson. Huset mot Drottninggatan gjordes 1916 om till mössfabrik, och 1924 inreddes ordenslokalen Riddartemplet Felicia på tredje våningen. Omkring 1940 anpassades fastigheten för Aktiebolaget Göteborgssystemet.
Byggnaden på fastigheten uppfördes 1924 efter ritningar av arkitekten N.W. Nilsson, som även ansvarade för huset på grannfastigheten Lorensberg 23:2.
Kopparslagarmästaren J Trägårdh lät 1853 uppföra huset som bostad efter byggmästaren A Krügers ritningar och flyttade själv in; släkten ägde fastigheten till 1930-talet. Därefter moderniserades huset och togs över av en bostadsförening, och en rad hantverkare och småindustrier hyrde lokaler, bland dem Göteborgs Elektriska AB. Under 1940- och 1950-talen kontoriserades delar av huset och ett kafferosteri flyttade in i gårdshuset. Åren 1988–1989 byggdes huset om helt, en gårdsbyggnad revs och ersattes, vilket gav två små ljusgårdar.
På Lasarettsgatan 1 uppfördes 1925 ett bostadshus med verksamheter i de nedre våningarna, efter ritningar av arkitekten Karl Severin Hansson. Fram till 1978 gjordes mindre ändringar, då lägenheterna moderniserades och fönster och dörrar byttes ut.
Huset i hörnet Haga Nygata och Landsvägsgatan uppfördes 1881 och tillhör den första generationen landshövdingehus. De tidigaste hade flacka sadeltak och enkel klassicistisk dekor, medan branta, brutna tak dominerade från omkring 1885; detta hus var bland de första att få ett brutet tak, vilket gör det särskilt intressant. Byggnaden är i huvudsak bevarad, och vid ombyggnaden 1992–93 rördes planlösningarna i 3- och 4-rumslägenheterna knappt. Entréhallen har golv med ursprungliga klinkerplattor samt rekonstruerade vägg- och takmålningar.
Villan byggdes 1878 efter ritningar av arkitekterna C. Fahlström och H. Hedlund. Sitt nuvarande utseende fick den vid en ombyggnad 1911, med C. Lindholm bakom ritningarna. Under senare år har byggnaden använts som skola, fritids och förskola.
Byggnaden vid Engelbrektsgatan 4 i kvarteret Granen uppfördes 1892. För närmare uppgifter hänvisas till anläggningens historik.
Dicksonsgatan 12 ritades av arkitekten Arvid Bjerke 1915 och byggdes för direktören Erik Magnus. Bjerke gestaltade inte bara byggnaden utan även inredningen, från fasta detaljer och ljuskronor till värmegaller samt dörr- och fönstervred.
Huset uppfördes 1930 som kontorshus med butiker efter ritningar av arkitekten N Olsson. En lunchrestaurang inreddes 1933, och i bottenvåningen fanns flera butiker. Senare ändringar har mest rört restaurangdelen; 1982–1984 byggdes lokalen om för Restaurang Peking, medan den idag används som butik.
Längs Erik Dahlbergsgatan uppfördes omkring 1915–20 landshövdingehus efter nationalromantiska ideal. Fastigheten omfattar Vasastaden 24:1 samt 24:8–11.
Huset uppfördes omkring 1805 för bagarmästaränkan M Sjöberg av en okänd arkitekt. Skräddarmästaren Silvander lät 1868 bygga ett gårdshus i tre våningar, och 1891 och 1911 installerades stora bakugnar för handelsmannen Petersons Wienerångbageri. När bageriet flyttade 1919 byggdes huset om för Allmänna Sparbanken, med rusticerad natursten och stora valvöppningar i bottenvåningen. Efter bankens konkurs 1930 har fastigheten rymt bland annat Göteborgs scoutkår, Göteborgs Idrottsmagasin och numera Scientologkyrkan.
Gatuhuset uppfördes 1806 i två våningar för handelsmannen S Bergman, som lät importera mursten från Holland och kalk från Norge. Järnhandlaren B Thulin byggde 1862 till ett gårdshus med stall och magasin, och släkten Thulin ägde huset till början av 1900-talet. Handelsfirman Nordmark & Co byggde sedan om fastigheten, höjde den en våning, gav den ny fasaddekor och det rundade trapphuset. På 1950-talet fanns här bland annat Göteborgs Idrottsmagasin, och 1960–1969 lät Skandinaviska Banken bygga om huset för undervisningslokaler.
Huset uppfördes 1903 efter ritningar av byggmästaren Almqvist och rymde lägenheter om 2–4 rum och kök, med badrum i källaren och dass på gården. Främst tjänstemän bosatte sig här. Under 1920- till 1940-talet moderniserades lägenheterna med bad och wc, och vid en upprustning 1983 byttes de ursprungliga fönstren ut mot plastfönster.
Skolbyggnaden i Göteborg uppfördes 1966 och är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Frikyrkan, som också fungerat som bönehus och missionshus, ligger i Göteborg och härrör från 1966. Byggnaden är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Domkyrkobrunnen är en brunnsöverbyggnad i nyklassicistisk stil som uppfördes 1786 efter ritningar av J A Hagberg och N van der An. Den är det enda kvarvarande tappstället från stadens första vattenledning, som förde vatten från Kallebäcks källa. Brunnen stod ursprungligen vid Västra Hamnkanalen men flyttades 1816 och fick sin nuvarande placering 1967.
Bostadshuset byggdes 1893. Nybyggnadsritningarna saknar signatur.
Det före detta Epidemisjukhuset omfattar ett tjugotal låga, friliggande paviljonger som tillsammans utgjorde sjukhusområdet. Denna paviljong innehåller delar som flyttades hit från de äldre lokalerna vid Möllerska plantaget, väster om Järntorget.
Landshövdingehuset i hörnet Haga Nygata och Husargatan uppfördes 1880.
Flerbostadshuset i Göteborg uppfördes någon gång mellan 1855 och 1864. Byggnaden är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Där bron står har det funnits en förbindelse sedan 1620-talet, kort efter Göteborgs grundläggning; stadens första bro knöt samman Stora Torget med de södra delarna. Med tiden fick bron lejondekorationer och kallades Lejonbron, och 1733 uppfördes en valvbro i sten efter fortifikationskaptenen Bengt Carlbergs ritningar. Under den årliga Larsmässan var Lejonbron samlingsplats för tjänstehjon som sökte husbönder. Den nuvarande bron göts på 1860-talet och är en av två bevarade järnbroar ritade av kapten J G Richert.
Byggnaden uppfördes 1923 efter ritningar av arkitekten N.W. Nilsson, som vid samma tid även ritade grannfastigheten Lorensberg 23:1.
Hörsalen i Göteborg uppfördes 1996 och är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Kyrkan i Göteborg uppfördes 1958 och är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Huset uppfördes 1903, sannolikt för byggmästaren A Westerlind. Vem som ritade det är inte känt.
Varuhuset i Göteborg uppfördes 1971 och är registrerat i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Byggnaderna uppfördes 1803–09 efter Michael Bälkows ritningar. De är murade av tegel i tre våningar samt putsade och avfärgade i grått och vitt, med tak täckta dels av plåt, dels av tegel. Fasaderna förändrades 1897, 1906 och på 1940-talet, bland annat genom att större butiksfönster togs upp i bottenvåningen.
Lorensberg 10:6 uppfördes 1922 efter ritningar av R.O. Swensson för konsuln Sven Hylander. Byggnaden fick en väl anpassad tillbyggnad så sent som 2007–2008.
Inom Vallgraven 41:3 ritades av G. Elliot och byggdes 1905–1906. År 1977 moderniserades lägenheterna och samtliga fönster byttes ut.
Bostadshuset i Göteborg uppfördes mellan 1966 och 1968 och är registrerat i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Huset uppfördes omkring 1810 för snusfabrikören J Sjöberg, med en snuskvarnsbyggnad på gården. Det byggdes senare på en våning och fick nya gårdshus 1866, och 1877 inrymdes Privata Elementarläroverket för flickor med lektionssalar i hela huset. Tio år senare byggdes det om till bostad, butik, kontor och lager, fasaden fick nyrenässansdekor och en fotoateljé inreddes på vinden. En bostadsförening köpte huset 1931 och ett café öppnades; Café Kaos fanns här från 1930-talet och flera decennier framåt.
Kvarteret tillkom i huvudsak omkring 1909–11 och ritades av bland andra C. Hj. Zetterström och D.W. Stenfelt. Fastigheten Vasastaden 27:9 ritades av arkitekten Johan Jarlén 1912.
