Upptäck Borgholm till fots: 48 sevärdheter med karta, historia och berättelser — en gratis självguidad stadsvandring.
1. Sandviks Kvarn
Sevärdhet
Vid hamnen i Sandvik på Ölands västkust står en av världens största väderkvarnar och utan jämförelse den största i Norden. Den är av holländsk typ, vilket innebär att bara hättan med vingarna kan vridas mot vinden. Kvarnen byggdes ursprungligen 1856 i utkanten av Vimmerby, men efter några år blåste vingarna ner och byggnaden kom att användas till annat. År 1885 såldes den, och den nye ägaren lät plocka ner hela träkonstruktionen, märka delarna och frakta dem till Sandvik. Där restes kvarnen på nytt på en två våningar hög grund av öländsk kalksten. Till skillnad från de små stubbkvarnar som malde till husbehov var kvarnen i Sandvik en tullkvarn, dit folk fick betala för malningen med pengar eller säd. Byggnaden består av åtta våningar och är omkring 26 meter hög, med 24 meter mellan vingspetsarna. I dag rymmer den restaurang och är ett populärt familjemål.
2. Långe Erik
Sevärdhet
Vid Ölands nordspets reser sig fyren Långe Erik, officiellt Ölands norra udde, på den lilla ön Stora Grundet i Grankullaviken. Den 32 meter höga fyren byggdes 1845 efter ritningar av H. Byström och uppfördes av Jonas Jonsson. Första gången den tändes, den 1 november 1845, lyste den med spegellinser och en lykta som brann på rovolja. Tekniken förbättrades efter hand: på 1880-talet kom en fotogenlampa och 1906 byggdes lanterninen om med en urverksdriven roterande lins. Ön knöts samman med Öland genom en liten bro 1965, och på 1940-talet fick fyrplatsen elektricitet. Sedan 1976 är fyren helt automatiserad. Varifrån smeknamnet Långe Erik kommer är okänt, men det antas ha bildats i analogi med Långe Jan på öns södra udde. Sedan 1933 är fyren skyddad som byggnadsminne och utgör ett älskat utflyktsmål.
3. Neptuni åkrar
Naturreservat
Norr om Byxelkrok breder ett vidsträckt klapperstensfält ut sig längs kusten. Namnet Neptuni åkrar gav Carl von Linné platsen under sin ölandsresa 1741, och naturreservatet omfattar i dag omkring 20 hektar. På sommaren förvandlas de grå fälten till ett blått hav när blåelden blommar, en växt som faktiskt inte är ursprunglig på Öland. År 1934 lossades en båtlast grus från Ven i Byxelkrok, och i gruset följde frön av blåeld med som sedan spred sig över ön. Här ligger också Ölands nordligaste vikingatida gravfält i ett monumentalt landskap med vida vyer över Kalmarsund. Mot väster syns nationalparken Blå Jungfrun, den sägenomspunna granitön som även kallas Blåkulla. Kombinationen av böljande strandvallar, fornlämningar och färgprakt gör Neptuni åkrar till ett av öns mest besökta naturområden.
4. Sollidens slott
Slott
Strax söder om Borgholm ligger kungafamiljens sommarbostad Solliden. Slottet uppfördes 1906 åt dåvarande kronprinsessan Victoria, som led av dålig hälsa och fann lindring i Ölands milda klimat och stillhet. Hon hämtade inspiration från villan San Michele på Capri, och arkitekten Torben Grut, mest känd för Stockholms stadion, ritade den vita, italienskt präglade byggnaden. Efter Victorias död tog Gustaf V över ansvaret och öppnade slottsparken för allmänheten. Han testamenterade i sin tur Solliden till arvprinsen Carl Gustaf, som i dag äger och förvaltar anläggningen. Slottet ägs privat av kungen och här tillbringar kungaparet stora delar av sina somrar tillsammans med övriga i den kungliga familjen. Slottsparken med sina omsorgsfullt anlagda trädgårdar är öppen för besökare under sommarmånaderna och hör till Ölands mest besökta sevärdheter.
