Den fullständiga guiden låses upp när du angett din e-post. Det tar tio sekunder och är gratis.
Upptäck Eskilstuna till fots: 149 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
Kvarnfallet — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Torshälla cultural walking tour» (Eskilstuna kommun). Torshällas tusenåriga historia och medeltida arv; fick stadsprivilegier 1317.
Husberget — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Torshälla cultural walking tour» (Eskilstuna kommun). Torshällas tusenåriga historia och medeltida arv; fick stadsprivilegier 1317.
Holmberget — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Torshälla cultural walking tour» (Eskilstuna kommun). Torshällas tusenåriga historia och medeltida arv; fick stadsprivilegier 1317.
Torshälla kyrka är en kyrkobyggnad i Torshälla i Eskilstuna kommun. Den är församlingskyrka i Torshälla församling i Svenska kyrkan, tillhörande Strängnäs stift. Kyrkan ligger vid Rådhustorget. Kyrkan var även församlingskyrka för Torshälla landsförsamling.
Arbetets ära och glädje är en brunn som står på Fristadstorget i Eskilstuna. Den är utförd av Ivar Johnsson 1942. Brunnen restes som en förtida del i firandet av Eskilstunas stadsfullmäktiges 100-årsjubileum, som skulle börja 1963. Redan vid 75-årsjubileet 1938 avsattes en summa pengar av stadens medel som grund för ett kommande monument. En privat donation samma år ledde till att en tävling utlystes. Ansgar Almquist, Ivar Johnsson, Anders Jönsson och Nils Sjögren deltog. Juryn bestod av byggnadsrådet Paul Hedqvist, Carl Eldh och Eric Grate. Dessa enades med donatorn och monumentskommittén och uppdrog åt Johnsson att bearbeta sina planer. Från början var det tänkt att konstverket skulle utföras i brons men det blev istället marmor och granit. Brunnen invigdes 1942 av prins Wilhelm. Det blev en brunn med en 5 meter hög fristående skulptur, kallad Sixtinska madonnan i mitten av brunnskaret. Utanför brunnen fanns två fristående skulpturer i flankerna, den ena föreställande en naken kvinna, den andra en äldre man. De symboliserar morgon och afton. En fågel viskar något i kvinnans öra. Dessa två statyer har nu flyttats för att placeras på Strömsholmen. Kring brunnskarets kanter återfinns tretton reliefer som skildrar människans liv i vardag och fest: tvätterskor, gruvarbetare och smeder i arbete, ett nyförälskat par, barn i skolbänken, fotbollspojkar, en man i dödsbädden, cykelutflykt, präst i predikstolen, beredskapssoldater. Dessa reliefer är alla huggna av bildhuggaren Per Palm.
Eskilstuna konstmuseum är ett svenskt kommunalt konstmuseum i Eskilstuna. Eskilstuna konstmuseum grundades av den bildade Eskilstuna konstförening och invigdes i maj 1937 med lokaler i den tidigare lasarettsbyggnaden från 1871 på Kyrkogatan 9. Stadsarkitekten Frej Klemming ansvarade för ombyggnationen och prins Eugen var gäst vid invigningen. 1948 övertogs museet av Eskilstuna kommun. 1998 fick Eskilstuna konstmuseum länsansvar för konst. År 2006 flyttade konstmuseet till Bolinder Munktells kugghjulsverkstad i Munktellstaden, en nedlagd industrilokal med stort kulturhistoriskt värde med fasader ritade av Cyrillus Johansson. Det var över 1 000 personer på invigningen, vid vilken förre kulturministern Bengt Göransson invigningstalade. Sedan hösten 2007 inrymmer Eskilstuna konstmuseum även Svenskt Barnbildarkiv. Eskilstuna konstmuseum har en samling på ungefär 1.000 målningar och skulpturer samt 5.000 grafiska blad, med verk från 1600-talet från 1600-talet och framåt. Tonvikten ligger på svensk 1900-talskonst. Museet ansvarar också för kommunens samling av så kallad depositionskonst, vilken består av fler än 5.000 verk.
Faktoriet är en del av Eskilstuna stadsmuseum i Eskilstuna. Stadsmuseet på Faktoriholmarna är ett museum och en mötesplats för teknik- och industrihistoria. I byggnaden fanns fram till 1969 Carl Gustafs stads gevärsfaktori. Tio år därefter öppnades de första delarna av museet. I utställningen ingår ångmaskiner, experimentrummet Faktotum, tillfälliga utställningar, en mekanisk verkstad från sekelskiftet 1900, ett mindre café samt en museibutik. En skola, också kallad Faktoriet, finns på byggnadens övervåning.
Fors kyrka är en kyrka som tillhör Tunafors församling i Strängnäs stift. Den är centralt belägen i Eskilstuna vid Eskilstunaåns västra strand. Kyrkan är församlingens äldsta och näst största kyrka.
Fristadstorget är det centrala torget i Eskilstuna. Fristadstorget har fått sitt namn av Fristaden. Torget är fritt från biltrafik, men trafik är tillåten på gatorna längs torgets norra och östra sidor. Flera busshållplatser ligger vid torgets östra och norra sidor. Vid Fristadstorgets södra sida ligger Stadshusets huvudbyggnad. Stadshuset har även två flyglar som sträcker sig söderut och inte syns från Fristadstorget. Längs torgets norra sida går Rademachergatan, längs dess västra den, över torget bilfria, Nybrogatan och längs dess östra sida Gymnastikgatan. Torget genomkorsas i väst-östlig riktning av Kungsgatan som här är en gågata. Hela Fristadstorget är kameraövervakat av kommunalt ägda övervakningskameror. Vid torgets södra sida, invid Stadshuset, ligger Arbetets ära och glädje, en fontän med reliefskulpturer föreställande folk- och arbetarliv, av Ivar Johnsson. I nordvästra hörnet står Torshällakonstnären Allan Ebelings skulptur Smederna. Torghandel är vanligt, och vid olika festivaler brukar torget användas för till exempel karuseller, arenor, scener, eller serveringar. I valrörelser är det på Fristadstorget som partiernas valstugor sätts upp, och demonstrationer och politiska tal sker ofta på upphöjningen vid Arbetets ära. Torget genomgick en större ombyggnation år 1984. År 2013 påbörjades en 17 månader lång ombyggnation som blev klar mot slutet av oktober 2014. Torget försågs med värmeslingor för att skydda mot snö och halka under vintertiden. Man anlade även en damm och gräsområden. Här finns även ett 22 meter högt offentligt konstverk, Pin Point, som blev omdebatterat innan det placerades på torget. Ombyggnationen kostade 64 miljoner.
