Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Upptäck Falun till fots: 173 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
Annagården med S:ta Annas kapell är en kyrkobyggnad i området Herrhagen i Falun. Den tillhör Stora Kopparbergs församling i Västerås stift. På Annagården finns bland annat församlingslokaler, öppen förskola, program för daglediga, måndagspromenader och samtalsgrupper för vuxna. Annagården invigdes som kyrkolokal den 24 januari 1999 av dåvarande biskopen i Västerås stift, Claes-Bertil Ytterberg.
Dalarnas idrottsmuseum är ett museum, från början inhyst i Riksskidstadions byggnad på Lugnet i Falun, sedan flyttat till centrum i Falun, och som specialiserar sig på lokal idrottshistoria.
Ernst Rolf-gården är revyartisten Ernst Rolfs födelsehem i stadsdelen Elsborg, Falun. Det röda lilla trähuset ligger på Styraregatan 28. Här arrangeras konserter, barnaktiviteter och andra kulturevenemang och en stående utställning om Ernst Rolfs liv finns att skåda. Gården har också ett kafé.
Länscellfängelset i Falun, senare Straffängelset i Falun, är ett före detta cellfängelse, numera vandrarhem, som ligger centralt i Falun.
Gettorget är ett torg i den gamla trästadsdelen Östanfors i Falun. Det förenar Kvarngatan med Åsgatan och har trekantig form. Där är det sedan 1700-talet tradition att resa en klädd majstång, "Maja", varje valborgsmässoafton. Maja är en fruktbarhetsdocka som avbildas i toppen på en majstång, en tradition som firats länge på det så kallade Gettorget i Falun. Man tror att traditionen med Maja på Gettorget inleddes någon gång på 1700-talet, men man vet med säkerhet att seden var populär på 1800-talet. Då vallade man getter till den gröna ytan mellan Hedgatan och Östanforsån. Det är av denna vallning som Gettorget fått sitt smeknamn. Getvallningen förbjöds 1870. Efter ett långt uppehåll återupplivades traditionen med Maja på Gettorget 1926. De senaste åren har "Majan" arrangerats av Östanfors stadsdelsförening. Gettorget kallas ibland för Bjurs (Bjursås) farstu, eftersom bönder från norra delen av länet kom in den vägen när de färdades mot Falun. Källa: Falu kommun
Gruvmuseet, tidigare känt som Bergslagets museum och Stora Kopparbergs museum, är en del av världsarvet Falu koppargruva. Museet är inrymt i brukskontoret på gruvområdet strax utanför Falun och behandlar gruvans historia.
Kristine kyrka är församlingskyrka för Falu Kristine församling i Västerås stift. Kyrkan ligger öster om det starkt sluttande Stora torget i Falun. Kyrkogården är sedan länge avlyst för begravningar och inhägnas delvis av häckar. Arton gravar finns kvar, skyddade av kulturminneslagen.
Lugnetkyrkan är en frikyrka i Falun med drygt 500 medlemmar och ansluten till samfundet Evangeliska Frikyrkan.
Sankt Örjans kapell är en kyrkobyggnad i stadsdelen Främby i Falun. Kapellet med tillhörande församlingsgård tillhör sedan 2009 frikyrkoförsamlingen Fristaden, efter att denna köpt byggnaden av Falu Kristine församling.
Stora Kopparbergs kyrka i centrala Falun är församlingskyrka för Stora Kopparbergs församling i Västerås stift. Kyrkans långhus uppfördes under 1400-talet, men delar är från 1300-talet, vilket gör den till stadens äldsta byggnad. Karaktäristiska är de många stjärnvalven, som är fler än i någon annan svensk kyrka.
Stora torget är ett sluttande, kullerstensbelagt torg i Falun. Vid Stora Torget ligger Falu rådhus och Kristine kyrka. I den övre delen, mot Åsgatan och Kristine kyrka, står Engelbrektsmonumentet av Karl Hultström.
Svedens gård i Stora Kopparbergs socken är en herrgård utanför Falun i Dalarna. Gården nämns för första gången 1542 och blir även bergsmansgård i slutet av 1500-talet. Hyttan som tillhörde gården låg vid Korsnäs. År 1653 föddes här Jesper Svedberg, prästman och psalmdiktare och far till Emanuel Swedenborg.
Thunströms köpmansgård är ett museum i centrala Falun. Längs med Slaggatan, mellan Stora torget och Kung Gustafs torg, ligger Thunströms köpmansgård som är en handelsgård från slutet av 1700-talet. Gården renoverades i början 1990-talet och håller nu öppet sommartid. Thunströms innehades av Erik Thunström mellan 1897 och till mitten på 1940-talet. Sönerna ärvde gården som förföll, köpmannaföreningen i Falun tog vid och så småningom övergick den unika gården till kulturnämnden i Falun. Besökarna erbjuds guidad visning av bostaden, möjlighet att köpa gammeldags karameller och leksaker i butiken samt att ta en fika i det lummiga trädgårdskaféet på innergården. Sommartid arrangeras teateruppsättningar och konserter i ladan på innergården. Uppförda pjäser är specialskrivna "En ny dag på Thunströms köpmansgård" om Falu stads historia och "Teaterupptåget på Thunströms" om revyartisten Ernst Rolf. Musiker som Tallest man on earth har spelat i den gamla ladan.
bro i Falun
Den Gode Herdens kyrka är församlingskyrka för S:ta Katarina katolska församling i Stockholms katolska stift. Församlingen omfattar hela Dalarna och kyrkan ligger i Falun i Falu kommun.
Detta uthus i Falun uppfördes i början av 1700-talet. Byggnaden finns upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister som en del av stadens äldre bebyggelse.
Kopparvågen i Falun står på den plats där stadens första våghus inrättades 1633, sedan vägning av all koppar blivit tvång redan 1546. Huset brann i en av Faluns största stadsbränder 1761 och ersattes av den nuvarande stenbyggnaden, ritad av arkitekten Nils Nordén. Vågtvånget upphörde 1873, och 1895 inrättades här ett museum för Stora Kopparbergs samlingar, där bland annat Polhems alfabet visades. Sedan dess har byggnaden tjänat som bibliotek och senare magasin för Dalarnas museums samlingar.