5. Borgholms slottsruin
Klosterruin
På en kalkstensklint ovanför staden tronar en av Sveriges mest storslagna borgruiner. Redan i slutet av 1100-talet restes här en kastal som med tiden växte till en befäst borg, klar under 1200-talet. Läget mitt emot Kalmar gjorde slottet militärt viktigt under unionstiden, och i striderna mellan Sverige och Danmark skadades det svårt. Under Karl Gustavs tid på 1650-talet leddes en ståtlig ombyggnad i barockstil av Nicodemus Tessin den äldre, men planerna fullbordades aldrig. Efter att slottet stått öde inrättades en klädesfabrik i en av längorna, och 1806 antändes taket av en gnista. Branden lämnade endast murarna kvar. Sedan mitten av 1800-talet vårdas ruinen av staten och är i dag ett populärt utflyktsmål där konserter, teaterföreställningar och andra kulturevenemang hålls regelbundet under sommaren. Från murkrönet öppnar sig en milsvid utsikt över Kalmarsund och det öländska landskapet.
6. Böda sand
Naturreservat
På Ölands nordöstra kust ligger Böda sand, öns längsta sandstrand med nära två mil av vit, mjuk sand. Stranden är en av Ölands mest populära och kantas av tallskogar och naturreservat som inbjuder till vandring och cykling. Området kring stranden ingår i naturreservatet Bödakustens östra, som varit skyddat sedan 1998 och omfattar drygt tusen hektar mellan Trollskogen i norr och Böda sands camping i söder. Landskapet präglas helt av sand, med upp till tio meter höga dyner och flygsandfält som sträcker sig in i landet. Dynområdet hör till Sveriges största och hyser flera sällsynta arter som är knutna till sandiga miljöer. Få platser i landet har sandtallskog som den i Böda, med både ståtliga och knotiga, silvergrå stammar där de äldsta tallarna är närmare 200 år gamla. Området lockar både badgäster och naturälskare.
7. Horns kustväg
Naturreservat
Längs västkusten norr om Borgholm slingrar sig Horns kustväg, av många räknad som en av Ölands allra finaste vägsträckor. Den går genom naturreservatet Horns kungsgård, ett av öns största och mest varierade, med klippig kust och vid utsikt över Kalmarsund, lövskogar, öppna betesmarker och Ölands största sjö Hornsjön. Sjön är en utmärkt fågelsjö där bland annat skäggdopping, brun kärrhök, sothöna och vattenrall häckar, och havsörn ses ofta jaga över vattnet. Längs själva kustvägen är fågelskådningen storslagen, med arter som svärta, sjöorre, storskrake, knölsvan, storlom och smålom. Vid Horns udde samlas övervintrande lommar, svarthakedoppingar och framför allt sjöorrar i flockar på tusentals fåglar innan de i slutet av maj lämnar platsen för Ryssland. Sträckan bjuder på ett av öns mest fågelrika och natursköna avsnitt året runt.
8. Byrums raukar
Naturreservat
Längs Ölands nordvästra kust står omkring 120 raukar som vakter mot Kalmarsund. Pelarna har formats under årmiljoner ur öns kalksten, vars historia började för över 490 miljoner år sedan när Sveriges berggrund låg söder om ekvatorn och täcktes av ett varmt, grunt hav med korallrev. Vågorna har sedan slipat fram de meterhöga stenfigurerna, som i den södra delen reser sig upp till fyra meter för att avta till knappt en meter längst i norr. I kalkstenen kan man hitta gott om fossil efter bläckfiskar, så kallade orthoceratiter. I den karga miljön trivs torktåliga och solälskande örter som blåklocka, jungfrulin och backtimjan. Området blev naturreservat redan 1935 och förvaltas av länsstyrelsen. En stor parkering söder om rauk-området gör platsen lättillgänglig för besökare.