Guds hand är en skulptur som skapades av Carl Milles mellan 1949 och 1953. Skulpturen är upplyft på en hög kolonn. En naken yngling balanserar på den stora handens tumme och pekfinger. Han tittar uppåt och kroppen är spänd med vitt utspärrade fingrar och gestikulerande armar som symboliserar ängslan och villrådighet medan handen representerar Guds trygghet.
Hällby kyrka är en kyrkobyggnad som ligger i Hällbybrunn och tillhör Hällby församling med Tumbo och Råby-Rekarne. Kyrkan är uppförd på ett gravfält från förhistorisk tid.
Johanniterklostret i Eskilstuna var ett kloster i Eskilstuna, som grundades av Johanniterorden till minne av den engelske missionären Eskil, vilken stenades utanför Strängnäs 1080. Klostret etablerades omkring 1170 runt Eskils gravkyrka. Det är obekant hur det såg ut, men torde under 1300- och 1400-talen ha byggts ut till ett stort klosterkomplex. Klostret bedrev sjuk- och åldringsvård, och en form av tätort började växa fram i anslutning till klostret och längs dagens Köpmangatan. Klostret låg vid nuvarande Slottsskolan och disponerade även Fors kyrka och gården Hunsta i nuvarande sydvästra Eskilstuna. Klostret stängdes i samband med Gustav Vasas reduktion 1527. Klosterbyggnaden revs 1585 och användes som byggmaterial till slottet Eskilstuna hus. Pilgrimer vallfärdade gärna till klostret, eftersom det förvaltade S:t Eskils grav och reliker. Klostret bedrev från 1330-talet även verksamhet i Stockholm, där man bland annat uppförde S:t Johanneskyrkan 1514. År 1479 grundade Johanniterorden även klostret Kronobäck i Småland.
Järntorget är ett torg som ligger i stadsdelen Nyfors, ungefär 500 meter söder om Fristadstorget i centrala Eskilstuna. Torget begränsas av gatorna Järntorget, Nyforsgatan, Thorildsgatan, Bergsgatan och Tegelbruksgatan. Torget består av två delar, dels en park som omges av en låg mur samt en större öppen yta med stenläggning omgiven av träd. Runt omkring finns parkeringsplatser och lokaler med olika verksamheter. Bland annat en mindre livsmedelsaffär, en trafikskola, pizzerior och restauranger samt en frisör och en tatueringsstudio. På Järntorget finns möjlighet att boka plats för torghandel men det finns idag ingen etablerad handel på själva torget. Torgets namn kan vara taget från Eskilstuna jernmanufaktur AB eftersom flera företagsledare därifrån även hade ledande förtroendeuppdrag i Nyfors municipalsamhälle. Höjden på Båtsmansbacken (som även kallas Nyforsberget) benämndes skämtsamt spelarbacken eftersom arbetarna vid Eskilstuna jernmanufaktur ofta spelade kort här.
Klosters kyrka, populärt kallad Kloster, är en kyrkobyggnad i S:t Johannes församling som invigdes 9 maj 1929. Den är församlingens största och näst äldsta kyrka. Kyrkan ligger centralt belägen i Eskilstuna vid korsning Västergatan/Strandgatan vid Eskilstunaån.
Mariakyrkan var en kyrkobyggnad i Eskilstuna församling, Strängnäs stift. Den var distriktskyrka för fem stadsdelar i Eskilstuna. Vid årsskiftet 2013/2014 avlystes den för kyrkligt bruk och övertogs av studieförbundet Studiefrämjandet.
Munktellmuseet är ett museum i Eskilstuna. Museet ligger i Munktellstaden och öppnade 1991. Det drivs av Volvo Construction Equipment. 2008 utsågs det till världens bästa museum inom sin bransch. Museet fokuserar på industrihistoria och framförallt tillverkningen vid Munktells Mekaniska Verkstad och AB Bolinder-Munktell som tidigare var verksamma i lokalerna. Bland utställningsobjekten finns fungerande ångmaskiner, tändkulemotorer, jordbruksmaskiner och traktorer, bland annat den första svenska traktorn från 1913. Museet har även en körduglig kopia av Förstlingen, Sveriges första ånglok samt en ångvagn tillverkad i Eskilstuna 1884. Här finns utställningsrum men även en verkstad för reparation av maskinerna och en föreläsningssal för 100 personer. Munktellmuseet är öppet alla dagar och kan även bokas utanför öppettiderna för grupper och guidade visningar.
Nybron är en bro över Eskilstunaån i nord-sydlig riktning i centrala Eskilstuna, mellan cirkulationsplatser vid Hamngatan söder om ån och Strandgatan norr om ån. Det är den längsta bron över ån i Eskilstuna. Dess förlängning söder om ån heter Nybrogatan och leder till Fristadstorget, dess förlängning norr om ån är Västergatan, som går ut till korsningen med Carlavägen och Mälarvägen, Riksväg 53. Nybron är även namnet på den centrala restaurang/pub/bar som ligger alldeles invid själva bron.
Rademachersmedjorna är ett friluftsmuseum i centrala Eskilstuna med bevarade smedjor från 1600-talet. De äldsta smedjorna på området ingick i den finsmidesmanufaktur som anlades i Eskilstuna under 1650-talet. Området är uppkallat efter Reinhold Rademacher (1609-1668), som var den första föreståndaren för manufakturen. Till skillnad från många andra friluftsmuseer har inte byggnaderna flyttats till platsen, utan ligger kvar på samma ställe som de en gång byggdes. Smedjorna från 1600-talet utgör Eskilstunas äldsta bevarade byggnader.
Sankt Pauli kyrka är en kyrka i S:t Johannes församling. Den ligger i Skiftinge och är församlingens fjärde yngsta kyrka.
Sankt Petri kyrka är en kyrkobyggnad i Slagsta i Eskilstuna, S:t Johannes församling, ritad av Lars-Olof Thorstensson. Kyrkan invigdes den 15 september 1974, vilket gör den till församlingens näst äldsta. På platsen låg tidigare fastigheten Tallklippan som bland annat användes till scoutverksamhet. Nattvardssilvret från 1964 är signerat Birger Haglund. Kyrkans övriga silver, bestående av processions- och altarkrucifix, dopskål, dopljusstake, altarljusstakar och vaser, är tillverkade av silversmeden Bengt Liljedahl.