Kasern C i Falun uppfördes 1905–1908 som en del av kasernetablissemanget för regementet I 13. Ritningarna gjordes av Erik Josephson, som svarade för planeringen av arméns övriga etablissemang. Kasernen är byggd i tegel i fyra våningar, med slätputsade och gulfärgade fasader.
Detta magasin i Falun uppfördes någon gång mellan 1862 och 1874. Byggnaden finns upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister som en del av stadens äldre bebyggelse.
Uppskärarkammaren vid Falu gruva är en rödfärgad träbyggnad, troligen uppförd vid 1800-talets mitt. Här registrerades de malmtunnor som fordrades upp ur gruvan. Byggnaden ingår i den byggnadsminnesförklaring som skyddar Falu gruva.
Detta gymnastikhus i Falun uppfördes 1917. Byggnaden finns upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister som en del av stadens äldre bebyggelse.
Denna skolbyggnad i Falun uppfördes 1909. Byggnaden finns upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister som en del av stadens äldre bebyggelse.
Denna byggnad i Falun, kallad Sängförrådet, uppfördes 1916. Den finns upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister som en del av stadens äldre bebyggelse.
Denna administrationsbyggnad i Falun uppfördes ursprungligen 1889 som musikkasern på övningsplatsen Rommehed. År 1907 flyttades den till regementets etablissemang i Falun, där den fick nya uppgifter. Byggnaden bär på så vis spår av regementets historia på två platser.
Denna mässbyggnad i Falun uppfördes 1973. Den finns upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister som en del av regementsmiljöns bebyggelse.
Creutz lave vid Falu gruva är byggd i trä i tre avsatser med rundbågade öppningar, rödfärgad med svarta luckor och plank på taket. Den uppfördes 1852 efter C. G. Husbergs ritningar. Det underliggande schaktet öppnades redan 1662 och fick sitt namn efter friherre Lorentz Creutz, dåvarande landshövding i Kopparbergs län. Laven ingår i byggnadsminnet Falu gruva.
Hammars konditori i Falun byggdes 1776 och är ett av mycket få bevarade så kallade gjuthus, uppförda av krossad slagg blandad med kalkbruk och gjuten i flyttbara formar. Huset är i en våning, putsat och gulfärgat med brutet tegeltak. Här drevs en konditoriverksamhet med nära 200-åriga anor, som vid nedläggningen 1956 räknades som Sveriges äldsta.
Denna sjukhusbyggnad i Falun stod färdig 1908. Mer än så framgår inte av Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, där den är upptagen.
Förrådsbyggnaden restes 1941 och ingår i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget berättar inte mer om dess användning.
Detta boningshus i Falun har rötter i tidigt 1700-tal och finns med i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Något ytterligare om husets historia framgår inte av underlaget.
Kokhuset uppfördes 1898 och är registrerat i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget ger inga fler uppgifter om byggnaden.
Intill det gamla extraktionsverket reser sig en hög skorsten murad av gjutna kopparslaggblock. Den byggdes 1878–79 och gjordes omkring 60 meter hög för att leda bort den svaveldioxidhaltiga röken från verket. När skorstenen började luta och vittra kapades den 1924 till sin nuvarande höjd på 25 meter.
Extraktionsverket byggdes 1917 sedan en föregångare brunnit ned, och här framställdes koppar och zink fram till 1921. Därefter användes huset bland annat för järnvitriol. Byggnaden består av två sammanbyggda kroppar av gjutna kopparslaggblock och lertegel, dekorativt utformade i medeltidsinspirerad stil med trappstegsprydda gavelrösten. Invändigt finns en stor flamugn bevarad.
Denna verkstadsbyggnad i Falun uppfördes 1917 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer om verksamheten framgår inte av underlaget.
Huset byggdes 1762 av rådman O. Engström och köptes 1790 av landshövding Johan Magnus af Nordin, som två år senare lät bygga om det till dagens utseende. Ombyggnaden leddes av slottsbyggmästaren Johan Sebastian af Uhr, som gav fasaden en tidsenlig dekor och en kolonnburen portik i dorisk stil. Inredningsarbeten utfördes i början av 1800-talet under Louis Masreliez. 1815 såldes byggnaden till kronan och blev länsresidens för Kopparbergs län.
Gamla vasken rymmer ett remdrivet vaskverk med maskinerna bevarade på plats. Anläggningen är den enda i sitt slag som finns kvar i landet och ingår i den byggnadsminnesförklarade miljön vid Falu gruva.
Kasern A hör till kasernetablissemanget för I 13, som uppfördes 1905–1908 efter ritningar av Erik Josephson. Han ansvarade även för planläggningen av arméns övriga etablissemang. Kasernerna är byggda i tegel i fyra våningar med slätputsade, gulavfärgade fasader.
Byggnaden uppfördes 1945 som exercishus och kläddes med faluröd panel. Den ingår i det byggnadsminne som omfattar området.
Denna jordkällare i Falun anlades 1925 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget säger inte mer om den.
Anfarten uppfördes 1812 över ett schakt som anlagts 1810–12 och som då var gruvarbetarnas viktigaste nedfart. 1845 tillkom två flyglar för klädförvaring. Byggnaden flyttades 1965–66 och står nu över den hiss som leder ned till Besöksgruvan.
Sköljbryggan är en bred, öppen konstruktion av grova plank som i hörnen kedjats fast vid stolpar gjutna i åns botten, så att bryggan följer vattennivån. Stolparna bär upp ett valmat tegeltak, och mitt på bryggan finns en öppning där sköljgodset sänktes ned. Här står också en mangel med kraftiga trävalsar.