Villa Höglund på Viktor Rydbergsgatan 24 ritades av arkitekten Björner Hedlund och uppfördes 1931 för direktören Linus Höglund. Sedan 1950-talet disponerar Göteborgs universitet lokalerna, och de största ändringarna skedde på 1990-talet då en hiss installerades och planlösningen delvis förändrades. Byggnaden har två våningar med källare och inredd vind, en klassicistisk gestaltning med funktionalistiska inslag och en rödtegelfasad med burspråk, tandsnittsfris och naturstensdetaljer. Interiört finns flera välbevarade rum med stuckaturer, spegeldörrar och blyspröjsade fönster.
Bostadshuset i Göteborg uppfördes 1969 och är registrerat i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Skolbyggnaden i Göteborg uppfördes 1952 och är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Huset uppfördes 1879 utifrån ritningar som saknar signatur.
Villa Solbu ritades av Arvid Bjerke och R.O. Swensson för direktören Adolph Solbu och uppfördes 1916.
Byggnaden uppfördes 1926–1927 efter ritningar av arkitekten S Branzell, och flera kända Göteborgsfamiljer har bott här. År 1997 inreddes vinden med lägenheter och takkupor togs upp mot gatan.
Byggnaden uppfördes 1984–1986 efter ritningar av Nowak-Sundberg Arkitekter AB. De första åren fanns här kontor, post, resebyrå och arbetsförmedling, och entréerna och postlokalen inreddes i tidstypisk postmodern stil. Inre ombyggnader har sedan gjorts, bland annat i postlokalen där dekoren på pelarna tagits bort.
Bostadshuset i Göteborg uppfördes 1968 och är registrerat i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Hotellet i Göteborg uppfördes 1964 och är registrerat i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
På hörntomten Husargatan och Södra Allégatan står två trähus som uppfördes 1828 som kasern och stall för husarerna. Husen rymde polisstation mellan 1888 och 1914, användes därefter som föreningslokaler och butiker och övertogs av Frälsningsarmén 1981.
Sällskapet för bildande av småbarnsskolor bildades 1838, och verksamheten låg först på Lilla Otterhällan och sedan vid Rosenlund. År 1880 flyttades skolan hit, med utsikt över Annedal, i en byggnad ritad av A C Peterson i nyromansk kyrkoarkitektur. Bottenvåningen rymde kapprum, leksal och läsesal, medan övervåningen hade lärarinnans bostad och lokal för direktionen, och huset värmdes med varmluftskalorifärer. Idag är byggnaden mindre synlig, inklämd mellan en jugendbyggnad från 1901 och ett funkishus från 1965.
Kungsportsavenyn 20 uppfördes någon gång mellan 1880 och 1883. Byggnaden är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Carlanderska villan uppfördes 1913 för direktören Axel Carlander efter ritningar av Arvid Bjerke. Familjen bodde kvar fram till 1970-talet, då villan byggdes om för bankverksamhet. År 2010 inreddes den i stället till lägenheter som förvaltas av en bostadsrättsförening, och byggnaden har genomgått flera förändringar både utvändigt och invändigt.
Huset uppfördes 1928 som bostadshus efter ritningar av arkitekten N Olsson. Under 1980-talet moderniserades det och fönster och dörrar byttes ut.
Haga är Göteborgs första förstad och arbetarstadsdel och utgör en unik kulturhistorisk miljö, där stadsplanen och bebyggelsen speglar historien från 1600-talets mitt till 1900-talets början. Byggnaden på Haga nygata 24–34 uppfördes 1892 i en tidstypisk arkitektur med rik putsdekor.
Kontorsbyggnaden i Göteborg uppfördes 1963 och är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Huset uppfördes 2006 som en del av Pedagogen. Bakom byggnaden står arkitektkontoret 3xNielsen.
Butiks- och lagerbyggnaden uppfördes 1875 för firman August Abrahamson & Co efter ritningar av A C Peterson, med butiker i bottenvåningen och kontor, magasin och stall mot gården. Handelsfirman drev verksamhet här till 1920-talet, då AB Werner & Carlström tog över och moderniserade huset och lunchrummet Högvakten inreddes. Senare ombyggnader gjordes för Föreningsbanken på 1970-talet och för Länsförsäkringar 1987–1988 samt efter en brand 1998. Idag finns här bland annat Science Fiction Bokhandeln.
Sällskapet Framåts hus på Västra Skansgatan 6 är ett landshövdingehus från omkring 1880–90. Bottenvåningen är rusticerad och fönstren har profilerade omfattningar; fasaden är gulvitmålad under plåttak.
Bostadshuset i Göteborg uppfördes mellan 1965 och 1969 och är registrerat i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Vaktstugan vid Gamla Allén byggdes 1902 och ersatte en äldre vaktstuga från 1877. Idag fungerar den som grindstugecafé.
Frömagasinet i Göteborg uppfördes 1902 och är registrerat i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Affärs- och butiksbyggnaden i Göteborg uppfördes 1958 och är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Det engelska bolaget United Horse Shoe and Nail Co Ltd etablerade filialen Globe Sömfabrik i kvarteret Bleket på Gårda 1875. Träbyggnaden som står kvar i hörnet Åvägen och Vädursgatan uppfördes omkring 1890 eller tidigare, med en tvåvåningsdel mot Åvägen och en envåningsdel mot Vädursgatan. Envåningsdelen rymde maskinsalen medan tvåvåningsdelarna innehöll kontor och lager. Fabriksverksamheten upphörde i början av 1960-talet, och byggnaderna används efter ombyggnad för utbildning.
Tegelhuset uppfördes som en sågtaksbyggnad omkring 1900 och rymde en sågsmedja. Det norska bolaget AB O Mustad & Son övertog företaget 1912 men flyttade snart tillverkningen till sin fabrik i Dalsland och använde i stället anläggningen för tvål och kosmetika. I samband med detta byggdes tegelhuset på till sitt nuvarande utseende 1919, och det ursprungliga tegeltaket har senare lagts om med papp. Fabriksverksamheten upphörde i början av 1960-talet, och byggnaderna används idag för utbildning.
Västra flygeln i Göteborg uppfördes någon gång mellan 1825 och 1830. Byggnaden är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Östra flygeln i Göteborg uppfördes någon gång mellan 1800 och 1820. Byggnaden är registrerad i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet.
Den äldre delen mot Kungsgatan och Kaserntorget restes 1909–1912 åt Kungliga Telegrafverket efter ritningar av Hans Hedlund, med sonen Björner som medhjälpare. På plan 4 fanns telefonstationens automatiska apparater och på plan 5 låg den stora Rikssalen med bland annat riks-, lokal- och namnanropsexpeditioner. En sydlig tillbyggnad som slöt kvarteret kom till 1946, likaså ritad av Björner Hedlund, följd av en ombyggnad 1955 och en påbyggnad av södra flygeln 1963.
Byggnaden uppfördes 1894 efter nybyggnadsritningar signerade byggmästaren Nathan Persson. År 2004 målades portgången av dekorationsmålaren Bengt Alde.
Här lät grosshandlare H J Mattsson uppföra ett magasin 1841, som byggdes om och på 1876. Efter rivning 1991–1992 uppfördes ett nytt hus vars övre våningar återknöt till den tidigare stilen medan bottenvåningen fick ett samtida uttryck med modern pelararkad. Tillsammans med grannfastigheterna bildar huset i dag en lång arkad som löper fram till Fredsgatan.
En kontorsbyggnad i Göteborg uppförd 1964. Den finns upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Ett bostadshus i Göteborg uppfört 1958. Byggnaden är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
En hotellbyggnad i Göteborg uppförd 1959. Den finns förtecknad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Det äldre huset på Kungsgatan 7A med tillhörande gårdshus uppfördes 1881 åt bokhållaren F Yhlén, efter ritningar som saknar signatur. Sedan dess har byggnaden fått grunden förstärkt, fönstren utbytta och vinden inredd.
När den gamla Betlehemskyrkan under 1950-talet blivit för trång fick arkitekt Johannes Olivegren i uppdrag att projektera en ny, och 1957 lade han fram flera förslag som bearbetades i en lång process där hela församlingen deltog. Bygget inleddes 1963 och kyrkan invigdes 1966. Förutom kyrksal och församlingslokaler rymmer den ungdomsgården Vasagården, äldreboendet Vasahemmet, lägenheter, kontor, butiker och garage. Byggmästare var Svenska Vägaktiebolaget, och konstnärsparet Ralph Bergholtz och Randi Fischer samarbetade med arkitekten.
De första nyevangeliska samlingarna i Göteborg hölls i hemmen och i Hagahedens skola, där skolläraren Bengt Carl Rodhe ledde söndagsskola och samlade även föräldrarna. När verksamheten växte ur skolan hyrdes på 1860-talet en lokal på andra våningen i ett hus i Pustervik, och där bildades 1861 Evangelisk-Lutherska Missionsföreningen. Vid större möten hyrde man Bloms sal i Haglunds hotell, och 1867 flyttade församlingen vidare till nya lokaler i Haga.