Sörmlandsgården är ett friluftsmuseum som ligger på Djurgården i Eskilstuna. Här ligger hus som visar en mellansvensk gård från tiden kring mitten av 1800-talet. Hemmansägaren Erik Andersson i Gultbrunn är den som sammanställt föremål och byggnader för att sen år 1921 skänka hela samlingen till Eskilstuna stad. Under juni till augusti finns ett program som sköts av en sammanslutning av flera hembygdsföreningar, Sörmlandsgårdens vänner. Då arrangeras evenemang som visar på livet på en gård under den tiden. Här anordnas även midsommarfirande. I området vid Djurgården finns flera fornlämningar, bland annat järnåldersgravar och en fornborg. Gästgiveriet Pilkrog är en servering som ligger nära Sörmlandsgården. Pilkrog finns med i en av skulptören Johan Tobias Sergels gravyrer med namnet "Sergel äter middag på Pilkrog". Pilkrogs Värdshus stod ursprungligen vid gamla "Riks-ettan"/E4 i Ytterjärna socken strax söder om Järna samhälle i östra Sörmland, ca 20 km söder om Södertälje. Byggnaden flyttades till Djurgården i Eskilstuna på 1920-talet och utgör numera en del av Sörmlandsgårdens bebyggelseområde. Den fungerar ännu som restaurang.
Vallby kyrka är en vacker vit stenkyrka, lantligt belägen mellan Torshälla och Sundbyholm. Kyrkan hör till Kafjärdens församling och ligger i Eskilstuna kommun. Nuvarande kyrkobyggnad av sten uppfördes på toppen av en grusås tidigt på 1100-talet. Man tror att den föregicks av ett träkapell. På 1300-talet byggdes kyrkan ut. Långhuset förlängdes då åt öster. Gamla koret revs och ett nytt kor byggdes. Kyrkans äldsta inventarium är en dopfunt från 1100-talet. På dopfunten ligger ett mässingsfat från 1943. År 1882 införskaffades ett förgyllt altarkors. Därefter lades altarskåpet från 1400-talet till de fattigas vedförråd.
kyrka/kapell i Södermanland
en fyr i Mälaren i Eskilstuna kommun
en fyr i Mälaren i Eskilstuna kommun
en fyr i Mälaren i Eskilstuna kommun
byst i Eskilstuna
Tors bockar är en gjutjärnsskulptur skapad av Allan Ebeling, placerad i Torshällaån i Torshälla och invigd den 30 juni 1960. Skulpturen avbildar åskguden Tor, som i en vagn dras av hans två bockar, Tanngnjost och Tanngrisner, vilket är inspirerat av nordisk mytologi. Den fungerar även som en fontän.
kapell i Eskilstuna kommun
Rådhustorget, tidigare Torget, är det ursprungliga torget i Gamla staden i Torshälla. Torget fanns under 1200-talet. Orten omnämndes redan 1242, och blev officiellt marknadstorg i samband med att staden fick sina första stadsprivilegier 1317. Torget fick beläggning med kullerstenar vid slutet av 1800-talet.
Stadskällarbron är en lokalbro över Torshällaån i Torshälla, som uppfördes i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet Namnet kommer från Stadskällaren, en fastighet som ligger vid brons östra landfäste. Bron ersatte då en äldre bro. Hur lång tid tillbaka det funnits en bro vid Kvarnfallet i Torshällaån är inte känt. Stadskällarbron är ombyggd (2014) för cyklande och gående.
Här ligger några forntida gravanläggningar samlade. En stensättning vilar på en sluttande berghäll och har försetts med en kraftig kantkedja i nedförsbacken för att jämna ut lutningen. Intill finns ytterligare en stensättning och ett röse, i vars mitt två stora naturliga block ingår.
Ett stycke fossil åkermark med åtta små, stenfria odlingsytor som avgränsas av grunda diken. Vid ett stort block mitt ibland dem har man lagt upp odlingssten. Enligt gamla lantmäterikartor odlades marken bara vid tiden för den geometriska avmätningen 1646.
En forntida stensättning i form av en stenpackning. Lämningen är otydligt avgränsad, och dess ursprungliga form går inte längre att avläsa säkert.
Ett röjningsröse, en hög av sten som samlats ihop när marken en gång röjdes för odling. Röset är övertorvat och saknar tydlig form.
Ett litet gravfält med omkring nio runda stensättningar. De två största har mittblock och tydliga kantkedjor, medan flera av de övriga är svåra att avgränsa efter långvarigt bete. Platsen är bevuxen med enar, björk och tall.
En övertorvad gravhög med en flack grop i mitten, bevuxen med tall och rönnsly. Strax öster om högen ligger en stensyll, resterna efter en lada eller liknande byggnad.
Två samlingar av oregelbundet liggande stenar som vid den första inventeringen tolkades som rester av stensättningar. Deras ursprung är osäkert, men läget och stenarnas placering talar för att det kan röra sig om forntida lämningar.
Ett stort gravfält med omkring sjuttio lämningar. Här finns ett trettiotal runda stensättningar, ett par kvadratiska, en rektangulär stenkrets och två resta stenar, samt en mängd klumpstenar. Flera av gravarna har kantkedjor, och några har skadats av stentäkt genom åren.
Tre stensättningar i en svag sluttning, alla mer eller mindre skadade av senare tiders markarbete. Området har länge varit stört – dels ligger gravarna i Helgesta gårds trädgård, dels har en villatomt anlagts intill så att en av dem delvis hamnat inom den.
På platsen finns flera forntida lämningar tätt intill varandra: en rund stensättning med en grop i mitten, en berghäll med en inslipad älvkvarn och en mindre gravhög. Högen är skadad, troligen av senare schaktning.
En trolig gravhög med en grop i mitten. När motorvägen E3 byggdes undersöktes flera stensättningsliknande lämningar i närheten och bedömdes som sentida. Under dem fann man dock brand- och sotlager som tolkats som förhistoriska boplatsspår, till stor del förstörda av en senare torpbebyggelse.
Två forntida stensättningar som båda är kraftigt omplockade – fyllningen har rivits ur och spritts runt omkring, så att ytorna nu är gropiga och ojämna. Platsen är bevuxen med tall, björk och enbuskar.
Ett omfattande gravfält med omkring sjuttiofem lämningar – ett tiotal högar, ett stort antal runda stensättningar och en triangulär stensättning. De största högarna ligger i den norra delen, och en av dem har en rektangulär, kallmurad grop. Den södra delen är delvis fylld med odlingssten.