Munktellska huset uppfördes någon gång mellan 1761 och 1765 och är i dag Faluns äldsta hus byggt med den teknik som gruvmätaren Eric Geisler introducerade. Efter stadsbränderna 1761 tog man tillvara slaggen från kopparhanteringen och murade stommen av utvalda slaggstycken. Huset har två våningar under ett brutet, valmat tegeltak, och vid en renovering på 1970-talet återfick fasaden sin ursprungliga rosa färg.
Detta förråd i Falun uppfördes 1908 och finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Något mer om byggnaden framgår inte.
Anrikningsverket i Falun uppfördes 1927 och är upptaget i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget ger inga ytterligare uppgifter.
Bergalid är en påkostad patriciervilla från sekelskiftet 1900, omgiven av en park i stadsdelen Villastaden inom Världsarvet Falun. Villan uppfördes 1900–1902 efter ritningar av arkitekt Nils Nordén i Gävle åt Erik Johan Ljungberg, disponent för Stora Kopparbergs Bergslags AB och den som formade företaget till modernt aktiebolag. Efter Ljungbergs död 1915 bodde hans hustru Hildur kvar till 1922, då huset köptes av Frimurarelogens fastighetsbolag som inredde logelokaler på övervåningen.
Kanslihuset uppfördes 1905–1908 i fransk klassicism med tre våningar, slätputsad gul fasad och valmat mansardtak. Entrén har en portalomfattning i kalksten med Oscar II:s monogram, och på andra våningen ligger officersmässen där matsalen bär den så kallade Austerlitztapeten. Både exteriören och den inre planlösningen är välbevarade, med originaldetaljer kvar i mässvåningen och flera kontorsrum.
Vitriolverket uppfördes troligen 1907–09 och byggdes till 1917 för framställning av kopparvitriol, en viktig biprodukt vid kopparframställningen. Huset är byggt av gjutna kopparslaggblock och lertegel med ett tegeltäckt säteritak, och fasaderna har samma dekorativa växelverkan mellan slaggblock och tegel som Extraktionsverket. På västra gaveln finns murrester efter en del som brann ned 1976, och invändigt återstår träkonstruktioner samt takstolar och kolonner av järn.
Denna garagebyggnad i Falun uppfördes 1944 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget säger inte mer.
Kasern B ingår i kasernetablissemanget för I 13, uppfört 1905–1908 efter Erik Josephsons ritningar. Josephson planlade även arméns övriga etablissemang. Liksom systerkasernerna är byggnaden av tegel i fyra våningar med slätputsade, gulavfärgade fasader.
Bastu- och tvätteribyggnaden uppfördes 1908 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer om den framgår inte av underlaget.
Creutz konsthjulhus uppfördes 1845 och byggdes om 1882. Det är byggt av liggande, rödfärgat timmer på en kallmurad grund, och både sadeltaket och laven är täckta med plank. Ett dubbelverkande vattenhjul drev via en konstgång pumparna i Creutz schakt.
Denna vedbod i Falun är från mitten av 1800-talet och finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget ger inga fler uppgifter.
Bergmästargården uppfördes 1698–99 som bostad åt bergmästaren, som lydde under Bergskollegium men tillsattes av regeringen och var statens företrädare i regionen. Gården flyttades 1965–66.
Linslageriet inrymde den första linslagarverkstaden i landet, uppförd 1835, där stållinor tillverkades i linmaskiner av trä. Verksamheten lades ned 1910, och byggnaden är den enda bevarade i sitt slag i Sverige. Den har flyttats flera gånger och står i en industrimiljö där slaggvarp och rostlämningar bidrar till det kulturhistoriska värdet.
Geschwornergården uppfördes 1744–45 som bostad åt geschwornern, bergmästarens närmaste man. Huset byggdes om på 1950-talet och flyttades 1965–66.
Denna gruvstuga i Falun har anor från 1700-talet och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Något mer om byggnaden framgår inte.
Gruvmuseet var ursprungligen gruvstuga och förvaltningsbyggnad, uppförd 1771–85 efter ritningar av gruvmätaren Tobias Geisler. Sedan administrationen flyttat ned i staden förföll huset, men det rustades upp och blev museum 1922. På grund av rasrisk revs den ursprungliga byggnaden, och en rekonstruktion restes 1965–66 omkring hundra meter österut, där äldre utsmycknings- och byggnadsdetaljer återanvändes. Senare har annex och en glasad konferensdel tillkommit.
Oscars lave byggdes 1970 sedan den gamla trälaven rivits 1966. Den 40 meter höga byggnaden reser sig över ett schakt som började drivas 1904 som gruvans nya huvudschakt.
Byggnaden uppfördes 1898 och är i dag känd som Frivilliga radioorganisationens hus. Den finns upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men underlaget säger inte mer.
Rektorsgården uppfördes 1761 i en våning av liggande timmer. Fasaden är reveterad med spritputs och gulfärgad, och taket täckt med tegel.
Huvudbyggnaden uppfördes 1764–70 av tegel och ersatte en äldre prostgård av trä som brunnit ned i stadsbranden 1761. Fastigheten hade på 1600-talet varit kungsgård men blev prostgård 1666, sedan kungsgården några år tidigare flyttat ut till Noret. En omfattande renovering på 1950-talet tog bort mycket av den äldre inredningen, och huset användes som prästgård till början av 1990-talet.
Moriska gården utgör den äldre delen av Grand Hotells stora matsal och ritades 1930 av arkitekten Peder Clason som en vinterträdgård i två våningar med glastak. Rummet är dekorerat med målningar och träreliefer av Jerk Werkmäster kring temat vårt dagliga bröd. I festvåningens så kallade Lustgård finns fresker med motiv ur E. A. Karlfeldts diktning, godkända av skalden själv. Det är den största bevarade samlingen av Werkmästers verk.
Konstmästaregården uppfördes i början av 1700-talet som bostad åt konstmästaren, som ansvarade för gruvans bergsmekaniska anordningar. I ämbetet satt 1700–1716 Christoffer Polhem, som bodde här under sina första år på posten. Gården byggdes om 1870, har använts som kontor sedan 1916 och flyttades 1955.