En stallbyggnad i Göteborg uppförd 1879. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Ett bostadshus i Göteborg uppfört 1958. Byggnaden finns upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
En byggnad i kvarteret Fänriken i Haga, uppförd 1859–1860. Den är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Stallbyggnaden uppfördes 1874–1875 och rymde förutom stall även fähus, vagnsutrymme, höloft och verkstad. Vid en brand 1967 förstördes allt utom den nuvarande västra flygeln. Under 1998 renoverades byggnaden och gjordes om till café, medan de rivna eller nedbrunna tillbyggnaderna ersattes av en ny länga i den nordiska träbyggnadsstil som präglar flera hus i närheten.
Chalmerska huset restes 1805–1807 som stadshus åt William Chalmers, direktör i Ostindiska kompaniet, efter ritningar av stadsarkitekten C.W. Carlberg. Fasaden mot Södra Hamngatan är putsad i ljust gulbrunt, med sex joniska halvkolonner i mittpartiet, och till anläggningen hör tre längor kring en gård. Huset var bostad till 1929, då Skandinaviska banken köpte det och inredde delar till kontor; mellanvåningen restaurerades 1950 och en banklokal togs upp i bottenvåningen 1974. Det räknas som ett av de främsta exemplen på empirebebyggelsen efter stadsbränderna kring 1800.
Åren 2009–2012 renoverades hallen omfattande. I den östra tillbyggnaden från 1906 revs entréplanets inredning för att bjälklaget mot källaren skulle bytas, och golv, väggar och tak fick nya ytskikt medan bevarade terrazzoplattor rengjordes och sparades. Utvändigt tillkom kraftiga ventilationshuvar i både öster och väster, och den västra fasaden mot Korsgatan förändrades mest med nya utfackningsväggar i omväxlande tre skift rött och sex skift gult tegel, en förenklad tolkning av den ursprungliga mönstermurningen som ännu syns mot Kungsportsplatsen.
Teatern ritades av hovarkitekten B C Malmberg och stod färdig 1859. Den är det tidigaste exemplet i landet på den kontinentala teatertyp som växte fram vid 1800-talets mitt, med Gottfried Sempers hovteater i Dresden som förebild och principen att det inre skulle forma det yttre; liksom i Dresden samlas scenhus och salong under ett gemensamt takfall. Den runda salongen är bevarad i ursprungligt skick med förgylld stuckdekor av ornamentbildhuggaren Carl Ahlborn och målningar i den cirkelrunda plafonden.
Vasakyrkan invigdes på palmsöndagen den 4 april 1909 och rymde omkring 1 500 besökare. Vasa församling hade bildats året innan genom en delning av Domkyrkoförsamlingen, och kyrkan ritades av arkitekten Yngve Rasmussen. Bygget inleddes 1905 med en budget på 450 000 kronor till fast pris, men kostnaderna sköt snabbt i höjden; när byggmästaren insåg att hans företag skulle gå i konkurs tog han sitt liv, och slutnotan blev 561 735 kronor.
När Gustav II Adolf grundade Göteborg med kontinentens kanal- och fästningsstäder som förebild bjöd han 1619 in tyskar och holländare att bygga staden. Redan 1623 var tyskarna så många att de önskade en egen församling; gudstjänster hölls först i hemmen och från 1624 i ett träkapell flyttat från Nya Lödöse. Den nuvarande kyrkan i holländskt tegel påbörjades 1633 och invigdes 1648 trots att den ännu inte var färdig. Namnet Christinæ syftar på drottning Kristina, som gav församlingen rätt att hålla gudstjänst på tyska.
Den kände tidningsmannen S A Hedlund lät 1890 uppföra detta villaliknande bostadshus i tegel om två våningar och souterräng, efter ritningar av brorsonen, arkitekten Hans Hedlund, tillsammans med kompanjonen Yngve Rasmussen. Fasaderna försågs med målningar som speglade husets första invånare och deras verksamhet; de bär initialerna T.R för arkitektens bror Thorvald Rasmussen, och även målarmästare Q.W Bergqvist var inblandad. Den övre våningen var från början fotoateljé men byggdes på 1920-talet om till bostad, varvid ett stort fönster mot Vasagatan murades igen.
Gårdsbyggnaden var ursprungligen ett envånings stenhus med vind och källare, som rymde förstuga, brygg- och tvätthus, sjuk- och bakstugor samt en förrådsbod. En övervåning tillkom 1833, och 1896 byggdes 60 nattceller in i den östra delen. När fångverksamheten lades ned 1909 köptes husen av Göteborgs stad och inreddes till hem för ogifta mödrar med barn, en verksamhet som upphörde 1969. I dag används byggnaden för korttidsboende och kursverksamhet för personer med psykiska funktionsnedsättningar inom stiftelsen Gyllenkroken.
Ett bostadshus i Göteborg uppfört 1965–1969. Byggnaden är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Fastigheten gränsar i norr till den forna Dicksonska folkbibliotekets tomt. Ritningarna fastställdes 1898 och kompletterades 1899 med murar och smidesstaket med grindar. Huset uppfördes i tre våningar, men den nordvästra gaveln trappades ned till två våningar med takterrass som anpassning till den lägre biblioteksbyggnaden. Exteriören följer 1890-talets måleriska ideal med medeltidsinspirerad murbehandling: grovhuggen granit i sockeln, rött tegel med mönster i gult tegel i våningarna samt solbänkar av kalksten och ankarslutar av järn.
Villan uppfördes 1874 som bostad åt Göteborgs dåvarande stadsarkitekt, V von Gegerfeldt, som själv ritade den i tidens nyrenässansstil, en stil som också går igen i de påkostade interiörerna. Efter honom har fyra familjer bott här och få ändringar gjorts, bortsett från ett nytt staket och en balkong ovanpå burspråket på sydfasaden. Byggnaden har souterräng-, huvud- och attikavåning med spritputsade fasader, rusticerade hörnkedjor och taklist med tandsnitt, och interiören är rikt dekorerad med målning, stuck och boasering.
Byggnaderna restes 1811 sedan en brand härjat kvarteret 1804; det enda som återstår av det äldre huset är källaren under gathuset, troligen från 1600-talet. Byggmästare och ritare var den inflyttade dansk-tysken Michael Bälkow, medan stadsarkitekten C W Carlberg sannolikt påverkade utformningen i empirestil. Fasaden mot Lilla Torget var från början ljust slätputsad med en gördelgesims mellan botten- och första våningen, ett tandsnitt under takfoten och en fris med växtornament, och porten omfattades av två joniska pilastrar.
Ett tvåvånings bostadshus av oputsat gult tegel under valmat tak av plåt och tegel, uppfört före 1808 och troligen efter anvisningar av stadsarkitekten C.W. Carlberg. Det är ett av Göteborgs få bevarade bostadshus från det tidiga 1800-talet. Exteriören är väl bevarad sedan byggnadstiden, liksom det inre trapphuset, rumsindelningen i källare och bottenvåning samt vissa inredningsdetaljer.
Det tre våningar höga huset i gult tegel under lågt valmat tak uppfördes 1753 som handelshus och bostadspalats åt kommerserådinnan Birgitta Sahlgren, efter ritningar av stadsarkitekten Bengt Wilhelm Carlberg, och innehades en tid av konstsamlaren Gustaf Adolf Sparre. Fasaden mot Stora Hamnkanalen har en mittrisalit med rusticerade lisener och bottenvåning; det ursprungliga mansardtaket ersattes 1856 av det nuvarande. Sedan Göteborgs stad köpt huset 1909 byggdes det om för drätselkammaren och entrén fick sin barockportal, medan de gustavianska interiörerna från Sparres tid bevarats och restaurerades 1969.
Sjömannasällskapets hus, även kallat Emilie Landgrens gåva, uppfördes 1903. Närmare uppgifter finns i anläggningens historik.
På platsen låg tidigare en klädesfabrik, som 1726 gjordes om till fattighus. Byggnaden byggdes om och till helt 1767 efter ritningar av stadsarkitekten Bengt Wilhelm Carlberg och uppfördes i två våningar av panelat, rödfärgat timmer med valmat tegeltak. Den tjänade som fattighus fram till 1892 och rymde därefter bland annat sjukhem och dispensärcentral, innan den 1974 togs i bruk som församlingshem.
Huset restes 1893 på en av de mest exklusiva tomterna utanför Vallgraven av byggmästaren Ernst Friman, som då stod på höjden av sin karriär och drev den ansedda firman Ullgren & Friman, vidareförd efter kompanjonen J.A. Ullgrens död 1885. För det påkostade bygget anlitades den kände arkitekten C B Ebeling. En äldre stenvilla från 1876 med parkliknande trädgård fick ge plats åt tre hyreshus i fem våningar, där Viktoriagatan 15A och 15B uppfördes som dubbelhus.