Tre låga stensättningar med övertorvade stenar, delvis skadade av bland annat ett gammalt kojbygge och barns lek. Ett par av dem är otydliga, men bedöms ändå sannolikt vara forntida gravar.
En liten grop i berget som liknar en älvkvarn, men som troligen bildats naturligt genom vittring. Den räknas därför inte som en verklig hällristning.
Ett gravfält med omkring nio runda stensättningar på en höjdrygg. Den största bär en egen, mindre stensättning i mitten och har haft en kantkedja som delvis plockats bort. Söderut blir gravarna lägre och otydligare. Strax väster om fältet ligger dessutom en gravhög.
Här låg Esta gamla bytomt. Några säkra husgrunder syns inte längre, men en kallmurad terrasskant och rikligt med syrenbuskar minner om en gammal trädgård. På en karta från 1720 ligger gården nordväst om det nuvarande huset, och närheten till ett gravfält antyder att platsen bebotts långt tillbaka.
En rund stensättning med flera block samlade nära mitten, som kan ha utgjort ett mittblock. Intill står en rest sten som lutar kraftigt åt söder, och en andra, numera omkullfallen sten. Platsen är bevuxen med ett femtontal rönnar.
Tre runda, övertorvade stenlämningar som liknar stensättningar, två av dem med kantkedjor. Om de verkligen är forntida gravar eller naturbildningar går inte att avgöra med säkerhet.
En röseliknande stensamling med talrika synliga stenar och flera stora flyttblock. Trots utseendet bedöms den vara en naturbildning snarare än en forntida grav.
Grunden efter en äldre ekonomibyggnad, murad av tuktade stenblock. Lämningen hör till den historiska tidens bebyggelse på platsen.
Här låg ett gravfält med tre högar och två stensättningar, idag helt undersökt och borttaget. De första gravarna grävdes ut 1966 när motorvägen E3 skulle byggas; fynden i dem daterar begravningarna till vikingatid. Resten av fältet undersöktes 1972.
En rund, övertorvad stensättning med talrika synliga stenar och en delvis bevarad kantkedja. Den är svår att avgränsa exakt och bevuxen med en liten ek och en rönn.
Ett gravfält med ett trettontal lämningar – omkring åtta högar och fem runda stensättningar. Flera bär gropar i mitten, och en av högarna är till hälften bortschaktad. Gravfältet är bevuxet med inslag av lövträd.
En rund stensättning med lätt övermossad fyllning och en delvis synlig kantkedja. Mot väster saknas kantkedjan och graven flyter otydligt samman med den omgivande moränen.
På berghällarna här finns flera samlingar av älvkvarnar – inslipade skålgropar från förhistorisk tid. En häll bär åtta välformade gropar, medan andra i närheten är mer vittrade. Intill syns dessutom några naturliga vittringsgropar som liknar älvkvarnar.
Ett gravfält med ett femtontal stensättningar, varav en är triangulär. De flesta är övertorvade och flera har kantkedjor. Fältet tycks rymma två slags gravar – några äldre med kantkedja och fyllning, andra helt övertorvade – och är bevuxet med blandskog.
En rund stensättning där fem block samlats nära mitten och möjligen bildat ett mittblock. Bredvid reser sig en rest sten som lutar kraftigt, och en andra rest sten som nu fallit omkull. Marken runt om är bevuxen med rönn.
Ett variationsrikt gravfält med trettiofem lämningar. Här finns högar och ett stort antal stensättningar, men också ovanligare gravformer: en trolig skeppssättning, en treudd och två resta stenar samlade i fältets mitt. Platsen är bevuxen med tät lövskog.
På en långsträckt klipphäll här finns tre inslipade älvkvarnar – forntida skålgropar. De ligger på hällens sluttande yta, en bit från kanten.
Ett område med både gravar och boplatsspår. Över en rund stensättning löper idag en vandringsled. Intill finns en L-formad terrassering, stenskodd med både lagd sten och stora naturblock, och i södra delen löper en stensträng genom marken.
Tre runda, övertorvade lämningar som liknar stensättningar, alla med rikligt av synlig sten och en av dem med tydlig kantkedja. Om de är forntida gravar eller naturbildningar är inte fastställt.
Tre otydliga stensättningar, alla skadade av stentäkt. Intill ligger ett tiotal låga, oregelbundna förhöjningar som kanske också är fornlämningar. Osäkerheten är stor, och lämningarna kan delvis vara resultat av senare grävning efter sand och grus.
Här fanns en rund stensättning med en grop i norra delen. Vid en senare revidering kunde den inte återfinnas och antas ha försvunnit i samband med att en villa byggdes på platsen.
Tre stensättningar intill varandra. En har spår av en kantställd kantkedja, en annan står ofylld med tydlig kantkedja, medan den tredje är mycket ojämn i ytan. Platsen är bevuxen med flera rönnar.
En stor gravhög med rikligt av sten i ytan, vilket ger den ett röseliknande intryck. Delar av det intrycket beror på odlingssten som lagts upp mot kanterna, och den norra sidan tycks avplanad efter gammal stentäkt.
Ett gravfält med omkring femton stensättningar, varav en triangulär. Fältet rymmer två typer av gravar: äldre med bevarad fyllning och kantkedja, och yngre helt övertorvade. Den nordöstra delen kan ha skadats av senare bebyggelse. Runt om växer blandskog.
En stensträng, huvudsakligen byggd av mindre stenar men med några större jordfasta block infogade. Sådana strängar är ofta rester av forntida hägnader eller markgränser.
Här låg bytomten för Ärsta, som en gång omfattade två kronohemman och är bebyggd än idag. Tomtens utsträckning framgår av en lantmäterikarta från 1646, men byn är betydligt äldre än så – det äldsta skriftliga belägget, ”andree in ærnæstum”, är daterat till den 19 juli 1347.
På berghällarna här finns älvkvarnar inslipade på två ställen – tre skålgropar på en häll och en enstaka på en annan i närheten. Sådana gropar är vanliga forntida ristningar i landskapet.
Två stensättningar nära varandra. Den ena har kraftigast fyllning i söder och en delvis bevarad kantkedja, den andra ett tydligt mittblock omgivet av lätt övermossad sten. Båda är bevuxna med rönn och enbuskar.
En berghäll med ett tjugofemtal älvkvarnar, ovanligt många på samma plats. En bit därifrån finns ytterligare skålgropar tillsammans med en S-formad ränna inslipad i berget.