9. Knisa mosse
Naturreservat
Knisa mosse i Borgholms kommun rymmer något ovanligt på Öland: en våtmark som aldrig dikats ut. I dag är den en av öns få myrar som fått behålla sitt naturliga vatten, och redan 1931 utsågs platsen till Ölands första fågelskyddsområde. Från fågeltornet har man god överblick över myren, och runt reservatet löper en vandringsled på omkring 4,7 kilometer. Längs den kan man uppleva flera olika naturtyper, från våtmark och torr betesmark till kustmiljö och ädellövskog, vilket ger plats åt en stor mångfald av djur och växter. Här kan man bland annat hitta orkidéer som honungsblomster, ängsnycklar och myggblomster. Den rika blandningen av miljöer gör platsen särskilt värdefull för fågellivet. Tänk på att delar av reservatet har tillträdesförbud mellan den 1 april och 15 augusti för att skydda häckande fåglar.
10. Borgholms kyrka
Kyrka
När Borgholm grundades 1816 saknade staden helt en egen kyrka, och invånarna fick ta sig till Köpings eller Räpplinge kyrka för att fira gudstjänst. Först 1879 stod Borgholms kyrka klar, ritad av Ernst Jacobsson vid Överintendentsämbetet, medan byggmästaren A. Chronwall i Kalmar ledde arbetet. Kyrkan murades i natursten med putsad fasad i en särpräglad medeltidsstil med rundbågefriser och strävpelare, och tornet placerades mitt på byggnaden. Lösningen var praktisk: den östra delen blev kyrksal och den västra fungerade som skolsal. Kyrkan renoverades 1935, men sitt nuvarande utseende fick den vid en genomgripande ombyggnad 1960-61 då arkitekten Carl Hampus Bergman ritade den nya inredningen. I dag är kyrkan en tydlig landmärkesbyggnad i stadsbilden och en levande församlingskyrka inom Norra Ölands pastorat, väl synlig för den som närmar sig staden.
11. Köpings kyrka
Kyrka
I Köpingsvik strax norr om Borgholm ligger Köpings kyrka på en plats som under järnåldern var ett betydande handelscentrum på Öland. Runt kyrkan finns flera fornlämningar, däribland en stor grupp kristna gravmonument från 1000-talet, vilket fått forskare att tro att en träkyrka stod här redan då. Den första stenkyrkan började byggas i mitten av 1100-talet, först med kor och absid i sten medan långhuset tycks ha varit av trä. Snart murades även långhus och västtorn i sten, och kyrkan fick för sin tid enorma mått, nära 42 meter lång. Under sent 1100-tal och tidigt 1200-tal byggdes den om till en så kallad klövsadelkyrka med torn i båda ändar. Ett vapenhus restes i söder kring mitten av 1200-talet och en sakristia i norr omkring år 1300. När Borgholm grundades 1816 fick stadsborna länge söka sig hit för att fira gudstjänst.
12. Trollskogen
Naturreservat
På Ölands nordöstra udde ligger Trollskogen, en gammal beteshävdad barrskog som blev naturreservat 1998 och omfattar drygt 260 hektar. Namnet förstår man genast: vinden har vridit och knotat tallarna till sägenlika gestalter, och bland dem står gamla, grova ekar. Udden har varit viktig för människor sedan förhistorisk tid tack vare rika fiskevatten och den skyddade hamnen i Grankullaviken. Här finns gravar med ett tiotal bronsåldershögar, och på 1400-talet var viken en betydelsefull flottbas varifrån stora delar av Östersjön kunde kontrolleras. Skansarna med skjutvärn är lämningar från den tiden. På strandsidan ligger vraket efter skonaren Swiks som sjönk 1926, och tvärs genom skogens södra del löper en 230 meter lång stenmur som länge antagits vara en jaktmur från Johan III:s tid. Mäktiga klapperstensvallar vittnar om hav, vind och inlandsis.
13. Halltorps hage
Naturreservat
Söder om Borgholm ligger Halltorps hage, ett naturreservat som rymmer en av Nordeuropas mest värdefulla lövskogar. Reservatet bildades 1979 och omfattar nära 200 hektar, varav en del är vattenområde. Här växer mäktiga jätteekar, avenbokskog, ädellövskog och strandängar, och området hör till landets mest artrika. De gamla, grova ekarna är livsmiljö för tre av Sveriges största skalbaggar: läderbagge, ekoxe och större ekbock. På marken kan man hitta orkidéer som Sankt Pers nycklar. Halltorps hage utgör den södra delen av ett mer eller mindre sammanhängande lövskogsbälte som sträcker sig ända upp mot Borgholm. Reservatet är lättillgängligt med väl markerade stigar, och här finns även en handikappanpassad led. Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000, och är ett uppskattat mål för både botaniker och fågelskådare.