Husbergs pivot uppfördes 1845 och är ett så kallat vändbrott. Genom anordningen kunde uppfordringslinorna från Creutz spelhus betjäna fyra olika schakt.
Creutz spelhus inrymde gruvspelet, alltså uppfordringsanordningarna, och under taket fanns en liten kammare där spelstyraren höll till. Det uppfördes 1855 av konstmästaren H. Steffansson, som också var lärare vid Falu Bergsskola. Huset byggdes om 1875 och användes senast 1916.
Gamla och nya gruvstugan uppfördes 1919 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget säger inte mer om byggnaden.
Fredriks hjulhus uppfördes 1853 och byggdes om 1891. Det revs och återuppfördes på sin nuvarande plats 1967.
Adolf Fredriks lave restes vid mitten av 1800-talet vid Falu gruva. Den ingår i den byggnadsminnesförklarade gruvmiljön.
Brigadhuset i Falun uppfördes 1911 och finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer om byggnaden framgår inte av underlaget.
Den gamla matsalen uppfördes 1905–1908 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget ger inga fler uppgifter.
Proviantmagasinet i Falun uppfördes 1884 och finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Något mer om byggnaden anges inte.
Denna omklädningshall i Falun uppfördes 1915 och är registrerad i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget säger inte mer.
Denna verkstads- och förrådsbyggnad i Falun uppfördes 1918 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer framgår inte.
Tyghuset i Falun uppfördes 1941 och finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget ger inga ytterligare uppgifter.
Det ursprungliga tingshuset är en vitputsad stenbyggnad i två våningar på en hög sockel av grovhuggen kvadersten. I den framspringande mittrisaliten markerar tre höga fönster den stora tingssalen, och i frontespisen står ordet Tingshus i guldmålade bokstäver ovanför en fris smyckad med putsfestonger. Sadeltaket är tegeltäckt och formspråket nyklassicistiskt med inslag av jugend. Huset byggdes till när staden lades under landsrätt och domsagan utvidgades.
Bult Karl-Eriks stuga i Falun har rötter i 1600-talet och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget berättar inte mer om stugan.
Denna byggnad för elverk och ångcentral uppfördes 1912 och finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Något mer anges inte.
Kronobränneriet är en större slaggstensbyggnad där Magasinsbron korsar Faluån, och ingår i Världsarvet Falun. Det byggdes 1779 som ett av ett femtiotal brännerier som Gustav III lät anlägga för att stärka statens finanser och reglera spannmålsanvändningen. Huset är uppfört av kopparslaggflis och tegel, sannolikt murat med Geislers teknik, med putsade väggar och ett tegeltäckt sadeltak. Interiören upptas av stora maskinsalar, och av den äldre inredningen återstår plankgolv, pelarrader och flera trappor.
Silverhyttan är en av de äldsta bevarade byggnaderna på området och uppfördes 1884. Här framställdes silver och guld fram till början av 1920-talet, omkring 250 kilo silver och 100 kilo guld om året. Byggnaden består av två sammanbyggda kroppar av gjutna kopparslaggblock under tjärpapptak; i norr finns en större ugn för slaggsmältning och i söder flera mindre ugnar. Genom sin bevarade ugnsinredning räknas hyttan som unik i landet.
Rådhuset är en tvåvåningsbyggnad i sten vars formspråk härrör från en ombyggnad på 1760-talet. Fasaderna är slätputsade och ljusgula, taket av mansardtyp och belagt med skiffer, och mittpartiet mot torget markeras av en frontespis med ett vapen i blått, rött och guld. Huvudentrén nås via en dubbeltrappa av natursten genom en klassicerande portal, och i sockelvåningen finns en restaurang som för traditionen med rådhuskällare vidare. Rådhusrättens forna sessionssal ligger på andra våningen.
Denna vårdhall i Falun uppfördes 1984 och är upptagen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Underlaget säger inte mer om byggnaden.
Thunströms köpmansgård är en timrad, reveterad och gulfärgad envåningsbyggnad med handelsbod. De äldsta delarna är från slutet av 1700-talet, men gården fick sitt nuvarande utseende vid en genomgripande ombyggnad 1878. Affärsverksamheten upphörde 1947, och efter en varsam upprustning fungerar gården i dag som museum.
Surbrunnsmässen i Falun uppfördes 1916 och finns i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Mer om byggnaden framgår inte.
Den forna likboden från 1898 stod ursprungligen på Rommehed men flyttades 1908 till Falun. Där har den använts som ammunitionsförråd och senare som kontor.
På husets gårdssida har en mindre tillbyggnad tillkommit i sen tid. Den inrymmer hygienutrymmen och liknande funktioner.
Området rymmer resterna av en militär anläggning med minst nio värn och ett system av löpgravar. Två av värnen är delvis av trä, medan fem har rester av gjuten betong; några syns som jord- och stenfyllda högar, andra som betongkonstruktioner med metalldörr. Löpgravarna löper mellan värnen, delvis fodrade med korrugerad plåt och försedda med stålbågar.
Detta röjningsröse har undersökts arkeologiskt och tagits bort. Vid en förundersökning 1992 påträffades den ursprungliga markytan under röset, och kol därifrån har C14-daterats till omkring 669 e.Kr. Röset kan ha lagts upp något århundrade senare.
Den här kyrkogården i Falun är nästan kvadratisk och delvis inramad av häckar. I dag består den mest av gräsytor med planterade träd och grusgångar, men här och där finns ännu bevarade gravstenar och gravkors. De kvarvarande vårdarna markerar framför allt familjegravar, samtliga från 1800-talet.
Platsen är ett gammalt gruvområde i Falun, med några gruvhål och ett mindre stenbrott där ett tiotal stenblock ännu syns i markytan. Uppgifterna om lämningen är osäkra, men den ger en glimt av det bergsbruk som präglat trakten.
Här ligger ett långsträckt röjningsröse, drygt tjugofem meter långt och byggt av mindre sten. Sådana rösen bildades när odlare rensade sina marker och lade upp stenen vid sidan, och de vittnar om att området en gång brukats.