Huset uppfördes 1746–1748 som materialbod, instrumentförråd och kontor för fortifikationen efter ritningar av arkitekten och stadsingenjören B W Carlberg. Ursprungligen hade det en förstuga med ingång från både gata och gård, ritsalar för officerare och volontärer samt chefsrum i övervåningen, och materialrum och ett valvförsett kassarum i bottenvåningen. Under 1800-talet gjordes mindre planändringar och ett trähus tillbyggdes mot Postgatan, medan huset kring sekelskiftet var officersbostad. Efter 1930-talet har flera inre ombyggnader för kontor och föreningar gjorts, vinden inretts och förstugan mot Kronhusparken satts igen.
Bostadshuset ritades av D.E. Aspelin och byggdes åren 1903–1905.
Byggnaden ritades 1909 av arkitekten J. Jarlén för byggmästaren G. Nihlmark. En brand 1971 skadade den översta våningen, varefter tornet gavs en enklare utformning. Vid en ombyggnad 1990 återfick tornet sitt ursprungliga utseende.
Denna magasinsbyggnad flyttades tillsammans med Kindstugan till parken år 1929 från Älvshult i Kinds härad. Liksom ryggåsstugan härstammar den från 1780-talet.
Byggnaden uppfördes 1917 åt disponenten C. Mellgren efter ritningar av arkitekterna Arvid Bjerke och R.O. Swenson, som ritat flera av områdets övriga villor.
Byggnaden uppfördes 1901 efter ritningar av byggmästaren Karl Wennsten. Vid en större ombyggnad 1982–1983 byttes dörrar och fönster, en hiss installerades och lägenheter delades upp och byggdes delvis om.
Byggnaden uppfördes 1904 efter ritningar av ägaren, byggmästaren L P Andersson. År 1987 förändrades huset bland annat genom att taket höjdes och takkupor togs upp.
Villaområdet växte fram snabbt under slutet av 1870-talet och de flesta husen stod klara 1880. Merparten av tomterna köptes av Göteborgs tjänstemanna-byggnadsförening, och de första ägarna var ofta kända göteborgare bland dess medlemmar. Tjänstemannastaden väckte uppmärksamhet även internationellt och blev genast efter uppförandet en av stadens sevärdheter.
Huset på Kungsgatan 10 uppfördes 1908–1909, med Zetterström & Jonsson som arkitekt och tillika ägare av fastigheten. Flera ombyggnader har gjorts sedan dess, bland annat 1930 och 1989.
Epidemisjukhuset uppfördes 1884–1886 som en modern anläggning och ersatte de provisoriska lokaler för smittsamma sjukdomar som funnits runt om i staden. Arkitekt var Adrian Crispin Peterson, och 1906 tillkom vårdpaviljonger i trä ritade av O. Dymling, medan ett landshövdingehus för personalbostäder byggdes 1920. Sjukhuset stängdes 1970, och sedan 1987 rymmer lokalerna konstnärscentret Konstepidemin med gallerier, ateljéer, verkstäder och kontor.
De två byggnaderna i kvarteret Rydboholm uppfördes 1896–1897 i fem våningar av byggmästarna Herman Börjesson och Olof Anders Burman, båda på höjden av sin karriär efter att ha byggt landshövdingehus i Landala, Haga och Majorna. Börjesson lät arkitekten Carl Crispin, son till Adrian Crispin Peterson, rita husen mot Vasaplatsen, medan Burmans son Ivar ritade faderns hus mot Götabergsgatan utifrån Crispins fasadritningar. Exteriört uppfattas husen som identiska och bildar en enhetlig helhet, men planlösningar och interiörer skiljer sig tydligt efter respektive byggherres ambition.
Den palatsliknande villan byggdes 1885–1889 åt grosshandlaren Carl Wijk och hans hustru Emma Helena Röhss efter ritningar av Adrian Crispin Peterson. Den har två våningar med rusticerad bottenvåning och en framspringande mittrisalit krönt av balustrad och segmentgavel, där rikt dekorerad putsarkitektur kontrasterar mot släta tegelytor i övervåningen och frisen under takfoten är utförd av skulptören Edvard Brambeck. Invändigt leder en marmortrappa genom en två våningar hög vestibul upp till paradvåningen med bevarad inredning från byggnadstiden. På 1950-talet testamenterades villan till Göteborgs stad.
Oceanhuset uppfördes 1812–1817 som bostad och kontor åt grosshandlaren G R Prytz; arkitekt var M Bälkow, men arbetet övertogs sedan av stadsarkitekten Hagberg och byggmästaren Dymling. Fasaden fick ett tidstypiskt stramt uttryck med sparsam dekor kring mittpartiet, och entrén smyckades med lejon av den kände skulptören Erland Fogelberg. Sedan tobaksfabrikören A Prytz övertagit huset 1847 byggdes gårdshuset om till tobaksfabrik, och när Sjöförsäkrings AB köpte fastigheten i slutet av 1880-talet fick fasaden en nyrenässansdekor med pilastrar och fönsteromfattningar. En ny stor ombyggnad gjordes 1934–1938.
Huset uppfördes 1838 som magasin tillsammans med bostadshuset vid Drottninggatan 5, med grosshandlare Levgren som byggherre. Ursprungligen hade det två våningar med släta fasader, dörr på hörnet och entréport mot Magasinsgatan. Vid en på- och ombyggnad 1882 tillkom bottenvåningens fönstervalv och rusticeringar, hörnentrén togs bort och nya butiksentréer öppnades mot Magasinsgatan, medan övriga delar fortsatt användes som lager. Efter hand har huset övertagits av White arkitekter och inretts till kontor med förbindelse till grannbyggnaden.
Vid slutet av 1600-talet fanns på Katrinelund en trädgård och en manbyggnad, av vilken delar troligen ingår i den nuvarande huvudbyggnadens stomme. Huset förlängdes vid sekelskiftet 1800, då stora salen fick sina ännu bevarade grisailletapeter, och det valmade taket byggdes om till sadeltak vid mitten av 1800-talet. Under större delen av 1800-talet ägdes gården av släkten Levgren innan kommunen övertog den 1898, och när Katrinelund 1946 skulle bli ungdomsgård gjordes mindre förändringar.
Området vid Stora Nygatan bebyggdes omkring 1845–1860 med bostadskvarter av stenhus i två eller tre våningar, med fasader av gult tegel eller puts i nyklassicistisk stil med nyromanska inslag; de mest påkostade husen låg mot gatan med utsikt över den nyanlagda Trädgårdsföreningen. Judiska bankirer och handelsmän var bland de största byggherrarna sedan vallgraven rivits. År 1853 påbörjade Eduard Magnus bygget av fem sammanhängande bostadshus i hörnet av Stora Nygatan och Södra Hamngatan, ritade av August Kreuger, som även stod bakom Synagogan i samma område.
Kvarteret ingick i en plan från början av 1900-talet för bostäder norr och söder om landeriet Johanneberg, sammanlagt tre kvarter som uppfördes 1914–1927. Husen ritades av bland andra Torulf, Zetterström, Bengtsson, Bjerke och Swensson.
Den första utbyggnaden av planen för Nedre Johanneberg genomfördes 1924–1928 och omfattade två kvarter vid Terrassgatan i 1920-talsklassicistisk stil, varav det ena var kvarteret 2 Taltrasten. De två symmetriska kvarteren fick var sin utspringande flygel mot det öppna landskapet i norr. I enlighet med Albert Lilienbergs stadsplaneidéer hamnade kvarterets port uppe på berget i blickfånget och bröt de långa perspektiven.
Sedan kvarteren Näktergalen och Taltrasten uppförts i norr fortsatte planen söderut med ytterligare tre kvarter, däribland kvarteret 4 Göken, där idén om korta perspektiv brutna av iögonfallande fasader hölls fast. Den som går genom de två första kvarteren får Gökens fasad i blickfånget. Fasaduttrycket följer den amerikanska skyskrapans med vertikal naturstensdekor kring bottenvåningens arkader och de övre fönstren, och vertikaliteten förstärks av lisener och en attikavåning ovanpå en framskjuten tegelfris.
Ågrenska villan uppfördes 1916 efter Ernst Torulfs ritningar som bostad åt skeppsredaren Fritz Sternhagen och hans familj. År 1941 övertogs den av Märta och P Gustaf Ågren, som hade den som hem i fyrtio år och redan under sin livstid donerade villan till Göteborgs universitet. Efter att olika forskargrupper hållit till här beslöts att byggnaden skulle bli mötesplats för universitetets anställda och deras gäster.