14. Entré
Sevärdhet
Entré — stopp på izi.TRAVEL-ljudturen «Rundvandring (Ölands museum Himmelsberga)» (Ölands museum Himmelsberga). Rundvandring på friluftsmuseet Himmelsberga bland gårdar och byggnader.
Del av turen: Rundvandring (Ölands museum Himmelsberga)
Språk: sv
15. Persnäs kyrka
Kyrka
Persnäs kyrka är en kyrkobyggnad i Persnäs i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Nordölands församling på Öland.
Källa: Wikidata/Wikipedia
16. Rynings kors
Sevärdhet
minnesmärke i Öland (Persnäs 115:1)
Källa: Wikidata/Wikipedia
17. Sandvik nedre
Torn
en ensfyr i Borgholms kommun på Öland
Källa: Wikidata/Wikipedia
18. Sandvik övre
Torn
en ensfyr i Borgholms kommun på Öland
Källa: Wikidata/Wikipedia
19. Stony Loftakustväg
Konst & staty
Stony Loftakustväg i Borgholm.
Källa: Wikidata/Wikipedia
20. Stenkrets/stenrad
fornminne
Här ligger resterna av en domarring, ursprungligen troligen med nio stenar, varav fem finns kvar på sin plats. De utgörs av klumpstenar, dels resta, dels liggande, och en av dem har rubbats vid en grustäktskant. Endast de södra och sydvästra delarna återstår sedan resten schaktats bort, och intill finns ett par osäkra stensättningar.
Bildningen är rund, omkring tretton meter i diameter, låg och övertorvad. I mitten ligger en sten av granit, och hela lämningen är överväxt av enbuskar och slån.
Här ligger en rund stensättning, drygt åtta meter i diameter, övertorvad med kalkstenar i ytan och genomkorsad av en sentida stenmur. Kanten tangeras i väster av en äldre körväg. Ett tjugotal meter söderut finns resterna efter en slipvandring.
Gravfältet omfattar ett trettontal fornlämningar. Här finns nio runda stensättningar, en rektangulär stensättning samt tre resta stenar. Flera av de runda är övertorvade med en grop i mitten, och den rektangulära har en delvis synlig kantkedja av kalksten. Av de resta granitstenarna står en upprätt medan två numera ligger ned.
Den första stensättningen är rundad, övertorvad med kalkstensgrus och granitstenar, och har en kantkedja som rubbats i öster och söder. Ytan är småkuperad med en oval grop i mitten. Ett trettiotal meter nordost härom ligger en andra, mindre stensättning med en grop i centrum, genomkorsad av en sentida stenmur.
Stensättningen är rund, omkring fyra meter i diameter och låg. Den är övertorvad med enstaka stenar i ytan och har en delvis synlig kantkedja av mindre stenar.
Här finns en rund, övertorvad stensättning på omkring fem meter i diameter, i sydost genomkorsad av en brukningsväg. Fornlämningen är osäker och kan möjligen vara en naturbildning.
Här ligger tre runda stensättningar samlade. Den största är tio meter i diameter med en grop i mitten, den andra bredare men lägre med småkuperad yta efter bortbrutna stenar, och den tredje mindre med en grund grop. Samtliga är övertorvade och beväxta med enbuskar, och den västra delen korsas av en kraftledning.
Detta är resterna av en domarring, ursprungligen troligen med nio stenar, varav fem står kvar i sitt ursprungliga läge. Stenarna är klumpformiga, dels resta, dels liggande, och en har rubbats vid en grustäktskant. Endast de södra och sydvästra delarna återstår, och intill finns ett par osäkra stensättningar.
Stensättningen är rund, drygt fem meter i diameter, övertorvad och med en grund grop i mitten. Ett par meter mot nordost ligger flera resta granitstenar, dels liggande, dels stående. En bit längre bort finns resterna efter en slipvandring.