Här ska en kungsgård ha legat, enligt en karta från 1628. Läget är bara ungefärligt inprickat och några synliga lämningar finns inte, men uppgiften knyter platsen till Faluns äldre historia som kunglig egendom.
Här ligger en husgrund av natursten. Mitt på den ena långsidan finns ett troligt spisröse, kallmurat med inslag av tegel, och intill grunden en kallmurad jordkällare. Grunden ligger i hörnet av vad som ser ut som en liten gårdstomt med kulturväxter och en igenfylld brunn med cementringar. Någon gård har dock inte kunnat beläggas i kartmaterialet.
Vid Nedre Elsborg påträffades 1920 en pilspets av flinta, en meter under markytan. På samma plats hittades 1935 en pilspets av järn och en så kallad eldsten vid grävningar. Inom Falu stadsområde har dessutom tre trindyxor tillvaratagits. Den exakta fyndplatsen är okänd och markeringen därför ungefärlig.
På platsen finns en registrerad hägnad. Någon utförlig beskrivning saknas i registret, men lämningen hör till de spår av äldre markindelning som återfinns runt Falun.
Här ligger resterna av en rostanläggning, närmast rektangulär och upp till ett par meter hög, med sju iakttagbara bås. Längs bakväggen finns en kallmur och rester efter fyra takbärande stolpar. Anläggningens yta är täckt av slagg och sten, och i norr genomskärs den numera av en cykelbana.
Området rymmer spår av äldre odling i form av en åker och ett delvis övertorvat röjningsröse. Lämningarna hör till det slags fossila åkermark som visar hur marken kring Falun brukats i gången tid.
Här har man tagit sten ur en slänt inom ett litet område. Lämningen är enkel men vittnar om hur man förr bröt sten på platsen för husgrunder, murar eller vägar.
Detta är en stor kyrkklocka som kallas Mäster Pers klocka. Den göts ursprungligen 1647, sannolikt av mäster Jörgen Putensen, och är rikt utsmyckad med flera längre inskriptioner. Klockan gjöts om 1737 och reparerades 1951 sedan en skada gjort den obrukbar 1930, i samband med sorgeringningen för drottning Victoria. Den avtäcktes på kyrkbacken den 19 juni 1988.
Minnesstenen av granit bär inskriften Gustaf Adolf och Louise. En bit därunder står att kung Gustaf VI Adolf den 15 september 1953 överlämnade en ny fana till Kungliga Dalregementet. Vid en besiktning år 2000 stod stenen vriden nästan ett kvarts varv och hade möjligen flyttats en aning från sin ursprungliga plats.
Området är ett gammalt hyttområde i Ingarvet, avgränsat efter en karta som Edvard Bengtsson ritade 1856. Enligt den fanns här ett sjutal hyttor, varav en är identisk med den så kallade Körsners hytta. Inom området ryms bland annat den Körsnerska hyttan, ett slaggvarp och en gammal färdväg.
Här ligger en fossil åker, omgiven av diken och med uppröjd odlingssten i kanten som i sydöst bildar en liten vall. Ytan är en del av en åker som finns redovisad på äldre historiska kartor, och den visar hur trakten brukats i gången tid.
Detta är ett mindre gruvhål, delvis igenfyllt och i dag övertäckt med ett trälock och korrugerad plåt. Snarare än en egentlig gruva rör det sig troligen om en skärpning, ett prospekteringsförsök, eller möjligen en brunn.
Platsen rymmer två värn. Det ena är runt och något igenrasat, det andra består av en delvis övertorvad stenrad. Lämningarna hör till den militära verksamhet som förr präglade markerna kring Falun.
Här reser sig en rund, övertorvad kulle, omkring tolv meter i diameter. Den kan vara en fornlämning men kan enligt muntlig uppgift lika gärna ha bildats genom militärens verksamhet i området. Enligt traditionen har platsen använts som riksmärke, mötes- och samlingsplats för militärer som övade i trakten under 1900-talet.
Värnet består av breda, stenfyllda vallar, ställvis övertorvade, med en ingång i öster. I väster ingår ett stort markfast block. Lämningen hör till de militära spår som finns kvar i markerna kring Falun.
På platsen finns en registrerad bytomt eller gårdstomt. Någon utförlig beskrivning saknas i registret, men lämningen hör till spåren av äldre bebyggelse i trakten.
Här hittades 1952 en trindyxa, som i dag förvaras på Dalarnas museum. Själva platsen har schaktats ur och fyllts igen sedan den första inventeringen på 1960-talet, så några synliga spår finns inte längre kvar.
Området rymmer en plan, blockformig åkeryta som avgränsas av svaga hak och en låg vall, samt ett röjningsröse strax norr om åkern. Lämningarna påträffades vid en arkeologisk utredning år 2014 och vittnar om äldre odling på platsen.
Här ligger ett område med fossil åkermark bestående av minst tre röjningsrösen, en ett femtiotal meter lång stenmur och övergiven åkermark. Åkerytan är plan och bitvis smal och flikig, och i sydväst finns tydliga diken där den gränsar mot en yngre åker.
Platsen är en plan, blockformig åkeryta med uppröjd röjningssten längs kanterna, framför allt i söder och öster. Den påträffades vid en arkeologisk utredning år 2014 och hör till spåren av äldre odling kring Falun.
Här fanns en grund efter vad som troligen varit en jordkula, med sten- och jordvallar längs långsidorna och en öppning i sydöst. Den ena kortväggen utgjordes av den lodräta sidan på ett block. Lämningen påträffades vid en arkeologisk utredning år 2014 och är nu undersökt och borttagen.
Här ligger en fossil åker. Vid en arkeologisk förundersökning 1997 framkom intill ett gruvhål äldre odlingsnivåer, som visade sig kunna dateras ända till folkvandringstid. Platsen vittnar alltså om att marken brukats långt tillbaka i tiden.