Hamnskjulen är utformade i 1920-talets klassicistiska stil och uppförda i trä med förhöjda takpartier och smårutsindelade fönsterband för överljus. De hör till de få bevarade äldre hamnbyggnaderna och har stor betydelse för miljön kring Lilla Bommen, där de utgör ett viktigt blickfång och bidrar till platsens kontinuitet.
Stationshuset uppfördes 1931 för den smalspåriga Västgötabanan och ersatte den tidigare stationen vid Lilla Bommen. Arkitekt var E Torulf, som några år tidigare ritat den angränsande Centralposten. Fasaderna är av gult tegel med detaljer i granit och präglas av 1920-talsklassicism med sparsam dekor, bland annat kring entréerna. Byggnaden ingår i kommunikationsmiljön kring Drottningtorget och påminner om de skilda järnvägslinjer och bolag som en gång fanns här.
Huset uppfördes 1886 åt Göteborgs Sparbank, som tidigare hyrt lokaler i Frimuraresamhällets hus vid Drottninggatan 34, och rymde från början banklokal, kontor och en bostad på fyra rum och kök. Arkitekt var C Fahlström. År 1917 togs den nuvarande entrén upp med en monumental marmortrappa för Svenska Finansinstitutet, gården överbyggdes och vinden inreddes. Lokalerna övertogs sedan av Göteborgs stad och byggdes 1975 om för Lewi Pethrus stiftelse, som använder dem i dag.
En biblioteksbyggnad i Göteborg uppförd 1960. Den finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Byggnaden uppfördes 1904 åt Göteborgs Handelstidnings AB efter ritningar av arkitekten H Hedlund, som tillbyggnad till det äldre tidningshuset mot Köpmansgatan. Mot Postgatan låg ursprungligen en huvudentré med två dörrar, den ena till ett rymligt trapphus, den andra till en liten ljusgård. Under 1920-talet vidgades passagerna mot det äldre huset, och senare moderniserades interiörerna medan entréer och skyltfönster murades igen till förmån för lastportar. Efter att huset delvis stått tomt på 1980-talet byggdes det 1993 om för Tingsrätten.
Byggnaden uppfördes 1757–1759 som grovsmedja för artilleriet och var vid sekelskiftet 1900 fortfarande smedja för Göta artilleriregemente. Ursprungligen bestod hela huset av ett enda rum med två stora ässjor och kryssvälvt tak, med två portar och fyra fönster mot gården. År 1866 sammanfogades smedjan med artilleriets Corps de Garde genom en tillbyggnad längs Postgatan, och portar och fönster ändrades vid samma tid. Vid en större ombyggnad 1902 revs de gamla ässjorna och en ny restes mot södra väggen, fem nya fönster togs upp mot Nedre Kvarnbergsgatan och rummet delades av med en mellanvägg.
Huset uppfördes 1857 som bostadshus efter ritningar av byggmästaren G Jährig, som 1860 stod som ägare och själv bodde här med sin familj; totalt bodde då 56 personer i fastigheten. Åren 1858–1860 bodde den tjeckiske tonsättaren Bedřich Smetana här, verksam i Göteborg 1856–1862 som lärare, dirigent och ledare för sångföreningar. En ny gårdsbyggnad tillkom 1881 och två järnbalkonger 1907, och under 1990-talet gjordes en varsam upprustning. Huset har genom åren varit bostad för allt från stadsbud och skorstensfejare till sjökaptener och friherrar.
Huset uppfördes omkring 1850 åt grosshandlaren J A Westerberg efter osignerade ritningar och rymde bostäder, magasin, stall och troligen kontor. På 1870-talet övertogs det av grosshandlaren och hovstallmästaren J F Dickson, som ändrade fasaddekoren och rumsindelningen i tredje våningen och lät bygga en balkong; omkring 1880 bodde han här med hustru, döttrar och tjänstefolk samt flera hyresgäster, bland dem rabbinen Wolff. Fram till 1930-talet var huset bostad åt välbeställda handelsmän och direktörer, och 1931 byggdes det om.
Skolbyggnaden uppfördes 1857–1861 åt Göteborgs elementarläroverk efter ritningar av H J Strömberg, i nyromansk stil med stora rundbågade fönster, lisener och friser. Innanför mittpartiets fönster låg trapphall och samlingssal, och när salen restaurerades kring sekelskiftet sattes Carl Larssons väggmålning Ute blåser sommarvind upp, en gåva från Föreningen för Göteborgs skolors prydande med konstverk. Skolan bytte 1882 namn till Latinläroverket och flyttade 1919 till nuvarande Hvitfeldtska läroverket, varefter lokalerna övertogs av folkskolan och på 1970-talet av socialförvaltningen.
Huset uppfördes 1927 åt Brand- och Lifförsäkrings AB Svea efter ritningar av arkitekten Valdemar Bäckman. Det utformades med rader av kontorsrum kring en magnifik ljusgård med pelare, marmorgolv och väggar klädda med italiensk marmorstuck. År 1956 överbyggdes ljusgårdens nedre del med ett glastak för fler kontorsytor, ett tak som togs bort när huset 1978 inreddes för universitetet, och 1999 byggdes det om till hotell. Tomten hade köpts redan 1888, men huset restes först 1927.
Ursprungligen var detta två hus, byggda 1805 och 1811 åt en klockare och en handlande, som från 1844 hade gemensam ägare. Bottenvåningens fönster vidgades för butiker redan 1867, husen fick en enhetlig fasad 1881 och genomgick 1904 en större ombyggnad då fasaden glasades upp och en takvåning tillkom, efter ritningar av byggmästaren A Westerlind som även ägde huset. Charles Magnusson startade Göteborgs Kinematograf här 1905, och biografen fanns kvar till början av 1960-talet, med undantag för åren 1922–1926 då skådespelerskan Viran Rydkvist drev Lilla Teatern i lokalen. Här har också funnits ateljéer, butiker och en pingstförsamlings predikosal.
Precis som resten av kvarteret formades dessa hus av närheten till hamnen, men i enklare utförande. Under tidigt 1800-tal bodde förmögna köpmän i de yttre delarna vid vattnet, medan kvarterets inre var stadens fattigvårds- och arbetsinrättning där 400–500 fattiga och sjuka trängdes. Smedjegatan 3 restes under sent 1700-tal, och 1806 skänkte ägaren M A Holterman stenhuset till inrättningen, som fick namnet Holtermanska baracken. Verksamheten flyttade till Drottningtorget 1855, och hörnhuset revs mot slutet av seklet.
Tull- och packhuset uppfördes 1864 på den nyanlagda kajen efter arkitekten A Heilborns ritningar, med en huvudbyggnad mot älven och två magasinslängor. Huset byggdes ut i flera omgångar från 1885 och framåt, bland annat vid en större ombyggnad 1927. Det tjänade som tullhus ända till 1973, då verksamheten flyttade till Östra Nordstaden. Åren 2001–2002 inreddes den västra delen för Casino Cosmopol, och 2003 öppnade lokaler för ett emigrantmuseum.
På hörntomten mellan Södra Allégatan och Husargatan restes 1888 detta landshövdingehus, byggt i den vanliga typen med sten i bottenvåningen och trä ovanpå. Läget mot allén är öppet och exponerat. Fasaden har den arkitektoniska detaljrikedom som var typisk för tiden.
Södra Allégatan 9 uppfördes 1880 som varietélokalen Concert du Boulevard. År 1895 köptes huset av Frälsningsarmén, som sedan dess har sitt högkvarter här. Kvarteret rymmer även bostadshus från 1992, och Frälsningsarméns egen byggnad om- och nybyggdes invändigt 1983–84.
I hörnet av Husargatan och Södra Allégatan står två trähus som uppfördes 1828 som kasern och stall för husarerna. Mellan 1888 och 1914 rymde de stadens polisstation, och därefter användes de som föreningslokaler och butiker. Frälsningsarmén tog över husen 1981.
Ursprungligen var byggnaden bara fem fönsteraxlar bred mot Torggatan och förlängdes i slutet av 1700-talet. Sedan postdirektören A Gjers köpt huset 1820 byggde han på längan mot Torggatan, och vid den tiden rymde huset både bostäder, ett postkontor, Rikets Ständers Banks Diskontverk och den populära krogen Fernborgs källare. På 1880-talet tillkom ett gårdshus och fasaden mot torget fick bland annat rusticerad bottenvåning. Sedan 1962 används huset av Göteborgs stads tjänstemän.
Utmed Postgatan ligger detta tvåvåningshus, tidigare ett tygmästarboställe, med putsade fasader avfärgade i ljusgult. Byggnaden är upptagen bland stadens byggnadsminnen.
Södra Vägen 57 hör till bostadskvarteret Drottningholm, som byggdes ut norr om landeriet under åren omkring 1915–1927.
