När något går sönder...

När kyrkan revs . jag är egentligen inte särskilt religiös, gick bara förbi här när det hände. Så här såg det ut. Något som gick sönder, kan inte förklara det bättre. Närmaste jag varit med om var när jag var 5-6 år. Pianot spändes på släpet, det var mammas piano, pappa körde. Jag satt i framsätet, utan bilbälte. När vi kom till soptippen först när pappa fick hjälp av sopgubbarna för att ösa ner pianot, först då förstod jag att det skulle gå sönder. Totalt. Och det gjorde det. Metall mot trä som krossades. Pappa, så uppfylld att ösa det över kanten, att få ner det till soptippen från släpkärran över tipprampen. Tårarna rann. Och rann. Jag bara grät och grät och fick ur mig: Piiiianooot. Pappa kom av sig, stannade upp efter det enorma braket när pianot landade på soptippen, och han tittade upp på mig, lite förvånad. Det var trasigt, helt sönder, det gick inte att spela på och det gick inte att laga . Men det var fint . grät jag. Jo, ja .det var fint .Men vi ska köpa ett nytt ett som vi kan spela på . Pappa såg också lite ledsen ut över spillrorna därnere, pianot var fint och nu var det helt massakrerat, krossat, dödat. Och nu kan vi åka och köpa en glass till dig . Den känslan, det var den känslan som sköljde över mig. När något går sönder. Kanske i onödan. Och ingen återvändo finns. Att inte kunna ångra sig. Varför skulle kyrkan rivas, den var ju hel, fungerande, och den liksom blickade mot staden . när man kom i parken och passerade träden så såg man kyrkan. Ett smycke på något sätt. Jag förstår att förändring behövs men, hur minns vi kyrkan hur kommer vi att minnas den? När jag går förbi det nybyggda bostadsområdet så tänker jag att kyrkan ligger där också samtidigt. Både och på samma gång. Och vad fanns på platsen innan kyrkan? Jag vet inte, men jag blir nyfiken.

Snabbfakta

• Årtal: 1970
• Historisk plats ur Be Here Then

Närliggande platser

Källor

• beherethen.se