Ett gravfält med omkring nio runda stensättningar på en höjd. Störst är en stensättning med en egen mindre stensättning i mitten; dess kantkedja är delvis bortplockad. Längre söderut blir gravarna lägre och otydligare. En gravhög ligger strax väster om fältet.
Denna lämning hör till ett stort gravfält med omkring sjuttiofem gravar – ett tiotal högar, en mängd runda stensättningar och en triangulär stensättning. De största högarna ligger i norr, och en av dem har en rektangulär, kallmurad grop. Fältets södra del är delvis täckt av odlingssten.
Här ska en skafthålsyxa av tennfattig koppar ha grävts fram i en åker (SNM inv nr 23928). Yxan beskrivs som oornerad, avsmalnande mot nacken och bredast vid eggen, av typen Minnen 813–814. Enligt en artikel i Eskilstuna Kuriren 1904 ska dessutom fyra bärnstenspärlor ha hittats vid Gultbrunn 1856, men den uppgiften är inte närmare kontrollerad.
Platsen rymmer tre lämningar tätt intill varandra. Den runda stensättningen är omkring 0,3 meter hög, övertorvad med enstaka stenar i ytan och har en grop i mitten. Ett tiotal meter norrut finns en enskild älvkvarn, cirka 11 centimeter i diameter, och längre åt sydväst ligger en hög på ungefär 0,7 meters höjd som skadats av schaktning.
På platsen fanns två runda anläggningar som såg ut som stensättningar, den ena omkring sex meter i diameter och övertorvad med stenar i ytan. Vid en arkeologisk undersökning 1976 grävdes båda bort, och det visade sig då att de i själva verket bestod av åkerröjningssten snarare än gravar. Marken tillhör ett område med spår av äldre åkerbruk.
Lämningen är registrerad som en park- eller trädgårdsanläggning, men någon närmare beskrivning finns inte i det översiktliga materialet. Uppgifterna hänvisar i stället till inventeringsboken bland dokument och bilder. Underlaget är alltför tunt för att säga mer om anläggningens utseende eller ålder.
Anläggningen bygger på en markerad bergsklack som klätts in med stenpackning och omges av en brätteliknande stensättning. Packningen är på flera håll flerskiktad och varierar i tjocklek från några decimeter till flera meter, ställvis övertorvad kring krönet men i stort sett intakt i den nordvästra bergsslänten. Innanför finns en terrasserad yta med en kraftig stensatt kant i väster, som kan ha fungerat som stödmur.
Gravfältet består av omkring trettio runda stensättningar, oftast fyra till fem meter i diameter och övertorvade med talrika stenar i ytan. En av dem tycks ha en mittsten på cirka 0,4 meters höjd. Ett tjugotal meter norrut löper en enskiktad, flerradig stensträng på ungefär 65 meters längd.
Här låg en rund stensättning som var övertorvad med endast ett fåtal stenar synliga i ytan. Anläggningen har senare undersökts arkeologiskt och därefter tagits bort, så på platsen finns i dag inget kvar att se ovan mark.
Runstenen är av rödaktig granit, omkring 1,75 meter hög och drygt en meter bred vid basen, med runor som är sju till fjorton centimeter höga och vänder mot östsydost. Övre och sydvästra kanten är avslagen, och ristningen är korsprydd. Alldeles intill står en rest granitsten på cirka 1,6 meters höjd, och i närheten finns flera övertorvade stensättningar med delvis synliga kantkedjor.
Lämningen var en rundad härd som kom fram vid en arkeologisk förundersökning 2011. I samband med undersökningen togs den bort, och den finns därför inte längre kvar synlig på platsen.
Gravfältet omfattar omkring sjuttio fornlämningar av skiftande slag: 32 runda stensättningar, 2 kvadratiska, en rektangulär stenskrets, 2 resta stenar och 33 klumpstenar. De runda stensättningarna är oftast övertorvade, flera med talrika stenar i ytan och några med kantkedjor. De två kvadratiska stensättningarna ligger i den sydöstra respektive västra delen och har båda tydliga kantkedjor.
Stensättningen är rund och omkring 0,3 meter hög, med en enskiktad och kraftigt övertorvad stenfyllning. I mitten och åt nordost går berget i dagen, och runt om finns en kantkedja av större stenar. I norra kanten har kantkedjan och delar av fyllningen rivits ut. Anläggningen är bevuxen med ett par rönnar.
På platsen finns tre stensättningsliknande lämningar. Den ena är högliknande, omkring en halvmeter hög och övertorvad med ett flyttblock i mitten. De andra två är runda och lägre, den ena med en synlig kantkedja i norr. Ytterligare en möjlig stensättning kan finnas intill, men lämningarna är osäkra som fornlämningar.
På bytomten finns grunden efter ett bostadshus med två spisrösen, en djup källargrop och fem uthusgrunder, samt svårtolkade rester av ytterligare tre uthus. Grunderna är kraftigt övertorvade, och under dem kan det finnas bevarade kulturlager. I området finns också flera älvkvarnsförekomster inhuggna i klipphällar, var och en med en eller ett par skålgropar.
Gravfältet består av omkring fyrtio fornlämningar: två högar, en oval hög och ett trettiotal runda stensättningar. Den ovala högen är oregelbunden och svår att formbestämma, med talrika stenar i ytan. En grustäkt i den mellersta södra delen har troligen skadat en anläggning, och ett motionsspår löper i kanterna av några gravar. Platsen är bevuxen med barrskog.
Bytomten ligger i dag under bebyggda tomter, parkmark och en fotbollsplan. Enligt äldre kartor har byns läge varit detsamma sedan 1646. Eftersom gravarna RAÄ 323 och 324 ligger nordväst om tomten, och möjligen är rester av ett sentida förstört gravfält, är det tänkbart att bytomten döljer ännu äldre, förhistorisk bebyggelse.
Platsen rymmer en hög med grop i mitten och ett par stensättningar av varierande form, delvis skadade av stentäkt. Alldeles intill ligger en anmärkningsvärt rik älvkvarnsförekomst med omkring 136 skålgropar på en berghäll. Groparna är fyra till nio centimeter i diameter, de flesta vittrade och ojämna, med de största och djupaste samlade i den sydöstra delen av hällen.
Måsta bytomts östra del upptas i dag av tre villatomter, medan den västra rymmer trädgården till Måsta gård. Gårdens huvudbyggnad monterades ned 1985 och grunden är riven, med bara utschaktat material och en delvis inrasad källare kvar. Byns läge går att belägga till 1646, och ett numera bortgrävt gravfält norr om tomten gör att förhistorisk bebyggelse sannolikt döljs under marken.