Hvitfeldtsgatan 13 uppfördes 1903–1905 som bostadshus med butiker i bottenvåningen, efter ritningar av arkitekten G O Johansson. Från början hade huset sirliga smidesbalkonger, små torn i plåt, svagt svängda takkupor och spröjsade korspostfönster.
Kungsgatan 5 uppfördes 1928 efter ritningar av arkitekten N Olsson. I samtida tidningsartiklar omtalades byggnaden som stadens blivande skyskrapa.
Skånegatan 35 uppfördes 1922–1923 efter ritningar av arkitekten Edvard Bernard. Huset byggdes som lägenhetshotell för den närbelägna jubileumsutställningen 1923, då rummen i dagens lägenheter hyrdes ut var för sig. Efter utställningen ombildades fastigheten till aktiebolag.
Bostadshuset uppfördes 1966–1968 och finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Bostadshuset uppfördes 1966–1968 och finns registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Kontorsbyggnaden uppfördes 1957–1958 och finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Arsenalsgatan 6 uppfördes 1909 efter ritningar av arkitekten G Elliot, som därefter bosatte sig i huset. Byggherre var kammarskrivaren Erik Lane. I butikslokalerna på bottenvåningen har det bland annat funnits en guldsmedsbutik, ett parfymeri och en elfirma.
Lisebergsteatern öppnade 1944 som en attraktion kallad Planetariet. Vid en ombyggnad 1948 fick den sitt nuvarande namn, medan den randiga takkupolen finns kvar sedan planetarietiden. På senare år har flera mindre kupoler byggts samman med den ursprungliga. Taken syns tydligt från Örgrytevägen och är ett viktigt inslag i stadsbilden.
Barlastplatsens avloppspumpstation uppfördes 1911–1912 efter ritningar av arkitekten Hans Hedlund, med murade tegelväggar och tak buret av järntakstolar. Inuti fanns bland annat maskinhall, kontor, transformatorrum och en så kallad pumpgrav under mark. Vid en tillbyggnad 1938, ritad av Björner Hedlund, förlängdes den norra flygeln och maskinerna förstärktes, bland annat med två dieselmotorer tillverkade av Nydqvist & Holm (NOHAB) i Trollhättan.
Hörnhuset tillkom troligen före 1850 och förändrades föga fram till 1970-talet, då en gårdsbyggnad revs. Därefter inreddes en pub i källaren och lokalerna byggdes om för kontor. Bland dem som bott här under 1800- och 1900-talen fanns köpmän, hantverkare, värdshusidkare och skådespelare, och under många år låg Halländska Thébrödsbageriet i huset.
Byggnadsraden sträcker sig längs Aschebergsgatan 24–40 och är, liksom resten av kvarteret, utformad i jugendstil. Husen uppfördes omkring 1910.
Wijkska huset uppfördes 1853 med kontor, lager och bostäder efter ritningar av arkitekten A W Edelsvärd. En större om- och påbyggnad genomfördes 1929 av S Steen. År 2011 byggdes stora delar av huset om till bostäder.
Huset uppfördes 1857–1863 för möbelhandlaren L A Pettersson och handlanden J A Jansson, först som en envånings tillbyggnad till Kungsgatan 17 och sedan påbyggt till tre våningar. Vid en större ombyggnad 1904 inreddes lokaler för Billgrens pianofabrik, där bland andra fanerare, uppsträngare och intonerare arbetade på övervåningarna. Pianofabriken stannade kvar till 1930. Inom fastigheten fanns under lång tid också en förgyllarverkstad och en blomsterhandel.
Landeriet Johannebergs ägor sträckte sig från nuvarande Södra Vägen västerut och omfattade bland annat dagens Renströmspark. Vid sekelskiftet 1800 fanns här en huvudbyggnad, två flyglar, ekonomibyggnader och en stor trädgård söderut. Inför jubileumsutställningen 1923 byggdes två av bostadshusen om till kontor och den västra flygeln ersattes, medan trädgården behölls. Lokalerna har senare använts av universitetet och olika föreningar.
Byggnaden uppfördes 1921 efter ritningar av Arvid Bjerke, åt kapten Henning Beyer. Ombyggnader har skett under 1950-talet och 2004, och 2012 gjordes huset om till bostadsrätter.
Byggnaden i kvarteret Skogen uppfördes 1904–1905 och finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Smyrnakyrkan stod klar 1941 efter ritningar av arkitekten R O Swensson och byggdes som församlings- och bostadshus för de sammanslagna Smyrna- och Salemförsamlingarna. Anläggningen bestod av ett sjuvånings höghus mot Haga kyrkoplan och en lägre del med takterrass på baksidan. Framsidan hade en modernistisk, slät fasad med ett infogat arkadgalleri och två diskret placerade ingångar. Senare har en lägre inglasad tillbyggnad rests mot väster, och entrén flyttats till mitten.
Huset uppfördes 1906 av byggmästaren A Person, som ägde fastigheten och bodde högst upp; utformningen svarade Zetterström & Jonsson för. Hörndelen rymde främst kontor medan den lägre delen mot Kronhusgatan var lager, och genom åren flyttade en rad handelsfirmor in. På 1930-talet inreddes vinden till ateljé, och 1958 köptes fastigheten av Svenska Målarförbundet. Ytterligare invändiga ändringar gjordes under 1950- och 1990-talen.
Byggnaden restes 1833–1835 som stall och ridhus för Göta artilleriregemente, efter ritningar av konstnären J F Weinberg. Mot Larmgatan låg ett tvåvånings stenhus med 63 spiltor och längre in i kvarteret ett ridhus. Omkring 1898 byggdes hela komplexet om för Göteborgs Hyrverks AB, då gården täcktes med ett välvt järntak och ridhuset gjordes om till stall i två våningar. År 1929 byggdes det ursprungliga stallet om till butiker, lager och kontor.
Huset uppfördes 1879–1881 för Göteborgs Handelsinstitut efter ritningar av den kände arkitekten A C Peterson. Byggnaden var helt anpassad till undervisningen och rymde bland annat ett mönsterkontor för elevernas träning och en stor samlingssal som också blev populär som konsertsal. Handelshögskolan höll till i bottenvåningen och källaren fram till 1952, varefter lokalerna använts för folkhögskola och föreningar. Vid tillkomsten beskrevs huset som en av stadens mest lyckade byggnader.
Stadens andra navigationsskola uppfördes 1859–1862 på Kvarnberget efter ritningar av arkitekten Edelsvärd. Den långsträckta tvåvåningsbyggnaden rymde bland annat lärosalar, bibliotek, observatorium och en bostad för föreståndaren. Nya bestämmelser ledde till en tillbyggnad 1914–1916 i nationalromantisk stil efter Charles Lindholms ritningar, då ett femvånings torn restes i vinkeln mellan längorna. Det är detta torn som ger anläggningen dess ståtliga siluett över Kvarnberget.
Lyckans väg 2 uppfördes 1913 efter ritningar av arkitekterna Bjerke och Swensson.
Anläggningen i kvarteret 33 Skokloster tillkom 1926–1929 och finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Gasklockan uppfördes 1932–1933 och finns registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Kvarteret tillkom i huvudsak 1909–1911 efter ritningar av bland andra C Hj Zetterström och D W Stenfelt. Just detta bostadshus uppfördes 1912–1913 efter ritningar av Davy W Stenfelt.
Villaområdet växte fram snabbt i slutet av 1870-talet och stod till största delen klart 1880. Tomterna köptes av Göteborgs tjänstemanna-byggnadsförening, och de första ägarna var ofta kända göteborgare. Föreningsgatan 13 ritades liksom flera grannvillor av arkitekterna H Hedlund och C Fahlström, i den fornnordiska stil som V von Gegerfelt utvecklat. Tjänstemannastaden väckte uppmärksamhet även internationellt och blev genast en av stadens sevärdheter.
Sedan judar 1782 fått tillstånd att bosätta sig i Göteborg anlades på 1790-talet en liten mosaisk begravningsplats, som utvidgades 1814 till ungefär sin nuvarande storlek. År 1864 uppfördes kapellet i morisk stil med kupoltak, med Philip Jacob Rapp som ansvarig för gestaltningen och C E Hansson för bygget. Flera framstående göteborgare är begravda här. Under 1950-talet användes kapellet som förråd, och på 1980-talet inleddes en omfattande renovering.
Byggnaden vid Viktoriagatan uppfördes 1895 efter ritningar av arkitekten C G Rohde.
Byggnaden uppfördes 1937 efter ritningar av arkitekten N E Eriksson för försäkringsbolaget Lif-Thule och kallades därför Thulehuset. Ursprungligen rymde det kontor, butiker och restaurang, och 1946 kläddes taket om med koppar. På hörntomten mot Norra Hamngatan hade tidigare det ståtliga Wilsonska huset legat, ritat 1863 av arkitekten J F Åbom och känt bland annat för Philipsons Automobilsalong. Under 1960-talet hade Wermlandsbanken lokaler i huset.