Området rymmer tre rostanläggningar, den nordligaste upp till fyra meter hög med tio rostbås. Från båsen löper kanaler i solfjäderform ut åt väster, med rester av kallmurade sidor i sina östra delar. I väster syns kanalerna mest som svaga försänkningar i marken, och på ett ställe har spridda trärester bevarats.
Detta gruvhål hör till Falu gruva och är omkring nittio meter djupt. Brytningen här har åtminstone tidigmedeltida anor, och Falu gruva med sin omgivning räknas som ett område av världsintresse. Vid inventeringstillfället var platsen ännu arbetsområde, men mineralbrytningen planerades då upphöra inom en snar framtid.
Här ska ett arabiskt mynt ha hittats ovanför gruvan, enligt en uppgift av Tornberg från 1848. Myntet hörde möjligen till det fynd av engelska och arabiska mynt som Hadorph omtalade redan 1676. Det är sedan länge förkommet, och markeringen anger inte den exakta fyndplatsen.
Här ska en kungsgård ha legat, ungefärligt inprickad efter en karta över Falu stad från 1858. Några synliga lämningar finns inte, men uppgiften knyter platsen till stadens äldre historia.
Här har en hytta legat, markerad efter en karta som Georg de Laval mätte upp 1847 och som även finns med på en karta över Elsborgs hyttor från 1861. Platsen är i dag helt överbyggd av ett skolhus, så inga synliga spår av hyttan återstår.
Här finns bebyggelselämningar i form av två grunder, varav en osäker, samt odlingsrösen och odlingssträngar. Den ena grunden markeras av syllstenar och har måttligt med spridd tegel i ytan. Grunderna är sannolikt rester efter uthus i ett äldre odlingslandskap.
På en berghäll fanns tidigare en ristning som sannolikt markerade vattenstånden vid de två stora översvämningsåren 1764 och 1916. Vid inventeringen 1991 gick märket inte längre att finna på anvisad plats, troligen borttaget när en cykelbana anlades. Kvar finns resterna av en söndersprängd berghäll.
Här finns lämningar efter äldre bebyggelse: en grund efter ett boningshus med gjuten cementsyll och spisröse, ytterligare två grunder samt en jordkällare som är intakt med valv av tegel och cement. Runt om löper äldre odlingsstrukturer som stensträngar, odlingsrösen, röjda ytor, diken och terrasseringar.
Här fanns en murlämning efter ett vändrostshus, enligt inventeringen 1965 beskrivet med åtta ugnar, samt en grundlämning ett stycke västerut. Vid inventeringen 1991 kunde inget av detta återfinnas. Lämningarna hade tagits bort utan arkeologisk undersökning i samband med att en cykelbana och trafikleden Hansröleden anlades.
Detta är ett slaggvarp, upp till fyra meter högt och uppbyggt av kopparslagg. Varpet är en kraftigt urschaktad rest av ett större slaggområde och hör till spåren efter kopparhanteringen som präglat Falun.
Här låg hälsokällan Surbrunn, en brunnsort som hade sin storhetstid från mitten av 1800-talet till 1880-talet. Därefter blev platsen mest en livlig festplats med teater, dans och kraftuppvisningar, tills verksamheten började förstöras efter 1907 sedan Dalregementet tagit över området. Källan var inbyggd i ett brunnshus, och vattnet var järnhaltigt och lär till och med ha innehållit radium.
Här låg en rektangulär rostanläggning med några rostbås och en kallmur, samt rester efter en takbärande stolpe. Anläggningen skadades av schaktningsarbeten och låg i ett numera nästan helt bortschaktat slaggområde. Den är i dag undersökt och borttagen, och platsen har lagts ut som fornvårdsområde.
Här ligger ett sentida röjningsröse, omkring åtta meter i diameter, med en gles till måttligt övermossad fyllning av sten och block. Röset är beläget i en sydsluttning av en kulle och vittnar om odling i trakten.
Här ligger en gårdstomt med en husgrund, ställvis avgränsad av huggna stenar där syllen syns tydligast i norr och öster. En grop inom grunden, delvis igenfylld med sten, har sannolikt varit källare under boningshuset. Tomten finns med på en karta från 1836.
På platsen finns registrerade lämningar efter äldre bebyggelse. Någon utförlig beskrivning saknas i registret, men lämningen hör till spåren av gången tids boende i trakten.
Här fanns en fossil åker, i dag undersökt och borttagen. Vid en arkeologisk förundersökning 2005 påträffades små odlingsytor omgärdade av stenvallar och röjningsrösen. Ytorna tolkades som kålgårdar och kunde dateras till slutet av 1200-talet, vilket vittnar om odling här redan under medeltiden.
Platsen är ett litet gruvområde med två gruvhål, var och en med en oval varphög intill, samt ett slaggvarp. Lämningarna hör till det bergsbruk som satt sin prägel på markerna kring Falun.
Här löper en drygt femtio meter lång terrass som sluttar åt väster. Sådana terrasser bildades vid äldre odling och hör till de spår av gången tids jordbruk som finns kvar i trakten.
Här låg en gårdstomt med en grund efter ett boningshus, ytterligare två husgrunder och en grund med jordkällare. Boningshusgrunden hade en trappa av gjuten betong med tre steg, och i en av de andra grunderna fanns en härd med rikligt med tegel. Runt bebyggelsen förekommer röjningsrösen. Tomten är i dag undersökt och borttagen.
Detta är en gravplats som synbarligen inte längre är i bruk. Den utgörs av ett parkliknande område med glesa träd, ansade gräsytor och grusgångar. Här och där återstår gravvårdar av skiftande utseende, bland annat järnkors från 1800-talets mitt.
Här finns en hjulgrav, upp till tre meter djup och kallmurad av stora stenar, numera torrlagd och delvis igenfylld eller igenrasad. Strax intill ligger rester efter en kallmurad kant, sannolikt av ett hjulhus. Anläggningen har med stor sannolikhet anslutit till Krondiket och hört till gruvbrytningens vattendrivna maskineri.