Här ligger två övermossade stensättningar med kalkflis och granitstenar, möjligen undersökta men inte borttagna, den ena genomkorsad av en brukningsväg. Alldeles intill finns platsen för en tredje, rektangulär stensättning som undersökts och tagits bort, där en del av kantkedjan ännu syntes.
Vid Borgholm ligger ett gravfält med omkring åtta fornlämningar, huvudsakligen runda stensättningar med delvis övertorvad stenfyllning. Platsen är svår att överblicka eftersom den vuxit igen med tät enbuske och törnesnår. En av gravarna ska tidigare ha förstörts när en väg intill breddades. Beskrivningen bygger på en äldre inventering och är inte kvalitetssäkrad.
På den här platsen utanför Borgholm finns lämningar efter två kvarnar, i dag synliga som ett par kvarngrunder en bit från varandra. Uppgifterna kommer från en äldre inventering och är inte kvalitetssäkrade.
Gravfältet utanför Borgholm rymmer omkring nio runda stensättningar, de flesta övertorvade. I den nordligaste graven finns en hällkista med kvarstående sidohällar av kalksten; den grävdes ut för inte länge sedan men hade redan plundrats i äldre tid. Ett par av gravarna har synliga kantkedjor av sten. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Här nära Borgholm ligger resterna av två kvarnar, bevarade som två kvarngrunder på visst avstånd från varandra. Platsen har använts för mjölmalning i äldre tid. Uppgifterna är hämtade ur en äldre inventering och inte kvalitetssäkrade.
Vid Borgholm ligger tre runda stensättningar av övertorvade kalkstenar, den största knappt åtta meter bred. Gravarna är märkta av senare tiders arbete: en skadades när en triangelpunkt sattes upp intill, och de övriga har körts över av en mindre väg. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Det här gravfältet utanför Borgholm består av omkring fjorton fornlämningar: åtta runda stensättningar, en sannolikt rektangulär stensättning, en rest sten och några insjunkningar. Den största graven har en blottad fyllning av kalkstensgrus och granit. Den resta stenen av granit ligger i dag omkull vid kanten av en av gravarna. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Vid Borgholm ligger en rund, övertorvad stensättning med kalkstenar i ytan, drygt åtta meter bred. Tvärs över graven går en yngre stenmur, och en äldre körväg tangerar kanten. Ett stycke söderut syns resterna efter en slipvandring, en plats där man en gång slipade redskap. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Den här stensättningen hör till ett gravfält vid Borgholm med ett åttatal runda stensättningar, delvis övertorvade med sten i ytan. Området är svårinventerat på grund av tät enbuske och törnesnår. En av gravarna intill ska tidigare ha förstörts vid breddning av en väg. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Utanför Borgholm finns resterna av ett gravfält med omkring fem fornlämningar. De utgörs av resta stenar av granit som numera alla ligger omkull. Inom området syns också flera gropar som kan vara spår efter förstörda stensättningar. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
I lövskogen utanför Borgholm finns resterna av ett stensträngssystem, låga och oftast enradiga rader av sten som en gång hägnade in marken. Två av strängarna tycks ha bildat en fägata, den inhägnade väg som djuren drevs längs. Sammanlagt rör det sig om ett åttatal strängar. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Vid Borgholm ligger resterna av en rund stensättning, ungefär åtta meter bred och övertorvad. En del av graven, mot nordost och öster, har schaktats bort när en väg anlades, och ytan är i dag något gropig. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Här utanför Borgholm finns resterna av en domarring, ursprungligen troligen nio stenar i en ring varav fem står kvar. Anläggningen har skadats svårt av grustäkt, som schaktat bort en stor del av området. I närheten finns ytterligare ett par osäkra stensättningar. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
På platsen vid Borgholm finns en rund, övertorvad stensättning med en grop i mitten, och intill den flera resta stenar av granit som i dag ligger omkull. Alldeles i närheten syns också resterna efter en slipvandring, där redskap en gång slipades. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Vid Borgholm står en liten kantställd sten av kalksten. Fyndet är obetydligt, och beskrivningen som bygger på en äldre inventering är inte kvalitetssäkrad.