Lämningen är en oregelbundet rund, låg stensättningsliknande bildning på cirka en decimeters höjd. Vid bedömningen har den tolkats som en naturbildning snarare än en grav. Uppgiften fördes över från Eskilstuna stadsområde, Klosters socken, 1993.
På platsen ligger två stensättningar med grova kantkedjor, den ena anlagd på en västsluttande berghäll som gett den en kraftigare kant i väster. Ett tjugotal meter bort finns ett röse på omkring en meters höjd, byggt kring två stora naturliga block. Mellan blocken har fyllningen plockats om, och röset är delvis utfallet och bevuxet med en björk.
Gravfältet består av ett tjugotal runda stensättningar, flera av dem högliknande och de flesta starkt övertorvade med kantkedjor. Ett par av de större är skadade och urplockade i ytan. År 1927 undersökte Ivar Schnell en grav som skadats av vägarbete; den var mycket förstörd, men i det tämligen oskadade brandlagret stod en urna med en del av de brända benen.
På platsen finns omkring tre älvkvarnsliknande gropar, tre till fem centimeter i diameter och bara någon centimeter djupa. Groparna är kraftigt vittrade, vilket gör tolkningen osäker. De kan vara skålgropar men lika gärna en naturlig bildning.
Terrasseringen avgränsas i söder av en terrasskant och i norr av ett hak, medan gränserna åt väster och öster blir alltmer diffusa. Ytan är helt stenfri, och lämningen tolkas antingen som fossil åkermark eller möjligen som en husgrundsterrass. Platsen är bevuxen med flera mindre ekar, rönnar och granar.
Högen har en något oregelbunden form och är bevuxen med två ekar. Underlaget är knapphändigt och ger inte mycket mer att gå på om anläggningens ålder eller ursprungliga utseende. Den är registrerad som en hög i fornminnesregistret.
De två högarna ligger nära varandra och har båda en grop i mitten. Den ena har ställvis synlig kantkedja och en grop fylld med gammalt skrot, kraftigt överväxt med slån och ett par lönnar. Den andra är omkring fem meter i diameter och en halvmeter hög. Snåren gör platsen svåröverskådlig, och ytterligare förhöjningar kan dölja fornlämningar.
Här ligger två stensättningar med enstaka stenar synliga i ytan. Den ena är närmast rund och omkring 0,3 meter hög, med en kantkedja av stenar. Den andra, ett femtontal meter söderut, är oregelbunden och lös i formen, cirka fem meter i diameter, och bevuxen med en ek. Formen är svår att fastställa exakt.
Bytomten är i dag helt omschaktad och används som upplag för jord, gödsel och liknande. Enligt äldre kartor har byns läge varit detsamma sedan 1722. Tomten bedöms nu vara så gott som helt förstörd.
Den runda stensättningen är omkring 0,3 meter hög, övertorvad med enstaka stenar i ytan och har en grop i mitten. Den är bevuxen med små enbuskar. Ett tiotal meter norrut finns en enskild älvkvarn, cirka 11 centimeter i diameter, och längre åt sydväst ligger en hög på ungefär 0,7 meters höjd, kantskadad av vad som troligen är schaktning.
Gravgruppen består av två stensättningar, båda övertorvade med talrika stenar i ytan. Den ena har ett par större block i den sydöstra kanten och är ojämn i ytan. Åt öster och sydost, i hagtornssnåren, finns ojämna förhöjningar i marken, bland annat resterna av en husgrund. Den första stensättningen är bevuxen med löv- och enbuskar.
Gravfältet mäter ungefär 90 gånger 60 meter och rymmer omkring trettio fornlämningar: två högar och ett tjugotal runda stensättningar. Många av stensättningarna har en grop i mitten, liksom den största högen. I den södra kanten löper en stenmur alldeles intill och delvis över gravarna, och söder om den ligger en stor ladugårdsgrund omgiven av förhöjningar som kan vara förstörda gravar.
På den gamla bytomten finns grunden efter ett bostadshus med två spisrösen, en djup källargrop och fem uthusgrunder, samt svårtolkade rester av ytterligare tre uthus. Grunderna är kraftigt övertorvade och kan dölja bevarade kulturlager. I området finns dessutom flera älvkvarnsförekomster inhuggna i klipphällar, var och en med en eller ett par skålgropar.
Stensättningen är närmast rund, med en lätt övertorvad fyllning av stenar och ett tydligt mittblock. En kantkedja är synlig i öster, och anläggningen är delvis omplockad samt bevuxen med en tall. Ett tjugotal meter åt östsydost löper en låg stenmur som möjligen vilar på botten av ett röse.
Lämningen är en stensträng som legat i ett område med halvgärdesgårdar och stenmur. Vid revideringen kunde den inte återfinnas, och den bedöms möjligen ha tagits bort i samband med bygget av en ny väg. Uppgiften är därför osäker.
Denna del av gravfältet omfattar omkring fyrtio fornlämningar: två högar, en oval hög och ett trettiotal runda stensättningar. Den ovala högen är oregelbunden och svår att formbestämma. En grustäkt i den södra delen har troligen skadat en anläggning, och ett motionsspår löper i kanterna av flera gravar. Platsen är bevuxen med barrskog.
Den röjda ytan avgränsas i sydost av en jordmantlad stensvall och naturliga block, och i sydväst och väster av en terrasskant. I nordost ligger upplagd sten längs kanten mot en naturlig moränrygg. Stensvallen är delvis naturlig men har fyllts på med sten från odlingen. Ytan bedöms sannolikt vara ålderdomlig och är bevuxen med blandskog, sly och slån.
Högen är omkring elva meter i diameter och en meter hög, med enstaka stenar i ytan. Den är något avplanad och ojämn, och drar ut sig och planar av mot sydsydost. Bland växtligheten finns en tall, en kastanj och några buskar. Om lämningen verkligen är en fornlämning är inte helt säkert.
Stensättningen är rundad, med en delvis gles och ojämn fyllning av stenar som till viss del är övertorvade. En kantkedja är tydligast i sträckan från sydväst till norr. Anläggningen ligger något sluttande där moränryggen avslutas mot väster och omges av talrika block.
Lämningen är rund och övertorvad, med bara ett fåtal stenar synliga i ytan. Den är bevuxen med en ek och nyponbuskar. Vid inventeringen kunde den inte klart identifieras som fornlämning, så karaktären förblir osäker.