Huset byggdes 1804 för handelsmannen A Wennerström, ursprungligen i två våningar. Grosshandlaren J E Francke lät 1857 bygga på en våning och smyckade fasaden med profilerade fönsteromfattningar och gjutjärnskolonner. Vid en ombyggnad 1917 tillkom en fjärde våning, anpassad till det äldre utseendet, och 1921 flyttade Apoteket Kronan hit från Korsgatan. Apoteket lämnade lokalen omkring 2010 i samband med apoteksavregleringen, och i dag drivs här ett apotek i privat ägo.
Platsen var under 1600- och 1700-talen en del av Göteborgs befästning, och efter att vallarna rivits restes här en arsenalsbyggnad för Göta artilleriregemente. Artilleriet ersattes med bostadshus 1904–1913, utifrån en idéskiss av arkitekten E Thorburn som tog den gamla arsenalen som inspiration. Flera arkitekter var inblandade i kvarteret, men just detta hus ritade Thorburn själv. Större ombyggnader har gjorts på senare år.
Kungsgatan 9 C uppfördes 1910 efter ritningar av byggnadsingenjören H Jyllin. Vid en större invändig ombyggnad 1979 ändrades planlösningen och en ny hiss installerades.
Villa Forsberg uppfördes 1916 åt konsul Forsberg efter ritningar av Arvid Bjerke och R O Swensson. På 1950-talet ägdes fastigheten av skeppsredaren Dan-Axel Boström. Under 1970-talet inreddes villan delvis till kombinerad bostad och kontor, en glasad ateljé tillkom på 1980-talet, och på 2000-talet gjordes huset om till bostadsrättsförening.
Huset uppfördes 1802 som tvåvåningshus för traktören Segerlind, känd som ägare till hotell Göta Källare. En våning byggdes på 1874–1875, då fasaden fick nya fönsteromfattningar och bottenvåningen inreddes med butik och bageri. Under 1900-talet ägdes huset av olika handelsmän och rymde bostäder och kontor med skiftande hyresgäster; på 1930-talet hade Nationalsocialistiska Blocket lokaler här. År 1941 byggdes huset om för kontor och lager.
Kaserntorget 6 uppfördes 1940 efter ritningar av arkitekten D Gip, som kontorshus med butiker och restauranger i markplan. Exteriören är förhållandevis oförändrad.
Byggnaden i kvarteret Granen, i hörnet av Engelbrektsgatan och Karl Gustavsgatan, uppfördes 1892. Närmare uppgifter saknas i underlaget.
Byggnaden på Vallgatan 4 uppfördes 1807. Närmare uppgifter saknas i underlaget.
Platsen är en hällristning registrerad som fornlämning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och närmare uppgifter saknas.
På platsen finns lämningar efter flera klinkbyggda fartyg. Den ena, fartygslämning 7, var till stor del bevarad i sin ursprungliga form och bestod av 177 identifierade konstruktionstimmer; den har tolkats som en medelstor båt riggad med en mast och sannolikt byggd för bulklast, med tät garnering och ett skott i akterpartiet. Fartygslämning 8 var bevarad till omkring 90 procent utom akterpartiet och har tolkats som en mindre klinkbyggd båt.
Fornlämningen är en offerplats som består av fem stenpackningar.
I en lodrät bergkant finns ristningar inom en yta på omkring tio gånger tre meter, i form av namn, initialer, siffror, årtal och enkla bilder. I ett hjärta med krona står namnet Åke Toivonen, och bland ristningarna kan man utläsa årtalet 1928, namnet Eskil Fihn och ett kristet kors. Ristningarna påträffades vid en arkeologisk utredning 2013. En bit sydost om ytan fanns sentida bebyggelselämningar, bland annat resterna av en källargrund med fynd från 1900-talet.
Fornlämningen är en ballastplats, ett litet område med barlaststen bestående av svallad sten och grus.
Platsen rymmer ett stadslager från 1600- och 1700-talen. Utbredningen har fastställts utifrån äldre stadskartor och tidigare arkeologiska undersökningar, bland annat de förstudier och förundersökningar som gjordes inför Götatunneln.
Platsen är en hällristning registrerad som fornlämning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och närmare uppgifter saknas.
Fornlämningen är en grav i form av en låg förhöjning i marken. Vid schaktgrävning påträffades brända ben, varefter undersökningen avslutades. Graven bedöms vara stenfylld, med grå sand mellan stenarna.
Platsen är en hällristning registrerad som fornlämning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och närmare uppgifter saknas.
Fornlämningen är en fyndplats för slagen och svallad flinta, daterad till mesolitikum. Flintan påträffades i schakt vid en arkeologisk undersökning år 2001.
Platsen är en fyndplats registrerad som fornlämning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och närmare uppgifter saknas.
Platsen är en fyndplats registrerad som fornlämning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och närmare uppgifter saknas.
Platsen är en fyndplats registrerad som fornlämning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och närmare uppgifter saknas.
Platsen är en ristning från medeltid eller historisk tid, registrerad som fornlämning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och närmare uppgifter saknas.
Platsen är en ristning från medeltid eller historisk tid, registrerad som fornlämning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och närmare uppgifter saknas.
Platsen är i registret upptagen som Länsresidenset, en miljö med lång tradition i Göteborg. Underlaget är inte kvalitetssäkrat och saknar närmare beskrivning, så uppgifterna bör läsas med försiktighet. Kompletterande information kan finnas i den tillhörande inventeringsboken.
Här låg en gårdstomt som hörde till ett landeri, med utsträckning återgiven på en karta från 1890. Det äldsta skriftliga belägget för platsen sträcker sig tillbaka till 1678. I dag upptas ytan av en fotbollsplan med tillhörande komplementbyggnader, och den ursprungliga bebyggelsen är borta.
I fornminnesregistret är platsen upptagen som en boplats i Göteborg. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och innehåller inga närmare uppgifter om fynd eller datering. Mer information kan finnas i den tillhörande inventeringsboken.
Platsen är i registret upptagen som en fyndplats i Göteborg. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och saknar detaljer om vad som påträffats. Ytterligare information kan sökas i inventeringsboken.
Platsen är registrerad som ett minnesmärke i Göteborg. Underlaget är inte kvalitetssäkrat och innehåller inga uppgifter om vad märket avser eller när det tillkom. Kompletterande uppgifter kan finnas i inventeringsboken.
Platsen är en boplats där man vid upprepade tillfällen samlat in redskap och avslag. Bland fynden finns yxor, skrapor och knacksten samt avslag med retusch. Vid en besiktning 1989 påträffades ytterligare ett slaget flintstycke, vilket bekräftar att här bearbetats sten.
På naturmarken vid Oscar Fredriksskolans skolgård, kallad hästgården, påträffades i september 2024 en skivyxa av flinta. Den är nio centimeter lång, sex centimeter bred vid eggen och fyra centimeter vid basen. I markytan noterades även enstaka flintavslag, vilket tyder på att sten bearbetats på platsen.
Platsen är upptagen som ett minnesmärke i Göteborg. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och saknar beskrivning av vad märket föreställer eller minns. Mer kan finnas i den tillhörande inventeringsboken.
Vid Bohusläns museums utredning av Skeppsbrokajen framkom ett mindre område med jämnstor, svallad sten. Ytan mäter omkring fyra gånger tre meter och har tolkats som en barlastplats, där fartyg lossat sin ballast. I närheten låg också en längre trästock som bedömts ha ingått i kajskoningen.
Platsen är i registret upptagen som en fyndplats i Göteborg. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och saknar detaljer om fynden. Ytterligare information kan sökas i inventeringsboken.
Hägnaden utgörs av en stenmur som är 67 meter lång och omkring 1,5 meter bred. Den är byggd av brutna block och bildar bitvis närmast en terrasskant i terrängen. I söder avslutas muren vid ett större flyttblock.
Platsen är registrerad som en fästning eller skans i Göteborg. Underlaget är inte kvalitetssäkrat och innehåller inga uppgifter om anläggningens ålder eller utformning. Kompletterande information kan finnas i inventeringsboken.
Platsen är upptagen som en ristning från medeltid eller historisk tid. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och saknar beskrivning av motiv och läge. Mer information kan sökas i den tillhörande inventeringsboken.
Platsen är i registret upptagen som en boplats i Göteborg. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och innehåller inga uppgifter om fynd eller datering. Ytterligare information kan finnas i inventeringsboken.
Platsen är upptagen som en fyndplats i Göteborg. Underlaget är inte kvalitetssäkrat och saknar detaljer om vad som påträffats. Kompletterande information kan sökas i inventeringsboken.