Här finns lämningar efter en skyttepaviljong: en källargrund i väster, gjuten i betong, och en syllstensrad efter ett förrum. I den södra delen av gårdsplanen ligger en ansamling stenar, troligen grundstenar till själva paviljongen. Övriga byggnadsrester är kraftigt omrörda.
Här ligger ett gränsmärke i form av ett litet stenröse, med rester efter en förmultnad trästolpe mitt i röset. Märket påträffades vid en arkeologisk utredning år 2014 och har en gång markerat en gräns i landskapet.
Här låg Främby tegelbruk, avgränsat efter en karta från 1869. Vid inventeringstillfället var platsen kraftigt kringschaktad och utfylld med schaktmassor, och flera gång- och cykelvägar hade anlagts. Inga synliga spår av tegelbruksverksamheten återstår i dag.
Här fanns en murlämning efter ett vändrostshus, enligt inventeringen 1965 beskrivet med åtta ugnar, samt en grundlämning ett stycke västerut. Vid inventeringen 1991 kunde inget av detta återfinnas. Lämningarna hade tagits bort utan arkeologisk undersökning när en cykelbana och trafikleden Hansröleden anlades.
Här finns kvarvarande delar av en gårdstomt, med en grund efter ett boningshus, ytterligare en grund och en terrassering. I boningshusgrunden syns ett spismursröse av tegel, natursten och cement. Lämningarna hör till en tomt på egnahemsområdet Västermalm, som anlades i början av 1900-talet och avvecklades under 1960- och 70-talen.
Enligt en karta över Falu stad från 1892 fanns här två rostugnar av samma slag som andra kända rostanläggningar i staden. Området är i dag industritomt och överschaktat med fyllmassor. Det är oklart om ugnarna helt schaktats bort eller om rester finns kvar dolda under marken.
Platsen är ett mindre täktområde med ett spillstensvarp av block. Lämningen är enkel men vittnar om att man förr brutit sten här för byggnads- eller markarbeten.
Detta är ett hyttområde som kan dölja industrilämningar av stort kulturhistoriskt värde. Vid inventeringen 1965 fanns här en hyttruin, synlig som en rundad kulle upp till fyra meter hög och täckt av slagg och rödbränd sand, men den gick inte längre att urskilja vid senare besök. På ömse sidor om Faluån har ett stort antal kopparhyttor legat.
Byggnaden med brutet koppartak kallas Kopparvågen; den uppfördes ursprungligen 1633, brann ned 1761 och byggdes upp i sitt nuvarande skick 1774. Sedan kopparvägningen upphört har huset använts som magasin, museum och senare centralarkiv för Stora Kopparbergs Bergslags AB. Längs långsidan finns inristade vattenståndsmärken med årtal från 1700-talet, och intill har man funnit ett romerskt bronsmynt präglat för Faustina den yngre, 161–180 e.Kr.
Här ligger ett gruvområde med ett helt igenfyllt gruvhål, kallat Nicolaigruvan enligt en karta i Storas centralarkiv. Kring hålet finns rester av en inhägnad, och i närheten en stenmur och en kallmurad terrasskant av skrotsten. Platsen hör till Faluns rika bergshistoria.
Här finns ett litet stenbrott, ett par meter djupt, med ett större flyttblock med tydlig brottyta i kanten. Runt om ligger spridd skrotsten under mossan, vittnesbörd om att man brutit sten på platsen.
Här ligger ett till stora delar övertorvat röjningsröse i kanten av en åker som redovisas på de historiska kartorna. Intill röset har markarbeten också skett i modern tid. Lämningen hör till spåren av äldre odling i trakten.
Här har två mynt hittats: ett romerskt bronsmynt präglat för Constantin II (337–361) och ett kinesiskt mynt av obekant ålder. Fyndplatsen består av slaggutfyllnader och en mindre vattensamling kallad Skålpussen. Uppgiften kommer från Dalarnas museum.
Här finns lämningar efter äldre bebyggelse: en grusgång som bildat uppfart, terrasseringar och omgivande stenmurar. Enligt 1960-talets ekonomiska karta fanns ett boningshus inom området, och på dess plats syns fyra syllstenar. Utanför tomten ligger mindre röjningsrösen som möjligen antyder en ännu äldre odlingsstruktur.
Här står en huggen sandsten med spetsig topp, drygt en halvmeter hög och utan inskrift. Enligt traditionen ska torget i Falun ha fungerat som nollpunkt när vägar mättes upp från staden. Stenen lutar svagt åt sydsydväst.
Lämningen är en odlad yta som röjts på sten och kantas av en vall av röjningssten. Intill finns en stensatt grop, kanske en brunn, med större block i kanterna, samt mindre ansamlingar av röjningsrösen och odlingssträngar. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och uppgifterna kan vara ofullständiga.
Över Faluån låg tidigare en fackverksbro med järnräcken och nio par snedställda timmerstöd, omkring sjutton meter lång. Den byggdes kring 1850, sannolikt efter mönster av en liknande bro från 1600-talet. Vid inventeringen 1991 konstaterades att bron rivits och ersatts av en ny.
Minnesmärket är ett kors av järn fäst på ett sexkantigt järn som rests i en flat sten i markytan. Diagonalt över korsarmarna sitter två korslagda hammare, och på sidan mot sydsydväst finns en inskrift. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Lämningen är ett värn med L-form, avgränsat av breda vallar fyllda med jord och sten. Sydost om vallen finns en grop. Underlaget är knapphändigt.
Här finns ett hyttområde med två slaggvarp och ett sammanhängande fält av kopparslagg. Enligt en karta över Elsborgs hyttor upprättad 1861 av J.F. Ellsén låg flera hyttor i trakten, bland dem Nyhyttan, Carlbergs hytta och Främby hytta. Delar av området ligger inom nuvarande skolområde, och en arkeologisk undersökning har genomförts.