Stensättningen är rund och övertorvad med synliga stenar i ytan. En kantkedja av omsorgsfullt kantställda stenar står kvar i sträckan från nordost via öster till söder. I sydväst är anläggningen skadad och en del av stenen bortförd. Platsen är bevuxen med två tallar och en gran.
Gravfältet består av omkring tjugo fornlämningar: tre högar, sexton runda stensättningar och en kvadratisk stensättning. Den kvadratiska ligger på gravfältets högsta punkt, är omkring en halvmeter hög och har en kantkedja och en flack grop i mitten. Mot gravfältets kanter är odlingssten upplagd, och platsen är bevuxen med lövträd och lövbuskar med inslag av tall.
Stensättningen är närmast rund och sex till sju meter i diameter, övertorvad med talrika stenar i ytan och något större stenar i kanterna. I mitten finns en närmast oval grop, och i norr är kanten skadad, troligen av täkt. Åt nordväst, nordost och sydväst vilar anläggningen mot tre naturliga block. Den är något högliknande och bevuxen med en björk, en rönn och en en.
Stensträngen är delvis övertorvad med talrika stenar i ytan. I öster är den bred, men i skogsområdet mot väster smalnar den av till omkring en meters bredd. Åt väster är den ställvis mycket otydlig och svår att följa.
Lämningen utgörs av en husgrund byggd av tuktade stenar och upp till en halvmeter hög. Centralt i den östra delen ligger ett spisröse av tegel, omkring tre meter i diameter. Grunden är den synliga resten av en äldre lägenhetsbebyggelse.
Gravfältet omfattar omkring trettio runda stensättningar, oftast fyra till fem meter i diameter och övertorvade med talrika stenar i ytan. En av dem tycks ha en mittsten på cirka 0,4 meters höjd. Ett tjugotal meter norrut löper en enskiktad, flerradig stensträng på ungefär 65 meters längd.
Torplämningen består av minst tre husgrunder, varav en med spisröse, samt en jordkällare. Grunden med spisröset har syllsten runt kanten, och spisröset i den nordnordvästra delen är byggt av tegel och sten. Ekonomibyggnadernas grunder har syllsten längs kanterna, och en av dem består till stor del av glest liggande stenblock. Jordkällaren i områdets nordvästra del har ett välvt tegeltak.
Gravfältet består av omkring sextio fornlämningar, ungefär sjutton högar och drygt fyrtio runda stensättningar, flera starkt övertorvade. Två stensättningar i söder tycks ha haft resta stenar i mitten, nu närmast kullfallna. Vid en besiktning 2016 låg den nordvästra delen inom fyra tomter, delvis som gräsmatta och terrasserad trädgård, och bara en stensättning kunde iakttas. Vid förstagångsinventeringen 1956 räknades ett åttiotal fornlämningar.
På platsen finns två stensättningsliknande lämningar, båda övertorvade med stenar i ytan. Den första har en yta som är ojämn av stentäkt. Den andra, ett femtontal meter åt sydost, är rund och omkring 0,7 meter hög, med en klumpformad sten i mitten och en skada i östra kanten. Fler förhöjningar finns i närheten.
Boplatsen utgjordes av femton stolphål, de flesta stenskodda, samt två härdar på omkring 0,7 respektive 1,1 meters diameter. Den påträffades vid en arkeologisk förundersökning 2011 och togs därefter bort. Inget syns numera ovan mark.
Här återstår resterna av ett gravfält med omkring fem fornlämningar, troligen ursprungligen runda stensättningar. I dag syns bara låga, oregelbundna förhöjningar med enstaka till talrika stenar; en grav i öster är närmast söndertrampad av hästar. Stensättningarna på bergryggen är kraftigt söndergrävda eller trampade, men gravfältet bedöms ändå värt att bevara trots de diffusa formerna.
Gravfältet bestod av omkring fem runda stensättningar, övertorvade med stenar i ytan. Flera var skadade i kanten, och en hade en mindre grop i mitten. Mot öster och söder fanns ytterligare oregelbundna, osäkra förhöjningar. Gravfältet har senare undersökts arkeologiskt och tagits bort.
Gravfältet låg uppdelat på två områden skilda av åker och bestod av ett tiotal säkra runda stensättningar med stenar lagda i koncentriska ringar, flera till stor del bortodlade. Vid undersökningen 1965, inför bygget av nya E3, framkom ett sextiotal stensättningar, delvis i två skikt. Bland fynden fanns en ornerad benkam och fragment av en armborstfibula, och i det undre skiktet ett så kallat stekt ägg.
Lämningen är en stenmur, ungefär en meter bred, byggd av sten. Den löper längs gränsen mellan Klosters och Vallby socknar. Underlaget ger inte mycket mer om murens ålder eller ursprungliga sträckning.
Gravhägnaden består av två stensträngar som tillsammans bildar en längre sträckning. Den östra är bred och upp till en meter hög, delvis lagd som två parallella stenrader, medan den västra huvudsakligen är en enkel rad av större stenar. Strängarna ligger på en avsatskant nedanför krönet där gravarna finns. På en bergklack söder om hägnaden finns älvkvarnar.
Lämningen är registrerad som en fornlämningsliknande bildning, men någon egentlig beskrivning finns inte i det tillgängliga underlaget. För mer information hänvisar registret till inventeringsboken. Underlaget är för tunt för att säga något om bildningens utseende eller karaktär.
På platsen låg en gammal bytomt som i dag är bebyggd med en skola, uppförd någon gång på 1960- eller 1970-talet. Bebyggelsen sträcker sig i riktningen västsydväst till östnordost. Något synligt av den ursprungliga bytomten finns inte längre kvar.
Gravfältet består av omkring nio runda stensättningar, tre till tio meter i diameter och samtliga övertorvade. Ett par har kantkedjor, och den största bär en egen mittstensättning med delvis bortplockad kant. Stensättningarna i söder är mindre och flackare, några svåra att avgränsa. Ett trettiotal meter väster om gravfältet ligger en hög, omkring åtta meter i diameter, med en grop i mitten.
Stensättningen är närmast rund, med en lätt övertorvad och övermossad stenfyllning och en kantkedja av större stenar. I söder och sydost är både fyllning och kantkedja bortgrävda, och i sydost finns en grop på omkring 0,4 meters djup. Även fyllningen i övrigt är uppriven. Anläggningen är bevuxen med granar och en tall.