Platsen är i registret upptagen som en boplats i Göteborg. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och innehåller inga detaljer om fynd eller ålder. Mer kan finnas i den tillhörande inventeringsboken.
Härden är rund, drygt två meter i diameter, och var fylld med kol och skörbränd sten. Den låg ensam inom den avbanade ytan utan något iakttaget kulturlager, men ett möjligt fynd av en malstenslöpare gjordes. Kol-14-analys daterar härden till äldre förromersk järnålder, ungefär 400–200 f.Kr.
Hällristningen består av en skålgrop, sju centimeter i diameter och 1,5 centimeter djup, på en starkt nordostsluttande häll. På samma häll finns även flera inristade bokstäver från senare historisk och modern tid. Ristningen påträffades vid en särskild utredning 2009.
Platsen är upptagen som en fyndplats i Göteborg. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och saknar uppgifter om fynden. Ytterligare information kan sökas i inventeringsboken.
Platsen är i registret upptagen som en stensättning i Göteborg. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och innehåller inga detaljer om form eller datering. Kompletterande information kan finnas i inventeringsboken.
Platsen är registrerad som en fartygs- eller båtlämning i Göteborg. Någon beskrivning finns inte i själva registret. För närmare uppgifter hänvisas till inventeringsboken bland dokument och bilder.
Här finns lämningen efter en enstaka byggnad från historisk tid. Stengrunden var synlig ovan mark och kunde bekräftas med undersökningsschakt, tydligast i den norra delen där stenarna fogats med kalkbruk eller cement. Grunden var igenfylld med sand och sten och bildade en rektangulär platå.
Gravfältet består av tio fornlämningar i form av stensättningar. De är runda, ovala eller rektangulära och varierar i storlek, med diametrar från omkring 2,5 meter upp till tio meter. Tillsammans utgör de en samlad gravmiljö.
Platsen är registrerad under kategorin övrigt i Göteborg. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och saknar beskrivning. Mer information kan finnas i den tillhörande inventeringsboken.
På platsen påträffades i september 2024 flera slagna flintor, varav ett par med retusch. Fynden låg ytligt på en stig inom en radie av omkring 1,4 meter. Flintan har skiftande färg i brunt, svart, beige och gråaktigt, och flera av bitarna är svallade.
Gravvården är en enkel liljesten av gulaktig sandsten, omkring 0,15 meter tjock. Dekoren visar ett livsträd på stam med palmettblad och palmettknoppar. Stenen saknar känd proveniens och påträffades vid en inventering av museets magasin 1926.
Platsen är upptagen som en fyndplats i Göteborg. Underlaget är inte kvalitetssäkrat och saknar uppgifter om fynden. Ytterligare information kan sökas i inventeringsboken.
Platsen är registrerad som en fornlämningsliknande lämning i Göteborg. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och innehåller ingen närmare beskrivning. Kompletterande information kan finnas i inventeringsboken.
Skansen har en kärna med två batteriplan omgiven av stjärnformiga raveliner och vallsystem. Det kvadratiska kärntornet med stympade hörn har kanongluggar i två plan. Tornet byggdes 1687–1700 och tenaljverket 1748–51. Skansen utdömdes 1822 och användes sedan som förråd och en tid som fängelse. I dag rymmer den ett militärmuseum.
Platsen är upptagen som en fyndplats i Göteborg. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och saknar detaljer. Mer information kan sökas i den tillhörande inventeringsboken.
Området rymmer ett stadslager på ungefär två gånger en kilometer. Inom det kan kulturlager från 1500- och 1600-talen förväntas påträffas. Området fick sina stadsprivilegier 1621, vilket ger en ram för bebyggelsens ålder.
Platsen är i registret upptagen som en fyndplats i Göteborg. Underlaget är inte kvalitetssäkrat och saknar beskrivning av fynden. Ytterligare information kan finnas i inventeringsboken.
Ristningen är av sent datum och består av inskriptionen C.V.S 19/9 1895. Den är belägen på en nordostsluttande häll. Ristningen påträffades vid en särskild utredning 2009.
Lämningen utgörs av ett stadslager med kulturlager rikt på vardagsföremål. Bland innehållet finns kritpipor, ostindiskt porslin, fajans och rödgods samt glas och tegel. Fynden speglar stadens hushåll och handel under äldre tid.
Platsen är en ödekyrkogård med oregelbundet rektangulär form. Hittills har omkring 600 gravar påträffats, och kyrkogården har omgärdats av en mur vars grund av stora stenar finns kvar. Gravar har också påträffats utanför själva kyrkogårdsmuren.
Platsen är upptagen som en fyndplats i Göteborg. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och saknar detaljer om fynden. Kompletterande information kan sökas i inventeringsboken.
Platsen är i registret upptagen som en fyndplats i Göteborg. Underlaget är inte kvalitetssäkrat och saknar beskrivning. Ytterligare information kan finnas i den tillhörande inventeringsboken.
År 1980 uppmärksammades en hög med bärgade vrakdelar vid ett sågverk nära Hammersta gård i Södermanland. Vid besiktning framkom ett femtiotal grova sektioner av spant, knän och däcksbalkar, samtliga av ek och i regel kapade. Virket kunde härledas till muddringsarbeten i Göteborgs hamn omkring 1977, varefter ärendet avskrevs.
Lämningen utgörs av en fästning som brett ut sig kring ett berg. Kvar finns murrester runt om berget, jordvallar, försvarstorn och husgrunder. Till anläggningen hör också kanaler och en vallgrav som ingått i försvaret.
Ristningen är av sent datum och består av tre huggna ytor. Den första visar JG och ett halvt hjärta, den andra M.A och den tredje FALK 1906 tillsammans med ett hjärta. Ristningen ligger på en nordostsluttande häll och påträffades vid en särskild utredning 2009.
Lämningen består av tätt packade stenar i naturligt stenbunden mark. Utbredningen är oviss men bedöms som förhållandevis stor. Sannolikt rör det sig om en naturbildning snarare än en anlagd fornlämning.
Platsen är registrerad som ett minnesmärke i Göteborg. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och saknar beskrivning av vad märket avser. Mer information kan finnas i den tillhörande inventeringsboken.
Platsen är upptagen som en hällristning i Göteborg. Underlaget är inte kvalitetssäkrat och saknar uppgifter om motiv och läge. Kompletterande information kan sökas i inventeringsboken.
Platsen är registrerad som en hällristning i Göteborg. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och innehåller ingen närmare beskrivning. Ytterligare information kan finnas i den tillhörande inventeringsboken.
Lämningen härrör från ångaren Thetis på 182 bruttoregisterton, byggd av trä i Gamla Lödöse 1898. Ombord fanns kapten J. Helmer med tio mans besättning. Under färd utför älven kolliderade fartyget med den norska ångaren Geir, trots att back slogs i maskin. Thetis fylldes med vatten och sjönk, och två man i skansen skadades.
Platsen är upptagen som en ristning från medeltid eller historisk tid i Göteborg. Underlaget är inte kvalitetssäkrat och saknar uppgifter om motiv och datering. Mer information kan sökas i inventeringsboken.
Här låg stadens avrättningsplats, känd åtminstone mellan 1702 och 1809. Galgbacken var placerad väl synlig längs dåtidens landsvägar vid Korsvägen och Södra vägen, precis utanför stadens dåvarande gräns. Inga synliga lämningar finns kvar, och platsen är i dag en slänt öster om Carlanderska sjukhuset.
Gårdstomten hör till Johannebergs landeri, med anor från 1700-talet då marken användes för grönsaksodling, fruktträd och köksträdgård. Kvar från sent 1700-tal finns en manbyggnad och två flyglar, och landeriet ingår i riksintresset Vasastaden. Vid utredning i åtta schakt framkom ett odlingslager med bland annat holländsk fajans, kinesiskt porslin, kritpipor och ett nödmynt från 1718.
Platsen är registrerad som ett röse i Göteborg. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och saknar beskrivning av storlek och datering. Kompletterande information kan finnas i den tillhörande inventeringsboken.
Platsen är upptagen som ett vägmärke i Göteborg. Underlaget är inte kvalitetssäkrat och innehåller ingen närmare beskrivning. Ytterligare information kan sökas i inventeringsboken.
Platsen är i registret upptagen som en fyndplats i Göteborg. Uppgifterna är inte kvalitetssäkrade och saknar detaljer om fynden. Mer information kan finnas i den tillhörande inventeringsboken.
Platsen är registrerad som Bastion Kung Carl, en fästning eller skans i Göteborg. Underlaget är inte kvalitetssäkrat och innehåller ingen närmare beskrivning av bastionen. Kompletterande information kan finnas i inventeringsboken.