Rostanläggningen består av två vändrostar med bås som kallmurats av grov sten. Den ena har fyra bås med öppningar åt nordväst, den andra två bevarade bås. Enligt inventeringen tillhörde anläggningen ursprungligen Nyhyttan i Elsborgs hyttor och anlades under 1800-talet. Den grävdes ut på 1950-talet.
Lämningen är en låg stenmur, cirka 0,7 meter bred, byggd av sten. Den tolkas som rester av en falugärdsgård som hört till en äldre gårds inägomark. Muren påträffades vid en arkeologisk utredning 2014.
Kullen kallas "Kullen med tallen" och rymde en gång ett militärt skyddsrum. Sedan detta lagts ner blev höjden ett riktmärke vid militära övningar, och den har även hetat "Kullen med ladan" och "Taktiska kullen". I norra delen finns ännu nedgrävningar från militär verksamhet. Tallen är en ståtlig gammeltall som kan vara upp mot 400 år, och på platsen finns idag skylt och rastplats.
Inom området kan kulturlager från medeltid och 1600-tal påträffas, att jämföra med stadsplanen från 1646 och stadsprivilegierna 1641. Här kan också finnas industrilämningar från medeltid och nyare tid med stort kulturhistoriskt värde.
Anläggningen är en rund utbildningsplats för vänjningsövningar, avgränsad av breda vallar omkring 0,6 meter höga. Innanför vallarna löper en löpgrav med släntade kanter, och mittpartiet är kupolformat i höjd med den ursprungliga marknivån. I väster finns en svacka i vallen.
Färdvägen är upp till fem meter bred och går genom ett område med slaggvarp och rostanläggningar. Den utgör sannolikt den äldre, ursprungliga sträckningen som finns belagd i äldre kartor, in mot Borns hyttgård och Stora Kopparbergs kyrka. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Kvar av en ekonomibyggnad finns en syllstensrad, ungefär sex meter lång och 0,7 meter bred, lagd av huggen natursten. Övriga delar av grunden saknas.
Gränsmärket är runt och uppbyggt av sten, tämligen platt på toppen och delvis övertorvat.
Inom ett cirka 300 meter långt område har det legat en by- eller gårdstomt. I äldre lantmäteriakter redovisas ett bostadshus med tomt och flera överloppsbyggnader här. På platsen syns inga spår efter bebyggelse eller tomtmark idag, då marken domineras av sentida omrörda ytor.
Området omfattar lämningar efter Falu gruva och den hytthantering som hörde till, och bedöms bilda ett sammanhängande fornlämningsområde. Stora delar är idag bebyggda, så lämningarna är delvis överlagrade eller bortschaktade. De synliga delarna har registrerats var för sig. Vid en undersökning 2017 kunde en hytta från 1700-talet med tillhörande hyttstuga, kolhus och vändrost grävas ut.
Hyttområdet består av ett stort slaggvarp, upp mot femton meter högt, samt flera rostanläggningar. Varpet är till största delen sammanhängande och utgör det största återstående området med slagg efter kopparhanteringen i Falun. I södra delen ligger rektangulära rostanläggningar med flera bås, murade av grov sten och fyllda med slagg och grus.
Slaggvarpet är upp mot sju meter högt och till stora delar oskadat, tydligt avgränsat mot omgivande slagglager som ligger orörda. Slaggen utgörs av kopparslagg. Provtagning är enligt ett beslut från 1982 tillåten för Stora, och besiktning görs av länsantikvarien.
Byggnaden med brutet koppartak kallas Kopparvågen. Den föregående byggnaden restes 1633, brann 1761 och ersattes av det nuvarande huset 1774; senare har det tjänat som magasin, museum och arkiv för Stora Kopparbergs Bergslags AB. Längs långsidan finns inristade vattenståndslinjer med årtal från 1700-talet och framåt. I närheten påträffades ett romerskt bronsmynt präglat för Faustina den yngre, 161–180 e.Kr.
Hyttruinen är sexkantig, omkring åtta meter i diameter, och omges av en kallmurad stenmur. I mitten finns ett fundament, troligen resterna av en hyttpipa, och i ytan ligger rikligt med tegel och skörbränd sten. Förstagångsinventeringen 1965 nämnde en möjlig rostugn i närheten, men 1991 hade den schaktats bort vid anläggning av en cykelbana. Området är kraftigt skadat av senare anläggningsarbeten.
Lämningen är en oregelbundet rektangulär nedgrävning omkring 0,7 meter djup, med jämna och lodräta kanter, och tolkas som en möjlig vattentäkt. Den påträffades vid en arkeologisk utredning 2014.
Kanalanläggningen är en vattenränna vars kanter ställvis kallmurats av stora stenar, varav vissa har borrmärken. Vid en krök finns grundrester av sten, slaggsten och tegel, och funktionen är osäker, möjligen ett hjulhus. Här förekommer viss kopparslagg, dock inte i sådan mängd att platsen tolkas som hyttområde. I norr kulverteras rännan vid gränsen till gruvområdet.
Gårdstomten omfattar möjlig fossil åkermark, två husgrunder, en nästan bortplöjd jordkällare, en terrass, hägnadsmur och stenrader. Åkermarken syns som parceller i ytan, och i nordöstra delen finns en anlagd terrass kantad av en stenmur. Vid en provgrop intill en husgrund framkom en glasbit och en skärva oglaserat rödgods. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Lämningen består av en plan, blockformig åkeryta och två röjningsrösen. Åkerytan begränsas mot omgivningen av ett flackt dike, utom i sydsydost, och de två röjningsrösena ligger i väster och öster. Tegel och brädrester ligger kring odlingsytan. Den påträffades vid en arkeologisk utredning 2014.
I en vägslänt ligger några bitar slagg utmed en kort sträcka. Det rör sig sannolikt om masugnsslagg som hämtats från något av de många varpen i Falun och använts som vägfyllning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Området rymmer äldre odlingsmark och rester av ett hägnadssystem, där bara några få lämningar undersökts. En stensträng följer samma sträckning som en gärdesgård känd från en karta 1777, och längs kanterna ligger impediment med röjningssten i skiftande storlek.