Lämningarna utgörs av två bostadshusgrunder, båda med spisröse, samt en uthusgrund med nedgrävt inre. Kring den nordvästra grunden finns terrasserade kanter som kan vara rester av ännu mer bebyggelse. Äldre kartor visar att bebyggelsen flyttats inom bytomten: på 1646 års avmätning låg den i sydost, medan kartor från 1750–1858 placerar den i nordväst och väster. Snåren gjorde platsen svåröverskådlig.
Stenen är av granit, omkring 1,6 meter hög med rektangulärt tvärsnitt som smalnar av upptill. År 1951 upptäcktes både runstenen och denna resta sten kullfallna, och båda restes åter där de låg. Vid bygget av väg E3 undersöktes sex stensättningsliknande lämningar söder om platsen; de tolkades som sentida, men intill fanns förhistoriska boplatslager av brand och sot, kraftigt förstörda av en senare torpbebyggelse.
Här ligger två runda stensättningar av osäker karaktär. Den ena är övertorvad med stenar i ytan och har en grop i mitten samt ett par större stenar i kanten, bevuxen med två björkar. Den andra, ett tiotal meter åt nordost, är starkt övertorvad med bara ett fåtal stenar synliga och har oklar begränsning och form. Båda är osäkra som fornlämningar.
Gravfältet består av omkring tjugo fornlämningar: en hög i den södra delen och ett tjugotal runda stensättningar. Flera stensättningar har enstaka eller talrika stenar i ytan, och några bär större block i kanterna. Odling och täkt har skadat ett par av dem, och i kanterna är odlingssten upplagd. Den norra delen är tätt bevuxen med enar och slån och kan dölja fler gravar.
På en mindre bergshöjds sydostsluttning löper tre stensträngar, huvudsakligen uppbyggda som enkla, enskiktade rader av stenar. Den översta kan ha varit begränsningsmur till en fornborg, men strängarna kan lika gärna ha ingått i en fägata. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och tolkningen förblir osäker.
Här ligger ett gravfält med omkring femton fornlämningar, i huvudsak runda stensättningar och en enda triangulär. Anläggningarna delar sig i två slag: några i nordost är helt övertorvade och en påminner om en hög, medan de övriga har synlig stenfyllning och kantkedja och sannolikt är äldre. Flera är svåra att formbestämma exakt, och nordostdelen kan ha skadats av bebyggelse.
Gravfältet rymmer ett fyrtiotal fornlämningar: två högar, en oval hög och ett trettiotal runda stensättningar. Den ovala högen har en oregelbunden, nästan röseliknande form som gör den svår att bestämma. Flera gravar är märkta av senare ingrepp, bland annat en gammal brukningsväg, en grustäkt och ett motionsspår som löper tätt intill kanten på några av dem.
Stensättningen är rund och till största delen ofylld, med ett mittblock som reser sig omkring en halv meter över marken. Runt kanten löper en gles kedja av delvis kantställda klumpstenar, men i sydost saknas den helt. Anläggningen är bevuxen med några enbuskar, och beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Gravfältet omfattar omkring sjuttio fornlämningar, däribland ett trettiotal runda stensättningar, två kvadratiska stensättningar, en rektangulär stenkrets, två resta stenar och ett större antal klumpstenar. Flera av stensättningarna har kantkedja och synliga fyllningsstenar, medan andra är helt övertorvade. Formen är på sina håll oregelbunden och några anläggningar har skadats av stentäkt.
Bytomten är i huvudsak förstörd; den östra delen upptas av tre bebyggda villatomter medan den västra rymmer trädgården till Måsta gård, vars huvudbyggnad monterades ned omkring 1985. Kvar syns bara utschaktat grundmaterial och en delvis inrasad källare. Platsen kan spåras i äldre kartmaterial ända till 1646, och det närbelägna, numera bortgrävda gravfältet talar för att förhistorisk bebyggelse legat här.
Anläggningen utgörs av en markerad bergsklack som på flera sidor är inklädd med en oftast flerskiktad stenpackning av varierande tjocklek. I nordväst är packningen i det närmaste intakt från krön till bergsfot, och innanför den ligger en terrasserad yta med en kraftigt stensatt kant. Terrasskanten kan ursprungligen ha fungerat som stödmur för den ovanliggande packningen, som nu delvis rasat ut.
Gravfältet består av omkring sextio fornlämningar, tio högar och ett trettiotal runda stensättningar. Åtta av högarna har en grop i mittstenen, och flera stensättningar visar talrika stenar i ytan trots att de ofta är starkt övertorvade. Gravarna ligger samlade i grupper på de bästa krönlägena, vilket är en naturlig följd av den småkuperade terräng där blötare partier skiljer krönen åt.
Hägnadssystemet består av två stensträngar som tillsammans bildar en T-form i nord–syd och öst–väst. Strängarna är huvudsakligen enkla och enskiktade, byggda av sten, och marken kring dem är röjd utan att några ytor exakt går att avgränsa. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Gravfältet rymmer omkring elva fornlämningar: en hög och ett tiotal runda stensättningar. Högen är övertorvad med enstaka synliga stenar och en möjlig kantkedja i söder. Flera stensättningar har enstaka stenar i ytan, och en i den östra delen har kraftiga nedgrävningar, kanske efter grävling, som blottat kärnröset. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Gravfältet mäter ungefär 90 gånger 40 meter och består av omkring tjugofem runda stensättningar. De flesta är övertorvade, medan ett par har synlig eller övermossad stenfyllning och kantkedja. Ett fåtal är upprivna i yta eller kant och därför svåra att avgränsa. Platsen är bevuxen med gammal tallskog i söder och ung planterad tall i norr.
Här påträffades 1805 en vikingatida silverskatt vid grävning på hemmanet Ärsta, men den exakta platsen är svår att fastställa. Skatten rymde smyckefragment, några silverbitar och 711 mynt, även om Arne uppger 782. Mynten är främst anglosaxiska och tyska, och bland dem finns sju präglade för Olof Skötkonung.
På platsen låg en bytomt som numera bebyggts med industritomter. Dess utsträckning har rekonstruerats med hjälp av äldre kartor, framför allt den geometriska avmätningen 1646 och 1732 samt storskifteskartan 1782. Bytomten utgör troligen platsen även för den förhistoriska bebyggelsen.
På platsen finns en enda liten skålformad grop, omkring tio centimeter i diameter, som registrerats som möjlig älvkvarn. Bedömningen är osäker och gropen är sannolikt en naturbildning. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.